av Clara Aranda (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Varje år tar ca 1 500 personer sitt liv i Sverige. Fyra personer om dagen avslutar sitt liv, och omkring 15 000 personer om året försöker ta sitt liv. Utöver det har runt 150 000 personer allvarliga självmordstankar.
Det har nu gått elva år sedan nollvisionen för suicid antogs av den dåvarande alliansregeringen. Insatserna har under årens gång varit vaga och långt ifrån tillräckliga för att uppnå resultat. En uppenbar avsaknad av tydlig struktur och konkreta delmål är givetvis en av många orsaker till att arbetet för nollvisionen står stilla. Det niopunktsprogram som arbetades fram efter att riksdagen fattat beslut om nollvisionen har varken har reviderats eller uppdaterats efter alla år.
För att vända utvecklingen och arbeta i linje med målsättningen om minskat antal suicid krävs samordning och planläggning av det fortsatta arbetet. Det arbetet bör ledas av en nationell samordnare med samlat ansvar för det nationella arbetet med suicidprevention.
Min fråga till socialminister Lena Hallengren är därför:
Hur ser ministern på möjligheten att tillsätta en nationell samordnare med samlat ansvar för det nationella arbetet med suicidprevention?