av Maj Karlsson (V)
till Statsrådet Åsa Lindhagen (MP)
Jag har tidigare, genom en skriftlig fråga, uppmärksammat jämställdhetsministern på att det råder en stor oro i Sveriges kvinno- och tjejjoursrörelse. Orsaken till oron är ett förslag till ny modell för statsbidrag till vissa ideella organisationer inom brottsofferområdet. I sina remissvar riktar paraplyorganisationerna Roks och Unizon samt Sveriges kvinnolobby och RFSL hård kritik mot förslaget eftersom de menar att det öppnar upp för krav på upphandling av skyddat boende enligt LOU, lagen om offentlig upphandling.
Sveriges kvinno- och tjejjourer bedriver ett enormt viktigt arbete som bygger på en lång tradition av stort engagemang och ideellt arbete. Deras arbete inbegriper så mycket mer än bara tak över huvudet för våldsutsatta kvinnor. Skyddat boende är bara en del i en större stödkedja där stödsamtal, samtalsgrupper, hjälp vid flytt, barnverksamhet, chatt- och mejlstöd med mera ingår. Dessutom är jourerna de våldsutsatta kvinnornas röstbärare i samhällsdebatten.
Kvinnojoursrörelsen känner en stor oro för att skyddet av våldsutsatta kvinnor, tjejer och barn ska börja ses som vilken verksamhet som helst som går att konkurrensutsätta på en öppen marknad. De menar att förslaget till ny modell för statsbidrag till vissa ideella organisationer inom brottsofferområdet hotar att urholka kvinnojoursrörelsens kunskap, erfarenhet och ideella engagemang till förmån för vinstintressen.
I jämställdhetsministerns svar på min skriftliga fråga blev det tydligt att ministern inte tar landets kvinno- och tjejjourers oro för sin verksamhet på allvar.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Åsa Lindhagen:
Vilket besked har statsrådet till Sveriges kvinno- och tjejjourer angående förslaget till ny modell för statsbidrag till vissa ideella organisationer inom brottsofferområdet?