av Ludvig Aspling (SD)
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
Demokratibiståndet visar magra resultat. Om syftet med januaripartiernas demokratioffensiv varit en omstart, en analys av tidigare misslyckanden och nya metoder hade vi stått bakom den. Tyvärr ser det ut att handla om självberömmelse, humanitär stormaktsretorik och marginellt mer pengar på botten av en redan pengafylld sjö.
När regeringen redovisar demokratibiståndet väljer man att slopa det som kallas impact asessment. Vi får exempelvis veta att en insats för valobservatörer ”bidragit till förutsättningar för förbättrade valprocesser”. Det vore fullt möjligt att undersöka huruvida valprocesserna faktiskt blev bättre (diktatorer är ofta skickliga på att kringgå valobservation), men regeringen väljer att inte göra så.
Redovisningen innehåller också rena felaktigheter, som att parlamentsstödet till Zimbabwe bidragit till ett ”förbud mot barnäktenskap”. Ingen sådan lag har antagits än; förbudet som finns tillkom 2016 genom grundlagstolkning i fallet Loveness Mudzuru vs Minister of Justice.
Sida mäter den övergripande utvecklingen genom så kallade så kallade strategimål. Inom kategorin Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer bedömer Sida att ett av tio går i rätt riktning, medan antalet som går i fel riktning ökat kraftigt sedan 2014, samtidigt som utgifterna har exploderat. Sida kommenterar sambandet med att man inte är ”ansvarig för utvecklingen men att man måste förhålla sig till den”.
Januaripartierna undviker både att ställa upp uppföljbara mål, exempelvis att landet x ska förbättra sitt demokratiindex med y punkter, och att göra en tydlig problemanalys. Offensiven innebär inte heller några nya arbetsmetoder, utan är egentligen bara en fortsättning i samma gamla spår.
Jag vill därför fråga statsrådet Peter Eriksson:
1. Varför finns ingen riktig impact asessment av insatserna inom demokratibiståndet?
2. Varför finns ingen övergripande utvärdering om vilken påverkan demokratibiståndet haft på landnivå, det vill säga hur mycket som investerats och hur demokratiindexet för det landet förändrats?
3. Stämmer det att parlamentstödet till Zimbabwe resulterat i en ny lag mot barnäktenskap?
4. Innebär demokratioffensiven några nya arbetsmetoder?