av Per Åsling (C)
till Statsrådet Per Bolund (MP)
I november 2019 antog riksdagen en ändring i lagen om betaltjänster (2010:751) som ett resultat av förslag som lagts i utredningen Tryggad tillgång till kontanter (SOU 2018:42), det så kallade snabbspåret till Riksbanksutredningen.
Denna skyldighet gäller dock bara sådana kreditinstitut och filialer som föregående år haft en inlåning från allmänheten på mer än 70 miljarder kronor. Det är alltså i praktiken de större bankerna som omfattas.
I lagen anges inte explicit vad som avses med ”betryggande utsträckning” men det finns dels en geografisk komponent, det vill säga att de måste erbjudas inom rimligt avstånd från användarna, dels en servicenivåkomponent, det vill säga att funktionen hos serviceplatsen måste vara sådan att det går att utnyttja tjänsten.
Vad gäller de geografiska kraven har regeringen i 13 § förordningen (2010:1008) om betaltjänster angett de geografiska kraven i betaltjänstlagen.
Post- och telestyrelsen (PTS) är enligt lagen tillsynsmyndighet över att bankerna lever upp till sin skyldighet att tillhandahålla uttagstjänster och insättningstjänster för dagskassor. Det är därför PTS som måste tydliggöra vad de geografiska och funktionella kraven innebär i praktiken.
Utgår vi från de geografiska måtten behöver PTS klargöra vilken toleransnivå PTS har på avvikelse från det kravet. PTS har viss föreskriftsrätt i denna fråga med stöd av betalningstjänstförordningen (7 §). Vidare ges PTS viss frihet i betaltjänstlagen att avstå från avvikelse från kraven om avvikelsen är ringa.
I fråga om priser för kontantuttag för konsumenter hänvisar regeringen till betaltjänstlagen som anger att priserna ska vara rimliga. Vad som är rimliga priser överlämnas till PTS och Finansinspektionen att bedöma. Vad gäller insättning av dagskassor vill inte propositionen föreslå en reglering av avgifter eftersom det skulle inskränka den fria avtalsrätten.
PTS har påbörjat arbetet med sin kommande tillsynsroll. Det är dock högst oklart hur PTS tänker kring de funktionella kraven på kontanttjänsterna. Informationen är mycket knapphändig, tiden går och marknadsaktörerna måste börja förbereda sig.
En kommunikation från PTS om vilka krav de kommer att ställa eller vilka variabler de kommer att basera sina analyser på skulle kunna bidra till att reducera den stora osäkerhet som finns på marknaden i dag. Det i sin tur kan bidra till att motverka att servicenivån på kontanttjänsterna minskar ytterligare under resten av 2020.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Per Bolund:
Avser statsrådet att agera för att undanröja den osäkerhet som i dag finns på marknaden i syfte att motverka att servicenivån på kontanttjänsterna minskar ytterligare?