av Amineh Kakabaveh (-)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Hassan Saeedi och Seyed Moghaddam, två ledande medlemmar av bussförarnas (illegala) fackliga organisation i Teheran, har nyligen dömts till fem respektive två års fängelse, förvisning, förbud att medverka i någon som helst social organisation, förbud att inneha mobiltelefoner – och 74 piskrapp! De är naturligtvis även avskedade och svartlistade.
Deras brott bestod i att de förra året försökte organisera en förstamajdemonstration i Tehran. Den slogs ned med en brutal polisattack. Många arresterades och fängslades. En ung kvinna, Neda Naji, har varit fängslad sedan demonstrationen. Hon är dömd till 5,5 år. Hon har inte fått sin överklagan behandlad. Ett trettiotal andra fackliga aktivister är frigivna mot borgen, i väntan på prövning i högre instans.
I över 40 år har vi kunnat följa hur iranska fackliga ledare som Mansour Osanlou, Ebrahim Madadi, Reza Shahabi med flera fängslats och torterats gång på gång. Mansour Osanlou, som nu flytt landet, fick till och med sin tunga sönderskuren för att han inte ska kunna tala och agitera för arbetarnas sak.
För mig är det obegripligt med vilken valhänthet europeiska – inte minst svenska – demokratiska organisationer och regeringar reagerat på denna barbariska behandling av aktivister tillhörande självständiga fackliga fackföreningar. (Det bör noteras att det finns så kallade gula fackliga organisationer i Iran som är underställda regimen.)
I konsekvens med allt vi tidigare vet om hur bland annat demokratiska rättigheter, yttrandefriheten, minoriteter, kvinnor och barns kränks i Iran måste vi också kräva arbetande människors rätt att organisera sig i självständiga fackliga organisationer och att fackliga ledare för dessa organisationer, som Hassan Saeedi och Seyed Moghaddam med flera, friges.
Jag vill därför fråga utrikesminister Ann Linde:
Kommer ministern att, genom att kalla den iranske ambassadören till UD, offentligt protestera mot domarna och behandlingen av Saeedi, Moghaddam, Naji och övriga fackliga aktivister som försökte fira första maj samt kräva alla fackliga och politiska fångars frigivande?