av Clara Aranda (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Slutbetänkandet För att börja med något nytt måste man sluta med något gammalt – Förslag för en långsiktigt hållbar styrning inom området psykisk hälsa (SOU 2018:90) är resultatet av en utredning om insatser inom psykisk hälsa som har överlämnats till regeringen i december 2018.
Utredningen föreslår en långsiktig och samlad nationell statlig styrning av det fortsatta arbetet med psykisk hälsa. I slutbetänkandet redogör man för förslag om en tioårig strategi för psykisk hälsa 2020–2030. Den tioåriga strategin ska vara ett verktyg för att kunna möta den växande psykiska ohälsan i samhället. Utredarna menar att det krävs förändring av den statliga styrningen, där tvärsektoriell samverkan är nödvändig. Det innebär således en utökad systemförståelse där samarbete mellan departement, myndigheter och berörda aktörer i övrigt ska aktualiseras.
Det fortsatta arbetet för att möta den växande psykiska ohälsan i vårt samhälle måste prioriteras högt. Därför finns det stora behov av att se över det statliga ansvaret och påbörja en grundläggande förändring av den nuvarande statliga styrningsmodellen, utifrån vad som föreslås i utredningen. Frågan om psykisk hälsa/ohälsa är en bred och komplex fråga som rör samhället på flera olika plan. Med anledning av detta är utredningens förslag om en långsiktig och sammanhållen statlig styrningsmodell mycket aktuellt. Vi behöver beakta det faktum att psykisk hälsa är ett område som kräver insatser på samtliga samhällsnivåer.
Utredningen ligger sedan en tid tillbaka på regeringens bord, och det är hög tid att agera. Organiseringen av insatser inom området psykisk hälsa måste ses över, och arbetet med en tydlig och långsiktig statlig styrningsmodell bör inledas snarast.
Min fråga till socialminister Lena Hallengren är därför:
Hur ser ministern på utredningens förslag om en tydlig, samlad och långsiktig nationell statlig styrning inom området psykisk hälsa?