Fråga 2019/20:1828 Sveriges jakt- och sportskyttebanor

av Marléne Lund Kopparklint (M)

till Statsrådet Mikael Damberg (S)

 

På senare tid har besiktning av skjutbanor gjorts runt om i landet. Flera har fått stänga.

Det finns över 600 000 vapenägare i Sverige som jagar och utövar sportskytte i olika grenar. Jakt och sportskytte är djupt förankrade i det svenska samhället och en del av folkrörelserna. För många människor är jakten en livsstil och kan avgöra valet av bostadsort, och jägarna måste kunna sköta landets viltvård. Även det renodlade sport­skyttet engagerar många och har en traditionell koppling till polisen, totalförsvaret och idrottsrörelsen. Detta ska värderas högt, inte nedvärderas genom inskränkningar. Skyttet är en viktig grund för totalförsvaret, både för upprätthållande av kompetens och för utveckling av densamma.

När det gäller permanenta skjutbanor och skjutbanor av ”mer tillfällig natur” är det viktigt att bestämmelser kring dessa främjar sportskytte och jakt, exempelvis skid­skytte, dynamiskt skytte, fältskytte och PPC (rörligt skytte och skytte från lägre positioner än knästående). Detta gäller även jägarnas träningsskytte som bedrivs på jaktstigar med kula och hagel på många platser runt om i landet samt övningsskytte och inskjutning av vapen på egen mark.

Det ska i lagen kring permanenta och tillfälliga skjutbanor inte finnas utrymme för Polismyndigheten att ta fram föreskrifter och allmänna råd som kan försvåra eller stoppa sportskytte eller jakt. Detta utan att ta hänsyn till konsekvenserna för jakt och sportskytte.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet Mikael Damberg:

 

Hur ämnar statsrådet verka för att främja Sveriges jägares och sportskyttars situation när det gäller skjutbanorna?