Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att anställda ska kunna kompetensutvecklas via bruttolöneväxling och tillkännager detta för regeringen.
I spåren av pandemin diskuteras möjligheten till kompetensutveckling flitigare än någonsin. Och frågan är nog så viktig, oavsett pandemi eller ej, för att Sverige ska kunna fortsätta att vara en kunskapsnation av rang. Förutom möjligheter via studier på högskola och liknande finns i dag en flora av utbildningar som anställda kan åtnjuta om arbetsgivaren så bedömer viktigt för verksamheten och skatteverket bedömer det direkt kopplat till denna. Det som sällan diskuteras är trösklarna som finns för drivna medarbetare som vill mer.
I dag ställs höga skattemässiga krav på både löntagare och arbetsgivare när proaktiv kompetensutveckling diskuteras. Det låter fint, när man läser på Skatteverkets hemsida: ”Fri utbildning till följd av arbetsgivarens verksamhet är en skattefri förmån för den anställda” men det innebär i praktiken en hel del att fundera på som arbetsgivare. Utbildningen måste vara direkt kopplad till verksamheten för att anses vara en skatte- och avgiftsfri förmån. Är utbildningen inte det, utan kan anses vara en generell sådan, kan den i stället alltså anses vara en skatte- och avgiftspliktig förmån som då i stället ska beskattas.
Samtidigt ställs det lägre skattemässiga krav om personalen är under avveckling. Då kan även generella utbildningar anses vara en skatte- och avgiftsfri förmån, och därmed behöver man inte betala arbetsgivaravgifter, om man uppfyller vissa kriterier.
Sammantaget är det dock komplext för anställda som tar eget ansvar för sin vidareutveckling och önskar gå utbildningar. Ofta finns en god förståelse bland de anställda att utbildningar är en stor investering för arbetsgivaren, vilket kan göra det svårare för anställda att själv ge arbetsgivaren en möjlig väg framåt, kanske speciellt i de fall utbildningarna är avgiftsbelagda och ej direkt kopplade till verksamheten. Här finns det möjligheter att förenkla regelverket och ge arbetstagarna en ytterligare morot till sin egen kompetensutveckling.
Därför bör man undersöka möjligheten för anställda att få bruttolöneväxla avgiftsbelagda utbildningar. Det skulle kunna ge både arbetstagare och arbetsgivare en större frihet att kunna vidareutveckla sig själv och sin personal
|
Ann-Sofie Lifvenhage (M) |
|