av Ali Esbati (V)
till Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S)
Coronapandemin har inneburit en extraordinär press på de flesta individer och verksamheter i vårt samhälle och har även mötts av extraordinära insatser från stat, kommuner, myndigheter och civila gemenskaper. Målet med dessa insatser har i princip varit att undvika att människor drabbas orimligt och oproportionerligt av händelser som ligger utanför deras egen kontroll. På arbetsmarknaden har detta bland annat inneburit omfattande statliga utgifter för att skydda arbetsgivares och arbetstagares verksamheter och inkomster, samt regeländringar för att undvika orimliga negativa påföljder.
En grupp som dock helt lämnats utanför sådana resonemang är människor som kommit till Sverige från andra länder. Utsatta ensamkommande som satt sitt hopp till den så kallade gymnasielagen möter nu närmast oöverstigliga hinder. Detta har Vänsterpartiet tagit upp i flera andra sammanhang. Här vill jag uppmärksamma också de som redan lever och arbetar med tillstånd i Sverige, men vars möjligheter till uppehållstillstånd är knutna till arbete: arbetskraftsinvandrare från tredjeland.
En arbetskraftsinvandrare som i Sverige har rätt till a-kassa baserat på tidigare, välordnat och rimligt betalt arbete, och som i normala fall skulle ha goda möjligheter att snabbt få ett nytt arbete, kan nu plötsligt drabbas helt oproportionerligt av de ändringar på arbetsmarknaden som sker med anledning av coronapandemin.
På Migrationsverkets hemsida kan vi dock uttryckligen läsa: ”All prövning av ansökningar om uppehållstillstånd utgår från lagar som Migrationsverket måste följa. De lagarna tar inte hänsyn till några extraordinära händelser.” Detta i en situation då konsekvenserna för individen blir just extraordinära.
Med anledning av detta vill jag fråga arbetsmarknadsminister Eva Nordmark:
Avser ministern att vidta skyndsamma åtgärder inom sitt ansvarsområde i regeringen för att de arbetskraftsinvandrare som befinner sig i Sverige ska värnas mot oproportionerliga effekter av coronapandemin?