av Kjell-Arne Ottosson (KD)
till Statsrådet Anna Hallberg (S)
De nordiska länderna har en lång och blomstrande historia av samarbete och gränslöst samarbete. För Nordiska ministerrådet lyder visionen att Norden till år 2030 ska vara världens mest hållbara och integrerade region.
I tider av pandemi prövas de här relationerna. I stället för att söka en samordnad bild och strategi har Sverige gått sin egen väg och hamnat i ett helt annat läge än våra grannar. Med våra högre smitt- och dödssiffror har Sverige nu hamnat i en position där vi anses höra hemma bakom stängda gränser.
Norge gav den 12 juni besked om att karantänen i tio dagar för de som varit i Sverige ligger fast. Endast Gotland anses ha möjligt att villkorslöst besökas. Norge omprövar detta var 14:e dag, något som manar oss till att vidta åtgärder som är övertygande för våra grannländer. Till dess har dock visionen om den integrerade regionen tagit paus.
Gränsen som normalt bara är ett streck i backen är nu högst påtaglig och drabbar relationer, föreningsliv och gränshandeln mycket svårt. Konsekvenserna märks särskilt i de gränsregioner mot Norge jag fått förtroendet att representera här i riksdagen, men är påtagliga även i norra Sverige i fråga om gränsen mot Finland.
Jag har tidigare frågat ministern hur de planerar att arbeta för att Sverige inte ska hållas utanför de öppningar av gränserna som nu sker. Ministern har försäkrat mig om ett samarbetsklimat och god dialog. Men med dagens besked tvingas vi konstatera att det här inte alls fungerat och att våra smittotal talar sitt eget språk.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anna Hallberg:
På vilket sätt planerar man att växla upp det här arbetet för att Sverige ska ses som ett land som våra grannar kan öppna sina gränser mot?