Framtidsval

– karriärvägledning för individ och samhälle

Betänkande av Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning

Stockholm 2019

SOU 2019:4

SOU och Ds kan köpas från Norstedts Juridiks kundservice. Beställningsadress: Norstedts Juridik, Kundservice, 106 47 Stockholm Ordertelefon: 08-598 191 90

E-post: kundservice@nj.se

Webbadress: www.nj.se/offentligapublikationer

För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Norstedts Juridik AB på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

En kort handledning för dem som ska svara på remiss.

Häftet är gratis och kan laddas ner som pdf från eller beställas på regeringen.se/remisser

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Omslagsillustration: Agneta S Öberg, Helen Field och romeocane1

Tryck: Elanders Sverige AB, Stockholm 2019

ISBN 978-91-38-24894-2

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Utbildningsdepartementet

Regeringen beslutade den 30 november 2017 att ge en särskild ut- redare i uppdrag att lämna förslag som syftar till att utveckla skolans studie- och yrkesvägledning så att elever ges likvärdiga förutsättningar att göra väl övervägda val utifrån goda kunskaper om utbildnings- vägar och arbetsliv. Utredningen benämns Utredningen om en ut- vecklad studie- och yrkesvägledning (U 2017:10).

Samma dag förordnades verkställande direktören Marie-Hélène Ahnborg som särskild utredare. Som sekreterare i utredningen an- ställdes fr.o.m. den 30 november 2017 undervisningsrådet Mikaela Zelmerlööw och fr.o.m. den 8 januari 2018 juristen Anna Sundborg och juristen Anna Tammelin.

Regeringen beslutade om tilläggsdirektiv den 20 juni 2018 (dir. 2018:60). Som experter i utredningen förordnades fr.o.m. den 29 januari 2018 utredaren Åsa Bengtsson från Sveriges Kommuner och Landsting, utredaren Lena Dahlqvist från Statens skolinspektion, undervisningsrådet David Folke från Statens skolverk, utredaren Joacim Strömblad från Centrala studiestödsnämnden, metodstrategen Tarja Ståhl från Arbetsförmedlingen, departementssekreteraren Arvid Hedlund från Finansdepartementet, departementssekreteraren Niclas Järvklo från Socialdepartementet, kanslirådet Lina Kager från Näringsdepartementet, ämnesrådet Kristina Lindström från Arbets- marknadsdepartementet, departementssekreteraren Anna Lindblom från Utbildningsdepartementet, rättssakkunnig Jan Käll från Utbild- ningsdepartementet och kanslirådet Jan Rehnstam från Utbildnings- departementet. Jan Rehnstam entledigades på egen begäran fr.o.m. den 23 april 2018 och kanslirådet Jan Schierbeck förordnades fr.o.m.

den 23 april 2018. Niclas Järvklo entledigades från 26 juni 2018 och Bengt Nilsson förordnades från 26 juni 2018.

Härmed överlämnas Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning sitt betänkande Framtidsval – karriärvägledning för individ och samhälle (SOU 2019:4).

Stockholm i januari 2019

Marie-Hélène Ahnborg

/Mikaela Zelmerlööw

Anna Sundborg

Anna Tammelin

Innehåll

Sammanfattning ................................................................

13

1

Författningsförslag.....................................................

31

1.1

Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)................

31

1.2Förslag till förordning om ändring i

högskoleförordning (1993:100).............................................

42

1.3Förslag till förordning om ändring i förordning

(2007:1030) med instruktion för Arbetsförmedlingen ........

50

1.4Förslag till förordning om ändring i

gymnasieförordning (2010:2039)...........................................

51

1.5Förslag till förordning om ändring i skolförordningen

(2011:185)................................................................................

53

1.6Förslag till förordning om ändring i förordningen

(2011:1108) om vuxenutbildning...........................................

68

1.7Förslag till förordning om ändring i förordningen

 

(2015:1047) med instruktion för Statens skolverk

............... 69

2

Utredningens uppdrag och arbete................................

71

2.1

Uppdraget................................................................................

71

2.2

Utredningens arbete ...............................................................

72

2.3

Betänkandets disposition........................................................

74

5

Innehåll

SOU 2019:4

3

Bakgrund..................................................................

77

3.1

Historisk tillbakablick............................................................

77

3.2

Vad är studie- och yrkesvägledning i dag?............................

79

3.3

Vägledningsteorier och modeller...........................................

81

3.4

Nuvarande begrepp ................................................................

85

3.5

Vägledning i ett internationellt perspektiv ...........................

90

 

3.5.1

EU............................................................................

92

 

3.5.2

Norden.....................................................................

95

3.6

Nuvarande reglering.............................................................

101

4

Vägledningens utveckling och nuläge .........................

115

4.1

Studie- och yrkesvägledningens olika syften......................

115

4.2

Tidigare utredningar, utvärderingar och studier.................

119

 

4.2.1

Statliga utredningar...............................................

120

 

4.2.2

Utvärderingar, granskningar och andra studier ..

124

4.3

Vikten av en oberoende studie- och yrkesvägledning........

128

4.4

Sammanfattande slutsatser...................................................

129

5

Tillgång till vägledning .............................................

131

5.1

Vägledning i siffror...............................................................

131

5.2

Elevernas tillgång till vägledning .........................................

135

 

5.2.1

Vägledning för elever i grundskolan

 

 

 

och motsvarande skolformer................................

135

5.2.2Vägledning för elever i gymnasieskolan

 

och gymnasiesärskolan..........................................

139

5.2.3

Vägledning i vuxenutbildningen...........................

143

5.3 Vägledning som ett kompensatoriskt verktyg....................

153

5.3.1Vägledning för att motverka val baserade

på kön och social bakgrund ..................................

156

5.3.2Vägledning för elever som är i behov

av extra stöd och hjälp...........................................

159

6

SOU 2019:4

Innehåll

5.3.3Vägledning vid övergångar mellan skolan

 

 

och arbetslivet........................................................

163

 

5.3.4

Nyanlända elever och vägledning .........................

168

5.4

Sammanfattande slutsatser ...................................................

178

6

Ansvarsfördelning, organisation och samverkan ..........

181

6.1

Hur fungerar styrning och ansvarsfördelning i dag? ..........

181

 

6.1.1

Vad säger regelverket.............................................

181

6.1.2Styrningen av studie- och yrkesvägledningen

i praktiken ..............................................................

183

6.1.3Resurser till studie- och yrkesvägledningen

fördelas olika..........................................................

188

6.2Hur organiseras arbetet med studie-

och vägledning i dag?............................................................

191

6.2.1

Centralt organiserad vägledning...........................

195

6.2.2

Lokalt organiserad vägledningstjänst ...................

197

6.2.3Vägledaren arbetar tillsammans med

den pedagogiska personalen..................................

199

6.2.4Vägledaren arbetar tillsammans med

elevhälsan ...............................................................

200

6.2.5Samordning av arbetsuppgifter inom studie-

 

 

och yrkesvägledning hos huvudmannen ..............

201

6.3

Samverkan – skola, arbetsliv och närsamhället i övrigt.......

202

 

6.3.1

Vad säger regelverket.............................................

202

 

6.3.2

Samverkan i praktiken...........................................

205

6.4

Sammanfattande slutsatser ...................................................

209

7

Arbetslivskunskap som ett kunskapsområde ...............

211

7.1

Hur ser det ut i dag? .............................................................

211

 

7.1.1

Varför ett nytt kunskapsområde?.........................

213

 

7.1.2

Utgångspunkter i regleringen...............................

216

 

7.1.3

Vad ingår i grundskolans kursplaner i dag? .........

218

7.1.4Vad ingår i ämnesplaner och kurser på

gymnasial nivå i dag? .............................................

218

7.1.5Kunskapsområdet arbetslivskunskap

inom vuxenutbildningen .......................................

219

7

Innehåll

SOU 2019:4

7.1.6Hur ser undervisningen i arbetslivskunskap

ut i dag?..................................................................

220

7.2Arbetslivskunskap i lärarutbildningen

och rektorsprogrammet .......................................................

224

7.3Möjliga modeller för undervisning inom studie-

och yrkesvägledning och arbetslivskunskap .......................

228

7.3.1

Ett eget ämne.........................................................

229

7.3.2

Förstärkt befintligt ämne......................................

230

7.3.3Studie- och yrkesvägledningsperspektiv

 

 

i samtliga ämnen ....................................................

231

 

7.3.4

Tematiskt område .................................................

232

 

7.3.5

Kunskapsområdet som en del av utbildningen....

232

7.4

Tänkbart innehåll i kunskapsområdet arbetslivskunskap ..

233

7.5

Att ansvara för kunskapsområdet arbetslivskunskap.........

235

7.6

Sammanfattande slutsatser...................................................

237

8

Tillgång till kompetens .............................................

239

8.1

Studie- och yrkesvägledarutbildning...................................

239

 

8.1.1

Kort historik..........................................................

239

 

8.1.2

Nuvarande utbildning...........................................

240

 

8.1.3

Utbildningens innehåll .........................................

241

 

8.1.4

Intresset för utbildningen.....................................

242

8.1.5Utvärdering av studie- och

yrkesvägledarutbildningen....................................

243

8.1.6Behov av översyn av grundutbildningen

 

till studie- och yrkesvägledare ..............................

244

8.2 Studie- och yrkesvägledares arbetssituation .......................

245

8.2.1

Brist på studie- och yrkesvägledare......................

245

8.2.2

Vägledares arbetssituation....................................

246

8.2.3Fler vägar för att öka antalet utbildade

 

studie- och yrkesvägledare....................................

248

8.2.4

Karriär- och professionsutveckling......................

250

8.2.5

Reglering av yrket studie- och yrkesvägledare....

255

8.3 Sammanfattande slutsatser...................................................

255

8

SOU 2019:4Innehåll

9

Digitala och interaktiva vägledningstjänster................

257

9.1

Tidigare utredningar, rapporter och erfarenheter...............

258

9.2

Tillgängliga nätbaserade tjänster..........................................

262

 

9.2.1

Internationella tjänster..........................................

266

 

9.2.2

Nätbaserade tjänster i de nordiska länderna ........

267

9.3

Behov av utveckling ..............................................................

268

9.4

Behov av samverkan..............................................................

270

9.5

Sammanfattande slutsatser ...................................................

270

10

Utredningens förslag................................................

273

10.1

Dags för genomgripande förändring ...................................

273

10.2

Benämningen studie- och yrkesvägledning ska ändras.......

276

10.3

Elevernas tillgång till karriärvägledning ska tydliggöras

 

 

och stärkas.............................................................................

280

10.4

Karriärvägledarens uppgifter ska tydliggöras......................

293

10.5

Karriärvägledningen i utbildningen ska stärkas ..................

297

 

10.5.1 Framtidsval ska införas i grundskolan

 

 

 

och motsvarande skolformer ................................

297

 

10.5.2 Garanterad tid för framtidsval ..............................

305

 

10.5.3 Uppgifter om elevens deltagande i framtidsval

 

 

 

ska dokumenteras i betygsdokumenten...............

309

 

10.5.4

Stärkt karriärvägledningsperspektiv i

 

 

 

grundskolan och motsvarande skolformer ..........

310

 

10.5.5

Stärkt karriärvägledningsperspektiv

 

 

 

i utbildningen på gymnasial nivå...........................

313

10.6

Sammanfattning av utredningens huvudförslag..................

316

10.7

Uppdrag till Skolverket om översyn av läroplanerna..........

317

10.8

Huvudmannen ska ha en plan för karriärvägledning ..........

318

10.9

Ändring av Arbetsförmedlingens instruktion.....................

324

10.10 Ändring av Skolverkets instruktion.....................................

327

9

Innehåll

SOU 2019:4

10.11Kompetensutvecklande insatser samt stärkt karriärvägledningsperspektiv i högskolornas

 

examensbeskrivningar för lärarutbildningarna ...................

328

10.12

Fler möjligheter att utbilda sig till karriärvägledare

 

 

och en översyn av grundutbildningen .................................

333

10.13

Uppdrag till Skolverket om digitala vägledningsverktyg...

338

11

Ikraftträdande .........................................................

343

12

Konsekvenser av utredningens förslag ........................

347

12.1

Kraven för konsekvensanalys...............................................

347

12.2

Problemet och vad som ska uppnås.....................................

348

12.3

Utredningens förslag i korthet ............................................

349

12.4

Alternativa förslag ................................................................

351

 

12.4.1

Nollalternativ ........................................................

351

 

12.4.2

Alternativa förslag.................................................

353

12.5

Vilka berörs?.........................................................................

361

12.6

Konsekvenser för elever och presumtiva elever..................

363

12.7

Konsekvenser för vägledare .................................................

366

12.8

Konsekvenser för kommunerna ..........................................

368

 

12.8.1

Kostnader ..............................................................

368

 

12.8.2

Den kommunala självstyrelsen.............................

375

12.9

Konsekvenser för staten och statliga myndigheter ............

376

12.10

Finansiering...........................................................................

381

12.11

Samhällsekonomiska konsekvenser.....................................

383

12.12

Konsekvenser för företag.....................................................

386

12.13

Särskilda konsekvenser.........................................................

387

 

12.13.1 FN:s konvention om rättigheter för personer

 

 

 

med funktionsnedsättning....................................

387

 

12.13.2

FN:s Barnkonventionen .......................................

387

10

SOU 2019:4

 

Innehåll

 

12.13.3 Konsekvenser för jämställdhet .............................

388

 

12.13.4 Sveriges medlemskap i EU....................................

389

13

Författningskommentar ............................................

391

13.1

Förslaget till lag om ändring i skollagen (2010:800)...........

391

Referenser ......................................................................

409

Bilagor

 

 

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2017:116 .........................................

423

Bilaga 2

Kommittédirektiv 2018:60 ...........................................

441

11

Sammanfattning

Utredningen om en utvecklad studie- och yrkesvägledning, U 2017:10, överlämnar sitt slutbetänkande Framtidsval – karriärvägledning för individ och samhälle, SOU 2019:4.

Utredningens uppdrag har bestått av två delar. Den första delen av uppdraget redovisades i promemorian Uppföljningssamtal med personer som studerar med studiestartsstöd. Promemorian över- lämnades i mars 2018 och innehåller förslag till ändrade regler som innebär att kommunerna bli ansvariga för att uppföljningssamtal hålls med de personer som studerar med studiestartsstöd i syfte att öka dessa personers möjligheter att fullfölja sina studier och etablera sig på arbetsmarknaden.

I detta betänkande redovisas uppdragets andra del som innebär att utredaren ska utreda och föreslå åtgärder för att ge alla elever inom skolväsendet möjlighet att göra väl övervägda utbildnings- och yrkesval fattade utifrån goda kunskaper. I uppdraget har ingått att föreslå åtgärder för att minska betydelsen av kön, social bakgrund och funktionsnedsättning vid utbildnings- och yrkesval.

Centrala utgångspunkter

I mer än 20 år har behovet av att utveckla skolans studie- och yrkes- vägledning lyfts fram i olika sammanhang. Redan 1997 visade Skol- verkets Utvärdering av grundskolan – UG 95 på avsevärda brister. En liknande bild ges i Utbildningsutskottets uppföljning 2018. Där- emellan har en rad statliga utredningar, myndighetsgranskningar, forskningsstudier och andra undersökningar pekat på det faktum att målet om en bred och integrerad studie- och yrkesvägledning i enlig- het med styrdokumenten inte har fått något riktigt genomslag. Denna bild förstärks också av erfarenheterna från den här utredningens

13

Sammanfattning

SOU 2019:4

arbete som visar på brister när det gäller tillgång till studie- och yrkesvägledning och stora variationer i kvalitet på den vägledning som erbjuds. Detta är problematiskt ur ett likvärdighetsperspektiv och påverkar elevers möjligheter att fullfölja sin utbildning. En väl använd studie- och yrkesvägledning kan bidra till att öka studie- motivationen och är ett viktigt verktyg i arbetet för att öka målupp- fyllelsen och höja kvaliteten i skolan generellt. Brister i studie- och yrkesvägledningen påverkar inte bara enskilda elever. Det skapar också problem ur ett samhälleligt perspektiv, t.ex. i form av kost- nader för felval och avhopp men också för annat som följer av svårig- heter med etablering på arbetsmarknaden. En väl fungerande vägled- ning är viktig för kompetensförsörjningen och för en förbättrad matchning på arbetsmarknaden. Det är därför betydelsefullt att även den som avser att påbörja utbildning får tillgång till studie- och yrkesvägledning utifrån sina behov och förutsättningar. Studie- och yrkesval som begränsas av kön eller av social eller kulturell bakgrund riskerar att leda till ökad segregation och snedrekrytering. Att studie- och yrkesvägledning är en viktig verksamhet kan alltså konstateras utifrån en rad olika perspektiv.

Samtidigt som många har pekat på vikten av väl fungerande studie- och yrkesvägledning har det konstaterats stora brister när det gäller kunskaper om vägledningens möjligheter och vad man kan förvänta sig av studie- och yrkesvägledningen. Styrning och ledning är svag. Den nuvarande regleringen av studie- och yrkesvägledningen är allt- för övergripande och ger inte huvudmän och rektorer tydlig ledning i vad som förväntas av dem. Utöver det stöd som formuleras i läro- planernas övergripande mål och riktlinjer finns i dag ett visst stöd endast i några kurs- och ämnesplaner. Mål och planering för verk- samheten saknas ofta och det systematiska kvalitetetsarbetet brister.

Omfattningen av den studie- och yrkesvägledning som elever har rätt till finns inte preciserad i författningarna. För att anses som till- räcklig ska vägledningen motsvara elevernas varierande behov. Då inte heller formerna för att kartlägga behoven fungerar tillfredställande konstaterar utredningen att skolans studie- och yrkesvägledning inte motsvarar de goda intentioner som finns i rådande styrdokument om en likvärdig tillgång till vägledning för elever och presumtiva elever.

Det som behövs och som tiden nu är mogen för är ett antal genom- gripande förändringar. Utredningen föreslår därför ett paket av fem huvudsakliga åtgärder.

14

SOU 2019:4

Sammanfattning

1.Ett förtydligande av vad vägledning är, att den kan vara både indi- viduell och generell och ska benämnas karriärvägledning.

2.Ett förtydligande av elevers tillgång till individuell karriärväg- ledning.

3.Tydligare krav på att individuell karriärvägledning ska erbjudas vid vissa tillfällen.

4.Förstärkning av det generella karriärvägledningsperspektivet i olika ämnen.

5.Ett nytt obligatoriskt inslag med tilldelad tid, benämnt framtids- val, ska införas i grundskolan, grundsärskolan och specialskolan.

Inget av dessa förslag räcker enskilt för att åstadkomma den önskade förändringen och förslagen ska därför ses samlat. Härtill kommer ett antal förslag som utredningen bedömer utgöra förutsättningar för huvudförslagens genomförande och för att öka kvaliteten på karriär- vägledningen: Förtydligande av karriärvägledarens roll och ansvar, Tydligare styrning, ledning och samordning, Plan för samverkan, Kom- petensutveckling för karriärvägledare, lärare och rektorer, Utökade möj- ligheter att utbilda sig till karriärvägledare och Digitalt vägledningsstöd.

Förtydligande av vad vägledning är – individuell och generell karriärvägledning

Benämningar av det som i dag ingår i skolväsendets studie- och yrkes- vägledning föreslås ändras och förtydligas i skollagen. Som det över- gripande begreppet för all den verksamhet som en huvudman i skol- väsendet är ansvarig för när det gäller att ge eleverna kunskap och kompetens inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet, föreslår utredningen karriärvägledning. Studie- och yrkesvägledare bör som en följd av det benämnas karriärvägledare. Det är också utredningens bedömning att det behöver förtydligas i skollagen att karriärvägledningen kan vara såväl individuell som generell.

I Skolverkets allmänna råd med kommentarer om arbetet med studie- och yrkesvägledning beskrivs vägledning i vid och i snäv bemärkelse. Dessa två begrepp har dock inte fått det genomslag som avsetts eftersom det finns en otydlighet i vad som innefattats i de två

15

Sammanfattning

SOU 2019:4

begreppen. Utredningen föreslår att vägledning i vid bemärkelse ska benämnas generell karriärvägledning och vägledning i snäv bemärkelse ska benämnas individuell karriärvägledning och att dessa båda begrepp införs i skollagen. Detta görs i syfte att tydliggöra att elever ska ha tillgång till båda dessa former av karriärvägledning. Med generell karriärvägledning avses den verksamhet som bidrar till att utveckla elevernas kunskaper om arbetslivet och om villkoren på arbetsmark- naden t.ex. undervisning, studiebesök, praktisk arbetslivsorientering (prao), arbetsplatsförlagt lärande (apl) och andra aktiviteter som ger underlag för att fatta beslut om framtida studie- och yrkesval. Den generella vägledningen ska också syfta till att utveckla elevernas karriärkompetens, dvs. den kompetens som behövs för att på struktu- rerade sätt samla, analysera, sätta samman och organisera utbildnings- och yrkesinformation i relation till egna intressen, förmågor och drivkrafter.

Med individuell karriärvägledning avses den vägledning som ges i form av vägledningssamtal, enskilt eller i mindre grupper. I vägled- ningssamtalet är det den enskilde individen som ska stå i fokus och få möjlighet att reflektera över sig själv i relation till olika möjliga utbildningsvägar. Detta gäller även om samtalet ges i mindre grupp. Den individuella vägledningen kan med fördel bygga på de kun- skaper och färdigheter som eleven har utvecklat inom den generella karriärvägledningen.

Utredningen har valt att använda begreppet karriär eftersom det är det begrepp som används vid benämning av företeelser kopplade till studie- och yrkesvägledning i den akademiska vägledningslittera- turen och i övriga vägledningssammanhang, såväl nationellt som inter- nationellt. Genom att använda ett vedertaget begrepp som används i andra vägledningssammanhang, också utanför skolan, lyfts skolans vägledning som företeelse. Ett begrepp som används i forskning sig- nalerar också vikten av att vägledning, liksom all annan utbildning, ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

16

SOU 2019:4

Sammanfattning

Förtydligande av elevers tillgång till individuell karriärvägledning

Då utredningen har konstaterat stora variationer när det gäller elevers tillgång till vägledning föreslår utredningen att bestämmelserna i skol- lagen ska tydliggöras och förstärkas. Utredningens förslag innebär ett tydliggörande av att eleverna ska ha tillgång till både individuell och generell karriärvägledning och att omfattningen av den indivi- duella karriärvägledningen ska anpassas efter elevens behov och för- utsättningar.

Samhällsutvecklingen och de snabba förändringarna på arbets- marknaden medför att människor ställs inför allt svårare vägval och krav på att återkommande utbilda sig. För att eleverna ska klara sådana omställningar krävs att de utvecklar särskilda kompetenser. Karriärvägledning har därför en viktig roll när det gäller att rusta barn, ungdomar och vuxna för ett allt mer föränderligt och komplext arbetsliv. Samtidigt som förändringarna på arbetsmarknaden är snabba erbjuds individen ökade valmöjligheter. Det ställer krav på individen att kunna hantera information om ett stort antal valmöjligheter och att kunna välja strategiskt. En förutsättning för att eleverna ska kunna utnyttja den stora frihet och de möjligheter till egna val som erbjuds är att de får adekvat kunskap om utbildningsutbud och yrkesinrikt- ningar, såväl utifrån sina intressen och förutsättningar som i förhål- lande till arbetsmarknadens behov.

Den nuvarande regleringen av studie- och yrkesvägledningen är alltför övergripande och ger inte huvudmän och rektorer tillräckligt tydlig ledning i vad som förväntas av dem. I många fall tolkar huvud- männen inte regelverket i enlighet med de bakomliggande inten- tionerna om att eleverna ska ha tillgång till vägledning efter behov och att det är hela skolans ansvar att på olika sätt ge kunskaper så att eleverna kan göra väl underbyggda val. Utredningen föreslår därför olika förtydliganden av regelverket i syfte att klargöra vad elever och presumtiva elever ska ha tillgång till, vad de ska erbjudas, vem som ska erbjuda vad och i vilken omfattning.

Utredningen har övervägt olika alternativ för att säkerställa att eleverna verkligen får den vägledning de behöver. Ett sådant alter- nativ är införandet av en garanterad miniminivå i form av ett lägsta antal tillfällen per elev för individuell vägledning. En miniminivå skulle visserligen säkra tillgången till just det antalet tillfällen men

17

Sammanfattning

SOU 2019:4

det finns också en risk att miniminivån blir normen och att de elever som är i behov av fler tillfällen inte skulle få det. Utredningen före- slår i stället att regleringen förtydligas och kompletteras så att det framgår vad det är som eleven ska ha tillgång till och vid vilka till- fällen. Den nu gällande regleringen föreskriver att eleverna ska ha tillgång till personal med vägledningskompetens efter behov. Utred- ningen föreslår i stället en rakare skrivning om att eleverna ska ha till- gång till karriärvägledning och att karriärvägledningen ska anpassas efter elevernas behov. Detta förslag är utgångspunkten för utred- ningens övriga förslag som syftar till att tydliggöra vad elever och presumtiva elever har rätt till, vem som ska göra vad och vilka krav som ska ställas på huvudmännen.

Skärpning av kraven på att erbjuda individuell karriärvägledning vid vissa tillfällen

För att ytterligare säkerställa elevers tillgång till vägledning föreslår utredningen att det införs bestämmelser om att individuell karriär- vägledning ska erbjudas vid vissa tillfällen och till följande elev- grupper:

elever i grundskolan och motsvarande skolformer inför val till gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan,

nyanlända elever som börjar i högstadiet i grundskolan eller specialskolan samt på språkintroduktion i gymnasieskolan inför upprättandet av den individuella studieplanen,

elever på språkintroduktion i gymnasieskolan som har fullföljt sin utbildning och som på grund av sin ålder enligt 15 kap. 5 § skollagen inte kan påbörja en annan utbildning i gymnasieskolan, och

elever som avser att avsluta sin gymnasieutbildning eller gymnasie- särskoleutbildning i förtid eller riskerar att inte erhålla en gymnasie- examen i gymnasieskolan.

Utpekandet av dessa tillfällen och elevgrupper ska dock inte medföra att andra elevgrupper förbises. Utredningens förslag innebär att alla elever ska, som ovan beskrivits, ha tillgång till karriärvägledning efter

18

SOU 2019:4

Sammanfattning

behov även om vissa elevgrupper ges en särskild rätt vid specifika tillfällen.

Valet till gymnasieskolan och en fullföljd gymnasieutbildning har fått en allt större betydelse för elever. I de flesta sammanhang krävs en gymnasieexamen för att etablera sig på arbetsmarknaden. Under- sökningar visar att elever som inte får tillräcklig individuell karriär- vägledning löper högre risk att hoppa av eller att byta program. Utredningen gör därför bedömningen att elevens rätt till individuell karriärvägledning inför valet till gymnasieskolan och gymnasiesär- skolan behöver säkerställas i särskild ordning. Detta ska ses i kombi- nation med förtydligandet i skollagen om att karriärvägledningen ska anpassas efter elevens behov och förutsättningar. Det ska också ses i kombination med de förslag kring stärkt generell karriärvägledning som beskrivs i de följande avsnitten.

Karriärvägledningen är särskilt betydelsefull för nyanlända elever eftersom de ofta saknar kunskap om det svenska utbildningssystemet och om den svenska arbetsmarknadens utformning och kompetens- krav. Utredningen föreslår därför att nyanlända elever som tas emot i högstadiet i grundskolan och specialskolan ska erbjudas karriärväg- ledning i samband med att den individuella studieplanen upprättas. Utredningen föreslår även att nyanlända elever som börjar i gymnasie- skolan ska erbjudas karriärvägledning i samband med att deras indi- viduella studieplan upprättas. Likaså föreslås att de elever som har fullföljt sin utbildning på språkintroduktion i gymnasieskolan och som på grund av sin ålder inte kan fortsätta sin utbildning i gym- nasieskolan, ska erbjudas individuell karriärvägledning om fortsatta utbildningsmöjligheter.

Ytterligare en grupp som har ett särskilt behov av väglednings- insatser är de elever som riskerar att slutföra sin utbildning på ett natio- nellt gymnasieprogram utan att erhålla en gymnasieexamen. Många unga som fullföljer sin utbildning med endast ett studiebevis saknar kunskap om vad som krävs för att de ska få en examen och hur de kan nå dit. Behov av karriärvägledning finns även för de elever som vill avbryta eller faktiskt avbryter sin utbildning i förtid. Elever som avbrutit sin utbildning kan ha svårt att finna andra vägar till studier eller arbete och riskerar livslångt utanförskap. Utredningen föreslår därför att det införs en skyldighet att erbjuda individuell karriärväg- ledning till elever som avser att avsluta sin gymnasieutbildning eller gymnasiesärskoleutbildning i förtid. Samma skyldighet föreslås gälla

19

Sammanfattning

SOU 2019:4

för elever i gymnasieskolan som riskerar att efter fullföljd utbildning inte erhålla en gymnasieexamen.

Förstärkning av det generella karriärväglednings- perspektivet i olika ämnen

För att elever tidigt ska förberedas för aktiva livsval och för att stärka karriärvägledningens integrering i undervisningen föreslås att karriär- vägledningsperspektivet ska stärkas i grundskolans, grundsärskolans, specialskolans och sameskolans ämnen samt i gymnasieskolans och gymnasiesärskolans inledande kurser i ämnet samhällskunskap. För att elever tidigt ska förberedas för aktiva livsval och för att stärka kar- riärvägledningens integrering i undervisningen föreslås att karriärväg- ledningsperspektivet ska stärkas i grundskolans, grundsärskolans, specialskolans och sameskolans ämnen samt i gymnasieskolans och gymnasiesärskolans inledande kurser i ämnet samhällskunskap.

Enligt läroplanerna för grundskolan och motsvarande skolformer ska eleverna utveckla kunskaper och kompetenser som förbereder dem för studier och arbetsliv och som gör dem rustade att göra med- vetna val inför framtiden. I det ingår att vidga elevernas perspektiv och visa på alternativ till traditionella studie- och yrkesval grundande på kön, kulturell och social bakgrund. För att detta ska vara möjligt krävs att lärprocessen börjar tidigt och pågår kontinuerligt under hela skoltiden. Det räcker inte med att karriärvägledaren försöker förmedla detta vid de individuella vägledningssamtalen utan lärpro- cessen måste ges utrymme i skolans generella karriärvägledning.

Även om det finns exempel på lärare som tillsammans med studie- och yrkesvägledare väver in vägledningsfrågor i undervisningen är det utredningens bedömning att frågor som rör arbetslivet inte fått det genomslag och utrymme i undervisningen som lagstiftaren avsett. Orsakerna till detta är flera. En är att det i dag saknas utrymme i utbildningen där eleverna ges nödvändiga kunskaper om hur arbets- livet fungerar, vilka utbildningsvägar som finns och hur man blir medveten om sina egna styrkor och intressen i förhållande till de möjligheter som står till buds. En annan orsak till att väglednings- frågor sällan integreras i undervisningen är att många lärare tycker att det är svårt och saknar stöd för genomförandet. Stödet i kurs- och ämnesplaner är otillräckligt i förhållande till läroplanernas mål.

20

SOU 2019:4

Sammanfattning

Det är endast undantagsvis beskrivet hur det centrala innehållet kan kopplas till frågor som rör yrken och arbetsliv. Då det har stor betydelse för elevernas motivation att se kopplingen mellan skolans ämnesundervisning och olika yrkesområden, finns det all anledning att öka möjligheterna och tillfällena för sådana kopplingar. Utred- ningen föreslår därför att kurs- och ämnesplaner ses över så att cen- tralt innehåll och kunskapskrav kopplas till frågor som rör samhälls- och arbetsliv.

Tilldelning av tid för generell karriärvägledning i form av framtidsval

Utredningen bedömer att en förstärkning av arbetslivskopplingen i kurs- och ämnesplaner inte räcker för att säkra den generella karriär- vägledningen. Utredningen föreslår därför att det kombineras med att det införs ett nytt obligatoriskt inslag i utbildningen i grundskolan, grundsärskolan och specialskolan som benämns framtidsval. Fram- tidsval föreslås omfatta 80 timmar på högstadiet med ett nationellt fastställt innehåll uppdelat på tre olika kunskapsområden: val och fram- tidsplanering, arbetsliv och samhälle samt utbildningsvägar och yrkes- områden. Utredningen föreslår att Skolverket ska få i uppdrag att ta fram det närmare innehållet. Utredningen föreslår även att elevens val ska minskas med motsvarande omfattning, dvs. 80 timmar samt att begreppet undervisningstid i grundskolan, grundsärskolan och specialskolan ska innefatta såväl undervisning i ämnen som tid för framtidsval.

I denna utrednings direktiv anges att utredaren ska analysera hur undervisningen inom kunskapsområdet arbetslivskunskap kan stärkas. Utredningen har övervägt olika alternativ för att stärka undervisningen inom kunskapsområdet. Ett alternativ har varit att föreslå inrättandet av ett nytt ämne, ett annat att utöka ett redan befintligt ämne, i det här fallet samhällskunskap. Utredningen föreslår efter dessa över- väganden att kunskapsområdet införs som en del av utbildningen utan att vara ett nytt ämne eller en del av ett befintligt ämne och att karriärvägledaren bör vara den som ansvarar för genomförandet. För att säkra detta genomförande är det nödvändigt att det finns tilldelad tid som garanteras i timplanen. Som namn på det nya obligatoriska

21

Sammanfattning

SOU 2019:4

inslaget föreslår utredningen framtidsval som signalerar att kunskaps- området har ett brett perspektiv och innefattar mer än det som endast rör arbetslivet. I framtidsval bör ingå att ge utrymme för utveckling av kunskaper om arbetsliv, kopplingen mellan utbildning och arbete, tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden, rättslig reglering m.m. Härutöver bör det ge möjlighet för eleverna att erövra de kompe- tenser som är nödvändiga för att kunna röra sig inom flexibla utbild- ningssystem och arbetsmarknader. Det bör ge eleverna stöd i och verktyg för att lära känna sig själva och bli medvetna om sina person- liga egenskaper, intressen, värderingar, attityder, kompetenser och förmågor. I kunskapsområdet bör också ingå att göra elever med- vetna om vad som påverkar de val de gör för att de ska kunna förstå sig själva i förhållande till en tänkt framtid. Framtidsval ska ses som en form av generell karriärvägledning som ska komplettera övriga former och bidra till att utveckla och bredda elevens kunskaper om samhälls- och arbetsliv inför kommande studie- och yrkesval.

Förtydligande av karriärvägledarens roll och ansvar

Utredningen föreslår att studie- och yrkesvägledare ska benämnas karriärvägledare och att karriärvägledarens uppgifter ska tydliggöras i skollagen. Bl.a. föreslås att det ska framgå av skollagen att den individuella karriärvägledningen ska utföras av en karriärvägledare. Förslagen om en ändring av benämningarna innebär även följdänd- ringar i bilaga 2 till högskoleförordningen vad gäller benämningen studie- och yrkesvägledarexamen, som ska ändras till karriärvägledar- examen.

I skollagen finns i dag inga uttryckliga bestämmelser som reglerar studie- och yrkesvägledaren och hans eller hennes ansvarsområde. I läroplanerna framgår dock att studie- och yrkesvägledaren, eller den personal som fullgör motsvarande uppgifter, har ansvar för vissa vägledande uppgifter. Många av de studie- och yrkesvägledare som utredningen har mött har lyft vikten av att vägledares arbetsupp- gifter preciseras i författningarna både för att stärka professionen och för att bidra till att vägledningen får tydligare ställning i skolan. Utvärderingar och uppföljningar visar att förväntningarna på vad studie- och yrkesvägledning kan åstadkomma är låga. Det är också utredningens uppfattning att den på många håll låga kunskapen om

22

SOU 2019:4

Sammanfattning

vad studie- och yrkesvägledaren kan bidra med leder till otydlighet och bristande kvalitetsuppföljning. Utredningen föreslår att karriär- vägledarens uppgifter ska tydliggöras genom att det införs bestäm- melser om karriärvägledarens uppgifter i skollagen. Därigenom kan karriärvägledningen stärkas och kvaliteten ökas. Det eleverna har rätt till kan tydliggöras, liksom ansvarsfördelningen och kraven på huvud- männen.

I dagsläget finns inte något direkt bindande krav på avlagd yrkes- examen för anställning som vägledare även om det krävs att den sökande ska ha utbildning avsedd för sådan verksamhet. Det stora ansvar som läggs på karriärvägledarna förutsätter dock att de innehar specifik kunskap och kompetens. Då det redan i dag råder brist på utbildade vägledare och utredningens förslag förutsätter tillgång till vägledare med utbildning och kompetens, är det inte lämpligt att samtidigt skärpa kraven för anställning. Utredningen bedömer dock att det på sikt, när behovet av utbildade karriärvägledare är tillgodo- sett, bör införas krav på att den sökande, för att få anställas utan tids- begränsning som karriärvägledare, ska ha en karriärvägledarexamen eller en utbildning som kan anses motsvara kraven i en sådan examen, i skollagen.

Tydligare styrning, ledning och samordning

Utredningen föreslår att huvudmannen ska ha en plan för karriärväg- ledning. Planen ska innehålla en redogörelse för hur elevernas behov av karriärvägledning ska tillgodoses och hur arbetet med karriärväg- ledningen ska samordnas.

Att styrningen av studie- och yrkesvägledningen är svag eller obe- fintlig har konstaterats i flera studier och granskningar. Regelverket uppfattas som otydligt och alltför övergripande och ger inte huvud- män och rektorer tillräckligt tydlig ledning i vad som förväntas av dem. Utredningen visar att det inte finns någon given modell för hur ansvaret för studie- och yrkesvägledningen bäst fördelas eller vilka organisations- och resursfördelningsmodeller som är mest lämpliga. Detta är och måste vara beroende av hur de lokala förutsättningarna och behoven ser ut hos respektive huvudman och därmed vara upp till varje huvudman att besluta om. Denna frihet är dock kopplat till ett ansvar. De beslut som huvudmannen fattar måste vara grundade

23

Sammanfattning

SOU 2019:4

i en medveten bedömning och analys av de egna förutsättningarna och behoven. Utredningen konstaterar att de grundläggande styrnings- mekanismer som krävs för att kunna planera, organisera och dimen- sionera arbetet med studie- och yrkesvägledningen så att behoven tillgodoses, saknas hos många huvudmän och på många skolor. Sam- tidigt visar utredningen att hos de huvudmän där man har en plan för arbetet med studie- och yrkesvägledningen, som genomsyrar alla nivåer hos huvudmannen, finns bättre förutsättningarna att uppnå de nationella målen. När huvudmannen aktivt har tagit ställning till hur man vill organisera vägledningsverksamheten och hur man vill fördela resurser och ansvar, ökar elevernas möjligheter att få den vägledning som de behöver för att kunna göra underbyggda val av utbildning och yrke.

För att säkerställa ett aktivt ansvarstagande och för att öka förut- sättningarna för en likvärdig, långsiktig och systematisk karriärväg- ledning hos alla huvudmän föreslår utredningen att det i skollagen införs krav på att huvudmannen ska ha en plan för karriärvägledning. Planen ska vara framåtsyftande. Utredningen bedömer att även andra delar av huvudmannens arbete med karriärvägledning med fördel bör dokumenteras i planen. Arbetet med planen bör ske som en del av det systematiska kvalitetsarbetet och innehålla uppgifter om hur huvud- mannen organiserar karriärvägledningen. Huvudmannen behöver också aktivt ta ställning till hur vägledningsresurserna ska fördelas. Eftersom elevernas behov av vägledning varierar och skolor har olika elevsammansättningar utifrån socioekonomiska perspektiv är det nöd- vändigt att både elevers och skolenheters behov kartläggs och analy- seras och att vägledningsresurserna fördelas därefter. Utredningen bedömer därför att planen bör innehålla uppgifter om hur väglednings- resurserna fördelas efter skolenheternas och elevernas olika förutsätt- ningar och behov.

Vidare bör planen innehålla uppgifter om hur verksamheterna ska motverka att eleverna begränsas i val av utbildning och yrkesverksam- het utifrån föreställningar om kön och social eller kulturell bakgrund.

Då det finns många uppgifter inom karriärvägledningen som skulle vinna på att samordnas av huvudmannen för att undvika mer- arbete för varje enskild skolenhet och vägledare, föreslår utredningen att det av planen även ska framgå hur en sådan samordning ska ske.

24

SOU 2019:4

Sammanfattning

Samverkan

Huvudmannens plan för karriärvägledningen föreslås även innehålla en redogörelse för hur samverkan med det omgivande samhället ska ske.

Trots att många påtalar behovet och värdet av samverkan mellan skolan och externa aktörer som t.ex. lokala näringsidkare och för- eningar, utbildningsanordnare och Arbetsförmedlingen, har det funnits svårigheter att genomföra detta i praktiken. En väl organiserad sam- verkan kan leda till att resurser används mer effektivt och ger en ökad samhällsnytta. Vinsterna med en väl fungerande samverkan kan vara stora. Det handlar om att till exempel få hjälp med att hålla sig upp- daterad därmed stimuleras. Samverkan kan också leda till att fler elever snabbare kommer ut i arbetslivet och får egen försörjning. Utred- ningen bedömer därför att frågan om samverkan är av så stor vikt att den bör bli föremål för systematisk och långsiktig planering i huvud- männens plan för karriärvägledningen.

Kompetensutveckling för karriärvägledare, lärare och rektorer

För att stärka den generella karriärvägledningen i skolväsendet och för att underlätta genomförandet av utredningens förslag bedömer utredningen att det krävs kompetensutvecklande insatser för karriär- vägledare, lärare och rektorer. Utredningen föreslår därför att Skol- verket och Specialpedagogiska skolmyndigheten ska få i uppdrag att ta fram sådana insatser. Utredningen föreslår även ändringar av examens- beskrivningarna för grund- och ämneslärarutbildningar som innebär att krav på kunskaper om ämnesspecifika perspektiv på karriärväg- ledning i undervisningen införs.

Utredningens förslag om att stärka karriärvägledningsperspektivet i skolans kurs- och ämnesplaner behöver kompletteras med sats- ningar på kompetensutveckling för de undervisande lärarna. Likaså behöver lärarutbildningen kompletteras med moment som syftar till att utveckla de blivande lärarnas karriärvägledningskunskaper. Många lärare upplever att det är svårt att integrera den vida vägledningen i undervisningen och det finns därför behov av kompetensutveckling och stöd när det gäller hur ämnet kan kopplas till frågor som rör utbildning, arbetsliv och samhällsutveckling och på vilket sätt den

25

Sammanfattning

SOU 2019:4

egna undervisningen kan bidra till denna koppling, Lärare behöver verktyg för hur man kan väva in kunskaper om arbetslivet och det omgivande samhället i undervisningen och hur de kan arbeta för att öka elevers självkännedom, utmana deras föreställningar och vidga deras perspektiv.

Utredningens förslag om införande av framtidsval ställer också nya krav på karriärvägledarna. Även om utredningen gör bedömningen att vägledare i dag har goda förutsättningar att genomföra framtids- val kan de ändock behöva kompetensutvecklingsinsatser. En ökad kompetens hos verksamma karriärvägledare kan ytterligare bidra till att eleverna utvecklar och breddar sina kunskaper om samhälls- och arbetsliv inför kommande studie- och yrkesval.

En särskilt utsatt målgrupp är elever med funktionsnedsättning och vägledning av dessa elever ställer särskilda krav på kunskap och kompetens. Att karriärvägledning anpassas efter målgruppens behov är avgörande för elevernas möjligheter att övergå från skola till arbete.

Utredningen konstaterar att styrningen och ledningen av studie- och yrkesvägledningen brister och att det systematiska kvalitetsarbetet sällan innefattar skolans vägledningsverksamhet. När de som styr och leder inte har tillräckliga kunskaper om karriärvägledningens betydelse för elever, ges vägledningen inte rätt förutsättningar. Risken är stor att sådana brister drabbar de elever som har svårast att orientera sig i utbildningssystemet. Det är därför viktigt att även rektorer har kun- skap om vilka möjligheter skolans arbete med karriärvägledning inne- bär och hur arbetet kan organiseras och genomföras.

Utredningen förslår därför att Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten ges i uppdrag att ta fram kompetensutvecklings- insatser för verksamma karriärvägledare, lärare och rektorer. Syftet med insatserna ska vara att stärka karriärvägledningen i skolväsendet.

Utökade möjligheter att utbilda sig till karriärvägledare

För att säkra tillgången till utbildade karriärvägledare föreslår utred- ningen att de lärosäten som i dag erbjuder studie- och yrkesvägledar- programmet ska tillföras medel för att utöka antalet platser på grund- nivå. Dessa lärosäten föreslås även få ett samordnat uppdrag för att se över innehållet i utbildningen på grundnivå. I uppdraget ska det också ingå att utreda och lämna förslag på hur fler kan ges möjlighet

26

SOU 2019:4

Sammanfattning

att disputerade inom karriärvägledning. Vidare ska det ingå i det samordnade uppdraget att se över hur fler lärosäten, med relevanta förutsättningar, kan erbjuda den kortare utbildningen till studie- och yrkesvägledare som riktar sig till personer med annan högskole- utbildning. Utredningen föreslår också att något av lärosätena som erbjuder utbildning till studie- och yrkesvägledare ska tillföras medel för att samordna och erbjuda vidareutbildning för verksamma väg- ledare som utan avsedd utbildning, i enlighet med vidareutbildning för lärare (VAL).

I dagsläget råder brist på studie- och yrkesvägledare med studie- och yrkesvägledarutbildning inom skolväsendet. En förutsättning för att utredningens olika förslag ska kunna genomföras och för att öka kvaliteten på karriärvägledningen är att antalet utbildade karriär- vägledare ökar. Utredningen uppskattar att det kommer att behöva utbildas cirka 475 nya vägledare endast för att utredningens förslag ska kunna genomföras. För att detta ska bli möjligt föreslår utred- ningen flera olika åtgärder.

Studie- och yrkesvägledarprogrammet erbjuds vid Malmö univer- sitet, Stockholms universitet och Umeå universitet. 250 studerande antas per år. Samtliga utbildningar har betydligt fler sökande än an- talet platser. Trots stor belastning på nuvarande utbildning bedömer utredningen att det finns goda möjligheter för att öka antalet utbild- ningsplatser och föreslår att medel tillförs för detta.

Utredningen föreslår också att innehållet i utbildningen på grund- nivå ses över. Samhället förändras och i takt med att nya behov upp- står behöver även utbildningsväsendet förändras och anpassas. Studie- och yrkesvägledarutbildningen har inte setts över på många år och utredningen har i sitt arbete funnit att det finns ett behov av att se över både innehåll och omfattning. Möjligheterna att efter grundutbild- ningen fördjupa sig och kanske övergå till en forskarutbildning behöver också förstärkas och utökas. Utredningen föreslår därför att det i översynen bör ingå att utreda och lämna förslag på hur fler disputerade inom studie- och yrkesvägledning kan tillskapas.

Utredningen bedömer vidare att det måste finnas möjlighet för andra yrkeskategorier att utbilda sig till karriärvägledare. I dag erbjuds den möjligheten vid Umeå universitet som anordnar en utbildning som syftar till en studie- och yrkesvägledarexamen och som vänder sig till personer med lärarutbildning, eller annan relevant examen, som omfattat minst 180 högskolepoäng. Söktrycket till de 30 platserna är

27

Sammanfattning

SOU 2019:4

mycket stort. Utredningen föreslår därför att Malmö universitet, Stockholms universitet och Umeå universitet får ett samordnat upp- drag att se över hur fler lärosäten med relevanta förutsättningar kan erbjuda den kortare utbildningen till karriärvägledare som riktar sig till personer med annan högskoleutbildning kan utökas.

En stor del av de personer som i dag arbetar som vägledare i skol- väsendet saknar studie- och yrkesvägledarutbildning.

En fortbildning för verksamma studie- och yrkesvägledare som saknar utbildning och som leder till en karriärvägledarexamen skulle möjliggöra för dessa att få en tillsvidareanställning som karriärväg- ledare. Utredningen bedömer att en sådan fortbildning skulle kunna ha ett likande upplägg som VAL, vidareutbildning av lärare, som orga- niseras vid åtta olika lärosäten i dag, där Umeå universitet har ett sam- ordnande ansvar. Utredningen föreslår därför att något av de lärosäten som erbjuder utbildning till vägledare ska få ett nationellt samordnande uppdrag att ansvara för att planera och genomföra en sådan utbildning.

För de personer som redan har en avslutad eller påbörjad utbild- ning kan det vara ett stort steg att åter börja studera med ytterligare studieskulder som följd. För att göra det mer attraktivt för personer med annan utbildning eller för de som arbetar som vägledare utan att ha avsedd utbildning, att söka sig till de korta utbildningarna bedömer utredningen att man bör överväga att också införa ett tillfälligt utbild- ningsbidrag eller att erbjuda det högre bidraget inom studiestödet, i likhet med det som erbjuds studerande som studerar på KPU som leder till en ämneslärarexamen.

Digitalt vägledningsstöd

För att säkra tillgången till ett opartiskt, heltäckande och interaktivt digitalt stöd för vägledningsfrågor föreslår utredningen att Skolverket får i uppdrag att se över befintliga digitala verktyg och föreslå hur systemen kan utvecklas och anpassas efter elevernas behov. I uppdraget bör även ingå att se över hur möjligheten till interaktivitet på bästa sätt kan tillhandahållas. Ansvaret för utveckling och förvaltning av en sådan interaktiv digital tjänst bör på sikt framgå av Skolverkets instruktion.

I en tid då människor i allt högre utsträckning förlitar sig på digital information inom en mängd olika områden, både privat och i arbetet, är det viktig att det finns tillgång till sådan information även

28

SOU 2019:4

Sammanfattning

inför val av studier och arbete. Arbetslivets innehåll förändras i snabb takt och till följd av det även kraven på kvalifikationer. Nya utbild- ningar tillkommer och människor växlar allt oftare spår i yrkeslivet. Detta ställer stora krav på att den nätbaserade informationen är tillförlitlig, aktuell och neutral. Skolans vägledningsresurser är i många fall knappa och digitala verktyg som ger stöd för interaktiv kom- munikation skulle kunna komplettera skolans studie- och yrkes- vägledning och göra den mer effektiv.

Som beskrivits ovan finns en rad olika webbplattformar som er- bjuder information och vägledningsstöd och några kommuner erbjuder också möjlighet att chatta med vägledare inom vuxenutbildningen. Många upplever dock att den digitala informationen om utbildnings- vägar, yrkesinriktningar och arbetsmarknadsutsikter är splittrad och svår att överblicka. Det kan också vara svårt att avgöra om informa- tionen är heltäckande, opartisk och objektiv. En person som söker webbaserad information och vägledning ser kanske inte skillnaden mellan olika webbplatser och gör sin sökning utan att kunna bedöma dess ursprung. Det finns också behov av att kunna ställa frågor och att på olika sätt interagera med en tillförlitlig digital tjänst på det sätt som är möjligt i de nordiska grannländerna. Sådana möjligheter till e-vägledning saknas på många håll i Sverige, trots att den skulle kunna göra vägledning tillgänglig för betydligt fler och samtidigt frigöra väg- ledare för fysiska möten. För att en sådan tjänst ska kunna erbjudas behöver informationsinhämtningen samordnas mellan berörda myn- digheter så att respektive digital tjänst baseras på gemensamt stan- dardiserad information.

Det är utredningens bedömning att en sådan tjänst bör säkras och uppdateras av Skolverket som har överblick och unika kunskap om det innehåll och den utformning som en sådan tjänst av hög kvalitet kräver. Ansvaret för en sådan tjänst behöver tilldelas genom ett lång- siktigt uppdrag och på sikt föreslår utredningen att det av Skolverkets instruktion ska framgå att myndigheten särskilt har ett ansvar för att tillhandhålla ett interaktivt digitalt verktyg som stödjer val av studier och yrken anpassat till elever, vårdnadshavare och presumtiva elever. Det digitala verktyget bör vara neutralt och transparent och kunna kopplas ihop med andra myndigheters digitala verktyg som stödjer vägledning.

29

Elever i alla skolformer utom förskolan och förskoleklassen ska ha tillgång till karriärväg- ledning, såväl individuell som gene- rell, så att deras behov inför val av framtida utbildnings- och yrkes- verksamhet kan tillgodoses. Även den som avser att påbörja en utbildning ska ha tillgång till individuell karriärvägledning.
31

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (2010:800)

dels att 2 kap. 29 och 30 §§, 3 kap. 12 g §, 10 kap. 4 och 5 §§, 11 kap. 6 och 7 §§, 12 kap. 4 och 5 §§, 20 kap. 10 a och 30 §§ och 21 kap. 10 a §, och rubriken närmast före 2 kap. 29 §, 10 kap. 4 §, 11 kap. 6 §, 12 kap. 4 §, 20 kap. 10 a och 30 §§ och 21 kap. 10 a § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas nio nya paragrafer, 2 kap. 29 a och 29 b §§,

10 kap. 8 b §, 11 kap. 11 a §, 12 kap. 8 b §, 15 kap. 20 a §, 17 kap. 14 b och 14 c §§ och 18 kap. 20 a §, och närmast före 2 kap. 29 b §, 10 kap. 8 b §, 11 kap. 11 a §, 12 kap. 8 b §, 15 kap. 20 a §, 17 kap. 14 b § och 18 kap. 20 a § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

2 kap.

Studie- och yrkesvägledning

Karriärvägledning

29 §

Elever i alla skolformer utom förskolan och förskoleklassen ska ha tillgång till personal med sådan kompetens att deras behov av vägledning inför val av fram- tida utbildnings- och yrkesverk- samhet kan tillgodoses. Även den som avser att påbörja en utbildning ska ha tillgång till vägledning.

Författningsförslag

SOU 2019:4

Med individuell karriärväg- ledning avses den vägledning som ges i form av vägledningssamtal. Omfattningen av den individuella karriärvägledningen ska anpassas efter elevens behov och förutsätt- ningar. Individuell karriärväg- ledning ska erbjudas vid vissa till- fällen som framgår av särskilda föreskrifter i denna lag eller andra författningar.

Med generell karriärvägledning avses den verksamhet som, utöver individuell karriärvägledning, bi- drar till att ge eleverna kunskap och kompetens inför val av fram- tida utbildnings- och yrkesverk- samhet.

29 a §

Huvudmannen ska se till att det upprättas en plan för karriär- vägledning. Planen ska innehålla en redogörelse för hur elevernas behov av karriärvägledning ska tillgodoses och hur arbetet med karriärvägledningen ska samord- nas. Av planen ska det även fram- gå hur samverkan med det om- givande samhället ska ske.

Karriärvägledare

29 b §

Individuell karriärvägledning ska utföras av en karriärvägledare.

I grundskolan, grundsärskolan och specialskolan ska den generella vägledning som ges i form av

32

SOU 2019:4Författningsförslag

 

framtidsval

enligt

10 kap.

4 §,

 

11 kap. 6 §

och

12 kap.

4 §

 

genomföras av en karriärväg-

 

ledare.

 

 

 

30 §

 

 

 

För att få anställas utan tids-

För att få anställas utan tids-

begränsning för studie- och yrkes-

begränsning som karriärvägledare

vägledning ska den sökande ha en

ska den sökande ha en utbildning

utbildning avsedd för sådan

avsedd för sådan verksamhet.

verksamhet.

Den som inte uppfyller kravet

Den som inte uppfyller kravet

enligt första stycket får anställas

enligt första stycket får anställas

som karriärvägledare för högst

för studie- och yrkesvägledning

ett år i sänder.

 

 

för högst ett år i sänder.

 

 

 

 

3kap. 12 g §1

För en nyanländ elev som har tagits emot inom skolväsendet i högstadiet i grundskolan eller specialskolan och vars kunskaper har bedömts enligt 12 c §, ska en individuell studieplan upprättas senast inom två månader från mottagandet.

Studieplanen ska vara långsiktig och beskriva hur eleven ska uppnå behörighet till gymnasieskolans nationella program utifrån elevens mål. Den ska innehålla uppgifter om utbildningens huvudsakliga innehåll och planerade stödåtgärder.

Studieplanen ska revideras löpande utifrån de bedömningar som görs av elevens ämneskunskaper.

Inför upprättandet av den in- dividuella studieplanen ska eleven erbjudas individuell karriärväg- ledning.

1Senaste lydelse 2018:1303.

33

Författningsförslag

SOU 2019:4

 

 

10 kap.

 

 

Ämnen

 

 

Utbildningens innehåll

 

 

 

4 §2

 

 

Undervisningen

ska

omfatta

Utbildningen

ska

omfatta

följande ämnen:

 

 

undervisning i följande ämnen:

– bild,

 

 

– bild,

 

 

– engelska,

 

 

– engelska,

 

 

– hem- och konsumentkun-

– hem- och konsumentkun-

skap,

 

 

skap,

 

 

– idrott och hälsa,

 

– idrott och hälsa,

 

– matematik,

 

 

– matematik,

 

 

– musik,

 

 

– musik,

 

 

– naturorienterande

ämnen:

– naturorienterande

ämnen:

biologi, fysik och kemi,

 

biologi, fysik och kemi,

 

– samhällsorienterande ämnen:

– samhällsorienterande ämnen:

geografi, historia,

religionskun-

geografi, historia,

religionskun-

skap och samhällskunskap,

skap och samhällskunskap,

– slöjd,

 

 

– slöjd,

 

 

– svenska eller

svenska som

– svenska eller

svenska som

andraspråk, och

 

 

andraspråk, och

 

 

– teknik.

 

 

– teknik.

 

 

Härutöver ska det som ämnen finnas moderna språk som ska erbjudas varje elev inom ramen för språkval och, för elever som ska erbjudas modersmålsundervisning, modersmål.

Vidare ska det finnas elevens

Vidare ska det finnas elevens

val och skolans val. Undervis-

val, skolans val och framtidsval.

ningen i elevens val ska syfta till

Undervisningen i elevens val ska

att fördjupa och bredda elevens

syfta till att fördjupa och bredda

kunskaper i ett eller flera ämnen.

elevens kunskaper i ett eller flera

Skolans val får omfatta ett lokalt

ämnen. Skolans val får omfatta

tillval, om Statens skolverk har

ett lokalt tillval, om Statens

godkänt en plan för undervis-

skolverk har godkänt en plan för

ningen.

undervisningen. Framtidsval ska

 

syfta till att utveckla och bredda

 

elevens kunskaper om arbetslivet

 

och samhället inför kommande

 

studie- och yrkesval.

2Senaste lydelse 2017:620.

34

SOU 2019:4

Författningsförslag

Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om fram- tidsval. Sådana föreskrifter får innebära att framtidsval endast ska finnas i vissa årskurser.

5 §3

 

 

 

Den totala undervisnings-

Den

totala

undervisnings-

tiden för varje elev i grundskolan

tiden för varje elev i grundskolan

ska vara minst 6 890 timmar.

ska

vara

minst

6 890 timmar.

 

I den

totala undervisningstiden

 

ingår tid för undervisning i ämnen

 

och framtidsval.

 

För en nyanländ elev och för en elev som avses i 3 kap. 12 c § andra stycket 2 ska den totala undervisningstiden efter ett beslut om placering i årskurs enligt 3 kap. 12 e § motsvara minst den tid som återstår för övriga elever i den årskursen under den kvarvarande skoltiden.

Regeringen får meddela föreskrifter om fördelning av under- visningstiden (timplan).

Karriärvägledning inför val till gymnasieskolan

8 b §

Varje elev i grundskolan ska erbjudas individuell karriärväg- ledning inför val till gymnasie- skolan.

3Senaste lydelse 2017:620.

35

Författningsförslag

SOU 2019:4

11 kap.

 

 

Ämnen

Utbildningens innehåll

 

6 §

 

 

Undervisningen ska omfatta

Utbildningen

ska

omfatta

följande ämnen eller ämnes-

undervisning i

följande

ämnen

områden.

eller ämnesområden.

 

Ämnen:

Ämnen:

 

 

– bild,

– bild,

 

 

– engelska,

– engelska,

 

 

– hem- och konsumentkun-

– hem- och

konsumentkun-

skap,

skap,

 

 

– idrott och hälsa,

– idrott och hälsa,

 

– matematik,

– matematik,

 

 

– musik,

– musik,

 

 

– naturorienterande ämnen,

– naturorienterande ämnen,

– samhällsorienterande ämnen,

– samhällsorienterande ämnen,

– slöjd,

– slöjd,

 

 

– svenska eller svenska som

– svenska eller svenska som

andraspråk, och

andraspråk, och

 

 

– teknik.

– teknik.

 

 

Ämnesområden:

Ämnesområden:

 

– estetisk verksamhet,

– estetisk verksamhet,

– kommunikation,

– kommunikation,

 

– motorik,

– motorik,

 

 

– vardagsaktiviteter, och

– vardagsaktiviteter, och

– verklighetsuppfattning.

– verklighetsuppfattning.

Utöver de ämnen och ämnesområden som anges i första stycket ska det som ämne finnas modersmål för de elever som ska erbjudas modersmålsundervisning.

Vidare ska det finnas elevens val och skolans val. Under- visningen i elevens val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen eller ämnesområden.

För elever som kan tillgodo- göra sig hela eller delar av utbildningen i ämnen ska det dessutom finnas framtidsval. Fram- tidsval ska syfta till att utveckla och bredda elevens kunskaper om

36

SOU 2019:4Författningsförslag

 

arbetslivet och

samhället

inför

 

kommande studie- och yrkesval.

 

Regeringen eller den myndig-

 

het som

regeringen

bestämmer

 

meddelar föreskrifter om fram-

 

tidsval.

Sådana

föreskrifter får

 

innebära

att framtidsval

endast

 

ska finnas i vissa årskurser.

 

7 §4

 

 

 

 

Den totala undervisningstiden

Den totala undervisningstiden

för varje elev i grundsärskolan ska

för varje elev i grundsärskolan ska

vara minst 6 890 timmar. För en

vara minst 6 890 timmar. I den

elev i inriktningen träningsskolan

totala undervisningstiden ingår tid

ska den totala undervisningstiden

för undervisning i ämnen och fram-

dock vara minst 6 665 timmar.

tidsval eller ämnesområden. För

 

en elev i inriktningen tränings-

 

skolan ska den totala under-

 

visningstiden dock

vara

minst

 

6 665 timmar.

 

 

 

För en nyanländ elev och för en elev som avses i 3 kap. 12 c § andra stycket 2 ska den totala undervisningstiden efter ett beslut om placering i årskurs enligt 3 kap. 12 e § motsvara minst den tid som återstår för övriga elever i den årskursen under den kvarvarande skoltiden.

Regeringen får meddela föreskrifter om fördelning av under- visningstiden (timplan).

Karriärvägledning inför val till gymnasiesärskolan

11 a §

Varje elev i grundsärskolan ska erbjudas individuell karriärväg- ledning inför val till gymnasie- särskolan.

4Senaste lydelse 2017:620.

37

Författningsförslag

SOU 2019:4

 

 

 

 

12 kap.

 

 

 

 

Ämnen

 

 

 

 

Utbildningens innehåll

 

 

 

 

 

 

4 §5

 

 

 

 

Undervisningen

ska

omfatta

Utbildningen

ska

omfatta

följande ämnen:

 

 

 

undervisning i följande ämnen:

– bild,

 

 

 

 

– bild,

 

 

 

 

– engelska,

 

 

 

– engelska,

 

 

 

– hem- och konsumentkun-

– hem- och konsumentkun-

skap,

 

 

 

 

skap,

 

 

 

 

– idrott och hälsa,

 

 

– idrott och hälsa,

 

 

– matematik,

 

 

 

– matematik,

 

 

 

– naturorienterande

ämnen:

– naturorienterande

ämnen:

biologi, fysik och kemi,

 

 

biologi, fysik och kemi,

 

 

– rörelse

och

drama

eller

– rörelse

och

drama

eller

musik,

 

 

 

 

musik,

 

 

 

 

– samhällsorienterande ämnen:

– samhällsorienterande ämnen:

geografi, historia,

religionskun-

geografi, historia,

religionskun-

skap och samhällskunskap,

 

skap och samhällskunskap,

 

– slöjd,

 

 

 

 

– slöjd,

 

 

 

 

– svenska

eller

svenska

som

– svenska

eller

svenska

som

andraspråk,

 

 

 

 

andraspråk,

 

 

 

 

– teckenspråk, och

 

 

– teckenspråk, och

 

 

– teknik.

 

 

 

 

– teknik.

 

 

 

 

För hörande elever gäller att ämnet musik ersätter ämnet rörelse och drama. För elever som tagits emot enligt 7 kap. 6 § första stycket 1 och 3 gäller att ämnet svenska ersätter ämnet teckenspråk, om dessa elever inte har behov av teckenspråk.

Härutöver ska det som ämnen finnas moderna språk som ska erbjudas varje elev inom ramen för språkval och, för elever som ska erbjudas modersmålsundervisning, modersmål.

Vidare ska det finnas elevens

Vidare ska det finnas elevens

val och skolans val. Under-

val, skolans val och framtidsval.

visningen i elevens val ska syfta

Undervisningen i elevens val ska

till att fördjupa och bredda

syfta till att fördjupa och bredda

elevens kunskaper i ett eller flera

elevens kunskaper i ett eller flera

ämnen.

ämnen. Framtidsval ska syfta till

 

att utveckla och bredda elevens

5Senaste lydelse 2017:620.

38

SOU 2019:4Författningsförslag

 

kunskaper om arbetslivet och sam-

 

hället inför kommande studie- och

 

yrkesval.

 

 

 

Regeringen eller den myndighet

 

som regeringen bestämmer med-

 

delar föreskrifter om framtidsval.

 

Sådana föreskrifter får innebära att

 

framtidsval endast ska finnas i

 

vissa årskurser.

 

5 §6

 

 

 

Den totala undervisnings-

Den

totala

undervisnings-

tiden för varje elev i specialskolan

tiden för varje elev i specialskolan

ska vara minst 8 070 timmar.

ska

vara

minst

8 070 timmar.

 

I den

totala undervisningstiden

 

ingår tid för undervisning i ämnen

 

och framtidsval.

 

För en nyanländ elev och för en elev som avses i 3 kap. 12 c § andra stycket 2 ska den totala undervisningstiden efter ett beslut om placering i årskurs enligt 3 kap. 12 e § motsvara minst den tid som återstår för övriga elever i den årskursen under den kvar- varande skoltiden.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om fördelning av undervisningstiden (timplan).

Karriärvägledning inför val till gymnasieskolan

8 b §

Varje elev i specialskolan ska erbjudas individuell karriärväg- ledning inför val till gymnasie- skolan.

6Senaste lydelse 2017:620.

39

Författningsförslag

SOU 2019:4

15kap.

Karriärvägledning

20 a §

Elever som avser att avsluta sin gymnasieutbildning i förtid eller riskerar att inte erhålla en gym- nasieexamen ska erbjudas indivi- duell karriärvägledning.

17kap.

Karriärvägledning

14 b §

När en nyanländ elev tas emot på språkintroduktion ska eleven erbjudas individuell karriärväg- ledning inför upprättandet av den individuella studieplanen.

14 c §

För elever på språkintroduktion som har fullföljt sin utbildning och som på grund av sin ålder enligt 15 kap. 5 § inte kan påbörja en annan utbildning i gymnasieskolan ska individuell karriärvägledning om fortsatta utbildningsmöjligheter erbjudas.

18kap.

Karriärvägledning

20 a §

Elever som avser att avsluta sin gymnasiesärskoleutbildning i förtid ska erbjudas individuell karriär- vägledning.

40

Hemkommunen är skyldig att se till att den som avser att påbörja utbildning i svenska för invandrare erbjuds individuell karriärvägledning.

SOU 2019:4Författningsförslag

20 kap.

Studie- och yrkesvägledning

Karriärvägledning

10 a §

Hemkommunen är skyldig

Hemkommunen är skyldig

att se till att den som avser att

att se till att den som avser att

påbörja utbildning på grund-

påbörja utbildning på grund-

läggande nivå erbjuds studie- och

läggande nivå erbjuds individuell

yrkesvägledning.

karriärvägledning.

Studie- och yrkesvägledning

Karriärvägledning

30 §

Hemkommunen är skyldig att se till att den som avser att påbörja utbildning i svenska för invandrare erbjuds studie- och yrkesvägledning.

21 kap.

Studie- och yrkesvägledning

Karriärvägledning

10 a §

Hemkommunen är skyldig

Hemkommunen är skyldig

att se till att den som avser att

att se till att den som avser att

påbörja utbildning på grund-

påbörja utbildning på grund-

läggande nivå erbjuds studie- och

läggande nivå erbjuds individuell

yrkesvägledning.

karriärvägledning.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.

2.Bestämmelserna i 10 kap. 4 och 5 §§, 11 kap. 6 och 7 §§ och 12 kap. 4 och 5 §§ ska tillämpas från den 1 juli 2022. Bestämmelserna

iden äldre lydelsen ska dock tillämpas för elever som höstterminen 2022 påbörjar årskurs 8 eller en högre årskurs i grundskolan eller grundsärskolan eller årskurs 9 eller högre årskurs i specialskolan.

3.Övriga bestämmelser ska tillämpas från den 1 juli 2021.

41

1.2Förslag till förordning om ändring i högskoleförordning (1993:100)

Härigenom föreskrivs att bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100)1 ska ha följande lydelse.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2021.

2.Bestämmelserna i den nya lydelsen ska tillämpas i fråga om karriärvägledarexamen, grundlärarexamen och ämneslärarexamen som utfärdas efter utgången av juni 2021.

3.Den äldre lydelsen av bestämmelserna ska tillämpas i fråga om studie- och yrkesvägledarexamen, grundlärarexamen och ämnes- lärarexamen som utfärdas före den 1 juli 2021.

1Förordningen omtryckt 1998:1003.

42

SOU 2019:4Författningsförslag

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

Bilaga 22

EXAMENSORDNING

-----------------------------------------------------------------------------

3.Förteckning över examina

-----------------------------------------------------------------------------

Studie- och yrkesvägledarexamen Karriärvägledarexamen

-----------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------

YRKESEXAMINA

-----------------------------------------------------------------------------

Studie- och yrkesvägledarexamen Karriärvägledarexamen

Omfattning

Studie- och yrkesvägledar- examen uppnås efter att studen- ten fullgjort kursfordringar om 180 högskolepoäng.

Mål

För studie- och yrkesvägledar- examen ska studenten visa sådan kunskap och förmåga som krävs för att självständigt arbeta som studie- och yrkesvägledare inom skolväsendet.

Omfattning

Karriärvägledarexamen upp-

nås efter att studenten fullgjort kursfordringar om 180 högskole- poäng.

Mål

För karriärvägledarexamen ska studenten visa sådan kunskap och förmåga som krävs för att självständigt arbeta som karriär- vägledare inom skolväsendet.

Kunskap och förståelse

Kunskap och förståelse

För studie- och yrkesvägledar-

För karriärvägledarexamen ska

examen ska studenten

studenten

visa kunskap om områdets vetenskapliga grund, kännedom om aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete samt kunskap om sambandet mellan vetenskap och beprövad erfarenhet och sam- bandets betydelse för yrkesutövningen,

2Senaste lydelse 2018:1135.

43

Författningsförslag

SOU 2019:4

visa insikt i barns, ungdomars och vuxnas utveckling och lärande samt om individers och gruppers val och socialisation i ett perspektiv av livslångt lärande,

visa kunskap om utbildning, arbetsliv och samhällsutveckling såväl nationellt som internationellt, och

visa insikt om betydelsen av ett jämställdhetsperspektiv i studie- och yrkesvalssituationen samt på arbetsmarknaden.

Färdighet och förmåga

Färdighet och förmåga

För studie- och yrkesvägledar-

För karriärvägledarexamen ska

examen ska studenten

studenten

visa förmåga att bidra till att förverkliga målen för skolväsendet,

visa förmåga att analysera och förstå individers och gruppers studie- och yrkesval samt utifrån denna förmåga identifiera deras behov av stöd och utveckling,

visa förmåga att tillämpa olika teorier och metoder för väg- ledning utifrån individers och gruppers behov,

visa förmåga att inom sitt verksamhetsområde stödja övrig personal i deras studie- och yrkesorienterande insatser,

visa förmåga att i samarbete med andra planera och utveckla stödinsatser för människor med särskilda svårigheter och behov för att underlätta inträde till studier och arbetsmarknad,

visa förmåga att samla och kritiskt tolka information för att informera och vägleda ungdomar och vuxna inför framtida studier och arbete,

visa förmåga att skapa och utveckla kontakter med olika intressenter i samhället av betydelse för verksamheten, och

– visa förmåga att såväl munt-

– visa förmåga att såväl munt-

ligt som skriftligt diskutera nya

ligt som skriftligt diskutera nya

fakta inom studie- och yrkes-

fakta inom karriärväglednings-

vägledningsområdet med olika

området med olika grupper och

grupper och därmed bidra till

därmed bidra till utveckling av

utveckling av yrket och verk-

yrket och verksamheten.

samheten.

 

44

SOU 2019:4Författningsförslag

Värderingsförmåga och förhåll-

Värderingsförmåga och förhåll-

ningssätt

ningssätt

För studie- och yrkesvägledar-

För karriärvägledarexamen ska

examen ska studenten

studenten

visa självkännedom och empatisk förmåga,

visa förmåga att inom området studie- och yrkesvägledning göra bedömningar med hänsyn till relevanta vetenskapliga, sam- hälleliga och etiska aspekter med särskilt beaktande av de mänskliga rättigheterna,

visa insikt om betydelsen av lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper, och

visa förmåga att identifiera sitt behov av ytterligare kunskap och att fortlöpande utveckla sin kompetens.

Självständigt arbete (examens-

Självständigt arbete (examens-

arbete)

arbete)

För studie- och yrkesvägledar-

För karriärvägledarexamen ska

examen ska studenten inom ramen

studenten inom ramen för kurs-

för kursfordringarna ha fullgjort

fordringarna ha fullgjort ett själv-

ett självständigt arbete (examens-

ständigt arbete (examensarbete)

arbete) om minst 15 högskole-

om minst 15 högskolepoäng.

poäng.

 

Övrigt

Övrigt

För studie- och yrkesvägledar-

För karriärvägledarexamen ska

examen ska studenten ha full-

studenten ha fullgjort handledd

gjort handledd praktik.

praktik.

För studie- och yrkesvägledar-

För karriärvägledarexamen ska

examen ska också de preciserade

också de preciserade krav gälla

krav gälla som varje högskola

som varje högskola själv bestäm-

själv bestämmer inom ramen för

mer inom ramen för kraven i

kraven i denna examensbeskriv-

denna examensbeskrivning.

ning.

 

-----------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------

45

FörfattningsförslagSOU 2019:4

EXAMINA PÅ GRUNDNIVÅ ELLER AVANCERAD NIVÅ

-----------------------------------------------------------------------------

Grundlärarexamen

-----------------------------------------------------------------------------

Mål

För grundlärarexamen ska studenten visa sådan kunskap och för- måga som krävs för att självständigt arbeta som grundlärare i den verksamhet som utbildningen avser.

Studenten ska även visa kunskap och förmåga för annan under- visning för vilken examen enligt gällande föreskrifter kan ge behörighet.

Kunskap och förståelse

För grundlärarexamen med inriktning mot arbete i fritidshem ska studenten

visa sådana kunskaper inom det fritidspedagogiska området och sådana ämneskunskaper, inbegripet kännedom om aktuellt forsk- nings- och utvecklingsarbete, som krävs för yrkesutövningen,

visa sådana kunskaper i didaktik och ämnesdidaktik inklusive metodik som krävs för undervisning och lärande inom det fritids- pedagogiska området och inom det eller de ämnen som utbildningen avser och för yrkesutövningen i övrigt,

visa kunskap om barns kommunikation och språkutveckling samt visa kännedom om grundläggande läs-, skriv- och matematik- inlärning,

visa kunskap om praktiska och estetiska läroprocesser,

visa kännedom om vetenskapsteori och kvalitativa och kvanti- tativa forskningsmetoder samt om relationen mellan vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och dess betydelse för yrkes- utövningen, och

visa kunskap om bedömning av elevers lärande och utveckling.

För grundlärarexamen med inriktning mot arbete i förskoleklass och grundskolans årskurs 1–3 ska studenten

visa sådana ämneskunskaper, inbegripet insikt i aktuellt forsk- nings- och utvecklingsarbete, som krävs för yrkesutövningen,

visa sådana kunskaper i didaktik och ämnesdidaktik inklusive metodik som krävs för undervisning och lärande inom det eller de ämnen som utbildningen avser och för yrkesutövningen i övrigt,

46

– visa fördjupad kunskap om grundläggande läs-, skriv- och mate- matikinlärning och om barns kommunikation och språkutveckling,
– visa kännedom om praktiska och estetiska läroprocesser,
– visa kunskap om vetenskapsteori och kvalitativa och kvanti- tativa forskningsmetoder samt om relationen mellan vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och dess betydelse för yrkesutöv- ningen, och
– visa fördjupad kunskap om bedömning av elevers lärande och utveckling.
För grundlärarexamen med inriktning mot arbete i grundskolans årskurs 4–6 ska studenten
– visa sådana ämneskunskaper, inbegripet insikt i aktuellt forsk- nings- och utvecklingsarbete, som krävs för yrkesutövningen,
– visa sådana kunskaper i didaktik och ämnesdidaktik inklusive metodik som krävs för undervisning och lärande inom det eller de ämnen som utbildningen avser och för yrkesutövningen i övrigt,
– visa fördjupad kunskap om läs-, skriv- och matematikutveckling,
– visa kännedom om praktiska och estetiska läroprocesser,
– visa kunskap om vetenskapsteori och kvalitativa och kvanti- tativa forskningsmetoder samt om relationen mellan vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och dess betydelse för yrkes- utövningen, och
– visa fördjupad kunskap i bedömning och betygssättning.
För grundlärarexamen ska studenten också
– visa sådan kunskap om barns utveckling, lärande, behov och förutsättningar som krävs för yrkesutövningen,
– visa kunskap om och förståelse för sociala relationer, kon- flikthantering och ledarskap, och
– visa kunskap om skolväsen- – visa kunskap om skolväsen- dets organisation, relevanta styr- dets organisation, relevanta styr- dokument, läroplansteori och dokument, läroplansteori, ämnes- olika pedagogisk-didaktiska per- specifika perspektiv på karriärväg- spektiv samt visa kännedom om ledning i undervisningen och olika
skolväsendets historia. pedagogisk-didaktiska perspektiv samt visa kännedom om skol- väsendets historia.
47

SOU 2019:4

Författningsförslag

FörfattningsförslagSOU 2019:4

Färdighet och förmåga

-----------------------------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------------------------

Ämneslärarexamen

-----------------------------------------------------------------------------

Mål

För ämneslärarexamen ska studenten visa sådan kunskap och för- måga som krävs för att självständigt arbeta som ämneslärare i den verksamhet som utbildningen avser.

Studenten ska även visa kunskap och förmåga för annan under- visning för vilken examen enligt gällande föreskrifter kan ge behörighet.

Kunskap och förståelse

För ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i årskurs 7–9 ska studenten

visa sådana ämneskunskaper som krävs för yrkesutövningen, inbegripet såväl överblick över ämnesstudiernas huvudområde som fördjupade kunskaper inom vissa delar av detta område och insikt i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete.

För ämneslärarexamen med inriktning mot arbete i gymnasieskolan ska studenten

visa sådana ämneskunskaper som krävs för yrkesutövningen, inbegripet såväl brett kunnande inom ämnesstudiernas huvudområde som väsentligt fördjupade kunskaper inom vissa delar av detta område och fördjupad insikt i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete.

För ämneslärarexamen ska studenten också

visa sådana kunskaper i didaktik och ämnesdidaktik inklusive metodik som krävs för undervisning och lärande inom det eller de ämnen som utbildningen avser och för den verksamhet i övrigt som utbildningen avser samt visa kännedom om vuxnas lärande,

visa fördjupad kunskap om vetenskapsteori samt kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder, och visa kunskap om relationen mellan vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och dess bety- delse för yrkesutövningen,

visa sådan kunskap om barns och ungdomars utveckling, lärande, behov och förutsättningar som krävs för den verksamhet som utbildningen avser,

48

SOU 2019:4

Författningsförslag

visa kunskap om och förståelse för sociala relationer, konflikt- hantering och ledarskap,

– visa kunskap om skolväsen-

– visa kunskap om skolväsen-

dets organisation, relevanta styr-

dets organisation, relevanta styr-

dokument, läroplansteori och

dokument, läroplansteori, ämnes-

olika pedagogisk-didaktiska per-

specifika perspektiv på karriär-

spektiv samt visa kännedom om

vägledning i undervisningen och

skolväsendets historia, och

olika pedagogisk-didaktiska per-

 

spektiv samt visa kännedom om

 

skolväsendets historia, och

– visa fördjupad kunskap om bedömning och betygssättning.

Färdighet och förmåga

-----------------------------------------------------------------------------

49

Författningsförslag

SOU 2019:4

1.3Förslag till förordning om ändring i förordning (2007:1030) med instruktion för Arbetsförmedlingen

Härigenom föreskrivs i fråga om förordning (2007:1030) med instruk- tion för Arbetsförmedlingen att det ska införas en ny paragraf, 15 a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

 

15 a §

 

 

Arbetsförmedlingen

ska sär-

 

skilt samverka med

huvudmän

 

inom skolväsendet.

 

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2021.

50

1.4Förslag till förordning om ändring i gymnasieförordning (2010:2039)

Härigenom föreskrivs i fråga om gymnasieförordningen (2010:2039) att 6 kap. 5, 6 och 8 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap. 5 §

Yrkesintroduktion ska i huvudsak innehålla yrkesinriktad utbild- ning. Den får innehålla hela eller delar av kurser i karaktärsämnen och i gymnasiegemensamma ämnen som ingår i gymnasieskolans nationella yrkesprogram eller annan yrkesinriktad utbildning.

Utbildningen ska innehålla arbetsplatsförlagt lärande enligt 4 kap. 12–14 §§ eller praktik. Arbetsplatsförlagt lärande behöver dock inte förekomma i den omfattning som anges där.

Hela utbildningen får skolförläggas om huvudmannen bedömer att detta uppenbart bäst gynnar eleven.

Yrkesintroduktion får också

Yrkesintroduktion får också

innehålla grundskoleämnen som

innehålla grundskoleämnen som

eleven saknar godkända betyg i.

eleven saknar godkända betyg i

Även andra insatser som är

samt framtidsval. Även andra

gynnsamma för elevens kun-

insatser som är gynnsamma för

skapsutveckling får ingå i utbild-

elevens kunskapsutveckling får

ningen.

ingå i utbildningen.

6 §1

Individuellt alternativ ska utformas utifrån elevens behov och

förutsättningar.

 

 

 

Utbildningen får

innehålla

Utbildningen

får innehålla

grundskoleämnen som eleven

grundskoleämnen

som eleven

saknar godkända betyg i. Den får

saknar godkända betyg i samt

även innehålla hela eller delar av

framtidsval. Den får även inne-

kurser i gymnasieämnen. Om

hålla hela eller delar av kurser i

eleven har förutsättningar för att

gymnasieämnen. Om eleven har

läsa hela eller delar av

kurser i

förutsättningar för att läsa hela

1Senaste lydelse 2018:1328.

51

FörfattningsförslagSOU 2019:4

gymnasieämnen ska utbildningen

eller delar av kurser i gymnasie-

också innehålla sådana.

ämnen ska utbildningen också

 

innehålla sådana.

Även andra insatser som är gynnsamma för elevens kunskaps- utveckling får ingå i utbildningen.

8 §2

Språkintroduktion ska innehålla undervisning i grundskole-

ämnena svenska eller svenska som andraspråk.

 

 

 

Undervisning i enbart dessa

Undervisning i enbart dessa

ämnen kan bedrivas under en

ämnen kan bedrivas under en

kort inledande period. I övrigt

kort inledande period. I övrigt

ska språkintroduktion utformas

ska språkintroduktion utformas

utifrån de bedömningar som ska

utifrån de bedömningar som ska

göras enligt 7 § och innehålla de

göras enligt 7 § och innehålla de

ämnen och kurser som eleven

ämnen och kurser som eleven

behöver för sin fortsatta utbild-

behöver

för sin

fortsatta

ning. Utbildningen får innehålla

utbildning.

Utbildningen

får

grundskoleämnen som eleven

innehålla grundskoleämnen som

inte har godkända betyg i och

eleven inte har godkända betyg i,

kurser i gymnasieämnen.

framtidsval

och

kurser

i

 

gymnasieämnen.

 

 

Språkintroduktion får kombineras med kommunal vuxenutbild- ning i svenska för invandrare och motsvarande utbildning vid folk- högskola enligt 24 kap. skollagen (2010:800). Även andra insatser som är gynnsamma för elevens kunskapsutveckling får ingå i utbildningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2021 och ska tillämpas på utbildning som påbörjas efter den 1 juli 2022.

2Senaste lydelse 2018:1328.

52

Slutbetyget ska innehålla upp- gifter om den högsta årskurs som eleven genomgått och om de senaste besluten om elevens betyg samt uppgift om att eleven deltagit i framtidsval. Betyg som satts innan ett ämne har avslutats ska inte ingå i slutbetyget.
53
Terminsbetyget ska i före- kommande fall innehålla uppgifter om att eleven deltagit i framtids- val och uppgift om omfattningen av den frånvaro som eleven har haft utan giltigt skäl under terminen.

1.5Förslag till förordning om ändring i skolförordningen (2011:185)

Härigenom föreskrivs i fråga om skolförordningen (2011:185) dels att 6 kap. 12, 15 och 17 §§ och bilagorna 1–3 ska ha följande

lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer 9 kap. 29 §, 10 kap. 12 § och 11 kap. 15 §, och närmast före 9 kap. 29 §, 10 kap. 12 § och 11 kap. 15 § nya rubriker med följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap. 12 §1

Terminsbetyget ska innehålla uppgifter om det senaste beslutet om elevens betyg i varje ämne. Det ska framgå om ämnet har avslutats.

Terminsbetyget ska i före- kommande fall innehålla uppgift om omfattningen av den från- varo som eleven har haft utan giltigt skäl under terminen.

15 §2

Slutbetyget ska innehålla upp- gifter om den högsta årskurs som eleven genomgått och om de senaste besluten om elevens betyg. Betyg som satts innan ett ämne har avslutats ska inte ingå i slutbetyget.

1Senaste lydelse 2011:506.

2Senaste lydelse 2011:506.

Författningsförslag

SOU 2019:4

17§3

Ett avgångsintyg ska utfärdas

1.om en elev avgår från utbildningen hos en huvudman utan att slutbetyg utfärdas, eller

2.när en elev i sameskolan avgår från utbildningen innan eleven har gått ut årskurs 6.

Intyget ska innehålla upp-

Intyget ska innehålla upp-

gifter om

 

 

gifter om

 

 

1. den årskurs i vilken eleven

1. den årskurs i vilken eleven

slutat,

 

 

slutat,

 

 

2. tiden för avgången,

 

2. tiden för avgången,

 

3. de ämnen i vilka

eleven

3. de ämnen i vilka

eleven

undervisats,

 

 

undervisats,

 

 

4. i förekommande fall senaste

4. i förekommande fall senaste

betyg i ämnen, och

 

betyg i ämnen,

 

5. antal

timmar

under-

5. i förekommande fall om

visningstid som eleven erbjudits.

eleven deltagit i framtidsval, och

Rektorn ska utfärda avgångs-

6. antal

timmar

under-

intyget.

 

 

visningstid som eleven erbjudits.

 

 

 

Rektorn ska utfärda avgångs-

 

 

 

intyget.

 

 

9kap. Framtidsval

29 §

I 10 kap. 4 § skollagen (2010:800) finns bestämmelser om framtidsval. Framtidsval ska inne- hålla följande områden:

– val och framtidsplanering,

– arbetsliv och samhälle, och

– utbildningsvägar och yrkes- områden.

Skolverket får meddela närmare föreskrifter om innehållet i fram- tidsval.

3Senaste lydelse 2011:506.

54

SOU 2019:4

Författningsförslag

10kap. Framtidsval

12 §

I 11 kap. 6 § skollagen (2010:800) finns bestämmelser om framtidsval. Framtidsval ska inne- hålla följande områden:

val och framtidsplanering,

arbetsliv och samhälle, och

utbildningsvägar och yrkes- områden.

Skolverket får meddela närmare föreskrifter om innehållet i fram- tidsval.

11kap. Framtidsval

15 §

I 12 kap. 4 § skollagen (2010:800) finns bestämmelser om framtidsval. Framtidsval ska inne- hålla följande områden:

val och framtidsplanering,

arbetsliv och samhälle, och

utbildningsvägar och yrkes- områden.

Skolverket får meddela närmare föreskrifter om innehållet i fram- tidsval.

1.Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2021.

2.Bestämmelserna i den nya lydelsen ska tillämpas från och med höstterminen 2022.

3.Äldre föreskrifter gäller fortfarande för elever som höstter- minen 2022 påbörjar årskurs 8 eller en högre årskurs i grundskolan eller grundsärskolan eller årskurs 9 eller högre årskurs i special- skolan.

55

FörfattningsförslagSOU 2019:4

Lydelse enligt SFS 2018:1512

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 1

Timplan för grundskolan

 

 

 

 

Ämnen

Undervisningstid i timmar

 

 

 

Låg-

Mellan-

Låg- och

Hög-

Totalt

 

stadiet

stadiet

mellan-

stadiet

 

 

 

 

stadiet

 

 

Bild

50

80

 

100

230

Engelska

60

220

 

200

480

Hem- och

 

 

 

 

 

konsumentkunskap

 

 

36

82

118

Idrott och hälsa

140

180

 

280

600

Matematik

420

410

 

400

1 230

Musik

70

80

 

80

230

Naturorienterande

 

 

 

 

 

ämnen

143

193

 

264

600

Biologi

 

55

 

75

 

Fysik

 

55

 

75

 

Kemi

 

55

 

75

 

Samhällsorienterande

 

 

 

 

 

ämnen

200

333

 

352

885

Geografi

 

70

 

75

 

Historia

 

70

 

75

 

Religionskunskap

 

70

 

75

 

Samhällskunskap

 

70

 

75

 

Slöjd

50

140

 

140

330

Svenska eller svenska

 

 

 

 

 

som andraspråk

680

520

 

290

1 490

Teknik

47

65

 

88

200

Språkval

 

48

 

272

320

Elevens val

 

 

 

 

177

Totalt garanterat

 

 

 

 

 

antal timmar

1 860

2 249

36

2 363

6 890

Därav skolans val

 

 

 

 

600

56

SOU 2019:4

Författningsförslag

När det gäller de naturorienterande ämnena är eleverna i mellanstadiet garanterade en minsta undervisningstid om 55 timmar i respektive ämne. Resterande 28 timmar får fördelas fritt mellan de tre ämnena i mellanstadiet. I högstadiet är eleverna i de naturorienterande ämnena garanterade en minsta undervisningstid om 75 timmar i respektive ämne. Resterande 39 timmar får fördelas fritt mellan de tre ämnena i högstadiet.

När det gäller de samhällsorienterande ämnena är eleverna i mellan- stadiet garanterade en minsta undervisningstid om 70 timmar i respek- tive ämne. Resterande 53 timmar får fördelas fritt mellan de fyra ämnena i mellanstadiet. I högstadiet är eleverna i de samhällsorien- terande ämnena garanterade en minsta undervisningstid om 75 timmar i respektive ämne. Resterande 52 timmar får fördelas fritt mellan de fyra ämnena i högstadiet.

Vid skolans val får antalet timmar i timplanen per stadium för ett ämne eller en ämnesgrupp minskas med högst 20 procent. Antalet timmar för svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik får dock inte minskas.

Bestämmelser om anpassad studiegång finns i 3 kap. 12 § skollagen (2010:800). Anpassad studiegång kan innebära avvikelser från tim- planen.

Bestämmelser om prioriterad timplan finns i 9 kap. 4 a § skolförord- ningen (2011:185). Prioriterad timplan kan innebära avvikelser från den i timplanen angivna dispositionen av antalet timmar per ämne.

57

Författningsförslag

SOU 2019:4

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 14

Timplan för grundskolan

 

 

 

 

Ämnen

Undervisningstid i timmar

 

 

 

Låg-

Mellan-

Låg- och

Hög-

Totalt

 

stadiet

stadiet

mellan-

stadiet

 

 

 

 

stadiet

 

 

Bild

50

80

 

100

230

Engelska

60

220

 

200

480

Hem- och

 

 

 

 

 

konsumentkunskap

 

 

36

82

118

Idrott och hälsa

140

180

 

280

600

Matematik

420

410

 

400

1 230

Musik

70

80

 

80

230

Naturorienterande

 

 

 

 

 

ämnen

143

193

 

264

600

Biologi

 

55

 

75

 

Fysik

 

55

 

75

 

Kemi

 

55

 

75

 

Samhällsorienterande

 

 

 

 

 

ämnen

200

333

 

352

885

Geografi

 

70

 

75

 

Historia

 

70

 

75

 

Religionskunskap

 

70

 

75

 

Samhällskunskap

 

90

 

135

 

Slöjd

40

120

 

120

280

Svenska eller svenska

 

 

 

 

 

som andraspråk

680

520

 

290

1 490

Teknik

47

65

 

88

200

Språkval

 

48

 

272

320

Elevens val

 

 

 

 

97

Framtidsval

 

 

 

80

80

Totalt garanterat

 

 

 

 

 

antal timmar

1 860

2 249

36

2 363

6 890

Därav skolans val

 

 

 

 

600

4Senaste lydelse 2018:1512.

58

SOU 2019:4

Författningsförslag

När det gäller de naturorienterande ämnena är eleverna i mellanstadiet garanterade en minsta undervisningstid om 55 timmar i respektive ämne. Resterande 28 timmar får fördelas fritt mellan de tre ämnena i mellanstadiet. I högstadiet är eleverna i de naturorienterande ämnena garanterade en minsta undervisningstid om 75 timmar i respektive ämne. Resterande 39 timmar får fördelas fritt mellan de tre ämnena i högstadiet.

När det gäller de samhällsorienterande ämnena är eleverna i mellan- stadiet garanterade en minsta undervisningstid om 70 timmar i respek- tive ämne. Resterande 53 timmar får fördelas fritt mellan de fyra ämnena i mellanstadiet. I högstadiet är eleverna i de samhällsoriente- rande ämnena garanterade en minsta undervisningstid om 75 timmar i respektive ämne. Resterande 52 timmar får fördelas fritt mellan de fyra ämnena i högstadiet.

Vid skolans val får antalet timmar i timplanen per stadium för ett ämne eller en ämnesgrupp minskas med högst 20 procent. Antalet timmar för svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik får dock inte minskas.

Bestämmelser om anpassad studiegång finns i 3 kap. 12 § skollagen (2010:800). Anpassad studiegång kan innebära avvikelser från tim- planen.

Bestämmelser om prioriterad timplan finns i 9 kap. 4 a § skolförord- ningen (2011:185). Prioriterad timplan kan innebära avvikelser från den i timplanen angivna dispositionen av antalet timmar per ämne.

59

Författningsförslag

SOU 2019:4

Lydelse enligt SFS 2018:1512

Bilaga 2

Timplan för grundsärskolan

Timplan för elever som läser ämnen

Ämnen

Undervisningstid i timmar

 

 

 

Låg-

Mellan-

Låg- och

Hög-

Totalt

 

stadiet

stadiet

mellan-

stadiet

 

 

 

 

stadiet

 

 

Bild

60

75

 

90

225

Hem- och

 

 

 

 

 

konsumentkunskap

 

 

230

295

525

Idrott och hälsa

245

245

 

260

750

Musik

120

125

 

150

395

Slöjd

175

260

 

235

670

Svenska eller svenska

 

 

 

 

 

som andraspråk

450

450

 

400

1 300

Engelska

35

55

 

90

180

Matematik

400

400

 

415

1 215

Naturorienterande

 

 

 

 

 

ämnen

145

190

 

260

595

Samhällsorienterande

 

 

 

 

 

ämnen

185

220

 

290

696

Teknik

45

60

 

85

190

Elevens val

 

 

 

 

150

Totalt garanterat

 

 

 

 

 

antal timmar

1 860

2 080

230

2 525

6 890

Därav skolans val

 

 

 

 

1 800

60

SOU 2019:4

Författningsförslag

Timplan för elever som läser ämnesområden (träningsskolan)

Ämnen

Undervisningstid i timmar

 

 

Lågstadiet

Mellan-

Hög-

Totalt

 

 

stadiet

stadiet

 

Estetisk verksamhet

315

340

340

995

Kommunikation

315

340

340

995

Motorik

315

340

340

995

Vardagsaktiviteter

315

340

340

995

Verklighetsuppfattning

315

340

340

995

Elevens val

 

 

 

190

Fördelningsbar

 

 

 

 

undervisningstid

300

600

600

1 500

Totalt garanterat antal

 

 

 

 

timmar

1 875

2 300

2 300

6 665

Bestämmelser om anpassad studiegång finns i 3 kap. 12 § skollagen (2010:800). Anpassad studiegång kan innebära avvikelser från tim- planerna.

61

Författningsförslag

SOU 2019:4

Föreslagen lydelse

Bilaga 25

Timplan för grundsärskolan

Timplan för elever som läser ämnen

Ämnen

Undervisningstid i timmar

 

 

 

Låg-

Mellan-

Låg- och

Hög-

Totalt

 

stadiet

stadiet

mellan-

stadiet

 

 

 

 

stadiet

 

 

Bild

60

75

 

90

225

Hem- och

 

 

 

 

 

konsumentkunskap

 

 

230

295

525

Idrott och hälsa

245

245

 

260

750

Musik

120

125

 

150

395

Slöjd

175

260

 

235

670

Svenska eller svenska

 

 

 

 

 

som andraspråk

450

450

 

400

1 300

Engelska

35

55

 

90

180

Matematik

400

400

 

415

1 215

Naturorienterande

 

 

 

 

 

ämnen

145

190

 

260

595

Samhällsorienterande

 

 

 

 

 

ämnen

185

220

 

290

696

Teknik

45

60

 

85

190

Elevens val

 

 

 

 

70

Framtidsval

 

 

 

80

80

Totalt garanterat

 

 

 

 

 

antal timmar

1 860

2 080

230

2 525

6 890

Därav skolans val

 

 

 

 

1 800

5Senaste lydelse 2018:1512.

62

SOU 2019:4

Författningsförslag

Timplan för elever som läser ämnesområden (träningsskolan)

Ämnen

Undervisningstid i timmar

 

 

Lågstadiet

Mellan-

Hög-

Totalt

 

 

stadiet

stadiet

 

Estetisk verksamhet

315

340

340

995

Kommunikation

315

340

340

995

Motorik

315

340

340

995

Vardagsaktiviteter

315

340

340

995

Verklighetsuppfattning

315

340

340

995

Elevens val

 

 

 

190

Fördelningsbar

 

 

 

 

undervisningstid

300

600

600

1 500

Totalt garanterat antal

 

 

 

 

timmar

1 875

2 300

2 300

6 665

Bestämmelser om anpassad studiegång finns i 3 kap. 12 § skollagen (2010:800). Anpassad studiegång kan innebära avvikelser från tim- planerna.

63

Författningsförslag

SOU 2019:4

Lydelse enligt SFS 2018:1512.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 3

Timplan för specialskolan

 

 

 

 

Ämnen

Undervisningstid i timmar

 

 

 

Låg-

Mellan-

Låg- och

Hög-

Totalt

 

stadiet

stadiet

mellan-

stadiet

 

 

 

 

stadiet

 

 

Bild

70

90

 

90

250

Hem- och

 

 

 

 

 

konsumentkunskap

 

 

50

80

130

Idrott och hälsa

190

160

 

190

540

Rörelse och drama

90

80

 

75

245

Slöjd

85

140

 

125

350

Teckenspråk

320

205

 

200

725

Svenska eller svenska

 

 

 

 

 

som andraspråk

780

500

 

280

1 560

Engelska

95

220

 

200

515

Matematik

560

410

 

400

1 370

Samhällsorienterande

 

 

 

 

 

ämnen

319

300

 

321

940

Geografi

 

60

 

70

 

Historia

 

60

 

70

 

Religionskunskap

 

60

 

70

 

Samhällskunskap

 

60

 

70

 

Naturorienterande

 

 

 

 

 

ämnen

227

189

 

234

650

Biologi

 

55

 

65

 

Fysik

 

55

 

65

 

Kemi

 

55

 

65

 

Teknik

52

65

 

83

200

Språkval

 

48

 

272

320

Elevens val

 

 

 

 

275

Totalt garanterat

 

 

 

 

 

antal timmar

2 788

2 407

50

2 445

8 070

Därav skolans val

 

 

 

 

600

64

SOU 2019:4

Författningsförslag

När det gäller de samhällsorienterande ämnena är eleverna i mellan- stadiet garanterade en minsta undervisningstid om 60 timmar i respek- tive ämne. Resterande 60 timmar får fördelas fritt mellan de fyra äm- nena i mellanstadiet. I högstadiet är eleverna i de samhällsorienterande ämnena garanterade en minsta undervisningstid om 70 timmar i re- spektive ämne. Resterande 41 timmar får fördelas fritt mellan de fyra ämnena i högstadiet.

När det gäller de naturorienterande ämnena är eleverna i mellanstadiet garanterade en minsta undervisningstid om 55 timmar i respektive ämne. Resterande 24 timmar får fördelas fritt mellan de tre ämnena i mellanstadiet. I högstadiet är eleverna i de naturorienterande äm- nena garanterade en minsta undervisningstid om 65 timmar i re- spektive ämne. Resterande 39 timmar får fördelas fritt mellan de tre ämnena i högstadiet.

Vid skolans val får antalet timmar i timplanen per stadium för ett ämne eller en ämnesgrupp minskas med högst 20 procent. Antalet timmar för svenska eller svenska som andraspråk, engelska, mate- matik, språkval och elevens val får dock inte minskas.

Bestämmelser om anpassad studiegång finns i 3 kap. 12 § skollagen (2010:800). Anpassad studiegång kan innebära avvikelser från tim- planen.

65

Författningsförslag

SOU 2019:4

Föreslagen lydelse

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 36

Timplan för specialskolan

 

 

 

 

Ämnen

Undervisningstid i timmar

 

 

 

Låg-

Mellan-

Låg- och

Hög-

Totalt

 

stadiet

stadiet

mellan-

stadiet

 

 

 

 

stadiet

 

 

Bild

70

90

 

90

250

Hem- och

 

 

 

 

 

konsumentkunskap

 

 

50

80

130

Idrott och hälsa

190

160

 

190

540

Rörelse och drama

90

80

 

75

245

Slöjd

85

140

 

125

245

Teckenspråk

320

205

 

200

725

Svenska eller svenska

 

 

 

 

 

som andraspråk

780

500

 

280

1 560

Engelska

95

220

 

200

515

Matematik

560

410

 

400

1 370

Samhällsorienterande

 

 

 

 

 

ämnen

319

300

 

321

940

Geografi

 

60

 

70

 

Historia

 

60

 

70

 

Religionskunskap

 

60

 

70

 

Samhällskunskap

 

60

 

70

 

Naturorienterande

 

 

 

 

 

ämnen

227

189

 

234

650

Biologi

 

55

 

65

 

Fysik

 

55

 

65

 

Kemi

 

55

 

65

 

Teknik

52

65

 

83

200

Språkval

 

48

 

272

320

Elevens val

 

 

 

 

195

Framtidsval

 

 

 

80

80

Totalt garanterat

 

 

 

 

 

antal timmar

2 788

2 407

50

2 445

8 070

Därav skolans val

 

 

 

 

600

6Senaste lydelse 2018:1512.

66

SOU 2019:4

Författningsförslag

När det gäller de samhällsorienterande ämnena är eleverna i mellan- stadiet garanterade en minsta undervisningstid om 60 timmar i respektive ämne. Resterande 60 timmar får fördelas fritt mellan de fyra ämnena i mellanstadiet. I högstadiet är eleverna i de samhälls- orienterande ämnena garanterade en minsta undervisningstid om 70 timmar i respektive ämne. Resterande 41 timmar får fördelas fritt mellan de fyra ämnena i högstadiet.

När det gäller de naturorienterande ämnena är eleverna i mellanstadiet garanterade en minsta undervisningstid om 55 timmar i respektive ämne. Resterande 24 timmar får fördelas fritt mellan de tre ämnena i mellanstadiet. I högstadiet är eleverna i de naturorienterande ämnena garanterade en minsta undervisningstid om 65 timmar i respektive ämne. Resterande 39 timmar får fördelas fritt mellan de tre ämnena i högstadiet.

Vid skolans val får antalet timmar i timplanen per stadium för ett ämne eller en ämnesgrupp minskas med högst 20 procent. Antalet timmar för svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik, språk- val och elevens val får dock inte minskas.

Bestämmelser om anpassad studiegång finns i 3 kap. 12 § skollagen (2010:800). Anpassad studiegång kan innebära avvikelser från tim- planen.

67

1.6Förslag till förordning om ändring i förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2011:1108) om vuxenutbildning att 2 kap. 16 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap. 16 §1

Hemkommunen ansvarar för att en individuell studieplan upp- rättas för varje elev. 20 kap. 8 § och 21 kap. 8 § skollagen (2010:800) anges att den individuella studieplanen ska innehålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål och planerad omfattning av studierna. Omfattningen av studierna ska anges i verksamhetspoäng när det gäller kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå och gym- nasial nivå och särskild utbildning för vuxna. Om utbildningsmålet för en elev i kommunal vuxenutbildning på gymnasial nivå är en gymnasieexamen, ska det i planen anges vilket program inom gym- nasieskolan som utbildningen huvudsakligen motsvarar. Vidare ska i förekommande fall målen för individuella kurser framgå av planen.

Den individuella studieplanen

Den individuella studieplanen

ska utarbetas i samverkan med

ska utarbetas i samverkan med

eleven. Eleven ska i samband med

eleven. Eleven ska i samband med

utarbetandet erbjudas studie- och

utarbetandet erbjudas

indivi-

yrkesvägledning. I vägledningen

duell karriärvägledning. I vägled-

ska det ingå information om

ningen ska det ingå information

möjligheter till fortsatta studier,

om möjligheter till fortsatta stu-

arbetslivets kompetens- och rek-

dier, arbetslivets kompetens- och

ryteringsbehov samt studieeko-

rekryteringsbehov samt

studie-

nomiska förutsättningar. Planen

ekonomiska förutsättningar. Pla-

ska upprättas i nära anslutning till

nen ska upprättas i nära anslut-

antagningen och ska vid behov

ning till antagningen och ska vid

revideras.

behov revideras.

 

Rektorn ansvarar för att planen revideras och att hemkommunen informeras om revideringen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2021.

1Senaste lydelse 2016:458.

68

3. stimulera arbetet med entre- prenörskap i skolväsendet,
4. stödja huvudmännens kar- riärvägledning, och
5. främja skolors arbete med nordiska språk.

1.7Förslag till förordning om ändring i förordningen (2015:1047) med instruktion för Statens skolverk

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen (2015:1047) med instruktion för Statens skolverk att 8 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 §

Myndigheten ska särskilt

1.ansvara för den statliga befattningsutbildningen enligt för- ordningen (2011:183) om befattningsutbildning för rektorer och annan personal med motsvarande ledningsfunktion i skola, för- skola och fritidshem samt fortbildning för rektorer och förskole- chefer,

2.bedriva ett nationellt centrum för språk-, läs- och skriv- utveckling,

3. stimulera arbetet med entre- prenörskap i skolväsendet, och

4. främja skolors arbete med nordiska språk.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2021.

69

2Utredningens uppdrag och arbete

2.1Uppdraget

Utredningens uppdrag har bestått två delar. Den första delen av upp- draget redovisades i promemorian Uppföljningssamtal med personer som studerar med studiestartsstöd.1 Promemorian överlämnades i mars 2018 och innehåller förslag till ändrade regler som innebär att kommunerna bli ansvariga för att uppföljningssamtal hålls med de personer som studerar med studiestartsstöd i syfte att öka dessa per- soners möjligheter att fullfölja sina studier och etablera sig på arbets- marknaden.

I detta betänkande redovisas uppdragets andra del som innebär att utredaren ska utreda och föreslå åtgärder för att ge alla elever inom skolväsendet möjlighet att göra väl övervägda utbildnings- och yrkes- val fattade utifrån goda kunskaper. I uppdraget har ingått att föreslå möjliga åtgärder för att minska betydelsen av kön, social bakgrund och funktionsnedsättning vid utbildnings- och yrkesval. I uppdraget har också ingått att analysera

hur undervisningen samt kompetensen hos pedagogisk personal kan utvecklas inom studie- och yrkesvägledning och inom området arbetslivskunskap,

hur studie och yrkesvägledarens roll kan stärkas och i högre grad integreras i verksamheten,

hur nätbaserade och interaktiva studie- och yrkesväglednings- tjänster används och kan utvecklas,

1Komm2018/00334/U 2017:10.

71

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2019:4

hur studie- och yrkesvägledningen i skolväsendet möter ny- anländas behov,

hur andelen utbildade studie- och yrkesvägledare i skolväsendet kan öka, och

vid behov lämna förslag på åtgärder och nödvändiga författnings- förslag.

Kommittédirektiven för utredningen bifogas som bilaga 1 och 2 till betänkandet.

2.2Utredningens arbete

Utredningsarbetet påbörjades i januari 2018. Utredningen har under utredningsperioden haft fyra möten med expertgruppen. Därutöver har utredningen haft direkt kontakt med företrädare för expert- myndigheterna Skolverket, Skolinspektionen, Centrala studiestöds- nämnden (CSN), Arbetsförmedlingen och Specialpedagogiska skol- myndigheten (SPSM) samt med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). I de frågor som har rört studiestartsstödet har utredningen även samrått med Komvuxutredningen (U 2017:01) och haft kontakt med och inhämtat synpunkter från ett antal utvalda kommuner som bidragit med information om sin hantering av studiestartsstödet och målgruppen för stödet. Utredningen har tillsammans med CSN genomfört en enkät om rekrytering och uppföljning av studiestarts- stöd riktad mot de kommuner som hösten 2017 valt att använda studie- startsstöd som ett verktyg för sin rekrytering av personer till studier. Utredningens expertgrupp har också haft möjlighet att inkomma med synpunkter på promemorian.

I frågor som har rört utbildningen till studie- och yrkesvägledare har utredningen träffat företrädare för Universitets- och högskole- rådet (UHR), Universitetskanslersämbetet (UKÄ) och Utbildnings- departementets UH-enhet samt de lärosäten som i dag bedriver sådan utbildning. Vidare har utredningen träffat företrädare för Arbets- förmedlingen, Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) och UHR när det gäller frågor om digitalt stöd.

72

SOU 2019:4

Utredningens uppdrag och arbete

Utredningen har även träffat företrädare för parallellt pågående utredningar som haft beröringspunkter med denna utrednings upp- drag, nämligen Arbetsmarknadsutredningen (A 2016:03), Komvux- utredningen (U 2017:01) och Delegationen för unga och nyanlända till arbete (Dua) (A 2014:06). Vidare har utredningen tagit del av tidigare utredningar som behandlat frågan om studie- och yrkesväg- ledning ur olika perspektiv och tagit del av ett flertal utvärderingar och forskningsrapporter på området. För detta redogörs närmare i avsnitt 4.1.2.

När det gäller det som i direktiven benämns arbetslivskunskap, har utredningen genomfört ett studiebesök vid Högskolan på Vest- landet och Bergens kommun i Norge.

Härutöver har utredningen inhämtat synpunkter från Friskolornas riksförbund, Lärarförbundet, Lärarnas riksförbund, Skolledarförbundet och Svenskt näringsliv. Utredningen har också samrått med före- trädare för handikappförbunden Attention, Synskadades riksförbund, Riksförbundet DHB (FUB), Autism- och Aspergerförbundet samt med Centrum för arbets- och miljömedicin (CAMM) vid Stockholms läns landsting. Vidare har utredningen samrått med elevorganisa- tionerna Sveriges elevkårer och Sveriges elevråd SVEA.

Utredningen har också samrått med och inhämtat synpunkter från grupper av studie- och yrkesvägledare, elever och ungdomar inom det kommunala aktivitetsansvaret.

Av särskilt intresse har varit en uppföljning som genomförts av riksdagens utbildningsutskott. Uppföljningsresultaten presenterades av utskottets styrgrupp för uppföljning och utvärdering i juni 2018 i rapporten Studie- och yrkesvägledning i grundskolan och gymnasie- skolan – en uppföljning.2 Utredningen har haft löpande kontakt med riksdagens forsknings- och utvärderingssekretariat i denna fråga och fått tillgång till den enkät som låg till grund för uppföljningen.

Ett särskilt uppdrag har givits till nationalekonomen Ingvar Nilsson att genomföra en social investeringsanalys för att se vilka effekter investeringar i skolans studie- och yrkesvägledning kan ge ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Som särskilt sakkunniga har utredningen löpande under utrednings- arbetet konsulterat professor Lisbeth Lundahl vid Umeå universitet och fil.dr Anders Lovén, f.d. universitetslektor vid Malmö universitet.

2Studie- och yrkesvägledning i grundskolan och gymnasieskolan – en uppföljning, Rapport från riksdagen 2017/18:RFR24, 2018.

73

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2019:4

2.3Betänkandets disposition

Betänkandet består av 13 kapitel. Kapitlen 3 till 9 är underlagskapitel som beskriver gällande ordning och där utredningen redogör för sin analys av förändringsbehoven och de överväganden som ligger till grund för bedömningar och förslag som presenteras i kapitel 10.

I kapitel 3 beskrivs vad studie- och yrkesvägledning är, de defini- tioner och begrepp som används och de teorier som ligger till grund för utvecklingen. Här ges också en historisk tillbakablick och en inter- nationell utblick med särskilt fokus på situationen i de nordiska grannländerna.

I kapitel 4 redogör utredningen för de olika syften med studie- och yrkesvägledning som utredningen har identifierat och de olika perspektiv som vägledning kan ses utifrån. Utredningen presenterar också vad som framkommit i andra utredningar, utvärderingar och studier med bäring på utredningens uppdrag. Kapitlet avslutas med en genomgång av gällande reglering och definitioner av de begrepp som används för olika företeelser inom området.

Kapitel 5 beskriver hur statistiken ser ut när det gäller tillgången till studie- och yrkesvägledning. Utredningen beskriver också hur elever och studerande uppfattar tillgången till vägledning och hur väl den svarar mot de behov som finns. Därefter förs ett resonemang om hur vägledningen används som ett kompensatoriskt verktyg.

Hur styrning och ledning av studie- och yrkesvägledningen fungerar och hur resurser för vägledning fördelas hos huvudmännen behandlas i kapitel 6. Utredningen presenterar också några olika modeller för hur studie- och yrkesvägledningsarbetet organiseras och hur samverkan med externa aktörer ser ut.

Det som i direktivet benämns arbetslivskunskap behandlas i kapitel 7, där utredningen beskriver varför kunskapsområdet behöver stärkas och hur nuvarande reglering ser ut. Vidare beskriver och analyserar utredningen hur detta kunskapsområde kan utvecklas i undervisningen i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan. Därefter beskrivs kort hur kunskapsområdet berörs i grundskolans ämnen, i lärarutbildningen och hur samverkan mellan lärare och studie- och yrkesvägledare ser ut i dag.

Kapitel 8 redogör översiktligt för nuvarande utbildningen till studie- och yrkesvägledare, hur den har bedömts i tidigare granskningar och

74

SOU 2019:4

Utredningens uppdrag och arbete

hur behovet av förändring ser ut. Utredningen beskriver några tänk- bara alternativ för att komma till rätta med den rådande bristen på utbildade studie-och yrkesvägledare. Kapitlet avslutas med ett resone- mang om hur behovet av att stärka professionen kan åstadkommas.

Behovet av att utveckla ett digitalt interaktivt verktyg för vägled- ning behandlas i kapitel 9, där utredningen redogör för olika nät- baserade och interaktiva studie- och yrkesvägledningstjänster och hur de används i dag. Vidare belyser utredningen behovet av att samverka för att kunna erbjuda en tjänst med samlad och tillförlitlig bild av tänkbara utbildningsvägar.

Kapitel 10 innehåller utredningens bedömningar och förslag och de motiv som ligger till grund för dessa. Förslagen utgår från den problembild som beskrivits i kapitlen 3 till 9, och ska ses samlat efter- som de var för sig inte är tillräckliga för att stärka vägledningen i sin helhet.

Ikraftträdande redogörs för i kapitel 11 och i kapitel 12 beskriver utredningen konsekvenserna av utredningens förslag. Kapitel 13 består av författningskommentarer. Därefter följer en lista med referenser.

Bilaga 1 och 2 utgörs av utredningens direktiv och tilläggs- direktiv.

75

3 Bakgrund

I det här kapitlet beskriver utredningen vad studie- och yrkesväg- ledning är, de teorier som ligger till grund för utvecklingen av studie- och yrkesvägledningen samt definitioner och begrepp som används. Här presenteras även en historisk tillbakablick över studie- och yrkes- vägledningens utveckling i Sverige och en kort internationell utblick. Vidare beskrivs här nuvarande reglering av arbetet med studie- och yrkesvägledning.

3.1Historisk tillbakablick

Studie- och yrkesvägledning i organiserad form växte fram i början av 1900-talet när industrisamhället utvecklades och förde med sig stora befolkningsomflyttningar. Med det följde ett behov att på- verka arbetskraften så att den fördelades på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Därmed växte också ett behov hos människor att själva kunna välja och styra sin framtid. I Karriärvägledning, en forsknings- översikt1 beskriver forskaren Anders Lovén att det vid denna tid växte fram två olika perspektiv – ett samhälleligt och ett individuellt. Perspektiven har ofta betraktats som motstridiga och har därmed varit ett av de dilemman som studie- och yrkesvägledare på ett eller annat sätt varit tvungna att hantera. I Sverige kom under lång tid samhällsperspektivet att dominera. Ett tidstypiskt dokument var 1940 års skolutredning där individens behov underordnades samhällets. Viktigare än individens rätt till önskad utbildning var att samhället fick sitt behov av arbetskraft på skilda områden fyllt på ett ändamåls- enligt sätt.

1Karriärvägledning, en forskningsöversikt. Anders Lovén (red.) Studentlitteratur. 2015.

77

Bakgrund

SOU 2019:4

Först i och med grundskolans införande i början av 1960-talet lyftes ett mer tydligt individbehov fram i läroplaner och andra mål- dokument. I samband med det växte också behovet av expertis som skulle hjälpa elever att välja i de alltmer utbyggda skolsystemen. Under 1950- och 1960-talen inrättades tjänster som yrkesvalslärare i grund- skolan och i den framväxande och alltmer utbyggda gymnasiala utbild- ningen delades ansvaret mellan skolkuratorer och arbetsförmedlingen. Syftet var också att utbildning, arbetsliv och elevers val av framtid skulle behandlas i skolans undervisning och i alla ämnen. I den första läroplanen, Lgr 62, reglerades detta till viss del vilket även gällde praktik i arbetslivet, praktisk arbetslivsorientering (pryo). I början av 1970-talet beslutade riksdagen om en ny organisation för väg- ledning i skolan. En ny yrkesgrupp, syo-konsulenter, inrättades och verksamheten byggdes ut till att gälla såväl gymnasieskola som vuxen- utbildning. Redan här betonades att vägledning skulle vara ett ansvar för hela skolan och inte enbart för den enskilde syo-konsulenten. Det fanns en tydlig riktning mot att skolans pedagoger skulle ta ett större ansvar för frågor om skola–arbetsliv, något som återkommande beto- nats i senare läroplaner. Även i gymnasieskolans läroplan, Lgy 70, betonades vikten av kunskaper om arbetsliv och i de yrkesinriktade programmen fanns ett särskilt ämne kallat arbetslivsorientering, som senare avskaffades i samband med den nya läroplanen Lpf 94. En del av innehållet fördes till ämnet samhällskunskap.

I en senare läroplan, Lgr 80, lyftes begreppet skola–arbetsliv fram. Samverkan mellan skola och arbetsliv skulle vara ett ansvar för alla som verkade i skolan. I läroplanen utökades även tiden för praktik och benämningen blev nu praktisk arbetslivsorientering (prao). Enligt denna läroplan skulle sex till tio veckor avsättas under hela grundskolan. Arbetslivet skulle utgöra en pedagogisk resurs för under- visningen och bidra till att konkretisera ämnesundervisningen och i kursplanerna för respektive ämne fanns förslag till hur detta borde göras. Men också det omvända skulle gälla; arbetslivet i sig pedagogi- serades och fördes mer påtagligt in som ett kunskapsområde i skolan.

I de efterföljande läroplanerna, Lpo 94 och Lpf 94, minskade antalet målformuleringar och nu framhävdes mer kortfattat ”att skolan skall sträva efter att varje elev inhämtar tillräckliga kunskaper och erfaren- heter för att kunna träffa väl underbyggda val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning”. Ansvaret för denna strävan vilade på alla som

78

SOU 2019:4

Bakgrund

arbetade i skolan. I samband med den avreglering och decentraliser- ing av en rad uppgifter till kommunerna som ägde rum i början av 1990-talet avskaffades bl.a. samverkansråden för skola–arbetsliv (SSA-råd). Dessa hade tidigare varit obligatoriska för alla kommuner.

I slutet av 1990-talet formulerades begreppen vid och snäv väg- ledning2, som i dag får betecknas som allmänt vedertagna i vägled- ningssammanhang. Vid den här tiden betonades dessutom ett s.k. kompensatoriskt arbetssätt som främst riktade sig till de elever som av olika skäl inte lyckades så väl i skolsystemet. Här fanns en för- hoppning om att vägledningen skulle kompensera dessa brister men det preciserades inte närmare hur detta skulle gå till.

3.2Vad är studie- och yrkesvägledning i dag?

En definition av vägledning som är allmänt vedertagen i dag och som ofta citeras är den som formulerats av OECD (2004):

I ett övergripande perspektiv kan vägledning ses som en pedagogisk aktivitet som med information, motivation, stöd och andra hjälpande aktiviteter, och med utgångspunkt i såväl individens resurser som möj- ligheterna i omvärlden, har som mål att underlätta för individer och grupper i alla åldrar och vid olika tidpunkter i livet att välja utbildning, yrke eller karriär och att bidra till en bättre livsplanering.

Denna definition återfinns i den etiska deklaration3 som är fram- tagen av Sveriges vägledarförening. Den åskådliggör den dualism som vägledningen existerar inom, där individens resurser måste samspela med omvärldsmöjligheterna. Den lyfter också fram vägledningen som ett instrument för att stödja och utveckla en lärandeprocess som syftar till att rusta individen att hantera omvärlden, göra val och han- tera omställningar i ett livslångt perspektiv. Sammantaget ställer det många krav på vägledaren, som ska behärska såväl kunskaper om individers utveckling som utvecklingstendenser i utbildning och arbetsliv. Till det kommer förmågan att kunna informera, motivera och stödja individer i deras utveckling.

Skolverket beskriver i en regeringsrapport4 studie- och yrkesväg- ledning som en mångfacetterad verksamhet och ett centralt verktyg

2Samtalet i studie- och yrkesvägledningsprocessen, G. Lindh. Lärarhögskolan i Stockholm. 1997.

3Etiska riktlinjer, Sveriges vägledarförening. 2017.

4Redovisning av uppdrag om att genomföra fortbildningsinsatser för att förbättra kvaliteten inom studie- och yrkesvägledningen, Skolverket. Dnr. 7.5.2-2018:219. 2018.

79

Bakgrund

SOU 2019:4

för människors möjligheter att göra medvetna utbildnings- och yrkes- val. Skolverket pekar särskilt på vikten av att visa på alla de möjlig- heter som finns på arbetsmarknaden för att elever ska kunna välja utbildning och yrken utan att begränsas av kön och social eller kultu- rell bakgrund. Detta ställer krav på kunskap om vilka konsekvenser utbildnings- och yrkesval har för människors möjligheter på arbets- marknaden liksom om karriär- och löneutveckling.

Även OECD beskriver vägledning som mångfacetterad: ”… a connected family of activities including:

1.Career education in which students learn about the world of work and develop career management skills through classroom teaching, and through other activities (OECD, 2010).

2.Career information on courses and occupations, learning and career opportunities, progression routes and choices, as well as information on where to find help and advice, and how to access it (OECD, 2010).

3.Individual career counselling on a one-to-one basis, providing specific advice on career decisions; either pro-actively (mandatory interviews for all) or reactively (on demand). Advice can be general or targeted (Watts, 2009).

4.Direct contact with the world of work to give young people first- hand insights into, and experiences of, the labour market in order to raise, broaden and inform career aspirations (Hughes et al., 2016).”

Studie- och yrkesvägledningens målgrupper varierar också, dvs. de personer som vägledningen riktar sig mot. Vissa söker sig själva till en vägledare medan andra, av olika skäl, blir hänvisade till en. Alla har olika förväntningar, förutsättningar och behov. Behoven varierar framför allt beroende på vilken ålder den som ska vägledas har. För ungdomar handlar det ofta om att bli sedda och förstå sig själva i för- hållande till en framtid som inte alltid är lätt att greppa. Man behöver hjälp att hitta, sortera och värdera den information man får och stöd i att fatta beslut. Individer i vuxen ålder som söker vägledning har oftast en mer komplex tillvaro. Familjesituation och ekonomi med-

80

SOU 2019:4

Bakgrund

för att individen måste reflektera på flera plan. Benämningen livsväg- ledning används därför ofta för att beskriva vägledning och väljande i detta större perspektiv.

3.3Vägledningsteorier och modeller

Teorier

Vägledningsteorier eller karriärutvecklingsteorier, som de också kallas, har oftast sin grund i forskningsdisciplinerna psykologi, sociologi och pedagogik. De har sedan utvecklats så att de beskriver, förklarar och förutsäger varför en individ väljer som hon gör och vilka inre och yttre faktorer som påverkar valet. Teorierna förklarar vad som händer i en vägledningssituation och ger samtidigt en grund för väg- ledaren att arbeta från. Nedan följer en kort sammanfattande presen- tation av de teorier som vanligast refereras till i studie- och yrkes- vägledarutbildningarna.

Konstruktivistisk teori

Med utgångspunkt i konstruktivismen har den kanadensiske vägled- ningsforskaren Vance Peavy utarbetat en konstruktivistisk vägled- ningsmetod5. Den konstruktivistiska vägledningen bygger på ett ömsesidigt samspel mellan den professionella samtalaren och samtals- partnern och har ett lösningsfokuserat förhållningssätt. Ett konstruk- tivistiskt samtal kännetecknas av kreativitet hos vägledaren och som ofta visualiserar det som sägs i samtalet.

Social Cognitive Career Theory (SCCT)

Teorin har utarbetats av de amerikanska forskarna Lent, Brown och Hacket6 med fokus på kognitiva faktorer om hur vi söker både ut- bildning och arbete. Självskattning anses i teorin vara det som har störst påverkan på de val vi gör. Självskattning är synonymt med till- tron till den egna förmågan och utgår från att individen vill välja det

5Sociodynamic Councelling – A Constructivist Perspective, R. V. Peavy. 1998.

6Toward a unifying social cognitive theory of career and academic interest, choice, and performance, R.W. Lent, S.D. Brown, G. Hackett. 1994.

81

Bakgrund

SOU 2019:4

han/hon är bra på och att tilltron till sig själv ökar då hon märker att han/hon klarar av det valda. Utifrån erfarenheter så bildar vi över- tygelser, dessa övertygelser kan göra att vi stänger ute alternativ, då

vikan ha felaktig eller för liten tilltro till vår egen förmåga eller en felaktig bild av det förväntade resultatet. Dessa övertygelser går dock att bryta menar forskarna.

Planned Happenstance Theory

Denna teori har utformats av Mitchell, Levin och Krumboltz, ytter- ligare tre amerikanska forskare7 som menar att man ska se de oför- beredda händelser som sker i en människas liv som något positivt och lärorikt. Teorin bygger på idén att den vägledningssökande aktivt ska söka efter miljöer och lägen där denne får möjlighet att växa och lära sig nytt. Vägledaren kan, enligt teorin, uppmuntra och coacha individen att söka situationer där nya möjligheter kan uppstå. För detta bör vägledaren uppmuntra följande fem färdigheter: nyfiken- het, uthållighet, flexibilitet, optimism, risktagande.

Careership Theory

Careership-teorin är utformad av de brittiska forskarna Hodkinson och Sparkes8. Den hämtar mycket från Pierre Bourdieus teori kring habitus där habitus är det som vi människor har ärvt och som har format oss som individer genom tidigare upplevelser och erfaren- heter. Habitus fungerar också som en slags värderingsskala när det gäller vad vi individer uppfattar som bra och dåligt. Hodkinson och Sparkes menar att de karriärval som individer gör sker i så kallade brytpunkter. En sådan brytpunkt kan vara frivillig, påtvingad eller strukturell. Frivillig i det här sammanhanget innebär att individen själv väljer att förändra sitt liv på något sätt. Påtvingad innebär att individen p.g.a. sjukdom, arbetslöshet eller andra oförutsedda hän- delser tvingas att välja en annan inriktning i livet. Strukturella bryt- punkter är de som samhället eller organisationen bestämt och som individen därför måste förhålla sig till.

7Planned Happenstance: Constructing Unexpected Career Opportunities, K. E. Mitchell, S. A. Levin, J. D. Krumboltz. 1999.

8Careership: A sociological theory of career decision making, P. Hodkinson, A.C. Sparkes. 1997.

82

SOU 2019:4

Bakgrund

Modeller

Det finns flera olika modeller för vägledning. De flesta väglednings- modeller är konstruerade för strukturerade samtal. I praktiken väljer vägledare ofta ut de delar i olika modeller som passar vederbörande bäst och kombinerar dessa till en egen modell.

Parsons fyrstegsmodell

Parsons9, som ibland benämns som yrkesvägledningens fader, for- mulerade redan 1909 grundvalen för den modell som ännu har stor betydelse inom vägledningsområdet. Förenklat innebär den i fyra steg att vägledarens uppgift är att:

1.hjälpa individen att bli medveten om sina förmågor, intressen, ambitioner, resurser, begränsningar och vad de grundar sig på,

2.informera om de alternativ som finns och hur framtidsutsikterna ser ut samt ge individen kunskaper om de krav och villkor som är kopplade till olika val,

3.stötta individen i beslutfattandet,

4.hjälpa individen i genomförandet av sitt beslut.

Dots-modellen

Watts och Law10 vidareutvecklade på 70-talet Parsons tankar och talade om fyra olika steg med förkortningen DOTS; Decision learn- ing, Opportunity awareness, Transition learning och Self awareness.

9Choosing a vocation. F. Parsons. 1909.

10Schools, careers and community, B. Law, AG. Watts. 1997.

83

Bakgrund

SOU 2019:4

En svensk fyrstegsmodell

Borhagen och Lovén11 har därefter anpassat modellen till svenska för- hållanden och formulerat en liknande fyrstegsmodell:

1.individens självkännedom,

2.kunskap om alternativ,

3.förmåga att fatta beslut, och

4.förmåga att förverkliga beslut.

Anders Lovén har förenklat modellen ytterligare och talar om insikt, utsikt och framsikt.

En lösningsfokuserad modell

Insoo Kim Berg och Peter De Jong12 presenterar en lösningsfoku- serad samtalsmodell. Grundprincipen för det lösningsinriktade arbets- sättet är att samtalsledaren och den vägledningssökande tillsammans konstruerar lösningar i stället för att lösa problem. Författarna menar att genom att man fokuserar på problem i klientens situation så häm- mar det individen från att se en lösning.

Egans samtalsmodell

Denna samtalsmodell är utarbetad av Gerald Egan13 och är vanligt förekommande i svenska vägledningssammanhang. Den är generell och kan användas när den vägledningssökande behöver hjälp att se nya perspektiv, fatta beslut och formulera handlingsplaner. Den syftar till att stärka individens förmåga att hantera egna problem på ett effektivt sätt och att använda sig av de möjligheter som står till buds. Vägledningen blir då en slags hjälp till självhjälp. Den har också fungerat som en inspirationskälla för en svensk modell utvecklad av Kerstin Hägg och Svea Maria Kuoppa.14

11Vem behöver syo? K. Borhagen, A. Lovén. 1991.

12Att bygga lösningar, en lösningsfokuserad samtalsmodell, I. K. Berg, P. De Jong. 2005.

13The skilled helper – A problem-management and opportunity-development approach to helping, E. Gerard. 2013.

14Professionell vägledning, K. Hägg, S.M. Kuoppa. 1997.

84

SOU 2019:4

Bakgrund

3.4Nuvarande begrepp

Begreppet studie- och yrkesvägledning är det som i dag används i skol- lagen och i läroplanerna om de aktiviteter som inbegrips i skolans vägledningsuppdrag. Den befattning som har ett särskilt ansvar för att genomföra delar av aktiviteterna benämns studie- och yrkesväg- ledare.

Studie- och yrkesvägledning i vid och snäv bemärkelse

I Skolverkets allmänna råd med kommentarer för studie- och yrkes- vägledning15 beskrivs vägledning i både vid och i snäv bemärkelse. Med studie- och yrkesvägledning i vid bemärkelse avses all den verk- samhet som bidrar till att ge elever kunskaper och färdigheter som underlag för att fatta beslut om framtida studie- och yrkesval. Det kan t.ex. vara prao, undervisning som rör arbetslivet, studiebesök, utbildningsinformation och aktiviteter för att utveckla elevens själv- kännedom. Med vägledning i snäv bemärkelse avses den personliga vägledning som studie- och yrkesvägledaren ger i form av väglednings- samtal, enskilt eller i grupp. Här får eleven möjlighet att reflektera över sig själv i relation till olika utbildningsvägar.

Arbetslivskunskap

I denna utrednings direktiv anges att utredningen ska analysera hur undervisningen inom kunskapsområdet arbetslivskunskap kan utveck- las i grundskolan och motsvarande skolformer. Syftet är att skapa möjligheter för eleverna att i undervisningen få kunskaper om arbets- liv och arbetsmarknad så att de kan fatta väl underbyggda beslut om framtida studie- och yrkesinriktning. I dag finns inte något eget av- gränsat utrymme för sådan undervisning annat än i ämnet samhälls- kunskap i grundskolan och gymnasieskolan. I gymnasiesärskolan finns dock en kurs inom ämnet samhällskunskap, kursen arbetslivets villkor, som omfattar 100 gymnasiesärskolepoäng. I vuxenutbildningen finns utöver innehåll i samhällskunskapskurser även möjlighet att få kun- skaper inom detta område genom en orienteringskurs.

15Arbete med studie- och yrkesvägledning. Allmänna råd med kommentarer. Skolverket. 2013.

85

Bakgrund

SOU 2019:4

I de nordiska länderna utgör kunskapsområdet ett eget ämne. I Danmark heter ämnet Utbildning och jobb, i Norge Utbildnings- val och i Finland Elevhandledning. I internationella sammanhang används oftast begreppet career education.

Valkompetens

En snabbt föränderlig arbetsmarknad med ett stort utbud av inrikt- ningar ställer krav på eleverna att kunna hantera information om ett stort antal valmöjligheter och strategiskt kunna fatta beslut. Den för- måga som eleven ska utveckla benämns i Skolverkets allmänna råd med kommentarer för studie- och yrkesvägledning som valkompetens:

För att hantera valsituationer behöver eleven utveckla ett antal kompe- tenser som visar på strukturerade sätt att samla, analysera, sätta samman och organisera sig själv och utbildnings- och yrkesinformation samt ha färdigheter att kunna fatta och genomföra beslut och hantera över- gångar och växlingar i livet.

Den så kallade valkompetensen kan beskrivas som att den utvecklas i en lärandeprocess under hela skoltiden, i undervisningen såväl som i vägledningen.

Inom det europeiska policynätverket, ELGPN16, vars arbete be- skrivs närmare i avsnitt 3.1.5, betonas särskilt vikten av valkompetens

career management skills (CMS). De nordiska länderna inom ELGPN har tillsammans identifierat vad CMS är i ett nordiskt sam- manhang, vad det betyder i en skolkontext men också på arbets- marknadsområdet. I den publikation som nätverket tog fram 2014 tillsammans med ELGPN och Nordiskt nätverk för vuxnas lärande (NVL),17 konstaterar man att utveckling av valkompetens innebär att lära om sig själv och de möjligheter som står till buds och att bli proaktiv när det gäller val inför framtiden. Denna kompetens behövs oavsett om individen är i skolan, i högskolan, går en icke-formell utbildning, är arbetssökande eller befinner sig i annan omställnings- situation. CMS ska därför ses i ett livslångt perspektiv. I ovan nämnda publikation rekommenderas att de nordiska länderna använder

16European lifelong policy network, www.elgpn.eu

17Ett nordiskt perspektiv på karriärkompetens och vägledning – Karriärkompetens och karriär- lärande. R. Thomsen, ELGPN & NVL, concept note. 2014.

86

SOU 2019:4

Bakgrund

termen karriärkompetens som en översättning av CMS och för att betona det livslånga perspektivet:

Karriärkompetens innebär att kunna förstå och utveckla sig själv, att utforska livet, lärande och arbete samt att kunna hantera sin livssituation under förändringar och övergångar. Fokus ligger på medvetenhet om vad man gör och vad man har möjlighet att göra samt att den enskilde formas genom sitt sätt att leva och sina handlingar samtidigt som hon/ han påverkar sina framtidsutsikter.

Begreppet karriär

Inom det europeiska policynätverket, ELGPN har medlemsländerna tagit fram riktlinjer för att stödja utvecklingen inom väglednings- området på nationell nivå. Inom nätverket har man också tagit fram en handbok med begrepp som är gemensamma för utbildningssektorn, arbetsmarknadssektorn och den sociala sektorn. Som exempel kan näm- nas att studie- och yrkesvägledning där benämns career counselling, medan studie- och yrkesvägledare kallas career adviser eller career counsellor. De aktiviteter och strukturerade program som syftar till att stödja genomtänkta karriärval kallas för career education och den kom- petens som eleven ska utveckla benämns career management skills (CMS).

Begreppet karriär är alltså det som är helt dominerande interna- tionellt för att beskriva studie- och yrkesvägledning ur olika aspekter. I Sverige är det inte självklart att koppla ordet karriär till studie- och yrkesvägledning och det förekommer heller inte i de lagar, förord- ningar och föreskrifter som reglerar vägledningen i skolväsendet. I det allmänna språkbruket används ordet oftast för att beskriva någon form av avancemang. Enligt Nationalencyklopedin, beskrivs karriär som:

en successiv befordringsgång inom ett yrke (område) e.d. (ofta med tanke på enskild persons avancemang e.d., men även allmänt om möjligheterna till befordran inom yrket etc.)

För många signalerar ordet en strävan med ett lyckat resultat och det kan därför uppfattas som missvisande och t.o.m. provocerande i skolsammanhang. Förståelsen för begreppet karriär håller dock på att förändras, i alla fall i vägledningssammanhang. I publikationen Ett nordiskt perspektiv på karriärkompetens och vägledning framhålls att karriär har fått en bredare innebörd. Författaren menar att karriär

87

Bakgrund

SOU 2019:4

inte längre ses som en hierarkisk process utan mer som en beskriv- ning av individens väg genom livet och av den kedja av erfarenheter och beslut kring studier, arbetsliv och andra livshändelser som människor har att fatta. Att ”göra karriär” blir då synonymt med att leva sitt liv samtidigt som man skapar ramar och strukturer för det. I det perspektivet är karriär inte längre ett begrepp för ett fåtal, utan något som gäller alla.

Även Ingela Bergmo-Prvulovic skriver om den gradvisa för- skjutningen i förståelsen av ordet karriär. I HR, att ta tillvara mänsk- liga resurser18 beskriver hon hur man allt mindre ser arbetet som en central del i förståelsen av begreppet. I stället involveras annat än det som åstadkoms inom ramen för arbete och studier. Bergmo- Prvulovic menar att den förändrade synen hänger samman med för- ändringar i arbetslivet. I sin avhandling i pedagogik19 visar hon hur betydelsen av karriär i arbetslivet succesivt har skiftat fokus från yttre belöningssystem i form av befordran, ökad status, ökad lön

m.m.till att betona inre belöningssystem, där människor förväntas vara nöjda med framgång på ett personligt plan. Hon visar också hur olika målgrupper skapar olika föreställningar om betydelsen av karriär, beroende på den roll de har i arbetslivet. Avhandlingen visar vidare att studie- och yrkesvägledare uppfattar karriär i väglednings- praktiken som något annat än det som vanligtvis förknippas med ordet, dvs. framgång som klättring uppåt. Vägledare ser snarare på karriär som personligt växande och livsutveckling.

Redan i betänkandet Karriärvägledning.se.nu20 fördes ett resone- mang kring karriärbegreppet. Utredaren hänvisade till att utbildningar i allt större utsträckning skräddarsys utifrån individuella behov och att det livslånga lärande medför en expansion av individens ansvar för utbildning och lärande. Mot bakgrund av betoningen av lärande och kunskapssökande menade utredaren att benämningen studie- och yrkesvägledning är för snäv och inte längre relevant. Utredningen föreslog i stället karriärvägledning som ansågs bättre motsvara en aktiv och kunskapssökande individ. Karriär skulle förstås i betydelsen individens samlade meriter och erfarenheter av såväl utbildning i alla dess former som arbete och annan kompetensgivande verksamhet

18HR, att ta tillvara mänskliga resurser, I. Bergmo Prvulovic, K. Kilhammar(red), Student- litteratur. 2017.

19Social Representations of Career and Career Guidance in the Changing World of Working Life, I Bergmo-Prvulovic, Högskolan i Jönköping. 2015.

20Karriärvägledning.se.nu. SOU 2001:45.

88

SOU 2019:4

Bakgrund

som t.ex. medborgerliga engagemang, uppdrag inom organisationer och föreningar. Vidare fann utredaren att begreppet karriär var vanligt förekommande i då aktuell vägledningslitteratur och då ofta i sam- mansättningar som karriärrådgivning, karriärplanering och karriär- coachning. Utredaren pekade dessutom på att begreppet med sin nya innebörd redan var vedertaget i vidare kretsar inom såväl utbild- ningsväsendet och arbetsmarknadsområdet som det fackliga verk- samhetsanvändandet av området.

I Skolverkets översättning och tolkning av OECD rapporten Career Guidance and Public Policy21 från 2004 valde man att genom- gående använda sig av begreppet karriärvägledning. I Arbetsförmed- lingens nationella strategi för karriärvägledning som antogs våren 2018 används begreppet karriär genomgående. De svenska studie- och yrkesvägledarutbildningarna22 använder också genomgående begrepp som karriär- och karriärvägledning i kurser som ingår i utbildningen. Även andra lärosäten använder sig av begreppet, t.ex. Handelshög- skolan vid Karlstad universitet där karriärplanering ingår i kursen Professional skills. Det är också vanligt förekommande att de fack- liga organisationerna tillhandahåller tjänster som benämns karriär- vägledning, karriärcoachning, karriärprogram eller motsvarande när man beskriver att karriär handlar om hela arbetslivet, om att på olika sätt skapa de bästa förutsättningarna för att utveckla kunskap och fallenhet inom sitt professionsområde.

I svensk litteratur som handlar om val, väljande och vägledning dominerar begreppet karriär, medan det i den internationella littera- turen är helt vedertaget och saknar alternativa benämningar. Samma förhållanden gäller inom forskningen. Doktorsavhandlingar inom vägledningsområdet som publicerats de senaste åren illustrerar att karriärbegreppet är vedertaget inom akademin. Utredningen nämner här några av dessa avhandlingar:

Lärande i professionellt samtalsstöd: Villkor för vuxna arbetssökandes karriärprocesser, 2017,

”Här i Sverige måste man gå i skolan för att få respekt”, nyanlända ungdomar i den svenska gymnasieskolans introduktionsutbildning, 2017,

21www.oecd.org/education/innovation-education/34050171.pdf OECD. 2004.

22Malmö universitet, Stockholms universitet och Umeå universitet.

89

Bakgrund

SOU 2019:4

Governance of Career Guidance: an enquiry into European policy, 2016,

Att skapa framtid: En analys av interaktionen i studie- och yrkes- vägledande samtal med unga i migration, 2016,

”De förstod aldrig min historia”, Unga vuxna med migrationsbak- grund om skolmisslyckande och övergångar mellan skola och arbete, 2016,

Grynnor och farleder i karriärvalsprocessen: Unga med rörelse- hinder och deras handlingsutrymme, 2014.23

Professor Lisbeth Lundahl presenterar i antologin Att bana vägen mot framtiden24 en sammanställning av aktuell forskning inom karriär- val och vägledning och visar att begreppet karriär under de senaste tio åren förekommer i allt fler dokument och artiklar:

Idag förväntas vägledningen hjälpa individen i hans/hennes kontinuer- liga formande och omformande av sin egen karriär. Begreppet karriär- vägledning har blivit allt vanligare, och betecknar vägledning som ges inom utbildningsväsendet, vid kommunala ungdoms- och arbetsmark- nadsenheter, arbetsförmedlingar och inom näringslivet.

3.5Vägledning i ett internationellt perspektiv

En viktig källa till kunskap om studie- och yrkesvägledning i andra länder är fyra stora granskningar som genomfördes gemensamt av OECD, Världsbanken, Cedefop och European Training Foundation

23Lärande i professionellt samtalsstöd: Villkor för vuxna arbetssökandes karriärprocesser, C. Langström, Stockholms universitet 2017: ”Här i Sverige måste man gå i skolan för att få respekt”, nyanlända ungdomar i den svenska gymnasieskolans introduktionsutbildning, H. Sharif, Uppsala univer- sitet, 2017; Governance of Career Guidance: an enquiry into European policy, A. Bengtsson, Stockholms universitet 2016; Att skapa framtid: En analys av interaktionen i studie- och yrkes- vägledande samtal med unga i migration, Å. Sundelin, Stockholms universitet, 2016; ”De förstod aldrig min historia”, Unga vuxna med migrationsbakgrund om skolmisslyckande och övergångar mellan skola och arbete, M. Lindblad, Umeå universitet, 2016; Grynnor och farleder i karriär- valsprocessen: Unga med rörelsehinder och deras handlingsutrymme, E. Söderberg, Stockholms universitet 2014.

24Att bana väg mot framtiden, Karriärval och vägledning i individuell och politiskt perspektiv, L. Lundahl (red), Studentlitteratur 2010.

90

SOU 2019:4

Bakgrund

under åren 2001–200325. De innehåller en genomgång av de politiska riktlinjerna för vägledning i totalt 37 länder. Sverige deltog inte i denna undersökning. Granskningarna visade bl.a. att de flesta länder ser vägledning som allmännyttig och kopplar vägledning till politiska mål för lärande och social jämlikhet. Undersökningen identifierade också en rad problem, bl.a. saknades ofta långsiktiga mål och strategier för den verksamhet som bedrevs.

I en annan granskning gjord av Ronald Sultana26 jämförs vägled- ningssystemen i Europa. Författaren konstaterar att vägledning har bakgrund i olika traditioner och som en följd av detta olika utform- ning. Grovt sett menar han att man kan urskilja fyra breda traditioner:

1.Den psykologiska counsellor-traditionen som med inspiration från USA har en stark psykologisk prägel där t.ex. testanvändning är ett självklart instrument. I denna tradition kopplas sociala pro- blem samman med problem relaterade till utbildning och karriär. En fördel med det psykologiska förhållningssättet kan vara att den ger en helhetsbild av personens situation, men det finns också en risk att det blir en alltför stark problemfixering.

2.En pedagogisk tradition där lärare, oftast på deltid svarar för väg- ledning. Fördelen med detta kan vara att det ger utrymme för flexi- bilitet i tjänstefördelning men det kan också leda till splittring då lärarna delar sin yrkesidentitet mellan två professioner.

3.En mer arbetsmarknadsinriktad tradition där arbetsförmedlingen svarar för vägledning i skolsystemen. Detta ger goda förutsätt- ningar för att den som vägleder har uppdaterad information om arbetsmarknaden. Det ger dock begränsade möjligheter att hålla kontakt med och ha daglig insyn i skolsystemet.

4.En vägledartradition där vägledning utförs av personer med särskild utbildning. Detta ger förutsättningar för en stark profession och därtill kopplad yrkeskunskap. Nackdelen kan vara att vägled- ningen inte betraktas som en del i den pedagogiska verksamheten utan som något som sköts vid sidan av.

25Career Guidance and Public Policy – Bridging the gap, OECD 2004; Review of Policies for Career Guidance in Developing and Transition Economies, World Bank 2004; Guidance Policies in the Knowledge Society – a Cedefop Synthesis report, R. Sultana 2004; Review of Career Guidance Policies in 11 acceding and candidate countries, European Training Foundation 2003.

26”Learning Career Management Skills in Europe: a critical review”, R. G Sultana. 2012.

91

Bakgrund

SOU 2019:4

Sverige tillhör ett av de få länder som har utvecklat den fjärde tradi- tionen. I de flesta andra länder uppbärs vägledarfunktionen parallellt med andra funktioner som lärare, administratör eller psykolog. Det innebär att vägledarna oftast har en annan utbildning och yrkes- profession innan de genomgår en vägledarutbildning. I några länder är utbildningen till vägledare förlagd till avancerad nivå, dvs. master- utbildning eller motsvarande. I andra länder genomgår vägledarna endast kortare utbildningar som omfattar några månader.

3.5.1EU

Vägledning är ett eget sakområde inom EU:s utbildnings- och syssel- sättningspolitik. Livslång vägledning anses vara nyckeln till ökad samordning mellan utbildning och arbetsliv för individen och ett viktigt stöd för det livslånga lärandet. Både i de nordiska länderna och i övriga Europa är målet att göra utbildningssystemen mer dyna- miska och flexibla och därmed ge individen möjlighet att utveckla sina kvalifikationer och sin utbildningsväg i ett globalt perspektiv. Detta understryker vikten av att ge såväl unga som vuxna, antingen genom utbildning eller erkännande av tidigare kvalifikationer, en chans att skaffa sig de kompetenser som är nödvändiga för att röra sig inom flexibla utbildningssystem och arbetsmarknader, att hitta nya anställningsmöjligheter samt att klara av perioder av arbetslöshet. I Vägledning för framtidens arbetsmarknad27 beskrivs att Europeiska kommissionens förväntningar är att livslång vägledning ska bidra till det livslånga lärandet, som gagnar såväl sociala som ekonomiska mål om bättre konkurrensförmåga och social inkludering. Om vägledning kan bidra till att minska avhoppen i skolan och minska obalansen mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden menar kommis- sionen att förutsättningarna ökar för en uthållig tillväxt, där livslång vägledning anses vara ett viktigt bidrag.

År 2002 skapade EU-kommissionen en expertgrupp för livslång vägledning. Med utgångspunkt i de problem som identifierades i sam- band med OECD:s granskning var gruppens huvuduppgift att komma fram till en gemensam syn på de grundläggande och underliggande principerna för vägledning samt att fundera över kvaliteten på den

27Vägledning för framtidens arbetsmarknad, Arbetsmarknadsutredningens delbetänkande, SOU 2017:82.

92

SOU 2019:4

Bakgrund

erbjudna vägledningen med syfte att upprätta gemensamma rikt- linjer och kvalitetskriterier för vägledningstjänster. Arbetet resul- terade i en publikation som efter Skolverkets översättning fick den svenska titeln Karriärvägledning – en handbok för beslutsfattare28. Syftet med handboken var att hjälpa beslutsfattare att utveckla fun- gerande tillvägagångssätt för studie- och yrkesvägledning inom ut- bildningsområdets alla sektorer.

EU:s resolutioner om vägledning

Två EU-resolutioner inom utbildningsrådet, 200429 och 200830, har belyst behovet av starka vägledningstjänster under hela livet med syfte att rusta människor med en förmåga att hantera sitt lärande, sin karriär och övergångar mellan och inom utbildning, yrkesutbildning och arbete. Den första resolutionen innehåller en överenskommelse om en handlingsplan för att utveckla system för livslång vägledning i alla medlemsländer, det vill säga system där alla har tillgång till väg- ledning av hög kvalitet och där man också har väl utvecklade meka- nismer för kvalitetssäkring. Resolutionen fokuserar på fyra prioriter- ingsområden:

utveckling av förmågan till karriärhantering,

tillgång till vägledning,

kvalitetssäkring samt

samordning av vägledningstjänsterna.

Medlemsländerna uppmanades att vidta åtgärder för att modernisera och stärka sin policy för vägledning och sina vägledningssystem. Kommissionen har, i samarbete med Cedefop (European center for the development of vocational training) och European Training Foundation stöttat utvecklingen på flera olika sätt.

I resolutionen 2008 rekommenderade rådet medlemsländerna att:

28Career Guidance – a Handbook for Policymakers, OECD. 2004.

29Strengthening Policies, Systems and Practices on Guidance throughout Life. Council of the European union (2004).

30Resolution on better integrating lifelong guidance into lifelong learning strategies. Council of the European union. 2008.

93

Bakgrund

SOU 2019:4

främja att alla medborgare utvecklar en karriärhanteringsförmåga

iett livslångt lärande-perspektiv,

se till att alla medborgare har tillgång till vägledning,

utveckla kvalitetssäkringen inom vägledning,

främja ett samarbete mellan nationella, regionala och lokala intres- senter på vägledningsområdet,

stärka vägledningens roll inom ramen för nationell utbildnings- politik, samt

undersöka policy och principer för vägledning på nationell nivå.

European lifelong guidance policy network, ELGPN

År 2007 beslutade EU:s medlemsländer att bilda ett europeiskt policynätverk för livslång vägledning European lifelong guidance policy network (ELGPN)31. Under åren 2007–2015 arbetade nätverket för att stödja de länder som omfattas av EU:s program för livslångt lärande och för att utveckla ett europeiskt samarbete för livslång väg- ledning, inom såväl utbildnings- som arbetsmarknadsområdet. Syftet var att främja samarbete och systemutveckling på nationell nivå kopplat till de prioriteringar som fastställts i EU:s resolutioner om livslång vägledning. Kommissionen stöttade verksamheten under pro- gramtiden. Skolverket har också lämnat en redovisning till reger- ingen som redogör för arbetet inom ELGPN under hela perioden32.

Sammanfattningsvis kan nämnas att nätverket har tagit fram en rad rapporter, policydokument och metodstöd, både för att utvärdera utvecklingen av vägledningen och för att stödja arbete som bidrar till att medborgare kan göra övergångar mellan olika system. Samtliga finns att ladda ner från ELGPN:s webbplats.33 Sex rapporter och dokument är översatta till svenska.34

31elgpn.eu

32Redovisning av uppdrag om att representera Sveriges i det europeiska nätverket för livslång vägledning (ELGPN) Dnr 2013:330. 2016.

33elgpn.eu

34Skolverket.se

94

SOU 2019:4

Bakgrund

3.5.2Norden

Samarbetet inom ELGPN har visat att vägledningen inom de nor- diska länderna har många likheter och beröringspunkter. Länderna har bl.a., i olika grad, decentraliserade organisationer för vägledning inom utbildningssektorn. Länderna har också en relativt lång historia av formaliserad vägledning inom både skolväsende och på arbets- marknadsområdet.

De andra nordiska länderna har på olika sätt starkare reglering när det gäller undervisning inom vägledningsområdet i skolväsendet. Finland har sedan många år ett obligatoriskt ämne i grundskolan kallat Elevhandledning. Ämnet har nationellt fastställda mål och för årskurs 7–9 omfattar ämnet 76 veckotimmar. Även Danmark har ett obligatoriskt ämne i grundskolan med en omfattande läroplan. I Norge inrättades ett nytt ämne 2008, kallat Utbildningsval. Ämnet omfattar 110 timmar under årskurs 8–10, och är uppdelat i tre huvud- områden. Till ämnet finns en utförlig handledning för lärarna.

Finland

Finland har sedan 1970-talet ett obligatoriskt ämne i grundskolan kallat Elevhandledning. Målet med ämnet är att öka elevernas bered- skap att klara föränderliga livssituationer och övergångsskeden i studier och yrkeskarriär. Av styrdokumenten framgår också att de kunskaper och färdigheter som utvecklas inom ämnet ska bidra till att trygga tillgången på kompetent arbetskraft.

Ämnet innehåller moment om studieteknik, självkännedom, kar- riärkompetens och vardagligt beslutsfattande. Det ger också utrymme för reflektioner kring framtiden utifrån intressen och värderingar. Eleverna ska även uppmuntras att reflektera över hur attityder och normer styr val. Ämnet finns under hela grundskoletiden med nationellt fastställda mål för årskurserna 1–2, 3–6 och 7–9. Det centrala innehållet knyter an till ämnets mål och är utförligt beskrivet i styrdokumenten för årskurs 7–9. Elevens rätt till handledning garan- teras även i årskurserna 1–6.

Undervisningen sköts i allmänhet av studiehandledaren, som mot- svarar studie- och yrkesvägledare i Sverige. De är vidareutbildade lärare som specialiserat sig i vägledningsfrågor. I de lägre klasserna

95

Bakgrund

SOU 2019:4

genomförs handledningen i samband med undervisningen i andra ämnen eller skolans övriga verksamhet.

Under årskurs 7–9 omfattar ämnet 76 veckotimmar (motsvarande 2 timmar i veckan). I ämnet sätts inget betyg som i övriga ämnen. I stället görs en bedömning som baseras på elevernas självskattning samt på interaktiv, vägledande och uppmuntrande respons i samband med olika aktiviteter.

Utöver ämnet elevhandledning erbjuds individuell vägledning, gruppvägledning samt praoperioder, där eleverna också får möjlighet att bekanta sig med yrkesutbildningar.

Enligt uppgift är ambitionen att vägledaren ska träffa samtliga elever minst en gång varje år i årskurs 7–9 och därutöver erbjuda mer för de som behöver det. En vägledare ansvarar i snitt för cirka 300 elever. Cirka 30 procent av tiden används för undervisning. Resterande tid är avsedd för individuell vägledning, samarbete med andra lärare, företag och elevvård, administrativa uppgifter såsom ansökningssystem och inskrivning till gymnasieskolan samt arbete med föräldrar och även egen fortbildning.

I lokala handledningsplaner beskrivs strukturen för vägledning, arbets- och ansvarsfördelningen inom ämnet, de yrkesövergripande nätverk som behövs för att uppnå målen för ämnet samt elevernas tillgång till vägledning, som alltså inte är nationellt reglerad. För att elevernas studier ska fortlöpa smidigt i grundskolan och vid över- gången till fortsatta studier, fäster man också stor vikt vid samarbetet mellan lärarna och studiehandledarna och vid behov samarbetar man även med andra yrkeskategorier.

I Finland görs årliga uppföljningar av skolornas väglednings- arbete. Uppföljningarna genomförs av det finländska näringslivets informationsbyrå, som följer ungdomarnas attityder och föränd- ringar i industrins verksamhetsmiljö35. De producerar även material för vägledare36. Uppföljningen 2017 visar bl.a. att 67 procent av eleverna i årskurs 9 upplever att de fått tillräcklig vägledning om fortsatt ut- bildning, och 35 procent att de fått tillräcklig information om framtida karriärmöjligheter. För eleverna i gymnasieskolans sista år var mot- svarande andel 66 procent respektive 41 procent.

35A4_19052017.pdf Ekonomiska Informationsbyrån TAT. www.kunkoululoppuu.fi/tutkimus

96

SOU 2019:4

Bakgrund

Danmark

I Danmark finns sedan början av 2000-talet ett obligatoriskt ämne i grundskolan kallat Utbildning och jobb. Ämnet har en omfattande kursplan som beskriver att syftet bl.a. är att eleverna ska uppnå en högre grad av kunskaper både om sig själva och om förutsättningar och möjligheter inom arbetslivet och samhället i övrigt. Det ska också utmana eleverna när det gäller deras föreställningar om utbildningar och yrken. Ämnet ska ses i ett livslångt lärandeperspektiv och lärarna och vägledarna ska ge eleverna kunskaper så att de rustas för att hantera återkommande val i ett föränderligt samhälle och arbetsliv. Det ska också ha inslag av aktiviteter utanför skolan, såsom företags- besök, kontakter med gymnasieutbildningar och organisationer.

Ämnet saknar tilldelade timmar, och det åligger rektor att fatta beslut om inom vilka andra ämnen undervisningen ska ske. Rektor har en skyldighet att rapportera hur ämnet läggs upp och vilka insat- ser som görs.

Ämnet är indelat i tre olika block:

personliga val,

utbildning till arbete och

arbetsliv.

Ämnet har kunskapskriterier för årskurs 3, 6 och 9.

Tabell 3.1 Kunskapskriterier för åk 3, 6 och 9 i det danska ämnet

Utbildning och jobb

Ämne

Årskurs 3

Årskurs 6

Årskurs 9

Personliga val

Eleven kan beskriva

Eleven kan beskriva

Eleven kan göra väl

 

egna drömmar och

sambandet mellan

underbyggda val

 

förväntningar

personliga mål och

baserat på intresse

 

 

utbildning och arbete

och förmågor

Utbildning till

Eleven kan beskriva

Eleven kan beskriva

Eleven kan värdera

arbete

olika utbildningar

sambandet mellan

sambandet mellan

 

och yrken

utbildning och arbete

utbildning, arbetsliv

 

 

 

och arbetsmöjligheter

Arbetsliv

Eleven kan beskriva

Eleven kan beskriva

Eleven kan värdera

 

olika typer av arbete

sambandet mellan

sambandet mellan

 

och arbetsformer

utbildning, arbete och

egna val och villkor

 

 

fritid

i arbetslivet

 

 

 

 

97

Bakgrund

SOU 2019:4

När det gäller grundskoleelevers tillgång till vägledning är det främst elever med identifierade behov som erbjuds personlig vägledning. Alla andra elever har tillgång till en digital vägledningstjänst.

Vägledarna i Danmark är organiserade regionalt och kommer till skolan för att tillsammans med lärare ansvara för information om fortsatta studier och yrkesområden. Man har s.k. introduktionskurser i årskurs 8 och i brobyggarkurser i årskurs 9 och 10. Syftet är att förbereda för vidare val. Innehållet kan vara på temat att lära känna sig själv och förstå vad som finns efter skolan, men det ingår också att besöka gymnasieskolor, yrkesutbildningar och arbetsplatser. Efter grundskolan kan eleverna själva söka sig till vägledare på olika vägledningscentrum eller använda e-vägledning.

Utbildning till vägledare är en påbyggnadsutbildning som oftast bygger på en lärarutbildning men i vissa fall på annan utbildning, t.ex. psykologutbildning. Det är vanligt att arbetsgivaren bekostar en sådan utbildning efter att man anställts.

Någon utvärdering av hur undervisningen i det danska väglednings- ämnet fungerar och uppfattas har inte genomförts. I rapporten Styr- ning och organisation av den breda studie- och yrkesutbildningen37 presenteras uppgifter som framkommit vid intervjuer med nyckel- personer och som pekar på att det finns svårigheter att genomföra undervisningen. Som orsak lyfts att ämnet inte har ett reglerat tim- antal och att lärarna inte har tillräckliga kunskaper på området. Rapportförfattarna menar att uppföljningen från den ansvariga myn- digheten är svag, vilket bidragit till lokala och regionala skillnader.

I en studie av Randi Boelskifte Skovhus vid VIA University College38 framkommer att vägledarna upplever att de är beroende av ett väl fungerande samarbete med lärarna, vilket inte alltid är lätt att få till. Många upplever ett missnöje och är bekymrade över att till- gången till enskild vägledning minskat till att endast omfatta vissa elever. Den väl utbyggda digitala tjänsten förefaller inte tillgodose alla elevers behov och önskemål.

37Styrning och organisation av den breda studie- och yrkesvägledningen, En bakgrund och tre fallstudier. Skolverket. 2017.

38Vejledning – valg og læring. Randi Boelskifte Skovhus. VIA University College, Danmark. 2017.

98

SOU 2019:4

Bakgrund

Norge

I Norge inrättades 2008 ett nytt ämne, kallat Utbildningsval. I läro- planen beskrivs att det ska bidra till att skapa en helhet och ett sammanhang under grundskoletiden och underlätta övergången till gymnasieskolan. Det syftar också till att eleverna ska finna och pröva sina intresseområden och bli medvetna om sina förmågor och möj- ligheter så att de kan göra bättre underbyggda val. Vidare ska ämnet bidra till ökad förståelse för arbetsmarknadens krav på kunskap och kompetens.

Ämnet omfattar 110 timmar under årskurs 8–10, och är uppdelat i tre huvudområden som hänger ihop och ska ses i ett sammanhang; Personliga val, Utbildning och yrken samt Arbete. Huvudområdet Personliga val ska stärka kompetensen när det gäller att samla, analy- sera och på olika sätt använda information om utbildning och yrken i sin karriärplanering. Området Utbildning och yrken har som mål att eleven ska kunna beskriva studievägar i gymnasieskolan och koppla de till olika yrkesområden. Området Arbete avser att undersöka och lära känna den lokala arbetsmarknaden och vilka möjligheter som finns där. Ämnet betygssätts inte.

Till ämnet finns en utförlig handledning för lärarna, som bl.a. inne- håller definitioner av centrala begrepp och ger stöd för hur ämnet kan organiseras, hur ansvaret kan fördelas och hur samverkan med externa parter kan gå till. Den ger också exempel på undervisnings- upplägg och hur eleverna kan arbeta med jobbskuggning och karriär- planering.

Vägledare i Norge är i de flesta fall lärare. Utbildningsdepartementet har dock tagit fram en rekommendation om formell kompetens för de som ska verka som vägledare. I den rekommenderas en kandidat- examen från en utbildning som omfattar minst 60 högskolepoäng där 30 av dessa poäng bör omfatta de huvudsakliga uppgifterna för yrkesvägledning. Till utbildningen bör läggas yrkeserfarenhet och kunskaper om utbildningsväsendet.

En utvärdering som gjordes några år efter införandet av ämnet utbildningsval39 visade på vissa svårigheter, bl.a. att det tog tid innan det nya ämnet fick acceptans i skolan. Efterhand har dock ämnet fått en ökad förankring. Det är inte enbart vägledaren som ansvarar för

39Utdanningsvalg som fag og utfordring på ungdomstrinnet. Rapport 28/2012. Nordisk institutt for studier av innovasjon, forskning og utdanning. 2012.

99

Bakgrund

SOU 2019:4

genomförandet, utan även lärarna är involverade. När ämnet intro- ducerades fanns få läromedel men sedan dess har olika aktörer ut- vecklat material som går att använda i undervisningen. Tillgången till relevanta läromedel tillsammans med att lärarna erbjuds stöd och fort- bildning inom området, har haft stor betydelse för implementeringen och bidragit till att ämnet nu ha en betydligt starkare ställning. Att ämnet har en förankring är också utredningens intryck efter att ha besökt Norge och talat med lärare, skolledare och ansvarigt lärosäte.

Tabell 3.2

Vägledning i de nordiska länderna

 

 

 

 

 

 

 

Finland

Norge

Danmark

Sverige

 

 

 

 

 

Vägledares

Lärarutbildning

Lärarutbildning

Lärarutbildning

Vägledar-

utbildning

+ 60 hp.

med eller utan

med möjlighet

utbildning

 

Alt. Master i

rek. påbyggnad.

till betald

 

 

vägledning

 

påbyggnads-

 

 

varav 60 hp

 

utbildning efter

 

 

pedagogik

 

anställning.

 

Möjlighet att

Ja

Ja

Ja

Ja

läsa till en

 

 

 

 

masterexamen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Elevers

Inte nationellt

Inte nationellt

Endast elever

Inte nationellt

tillgång till

preciserat men

preciserat. Ska

med identifie-

preciserat. Ska

vägledning

beskrivet i

erbjudas efter

rade behov i

erbjudas efter

 

lokala planer.

behov.

grundskolan

behov.

 

Ska erbjudas

 

får enskild

 

 

efter behov.

 

vägledning.

 

Effekter i form

Få studieavbrott.

Inga relevanta

 

Inga studier

av färre

Inga studier, mer

studier. Hänvisas

 

gjorda. Kvalita-

avbrott eller

än PISA 2012.

till ELGP:s

 

tiva studier visar

felval

 

studier om att

 

att elever tycker

 

 

vägledning har

 

vägledning är

 

 

effekt.40

 

viktigt.

40European lifelong guidance policy network (ELGPN) Tools No. 3: The Evidence Base on Lifelong Guidance. elgpn.eu. Publikationen finns på engelska och på svenska.

100

SOU 2019:4

Bakgrund

3.6Nuvarande reglering

Regleringen av arbetet med studie- och yrkesvägledning finns såväl i skollagen (2010:800) som i läroplanerna41 för respektive skolform. Ytterligare reglering finns i förordningen (2011:1108) om vuxen- utbildning. Skolverket har därutöver tagit fram allmänna råd, Skol- verkets allmänna råd (SKOLFS 2013:180) om arbete med studie- och yrkesvägledning.

Barnkonventionen

Sverige ratificerade konventionen om barnets rättigheter år 1990 utan att något förbehåll gjordes.42 Enligt artikel 28 i Barnkonven- tionen ska konventionsstaterna erkänna barnets rätt till utbildning, och i syfte att gradvis förverkliga denna rätt och på grundval av lika möjligheter ska de särskilt göra grundutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för alla. De ska vidare uppmuntra utvecklingen av olika former av undervisning som följer efter grundutbildningen. Det innefattar såväl allmän utbildning som yrkesutbildning och att dessa görs tillgängliga och åtkomliga för varje barn samt att lämpliga åtgärder vidtas såsom införande av kostnadsfri utbildning och eko- nomiskt stöd vid behov. Härutöver ska konventionsstaterna göra högre utbildning tillgänglig för alla på grundval av förmåga. Genom varje lämpligt medel ska studierådgivning och yrkesorientering göras tillgänglig och åtkomlig för alla barn och åtgärder ska vidtas för att uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och minska antalet studie- avbrott. Konventionsstaterna ska dessutom vidta alla lämpliga åtgär- der för att säkerställa att disciplinen i skolan upprätthålls på ett sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet och i överens- stämmelse med barnkonventionen i övrigt.

Anslutningen till konventionen innebär att Sverige åtagit sig att se till att konventionens rättigheter för barn verkligen genomförs.

41Förordningen (SKOLFS 2010:37) om läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritids- hemmet, förordningen (SKOLFS 2010:255) om läroplan för grundsärskolan, förordningen (SKOLFS 2010:250) om läroplan för specialskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet i vissa fall, förordningen (SKOLFS 2010:251) om läroplan för sameskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet i vissa fall, förordningen (SKOLFS 2011:144) om läroplan för gymnasie- skolan, förordningen (SKOLFS 2013:148) om läroplan för gymnasiesärskolan samt förord- ningen (SKOLFS 2012:101) om läroplan för vuxenutbildningen.

42Konventionen om barnets rättigheter, SÖ 1990:20 och prop. 1989/90:107.

101

Bakgrund

SOU 2019:4

Både domstolar och andra myndigheter är därför skyldiga att, så långt det är möjligt, tolka svenska interna rättsregler fördragskonformt.43 Detta kan sägas innebära att begränsningar i t.ex. förarbeten eller praxis, av de rättigheter som följer av konventionen, inte ska tillämpas av svenska myndigheter. Trots denna skyldighet har det framförts att det förekommer väsentliga skillnader mellan Barnkonventionen och gällande svensk rätt. Mot bakgrund av detta föreslog regeringen i proposition, Inkorporering av FN:s konvention om barnets rättig- heter, (prop. 2017/18:186), en lag som innebär att artiklarna 1–42 i Förenta nationernas konvention den 20 november 1989 om barnets rättigheter i originaltexternas lydelse ska gälla som svensk lag från och med den 1 januari 2020. Genom inkorporering ges barnkonven- tionen ställning som svensk lag vilket innebär ett förtydligande av att rättstillämparna i mål och ärenden ska tolka svenska bestämmelser i förhållande till barnkonventionen. Riksdagen har fattat beslut om att anta regeringens förslag i propositionen.

Tillgång till studie- och yrkesvägledning

Bestämmelser om studie- och yrkesvägledning inom skolväsendet finns i skollagen. Av skollagen framgår att elever i alla skolformer, utom förskolan och förskoleklassen, ska ha tillgång till personal med sådan kompetens att deras behov av vägledning inför val av framtida utbildnings- och yrkesverksamhet kan tillgodoses. Även den som avser att påbörja en utbildning ska ha tillgång till vägledning.44 Vidare framgår av skollagen att för att få anställas utan tidsbegränsning för studie- och yrkesvägledning ska den sökande ha en utbildning avsedd för sådan verksamhet. Den som inte uppfyller kravet enligt lagen får anställas för studie- och yrkesvägledning för högst ett år i sänder.45

Omfattningen på den studie- och yrkesvägledning som elever har rätt till finns inte närmare preciserad i författningarna eftersom

43Domstolar och andra myndigheter kan däremot inte lägga konventionsinnehållet ensamt till grund för sina beslut. Vid tolkningen av svensk rätt kan konventionen dock få betydelse eftersom den s.k. principen om fördragskonform tolkning innebär att svensk rätt, i den mån en författnings ordalydelse tillåter det, ska tolkas på ett sätt som är förenligt med Sveriges folkrättsliga åtaganden.

442 kap. 29 § skollagen.

452 kap. 30 § skollagen.

102

SOU 2019:4

Bakgrund

vägledningen för att anses som tillräcklig ska motsvara elevernas behov. Dessa behov kan variera och behöver därför beslutas lokalt.

Ipropositionen Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet (prop. 2009/10:165)46 konstaterar regeringen att en reglering i första hand bör inriktas på tillgången till kompetens. Ordvalet ”ska ha tillgång till” innebär däremot enligt regeringen inte att studie- och yrkesvägledningskompetensen nödvändigtvis behöver finnas inom den egna skolenheten men att ett krav på att studie- och yrkesväg- ledningskompetens ska finnas, innebär en tydlig markering av huvud- mannens ansvar för att eleverna får tillgång till studie- och yrkes- vägledning, samtidigt som organisationen även fortsättningsvis är en lokal fråga. Vidare konstaterar regeringen i propositionen att skol- ledare, lärare och studie- och yrkesvägledare har ett gemensamt ansvar för studie- och yrkesvägledningen, men delvis olika roller. I propo- sitionen konstateras att det i de då gällande läroplanerna (Lpo 94 och Lpf 94) både finns riktlinjer för alla som arbetar i skolan och sär- skilda riktlinjer för studie- och yrkesvägledare eller den personal som fullgör motsvarande uppgifter. Detta speglar att både lärare, skolledare och särskilt utbildade studie- och yrkesvägledningsfunk- tionärer har ett gemensamt ansvar, men delvis olika roller, när det gäller information och vägledning till eleverna om framtida studier och arbetsliv. En förutsättning för att eleverna ska kunna utnyttja den stora frihet och de möjligheter till egna val som erbjuds är att de får en adekvat information om utbildningsutbud och valmöjligheter, såväl utifrån sina intressen och förutsättningar som i förhållande till arbetsmarknadens behov. Regeringen konstaterar även att elevernas behov av vägledning säkerligen inte kommer att bli mindre i fram- tiden och att det sammantaget talar för någon form av reglering av studie- och yrkesvägledning även i den nya skollagen för alla skolformer utom förskolan och förskoleklassen. När det gäller vuxenutbildningen anför regeringen att vägledningen har en dubbel funktion, dels att vägleda personer som redan befinner sig i studier, dels att vägleda presumtiva deltagare. Vägledning och information är i dessa samman- hang viktiga för att den enskilde ska kunna få den utbildning som hon eller han har behov av eller önskemål om. Det är viktigt att det ingår information om studiestödssystemets uppbyggnad och villkor i vägledningen.

46S. 278 f.

103

Bakgrund

SOU 2019:4

Huvudmännens ansvar för studie- och yrkesvägledning

Utbildning inom skolväsendet anordnas av det allmänna och av en- skilda och omfattar skolformerna

förskola,

förskoleklass,

grundskola,

grundsärskola,

specialskola,

sameskola,

gymnasieskola,

gymnasiesärskola,

kommunal vuxenutbildning, och

särskild utbildning för vuxna.

I skolväsendet ingår också fritidshem som kompletterar utbildningen i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, specialskolan, same- skolan och vissa särskilda utbildningsformer.47

Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skol- form och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.48 I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.49

Som huvudmän inom skolväsendet finns både kommuner, lands- ting, staten och enskilda.50 Huvudmän har enligt skollagen ansvar för att utbildningen genomförs i enlighet med bestämmelserna i skol- lagen, föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen och de bestämmelser för utbildningen som kan finnas i andra författningar.51 Kommuner ska i sin tur fördela resurser till

471 kap. 1 § skollagen.

481 kap. 9 § skollagen.

491 kap. 4 § skollagen.

502 kap. 2–5 §§ skollagen.

512 kap. 8 § skollagen.

104

SOU 2019:4

Bakgrund

utbildning inom skolväsendet efter barnens och elevernas olika förutsättningar och behov.52

Likvärdigheten i skolväsendet innebär bl.a. att utbildningen ska vara kompensatorisk och uppväga för elevers olika bakgrund och för- utsättningar. Enligt förarbetena till skollagen53 betyder likvärdighet inte likformighet eller att alla elever ska få lika mycket resurser. I stället upprätthålls likvärdighet av mål i skollag, läroplaner och andra styrdokument och de fastställda målen kan nås på olika sätt bero- ende på lokala behov och förutsättningar. Kvaliteten i verksamheten ska dock ha lika hög nivå oavsett var i landet verksamheten bedrivs.

Skollagens krav på likvärdighet när det gäller arbetet med studie- och yrkesvägledning innebär att huvudmän, men även rektorer, i stor utsträckning kan avgöra hur vägledningen ska utformas och organi- seras under förutsättning att verksamheten når upp till de nationella kraven i skollagen och övriga skolförfattningar. Huvudmannen har det yttersta ansvaret för att eleverna får tillgång till personal med sådan kompetens att deras behov av vägledning inför val av framtida utbildnings- och yrkesinriktning kan tillgodoses. Huvudmannen har därmed det yttersta ansvaret för att skolans studie- och yrkesväg- ledning fungerar och lever upp till de nationella målen för utbild- ningen. Skollagens bestämmelser om studie- och yrkesvägledning54 tar sin utgångspunkt i elevernas behov. Eftersom elevers behov varierar innebär det att omfattningen och inriktningen på den studie- och yrkesvägledning som huvudmannen och skolan är skyldiga att erbjuda inte finns närmare preciserade i styrdokumenten. Huvudmannen måste själv identifiera elevernas behov för att sedan anpassa resur- serna och studie- och yrkesvägledningen efter dessa. Elevernas behov är alltså det avgörande för i vilken mån insatser och resurser är att betrakta som tillräckliga.

Huvudmän och skolor ska bedriva ett systematiskt kvalitets- arbete. Enligt skollagen ska varje huvudman inom skolväsendet på huvudmannanivå systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbildningen. Inriktningen på det systematiska kvali- tetsarbetet ska vara att de mål som finns för utbildningen i skollagen och i andra föreskrifter (nationella mål) uppfylls55.

522 kap. 8 b § skollagen.

53Prop. 2009/10:165 s. 228 f.

542 kap. 29 § skollagen.

554 kap. 3 och 5 §§ skollagen.

105

Bakgrund

SOU 2019:4

Enligt skollagen ska det pedagogiska arbetet vid en skolenhet ledas och samordnas av en rektor som också särskilt ska verka för att ut- bildningen utvecklas56 och på skolenhetsnivå ansvarar rektorn för att kvalitetsarbetet genomförs. Kvalitetsarbetet på enhetsnivå ska genom- föras under medverkan av lärare, förskollärare, övrig personal och elever. Barn i förskolan, deras vårdnadshavare och elevernas vård- nadshavare ska ges möjlighet att delta i arbetet57.

Som stöd för det systematiska kvalitetsarbetet har Skolverket tagit fram allmänna råd om systematiskt kvalitetsarbete, Skolverkets allmänna råd (SKOLFS 2012:98) om systematiskt kvalitetsarbete.

Ytterligare reglering om studie- och yrkesvägledning för vuxenutbildningen

Kommunerna är ansvariga för den kommunala vuxenutbildningen (komvux) ock den särskilda utbildningen för vuxna (särvux) och har enligt det befintliga uppdraget en skyldighet att verka för att vuxna i kommunen i behov av utbildning deltar i sådan utbildning.58

Utöver skollagens reglering om tillgång till studie- och yrkesväg- ledning regleras för kommunal vuxenutbildning (komvux) även att hemkommunen är skyldig att se till att den som avser att påbörja ut- bildning på grundläggande nivå eller i svenska för invandrare erbjuds studie- och yrkesvägledning.59 Motsvarande reglering finns för särskild utbildning för vuxna (särvux) på grundläggande nivå.60 Hem- kommunen ansvarar enligt skollagen för att en individuell studieplan upprättas för varje elev i komvux och särvux.61 I förordningen om vuxenutbildning finns närmare bestämmelser om den individuella studieplanen. Av bestämmelserna framgår att den individuella studie- planen ska innehålla uppgifter om den enskildes utbildningsmål och planerad omfattning av studierna. Den individuella studieplanen ska utarbetas i samverkan med eleven och eleven ska i samband med utarbetandet erbjudas studie- och yrkesvägledning. I vägledningen

562 kap. 9 § skollagen.

574 kap. 4 § skollagen.

5820 kap. 10, 17 och 29 §§ och 21 kap. 10 och 14 §§ skollagen.

5920 kap. 10 a och 30 §§ skollagen.

6021 kap. 10 a § skollagen.

6120 kap. 8 § och 21 kap. 8 § skollagen.

106

SOU 2019:4

Bakgrund

ska det ingå information om möjligheter till fortsatta studier, arbets- livets kompetens- och rekryteringsbehov samt studieekonomiska för- utsättningar. Planen ska upprättas i nära anslutning till antagningen och ska vid behov revideras. Rektorn ansvarar för att planen revideras och att hemkommunen informeras om revideringen.62

Närmare bestämmelser om studie- och yrkesvägledning finns i läroplanerna

Nationella mål för studie- och yrkesvägledningen i skolväsendet reg- leras i läroplanerna63 för respektive skolform. I läroplanerna finns översiktliga beskrivningar av vägledningens innehåll och de förmågor som eleverna ska förvärva genom vägledningen. Enligt läroplanerna ska eleverna få information och vägledning om utbildningar, yrkes- inriktningar, studievägar och arbetsmarknad. Skolan ska också mot- verka sådana begränsningar i elevernas val som grundar sig på före- ställningar om kön och på social eller kulturell bakgrund. Eftersom utbildningen i de olika skolformerna har olika syften finns vissa skillnader i bestämmelserna som också påverkar de nationella målen i respektive skolforms läroplan. Det gäller t.ex. utbildningen i grund- skolan och grundsärskolan som enligt skollagen ska utformas så att den bidrar till personlig utveckling och förbereder eleverna för aktiva livsval och ligger till grund för fortsatt utbildning. Utbildningen ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och ge en god grund för ett aktivt deltagande i samhällslivet.64

Gymnasieskolan ska enligt skollagen ge en god grund för yrkes- verksamhet och fortsatta studier samt för personlig utveckling och ett aktivt deltagande i samhällslivet. Utbildningen ska utformas så att den främjar social gemenskap och utvecklar elevernas förmåga att självständigt och tillsammans med andra tillägna sig, fördjupa och tillämpa kunskaper. Utbildningen ska dessutom utgöra en bas för

622 kap. 16 § förordningen om vuxenutbildning.

63Förordningen om läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, förord- ningen om läroplan för grundsärskolan, förordningen om läroplan för specialskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet i vissa fall, förordningen om läroplan för sameskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet i vissa fall, förordningen om läroplan för gymnasie- skolan, förordningen om läroplan för gymnasiesärskolan samt förordningen om läroplan för vuxenutbildningen.

6410 kap. 2 § och 11 kap. 2 § skollagen.

107

Bakgrund

SOU 2019:4

den nationella och regionala kompetensförsörjningen till arbetslivet och en bas för rekrytering till högskolesektorn.65

Enligt läroplanen för grundskolan är grundskolans mål när det gäller studie- och yrkesvägledning att varje elev ska kunna granska olika valmöjligheter och ta ställning till frågor som rör den egna framtiden, ha inblick i närsamhället och dess arbets-, förenings- och kulturliv samt ha kännedom om möjligheter till fortsatt utbildning i Sverige och i andra länder. Vidare framgår av läroplanen för grund- skolan att alla som arbetar i skolan ska verka för att utveckla kontakter med kultur- och arbetsliv, föreningsliv samt andra verksamheter utanför skolan som kan berika den som en lärande miljö, och bidra till att elevens studie- och yrkesval inte begränsas av könstillhörighet eller av social eller kulturell bakgrund. Läraren ska bidra med under- lag för varje elevs val av fortsatt utbildning, och medverka till att ut- veckla kontakter med mottagande skolor samt med organisationer, företag och andra som kan bidra till att berika skolans verksamhet och förankra den i det omgivande samhället. Studie- och yrkesväg- ledaren, eller den personal som fullgör motsvarande uppgifter, ska informera och vägleda eleverna inför den fortsatta utbildningen och yrkesinriktningen och särskilt uppmärksamma möjligheterna för elever med funktionsnedsättning, och vara till stöd för den övriga personalens studie- och yrkesorienterande insatser. Detta förutsätter att den obligatoriska skolan nära samverkar med de gymnasiala utbild- ningar som eleverna fortsätter till. Det förutsätter också en samverkan med arbetslivet och närsamhället i övrigt.66 I läroplanen för grund- skolan anges även att rektorn har ett särskilt ansvar för att samverkan med skolor och arbetslivet utanför skolan utvecklas så att eleverna får konkreta erfarenheter av betydelse för deras val av fortsatt utbild- ning och yrkesinriktning. Rektorn ska även organisera den studie- och yrkesorienterande verksamheten så att eleverna får vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och inför fortsatt utbildning.67

På motsvarande sätt anges i läroplanen för gymnasieskolan, gym- nasiesärskolan och vuxenutbildningen bl.a. att skolans personal ska,

6515 kap. 2 och 3 §§ skollagen.

66Avsnitt 2.6. i läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet. Motsvarande lydelse finns även i avsnitt 2.6 i läroplanen för grundsärskolan och avsnitt 2.6 i läroplanen för special- skolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet i vissa fall. Det finns även till viss del mot- svarande skrivningar i avsnitt 2.6 i läroplanen för sameskolan samt för förskoleklassen och fritidshemmet i vissa fall.

67Avsnitt 2.8 i läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet.

108

SOU 2019:4

Bakgrund

efter att rektorn har gjort en arbetsfördelning, bidra med underlag för elevernas val av utbildning och yrke samt informera och vägleda eleverna inför deras val av kurser, fortsatt utbildning och yrkesverk- samhet och motverka sådana begränsningar i valet som grundar sig på föreställningar om kön och på social eller kulturell bakgrund.68 Rektorn ansvarar vidare för att studie- och yrkesvägledningen orga- niseras så att eleverna får information om och vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och inför val av framtida utbildning och yrke.69

Vad gäller studie- och yrkesvägledningen slås det fast i läroplanen för gymnasieskolan att gymnasieskolan ska nära samverka med de obligatoriska skolformerna, arbetslivet, universiteten och högskolorna samt med samhället i övrigt. Detta krävs för att eleverna ska få en utbildning av hög kvalitet och få underlag för val av kurser inom utbildningen och för vidare studier eller yrkesverksamhet. Det är särskilt viktigt att skolan samarbetar med arbetslivet om yrkesutbild- ningen. Genom att arbetslivet fortlöpande förändras när det gäller behovet av kompetens och rekrytering av arbetskraft inom olika om- råden har studie- och yrkesvägledning i vid mening stor betydelse. Universitet och högskolor, arbetsförmedlingar, näringsliv samt arbets- marknadens parter och branschorganisationer har därför viktiga roller i informationen till skolan och eleverna. Vidare anges att skolans mål är att varje elev utvecklar sin självkännedom och förmåga till studie- planering, medvetet kan ta ställning till fortsatt studie- och yrkes- inriktning på grundval av samlade erfarenheter och kunskaper, ökar sin förmåga att analysera olika valmöjligheter och bedöma vilka kon- sekvenser dessa kan ha, har kännedom om arbetslivets villkor, sär- skilt inom sitt studieområde, samt om möjligheter till fortsatt utbild- ning, praktik och arbete i Sverige och andra länder, och är medveten om att alla yrkesområden förändras i takt med teknisk utveckling, förändringar i samhälls- och yrkesliv samt ökad internationell sam- verkan och därmed förstår behovet av personlig utveckling i yrket. I läroplanens slås även fast att personalen, efter en av rektorn gjord arbetsfördelning, i informationen och vägledningen utnyttja de kun- skaper som finns hos eleverna, hos skolans personal och i samhället

68Avsnitt 2.6 i läroplanen för gymnasieskolan, 2.4 i läroplanen för gymnasiesärskolan och avsnitt 2.2 i läroplanen för vuxenutbildningen.

69Avsnitt 2.8 i läroplanen för gymnasieskolan, avsnitt 2.8 i läroplanen för gymnasiesärskolan och avsnitt 2.4 i läroplanen för vuxenutbildningen.

109

Bakgrund

SOU 2019:4

utanför skolan, i undervisningen utnyttja kunskaper och erfaren- heter från arbets- och samhällsliv som eleverna har eller skaffar sig under utbildningens gång, utveckla kontakter med universitet och högskolor samt med handledare och andra inom arbetslivet som kan bidra till att målen för utbildningen nås, i utbildningen utnyttja kon- takter med det omgivande samhället och dess arbets-, förenings- och kulturliv, och bidra till att presumtiva elever får information om skolans utbildningar.70

När det gäller vuxenutbildning framgår det bl.a. av läroplanen för vuxenutbildningen att eleverna kan ha behov av att kombinera studier i flera av de skolformer som ingår i vuxenutbildningen. Det förut- sätter att det finns en nära samverkan mellan de olika skolformerna. Vuxenutbildningen ska även samverka med verksamheter som hör till arbetslivet, yrkeshögskolan, folkhögskola och universitet och högskola samt med samhället i övrigt. Detta krävs för att eleverna ska få en utbildning av hög kvalitet samt underlag för val av kurser inom utbildningen och för vidare studier eller yrkesverksamhet. Genom att arbetslivet fortlöpande förändras när det gäller behov av kompetens och rekrytering av arbetskraft inom olika områden har studie- och yrkesvägledning i vid mening stor betydelse för eleven. Det är särskilt viktigt att vuxenutbildningen samarbetar med arbets- livet när det gäller yrkesutbildning.

Vidare framgår att vuxenutbildningens mål är att varje elev får information om arbetslivets aktuella och förväntade kompetensbehov, ges möjlighet att få sina kunskaper och kompetenser validerade och utvecklar sin självkännedom och förmåga till studieplanering. Vuxen- utbildningen ska också leda till att eleven medvetet kan ta ställning till fortsatt studie- och yrkesinriktning på grundval av samlade erfaren- heter och kunskaper, ökar sin förmåga att analysera olika valmöjlig- heter och bedöma vilka konsekvenser dessa kan få, har kännedom om arbetslivets och arbetsmarknadens villkor när det gäller bl.a. arbets- rätt och arbetsmiljö generellt och om möjligt, inom sin studieinrikt- ning. Som mål anges också att eleven har kännedom om möjligheter till vidare utbildning, praktik och arbete i Sverige och andra länder och är medveten om att alla yrkesområden förändras i takt med teknisk utveckling, förändringar i samhälls- och arbetsliv samt ökad internationell samverkan och därmed förstår behovet av personlig utveckling i yrket.

70Avsnitt 2.4 läroplanen för gymnasieskolan.

110

SOU 2019:4

Bakgrund

Vidare framgår att personalen ska, efter en av rektorn gjord arbets- fördelning, i informationen och vägledningen utnyttja och ta till vara de kunskaper som finns hos eleverna och verksamhetens personal samt i samhället, i undervisningen utnyttja kunskaper och erfaren- heter från arbets- och samhällsliv som eleverna redan har eller skaffar sig under utbildningens gång, utveckla kontakter med universitet och högskolor samt med handledare och andra inom arbetslivet som kan bidra till att målen för utbildningen nås, i utbildningen nyttja kontakter med det omgivande samhället och dess arbets-, förenings- och kulturliv, och bidra till att presumtiva elever får information om olika utbildningsmöjligheter.71

Allmänna råd om arbetet med studie- och yrkesvägledning

Skolverket har även tagit fram allmänna råd om arbetet med studie- och yrkesvägledning, Skolverkets allmänna råd om arbete med studie- och yrkesvägledning. De allmänna råden med tillhörande kommentarer fungerar som ett stöd för planering och genomförande av studie- och yrkesvägledning och är rekommendationer om hur huvudmannen, rektorn, studie- och yrkesvägledaren och lärare kan eller bör agera för att uppfylla kraven i bestämmelserna. Råden syftar till att påverka utvecklingen i en viss riktning och till att främja en enhetlig rätts- tillämpning, i detta fall en likvärdig studie- och yrkesvägledningen av hög kvalitet. Råden bör alltså följas, om skolan inte handlar på ett annat sätt som gör att kraven i bestämmelserna uppfylls.

I de allmänna råden anges bl.a. att bestämmelserna i skollagen och läroplanerna om studie- och yrkesvägledning innebär att huvudman för att säkerställa att elevernas behov av studie- och yrkesvägledning tillgodoses bör konkretisera vad de nationella målen för studie- och yrkesvägledning innebär för den egna verksamheten, och vid beslut om organisation och resursfördelning säkerställa att elevernas behov av studie- och yrkesvägledning kan tillgodoses. Vidare anges att rektorn bör se till att det finns rutiner och metoder för att planera, utvärdera och utveckla studie- och yrkesvägledningen så att den till- godoser elevernas behov av vägledning, tydliggöra hur ansvaret för studie- och yrkesvägledningen är fördelat mellan studie- och yrkes- vägledare, lärare och övrig personal samt formerna för samarbetet

71Avsnitt 2.2 läroplanen för vuxenutbildningen.

111

Bakgrund

SOU 2019:4

mellan dem, se till att studie- och yrkesvägledning sker kontinuerligt och integrerat i utbildningen under studietiden, så att eleven ges för- utsättningar att göra väl underbyggda studie- och yrkesval, samt se till att eleverna, utifrån sina behov, erbjuds vägledningssamtal. Råden anger även att huvudmannen inför resursfördelningen bör ta reda på vilken kompetens som finns och vilken kompetens som behövs för att tillgodose elevernas behov av studie- och yrkesvägledning, huvud- mannen tillsammans med rektorn bör se till att studie- och yrkes- vägledaren har den kompetens som behövs för att kunna stödja övrig personals arbete med studie- och yrkesvägledning och rektorn i sin tur bör med utgångspunkt i en kartläggning av elevernas behov av studie- och yrkesvägledning se till att verksamheten kan tillhanda- hålla den kompetens som krävs för att tillgodose elevernas behov av studie- och yrkesvägledning. Rektorn bör även se till att personalen på skolan har kunskaper om och förståelse för hur kön samt social och kulturell bakgrund påverkar elevernas studie- och yrkesval samt att de har kunskaper om hur elevernas föreställningar om utbildningar och yrken kan utmanas. I råden anges dessutom att studie- och yrkesväg- ledningen är hela skolans ansvar även om olika personalkategorier har olika roller i arbetet. Rektorn bör organisera studie- och yrkesväg- ledningen så att eleverna får möjlighet att ställas inför olika uppgifter i arbetslivet och möta företrädare för arbetslivet och utbildnings- väsendet i syfte att ge eleverna möjlighet att utveckla kunskaper och erfarenheter inför kommande studie- och yrkesval, ha ett övergri- pande ansvar för att elevernas arbetslivskontakter bidrar till att deras studie- och yrkesval inte begränsas av kön eller av social eller kultu- rell bakgrund, samt planera för att varje elev i gymnasiesärskolan får det stöd han eller hon behöver i övergången till arbetslivet. Råden anger även att lärare i undervisningen bör ge eleverna möjlighet att utveckla en förståelse för hur kunskaper i ämnet kan ha betydelse i arbetslivet och på så sätt utgöra ett underlag för deras framtida studie- och yrkesval, utmana, problematisera och visa på alternativ till traditionella föreställningar om kön, kulturell och social bak- grund som annars kan begränsa elevernas framtida studie- och yrkes- val, samt ge eleverna möjlighet att utveckla allsidiga kunskaper om hur arbetslivet fungerar. Lärare och studie- och yrkesvägledare bör enligt de allmänna råden ge eleven möjlighet att utveckla sin förmåga att genomföra sina val av studier och yrken och studie- och yrkes- vägledare bör bidra med sådana specialistkunskaper som kan ha

112

SOU 2019:4

Bakgrund

betydelse för elevernas studie- och yrkesval. Vidare anges att studie- och yrkesvägledaren bör se till att vägledningssamtalen planeras och genomförs så att de vidgar elevens perspektiv om såväl de egna förut- sättningarna som olika utbildningar och yrken och utmanar elevens föreställningar om yrken och utbildningar utifrån kön samt social och kulturell bakgrund. Vägledarna bör även ge eleven förutsätt- ningar att utveckla sin förmåga att väga samman olika faktorer som har betydelse för studie- och yrkesvalet och ger den individuella studieplanen en central roll i gymnasieskolan, gymnasiesärskolan och inom vuxenutbildningen.

Yrkesetiska riktlinjer

Vägledning sker ofta i sammanhang där det kan finnas ett spännings- förhållande mellan individers och samhällets eller verksamheters intressen, och där skilda behov och skyldigheter måste vägas mot var- andra. Sveriges vägledarförening är en intresseförening som verkar för att stärka och utveckla karriärvägledning som verksamhet och profession. Vägledarföreningen har tagit fram en etisk deklaration som innehåller yrkesetiska riktlinjer som ska fungera som stöd för de som arbetar med vägledning och för de som möter vägledning. Med riktlinjerna vill Sveriges vägledarförening även bidra till att rikta vägledares uppmärksamhet mot den variation av etiska frågor som förekommer inom fältet. Riktlinjerna ska dessutom stödja vägledare att agera självständigt vid t.ex. intressekonflikter eller när väglednings- sökande drabbas av orättfärdiga villkor.72

Praktisk arbetslivsorientering och arbetsplatsförlagt lärande

Från och med den 1 juli 2018 infördes en skyldighet för huvudmän att ansvara för att prao anordnas för alla elever under sammanlagt minst tio dagar från och med årskurs 8 i grundskolan och från och med årskurs 9 i specialskolan. Syftet med prao är att eleverna ska få kunskaper om arbetslivet inför kommande studie- och yrkesval. Prao för en elev ska i första hand anordnas på en arbetsplats och i

72www.vagledarforeningen.se/deklaration

113

Bakgrund

SOU 2019:4

andra hand genom att eleven deltar i undervisning på ett yrkespro- gram i gymnasieskolan. Om det finns synnerliga skäl får andra former av arbetslivsorienterande insatser ersätta prao för en elev73. För elever som är mottagna i grundsärskolan finns det ett obliga- toriskt inslag av prao genom de bestämmelser i skolförordningen (2011:185) som anger att utrymmet i timplanen för skolans val ska användas för undervisning i ett eller flera ämnen och för praktisk arbetslivsorientering74. Av förarbeten till den nya regleringen om prao, Proposition Stärkt koppling mellan skola och arbetsliv, (prop. 2017/18:24), framgår att regeringen inte anser att det i nuläget finns något behov av att lägga ett förslag om att även reglera prao för grundsärskolan i lag.

I propositionen konstaterar regeringen att såväl prao som andra former av arbetslivsorienterande insatser är värdefulla för att ge elever erfarenheter av betydelse för elevernas val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning. Avsikten är således inte att prao ska ersätta andra former av arbetslivsorienterande insatser utan i stället komplettera sådana insatser. Vidare anför regeringen att det finns ett värde i att det finns en bredd av insatser och på så sätt kan eleverna utveckla kunskaper för att kunna granska olika valmöjligheter och ta ställning till frågor som rör den egna framtiden.75

I gymnasieskolan och gymnasiesärskolan kan utbildning vara förlagt till en arbetsplats, s.k. arbetsplatsförlagt lärande. Nationella program i gymnasiesärskolan och nationella program i form av yrkes- program i gymnasieskolan ska innehålla arbetsplatsförlagt lärande76. Inom gymnasieskolan och gymnasiesärskolan finns dessutom gym- nasial lärlingsutbildning där utbildningen i huvudsak ska var förlagd till en eller flera arbetsplatser77.

Arbetsplatsförlagt lärande är även möjligt inom vuxenutbild- ningen. Rektorn beslutar om hela eller delar av kurser ska förläggas till arbetsplatser.78

7310 kap. 8 a § och 12 kap. 8 a § skollagen.

7411 kap. 7 § skollagen och 11 kap. 3 § skolförordningen.

75Prop. 2017/18:24 s. 15 f.

7616 kap. 16 § och 19 kap. 18 § skollagen.

7716 kap. 11 § och 19 kap. 10 § skollagen.

782 kap. 26–28 §§ förordningen om vuxenutbildning.

114

4Vägledningens utveckling och nuläge

I det här kapitlet beskrivs den variation av syften med studie- och yrkesvägledning som utredningen har identifierat och de olika per- spektiv som vägledning kan ses utifrån. Här beskrivs också hur statliga utredningar har bedömt situationen när det gäller tillgången till och kvaliteten på den vägledning som erbjuds följt av en genom- gång av utvärderingar, granskningar och andra studier som har haft betydelse för den här utredningen. Avslutningsvis resoneras kring vikten av en oberoende och opartisk vägledning.

4.1Studie- och yrkesvägledningens olika syften

Det är ett faktum att vägledning tjänar flera syften och kan ses uti- från olika perspektiv:

Individuellt perspektiv

För individen kan studie- och yrkesvägledning vara en väg till själv- förverkligande, ett stöd i att hitta och utveckla sin fulla potential utan att hämmas av begränsade föreställningar om vad som är lämp- ligt utifrån könstillhörighet, etnisk, kulturell eller social bakgrund. Vägledning underlättar informerade val och kan ge möjlighet att bryta ett socialt mönster, t.ex. när en individ som inte har föräldrar med högskoleutbildning väljer en akademisk inriktning, eller det mot- satta, när en individ väljer ett yrkesprogram trots föräldrars och andras förväntningar på en akademisk karriär. Den tillfredställelse

115

Vägledningens utveckling och nuläge

SOU 2019:4

som följer av möjligheten att försörja sig själv, ingå i en arbetsgemen- skap och vara delaktig i ett samhällsliv kan inte nog betonas utifrån individens perspektiv och där skolans vägledning kan ha stor betydelse.

Samhälleligt perspektiv

Att människor är självförsörjande och bidrar till det allmännas bästa är också viktigt ur ett samhällsperspektiv. Vägledning är därför vik- tig för att visa på olika vägar in på arbetsmarknaden. Det faktum att felval och studieavhopp kostar samhället stora summor är ett skäl i sig för skolan att göra vad den kan för att undvika detta. Med studie- misslyckanden följer också ofta svårigheter att hitta arbete och för- sörjning vilket i sin tur riskerar att leda till flera negativa och för samhället kostsamma konsekvenser. Vägledningens funktion när det gäller att visa på olika vägar in på arbetsmarknaden och förhindra stereotypa utbildningsval kopplade till kön och social eller kulturell tillhörighet är viktig inte bara för individen. Enligt nationalekonomen Anders Stenberg visar forskning att sådana stereotypa val skapar begräsningar och hinder för största möjliga samhällsnytta. I en forsk- ningsrapport1 lyfter Stenberg fram utbildningssystemets centrala roll för att utjämna livschanser mellan barn med olika social bakgrund, ur ett strikt nationalekonomiskt perspektiv. Han pekar här särskilt på de möjligheter som finns inom studie- och yrkesvägledningen.

Arbetsmarknadsperspektiv

Ur ett arbetsmarknadsperspektiv är det viktigt att kompetensför- sörjningen tillgodoses och att olika kompetenser tas tillvara. Att ha medarbetare med rätt kompetens blir allt viktigare för konkurrens- kraften. I dagsläget är det en stor utmaning att matcha arbetslivets krav mot individers kompetens. Förväntningarna på skolans vägled- ning blir då att den bl.a. ska arbeta för att förhindra att elever väljer yrkesinriktning där tillgången till arbete är liten och i stället motivera elever att söka sig till områden där efterfrågan är stor. Utifrån ett arbetsmarknadsperspektiv är det också viktigt att ta tillvara den entreprenöriella förmågorna och en uppgift för vägledningen blir då

1Att välja utbildning – betydelse för individ och samhälle, Anders Stenberg, SNS förlag. 2016.

116

SOU 2019:4

Vägledningens utveckling och nuläge

att säkerställa att den som får en bärkraftig affärsidé vet hur man kan gå tillväga för att realisera den. Då arbetsmarknaden förändras allt snabbare ställs också krav på flexibilitet och rörlighet. Sett från detta perspektiv måste vägledning även förbereda för återkommande om- ställningar.

Jämställdhetsperspektiv

Behovet av att stärka studie- och yrkesvägledningen utifrån ett jäm- ställdhetsperspektiv har under lång tid lyfts fram i många olika sam- manhang, liksom i regeringens jämställdhetspolitiska skrivelse.

Sverige har en starkt könsuppdelad arbetsmarknad. Endast fyra av landets 30 största yrken har en jämn könsfördelning. Gymnasieskolan präglas av samma tydliga könsuppdelning som den arbetsmarknad som den förbereder eleverna inför. Det är i dag stora skillnader mellan mäns och kvinnors val av utbildning i hela utbildningsväsendet. För att nå målet med en jämställd utbildning samt i förlängningen ett jäm- ställt arbetsliv är det avgörande att elever har kunskaper om vilka kon- sekvenser utbildnings- och yrkesval kan ha vad gäller bl.a. karriär- och löneutveckling. Det är därför viktigt att studie- och yrkesvägledar- funktionen har kunskaper inom jämställdhetsområdet. Även OECD2 pekar på vikten av att förhindra stereotypa val och menar att skolan har en viktig roll att spela. Det kan t.ex. handla om att säkerställa att infor- mationen om utbildnings- och yrkesval är könsneutral, att visa på icke- traditionella exempel och att involvera näringsliv och arbetsplatser för att göra det möjligt för eleverna att skaffa sig egna erfarenheter inom yrkesområden som de av egen kraft inte skulle skaffa sig.

Likvärdighetsperspektiv

Socioekonomiska faktorer har stor betydelse för elevers val av utbildning och yrke. När det gäller rekrytering till högre utbildning är det fortsatt så att unga vars föräldrar har en längre eftergymnasial utbildning i större utsträckning läser vidare på universitet och hög- skolor än de vars föräldrar saknar detta3. Många skolor saknar ett

2Working it out – Career guidance and employer engagement, The Organization for Economic Co-operation and Development (OECD). 2018.

3Årsrapport för universitet och högskolor, 2015:8. Universitetskanslersämbetet (UKÄ).

117

Vägledningens utveckling och nuläge

SOU 2019:4

målinriktat arbete för att motverka socialt reproducerade mönster i elevernas val. Studie- och yrkesvägledning har här en viktig roll, sär- skilt för de elever som kommer från studieovana miljöer. Det är ange- läget att i vägledningen identifiera den begåvning, kapacitet och kom- petens som finns, även hos dem som av tradition eller andra skäl inte själva ser sin potential.

Motivationshöjande perspektiv

Att motivation och tilltro till den egna förmågan har betydelse för en individs skolresultat är belagt i olika studier, bl.a. i Skolverkets rapport Högpresterande elever, höga prestationer och undervisningen4. Att satsa på studie- och yrkesvägledning kan vara ett medel för att påverka elevernas motivation och på så sätt öka resultaten. I Skol- verkets stödmaterial5, Fem inspirationsexempel från gymnasieskolan och gymnasiesärskolan beskriver man att när läraren vet något om ele- vens intressen, ambitioner och framtidsdrömmar kan det användas för att motivera och lyfta fram vad eleven kan behöva utveckla för att nå sina mål. Om eleven kan se ett samband mellan en skoluppgift och världen utanför skolan kommer dess inre motivation att påverkas i positiv riktning. Det beskriver bland andra två utbildningsforskare i en översikt av utbildningsvetenskaplig och psykologisk forskning och teorier om motivationsfrämjande arbete i skolan.6 I Öppna jäm- förelser 20147, som presenteras av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), visade att även om många elever är nöjda med grundskolan är det en stor utmaning att utveckla undervisningen så att eleverna känner sig motiverade. I perspektivet av att motivation påverkar skolresultat och att en väl använd studie- och yrkesvägledning i undervisningen kan bidra till att öka motivationen blir vägledningen ett viktigt verktyg både i arbetet för att höja kvaliteten i skolan generellt men också för att öka elevers möjligheter att prestera bättre.

Listan över perspektiv kan göras ännu längre. Flera av perspek- tiven är överlappande. Det som är gott för individen kan samtidigt

4Högpresterande elever, höga prestationer och undervisningen. Rapport nr 379. Skolverket. 2012.

5Studie- och yrkesvägledning i undervisningen – Fem inspirationsexempel från gymnasieskolan och gymnasiesärskolan, Skolverket. 2017.

6Motivational strategies to enhance effective learning in teaching struggling students. M. M., Thomson och J. Wery, North Carolina State University. 2013.

7Öppna jämförelser. Grundskola 2014. Sveriges kommuner och landsting (SKL).

118

SOU 2019:4

Vägledningens utveckling och nuläge

vara gott för samhället och det som är viktigt ur ett jämställdhets- perspektiv kan också vara angeläget för individet osv. Några av per- spektiven kan stå i motsats till varandra och det är inte helt tydligt vilka som ska betraktas som över- respektive underordnade. Helt klart är dock att det inte är någon enkel uppgift att som vägledare navigera mellan olika förväntningar och krav. Många vägledare vittnar om svårigheterna att balansera samhällets behov av kompetensför- sörjning och individens rätt till självförverkligande. Vägledarna själva menar att de hanterar detta genom att inta en objektiv och icke råd- givande roll. Det är dock inte heller oproblematiskt då vägledarna samtidigt har ett tydligt uppdrag att påverka elever, utmana deras föreställningar och därmed motverka stereotypa val grundade på kön eller social bakgrund.

Sammanfattningsvis kan konstateras att studie- och yrkesväg- ledning är en verksamhet som efterfrågas utifrån olika behov, syften och intressen. Det som dock förenar är vetskapen om att val som är väl underbyggda ger barn, ungdomar och vuxna större möjligheter att hamna rätt utifrån sina intressen och förutsättningar och att eta- blera sig på arbetsmarknaden. Därmed minskas både den enskildes och samhällets ekonomiska och sociala kostnader.

4.2Tidigare utredningar, utvärderingar och studier

Under de senaste 15–20 åren har ett stort antal utredningar, utvär- deringar och studier lyft fram vikten av att utveckla och förbättra studie- och yrkesvägledningen. Den problembild som tecknas är ofta densamma; kunskapen om studie- och yrkesvägledningens möjligheter är låg, styrningen och ledningen svag och tillgången är inte tillräcklig. Därtill konstateras att låga krav och förväntningar leder till en otydlig vägledningsverksamhet. Det finns också erfarenheter av att en väl fungerande studie- och yrkesvägledning bidrar till goda och hållbara val av utbildning och inriktning. I detta avsnitt redogör utredningen för några av de mest centrala utredningarna, utvärderingarna och studierna som tidigare behandlat studie- och yrkesvägledningen och som har haft betydelse för den här utredningen.

119

Vägledningens utveckling och nuläge

SOU 2019:4

4.2.1Statliga utredningar

Nedan redogörs sammanfattat för bedömningar och förslag gällande studie- och yrkesvägledning som presenterats av tio statliga utred- ningar.

1.1991 års läroplanskommitté (U 1991:02) föreslog i Skola för bild- ning8 att 120 timmar skulle avsättas för orientering om utbildning, arbetsliv etc. Vissa remissinstanser ställde sig kritiska och i den tim- plan som senare fastställdes fanns ingen tid avsatt till orientering om utbildning och arbetsliv. Utbildningsutskottet föreslog i stället att timmarna skulle fördelas på olika ämnesgrupper i syfte att ge de enskilda skolorna möjlighet att planera in sin arbetslivsorientering inom ramen för den tid som timplanen gav eller under övrig tid av skoldagen. Idén om att ansvaret för arbetslivsorienteringen skulle delas av alla var tydlig.

2.I betänkandet Karriärvägledning.se.nu9 från 2001 framfördes syn- punkten att benämningen studie- och yrkesvägledning var för snäv och inte längre relevant. Utredningen (U 1999:11) föreslog i stället begreppet karriärvägledning. Karriär skulle förstås i bety- delsen individens samlade meriter och erfarenheter av såväl utbild- ning i alla dess former som arbete och annan kompetensgivande verksamhet. Härutöver la utredningen en rad förslag, bl.a. att en it-baserad vägledningstjänst skulle tas fram, att kommunernas sam- ordnande ansvar för karriärvägledningen skulle förtydligas och en så kallad kommunal plattform skulle skapas som en hemvist för kom- munens anställda karriärvägledare. Plattformen skulle vara obero- ende och neutral i förhållande till arbetsgivare, arbetsliv och utbildningsanordnare och stödja samverkan mellan olika myndig- heter, organisationer och intresseinriktningar. Utredningen före- slog även att ett nationellt råd för vägledning skulle inrättas med uppgiften att samordna vägledningsverksamheter på alla nivåer. Vidare föreslogs att utbildningen till karriärvägledare skulle för- längas och leda till en yrkesexamen. En sådan yrkesexamen skulle krävas för att få anställas i det offentliga skolväsendet. Också en för- stärkning av forsknings- och utvecklingsarbetet föreslogs för att bidra till fördjupad kunskap inom området karriärvägledning och för att höga vägledaryrkets status och attraktionskraft.

8Skola för bildning. SOU 1992:94.

9Karriärväglednig.se. nu. SOU 2001:45.

120

SOU 2019:4

Vägledningens utveckling och nuläge

3.I Gymnasiekommitténs (U 2000:06) betänkande 2002, Åtta vägar till kunskap10, gjordes bedömningen att formerna för samverkan mellan skolan och arbetslivet ofta kommit att stå i fokus medan innehållet hamnat i bakgrunden. Utredningen pekade också på att många ansatser och ansträngningar har gjorts för att utveckla vägledningen men att dessa alltför ofta haft karaktären av en- gångsinsatser.

4.2008 års gymnasieutredning (U 2007:01) förde i betänkandet Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola11 fram vikten av en stärkt studie- och yrkesvägledning. Man konstaterade att många unga inte har tillräckliga kunskaper om vare sig arbetsmarknad eller vilka yrkesval som blir möjliga efter högskolestudier. Utred- ningen menade att sådana bristande kunskaper bäddar för att unga gör traditionella val och därmed ökar risken för social segregation. Man pekade vidare på grundskolan som strategiskt viktig i och med valet av gymnasieutbildning. En förstärkt studie- och yrkes- vägledning skulle kunna bidra till färre programbyten och studie- avbrott, vilket i sin tur skulle innebära färre problem för individen och lägre kostnader för samhället.

5.I betänkandet Välja yrke12 argumenterade Yrkesprogramsutred- ningen (U 2014:01) utförligt för hur viktig en väl fungerande studie- och yrkesvägledning är för elevers möjligheter att göra väl underbyggda val. Man pekade också på vikten av att öka elevers kunskaper om arbetslivet och om yrkesutbildningarna så att dessa blir kända och därmed valbara alternativ. I enlighet med det före- slog utredningen att grundskolans läroplan och kursplaner skulle förtydligas när det gäller kunskaper om arbetslivet. Utredningen föreslog även att alla elever i grundskolan och specialskolan skulle ges möjlighet att genomföra praktisk arbetslivsorientering (prao).

6.Även 2016 år gymnasieutredning (U 2015:01) betonade i betän- kandet En gymnasieutbildning för alla13 vikten av studie- och yrkes- vägledning. Om vägledningen i vid bemärkelse skriver man bl.a. att det inte är den enskilda studie- och yrkesvägledarens uppgift att axla hela ansvaret för skolans vägledning även om vägledaren

10Åtta vägar till kunskap – en ny struktur för gymnasieskolan. SOU 2002:120.

11Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola. SOU 2008:27.

12Välja yrke. SOU 2015:97.

13En gymnasieutbildning för alla – åtgärder för att alla unga ska påbörja och fullfölja en gymnasie- utbildning. SOU 2016:77.

121

Vägledningens utveckling och nuläge

SOU 2019:4

har särskild kompetens inom området. Man menade att den möj- lighet som lärare har att integrera vägledningsfrågorna i under- visningen, kopplat till delar av kursplaners och ämnesplaners cen- trala innehåll, inte utnyttjas i tillräcklig utsträckning varför detta behöver tydliggöras som en del av studie- och yrkesvägledningen. Utredningen lyfte särskilt fram att studie- och yrkesvägledningen som en strategisk resurs i det förebyggande arbetet när det gäller att förhindra studieavbrott och utgöra ett stöd när elever inte når utbildningens mål. Utredningen föreslog att en främjandeinsats för kompetenssamverkan mellan elevhälsa, studie- och yrkesväg- ledning samt lärare skulle genomföras.

7.I betänkandet Saknad14, från 2016 betonar utredningen (U 2015:11) studie- och yrkesvägledningens roll när det gäller att främja när- varo och att förebygga och åtgärda frånvaro. Utredningen lyfter fram att studie -och yrkesvägledningen har en viktig uppgift när det gäller att stödja elever och att den kan bidra till att skapa ökad motivation hos eleverna att nå kunskapsmålen. I en enkät som utredningen genomförde framkom att motivationen hos eleverna att närvara och sköta studierna skulle kunna öka om de fick mer information om utbildningar och yrken och mer utbildning om arbetsmarknad och arbetsliv. Utredningen lyfte fram exempel på skolor som tar ansvar för att elever i alla stadier får tillgång till studie- och yrkesvägledare och menade att detta har bidragit till att fler elever motiveras till studier. Utredningen pekade också på goda exempel bland kommuner som använder studie- och yrkes- vägledaren som en resurs i arbetet för att öka närvaron.

8.I Arbetsmarknadsutredningens (A 2016:03) delbetänkande Väg- ledning för framtidens arbetsmarknad15 2017 anförde utredningen att stärkt vägledning behövs därför att arbetslivet förändras, kom- petenskraven höjs, matchningsproblemen på arbetsmarknaden ökar och människor därför löpande kommer att behöva ställa om och uppdatera sina kompetenser. Man menade att vägledning är ett viktigt instrument som kan bidra till att rusta den enskilde att hantera återkommande val och omställningar. Utredningen läm- nade tre förslag. Först föreslogs utveckling av en digital plattform

14Saknad! Uppmärksamma elevers frånvaro och agera. SOU 2016:94.

15Vägledning för framtidens arbetsmarknad. Arbetsmarknadsutredningens delbetänkande. SOU 2017:82.

122

SOU 2019:4

Vägledningens utveckling och nuläge

för stärkt vägledning som skulle drivas av flera myndigheter i samverkan och innehålla allmän information, orienterande vägled- ning och information om studiefinansiering och validering. I det andra föreslogs att Arbetsförmedlingen i samverkan med Insti- tutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) skulle utveckla metoder eller arbetssätt för utvärdering av vägledningsinsatser. Det tredje föreslaget handlade om att Arbetsförmedlingen skulle ta fram en genomförandeplan för hur förmedlingens vägledning ska stärkas.

9.Delegationen för unga och nyanlända till arbete (Dua) (A 2014:06) betonade i sitt delbetänkande Samverkan16 vikten av att olika berörda myndigheter tillsammans genomför fortbildningsinsatser inom studie- och yrkesvägledningsområdet på gymnasieskolan. Inriktningen bör vara hur de etableringssvårigheter som unga med funktionsnedsättning möter på arbetsmarknaden kan minskas. I delbetänkandet föreslogs också att Arbetsmarknadsutredningen i sitt fortsatta arbete ska pröva förutsättningarna för att samordna Arbetsförmedlingens vägledning med kommunernas studie- och yrkesvägledning så att en fungerande ansvarsfördelning uppnås. I de dialogmöten som delegationen har haft med kommunerna har man särskilt lyft fram studie- och yrkesvägledning, sömlösa övergångar samt motiverande och självstärkande insatser som viktiga delar i arbetet med individer ur målgruppen. Många kom- muner ser ett behov av att öka ungas kunskap om arbetsmark- naden och att utveckla och förstärka studie- och yrkesvägled- ningen. Inte minst påtalas behovet av att utveckla studie- och yrkesvägledningen och att tidigare och tydligare få in arbetslivs- kunskap i skolans undervisning. I flera överenskommelser mellan kommuner och Arbetsförmedlingar kopplas vikten av god studie- och yrkesvägledning också samman med behovet av att skapa ett närmare samarbete mellan skolan, Arbetsförmedlingen och arbets- livet.

10.För att få kunskap om hur vägledningen fungerar beslutade riks- dagens utbildningsutskott 2017 att följa upp studie- och yrkes- vägledningen i grund- och gymnasieskolan. I rapporten Studie-

16Uppdrag: Samverkan 2018 – Många utmaningar återstår. SOU 2018:12.

123

Vägledningens utveckling och nuläge

SOU 2019:4

och yrkesvägledning i grundskolan och gymnasieskolan – en upp- följning17, fortsättningsvis kallad Utbildningsutskottets uppfölj- ning, konstateras att det i dag ställs större krav på skolans väg- ledningsverksamhet i och med att elevernas behov av stöd och studie- och yrkesvägledning har ökat. Dessa ökade krav har skolan haft svårt att leva upp till. Bristande styrning och ledning pekas ut som en av de viktigaste förklaringsfaktorerna och man menar att den statliga regleringen inte ger tydlig vägledning för huvud- män och rektorer. Vidare slås det i rapporten fast att tillgången till vägledning är begränsad vilket i första hand drabbar nyanlända elever som ofta är i stort behov av studie- och yrkesvägledning och elever i de lägre årskurserna. I rapporten konstateras också att det finns behov av fler utbildningsplatser för att säkra till- gången till utbildade vägledare liksom kompetensutvecklingsmöj- ligheter för de som i dag verkar som studie- och yrkesvägledare utan att ha examen från studie- och yrkesvägledarprogrammet.

4.2.2Utvärderingar, granskningar och andra studier

Utöver de statliga utredningar som redogjorts för ovan finns en rad utvärderingar, granskningar och studier som de senaste åren lyft fram behovet av att utveckla och förbättra skolans studie- och yrkes- vägledning. Här redogörs sammanfattat för några av dem.

I en studie som OECD presenterade 2016 Investing in youth, Sweden18 rapporteras om diskrepansen mellan arbetskraftens utbild- ning och arbetsgivarnas behov och man pekar på studie- och yrkes- vägledningens roll för att komma till rätta med dessa problem. OECD rekommenderar att insatser görs för att förbättra tillgången till och kvaliteten på karriärrådgivningen för unga som varken arbetar eller studerar och för elever i gymnasieskolan.

I en annan rapport19, Working it out: Career Guidance and Employer Engagement, som publicerades 2018 lyfter OECD fram att när karriär- vägledningen är effektiv kan den förväntas ha ett positivt inflytande på ungdomars utbildnings- och sysselsättningsresultat. I rapporten

17Studie- och yrkesvägledning i grund- och gymnasieskolan – en uppföljning. Rapport från riksdagen. 2017/18:RFR24. 2018.

18Investing in youth, Sweden, OECD. 2016.

19Working it out: Career Guidance and Employer Engagement”. OECD Education Working Papers, No. 175. OECD Publishing, Paris. 2018.

124

SOU 2019:4

Vägledningens utveckling och nuläge

redogörs för PISA-data som visar att det ofta är de elever med störst behov som har minst tillgång till karriärvägledning och att flickor och elever från socioekonomisk ogynnsamma förhållanden ofta får mindre vägledning än andra grupper. Vidare beskrivs att den analys man gjort av deltagandet i olika vägledningsaktiviteter visar att elever från socioekonomiskt gynnsamma förhållanden deltar i högre utsträck- ning såväl i vägledningsaktiviteter i skolan som i aktiviteter utanför skolan, t.ex. jobbskuggning eller olika utbildningsmässor.

OECD betonar hur central skolans roll är för tillgång till vägled- ning men också vikten av att den är formaliserad. Man menar att styr- kan i den skolförlagda karriärvägledningen ligger i möjligheten att nå många unga på ett systematiskt sätt. Vidare hänvisar man till den kon- sensus som finns bland forskare om att karriärvägledning av god kvali- tet kräver inblandning både av kvalificerade vägledare och, i det vidare perspektivet, av lärare och skolpersonal – inklusive skolledare.

OECD-rapporten sammanfattar vad tillgänglig forskning visar är viktigt när det gäller studie- och yrkesvägledning och ger följande rekommendationer:

1.Börja tidigt och fortsätt, på olika sätt på olika nivåer.

2.Förbered särskilda insatser vid viktiga övergångar.

3.Säkerställ att eleverna har tillgång till välutbildade, oberoende och opartiska vägledare.

4.Involvera lärare i karriärvägledning i det vida perspektivet.

5.Komplettera arbetet med de möjligheter som digitala verktyg och information om arbetsmarknaden kan ge.

6.Försäkra att insatserna är situationsanpassade och personliga.

7.Fokusera på de grupper som är i störst behov.

Under de senaste 10–15 åren har Skolverket och Skolinspektionen och även den dåvarande Myndigheten för Skolutveckling genomfört utvärderingar, granskningar och rapporter för att belysa studie- och yrkesvägledningen. Skolverket har bl.a. tagit fram rapporter om studie- och yrkesvägledningens organisation, om studie- och yrkesvägled- ningens kvalitet i grundskolan och om riktade insatser för att stärka

125

Vägledningens utveckling och nuläge

SOU 2019:4

kvaliteten i studie- och yrkesvägledningen.20 Av dessa framkommer att tillgången till studie- och yrkesvägledning har minskat samtidigt som behoven av en saklig och kunnig vägledning är större än någonsin i och med det växande utbudet av gymnasieutbildningar som unga kan välja mellan. Det drabbar, enligt Skolverket, främst unga som kom- mer från studieovan miljö där kunskapen om de valbara alternativen saknas.

Skolinspektionen presenterade 2013 resultaten från en kvalitets- granskning av studie- och yrkesvägledningen i grundskolan som visade på betydande brister när det gäller skolors och huvudmäns arbete med att planera och följa upp vägledningsarbetet. I gransk- ningen konstaterades också att eleverna inte får studie- och yrkes- vägledning kontinuerligt under sin utbildning och att vägledningen inte betraktas som hela skolans ansvar. Ett vanligt förekommande kritikområde var även att skolorna inte arbetar aktivt för att mot- verka begränsningar i elevernas studie- och yrkesval utifrån kön, social eller kulturell bakgrund.

I Skolverkets uppdrag ingår att stärka studie- och yrkesvägled- ningen i grund- och gymnasieskolan. En sådan stärkande insats genom- fördes med start 2014 i form av en utbildningssatsning. Den syftade till att visa på vinsterna med att integrera studie- och yrkesvägled- ningen i undervisningen och se den som hela skolans ansvar. I en rapport till regeringen 201721 skriver myndigheten att utbildnings- insatserna har haft effekt också på den beslutande nivån. När huvud- män och skolledare prioriterar och organiserar vägledningsverksam- heten så att den ges möjlighet att vara hela skolans ansvar, skapas goda förutsättningar för elever att göra väl underbyggda val.

På uppdrag av Skolverket genomförde Malmö högskola 2017 en fallstudie22 i tre kommuner där den politiska nivån har fattat beslut om att stärka studie- och yrkesvägledningen. Studien visade på att trots att det i de tre kommunerna fanns riktlinjer och uppföljningar som lyfter fram vikten av att studie- och yrkesvägledning ska ses som ett gemensamt ansvar på skolorna, fanns ändå brister när det

20Utvärdering av vägledning inom det offentliga skolväsendet. Skolverket. 2005; Kvalitets- granskning av studie- och yrkesorientering inom grundskolan. Skolverket. 2007 och Studie- och yrkesvägledning i grundskolan, Kvalitetsgranskning, rapport 2013:5. Skolinspektionen. 2013.

21Redovisning av uppdrag om att genomföra fortbildningsinsatser för att förbättra kvaliteten inom studie- och yrkesvägledningen. Dnr 2013:00121. Skolverket. 2017.

22Styrning och organisation av den breda studie- och yrkesvägledningen. En bakgrund och tre fallstudier. Skolverket. 2017.

126

SOU 2019:4

Vägledningens utveckling och nuläge

gäller samarbete och gemensamt ansvarstagande. I studien dras sju slutsatser:

1.Riktlinjer, handlingsplaner och kvalitetsdialoger tycks inte räcka för att sprida engagemanget i verksamheterna.

2.Kontakterna med arbetslivet är en stor utmaning för skolorna.

3.Tillgången till resurser, inte minst i termer av tid, för att hantera frågor kopplade till studie- och yrkesvägledning är knapp och frågorna hänvisas till studie- och yrkesvägledaren.

4.Hög personalomsättning är en utmaning för den breda vägled- ningen då lärare i allmänhet saknar kunskaper om studie- och yrkesvägledning som kunskapsområde.

5.Studie- och yrkesvägledarnas roll i den breda vägledningen fram- står som oklar och skolorna arbetar oftast enligt modellen att lärare står för undervisning och studie- och yrkesvägledare för samtal, enskilt eller i grupp.

6.Vägledarnas arbetssituation har inte påverkats av styrdokumen- tens intentioner, vare sig till innehåll eller form och studie- och yrkesvägledare har ofta svårt att komma in i skolans arbete och blir en del av den pedagogiska gemenskapen.

7.Politikernas engagemang i uppföljningen och styrningen av väg- ledningsfrågorna varierar mellan kommunerna, men den genom- gående bilden är att politikerna inte spelar någon framträdande roll. Det finns inte heller någon tydlig bild av vilken roll politi- kerna ska ha.

I Lärarnas riksförbunds rapport från 201723 beskrivs de bristande förutsättningar som finns när det gäller att behandla studie- och yrke- svägledningen som hela skolans ansvar. Studie- och yrkesvägledaren har ofta god kännedom om området men sällan mandat att påverka.

I Fryshusets rapport Dagens unga är inte förberedda inför vuxen- livet24 visar man att eleverna saknar såväl kunskap om arbetsmarknaden som vägledning inför val av framtida studier och yrke. Den bristande

23Vägledningen måste bli hela skolans ansvar. Så tycker studie- och yrkesvägledarna att väg- ledningen fungerar i praktiken. Lärarnas riksförbund. 2017.

24Unga röster. En rapport där unga ger sin syn på framtid, jobb, skola och politik! Fryshuset. 2017.

127

Vägledningens utveckling och nuläge

SOU 2019:4

tillgången på vägledning framhålls som särskilt olycklig då vuxen- kontakt är av avgörande betydelse för elevernas tro på framtiden.

Universitets- och högskolerådets (UHR) rapport Utbildning går i arv25 visar att den snedrekrytering som högskolan präglats av i decen- nier grundas i tidiga skolåren. Inte heller vägledningen, som ska fun- gera kompensatoriskt, når ungdomar vars föräldrar inte har högskole- utbildning.

4.3Vikten av en oberoende studie- och yrkesvägledning

Skolverket slår i sina allmänna råd26 fast att studie- och yrkesväg- ledningen ska genomföras på ett professionellt sätt och vila på veten- skaplig grund. Av de allmänna råden framgår också att studie- och yrkesvägledningen ska vara opartisk. Eleven ska kunna lita på att informationen inte styrs av olika särintressen. Sveriges vägledarföre- ning har även antagit etiska riktlinjer av vilka det bl.a. framgår att vägledningen ska stå fri från särintressen och bygga på vetenskaplig teori och metod.

Att vägledning ska vara opartisk är inte något som ifrågasätts men däremot kan det vara svårt att fullt ut leva upp till kravet då det ska balanseras mot andra styrande mekanismer. Det finns t.ex. en risk att vägledaren föreslår en utbildning som har organisatoriska kopp- lingar till den skola där eleven går eller till företag och organisationer som skolan samarbetar med. Vägledaren kan ha mer kunskaper om den egna huvudmannens skolor och därmed ge mer välutvecklad infor- mation om dessa. Det kan också finnas förväntningar från huvud- mannen att vägledaren ska påverka elever att välja skola i den egna kommunen eller hos den egna fristående huvudmannen eller utbild- ningsanordnaren. Att vägledning ibland brister när det gäller objekti- viteten är något som OECD lyfter fram i en granskningsrapport från 201027. Man menar att vägledarna, medvetet eller omedvetet, i högre grad förespråkar akademiska utbildningar framför yrkesutbildningar därför att det är det de känner bäst till utifrån sina egna erfarenheter.

En förutsättning för en opartisk vägledning är att informationen som förmedlas är neutral och att vägledare och annan personal är

25Utbildning går i arv. Universitets- och högskolerådet (UHR) 2017.

26Arbete med studie- och yrkesvägledning. Allmänna råd med kommentarer. Skolverket. 2013.

27Learning for jobs, OECD. 2010.

128

SOU 2019:4

Vägledningens utveckling och nuläge

oberoende gentemot sina uppdragsgivare. Detta gäller oavsett om informationen förmedlas i undervisningen, i personliga väglednings- samtal eller via digitala vägledningstjänster.

4.4Sammanfattande slutsatser

Att studie- och yrkesvägledning är en viktig verksamhet kan kon- stateras utifrån en rad olika perspektiv. Det är också ett faktum att den vägledande uppgiften är viktigare än någonsin då utbildnings- och arbetslivsterrängen förändras i allt snabbare takt och är mer svår- genomtränglig än någonsin. Skolans studie- och yrkesvägledning lyfts av många fram som central när det gäller att stöda eleverna i naviger- ingen på en alltmer oöverskådlig utbildnings- och arbetsmarknad.

Förväntningar på vad vägledningen ska åstadkomma återfinns inte bara hos de vägledningssökande. Även andra kan ha både förvänt- ningar och krav på hur vägledningen ska bedrivas och vad den bör innehålla. Vikten av att den vägledning som erbjuds är opartisk och inte präglas av särintressen är därför avgörande betydelse.

I mer än 20 år har behovet av att utveckla skolans studie- och yrkes- vägledning lyfts fram i olika sammanhang. Redan 1997 visade Skol- verkets Utvärdering av grundskolan – UG 9528 på avsevärda brister. En liknande bild ges i Utbildningsutskottets uppföljning 2018. Däremellan har en rad statliga utredningar, myndighetsgranskningar, forsknings- studier och andra undersökningar pekat på det faktum att målet om en bred och integrerad studie- och yrkesvägledning i enlighet med styrdokumenten inte har fått något riktigt genomslag.

Många har pekat på vikten av väl fungerande studie- och yrkes- vägledning. Samtidigt har man konstaterat stora brister när det gäller kunskaper om vägledningens möjligheter och vad man kan förvänta sig av studie- och yrkesvägledningen. Samverkan med externa aktörer förekommer i liten utsträckning. Styrning och ledning är ofta svag, med låga förväntningar som följd. Planer för verksamheten saknas ofta och uppföljningen och det systematiska kvalitetetsarbetet brister. Omfattningen på den studie- och yrkesvägledning som elever har rätt till finns inte preciserad i författningarna eftersom vägledningen, för att anses som tillräcklig, ska motsvara elevernas behov. Dessa

28Utvärdering av grundskolan 1995-UG95. Studie- och yrkesorientering. Årskurs 9. Skolverkets rapport 126. Liber. 1997.

129

Vägledningens utveckling och nuläge

SOU 2019:4

behov kan variera och behöver avgöras lokalt. Då inte heller for- merna för styrning och uppföljning som säkerställer en likvärdig studie- och yrkesvägledning har utvecklats i linje med skolförfattningarnas intentioner kan utredningen därmed på goda grunder slå fast att de goda intentioner som finns i rådande styrdokument inte räcker för att åstadkomma en likvärdig och säkrad tillgång till studie- och yrkes- vägledning för elever och presumtiva elever.

130

5 Tillgång till vägledning

I detta kapitel redogör utredningen för hur statistiken ser ut när det gäller tillgången till studie- och yrkesvägledning. Likaså beskrivs hur elever uppfattar tillgången till vägledning och hur väl den svarar mot de behov som finns. Likaså resoneras kring hur vägledningen används som ett kompensatoriskt verktyg.

5.1Vägledning i siffror

Kunskap om studie- och yrkesvägledningen i skolväsendet finns bl.a. hos Skolverket i Sveriges officiella statistik. I statistiken finns upp- gifter om:

1.antal studie- och yrkesvägledare över tid i grund- och gymnasie- skola fördelat på kommunala och enskilda huvudmän, vägledares utbildning och kön samt hur många vägledare som har under- visning i sin tjänst,

2.antal studie- och yrkesvägledare kommunvis, och

3.antal elever per vägledare i årskurs 7–9 i grundskolan och i gym- nasieskolan.

Därutöver finns viss statistik när det gäller kommunal vuxenutbildning (komvux), men saknas helt när det gäller grundsärskolan, gymnasie- särskolan och särskild utbildning för vuxna (särvux).

Enligt Arbetsförmedlingen är cirka 4 700 personer anställda som studie- och yrkesvägledare i Sverige varav cirka 79 procent är kvinnor och 21 procent är män.1 Enligt Skolverket fanns det läsåret 2017/2018

1Som källa för uppgifterna anger Arbetsförmedlingen Yrkesregistret 2016. SCB.

131

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

drygt 2 500 verksamma studie- och yrkesvägledare i skolväsendet.2 Omräknat till heltidstjänster motsvarar det knappt 1 900 tjänster. Av dessa är drygt 80 procent kvinnor och knappt 20 procent män. I grundskolan har antalet heltidstjänster ökat med 7 procent medan motsvarande ökning i gymnasieskolan uppgår till knappt 4 procent.

Tabellen nedan visar antal vägledare i grundskolan, hur många elever de ansvarar för och hur hög andel som har en studie- och yrkesvägledarutbildning.

Tabell 5.1

Studie- och yrkesvägledare i grundskolan

 

 

 

 

 

 

År

Antal

Omräknat i

Antal elever

Andel studie-

 

verksamma

heltidstjänster

åk 7–9

och yrkes-

 

vägledare

 

(heltidstjänster)

vägledare

 

 

 

 

(heltidstjänster)

 

 

 

 

(%) med SYV-

 

 

 

 

utbildning

2009/2010

870

618

526

65

2011/2012

848

598

500

67

2013/2014

966

581

500

75

2015/2016

974

596

523

73

 

 

 

 

 

2017/2018

1 040

674

498

66

Tabellen nedan visar antal vägledare i gymnasieskolan, hur många elever de ansvarar för och hur hög andel som har en examen för studie- och yrkesvägledare, och hur det ser ut över tid.

2Enligt Sveriges officiella statistik, Skolverket, uppgår det totala antalet vägledare till 2 614, varav drygt 2 500 är tjänstgörande.

132

SOU 2019:4Tillgång till vägledning

Tabell 5.2

Studie- och yrkesvägledare i gymnasieskolan

 

 

 

 

 

 

År

Antal

Omräknat i

Antal elever

Andel studie-

 

verksamma

heltidstjänster

 

och yrkes-

 

vägledare

 

 

vägledare

 

 

 

 

(heltidstjänster)

 

 

 

 

(%) med SYV-

 

 

 

 

utbildning

2009/2010

996

823

497

74

2011/2012

940

763

483

79

 

 

 

 

 

2013/2014

959

678

486

79

2015/2016

957

668

483

82

 

 

 

 

 

2017/2018

1 027

739

470

78

 

 

 

 

 

Siffrorna ovan visar att varje studie- och yrkesvägledare har ett stort antal elever att vägleda. I årskurs 7–9 i grundskolan gick det 498 elever på varje studie- och yrkesvägledare läsåret 2017/2018. I gymnasie- skolan var motsvarande siffra 470 elever. När det gäller skolväsendet för vuxna finns endast statistik från 2015 som visar att det då gick 142 heltidsstuderande på varje studie- och yrkesvägledare. Därtill kommer ett stort antal studerande på deltid.

Antalet elever per vägledare har dock minskat något de senaste fem åren, och under samma tid har andelen vägledare med studie- och yrkesvägledarexamen ökat något i både grundskolan och gym- nasieskolan, för att det sista året ha minskat.

Av den uppföljning av studie- och yrkesvägledningen i grund- och gymnasieskolan som riksdagens utbildningsutskott genomförde under åren 2017 och 20183, framgår att en del huvudmän och skolor anställer studie- och yrkesvägledare på konsultbasis genom beman- ningsföretag. De som arbetar som vägledare på konsultbasis ingår inte i Skolverkets statistik över studie- och yrkesvägledare.

Cirka två av tre studie- och yrkesvägledare har en studie- och yrkesvägledarutbildning. Det är ungefär samma nivå som för andra personalkategorier inom skolväsendet med krav pedagogisk högskole- examen. Andelen som har en studie- och yrkesvägledarutbildning har minskat med 4 procentenheter jämfört med läsåret 2016/2017. I grund- och gymnasieskolan har andelen vägledare som har en studie- och

3Studie- och yrkesvägledning i grund- och gymnasieskolan – en uppföljning. Rapport från riksdagen. 2017/18:RFR24. 2018.

133

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

yrkesvägledarutbildning minskat med 5 respektive 2 procentenheter till 66 respektive 78 procent.

För att klara tillgången till vägledning anlitas personer utan väg- ledarutbildning. Enligt Skolverkets statistik ser fördelningen av verk- samma vägledare utan examen från studie- och yrkesvägledarpro- grammet ut så här läsåret 2013/2014 och läsåret 2017/2018:

Tabell 5.3 Andel studie- och yrkesvägledare som saknar studie- och yrkesvägledarexamen, fördelade per skolform

Skolform

Andel utan

Andel utan

 

studie- och yrkes-

studie- och yrkes-

 

vägledarexamen

vägledarexamen

 

2013/2014

2017/2018

 

 

 

Grundskola – samtliga huvudmän

25 %

34 %

Grundskola – kommunala huvudmän

22 %

30 %

 

 

 

Grundskola – enskilda huvudmän

51 %

57 %

Gymnasieskola – samtliga huvudmän

21 %

22 %

 

 

 

Gymnasieskola – kommunala huvudman

17 %

18 %

Gymnasieskolan – enskilda huvudmän

40 %

44 %

Tillgången till studie- och yrkesvägledare med examen är högre hos de kommunala huvudmännen, där omkring 30 procent av vägledarna i grundskolan saknar examen medan motsvarande siffra är 57 pro- cent hos enskilda huvudmän. I gymnasieskolan saknar 22 procent av vägledarna examen hos kommunala huvudmän och 44 procent hos enskilda huvudmän4. Det betyder att närmare 600 verksamma väg- ledare inte har en utbildning för studie- och yrkesvägledare.

Det är ett faktum att det råder brist på utbildade studie- och yrkesvägledare. Arbetsförmedlingen bedömer att bristen gäller alla skolformer, även om tillgången är särskilt liten i grundskolan. Antalet elever och vuxna med behov av vägledning kommer enligt Arbetsför- medlingens bedömning fortsätta att stiga vilket bidrar till att efter- frågan på studie- och yrkesvägledare kommer att öka ytterligare. Den stora ökningen av nyanlända under 2015 väntas också enligt Arbetsförmedlingen bidra till en ökad efterfrågan.

4Sveriges officiella statistik, Skolverket.

134

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

5.2Elevernas tillgång till vägledning

Enligt skollagen ska elever ha tillgång till studie- och vägledning efter behov. Skollagen föreskriver också att skolan ska sträva efter att uppväga skillnader i elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Läroplanerna för de olika skolformerna har också mål och riktlinjer när det gäller studie- och yrkesvägledningen i skolan.

Hur ser då tillgången till studie- och yrkesvägledning ut i prak- tiken? Som beskrivits i kapitel 4 har det i flera tidigare utredningar, utvärderingar och granskningar konstaterats att det finns stora behov av att utveckla skolans studie- och yrkesvägledning och säkra elevers rätt till vägledning i enlighet med styrdokumenten. Nedan beskriver utredningen den aktuella bilden av hur tillgången till vägledning ser ut i olika skolformer.

5.2.1Vägledning för elever i grundskolan och motsvarande skolformer

Av läroplanen för grundskolan, och läroplanerna för motsvarande skolformer, framgår bl.a. att skolans mål är att varje elev kan granska olika valmöjligheter och ta ställning till frågor som rör den egna framtiden och har kännedom om möjligheter till fortsatt utbildning. Rektorn har ett särskilt ansvar för att den studie- och yrkesorien- terande verksamheten organiseras så att eleverna får vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och inför fortsatt utbildning.

För att få en bild av hur elever i olika åldrar upplever behovet av, tillgången till och kvaliteten på skolans studie- och yrkesvägledning har utredningen träffat och samtalat med företrädare för olika elev- grupper. I samtalen har alla elever givit uttryck för att studie- och yrkesvägledning är viktig vid planering av framtiden.

Vid utredningens möte med elevorganisationen Sveriges elevkårer betonades att tillgång till professionell studie- och yrkesvägledning i grundskolan är en förutsättning för att minska avhoppen i gym- nasiet och för att se till att alla elever har lika möjligheter till en god gymnasieutbildning oavsett bakgrund. De ser positivt på en stärkt rätt för elever till studie- och yrkesvägledning.

I möte med unga vuxna som varken arbetar eller studerar är bilden tydlig att de saknade kopplingen mellan skolan och arbetslivet när de gick i grundskolan.

135

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

Trots att de ungdomar som utredningen träffat har olika bakgrund och erfarenheter, uttrycker alla att den information och vägledning de fick i grundskolan kom för sent, för de flesta först i årskurs 9. Flera uttryckte också att de saknade lärarnas engagemang som de menar är viktig när det gäller att stötta eleverna när de befinner sig i en fas i livet då man behöver mycket hjälp med att hitta sig själv och när mycket upplevs som oklart, stort och svårt. Uppfattningen var att lärare skulle kunna bidra mycket mer genom att uppmuntra det de uppfattar som styrkor, intressen och fallenhet.

Många elever upplever också övergången mellan olika skolformer som svår och önskar att skolan hade bidragit mer till att förbereda dem, inte minst inför övergången mellan grund- och gymnasieskolan.

För de elever som är förhållandevis nya i Sverige upplevs stöd från både vägledare och lärare än mer viktigt då de helt saknar kunskap om det svenska utbildningssystemet och vad olika yrkesområden innebär i det nya sammanhanget. Många menar att ett starkare stöd hade kunnat innebära att de sluppit misslyckande och onödiga om- vägar. Samma ungdomar betonar också att föräldrar behöver invol- veras då de ofta saknar kännedom om utbildningssystemet i Sverige. En ung flicka som utredningen samtalade med uttryckte:

Som nyanländ behöver man allt stöd man kan få, för att ha en aning om var man är och hur det kan se ut framåt. Familjen måste vara med, annars får de svårt att vara ett stöd när gymnasievalet kommer.

Utöver de samtal som utredningen har fört med olika elevgrupper har utredningen tagit del av studier där information om elevers syn- punkter och attityder har samlats in och analyserats. I Skolverkets rapport, Det svåra valet5, framkommer att elever i årskurs nio upp- lever valet till gymnasieskolan som svårt. Utöver det framkommer också att eleverna har olika förutsättningar i valprocessen och är beroende av vilket stöd man får hemifrån. Rapporten konstaterar att det är centralt att fokusera på att stärka och förbättra studie- och yrkesvägledningen.

I en studie som genomfördes av två forskare vid Malmö högskola, James Dresch och Anders Lovén6, sökte man genom både enkäter

5Det svåra valet. Elevers val av utbildning på olika slags gymnasiemarknader. Rapport 394. Skolverket. 2013.

6Vägen efter grundskolan, J. Dresch och A. Lovén. Att bana vägen mot framtiden, karriärval och vägledning i individuellt och politiskt perspektiv. L. Lundahl (red). Studentlitteratur. 2010.

136

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

och intervjuer svar på hur elever tänker och agerar inför gymnasie- valet. Studien visar att osäkerheten kring den egna identiteten och oron inför framtiden är stor.Av studien framkommer också att elever önskar mer personlig kontakt med både föräldrar och vägledare. För- fattarna menar att när utbudet är så omfattande som det är i dag blir följden att de väljer utan att vara klara över vad valet innebär. Detta riskerar i sin tur att leda till studiemisslyckanden, avhopp och pro- grambyten.

I en pågående studie om karriärlärande på grundskolan som genom- förs vid Umeå universitet, framhålls också att eleverna önskar mera vägledning. inte minst för att kunna orientera sig på arbetsmark- naden.7

I Skolinspektionens kvalitetsgranskning av studie- och yrkesväg- ledningen i grundskolan 20138 uppgav eleverna att de inte hade någon vuxen att prata om sina framtidsplaner med. Av granskningen fram- gick också att många elever efterlyste längre samtalstid, fler samtal och ett mer aktivt stöd från studie- och yrkesvägledaren. Yrkespro- gramsutredningen9 konstaterade i sitt slutbetänkande 2015 att gym- nasievalet för många elever medför en känsla av stress och osäkerhet.

I litteratursammanställningen Ungdomars uppfattningar om gymna- sievalet10 har Skolverket sammanställt avhandlingar, böcker, rapporter och undersökningar som på olika sätt behandlar hur ungdomar upp- fattar gymnasievalet och vilka faktorer som påverkar deras val. En bild som framträder är att många elever upplever det som svårt att överblicka all tillgänglig information och att det är svårt att värdera och jämföra olika alternativa utbildningsvägar. Många upplever också att de saknar kunskaper om hur och var de kan hämta information för att själva kunna granska och ta ställning till frågor som rör den egna framtiden.

En undersökning av grundskolelevers attityder till gymnasievalet som Ratio11 genomfört i fyra kommuner visar en delvis annorlunda bild. I denna undersökning framkom att de flesta elever upplevde gymnasievalet och möjligheten att välja utbildning och skola som posi- tivt. Kopplingen mellan vald studieväg och arbetskraftsefterfrågan

7Lära för karriärvalet. Grundskolans stöd för ungas framtidsval. Lundahl, L. m.fl. (kommande). Lund: Studentlitteratur.

8Studie- och yrkesvägledning i grundskolan. Kvalitetsgranskning, rapport 2013:5. Skolinspek- tionen. 2013.

9Välja yrke. SOU 2015: 97.

10Ungdomars uppfattningar om gymnasievalet. Skolverket. 2012.

11Väljer unga fel? – grundskoleelevers attityder till gymnasievalet, A. Panican. Ratio. 2015.

137

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

liksom utbildningens relevans för den egna etableringen på arbets- marknaden intresserar dock inte eleverna i den här undersökningen. Av intervjuerna framkommer att de inte upplever sig ha fått någon information om utbildningsdimensionering, yrkesutgång och utbild- ningens attraktionskraft på arbetsmarknaden. Lärare och vägledare upplevs ha en marginell betydelse under valprocessen, medan kom- pisar, oftast klasskamrater, har stort inflytande. Elevernas uppfatt- ning är att det är de själva som avgör valet utifrån vad som bedöms vara en rolig utbildning, snarare än en bedömning av om den leder till arbete.

Att elever påverkas av kamrater visar också en avhandling som genom registerstudier undersökt klasskamraternas betydelse för niondeklassares gymnasieval. Den visar att kamrater kan ha en både anpassande och avskräckande effekt på enskilda elevers studieval. Elever är benägna att göra liknande val som sina kamrater när kam- raterna gör ambitiösa studieval och söker ett studieförberedande gym- nasieprogram. Men elever blir också avskräckta från att göra ambi- tiösa studieval om de har många kamrater som har högre betyg än de själva. Elever med medelbetyg påverkas mest av skolkamraters gym- nasieval.12

Även om resultaten från ovan nämnda studier av hur elever upp- fattar grundskolans studie- och yrkesvägledning och valet inför gym- nasieskolan skiljer sig åt på detaljnivå, är det ändå några bilder som återkommer. Det är tydligt att elever tycker att studie- och yrkes- vägledning är viktig och fyller en funktion. Många skulle vilja ha mer information och vägledning eftersom de tycker att det är svårt att på egen hand samla in, jämföra och värdera information om olika utbild- ningsval och utifrån det välja program och gymnasieskola. Att skol- lagens krav på att elever ska tillgång till studie- och yrkesvägledning efter behov inte uppfylls bekräftas i flera studier och granskningar och inte minst av eleverna själva.

12Social Influence and Educational Decisions: Studies on Peer Influence in Secondary Education. E. Rosenqvist. Stockholms universitet. 2018.

138

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

5.2.2Vägledning för elever i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan

Ett av regeringens mål inom utbildningsområdet är att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. Avslutade gymna- siestudier utgör den tydligast utslagsgivande faktorn för senare etabler- ing på arbetsmarknaden.

Gymnasieskolans mål för studie- och yrkesvägledningen är enligt läroplanen bl.a. att varje elev ska utveckla sin självkännedom och för- måga till studieplanering och medvetet kunna ta ställning till fortsatt studie- och yrkesinriktning på grundval av samlade erfarenheter och kunskaper. Personalen ska, efter en av rektorn gjord arbetsfördel- ning, informera och vägleda eleverna inför deras val av kurser, fortsatt utbildning och yrkesverksamhet och motverka sådana begränsningar i valet som grundar sig på föreställningar om kön och på social eller kulturell bakgrund.

Hur ser då bilden ut när det gäller tillgången till vägledning för elever i gymnasieskolan? Antalet studier där man har samlat in och analyserat grundskoleelevers uppfattning om behov av, tillgång till och kvalitet på vägledningen är förhållandevis stort. Detsamma gäller inte på gymnasieområdet. Utredningen har dock gått igenom det som finns.

2017 genomförde Sveriges elevkårer tillsammans med Lärarnas riksförbund en undersökning med bäring på gymnasieskolans studie- och yrkesvägledning. I undersökningen ställdes frågor till 1 000 gym- nasieelever och 1 000 gymnasielärare13 om sådant som berör elevernas studiemotivation, orsaker till avhopp och vilka faktorer som är vik- tiga för att få elever att fullfölja sin utbildning. Ett axplock från resultaten visar att:

40 procent av eleverna upplevde att de fått för lite eller ingen studie-och yrkesvägledning alls inför sitt gymnasieval, en ökning på 11 procentenheter i jämförelse med motsvarande undersök- ning från 2011.

76 procent av eleverna ansåg att möjligheten till kontinuerlig studie- och yrkesvägledning spelar en viktig roll för studiemotivationen,

13Vägledning: En förutsättning för att lyckas i skolan och livet: 1 500 gymnasieelever om studie- och yrkesvägledningen de fick i grundskolan. Lärarnas riksförbund. 2017.

139

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

över hälften av gymnasieeleverna upplevde att de hade lite eller ingen motivation alls för sina studier, och

många hade övervägt att hoppa av sina gymnasiestudier.

Studier som refereras till i ovanstående avsnitt visar att många elever som går på högskoleförberedande program har valt det för att hålla flera dörrar öppna utan att ha något bestämt mål med sin utbildning. Elever på introduktionsprogram har ofta erfarenhet av skolmiss- lyckanden och behöver förutom stöd i undervisningen även vägled- ning för att veta hur de ska nå sina mål. Det är också väl känt att elever ofta väljer utifrån förutfattade meningar relaterade till kön eller social bakgrund. Den ideella föreningen Mentor Sverige har tillsam- mans med Ungdomar.se/Fryshuset gjort enkätundersökningen Unga röster 2017 – tema val 2018.14 Av den framkommer att drygt 2 av 3 ungdomar (68 procent) i uppger att de i skolan inte har fått till- räcklig information om hur arbetsmarknaden fungerar. Fler tjejer än killar upplever att de inte fått tillräcklig information (71 procent tjejer, 59 procent killar). Det är i åldersgruppen 19–21 år som de allra flesta (74 procent) upplever att de inte fått tillräcklig information. I de fritextsvar som fanns kopplade till denna fråga kan ett mönster urskiljas. De som i kommentarerna uppgett att de studerar/har stu- derat ett yrkesprogram upplever i högre utsträckning att de fått till- räcklig information om arbetsmarknaden genom bl.a. studiebesök, praktik och goda kontakter med branschfolk.

Av den preliminära statistiken för hösten 201815 framgår att av eleverna på gymnasieskolans yrkesprogram var 39,6 procent kvinnor och 60,4 procent män. På de högskoleförberedande programmen var 52 procent kvinnor och 48 procent män. Vidare framgår att av de cirka 50 800 eleverna på introduktionsprogram var den övervägande delen män, 67 procent, och 33 procent var kvinnor. Av de sökande till yrkesprogram hade cirka 28 procent utländsk bakgrund, dvs. var födda utomlands eller födda i Sverige med två utlandsfödda föräld- rar. Av de sökande till de högskoleförberedande programmen hade cirka 28 procent utländsk bakgrund.16 Män med utländsk bakgrund söker och studerar på yrkesprogram i högre utsträckning än kvinnor

14https://mentor.se/ungaroster2017

15Sveriges officiella statistik, Skolverket, Elever på program – preliminär statistik.

16Sveriges officiella statistik, Skolverket.

140

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

med utländsk bakgrund. Benägenheten att söka vägledning i gym- nasieskolan är även relaterad till kön och social bakgrund konstateras i en studie som genomförts av forskare vid Umeå universitet.17 Studien visar också att flickor och unga kvinnor framstår som mer osäkra i sina karriärval. Från statistiken vet vi att genomströmningen i gym- nasieskolan är svag och många elever avbryter, eller byter utbildning i gymnasieskolan.

Enligt Skolverkets officiella statistik för elever som var nybörjare i gymnasieskolan höstterminen 2016 (104 868 elever) var det 85 pro- cent av dessa elever som höstterminen 2017 fortsatte samma utbild- ning på det andra utbildningsåret. Andelen som år två bytte till en utbildning med annat innehåll var 11 procent och andelen som inte fortsatte någon form av gymnasial utbildning år 2 var 3,5 procent. Av samtliga elever som påbörjade sina gymnasiestudier, antingen på ett nationellt program eller på ett introduktionsprogram under 2011, var det endast omkring 63 procent av eleverna som tog examen efter tre år. 70 procent av de som började gymnasieskolan 2011 hade tagit examen inom fem år. Omkring 30 procent av eleverna hade alltså efter fem år inte tagit examen och kan därmed sägas ha ofullständiga studier. Läsåret 2016/2017 lämnade cirka 8 000 elever gymnasieskolan med studiebevis omfattande 2 500 poäng i stället för gymnasie- examen.18 Omkring hälften av dem saknade godkänt betyg i endast en till fem kurser, dvs. var mycket nära att uppnå kraven för att erhålla en gymnasieexamen. I kontakter som utredningen haft med studie- och yrkesvägledare i gymnasieskolan har framkommit att de oftast arbetar med de elever som av olika anledningar vill byta program, skola eller utbildning. Den generella bilden är att gymnasievalet tar all tid och många vägledare säger sig sällan ha tid att prata med elever om det som händer efter gymnasiet eller hjälpa dem att hitta vägar till fortsatta studier och yrkesområden.

När det gäller gymnasiesärskolan framgår det av en uppföljning som Skolverket genomfört av sysselsättningen för 12 269 elever som slutade gymnasiesärskolan 2001 till 2011, att 47 procent återfanns i daglig verksamhet, cirka 29 procent i studier eller arbete och 24 pro- cent varken i lönearbete, studier eller daglig verksamhet. Det saknas dock uppföljning av de elever som inte fullföljer gymnasiesärskolan.

17Kap. 5. Att bana väg mot framtiden, karriärval och vägledning i individuellt och politiskt perspektiv, L. Lundahl (red). Studentlitteratur. 2010.

18Sveriges officiella statistik, Skolverket.

141

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

Gymnasiesärskolans elever har särskilda svårigheter när det gäller övergången till arbete eller annan lämplig sysselsättning efter full- följd gymnasiesärskoleutbildning. Det är svårt för elever i gymnasie- särskolan att ta sig in på arbetsmarknaden. För att rusta eleverna för framtiden och vidaregång efter gymnasiesärskolan behöver eleverna vägledning i både snäv och vid bemärkelse. Skolverket har beskrivit att det finns tre stora utmaningar för gymnasiesärskolan. Utma- ningarna är lärarbehörigheten, att anordna arbetsplatsförlagt lärande och elevernas övergång till arbetsmarknaden efter avslutad utbild- ning.19 Det har också visat sig att färre elever, med en funktionsned- sättning som medför nedsatt arbetsförmåga, går från gymnasieskolan eller från gymnasiesärskolan till arbete än tidigare.20 En utvecklad studie- och yrkesvägledning kan fylla en viktig funktion för att för- ändra denna negativa utveckling.

Att studie- och yrkesvägledning skulle kunna vara ett instrument för att undvika felval och avhopp är en uppfattning som delas av många. Samordnaren för unga som varken arbetar eller studerar (UVAS) föreslår i sitt slutbetänkande21 att det dels i skollagen införs två nya bestämmelser om skyldighet för rektorn vid gymnasieskola respektive gymnasiesärskola att erbjuda elever ett avslutande vägledningssamtal, dels att det i gymnasieförordningen införs två nya bestämmelser om minimikrav gällande vilken information som ska ingå i det avslu- tande vägledningssamtalet. Det föreslås gälla för elever som riskerar att avsluta sin utbildning utan att fullfölja den, samt elever som ris- kerar att slutföra sin utbildning på ett nationellt gymnasieprogram utan att erhålla en gymnasieexamen. Samordnaren menar att väg- ledningssamtalen kan fylla en särskilt viktig funktion för att ge dessa elever bättre information om vägarna framåt mot ett fullföljande av sin utbildning. Samordnarens erfarenhet är, och det är även denna utrednings erfarenhet, att många unga som går ut med ett studie- bevis ofta saknar kunskap om att de inte har fullföljt en formellt sett hel gymnasieutbildning och vad som återstår för att nå en examen.

19Gymnasiesärskolan, uppföljning och analys av 2013 års reform. Rapport 435. Skolverket. 2016.

20Utvärdering och analys av funktionshinderspolitiken 2011–2016. Myndigheten för delaktighet. 2016.

21Vårt gemensamma ansvar – för unga som varken arbetar eller studerar. SOU 2018:11.

142

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

Utredningen har låtit nationalekonomen Ingvar Nilsson göra en analys av vilka effekter investeringar i skolans studie- och yrkes- vägledning skulle kunna ge ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.22 Av analysen framkommer att av de 109 944 elever som började i gym- nasieskolan 2015 var det 23 198 elever som gick minst ett år extra. Det innebär i termer av förlorade produktionsvärden drygt 9 700 miljoner kronor. Till detta kommer kostnader för ett fjärde år i gymnasieskolan vilket vid en genomsnittlig årskostnad på 80 000 kronor motsvarar en årskostnad på cirka 1 855 miljoner kronor. Till det kommer dessutom förlorade skatteintäkter på nästan 5 900 miljoner kronor. Om man ser det ur ett kommunalt socialt investeringsperspektiv bedömer Nilsson att för de förlorade skatteintäkter detta innebär, skulle man kunna anställa cirka 2 000 nya studie- och yrkesvägledare. Även om inte felval är den enda orsaken till att unga behöver gå längre tid i gymnasieskolan än tre år, menar utredningen att det finns anledning att anta att en väl fungerande studie- och yrkesvägledning skulle kunna minska risken för felval, omval och avhopp.

Sammanfattningsvis finns det starka incitament, utifrån både elev- och samhällsperspektiv, att stärka tillgången till studie- och yrkes- vägledningen även för de som går i gymnasieskolan och gymnasie- särskolan. Utifrån de rapporter som utredningen tagit del av och genom de kontakter utredningen haft med elever, elevorganisationer och unga vuxna som varken studerar eller arbetar, framträder en tyd- lig bild av att elevernas tillgång till vägledning inte i tillräcklig utsträck- ning motsvarar behoven och att vägledning i större utsträckning behöver erbjudas och dimensioneras på ett mer likvärdigt sätt.

5.2.3Vägledning i vuxenutbildningen

En flexibel och individualiserad vuxenutbildning förutsätter en god tillgång till vägledning av hög kvalitet. Som redovisats i kapitel 3 ska elever i kommunal vuxenutbildning (komvux) och särskild utbild- ning för vuxna (särvux) ha tillgång till studie- och yrkesvägledning. Även personer som avser att påbörja en utbildning ska ha tillgång till vägledning. Hemkommunen har dessutom en skyldighet att erbjuda studie- och yrkesvägledning till den som avser att påbörja komvux

22Välja rätt – en lönsam historia. En socioekonomisk analys av en utvecklad studie- och yrkesvägled- ning. Eva Nilsson Lundmark och Ingvar Nilsson. Regeringskansliet. Dnr Komm2018/000275/ U 2017:10.

143

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

på grundläggande nivå eller i svenska för invandrare samt till den som avser att påbörja särvux på grundläggande nivå. Denna skyldighet infördes till följd av propositionen Ökad individanpassning – en effek- tivare sfi och vuxenutbildning (prop. 2014/15:85). Propositionens för- slag var begränsade till grundläggande nivå och svenska för invand- rare varför det i dag saknas motsvarande bestämmelser för den som avser att påbörja utbildning inom komvux eller särvux på gymnasial nivå. Kommunerna har dock en skyldighet att informera om möj- ligheterna till utbildning på gymnasial nivå och aktivt verka för att vuxna i kommunen deltar i sådan utbildning.

Studie- och yrkesvägledarna har också en viktig roll i arbetet med inledande kompetenskartläggning och med att identifiera individers kompetenser så att dessa kan bli validerade. Elever inom komvux ska dessutom erbjudas vägledning i samband med att den individuella studieplanen upprättas.

2017 studerade cirka 235 000 elever i komvux på grundläggande och gymnasial nivå. Av dessa deltog 49 422 elever i utbildning på grundläggande nivå (56,9 procent av eleverna på grundläggande nivå var kvinnor och 43,1 procent var män). 185 443 elever deltog i utbild- ning på gymnasial nivå 2017. Av dessa var andelen kvinnor 62 procent och andelen män 38 procent. 2017 deltog cirka 163 000 elever i utbild- ning i svenska för invandrare, varav 51 procent var kvinnor och 49 procent var män. 2017/2018 studerade 3 605 elever i särvux. Över en period på fem år har komvux på grundläggande och gymnasial nivå ökat med drygt 45 000 elever. Från 2016 har antalet elever i utbildning i svenska för invandrare ökat med cirka 13 000 elever. En stor del av ökningen (84 procent) är ett resultat av att gruppen utrikes födda har blivit större. Komvux på grundläggande nivå har haft en ökning av andelen utrikes födda under lång tid och 2017 var 95 procent av eleverna utrikes födda. Motsvarande på gymnasial nivå var 38 procent.23

Vägledning är en viktig del av vuxenutbildningen, inte minst med anledning av den höga andelen nyanlända och vuxenutbildningens förhållandevis varierande och komplicerade system som omfattar folk- högskoleutbildningar, utbildningar inom yrkeshögskolan och utbild-

23Sveriges officiella statistik, Skolverket samt Uppföljning av språkintroduktion. Beskrivande statistik på nationell nivå och nyanlända elevers övergångar till och från språkintroduktion. Rapport 469. Skolverket. 2018.

144

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

ningar vid universitet och högskolor. Inom kommunernas vuxen- utbildning finns också ett utbud av olika utbildningsanordnare som bidrar till ett stort och differentierat utbud av kurser. För att en elev ska kunna finna sin egen väg genom systemet krävs ofta stöd i form av vägledning. Många personer som behöver delta i utbildning på såväl grundläggande som gymnasial nivå, i syfte att etablera sig på arbetsmarknaden, är studieovana och det kan också krävas ett moti- veringsarbete och stöd utöver vägledningen. För nyanlända som av- ser att påbörja studier inom vuxenutbildningen är vägledning ofta av avgörande betydelse eftersom man som nyanländ inte kan överblicka det svenska utbildningssystemet och dessutom har bristande kun- skaper i det svenska språket. Utan stöd av en vägledare är det ofta inte möjligt för individen att finna de kombinationer av kurser och andra insatser som på ett så effektivt sätt som möjligt leder fram mot slut- målet med utbildningen, vilket ofta är etablering i Sverige. Det kan även innebära att vägledningen vid behov sker på individens moders- mål och att tolk därför anlitas. För utrikes födda kan en väl funge- rande vägledning underlätta en snabbare etablering i det svenska samhället.

Enligt Arbetsförmedlingen saknade i genomsnitt mer än var tredje inskriven arbetslös år 2017 gymnasieutbildning, vilket motsvarar 127 000 personer.24 Under 2015 inledde regeringen ett antal olika utbildningssatsningar för vuxna som bl.a. ska ge människor chans att utbilda sig för att kunna få ett jobb eller omskola sig. Satsningarna ska också bidra till att förkorta tiden för nyanländas etablering i sam- hället och på arbetsmarknaden. T.ex. har en rätt till behörighets- givande utbildning inom komvux införts. Vidare har ett regionalt yrkesvux25 införts där kommuner har möjlighet att få statsbidrag för att anordna utbildningar som motsvarar arbetskraftsbehoven i olika regioner. För att ytterligare förstärka möjligheterna för vuxna att utbilda sig och kunna etablera sig på arbetsmarknaden har ett statligt studiestartsstöd införts. Syftet med studiestartsstödet är främja rekryteringen till studier bland personer som är i behov av utbildning på grundläggande eller gymnasial nivå för att kunna ta sig in på, eller tillbaka till, arbetsmarknaden. Det är riktat till de som står allra

24Arbetsförmedlingens årsredovisning 2017 s. 11.

25Förordning (2016:937) om statsbidrag för regional yrkesinriktad vuxenutbildning.

145

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

längst bort från arbetsmarknaden och för vilka steget till studier kräver ett långvarigt motivationsarbete26.

Vidare har den s.k. utbildningsplikten införts. Utbildningsplikten syftar till att stärka nyanländas etablering, men också att förbättra matchningen på arbetsmarknaden. Utbildningsplikten innebär att alla nyanlända som tar del av Arbetsförmedlingens etableringsinsatser, och som bedöms vara i behov av utbildning för att kunna komma i arbete, kan anvisas att söka och ta del av utbildning. En nyanländ som har kort utbildning och som därför inte bedöms kunna komma i arbete under sin tid i Arbetsförmedlingens etableringsprogram ska i huvudsak ta del av utbildning. Om en nyanländ däremot bedöms ha förutsättningar för att kunna etablera sig på arbetsmarknaden ska insatser sättas in för att matcha individen till arbete. Utbildnings- plikten trädde i kraft i samband med att ett nytt regelverk för ny- anländas etablering infördes den 1 januari 201827. Genom utbildnings- plikten förväntas fler personer anvisas att söka och delta i kommunal vuxenutbildning eller motsvarande inom ramen för etableringspro- grammet. I samband med budgetpropositionen för 2018 tillfördes kommunerna medel från och med 2018 med anledning av utbildnings- plikten. Medlen avser att ersätta kommunerna för den merkostnad som kan uppstå av att anpassa och utöka vuxenutbildningen för ny- anlända som har kort utbildning och som därför inte bedöms kunna matchas mot arbete under tiden i etableringsprogrammet. I enlighet med detta tillförs kommunerna 467 miljoner kronor 2019.

En väl fungerande samverkan mellan Arbetsförmedlingen och kom- munerna lokalt är en viktig del i arbetet för att öka övergångarna från arbetslöshet till reguljär utbildning inom skolväsendet. Arbetsför- medlingen och kommunerna bör verka tillsammans för att individen ska få ta del av en sammanhängande kedja av insatser.28

För att de utbildningssatsningar för vuxna som beskrivits ovan ska fungera och få genomslag är vägledning och en anpassning efter individernas behov väsentlig. Det saknas i dag en nationell bild av hur studie- och yrkesvägledningen inom vuxenutbildningen fungerar i praktiken.

26Lag (2017:527) om studiestartsstöd.

27Jfr lagen (2017:584) om ansvar för etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, för- ordningen (2017:820) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare och förordningen (2017:819) om ersättning till deltagare i arbetsmarknadspolitiska insatser.

28Se t.ex. budgetpropositionen för 2018, Uo16, avsnitt 9.7.2.

146

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

Utredningen om kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå, GRUV-utredningen (U 2011:07), genomförde i sin utredning en kartläggning som visade att eleverna oftast har tillgång till studie- och yrkesvägledning hos sin utbildningsanordnare, men en del kom- muner organiserar vägledningen centralt. GRUV-utredningen kon- staterade att det fanns stora skillnader mellan olika kommuner när det gäller tillgång till studie- och yrkesvägledning för eleverna.29 I likhet med GRUV-utredningen anser denna utredning att studie- och yrkesvägledningen är en kärnfunktion inom vuxenutbildningen som kan bidra till en mer effektiv vuxenutbildning och en ökad genom- strömning, bl.a. genom att felval undviks och genom att utbildningen bättre anpassas efter den studerandes behov. En väl fungerande väg- ledning är därmed fördelaktig både för den studerande och för sam- hället.

Enligt Skolverkets officiella statistik för läsåret 2017/2018 är

287studie- och yrkesvägledare verksamma inom vuxenutbildningen. Det finns dock vissa faktorer som försvårar insamlingen av den offi- ciella statistiken, t.ex. den ökade förekomsten av externa utbild- ningsanordnare. Av Skolverkets officiella statistik över kursdeltagare i komvux 2017 framgår att cirka 45 procent av kursdeltagarna deltog i utbildning hos en annan anordnare än kommunen. Det är i syn- nerhet svårt för många kommuner att få in korrekta uppgifter från sina utbildningsanordnare när det gäller uppgifter om kostnader och pedagogisk personal. I vissa statistikmått ingår därför bara uppgifter för kommunala anordnare.30

När det gäller särvux är kunskapsunderlaget begränsat. För sär- vux finns det på nationella nivå ingen statistik om antalet studie- och yrkesvägledare. Komvuxutredningen (U 2017:1) genomförde dock inom ramen för sin utredning en enkätundersökning riktad till studie- och yrkesvägledare verksamma inom vuxenutbildningen, där de ställt ett antal frågor om bl.a. tillgången till studie- och yrkesvägledning för elever som studerar inom särskild utbildning för vuxna. Drygt

100studie- och yrkesvägledare svarade på enkäten. På frågan om elever inom särskild utbildning i den egna kommunen har tillgång till studie- och yrkesvägledning av utbildad vägledare var det närmare

90procent som svarade ja. Av de 24 kommentarer som lämnades till

29Kommunal vuxenutbildning på grundläggande nivå – en översyn för ökad individanpassning och effektivitet, SOU 2013:20.

30Skolverkets lägesbedömning. 2017.

147

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

frågan handlar dessa bl.a. om att det inte erbjuds eller anordnas någon särskild utbildning för vuxna i kommunen. Andra kommentarer handlar om att studie- och yrkesvägledningen genomförs av lärare inom särskild utbildning och den främsta orsaken syns vara att man som studie- och yrkesvägledare inte anser sig ha rätt kompetens eller har alltför begränsad tid för att kunna vägleda vuxna med ut- vecklingsstörning. Även om enkäten visar att det i teorin finns till- gång till studie- och yrkesvägledning enligt skollagens bestämmelse i 2 kap. 29 § är det Komvuxutredningens bedömning att studie- och yrkesvägledning av personal med kompetens inom området i praktiken varierar stort mellan kommunerna och att det finns flera orsaker till att så är fallet. Bristen på studie- och yrkesvägledare både generellt och inom vuxenutbildningen lyfts som en orsak till detta. Komvux- utredningens slutsats är att bristen på studie- och yrkesvägledare i kombination med allt fler sökande kan innebära att elever, och de som avser att påbörja särskild utbildning missgynnas. Vidare kon- staterar Komvuxutredningen att tillgången till studie- och yrkesväg- ledning inom särvux finns men kunskapen att vägleda målgruppen har brister. Komvuxutredningen beskriver att de övervägt att föreslå en skyldighet för hemkommunen att erbjuda studie- och yrkesväg- ledning även för den som avser att påbörja utbildning på gymnasial nivå inom särskild utbildning. De gjorde dock bedömningen att den befintliga regleringen i skollagen och förordningen om vuxenutbild- ning inte kan tolkas på annat sätt än att vuxna med utvecklings- störning eller förvärvad hjärnskada har samma rättigheter till studie- och yrkesvägledning som andra vuxna kommuninnevånare. Däremot gjorde Komvuxutredningen bedömningen att studie- och yrkesväg- ledarnas kompetens behöver stärkas för att bättre kunna möta och vägleda vuxna med utvecklingsstörning eller förvärvad hjärnskada. De föreslog därför att Skolverket, tillsammans med Specialpedagogiska skolmyndigheten, ska ges i uppdrag att stödja kommunerna i hur studie- och yrkesvägledning till målgruppen för särskild utbildning kan utvecklas. I det uppdraget ska särskilt uppmärksammas hur studie- och yrkesvägledares kompetens inom området kan förbättras.31

Trots att det inte finns någon täckande nationell bild av före- komsten av studie- och yrkesvägledningen inom vuxenutbildningen är det utredningens bedömning att det även inom vuxenutbildningen

31En andra och en annan chans – ett komvux i tiden. SOU 2018:71. Slutbetänkande av Komvux- utredningen, s. 339 f.

148

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

finns brister i tillgången till studie- och yrkesvägledning i likhet med övriga skolformer. Med en ökad andel nyanlända ökar sannolikt behoven av en förstärkt vägledning, inte minst om de olika satsningarna som riksdag och regeringen de senaste åren infört inom vuxenutbild- ningen ska fungera och få avsett genomslag. Mot det pekar också att utbildningsalternativen för vuxna kan vara svåra att överblicka, vilket kräver ytterligare vägledningsinsatser men även kompetensutveck- lingsinsatser för verksamma studie- och yrkesvägledare.

Studie- och yrkesvägledning i samband med att den individuella studieplanen upprättas

Elever som har antagits till utbildning ska erbjudas studie- och yrkes- vägledning i samband med att den individuella studieplanen upprättas och i vägledningen ska det ingå information om möjligheter till fort- satta studier, arbetslivets kompetens- och rekryteringsbehov samt studieekonomiska förutsättningar.32 Dessa områden är väsentliga för att minska risken för felval och studieavbrott. Det finns inga nationella uppgifter om på vilket sätt eleverna erbjuds studie- och yrkesvägledning i samband med att den individuella studieplanen upprättas eller hur många elever som faktiskt får sådan vägledning. Inom komvux är det en hög andel av kursdeltagarna som avbryter en eller flera kurser. Av Skolverkets officiella statistik kan utläsas att av samtliga kursdeltagare på grundläggande nivå 2017 slutförde 70,4 procent sin kurs, medan 11,6 procent fortsatte sina studier under 2018. Andelen kursdeltagare på grundläggande nivå som avbröt sin kurs uppgick 2017 till 18 procent, vilket är i något lägre än föregående år. Av kursdeltagarna på gymnasial nivå avbröt 17,4 procent en kurs 2017, en något lägre andel än 2016. Andelen som slutförde en kurs 2017 var 71,1 procent, medan 11,5 procent fortsatte under 2018. Andelen avbrott bland utrikes födda var 2017 något lägre än bland elever födda i Sverige, 17,1 procent jämfört med 17,9 procent. Utrikes födda kursdeltagare slutförde 2017 utbildningen i något högre grad än kursdeltagare födda i Sverige, 71,6 procent respektive 70,3 procent. Med anledning av den höga andelen avbrott i komvux gav regeringen 2014 Skolverket och

322 kap. 16 § förordningen om vuxenutbildning.

149

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

Centrala Studiestödsnämnden (CSN) i uppdrag att informera skolhuvudmän och utbildningsanordnare om gällande regelverk för att få till stånd en bättre efterlevnad.33 I redovisningen av regeringsuppdraget beskriver myndigheterna att många kommuner, som ett led i att möta kraven på ökad flexibilitet och tillgänglighet, har infört webbansökan till komvux. Genom detta förfarande får den presumtiva eleven inte per automatik någon studievägledning. Den ansökan som på elektronisk väg skickas in blir i många fall samtidigt grunden till elevens individuella studieplan, såvida inte den sökande aktivt begär att få enskild tid med en studie- och yrkesvägledare. Konsekvenserna av att eleven inte alltid får en kvalificerad studie- och yrkesvägledning kan vara att mindre omsorg läggs på den individuella studieplanen och att personlig information helt uteblir. Detta kan i sin tur komma att leda till en högre andel studieavbrott.34

Validering

Målgrupperna för validering inom vuxenutbildningen är flera, och syftet med en validering kan variera. I samtliga fall handlar det dock om att säkerställa att individens kompetens motsvarar fastställda kriterier. Efter en validering ska individen kunna erhålla en kvalifi- kation med legitimitet och värde för fortsatt utbildning eller på arbets- marknaden. Enligt skollagen kan en elev i komvux eller särvux få sina kunskaper och sin kompetens validerade och med validering avses en process som innebär en strukturerad bedömning, värdering och dokumentation samt ett erkännande av kunskaper och kompetens som en person besitter oberoende av hur de förvärvats35. Validering kan således vara ett verktyg för personer i omställning, med kom- petens från utlandet, som vill vidare i utbildning, eller som är yrkes- verksamma.

I många fall är validering en länk i en kedja, där även andra insatser behövs – före, under eller efter själva valideringen. Det kan handla om inledande kartläggning, studie- och yrkesvägledning, komplet- terande utbildningsinsatser, praktik m.m. Detta ställer krav på väl

33Uppdrag att informera skolhuvudmän och utbildningsanordnare om avbrottsrapportering inom kommunal vuxenutbildning, U2014/4235/SF.

34Redovisning av uppdraget att informera skolhuvudmän och utbildningsanordnare om avbrotts- rapportering inom kommunal vuxenutbildning, (U2014/4235/SF). Skolverkets diarienummer 2014:734 och CSN:s diarienummer 2014-100-5134.

3520 kap. 42 § och 21 kap. 21 § skollagen.

150

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

fungerande och flexibel samverkan mellan olika aktörer. En kvali- tativ inledande kartläggning behövs ofta för att hjälpa individen iden- tifiera och beskriva sin kompetens. Öppna och utforskande kartlägg- ningar som synliggör grundläggande färdigheter och förmågor kan vara särskilt viktigt för personer som står långt från arbetsmark- naden. Vid en sådan utforskande kartläggning kan också studie- och yrkesvägledare genom sin kompetens identifiera om individen har mer specifika kunskaper, färdigheter och förmågor inom områden där det finns definierade kompetenskriterier. Även Arbetsförmed- lingen har en mängd olika verktyg och förberedande insatser, t.ex. självskattningsverktyg och meritportfölj, som kan stödja kartlägg- ningen av individens kompetens. Arbetsförmedlingen har även det arbetsmarknadspolitiska programmet Validering, i vilket bransch- valideringar genomförs. För vissa personer kan detta vara tillräckligt för att hitta vägen vidare till arbete eller fortsatta studier. För andra är valideringen mer ett nödvändigt, men inte tillräckligt, första steg. Personer där valideringen visar att delar av kompetenskraven är upp- fyllda har behov av kompletterande utbildnings- eller kompetens- utvecklingsinsatser. Det ställer krav på ett fungerande och flexibelt utbildningsutbud med tillgång till kompletteringsutbildning i form av enstaka kurser så att individen kan fylla kompetensluckorna. De skiftande individuella behoven gör att vägledningsinsatser ofta är betydelsefullt också efter en validering. För en del krävs även här en kvalificerad studie- och yrkesvägledning.36

Utredningen har dock inte tittat närmare på hur studie- och yrkesvägledarens roll skulle kunna stärkas i samband med validering. Valideringsdelegationen (U 2015:10, dir. 2015:120) har till uppdrag att följa, stödja och driva på ett samordnat utvecklingsarbete inom valideringsområdet på den nationella och regionala nivån och ska bl.a. lämna förslag till regeringen och ta behövliga initiativ till för- ändringar som stärker valideringsarbetet inom utbildningsväsendet och arbetslivet.

Det är utredningens bedömning att frågor om validering inom skolväsendet behöver belysas i sin helhet och att man i ett sådant sammanhang även bör beakta det arbete som studie- och yrkesväg- ledaren utför inom ramen för validering.

36En nationell strategi för validering. SOU 2017:18 s. 34. Delbetänkande av Valideringsdelega- tionen 2015–2019 (U 2015:10).

151

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

Orienteringskurs

Inom komvux på grundläggande och gymnasial nivå och i särvux är det möjligt att inrätta orienteringskurser. En orienteringskurs ska svara mot sådana behov som inte tillgodoses genom en nationell kurs och ska ha ett eller flera av följande syften:

bidra till väl underbyggda beslut om studie- eller yrkesval,

ge ökade studietekniska färdigheter,

vara en introduktion till kurser inom olika kunskapsområden,

ge tillfälle till validering,

ge modersmålsstöd eller studiehandledning på modersmål,

ge stöd i form av yrkessvenska,

ge grundläggande digital kompetens, och

ge grundläggande kunskaper om arbetsliv och arbetsmarknad i Sverige.37

Att erbjuda orienteringskurser är en av flera möjligheter för vuxen- utbildningen att möta individens behov och förutsättningar. Ett av syftena är att ge stöd för elevens planering inför studierna. Det finns olika skäl till att eleven väljer att studera inom vuxenutbildningen. Om det har gått en längre tid sedan de senaste studierna kan eleven behöva inom ramen för en orienteringskurs få information om vilka studie- eller yrkesval som kan vara möjliga i dag. En orienteringskurs med syftet att ge en introduktion till kurser inom olika kunskaps- områden kan underlätta planeringen av studierna. Eleven kan genom ett sådant syfte få en ökad inblick i kursens innehåll och vilka mål som kan uppnås efter genomförd utbildning. Det kan få till följd att eleven vill revidera den individuella studieplanen, göra ändringar i tidigare planering av kurser eller utnyttja möjligheten att dela upp en nationell kurs i delkurser.38

Att kunna etablera sig och stärka sin ställning på arbetsmarkna- den är av avgörande betydelse, både för individen och för samhället.

372 kap. 3 och 6 §§ förordningen om vuxenutbildning.

38Skolverkets webbplats, www.skolverket.se/skolutveckling/anordna-och-administrera-utbildning/ anordna-utbildning-inom-vuxenutbildningen/anordna-orienteringskurser-inom-vuxenutbildningen

152

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

Kunskaper om arbetslivets struktur och villkor och om arbetsmark- naden bidrar till att öka individens beredskap för att möta behoven i ett snabbt föränderligt arbetsliv och på en komplex arbetsmarknad. Vidare kan den orienteringskurs som syftar till att ge grundläggande kunskaper om arbetsliv och arbetsmarknad i Sverige se ut på många olika sätt. Beroende på vilka elever som läser kursen och hur deras förkunskaper, intressen och erfarenheter ser ut kan kursen variera stort. Orienteringskursen kan genomföras i samverkan med annan personal inom vuxenutbildningen, t.ex. med studie- och yrkesväg- ledare.39

Orienteringskurser är relativt vanligt förekommande inom kom- vux på såväl grundläggande som gymnasial nivå. Enligt uppgifter från Skolverket var det 2017 drygt 30 000 kursdeltagare i orienter- ingskurser på gymnasial nivå. Av dessa deltog 21,5 procent i en orienteringskurs med det huvudsakliga syftet att medverka till väl underbyggda beslut om studie- eller yrkesval. Det innebär 6 601 kurs- deltagare. Motsvarande siffror för det huvudsakliga syftet att vara en introduktion till kurser inom olika kunskapsområden var 24,1 pro- cent och 7 391 kursdeltagare.40

Utifrån dessa uppgifter kan utredningen konstatera att det verkar finnas ett behov av orienteringskurser med det huvudsakliga syftet att medverka till väl underbyggda beslut om studie- eller yrkesval. Huruvida detta behov är större med anledning av att det inte finns en skyldighet för hemkommunen att erbjuda studie- och yrkesväg- ledning till den som avser att påbörja komvux på gymnasial nivå kan inte utläsas av statistiken.

5.3Vägledning som ett kompensatoriskt verktyg

Barns och elevers rätt att utifrån sina egna förutsättningar utvecklas så långt som möjligt mot utbildningens mål är tydligt uttryckt i skollagen. I en av skollagens portalparagrafer anges att i utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska

39Skolverkets webbplats, www.skolverket.se/skolutveckling/anordna-och-administrera-utbildning/ anordna-utbildning-inom-vuxenutbildningen/anordna-orienteringskurser-inom-vuxenutbildningen

40Uppgifter från Skolverket per den 8 oktober 2018. Enligt uppgifterna deltog närmare

13procent av kursdeltagarna i orienteringskurs med okänt syfte. Fördelningen av kursdeltagare mellan de olika syftena skulle därför kunna se något annorlunda ut om även dessa kursdel- tagare hade rapporterats med ett känt syfte.

153

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas för- utsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.41

I skollagen anges även att alla barn och elever ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga ut- veckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utveck- las så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som till följd av en funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika kunskaps- krav eller kravnivåer som finns ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser. Vidare anges att elever som lätt når de kunskapskrav som minst ska uppnås ska ges ledning och stimulans för att kunna nå längre i sin kunskaps- utveckling.42 I skollagen finns även bestämmelser om extra anpass- ningar och särskilt stöd.43

Skolans kompensatoriska uppdrag innebär att skolan ska kompen- sera för elevers olika förutsättningar så att alla får samma möjligheter att tillgodogöra sig utbildningen. Skolan ska också ge varje elev lika möjlighet att utveckla så långt som möjligt och utbildningen ska främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.44

I skolans kompensatoriska uppdrag har studie- och yrkesvägled- ningen en viktig roll. Förutom att ge elever faktiska kunskaper om vilka studie- och yrkesvägar som står till buds ska vägledningen bidra till att vidga elevens perspektiv och utmana dem i deras föreställ- ningar om framtiden. Trots goda intentioner i skollagen och i läro- planerna finns det betydande glapp mellan styrdokumenten och skolans vardag.

Skolinspektionens kvalitetsgranskning av studie- och yrkesväg- ledning i grundskolan 2013 visar att det finns brister i det kompen- satoriska arbetet på många skolor och hos många huvudmän. Skol- inspektionen bedömde att man på många skolor som ingick i gransk- ningen inte arbetade aktivt för att motverka begränsningar i elever- nas studie- och yrkesval utifrån kön, social eller kulturell bakgrund, trots att läroplanen för grundskolan föreskriver att skolan ska göra

411 kap. 4 § andra stycket skollagen.

423 kap. 3 § skollagen.

433 kap. 5 a och 6–12 §§ skollagen.

44Prop. 2009/10:165, s. 221 f.

154

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

detta. Vägledningen genomfördes inte heller kontinuerligt under ut- bildningen utan begränsades i stället till avgränsade satsningar inför gymnasievalet

I LR:s presentation av resultatet av enkätundersökningen 201745 visade att elever som ansåg att de inte fått tillräcklig individuell studie- och yrkesvägledning i genomsnitt löpte 50 procent högre risk att ha hoppat av, övervägt att hoppa av, bytt eller övervägt att byta program än de elever som ansåg att de fått tillräcklig vägledning. LR menade att enkätsvaren visade att det endast förekom små kompen- satoriska inslag i vägledningen. Det fanns visserligen en svag tendens att elever med lägre betyg fått fler individuella samtal med väg- ledaren, men samtidigt var elever med utlandsfödda föräldrar mer missnöjda med den individuella vägledning de fått.

Utbildningsutskottets uppföljning konstaterar att ett stort antal undersökningar visar att elevernas socioekonomiska bakgrund har stor betydelse för deras skolresultat. Även inom ramen för den upp- följning man själva genomförde med representanter för flera arbets- tagarorganisationer som organiserar rektorer, studie- och yrkesvägle- dare samt lärare pekar på vikten av studie- och yrkesvägledningens roll i skolans kompensatoriska uppdrag.

Av samma uppföljning framgår att de elever som inte är behöriga till ett nationellt program börjar sin gymnasietid på något av gym- nasieskolans fem introduktionsprogram. Andelen obehöriga elever har ökat med 5,3 procentenheter på sex år från 12,3 procent 2011 till 17,5 procent 2017. Ökningen beror enligt Skolverket främst på att det under 2015 sökte 163 000 personer asyl i Sverige. Av dem var knappt 40 000 i åldern 13–17 år och de har inte hunnit gå i skolan så länge att de blivit behöriga till ett nationellt program.

Av de rektorer som svarat på den enkät som utbildningsutskottet genomfört inom ramen för uppföljningen uppger 47 procent av grundskolerektorerna att de prioriterade arbetet med studie- och yrkesvägledning för vissa elevgrupper. Motsvarande andel för rek- torer i gymnasieskolan var 50 procent. 48 procent av grundskole- rektorerna uppgav att nyanlända elever prioriterades.

45Vägledningen måste bli hela skolans ansvar. Så tycker studie- och yrkesvägledarna att vägledningen fungerar i praktiken. Lärarnas riksförbund. 2017.

155

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

När det gäller studie- och yrkesvägledningens betydelse för skolans kompensatoriska arbete drar utbildningsutskottets uppföljning slut- satsen:

Sammanfattningsvis har alltså elevernas bakgrund fått större betydelse för skolresultaten än tidigare och kraven på skolans kompensatoriska arbete har därmed ökat. Detta gäller alla delar av skolans uppdrag, också studie- och yrkesvägledningen som forskning visar är särskilt betydelse- full för elever som kommer från en studieovan miljö.

5.3.1Vägledning för att motverka val baserade på kön och social bakgrund

Trots höga ambitioner när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor har Sverige en könsuppdelad arbetsmarknad. Könssegre- geringen är hög i jämförelse med de flesta övriga europeiska länder46 vilket brukar förklaras med att Sverige har en stor offentlig sektor där många kvinnor arbetar.

Vi vet också att de socioekonomiska faktorerna får allt större betydelse för elevers skolresultat. I en kvantitativ studie av familje- bakgrundens betydelse för skolresultat som Skolverket publicerade 201847 visar man även att den socioekonomiska skolsegregationen ökade under första halvan av 00-talet. När det gäller rekrytering till högre utbildning är det fortsatt så att unga vars föräldrar har en längre eftergymnasial utbildning i större utsträckning läser vidare på universitet och högskolor än de vars föräldrar saknar detta48.

Det råder en enad uppfattning om att studie- och yrkesvägled- ning är ett centralt verktyg för människors möjligheter att kunna göra medvetna utbildningsval. Det framgår av skolans styrdokument och betonas och beskrivs som en brist i olika granskningar och rapporter. Läroplanerna är tydliga med att eleverna ska få reflektera kring sina föreställningar om studier och yrken i frågor som rör elevens egen könsidentitet och bakgrund. Vidare framgår det att alla på skolan ska bidra till att elevens studie- och yrkesval inte begränsas av kön eller av social eller kulturell bakgrund.

46Yrke, karriär och lön – kvinnors och mäns olika villkor på den svenska arbetsmarknaden. SOU 2014:81.

47Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnaden mellan skolor. Rapport 467. Skolverket. 2018.

48Årsrapport för universitet och högskolor, 2015:8. Universitetskanslersämbetet (UKÄ).

156

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

Yrkesprogramutredningen beskrev i sitt betänkande49 att studie- och yrkesvägledning kan vara en nyckelfaktor för att främja otradi- tionella val, där väl fungerande vägledning kan lyfta fram individens intressen och inspirera och motivera till att pröva nya tankar och alternativ.

Dansk Clearinghouse for Uddannelsesforskning beskriver att studie- och yrkesvägledningen har som störst betydelse för elever som kommer från en studieovan miljö50. Denna bild bekräftas av ett svenskt forskningsprojekt som pekar på att den ökade valfriheten i skolsystemet gynnar elever som har ett eget nätverk där de kan diskutera sina framtida studie- och yrkesval.51

Regeringens jämställdhetspolitiska skrivelse52, Karriärvägledning

en forskningsöversikt53 och Att bana vägen mot framtiden beskriver alla på olika sätt vikten av ett aktivt jämställdhetsarbete inom studie- och yrkesvägledning.

Alla elever i skolan ska ha tillgång till vägledning som stöd för att skapa medvetenhet om sig själva och vilka föreställningar eller normer som ligger till grund för de vägar i livet som den enskilde ser som möjliga. För att bryta traditionella valmönster som utgår från före- ställningar grundade i kön, kulturell tillhörighet och socioekonomisk bakgrund krävs en mångfald av åtgärder från de tidiga skolåren och under hela skoltiden. Det krävs att studie- och yrkesvägledaren har en förmåga att känna igen och ifrågasätta stereotypa bilder av olika yrken och utbildningar. Det krävs även att lärarna i undervisningen kontinuerligt utmanar elevernas föreställningar och aktivt visar på möjliga framtidsvägar som inte begränsas av bakgrund eller kön.

Att det är en stor utmaning att tala om arbetslivet och framtiden på ett sätt som inte reproducerar föreställningar är de flesta överens om. Att vi fortfarande har en könsuppdelad arbetsmarknad är också ett kvitto på att de åtgärder som gjorts tidigare inte har haft till- räcklig effekt. Skolan kan vara en reproducerande kraft men har

49Välja yrke. SOU 2015:87.

50Dansk Clearinghouse för utbildningsforskning. 2011.

51Att bana vägen mot framtiden. L. Lundahl (red.) Studentlitteratur 2010.

52Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid, 2017–2020. Skrivelse 2016/17:10.

53Karriärvägledning – en forskningsöversikt, A. Lovén (red), kap. 13 Ungdomar med osäker framtid. Studentlitteratur. 2015.

157

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

också potential att förändra och utmana rådande normer och före- ställningar om t.ex. vem som förväntas göra vad på arbetsmarknaden och hur individens framtid bör se ut.

Erfarenheterna från t.ex. Skolverkets satsning på att stärka väg- ledningen i skolan, där lärare och vägledare tillsammans formar upp- lägg för undervisningen visar att det är både utmanande och menings- fullt. Som stöd för arbetet har Skolverket tagit fram korta filmer och inspirerande exempel både för grund- och gymnasieskolan54. Också boken Tala om arbetslivet55, som tagits fram av forskare vid Malmö universitet på uppdrag av Skolverket, innehåller såväl ett teoretiskt ramverk som en rad exempel på hur man kan arbeta med normkritik i undervisningen och vägledningen.

Genom övningar synliggjordes de föreställningar som de flesta har om olika yrken och dess utövare. Föreställningar som bygger på en bild av vem som brukar utföra arbetet, och ofta med stereotypa upp- fattningar om vad arbetet innebär. Genom att synliggöra dessa bilder kan medvetenheten öka och bidra till att föreställningar utmanas.

När det handlar om att synliggöra föreställningar eller att vidga perspektiv är det tydligt att gruppvägledning som metod kan vara en stor tillgång. Det innebär att vägledaren själv, eller tillsammans med en lärare, arbetar återkommande med samma grupp av elever. Man arbetar med hjälp av förberedda situationsanpassade och utmanande övningar. Med gruppen som resurs är erfarenheterna att de enskilda eleverna upplever att de stärkts i förhållande till det tema som grupp- vägledningen handlar om, såsom att välja otraditionellt, öka motiva- tion, förebygga avbrott eller stärka självkänsla.

Det är alltså möjligt att i undervisningen och i studie- och yrkes- vägledningen aktivt och medvetet arbeta för att vidga elevers per- spektiv och därmed minska de begränsningar i valmöjligheter som kan härledas till socioekonomisk bakgrund och könstillhörighet. För detta behöver man ha kunskap, säkra rutiner och en tydlig struk- tur. Studie- och yrkesvägledare har de kunskaper som krävs, men sak- nar i dag möjlighet att arbeta med frågorna i klassrumssituationer. I den ordinarie undervisningen anläggs inte i tillräcklig utsträckning ett sådant perspektiv. På så sätt ges inte eleverna möjlighet att genom hela skoltiden bygga upp en ökad medvetenhet och därmed se hela

54Skolverket.se/studie- och yrkesvägledning.

55Tala om arbetslivet. Ett genusmedvetet och normkritiskt metodmaterial för hela skolan. F. Wikstrand & M. Lindberg, Malmö universitet och Skolverket. 2015.

158

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

paletten av yrkesområden och utbildningsmöjligheter, och inte bara de som kan anses passande utifrån kön eller social bakgrund. Det är inget som är möjligt att frigöra sig från under kort tid inför sitt första stora val i årskurs 9, utan behöver växa fram. Utöver att det har möj- lighet att bidra till den enskilda elevens möjligheter kan det också bidra till att möta krav, förväntningar och behov på arbetsmarknaden.

5.3.2Vägledning för elever som är i behov av extra stöd och hjälp

De flesta elever i alla skolformer behöver någon form av stöd inför val av utbildning, inriktning, eller i början av sin skoltid i Sverige. Behoven av stöd är i grunden de samma. Man behöver stöd för att identifiera sina intressen, orientera sig i förhållande till de möjlig- heter som finns, stärka sin självbild, få stöd i att fatta beslut och planera framåt. Utöver de personliga behoven, finns det fler dimen- sioner och omständigheter som behöver vägas in när vägledning ska formas och organiseras och där mer kunskaper ofta både behövs och efterfrågas. Det gäller särskilt för elever med någon form av funk- tionsnedsättning.

Under de senaste åren har kunskapen om villkoren för unga med funktionsnedsättning ökat. Även kunskapen om utmaningar i deras etablering på arbetsmarknaden har ökat. Unga med funktionsned- sättning har oftare erfarenheter av arbetslöshet, längre arbetslöshets- tider, större andel deltidsanställningar, mindre andel fasta anställningar samt större erfarenhet av sjukskrivningar jämfört med andra unga.

Unga som har en funktionsnedsättning som även innebär nedsatt arbetsförmåga har särskilt svårt att etablera sig. De har också gene- rellt en lägre utbildningsnivå och möter hinder i övergången från utbildning till arbete56.

I en avhandling57 om unga personer med rörelsehinder beskrivs vad de unga rörelsehindrade upplever som hämmande och främjande i vägledningen. Det som hämmar är ofta inte rörelsehindret i sig utan låg tilltro till den egna förmågan, upplevelse av en omgivning som agerar begränsande och materiella barriärer. Studien visar också att

56Vårt gemensamma ansvar – för unga som varken arbetar eller studerar. SOU 2018:11.

57Grynnor och farleder i karriärvalsprocessen: Unga med rörelsehinder och deras handlings- utrymme. E. Söderberg. Stockholms universitet. 2014.

159

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

en tydlig målsättning utgör en starkt främjande faktor. Erfaren- heterna visar att dessa hämmande och främjande faktorer inte enbart gäller för elever med rörelsehinder utan är generellt för alla personer med en funktionsnedsättning. Det är viktigt att framhålla att en människa är mer än sin funktionsnedsättning. En utgångspunkt såväl i vägledningsarbetet som i all annan utbildningsverksamhet är att utgå från vem individen är med alla dess styrkor och utvecklingspoten- tialer, där funktionsnedsättningen endast är en del av vad som utgör personen i fråga.

Elever i behov av medicinsk vägledning

Ungdomar har inte alltid sitt hälsotillstånd i åtanke när de väljer yrkesinriktning men med rätt vägledning kan elever som av medi- cinska skäl inte kan arbeta med vissa uppgifter eller genomgå en viss utbildning undvika val som riskerar att försämra deras hälsa. Trots att cirka var tredje elev, enligt en rapport från Stockholms läns lands- ting58 har någon form av allergirelaterad sjukdom, såsom eksem, allergisnuva, astma eller födoämnesrelaterade besvär är det tydligt att kunskapen om dessa sjukdomar behöver stärkas hos skolans personal. I vägledningen behöver större hänsyn tas till myndigheters medi- cinska krav på dem som utövar vissa yrken. Det bör också ingå i vägledningen att göra eleverna särskilt uppmärksamma på eventuella hälsorisker som är förknippade med vissa yrken. För att undvika felval och avhopp som ju är kostsamt både för den drabbade och för samhället behöver skolan tidigt ge förebyggande information om vilka risker och krav på hälsa som finns i olika yrken och om att den som redan har allergi och överkänslighet är särskilt sårbar.

Elever med funktionsnedsättning

I möten med företrädare för olika funktionshinderorganisationer framförs hur viktigt det är att fånga upp eleverna i tid för att kunna arbeta proaktivt. På så sätt kan man förekomma hög frånvaro, hemmasittande eller skolmisslyckanden. Lärare ser ofta tidigt vilka elever som behöver mer stöd och studie- och yrkesvägledning. För

58Hälsosam yrkesdebut. Rapport 2014:05 och 2016:01. Centrum för arbets- och miljömedicin. Stockholms läns landsting.

160

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

elever med en funktionsnedsättning kan en väl fungerande studie- och yrkesvägledning spela en ännu viktigare roll för att få tillbaka tilltron och se möjligheter. Att skapa goda förutsättningar för eleven att formulera mål för framtida studier eller arbete kan också bidra till högre motivation i skolarbetet. Vägledaren kan behöva vara extra aktiv i vägledningssamtalen, med att identifiera styrkor, intresse- områden och skapa utrymme för att prova på olika alternativ.

Kanske behöver man också planera tillsammans med andra viktiga personer eller funktioner runt eleven för att skapa stabila övergångar till det eleven har framför sig efter skolan. Även om kännedomen om en viss funktionsnedsättning är god, så är variationen mellan enskilda individer stor när det gäller exempelvis styrkor och tänkbara utmaningar.

En företrädare för en handikapporganisation uttrycker:

Vissa elever måste få mer för att det ska bli lika. De kan ofta inte ta sabbatsår, göra något annat och sedan komma igen. De hamnar utanför.

Utredningen om kvalitet i utbildningen för elever med vissa funk- tionsnedsättningar (U 2013:02), som i egenskap av nationell sam- ordnare, hade i uppdrag att stödja kommunala, enskilda och statliga skolhuvudmän som bedriver utbildning för de elever inom special- skolans målgrupp med dövhet eller hörselnedsättning eller grav språk- störning och i behov av teckenspråk, konstaterar i sitt slutbetänkande59 att studie- och yrkesvägledarens roll är att genom vägledningssamtal stödja eleverna till ökad självkännedom och ge information om de alternativ de har i valsituationer kring bl.a. ämnen och kurser, gym- nasieprogram, inriktningar, högre utbildning, yrken och arbetsmark- nad. Vidare konstaterar Utredningen om kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar att studie- och yrkesväg- ledare som de mött har beskrivit att elever med grav språkstörning ofta behöver mycket förarbete och tid för att kunna göra medvetna val. De behöver också stöd i att förstå om funktionsnedsättningen påverkar valmöjligheterna. De beskriver även att eftersom dessa elever har svårt att konkurrera om jobben på arbetsmarknaden behöver de information om hur arbetslivet fungerar och vart de ska vända sig för att få stöd i att få ett arbete. Ett sätt för studie- och yrkesväg-

59Samordning, ansvar och kommunikation – vägen till ökad kvalitet i utbildningen för elever med vissa funktionsnedsättningar (SOU 2016:46).

161

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

ledaren att säkerställa att eleverna får det stöd de behöver efter avslu- tad gymnasieutbildning kan vara att, efter samtycke från eleverna, skicka handlingar som styrker funktionsnedsättningen till Arbets- förmedlingen.

Elever i grundsärskolan, gymnasiesärskolan och inom särskilt utbildning för vuxna behöver betydligt mer stöd och vägledning än andra. De behöver också tid för att få prova olika alternativ. Kom- vuxutredningen (U 2017:1) konstaterar i sitt slutbetänkande att om den enskilde eleven i särvux har som målsättning att stärka sin ställ- ning i arbetslivet så är studie- och yrkesvägledning med information om arbetslivets kompetens- och rekryteringsbehov lika viktigt för den som studerar inom särvux som för den som studerar inom kom- vux. Komvuxutredningen har besökt verksamheter där eleven gör planeringen av studier med studie- och yrkesvägledare och verksam- heter där elev, studie- och yrkesvägledare och lärare tillsammans gör planeringen. I dessa fall har det varit ett nära samarbete mellan lärare och studie- och yrkesvägledare. Planeringen behöver bygga på en väl genomförd kartläggning av tidigare kunskaper och tydliga mål med vad utbildningen ska leda till. Komvuxutredningen gjorde dock bedömningen att studie- och yrkesvägledarnas kompetens behöver stärkas för att bättre kunna möta och vägleda vuxna med utvecklings- störning eller förvärvad hjärnskada och föreslog därför att Skolverket, tillsammans med Specialpedagogiska skolmyndigheten, ges i uppdrag att stödja kommunerna i hur studie- och yrkesvägledning till mål- gruppen för särskild utbildning kan utvecklas. I det uppdraget ska sär- skilt uppmärksammas hur studie- och yrkesvägledares kompetens inom området kan förbättras.60

I utredningens möten med funktionshinderorganisationer lyfter flera fram hur viktigt det är att vägledare har förståelse och kunskap om olika funktionsnedsättningar. Det är inte så ovanligt att elever med funktionsnedsättning har dåligt självförtroendet när det gäller val av utbildning och inriktning. Man betonade vikten av tillräckligt med tid och menade att många elever inte får den tid de behöver. Man pekade särskilt på vikten av att få tid för att prova på, tänka om, tänka nytt och prova igen. Vikten att börja med vägledning redan i de lägre årskurserna framhölls också. Även om det finns goda exem- pel lyckas inte alla skolor fånga upp eleverna tillräcklig tidigt under

60En andra och en annan chans – ett komvux i tiden, slutbetänkande av Komvuxutredningen, SOU 2018:71, s. 339 f.

162

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

skoltiden, något som underlättar möjligheten att arbeta proaktivt och därigenom förekomma hög frånvaro, hemmasittande eller skol- misslyckanden. Vidare efterlystes mer samverkan. Flera av de organi- sationer utredningen har samrått med betonade vikten av att studie- och yrkesvägledare samverkar med elevhälsan, med den pedagogiska personalen och med olika aktörer utanför skolan, för att bygga stabila nätverk runt varje enskild elev. För elever i grundsärskolan, gym- nasiesärskolan och inom särskilt utbildning för vuxna som inte har så många val att göra är det särskilt angeläget med stöd och väg- ledning och att få tid att prova de alternativ som finns.

Många elever med olika former av funktionsnedsättningar behöver också extra stöd vid planering och genomförande av praktisk arbets- livsorientering (prao), så att de ges goda förutsättningar och möjlig- heter att prova på arbetslivet. I det sammanhanget kan för- och efter- arbetet i undervisningen kring praon vara extra viktigt för elever med en funktionsnedsättning. För att skapa goda förutsättningar för en väl fungerande prao bör också mottagande arbetsplats erbjudas hand- ledning. Flera pekar också på hur värdefulla goda förebilder är.

5.3.3Vägledning vid övergångar mellan skolan och arbetslivet

Alla elever är med om olika typer av övergångar under sin skolgång. De byter klass, skolenhet, skolform och de flesta går sedan vidare till högre utbildning eller arbetsliv. Övergången till gymnasieskolan är, som beskrivits tidigare i det här kapitlet, särskilt komplex då eleverna har en möjlighet att söka till en mängd olika program och skolor i en antagningsprocess som pågår under en lång tid. Det är dessutom inte ovanligt att elever byter program eller skola under första terminen i gymnasieskolan. Studie­ och yrkesvägledaren har här en avgörande roll inför, under och även efter övergången. Att inte ha fullföljt en gymnasieutbildning är en faktor som tydligt påverkar risken för en ung person att hamna i tidigt utanförskap och att på sikt inte etablera sig på arbetsmarknaden. Att ungdomar som står utanför gymnasie- skolan får hjälp är därför av stor vikt, såväl för den enskilde ung- domen som för samhället i stort. Alla barn och elever påverkas av hur övergångar mellan skolformer eller mellan skolan och arbetslivet fungerar och hur väl den mottagande verksamheten är rustad för att möta dem utifrån deras behov och förutsättningar. För de flesta är

163

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

övergångarna oproblematiska, medan andra är extra sårbara och ut- satta. För att de ska få likvärdiga möjligheter att utvecklas är det viktigt att övergångarna sköts på ett bra sätt.

Med väl fungerande rutiner, god planering, kontinuerlig vägledning och information kan t.ex. onödiga studieavbrott och programbyten minska. Att övergången till en ny skola eller klass fungerar väl är en viktig faktor för att elever ska lyckas med sina studier. Det ställer stora krav på samverkan och rutiner hos avlämnande och mottagande verksamheter och det var bl.a. därför som det i skollagen infördes bestämmelser om att när en elev i förskoleklassen, grundskolan, grund- särskolan, specialskolan, sameskolan, gymnasieskolan eller gymnasie- särskolan övergår från skolformen till en annan skolform ska den skolenhet som eleven lämnar överlämna sådana uppgifter om eleven som behövs för att underlätta övergången för eleven till den mot- tagande skolenheten. Detsamma gäller om eleven byter skolenhet inom skolformen. När en elev byter skolform från grundskolan eller grundsärskolan till gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan, ska den mottagande skolenheten skyndsamt informera den överlämnande skol- enheten om att skolenheten har tagit emot eleven, om det inte är obehövligt.61 Det finns även bestämmelser om övergångar och sam- verkan mellan skolformer i läroplanerna för grundskolan och mot- svarande skolformer. Av bestämmelserna framgår bl.a. att förskole- klassen, fritidshemmet och skolan ska samverka med varandra och förskolan för att stödja elevernas utveckling och lärande i ett långsik- tigt perspektiv. Inför övergångar ska de berörda skolformerna utbyta kunskaper, erfarenheter och information om innehållet i utbild- ningen62. En dålig start i en ny skolform, t.ex. gymnasieskolan, för- sämrar elevernas förutsättningar att nå utbildningens mål.

613 kap. 12 j § skollagen. En ny lydelse av bestämmelsen träder dock i kraft den 1 juli 2019 som innebär att paragrafen kompletteras med en upplysning om att det även finns en bestämmelse om överlämnande av uppgifter i den nya 3 kap. 4 b § skollagen. Jfr prop. 2017/18:183, En gym- nasieutbildning för alla samt prop. 2017/18:195, Läsa, skriva, räkna – en garanti för tidiga stöd- insatser. Av den nya 3 kap. 4 b §, som träder i kraft den 1 juli 2019, framgår att i slutet av för- skoleklassen och i slutet av lågstadiet i grundskolan, sameskolan och specialskolan, ska det genomföras en uppföljning av sådant stöd som getts enligt 3 kap. 5 § skollagen i svenska, svenska som andraspråk och matematik. Resultatet av denna uppföljning ska överföras till den lärare som ska ansvara för eleven i nästa årskurs.

62Jfr exempelvis avsnitt 2.5 förordning om läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet.

164

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

Även övergången till arbetslivet behöver vara väl förberedd med t.ex. Arbetsförmedlingen, inte minst för att förhindra risken för hem- masittande. Det beskrivs t.ex. i en avhandling från Umeå uni- versitet63 där unga vuxna med migrationsbakgrund uttrycker vikten och behovet av att få stöd och vägledning för att stärka motiva- tionen, att förebygga skolmisslyckanden och för att underlätta över- gångar mellan utbildning och arbetsliv.

Av Myndigheten för delaktighets redovisning Utvärdering och analys av funktionshinderspolitiken 2011–201664 framgår att studier indikerar att bland elever med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga går färre än tidigare från gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan till arbete. Utvärderingen redovisar olika projekt med syfte att fånga individer som har en lindrig utvecklingsstörning och som avslutar gymnasiesärskolan. Resultaten visar att insatser ofta ges för sent, att personerna inte förlikar sig med sin diagnos och varför de går i gymnasiesärskolan. Därför tackar många nej till de stödinsatser som erbjuds efter avslutad skolgång. Ett annat hinder är avsaknaden av dokumentation från gymnasiesärskolan. Detta skapar problem vid Arbetsförmedlingens bedömning av nödvändiga insatser. Dessutom gör den bristande dokumentationen att Försäkringskassan ofta saknar tillräckliga underlag för bedömningar. Utvärderingen menar vidare att problematiken i övergången från gymnasiesärskolan till arbete även kan ha en koppling till föräldrars utbildningsnivå, och hänvisar till en registerstudie av före detta studerande inom gym- nasiesärskolan som visar en tydlig koppling mellan föräldrarnas utbild- ningsnivå och elevens sysselsättning efter avslutad gymnasiesärskola. Förutsättningarna för att eleven går vidare till ett arbete är betydligt högre bland elever till högutbildade föräldrar. Enligt en studie beror detta på att föräldrar med högre utbildning har den välfärdskompe- tens som krävs för att navigera det komplicerade nätverk av stöd- insatser som finns i dag65.

63De förstod aldrig min historia – Unga vuxna med migrationsbakgrund om skolmisslyckande och övergångar mellan skola och arbete. M. Lindblad. Umeå universitet. 2016.

64Utvärdering och analys av funktionshinderspolitiken 2011–2016. Redovisning av regerings- uppdrag om ett samlat uppföljningssystem för funktionshinderspolitiken. 2016.

65Sysselsättning och social rättvisa – En nationell registerstudie om 12 269 unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning. Jessica Arvidsson. 2016.

165

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

Skolverket har under flera år tillsammans med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Myndigheten för delaktighet genomfört fort- bildningsinsatser för skolpersonal.66 Syftet har varit att minska de etableringssvårigheter som unga med funktionsnedsättningar möter på arbetsmarknaden och utnyttja de möjligheter som finns genom att olika samverkande myndigheter bidrar med sin kompetens utifrån sitt uppdrag. Erfarenheterna var positiva och många tryckte särskilt på vilka stora vinster samverkan innebar för berörda elever. Man utvecklade nätverk och rutiner för informationsutbyte, planering och övergångar. Man kunde också se att när de tillfälliga satsningarna upphörde, tenderade arbetet att avta i takt med att medarbetare byttes ut och avsaknaden av uppdrag eller tillräcklig reglering.

Att en väl fungerande samverkan mellan kommun och Arbets- förmedling är särskilt viktig när det gäller att rusta individer som har svårigheter att etablera sig i arbetslivet, redogör också Delegationen för unga och nyanlända till arbete (Dua), för i sitt delbetänkande till regeringen67. De menar att samverkan måste vara ett naturligt till- stånd för de samverkande parterna, ett medel, och inte ett mål. Deras erfarenheter är också att en väl fungerande uppföljning av den verk- samhet som sker i samverkan är nödvändig. Det handlar t.ex. om att få till sömlösa övergångar från gymnasieskolan till vuxenutbild- ningen, stärka studie- och yrkesvägledningen och att få praktisera på olika arbetsplatser för att på så sätt kunna fatta välgrundade beslut om framtida yrkes- och studieval. Många av de kommuner som Dua möter lyfter fram vikten av väl fungerande studie- och yrkesvägled- ning. Enligt myndighetens instruktion ska Arbetsförmedlingen när det gäller unga med funktionshinder särskilt samverka med skolan för att underlätta övergången från skola till arbetsliv och med För- säkringskassan för att öka möjligheterna till egen försörjning genom arbete68.

Kommunernas aktivitetsansvar för ungdomar(KAA) är ofta en viktig nyckel för många ungdomar. Kommunerna har enligt skol-

66Redovisning av uppdrag om att genomföra fortbildningsinsatser för att förbättra kvaliteten inom studie- och yrkesvägledningen samt uppdrag om att ta fram en fortbildningsinsats för studie- och yrkesvägledare i gymnasieskolan. Dnr 2013:00121 61-2013:20. Skolverket. 2015.

67Uppdrag: Samverkan 2018 – Många utmaningar återstår. Delbetänkande av Delegationen för unga och nyanlända till arbete. SOU 2018:12.

6815 § förordningen (2007:1030) med instruktion för Arbetsförmedlingen.

166

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

lagen ett aktivitetsansvar för ungdomar som är folkbokförda i kom- munen och som har fullgjort sin skolplikt, men som inte har fyllt 20 år och inte genomför eller har fullföljt utbildning på nationella program i gymnasieskolan, gymnasiesärskolan eller motsvarande ut- bildning. Skolverket har utformat allmänna råd för KAA69 och Skol- inspektionen har 2018 genomfört en kvalitetsgranskning av KAA70. Enligt rapporten är drygt 95 000 unga registrerade som aktuella för aktivitetsansvaret andra halvåret 2017. Av granskningen framgår att det fortfarande är vanligt att kommunerna inte har rutiner och arbets- sätt som ger förutsättningar att löpande och snabbt identifiera samt kontakta ungdomar som ingår i aktivitetsansvaret. Utbudet av insat- ser är ofta inte tillräckligt flexibelt och varierat.

Det kan alltså konstateras att övergångar och skolbyten är risk- moment som framför allt drabbar de elever som har störst svårig- heter. Det finns stora vinster att göra genom att underlätta över- gångar mellan olika skolformer och mellan skola och arbetsliv, för både individ och samhälle. Utredningen konstaterar att det finns många exempel på väl fungerande arbete inför övergångar där studie- och yrkesvägledningen spelar stor roll. Samverkan och samarbete kring en gemensam planering tycks vara viktiga byggstenar liksom framförhållning och nätverk kring eleven eller den unga vuxna. Pro- blemet är att åtskilliga upplägg rinner ut i sanden när de som utvec- klat dem inte längre finns kvar. För att undvika det krävs säkrade rutiner och incitament på systemnivå, t.ex. genom stärkt regelverk. Det skulle ge bättre förutsättningar för hållbara lösningar över tid, där elevers tillgång till kontinuerlig vägledning, god planering och säkra övergångar kan tryggas. I varje kommun finns ett antal unga som inte är i utbildning eller arbete. Gruppen unga som varken arbetar eller studerar är stor. 2016 var det omkring 131 500 unga som varken arbe- tade eller studerade i åldern 15–29 år, varav 76 000 i åldern 15–24 år. För många innebär det en särskilt utsatt situation att varken arbeta eller studera.71 I gruppen är framför allt utrikes födda kvinnor men även utrikesfödda män överrepresenterade. I socioekonomiskt utsatta bostadsområden är andelen unga som varken arbetar eller studerar särskilt hög och skillnaderna är stora i förhållande till genomsnittet för såväl inrikes som utrikes födda kvinnor och män. Det finns också

69Kommunernas aktivitetsansvar för ungdomar. Skolverket.se/publikationer

70Att motivera ungdomar tillbaka till utbildning. Skolinspektionen. Tematisk kvalitetsgranskning. 2018.

71Det handlar om oss – unga som varken arbetar eller studerar, SOU 2017:9. s. 17.

167

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

stora skillnader mellan hur stor gruppen är i olika kommuner. En stor del av de unga som varken arbetar eller studerar saknar fullföljd gymnasieutbildning. Många har en historia av skolmisslyckanden bakom sig, vilket kan minska motivationen att återuppta studier. Att ha avbrutit eller aldrig påbörjat gymnasieutbildning är den faktor som tydligast påverkar risken att återfinnas i gruppen unga som varken arbetar eller studerar. Regeringen inrättade 2015 en samordnare för unga som varken arbetar eller studerar (UVAS). I början av 2018 lämnade samordnaren sin slutrapport och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) fick i uppdrag att stödja aktörer som arbetar med denna grupp. En viss del av UVAS arbete knyter an till kommunernas aktivitetsansvar för ungdomar. Delegationen för unga och nyanlända till arbete (Dua) har ett liknande uppdrag som samordnaren då den ska bidra till minskad ungdomsarbetslöshet och effektivisering av nyanländas etablering i arbetslivet. Detta främst genom att den, fram till 2021, ska främja samverkan genom lokala överenskommelser mellan kommuner och Arbetsförmedlingen samt annan samverkan.72

5.3.4Nyanlända elever och vägledning

Under 2015 sökte 163 000 personer asyl i Sverige. Av dem var knappt 40 000 i åldern 13–17 år och ingick därmed i målgruppen för grundskolans, grundsärskolans och specialskolans sista år samt för gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Det finns också många ny- anlända bland de som studerar eller avser att börja studera inom vuxen- utbildning. Sverige har i dag en annan elevsammansättning inom alla skolformer än för 20 år sedan. Andelen elever som invandrat efter ordinarie skolstartsålder har ökat betydligt även om denna ökning nu har avtagit. I Skolverkets rapport Uppföljning av språkintroduktion73 framhålls att studie- och yrkesvägledarna har en mycket viktig roll för språkintroduktionseleverna eftersom de inte känner till det svenska utbildningssystemet och den svenska arbetsmarknaden.

Vilka elever som ska anses vara nyanlända definieras i skollagen. Personen ska ha varit bosatt utomlands och numera vara bosatt i

72Delegationen för unga och nyanlända till arbete. Dir. 2014:157.

73Uppföljning av språkintroduktion. Rapport 454. Skolverket. 2017.

168

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

Sverige. Personen ska ha påbörjat sin utbildning här senare än höst- terminens start det kalenderår då hon eller han fyller sju år. En elev ska inte längre anses vara nyanländ efter fyra års skolgång i Sverige.74 Nyanlända elever skolgång omfattas av samma bestämmelser som övriga elevers när det gäller t.ex. skolans värdegrund och kunskaps- uppdrag, studie- och yrkesvägledning, elevhälsa, ledning och stimu- lans samt skolans kompensatoriska uppdrag. Därutöver finns bestäm- melser som specifikt avser nyanlända elever. Dessa bestämmelser syftar till att stärka nyanländas möjligheter att utvecklas så långt som möjligt mot utbildningens mål. Åtgärder som riktar sig specifikt till denna elevgrupp är undervisning i förberedelseklass och möjlighet till anpassad timplan i de obligatoriska skolformerna (bl.a. grund- skolan) samt språkintroduktion i gymnasieskolan.75 En bedömning

av en nyanländ elevs kunskaper ska göras skyndsamt.

Behovet av stöd och vägledning måste betraktas som särskilt stort för många nyanlända elever. Utbildningsutskottets uppföljning av studie- och yrkesvägledningen visar att bl.a. nyanlända elever i grund- och gymnasieskolan ofta har särskilda behov av studie- och yrkesvägledning. Även om nyanlända elever i många avseenden har samma behov av vägledning som andra barn och unga behöver väg- ledningen vara mer omfattande och ofta också anlägga ett brett perspektiv. Både den snäva och den vida vägledningen behöver vara mer omfattande för att elever ska förstå det svenska utbildnings- systemet och den svenska arbetsmarknadens utformning och kom- petenskrav. Vidare visar samma uppföljning att många studie- och yrkesvägledare som arbetar med nyanlända elever efterfrågar ett bättre nationellt stöd för arbetet med denna generellt sett resurskrävande grupp. Även de nyanländas vårdnadshavare kan behöva involveras i vägledningen för att underlätta förståelse för det svenska utbild- ningssystemet, den svenska arbetsmarknadens utformning och kom- petenskraven. Vidare måste man räkna med att tolk kan behöva anlitas, vilket bidrar till att vägledningssamtalen kräver mer tid.

Huvudmän och enskilda vägledare har i dag ett stort ansvar att själva ta fram vägledningsmaterial som är anpassade efter nyanlända

743 kap. 12 a § skollagen.

75Utbildning för nyanlända elever. Skolverkets allmänna råd med kommentarer. Skolverket. 2016.

169

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

elevers behov. Skolverket har i samarbete med lärosäten bl.a. anord- nat utbildningar om vägledningen av nyanlända elever och tagit fram visst material men vägledarna efterfrågar mer stöd.

I en enkät från Lärarnas Riksförbund (LR)76 uppger flera studie- och yrkesvägledare att behovet av kompetensutveckling för studie- och yrkesvägledarna är stort. Den bilden bekräftas också av de möten utredningen haft med verksamma studie- och yrkesvägledare. Man uttrycker behov av att öka kunskap och förståelse för de nyanländas perspektiv, att utveckla metoder och tekniker för vägledningssam- talen. Det finns också behov av att öka kunskapen om migration och nyanlända elevers rättigheter.

Det ökade antalet nyanlända aktualiserar krav på anpassning av studie- och yrkesvägledningen, där metoder och arbetssätt utvecklas för att stötta de nyanlända i deras integration. Utredningen har mött flera exempel på skolor som har väl fungerande rutiner och modeller för vägledning av nyanlända, där man aktivt och medvetet arbetar för att ge nyanlända kunskap om det svenska skolsystemet, vidga per- spektiven när det gäller yrken och arbetsliv och utveckla elevernas självkännedom. Variationerna är dock stora och hos alltför många huvudmän pågår inte ett sådant medvetet arbete. Även när det gäller tilldelning av resurser varierar det stort mellan huvudmän.

Trots att nyanlända elever ofta har större behov av vägledning än andra elever är det utredningens erfarenhet att få huvudmän erbjuder nyanlända elever mer studie- och yrkesvägledning än andra.

Många elever med utländsk bakgrund upplever att de inte får någon vägledning under skoltiden och att klassrummet sällan nyttjas för frågor som rör framtida utbildning och arbete. Det visar Catarina Lundqvist i sin avhandling77 om elever med utländsk bakgrund på handels- och administrationsprogrammet och samhällsekonomiska programmet. Hon framhåller att det finns en stark medvetenhet om vikten av utbildning men att ungdomarna upplever att de blir hän- visade till att själv välja och orientera sig i utbildningsutbudet.

76Vägledningen måste bli hela skolans ansvar. Så tycker studie- och yrkesvägledarna att vägled- ningen fungerar i praktiken. Lärarnas riksförbund. 2017.

77Möjligheternas horisont. Etnicitet, utbildning och arbete i ungas berättelser om karriärer. C. Lundqvist. Umeå universitet. 2010.

170

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

Ungdomar med utländsk bakgrund betonar starkare än andra att gymnasievalet är svårt och uttrycker större behov av stöd från för- äldrar och vägledare78. Professor Nihad Bunar vid Stockholms univer- sitet menar att barn och ungdomar som tidigt förstår skolsystemet också lättare integreras i samhället. Det finns viss svensk forskning som berör olika aspekter av vägledning i relation till elever med migra- tionsbakgrund. Vikten av studie- och yrkesvägledning för nyanlända bekräftas t.ex. i Åsa Sundelins doktorsavhandling om interaktionen i vägledande samtal med unga i migration79. Hon visar att det finns en språklig asymmetri mellan samtalsparterna som påverkar elever- nas möjligheter att uttrycka sina ambitioner och planer för fram- tiden. Elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter får en undan- skymd plats i samtalet. I stället riktas blicken mot elevernas brister i relation till det svenska samhällets villkor.

I en intervju säger Åsa Sundelin:

Resurserna för vägledningen avspeglas i samtalen. Elever som fick mindre tid för vägledande samtal lämnades att hantera frågor om framtiden i högre grad på egen hand, något de har begränsade möjligheter att göra. Men en vägledning med mer resurser fick en mer utbildande och väg- ledande funktion i samtalen.

Hon menar också att frågor om utbildning och arbetsliv i Sverige är centrala för eleverna som ofta inte har någon att prata om dessa frågor med. De saknar svenska nätverk och behöver både kunskaper om olika gymnasieprogram och praktiska och konkreta erfarenheter och upplevelser av utbildning och arbetsliv för att kunna skapa sig bilder av vilka möjligheter som finns. Sundelin menar att om målsättningen med studie- och yrkesvägledning ska tas på allvar behöver den orga- niseras i en vidare mening, där frågor om utbildning och arbetsliv inte enbart behandlas i individuella samtal vid enstaka tillfällen utan också sker inom ramen för undervisningen.

Michael Lindblad visar i sin avhandling80 att skolan brister i kom- munikationen och samarbetet med föräldrar till nyanlända elever. Utbildning blir ett alternativ först när de unga upptäckt att det är svårt att få ett jobb utan ytterligare studier. Också han understryker

78Att bana vägen mot framtiden – karriärval och vägledning i individuellt och politiskt perspektiv. L. Lundahl, s. 225. Studentlitteratur. 2010.

79Att skapa framtid – En analys av interaktionen i studie- och yrkesvägledande samtal med unga i migration. Å. Sundelin. Stockholms universitet. 2016.

80De förstod aldrig min historia: unga vuxna med migrationsbakgrund om skolmisslyckande och övergångar mellan skola och arbete. M. Lundblad. Umeå universitet. 2016.

171

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

vikten av institutionellt stöd, och olika former av vuxenutbildning för att öka möjligheterna till arbete eller ge behörighet till hög- skolestudier. Avhandlingen visar också att enbart studie- och yrkes- vägledning i form av enstaka samtal och kortare informationsinsatser inte är tillräckligt. Någon form av återkommande, strukturerad under- visning är en nödvändighet för elever som har migrationsbakgrund, och i ännu högre grad om de är nyanlända och dessutom inte har tillgång till utbildningskapital i familjen. Även forskaren Hassan Sharifs resultat pekar på hur betydelsefullt det är att inkludera såväl vårdnadshavare och beakta elevernas bakgrund i studie- och yrkes- vägledning för nyanlända elever.81 Internationellt finns lång erfaren- het av arbete med nyanlända och vägledning. Som exempel kan nämnas den indiske psykologen dr Gideon Arulmani82 och Linda Gottfredson83, professor i pedagogisk psykologi vid University of Delaware, beskrivit hur viktig förståelsen är för hur normer och förväntningar påverkar de karriärval vi gör.

Det är viktigt att framhålla betydelsen av att nyanlända elever och även deras vårdnadshavare får kunskaper om den svenska arbets- marknaden. Dels hur efterfrågan ser ut och dels yrkenas karaktär i Sverige. Det finns yrken som i andra länder anses vara smutsiga och farliga och därmed får låg status men som i Sverige innebär bättre arbetsförhållanden och högre status samt lön.

Det kan alltså konstateras att nyanlända elevers behov av studie- och yrkesvägledning är stort.

Nyanlända elever i grundskolan

De nyanlända som påbörjar sin utbildning i grundskolans senare årskurser är en särskilt utsatt grupp. På mycket kort tid förväntas de komma ikapp sina svenska klasskamraters ämneskunskaper på ett språk som de inte kan och dessutom i en ny kultur och skolsystem. Redan då en sådan elev börjar i den svenska grundskolan kan skolan i många fall konstatera att elevens möjligheter att bli behörig till gymnasieskolans nationella program är starkt begränsade. Därför

81Här i Sverige måste man gå i skolan för att få respekt”: Nyanlända ungdomar i den svenska gymnasieskolans introduktionsutbildning. H. Sharif. Uppsala universitet. 2017.

82Handbook of Career Development. G. Arulmani, A. J. Bakshi, F. T. Leong & T. Watts. Springer. 2016.

83www1.udel.edu/educ/gottfredson

172

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

måste skolan på ett tidigt stadium göra en långsiktig planering för dessa elevers skolgång för att öka deras möjligheter att komma vidare i utbildningssystemet och inte fastna i återvändsgränder. Regeringen konstaterar, i prop. 2017/18:194, Fler nyanlända ska uppnå behörig- het till gymnasieskolan och kvaliteten i förskola och fritidshem ska stärkas, att nyanlända elever kan ha ett extra stort behov av studie- och yrkesvägledning. En ny reglering har därför införts i skollagen om att varje nyanländ elev som påbörjar sin skolgång i högstadiet i grundskolan och i specialskolan ska få en individuell studieplan i samband med den inledande bedömningen. Någon närmare regler- ing om elevens rätt till studie- och yrkesvägledning har dock inte införts i samband med detta.

Nyanlända elever i gymnasieåldern

Nyanlända elever i gymnasieålder studerar oftast på språkintroduk- tion. Nästan nio procent av alla elever i åldersgruppen 16–18 år kom till Sverige hösten 2015. Språkintroduktion var under läsåret 2016/2017 gymnasieskolans fjärde största program med 35 863 ele- ver.84 Hösten 2017 fanns drygt 32 000 elever registrerade på språkintroduktion. Enligt Skolverkets preliminära statistik är motsvarande antal för läsåret 2018/2019 22 500 elever. Det är det introduktionsprogram med den lägsta andelen elever (endast 36 procent) som övergår till ett nationellt program.85 Programmet finns i 245 av landets 290 kommuner. Flera signaler tyder på att det finns svårigheter för nyanlända elever att ta sig vidare från språk- introduktion och att kännedomen hos eleverna om fortsatta utbildningsvägar varierar. Nyligen har det införts förtydliganden i skollagen om att när en nyanländ elev tas emot till språkintroduktion ska elevens kunskaper bedömas. Bedömningen ska göras skyndsamt så att en individuell studieplan kan upprättas inom två månader från mottagandet. Resultatet av bedömningen ska ligga till grund för den

84PM Betyg och studieresultat i gymnasieskolan år 2016. Avser elever som började på introduk- tionsprogram 2011 och hur stor andel elever som övergått till nationellt program till och med 2016. www.skolverket.se

85Vårt gemensamma ansvar – för unga som varken arbetar eller studerar. SOU 2018:11.

173

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

individuella studieplanen.86 Skolinspektionens granskning av Språk- introduktion i gymnasieskolan87 visar att studie- och yrkesväg- ledningen ofta präglas av låga förväntningar och bristande tilltro till elevernas förmåga. Det leder till att en del elever får studera på en för låg nivå vilket i sin tur gör att det tar längre tid innan de kan söka vidare till annan utbildning. I vissa fall vägleds elever till att sänka sin ambitionsnivå vad gäller studier och yrkesliv. Detta fenomen har utredningen träffat på i flera sammanhang, inte endast när det gäller förväntningar på nyanlända elevers förmåga. Det benämns av vissa som cooling down-effekten och innebär att vägledaren i syfte att underlätta och hitta enkla lösningar, inte vidgar perspektiv eller ställer adekvata förväntningar som svarar mot elevens ambitionsnivå. Skolinspektionens granskning visade också positiva exempel där studie- och yrkesvägledning kommer in i tidigt skede, som en integrerad del i elevens utbildning under samverkan med studie- och yrkesvägledare och övrig skolpersonal. Sverige har ett relativt oflexibelt utbildningssystem som skapar svårigheter för nyanlända elever som snabbt vill komma vidare i sin utbildning och göra övergångar mellan utbildningar under terminstid. Hos många huvudmän har man dessutom svårt att få tag på studie- och yrkesvägledare, modersmålslärare eller studiehandledare på olika modersmål och personal till elevhälsan.

Utredningen har mött flera exempel på hur man arbetar med ny- anlända och vägledning. Ett exempel handlar om att ge en ökad för- ståelse för det svenska skolsystemet och att vidga perspektiven när det gäller yrken och arbetsliv, samt att bidra till ökad självkännedom. Syftet är att förbereda och involvera de nyanlända i det svenska samhället och att skapa bilder av framtidsmöjligheter. Lektionerna leds av en studie- och yrkesvägledare. Eleverna delas in i grupper utifrån sitt språk, de får en s.k. språkkompis. Man arbetar med att översätta viktiga begrepp från de vanligaste 8–10 språken. Man an- vänder bilder, skriver på tavlan, visar kortare filmer och använder kroppsspråk och talar sakta. Man använder sig medvetet om olika pedagogiska metoder för att tala om och ta tillvara tidigare erfaren- heter i förhållande till den nya tillvaron i Sverige och bygger sakta upp förmågan att se möjligheter och att utveckla en karriärkompe- tens för att planera inför ett kommande arbetsliv.

8617 kap. 14 a § skollagen.

87Språkintroduktion i gymnasieskolan. Kvalitetsgranskning. Skolinspektionen. 2017.

174

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

Ett annat lokalt exempel är arbete med arbetslivskunskap i några kommuner i Skåne med stöd av Dua. Målet med projektet är att skapa en metod för arbetslivskunskap för nyanlända ungdomar på introduktionsprogram i gymnasieskolan. Fyra gymnasieskolor i tre kommuner är med i projektet. I projektet började man med att träffa rektor, därefter lärare och sedan ungdomarna själva som fick berätta hur de ser på arbetsmarknaden i Sverige och hur de ser på sin framtid. Mot ovanstående bakgrund skapades en metod med block för arbets- livskunskap utifrån ungdomarnas önskemål. Målet var att bredda ungdomarnas kunskap om olika utbildningsvägar och inom vilka yrkesområden det finns jobb. Ungdomarna kunde räkna upp fem yrkeskategorier medan det finns över 7 000 stycken yrkeskategorier till enligt Arbetsförmedling. I Sverige råder dessutom en arbets- kraftsbrist där företagarna skriker efter rätt kompetens. Projektet sökte efter goda exempel på arbetslivskunskap och märkte att många i Sverige sitter på varsin kammare och uppfinner hjulet om och om igen. Projektet byggde sedan upp ett material för arbetslivskunskap som bestod av 14 moduler som skulle ses som ett smörgåsbord som skolorna kunde välja ifrån utifrån behov. Exempel på moduler är Studiebesök på Arbetsförmedlingen, skriva CV, föreläsning av före- tagsrepresentanter med flera och kommunikation och sociala koder.

Sammantaget framkommer en problembild som pekar på att ny- anlända elever i gymnasieskolan inte ges tillräckligt goda förutsätt- ningar för fortsatt utbildning, vilket riskerar att få negativa konse- kvenser för deras skolgång och framtidsmöjligheter. Med detta som bakgrund genomför Skolinspektionen under 2018 en granskning av huvudmäns och skolors arbete för att ge nyanlända elever förut- sättningar att gå vidare i sina studier efter språkintroduktion. Gransk- ningen inriktas mot centrala förutsättningar för att skapa samman- hållna utbildningsvägar för nyanlända elever och där riskbilden visar att det finns brister. Elever som började på språkintroduktion 2011 och 2012 har följts upp över tid. För perioden ett till fyra år efter studiestart visar uppföljningen att det endast var 36 procent av ele- verna som gick vidare till ett nationellt program innan de fyllde 20 år. 47 procent övergick till någon form av vuxenutbildning under perio- den. De nya lagreglerna om möjlighet till tillfälliga uppehållstillstånd för gymnasiestudier innebär också att nyanlända elevers behov av valkompetens är ännu större eftersom de måste kunna välja rätt utbildning från början för att öka möjlighet att få uppehållstillstånd.

175

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

Om de väljer att läsa yrkeskurser inom ramen för yrkesintroduktion eller en sammanhållen yrkesutbildning inom ramen för vuxenutbild- ningen får de inte byta inriktning. Många unga nyanlända hinner inte slutföra språkintroduktionen innan de är 20 år då den övre gränsen går för att få börja läsa ett nationellt program inom gymnasieskolan. En knapp tredjedel av eleverna gick direkt från språkintroduktion till vuxenutbildning. Av de elever som går vidare till ett nationellt pro- gram är det även långt ifrån alla som uppnår en gymnasieexamen inom gymnasieskolan.88 Vuxenutbildningen har därmed en viktig roll även för denna grupp i deras fortsatta studier.

Nyanlända unga vuxna

Att erbjuda utbildning för nyanlända eller utrikesfödda har blivit en allt större del av komvux ansvar. Utöver nyanlända finns det ett stort antal andra utrikes födda i vuxenutbildningen. 2017 studerade cirka 235 000 elever på grundläggande och gymnasial nivå i komvux. Över en period på fem år har komvux på grundläggande och gymnasial nivå ökat med drygt 45 000 elever. Elevökningen i komvux fortsatte under 2017. I dag är cirka 95 procent av eleverna på grundläggande nivå och 38 procent av eleverna på gymnasiala nivå utrikes födda.89 Antalet elever i utbildning i svenska för invandrare (sfi) har ökat kraf- tigt under 2000-talet och 2017 var det 163 175 elever registrerade i sfi. Vidare förväntas fler personer anvisas att söka och delta i komvux eller motsvarande inom ramen för etableringsprogrammet genom den s.k. utbildningsplikten.

Skolverkets fick i regleringsbrevet för 201790 i uppdrag av reger- ingen att genomföra en kartläggning av målgruppen unga nyanlända under 25 år, målgruppens utbildningsbehov inom den kommunala vuxenutbildningen och hur dessa behov kan mötas. Inom ramen för uppdraget genomförde Skolverkets en enkät till kommuner där det ställdes en öppen fråga om vilka utbildningsbehov gruppen nyanlända under 25 år har, och vad som skiljer gruppens behov gentemot övriga

88Uppföljning av språkintroduktion. Beskrivande statistik på nationell nivå och nyanlända elevers övergångar till och från språkintroduktion. Rapport 469. Skolverket. 2018.

89Elever, kursdeltagare och studieresultat i grundläggande och gymnasial vuxenutbildning år 2017. Dnr. 2018:01008. Skolverket. 2018.

90Dnr U2016/01673/GV, U2016/01708/S, U2016/04154/GV.

176

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

studerande i komvux. Skolverket beskriver i redovisningen av upp- draget91 att flera kommuner utöver behovet av mer struktur och lärarledd undervisning nämner att det även finns ett behov av mer struktur och lärarledd undervisning samt att det finns vissa svårig- heter med att erbjuda rätt koncept av utbildningsupplägg för mål- gruppen. Bland kommunernas svar uttrycks också behov av studie- vägledning, studieteknik och datorvana. I redovisningen belyser Skolverket även att det förekommer en hel del diskussion om hur utbildningssystemet bäst möter nyanlända som åldersmässigt ligger i gränsytan mellan gymnasieskolan och komvux.92 Flera kommuner pekar på att dagens situation i många fall är otillfredsställande vad gäller den delgrupp nyanlända som är i gymnasieåldern när de kom- mer till Sverige, men som inte hinner uppnå behörighet till gym- nasieskolans nationella program innan de har passerat gymnasie- skolans åldersgräns. Komvux är en viktig möjlighet för denna grupp. Men, enligt flera aktörer, förekommer problem och svårigheter av olika slag när det gäller denna grupps inträde i komvux. En av de svårigheter som påtalats är att det ibland uppstår ett glapp i tiden mellan gymnasiestudierna och komvux-studierna, och att detta glapp innebär en stor risk för minskad studiemotivation. Ett uppehåll på några månader kan ha stor negativ verkan i en ung persons liv. En orsak till att glapp uppstår, som framkommit i Skolverkets kontakter med olika aktörer, är att kontakterna och samverkan mellan gym- nasieskolan och komvux i vissa fall är otillräckliga.

En annan svårighet som framkommit avseende gränsytan mellan gymnasieskolan och komvux är att en del elever tappar motivationen i gymnasieskolan när de inser att de inte kan börja på ett nationellt program. Den personliga inställningen och motivationen i detta läge påverkas sannolikt av vilken kunskap man har om komvux, och om andra studievägar vid sidan av gymnasieskolan. I flera kommuner finns en stor medvetenhet om detta, och det finns olika exempel på att huvudmän för gymnasieskolan satsar på att rikta språkintroduk- tionen för äldre elever mot komvux (eller mot arbetsmarknaden) och på att huvudmän för gymnasieskolan eller komvux satsar på att

91Skolverkets redovisning av uppdrag om nyanlända under 25 år och deras utbildningsbehov inom komvux, U2016/01673/GV, U2016/01708/S, U2016/04154/GV. Dnr 2017:295.

92Som huvudregel är en vuxen behörig att delta i komvux på grundläggande och gymnasial nivå från och med andra kalenderhalvåret det år han eller hon fyller 20 år, om han eller hon i övrigt uppfyller föreskrivna villkor (jfr 20 kap. 20 § skollagen). Om det finns särskilda skäl kan också den som är yngre vara behörig att tas emot om det med hänsyn till den sökandes personliga förhållanden finns särskilda skäl (3 kap. 2 § förordningen [2011:1108] om vuxenutbildning).

177

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

stärka studie- och yrkesvägledningen och samhällsorienteringen för dessa målgrupper. I Skolverkets redovisning ges exempel på särskilda insatser avseende gränsytan mellan gymnasieskolan och komvux, ett exempel är ett särskilt spår inom språkintroduktion för elever som inte hinner påbörja ett nationellt program innan 20 års ålder. Detta spår riktas mer mot arbetsmarknaden och mot komvux och folkhög- skola än mot fortsatta studier inom gymnasieskolan. Motivet för detta initiativ var att man såg att många av de ungdomar som inte skulle hinna bli behöriga till nationella program i gymnasieskolan innan 20 års ålder tappade motivationen när de blev medvetna om att de inte skulle kunna fortsätta i gymnasieskolan. Syftet är att visa för eleverna att det finns många möjligheter inom komvux och i arbets- livet, och att på så sätt medverka till fortsatt studiemotivation. Detta spår inom språkintroduktionsprogrammet innehåller också mycket samhällsinformation. Skolan gör vidare en kartläggning av hur långt eleven har kommit i sin utbildning, som komvux sedan får ta del av för att kunna planera ett mottagande på ett smidigt sätt och för att undvika att övergången mellan skolformerna blir ett glapp.

Ett annat exempel är prova på och tidig inblick i komvux-utbild- ningar, där bl.a. möjligheten att prova på vårdutbildning på olika nivåer ges inom ramen för språkintroduktionen och en inriktning inom introduktionsprogrammet yrkesintroduktion. I enkäten till kommu- nerna ställde Skolverket även en öppen fråga om kommunerna har goda exempel på hur komvux kan möta behoven hos nyanlända under 25 år. En kommun beskriver att de anordnar studiebesök på komvux för eleverna på språkintroduktion så att eleverna ska få en bättre bild av och förståelse av vad studier på komvux innebär. En ytterligare kommun beskriver att språkintroduktion, sfi och komvux finns i samma byggnad vilket ökar möjligheterna till en bra dialog och övergångar när eleverna ska byta utbildningsform.

5.4Sammanfattande slutsatser

Det är tydligt att många elever i skolväsendet upplever att val av inriktning och vidare studier är svårt. Det är också tydligt att alla elever inte har tillgång till studie- och yrkesvägledning efter önske- mål och behov. Utredningens arbete visar att det varierar stort i vilken utsträckning elever får tillgång till individuell vägledning. Den

178

SOU 2019:4

Tillgång till vägledning

varierande tillgången är problematisk ur ett likvärdighetsperspektiv då alla elever inte får möjlighet att välja på samma villkor. Val som är väl underbyggda ökar barns och ungdomars motivation att fullfölja sin utbildning och minskar därmed både den enskildes och samhällets ekonomiska och sociala kostnader.

Det finns många olika skäl till bristerna men utredningens analys är att det till viss del handlar om bristande kunskap hos skolans personal om vad studie- och yrkesvägledning är och nyttan av den både för elever och samhälle. Många lärare och rektorer ser endast vägledningen i den snäva bemärkelsen och därmed som ett ansvar endast för studie- och yrkesvägledaren. Vägledning i vid bemärkelse har svårt att få genomslag, kanske därför att man inte alltid ser värdet av den eller förstår vad den syftar till. Man ser heller inte de möjlig- heter som vägledningen ger, som en del i skolans jämställdhets- arbete, som ett instrument för skolans kompensatoriska uppdrag eller som ett bidrag i arbetet för nyanlända elever eller de elever som är i behov av särskilt stöd. De vinster som finns att göra med hjälp av studie- och yrkesvägledningen, genom att underlätta övergångar mellan olika skolformer och mellan skola och arbetsliv är inte heller uppenbara.

Studie- och yrkesvägledningen blir därmed en icke prioriterad företeelse och omfattas vare sig av huvudmannens och rektors styrning eller av kvalitetsarbetet. Detta får allvarliga konsekvenser utifrån flera olika perspektiv. Det drabbar individer, särskilt de med de största svårigheterna. Det drabbar samhället i form av ökade kostnader och det drabbar arbetsmarknaden genom bristande kompetensförsörjning.

Förutom bristande kunskaper beror det också på att regelverket är otydligt och inte ger huvudmän och rektorer tillräckligt tydlig ledning i vad som förväntas av dem. När rektor och huvudman inte vet vad det är man ska styra mot blir styrningen därefter. Huvudmän tolkar regleringen olika och så som lagstiftningen ser ut i dag är det möjligt att leva upp till kraven i skollagen utan att dess syfte uppfylls, dvs. elever kan mycket väl ha tillgång till studie- och yrkesvägledning men inte i den omfattning som de har behov av. Detta beror på att elevernas behov inte i tillräcklig utsträckning inventeras och analyseras, vare sig av rektorn eller huvudmannen. Det råder också osäkerhet kring vad formuleringen ”tillgång till personal med sådan kompetens att deras behov av vägledning inför val av framtida utbildnings- och

179

Tillgång till vägledning

SOU 2019:4

yrkesverksamhet kan tillgodoses” betyder i realiteten och utred- ningen bedömer därför att denna skrivning behöver förtydligas. Det behöver också förtydligas vad som menas med vägledning i snäv och vid bemärkelse för att säkerställa att elever ges tillgång till både och. För att säkerställa att studie- och yrkesvägledningen är hela skolans ansvar behöver även ansvarsfördelningen tydliggöras. Det måste stå helt klart för alla vad det är som elever och presumtiva elever ska ha tillgång till, vad de ska erbjudas, vem som ska erbjuda vad och i vilken omfattning.

180

6Ansvarsfördelning, organisation och samverkan

I det här kapitlet redogör utredningen för hur styrningen och led- ningen av studie- och yrkesvägledningen fungerar och hur resurser för vägledning fördelas hos huvudmännen. Vidare presenteras några olika modeller för hur studie- och yrkesvägledningsarbetet organi- seras och hur samverkan med externa aktörer ser ut.

6.1Hur fungerar styrning och ansvarsfördelning i dag?

6.1.1Vad säger regelverket

Alla barns och elevers rätt till en likvärdig utbildning är en av de grundläggande byggstenarna i det svenska skolväsendet. I kravet på likvärdighet ligger även att hänsyn ska tas till barns och elevers olika förutsättningar och behov.1 En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen. Av regeringens jämställdhetspolitiska mål om jämställd utbildning framgår att kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma möj- ligheter och villkor när det gäller personlig utveckling. Det handlar om att ha jämställda förutsättningar att utveckla intressen, ambitioner och att nå sin fulla potential utan att hindras av strukturer, fördomar och stereotypa föreställningar utifrån kön. Det finns ett särskilt ansvar inom skolväsendet att främja personlig utveckling.2

1Prop. 2009/10:165 s. 638.

2Makt, mål och myndighet – feministisk politik för en jämställd framtid, 2017–2020. Skrivelse 2016/17:10. Regeringen.

181

Ansvarsfördelning, organisation och samverkan

SOU 2019:4

Som beskrivits i kapitel 3 regleras huvudmannens styrning och ledning av studie- och yrkesvägledningen i skollagen och i läropla- nerna. Regelverket förtydligas i Skolverkets allmänna råd med kom- mentarer om arbetet med studie- och yrkesvägledning. Skollagens bestämmelser om studie- och yrkesvägledning tar sin utgångspunkt i elevernas behov. För att säkerställa att elevernas behov av studie- och yrkesvägledning kan tillgodoses behöver huvudmannen analysera behoven och med utgångspunkt i analysen bedöma vilka resurser som krävs och tydliggöra vad som ska prioriteras och utvecklas. Vidare behöver huvudmannen utvärdera och analysera sitt arbete med studie- och yrkesvägledning i syfte att, vid behov, förbättra arbetet. Det finns fler regler, som inte direkt gäller vägledning, som en huvudman måste ha som utgångspunkt för att kunna styra arbetet med studie- och yrkesvägledningen.

Kommuner ska fördela resurser till skolenheter inom den egna kommunen.3 Kommunerna har därmed ett övergripande och genom- gående ansvar för resursfördelning som inte andra huvudmän har då de fördelar resurser dels till egna förskole- och skolenheter, dels till andra huvudmän enligt särskilda bestämmelser om bidrag till fri- stående verksamheter, interkommunal ersättning och ersättning till statliga skolor. För bidrag till fristående verksamheter finns ett separat regelverk som bygger på likabehandlingsprincipen.

Även resursfördelningen inom skolenheter ska anpassas efter elevernas olika förutsättningar och behov och för detta har rektorn, inom givna ramar, ett ansvar.

Huvudmän och skolor ska bedriva ett systematiskt kvalitets- arbete vilket innebär att systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla utbildningen. I utbildningen ingår studie- och yrkes- vägledningen. Inriktningen på det systematiska kvalitetsarbetet ska vara att de mål som finns för utbildningen i skollagen och i andra föreskrifter (nationella mål) uppfylls. Det systematiska kvalitetsarbetet ska omfatta både målen för verksamhetens genomförande och målen för barns och elevers lärande. Av Skolverkets allmänna råd med kom- mentarer om systematiskt kvalitetsarbete för skolväsendet framgår att det

32 kap. 8 b § skollagen.

182

SOU 2019:4

Ansvarsfördelning, organisation och samverkan

behövs skriftlig dokumentation för att regelbundet kunna stämma av att kvalitetsarbetet leder till en utveckling mot målen.4

Rektorn har ansvaret för hur arbetet med studie- och yrkesväg- ledningen organiseras på skolnivå. I förarbetena till skollagen5 under- stryks att skolledare, lärare och studie- och yrkesvägledare har ett gemensamt ansvar för studie- och yrkesvägledningen, men delvis olika roller. Det åligger rektor att tydliggöra personalgruppernas olika roller och ansvar. Förutom de övergripande målen i skollagen beskrivs målen för studie- och yrkesvägledning i de olika läroplanerna. Målen är olika formulerade för de olika skolformerna eftersom elevernas behov av vägledning ser olika ut inom de olika skolformerna. Det över- gripande målet är alltid att eleven ska kunna göra väl underbyggda val och kunna fatta väl övervägda beslut om sin framtid.

Det är alltså tydligt att bestämmelserna i skollagen, läroplanerna och Skolverkets allmänna råd om studie- och yrkesvägledning ställer krav på huvudmannen att konkretisera vad de nationella målen för studie- och yrkesvägledning innebär för den egna verksamheten, och vid beslut om organisation och resursfördelning säkerställa att elevernas behov av studie- och yrkesvägledning kan tillgodoses. Rektorn be- höver se till att det finns rutiner och metoder för att planera, utveckla och utvärdera studie- och yrkesvägledningen så att den tillgodoser elevernas behov. Vidare behöver rektorn fördela ansvaret för studie- och yrkesvägledningen mellan studie- och yrkesvägledare, lärare och övrig personal samt besluta om formerna för samarbetet mellan dem.

6.1.2Styrningen av studie- och yrkesvägledningen

ipraktiken

Även om det finns exempel på huvudmän som har en god styrning och ledning av studie- och yrkesvägledningen och en väl fungerande organisation, är det utredningens bedömning att det är ovanligt. Flera studier och granskningar lyfter fram att en viktig orsak till att studie- och vägledningen inte fungerar tillfredställande hos huvud- män beror på att styrningen och ledningen av densamma är svag.

ISkolinspektionens kvalitetsgranskning av studie- och yrkesvägled- ningen från 2013, framkom bl.a. att det fanns omfattande brister i

4Systematiskt kvalitetsarbete – för skolväsendet. Skolverkets allmänna råd med kommentarer Skolverket. 2015.

5Prop. 2009/10:165, s. 278.

183

Ansvarsfördelning, organisation och samverkan

SOU 2019:4

arbetet med studie- och yrkesvägledningen och att det i de flesta fall berodde på en svag styrning av verksamheten. Den vanligaste brist som myndigheten identifierade var rektorns bristande ansvar för att styra och leda verksamheten. Utbildningsutskottet har med stöd av Statistiska centralbyrån (SCB) genomfört en enkätundersökning med cirka 4 000 rektorer i grund- respektive gymnasieskolan om deras arbete med att styra och leda arbetet med studie- och yrkesvägled- ningen på de enskilda skolorna. Enkäten gjordes inom den upp- följning av studie- och yrkesvägledningen som utbildningsutskottet gjort.6 I enkäten uppgav 66 procent av de tillfrågade rektorerna att huvudmannen hade beslutat om mål för studie- och yrkesvägledningen. 16 procent uppgav att huvudmannen inte hade beslutat om sådana mål och 17 procent uppgav att de inte visste om det fanns beslutade mål för studie- och yrkesvägledningen. Av enkäten framgår vidare att av de 14 procent av samtliga rektorer som uppgav att de statliga regelverken för studie- och yrkesvägledning borde förändras menade 42 procent att huvudmannens ansvar borde förtydligas. Utredningens erfarenheter från möten med olika aktörer ger en bild av att när rektorer får syn på vilket mervärde en väl fungerande studie- och yrkes- vägledning kan ge, t.ex. när det gäller ökad studiemotivation, bättre måluppfyllelse, färre felval, studiemisslyckanden och avhopp, vill de prioritera verksamheten på ett annat sätt. När de inser vilka krav de kan ställa på vägledningen ökar benägenheten att styra den. Före- trädare för rektorsutbildningen menar att det är en förhållandevis begränsad kompetensutbildningsinsats som behövs för att rektorer ska få upp ögonen för studie- och yrkesvägledningens fördelar.

I en undersökning som Lärarnas riksförbund gjorde 2017 har studie- och yrkesvägledare i grundskolan, gymnasieskolan och inom vuxenutbildningen fått svara på hur de upplever att de nationella styr- dokumenten och de allmänna råden efterlevs och fungerar i prakti- ken.7 44 procent av studie- och yrkesvägledarna uppgav att det inte fanns tydliga mål för studie- och yrkesvägledningen på skolan, och 7 procent uppgav att de inte visste om det gjorde det. I en forsk- ningsöversikt från 2015, beskriver Anders Lovén, att studie- och

6Studie- och yrkesvägledning i grund- och gymnasieskolan – en uppföljning. Rapport från riksdagen. 2017/18:RFR24. 2018.

7Vägledningen måste bli hela skolans ansvar. Så tycker studie- och yrkesvägledarna att vägledningen fungerar i praktiken, Lärarnas riksförbund. 2017.

184

SOU 2019:4

Ansvarsfördelning, organisation och samverkan

yrkesvägledarna ofta lämnas ensamma i arbetet med skolans vägledn- ingsuppdrag.8 Av forskningsöversikten framgår bl.a. att ett antal utredningar och utvärderingar beskriver en situation där studie- och yrkesvägledningen sällan upplevs som hela skolans ansvar utan för- blir ett uppdrag för enskilda studie- och yrkesvägledare. Enligt fors- kare och representanter för myndigheter och flera organisationer, däribland Skolverket, Sveriges Skolledarförbund, Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund, uppfattar huvudmän och rektorer regleringen av studie- och yrkesvägledningen som otydlig.

I rapporten Styrning och organisation av den breda studie- och yrkes- vägledningen9 framhålls att en av flera utmaningar för att få genom- slag för studie- och yrkesvägledningen är att dess styrning och led- ning stärks. I rapporten anges att de intentioner som har kommit till uttryck i olika styrdokument inte har omsatts i praktiken. Det leder i sin tur till en rad frågor om hur förutsättningar kan skapas för en styrnings- och uppföljningsverksamhet på lokal och regional nivå som garanterar en likvärdig studie- och yrkesvägledning i linje med de intentioner som har funnits i lagar och styrdokument sedan år- tionden tillbaka. I rapporten redogörs vidare för svårigheten med att utveckla innehåll och former för ett fruktbart samarbete skola och arbetsliv samt svårigheten med att engagera alla personalgrupper i skolan i arbetet med studie- och yrkesvägledning. Det senare har visat sig vara en stor utmaning då skolledarna ofta är mindre benägna att ta på sig ansvaret och lärare hänvisar till studie- och yrkesväg- ledarens exklusiva kompetens på området. I grunden handlar det om att målet om en bred och integrerad studie- och yrkesvägledning – som enligt styrdokumenten är allas ansvar – aldrig har fått något riktigt genomslag. Lärare och andra personalgrupper har ofta vaga före- ställningar om vad studie- och yrkesvägledningen ska ha för bety- delse och vilka förväntningar som kan ställas på den.

I rapporten presenteras tre fallstudier baserade på intervjuer i tre kommuner. De tre kommunerna skiljer sig åt i många avseenden, inte minst när det gäller förutsättningar för ungas etablering, men det finns i alla tre en ambition att utveckla den breda studie- och yrkesvägledningen och hitta former för styrning och uppföljning.

8Karriärvägledning, en forskningsöversikt. A. Lovén (red.). Studentlitteratur. 2015.

9Styrning och organisation av den breda studie- och yrkesvägledningen, En bakgrund och tre fall- studier. Skolverket. 2017.

185

Ansvarsfördelning, organisation och samverkan

SOU 2019:4

I samtliga tre kommuner har det funnits eller varit på väg att ut- arbetas, lokala riktlinjer och handlingsplaner för studie- och yrkes- vägledningen på grundskole- och gymnasienivå. Fallstudien visar dock att kommunerna har valt olika vägar i utformningen av styr- ningen av studie- och yrkesvägledningen. I alla kommuner tar man upp studie- och yrkesvägledningsfrågorna i samband med det syste- matiska kvalitetsarbetet, men spännvidden är stor när det gäller detal- jeringsgrad, uppföljning och återkoppling mellan skolenhetsnivån, å ena sidan, och förvaltningsnivån och politiken å den andra. Oavsett styrningsmodeller brottas alla tre kommuner med problem kopplade till likvärdigheten. Vissa skolenheter har kommit långt och priori- terar studie- och yrkesvägledningsfrågorna högt, på andra skol- enheter är intresset och aktivitetsgraden betydligt mindre. Det kon- stateras vidare att riktlinjer, handlingsplaner och kvalitetsdialoger inte tycks räcka för att sprida engagemanget på bredden. Det konstateras vidare att politikernas engagemang i uppföljningen och styrningen av studie- och yrkesvägledningen varierar mellan kommunerna men det vanligaste är att politikerna inte spelar någon framträdande roll. Det finns inte heller någon tydlig bild av vilken roll politikerna ska ha.

De kostnader som både individer och samhälle drabbas av till följd av felval, matchningsproblem och utbildningsmisslyckanden är betydande. Studie- och yrkesvägledning i bred mening borde vara ett av de främsta verktygen för att förebygga dessa kostnader. Det finns alltså all anledning att öka det politiska intresset på lokal nivå för dessa frågor.

ISyv-barometern10 ställdes också flera frågor som berörde styr- ning och organisation av studie- och yrkesvägledningen. På frågan om det fanns tydliga mål för studie- och yrkesvägledningen på skolan eller i verksamheten svarade 35 procent att det inte fanns sådana mål medan 16 procent inte visste om det gjorde det.

I den tidigare omnämnda Yrkesprogramsutredningens (U 2014:01) betänkande11 betonas bl. a. att även om studierna om vägledningens samhällsekonomiska betydelse ännu saknas finns det åtskilliga studier som bekräftar betydelsen av studie- och yrkesvägledning för väl- grundade utbildningsval och för att mildra effekterna av social bak-

10En undersökning som riktar sig till studie- och yrkesvägledare och genomförs vart tredje år av företagen Ungdomsbarometern och Skolsamverkan, senast år 2016, www.ungdomsbarometern.se

11Välja yrke. SOU 2015:97.

186

SOU 2019:4

Ansvarsfördelning, organisation och samverkan

grund, etnicitet och könstillhörighet. Mot bakgrund av alla de rap- porter som visar brister kopplat till elevers tillgång till kvalificerad och likvärdig studie- och yrkesvägledning förordar Yrkesprograms- utredningen en hårdare reglering. Samma utrednings förslag om prak- tisk arbetslivsorientering (prao) har beslutats av riksdagen. Genom prao ska eleverna få inblick i hur arbetslivet fungerar och hur arbetet i specifika branscher går till. Det kräver att huvudmannen och skol- enheterna har en organisation och tydliga mål för den praktiska arbetslivsorienteringen.

I publikationen Att välja utbildning12 sammanställs forskning som berör frågor om utbildningsval, bl.a. kopplat till studie- och yrkes- vägledning. Nationalekonomen Anders Stenberg konstaterar där att forskningen om studie- och yrkesvägledningen har blivit allt mer omfattande. Samtidigt betonar han att det inte finns så många regel- rätta effektutvärderingar på området. Han pekar också på det para- doxala att styrdokumenten för skolan under så många år framhållit betydelsen av en bred studie- och yrkesvägledning, men att inte mycket hänt i praktiken för att förverkliga en sådan ordning. Stenberg verkar i huvudsak stödja de förslag till en hårdare reglering av studie- och yrkesvägledningen som föreslogs av Yrkesprogramsutredningen.

I metodstödet Framtidsval och arbetsliv13 som är framtaget av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) beskrivs gemensamma styrkor och utmaningar i 10 kommuner som satsat på att stärka väg- ledningen. SKL menar att många kommuner (fler än de 10 som ingått i materialet) möter samma utmaningar, och konstaterar att det är en styrka för arbetet med studie- och yrkesvägledning om:

det finns politiskt satta mål för verksamheten med återrappor- tering till politiken,

målen har konkretiserats i arbetsplaner med en tydlig ansvars- fördelning,

studie- och yrkesvägledningen upplevs vara hela skolans ansvar,

det finns förutsättningar för samarbete och kollegialt lärande mellan vägledarna och mellan vägledare och annan skolpersonal,

12Att välja utbildning. Betydelse för individ och samhälle. Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS). 2016.

13Framtidsval och arbetsliv. Exempel från kommuners studie- och yrkesvägledning. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). 2013.

187

Ansvarsfördelning, organisation och samverkan

SOU 2019:4

studie- och yrkesvägledarna arbetar tillsammans med gemensamma metoder, verktyg och arbetsmaterial. Där det är möjligt arbetar vägledarna i mer än en skolform,

vägledningen utgår från elevens behov. Det finns en bredd i väg- ledningsinsatserna, vilket ökar tillgängligheten för eleverna,

det finns strukturerade kontakter med det omgivande samhälls- och arbetslivet och med lokala arbetsgivare,

nya arbetssätt har förankrats hos både vägledare och rektorer och tid har avsatts för att de ska kunna implementeras och utvecklas.

Utredningen har försökt få en bild av hur vanligt det är att huvud- män dokumenterar sitt arbete med studie- och yrkesvägledningen i en plan. Någon regelrätt sammanställning finns inte men det kan ändå konstateras att det blir allt vanligare att huvudmän har en sådan plan. I några planer som utredningen tagit del av kan man finna beskriv- ningar av vad eleverna ska erbjudas i form av vägledning. I andra är det vanligt med en övergripande målbeskrivning som är gemensam för samtliga skolformer kompletterat med konkretiserade mål per skol- form. Vissa huvudmän har också centralt fastställda indikatorer som de mäter och utvärderar mot. Det kan t.ex. vara hur nöjda eleverna är med vägledning, prao, arbetsplatsförlagd utbildning (apl) eller andra områden. Några skriver i sina planer att de kan använda Skolverkets BRUK-material när personalen ska mäta sitt nuläge för studie- och yrkesvägledning.

Det är utredningens uppfattning att det finns välgjorda och ambi- tiösa planer. Det vittnar om att vissa huvudmän själva ser behovet av att arbeta systematiskt med planering och uppföljning av arbetet med studie- och yrkesvägledningen och att dokumentera sitt arbete i en plan.

6.1.3Resurser till studie- och yrkesvägledningen fördelas olika

Tidigare genomförda studier och granskningar visar att huvudmän och skolor ofta saknar verktyg för hur de ska identifiera behoven av studie- och yrkesvägledning inom utbildningen och därmed fördelas inte resurser så att elevernas behov säkerställs. Det råder också olika

188

SOU 2019:4

Ansvarsfördelning, organisation och samverkan

uppfattningar om hur elevernas tillgång till studie- och yrkesvägled- ning ska bedömas. Elever har olika behov. En del elever behöver endast en liten ”knuff”14 medan andra behöver flera samtal under lång tid för att komma vidare. Det räcker därför inte med att använda nyckeltal och enbart fokusera på personaltäthet när det gäller att fördela resur- ser för studie- och yrkesvägledning. Det är inte bara behoven som varierar. Det varierar också i vilken utsträckning elever själva söker vägledning. Det framkommer bl.a. i en forskningsöversikt15 där man menar att benägenheten att söka vägledning är klart relaterad till kön och social bakgrund.

I utbildningsutskottets uppföljning konstaterar man att den snäva vägledningen är mycket betydelsefull för att eleverna ska få det stöd de behöver och att studie- och yrkesvägledarna har en särskild kom- petens och kunskap som är viktig både i vägledningen av enskilda elever och i arbetet med att bistå övrig skolpersonal i deras arbete inom ramen för den vida studie- och yrkesvägledningen. Beroende på elevernas behov kan insatser från studie- och yrkesvägledaren behövas i olika omfattning, men även om elevernas behov bedöms vara begränsade menar forskare som lämnat uppgifter inom ramen för utskottets uppföljning att det finns en gräns för hur gles per- sonaltätheten kan vara utan att den studie- och yrkesvägledande verk- samheten i sin helhet blir lidande. Av utbildningsutskottets uppfölj- ning framgår att elevernas behov av studie- och yrkesvägledning har ökat, vilket bl.a. beror på att antalet valalternativ vad gäller utbild- ningar och yrken har blivit fler, fler elever saknar behörighet till gym- nasieskolans nationella program och att antalet nyanlända elever har ökat kraftigt. Uppföljningen visar samtidigt att många skolor inte prioriterar studie- och yrkesvägledningen och att eleverna därmed riskerar att inte få den vägledning de har behov av. Vidare konstateras i uppföljningen att de grundläggande styrningsmekanismer som krävs för att kunna planera, organisera och dimensionera vägledningsarbetet saknas på många håll. Den enkät som utskottet riktat till 4 000 rek- torer i grund- och gymnasieskolan visar exempelvis att var tredje rektor uppger att huvudmannen antingen inte beslutat om mål för vägledningen eller att man inte vet om några mål beslutats och mindre

14Att välja utbildning. Betydelse för individ och samhälle. Studieförbundet näringsliv och sam- hälle (SNS). 2016.

15Att bana vägen mot framtiden. Karriärval och vägledning i individuellt och politiskt perspektiv. L. Lundahl (red). Studentlitteratur. 2010.

189

Ansvarsfördelning, organisation och samverkan

SOU 2019:4

än hälften av rektorerna uppger att huvudmannen efterfrågar åter- rapportering av verksamhetens resultat. Bristerna i styrningen beror på att kunskaperna om skolans vägledningsuppdrag varierar och i många fall är begränsade hos huvudmän och rektorer. Samtidigt är statens reglering av studie- och yrkesvägledningen övergripande och ger därför inte huvudmän och rektorer någon tydlig ledning om vad som förväntas av dem.16

Uppföljningen bekräftar både bilden av att många saknar verktyg för att fördela vägledningsresurser och att många vägledare upplever att de har fler elever än vad som är rimligt för att kunna tillgodose elevernas behov.

Fördelningen av resurser sker på vitt skilda sätt, all ifrån en för- delning baserad på en analys av behoven, med olika nyckeltal, till betyd- ligt mer godtyckliga eller oklara grunder.

Ett exempel på en genomtänkt modell kan nämnas den som används i Göteborgs stad där den politiska nivån varje år fattar beslut om hur stor resursen till studie- och yrkesvägledning ska vara. Beslutet bygger på underlag från tjänstemännen i kommunen, och en miniminivå fastställs av politikerna. Den centrala förvaltningen fördelar resurserna utifrån flera fastställda principer, såsom t.ex. social bakgrund eller utländskt ursprung. Man utgår från nyckeltal med ett bas-antal elever per vägledare, ett annat antal elever per vägledare om behoven anses vara stora och ett antal när det gäller elever på språk- introduktion. Därtill fattar nämnden beslut om att alla skolor ska ha en arbetsplan för sin studie- och yrkesvägledning. En plan för studie- och yrkesvägledningen i den snäva bemärkelsen tas fram centralt på det Vägledningscentrum där vägledare i grund- och gymnasieskolan har sin anställning. Den planen ska harmoniera med den plan som skolan där vägledaren arbetar i har. Det förefaller vara så att rekto- rerna i dessa grundskolor visar ett större intresse för vägledning i vid bemärkelse än vad som är fallet på många andra håll.

Några kommuner tillämpar den socioekonomiska fördelnings- modellen i mer strikt bemärkelse, vilket innebär att de fördelar pengar till skolorna utifrån deras elevsammansättning med avseende på vilken utbildningsnivå som elevernas föräldrar har och om eleverna är nyanlända. Det innebär att vissa skolor får mer pengar än andra. Enligt uppgift från SKL beräknar vissa kommuner kostnaderna för

16Studie- och yrkesvägledning i grundskolan och gymnasieskolan – en uppföljning. Rapport från riksdagen. 2017/18:RFR24. 2018.

190

SOU 2019:4

Ansvarsfördelning, organisation och samverkan

vägledarna i antalet timmar per elev där hänsyn tas till olika elev- gruppers behov. Resurserna per elev kan enligt denna typ av modell innebära att större resurser per elev avsätts för eleverna på introduk- tionsprogrammen i gymnasieskolan än för eleverna på nationella program. Det finns också kommuner som fördelar mer resurser till särskolan och gymnasiesärskolan eller till skolor som har en stor andel elever som riskerar att inte nå målen för utbildningen. Avsikten med detta är att leva upp till kraven på en likvärdig vägledning.

Nyanlända elever behöver ofta mer vägledning som också är anpassad till de särskilda beho