av Robert Hannah (L)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Förnekelse är den sista fasen i ett folkmord. Ett levande exempel på det är folkmordet seyfo på armenier, assyrier och greker, som än i dag förnekas av Turkiet.
På Forum för levande historias programkväll Övergrepp och folkmord under det Osmanska riket 1915 manifesterades Turkiets obehagliga förnekelsepolitik.
I panelen satt fyra forskare, modererade av professor David Gaunt, som talade om folkmordets olika aspekter, bland annat om den utstuderade förnekelsepolitiken. Som ett brev på posten ställde sig en representant för den turkiska ambassaden upp i den efterföljande frågestunden och beklagade sig över att seminariet spred lögner med begrepp som ”Turkey-bashing”. Den turkiska diplomaten avväpnades elegant av moderatorn, men det var inte desto mindre smärtsamt att beskåda, särskilt för de närvarande som är ättlingar till folkmordsöverlevare.
Det råder i dag enighet bland seriösa forskare om att det som hände i Osmanska riket i skuggan av det första världskriget var folkmord. Det är förutom att det är belagt i forskningen också erkänt av Sveriges riksdag och ett stort antal demokratiska länders parlament.
Sveriges regering hade aldrig accepterat att en företrädare för tyska ambassaden skulle ställa sig upp på svenska myndigheters seminarier och försöka tysta forskare som talade om Förintelsen. Den svenska regeringens inställning att inte erkänna seyfo är inget annat än ett erkännande av Turkiets rätt att fortsätta med sitt förtryck mot alla som hävdar att folkmordet har skett. Den svenska regeringen bär därför ett ansvar för att Turkiet fortsätter sin förnekelsepolitik.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Anser ministern att det är acceptabelt att representanter för den turkiska ambassaden tystar, stör och avbryter debatter som anordnas av svenska myndigheter och institutioner, och vidtar ministern i annat fall någon åtgärd?