Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Region Gotlands öläge bör visas särskild hänsyn i finansieringen av välfärdens behov och tillkännager detta för regeringen.
Region Gotland har sedan många år att hantera både ett primärkommunalt ansvar och ett ansvar för landstingskommunal (numera regional) verksamhet. Ingen annan region i landet har en sådan situation.
I dagsläget riskerar den kostnadsutveckling vi ser inom hälso- och sjukvården att ta över och tränga undan Gotlands primärkommunala uppdrag. På Gotland hade man höga förväntningar på att en regionförstoring skulle lindra utmaningarna som landets enda öregion utan landförbindelse och landets i särklass minsta landsting. Så blev inte fallet – utmaningarna har Region Gotland således kvar.
Vi har i Sverige ett kommunalt skatteutjämningssystem för att utjämna de skillnader i skattekraft och kostnadsstruktur som finns mellan olika regioner. Det hjälper naturligtvis även Gotland. De utmaningar som möter en ö utan landförbindelse är dock annorlunda än för många andra regioner och det gör att jämlikheten i vården äventyras.
Att vara landets enda öregion utan landförbindelse och samtidigt vara landets i särklass minsta sjukvårdshuvudman innebär särskilda utmaningar. Region Gotland tog redan 2005 fram en analys av merkostnaderna i Gotlands hälso- och sjukvård. Det var en omfattande analys som visade att 2003 var en uppskattad merkostnad för gotländsk hälso- och sjukvård 120 miljoner.
Sen dess har mycket hänt med en kostnadsutveckling inom sjukvården som vi idag ser som en nationellt stor utmaning. Vi ser i dag en utveckling av hälso- och sjukvårdens kostnader som ger hela landet utmaningar. Gotland har däremot inte samma möjligheter som andra regioner att hitta gemensamma lösningar genom samverkan över regiongränserna.
En region med runt 60 000 invånare skulle inte ha ett så avancerat akutsjukhus som Gotlands om det fanns landförbindelser till grannregionerna. Det ger regionen merkostnader på mellan 210 och 300 miljoner kronor bara för sjukvården och sjuktransporterna.
Gotland har ett unikt geografiskt läge där transporter till fastlandet och ett annat sjukhus inte alltid är möjligt. Förutom att det inte alltid går att skicka patienter till annat sjukhus på grund av väderleksförhållanden innebär detta också en högre kostnad för transporter. Patienter som är i behov av liggande transport, oavsett akuta/icke akuta tillstånd, måste transporteras via luftburna transporter, vilka är mer kostsamma än landburen ambulans. I dagsläget finns ingen möjlighet att transportera liggande transporter med färjetrafiken. Det isolerade läget handlar således inte bara om avstånd utan också om avsaknad av den infrastruktur såsom vägnät till närmsta större sjukhus som övriga Sverige har. Man kan bara föreställa sig situationen om den nuvarande coronapandemin drabbat Gotland hårdare (något många fruktade inför sommaren) och väldigt många personer behövt snabb transport till fastlandet.
Det unika geografiska läget innebär att hälso- och sjukvården på Gotland alltid måste ha beredskap att klara akutsjukvården själv. Extra kapacitet behövs även i andra vårdkedjor, t.ex. förlossningsvård, och därtill kommer att Gotland alltid måste stå med kostsam överkapacitet på ett flertal områden, just för att säkra invånares rätt till trygghet och en jämlik vård. Om inte hälso- och sjukvården på Gotland skulle ha denna beredskap, skulle otryggheten för invånarna på Gotland vara alltför stor. Den akuta beredskapen ger Gotland avsevärt ökade kostnader som inte skulle varit fallet om det fanns ett angränsande landsting/region. Det unika geografiska läget innebär också svårigheter att effektivisera genom nära samarbeten med andra vårdgivare utanför den egna regionen. I Sverige ska sjukvården vara toppmodern, rättvis och högkvalitativ. Var du bor ska inte spela någon roll för chansen att bli frisk. Även gotlänningar ska känna tryggheten i att en god vård finns inom räckhåll.
|
Hanna Westerén (S) |
|