av Markus Wiechel (SD)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Enligt djurskyddslagen (2018:1192) ska djur skonas från onödigt obehag och lidande såväl under slakt som under djurets liv. Svensk djurskyddslagstiftning är i många fall i framkant, ur ett globalt perspektiv, vilket också branschen är noga att påpeka. Ett av skälen till detta är att samtliga djur ska bedövas före slakt, vilket är långt ifrån normen i Europa och än mindre i övriga världen.
Vad som blir en aning problematiskt är när bedövningen i sig innebär ett enormt lidande för djuren. Som exempel kan vi ta koldioxidbedövning, som är den vanligaste formen av bedövning av grisar (metoden används även vid bedövning av värphönor, kycklingar och minkar) vid större slakterier. Koldioxid används för att djuren inte ska behöva fixeras för att de enkelt ska kunna bedövas i grupp. På så sätt hävdar vissa att det skulle minska stressen, men det främsta skälet till metoden är ekonomiskt: Hanteringen blir lättare när det är många djur som ska slaktas samtidigt, och det har även visat sig att köttkvaliteten blir bättre.
Forskning, men även vittnesmål från veterinärer, klargör dock vilken enorm stress metoden innebär och att djuren drabbas av såväl dödsångest som ett ofattbart lidande, främst på grund av den fruktansvärda brännande smärta i luftvägarna och slemhinnorna som koldioxiden orsakar. Vid koldioxidbedövning behöver djuren dessutom transporteras till ett slakteri, där de i många fall får övernatta tillsammans med för dem helt okända individer. Detta är i sig en tung upplevelse för dem eftersom grisar tillhör de intelligentaste djuren. De har visat sig kunna lära sig nya uppgifter lika snabbt som schimpanser och har ett väldokumenterat och komplext socialt beteende.
Många har med rätta reagerat efter att en forskningsrapport från Sveriges lantbruksuniversitet publicerades. Forskarna har med hjälp av kameror kunnat följa grisar under tiden som de gasas med koldioxid, och det går inte att missa hur grisarna skriker, kastar sig mot väggarna, kämpar emot och kippar efter luft innan de till slut, utmattade och plågade, faller samman.
I dag ser vi klart och tydligt att varken myndigheterna eller delar av branschen tycks agera mot den systematiska tortyr som dagligen drabbar tusentals djur i Sverige. Vi ser med andra ord hur rådande lagstiftning på området inte är tillräcklig för att upprätthålla en god djurvälfärd när man tillåter en bedövning som uppenbart innebär ett starkt obehag.
Bedövning före slakt är för många av oss en självklarhet, men det tjänar ingenting till om bedövningen (i det här fallet koldioxid) orsakar lidande och är en smärtsam metod i sig.
Med anledning av ovanstående önskas statsrådet Jennie Nilsson svara på följande fråga:
Kommer statsrådet och regeringen att vidta några åtgärder för att förbjuda bedövning med hjälp av koldioxid och kan vi förvänta oss att regeringen återkommer med ett slutdatum, varefter gasning förbjuds som bedövningsmetod?