Fråga 2019/20:224 Statens tystnad om materialbrist i sjukvården

av Lina Nordquist (L)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

 

Enorma problem med leveranser av sjukvårdsmaterial har tvingat regionerna Uppsala, Västmanland och Dalarna att ställa in ett stort antal planerade operationer. All planerad slutenvård och alla planerade operationer är i skrivande stund sedan länge inställda vid Akademiska sjukhuset.

Ansvariga för materialupphandlingen beklagar att det inte funnits någon möjlighet att reservera sig mot en tidigare problematisk leverantör. Personal trollar med knäna och tar med sig toalettpapper till jobbet. Patienter som rest långt tvingas vända och åka hem. Andra väntar med sin smärta och sjukdom på vård de redan borde ha fått. Samtidigt tiger staten.

Vården kan uppenbarligen tvärstanna. Denna gång uteblev leveranser av allt från sondnäring och katetrar till tester, handskar och gips. Nästa gång kan det vara elkris, stora svårigheter med import av läkemedel eller vattenbrist. Och militärens behov av vård ska dessutom numera fyllas av den civila sjukvården. Så här sårbara får vi inte vara. När så många regioner och patienter drabbas måste staten i framtiden stå redo att ta ett betydligt större ansvar än som skett. Exempelvis beskriver Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att de "har beredskap dygnet runt, året runt för att kunna hjälpa till om något händer här hemma eller ute i världen". Just så borde det också vara. 

Jag är långt från övertygad om att staten har tagit ett tillräckligt ansvar i detta fall. Jag anser även att en myndighet behöver vara tydligt ansvarig för att samordna och säkra svensk sjukvård i fall av extraordinära händelser som denna, och att denna myndighet måste agera. Regioner, MSB eller lämplig myndighet bör även tillhandahålla beredskapslager av avgörande material och läkemedel, och det är slutligen inte otroligt att en översyn krävs av svensk upphandlingslagstiftning. 

Därför begär jag nu svar av socialminister Lena Hallengren:

 

Vilka åtgärder vidtar ministern för att säkerställa tillgången på sjukvårdsmaterial?