av Tobias Andersson (SD)
till Statsrådet Anna Hallberg (S)
I december 2019 presenterade regeringen Sveriges export- och investeringsstrategi. Strategin på över 30 sidor kan ses som en uppdatering och uppföljning av den exportstrategi som presenterades hösten 2015 och består huvudsakligen av fem strategiska målsättningar med flertalet viljeriktningar och åtgärdsförslag kopplade till sig.
Hållbarhet och klimat är genomgående i strategin, och Agenda 2030 och Parisavtalet nämns tillsammans 33 gånger. Under den strategiska målsättningen nummer tre, Sverige ska vara pådrivande för en fri, hållbar och rättvis internationell handel, uttrycks bland annat följande bland regeringens förslag på insatser: ”Sverige ska verka för fler djupa och breda frihandelsavtal mellan EU och tredje part, att dessa tar hänsyn till miljö och hållbarhet, inklusive Parisavtalet.”
Sverigedemokraterna är inte främmande till att nyttja handelspolitiken som medel mot önskvärda mål, till exempel stärkt arbete för demokrati och mänskliga rättigheter. Att betona just Parisavtalet är inte nytt på området, senast hösten 2019 hotade Frankrikes president Emmanuel Macron med att inte signera frihandelsavtalet mellan EU och Mercosur om Brasilien lämnade Parisavtalet.
Den frågeställning som väcks berör därför inte regeringens förslag om att nyttja frihandelsavtal som medel i målet om ökat klimatarbete. Däremot vore det inte önskvärt att eventuell symbolorienterad och ineffektiv klimatpolitik tillåts begränsa Sveriges handel, varpå jag önskar veta hur långt regeringen är villig att gå på området.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Anna Hallberg:
Vilka åtgärder är regeringen villig att vidta för att säkerställa att framtida handelsavtal som EU tecknar å Sveriges vägnar innehåller de efterfrågade kraven om miljö och hållbarhet, och är regeringen villig att till exempel stoppa handelsavtal om dessa inte är underordnade Parisavtalet?