Interpellation 2019/20:213 Kemikalieskattens påverkan på den cirkulära ekonomin

av Hampus Hagman (KD)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

Den 1 juli 2017 infördes en punktskatt på kemikalier i viss elektronik, ofta kallad kemikalieskatt. Den 1 augusti 2019 augusti höjdes skatten. Så som skatten är konstruerad är samtliga varor inom avgränsade varugrupper skattepliktiga. Den skattskyldige får sedan göra avdrag för skatten om vissa listade grupper av ämnen inte förekommer i varan. Skatten har kritiserats för att slå fel och enbart leda till att konsumtion med tillhörande arbetstillfällen flyttar utomlands, eftersom försäljning från utländska försäljare direkt till en konsument i Sverige inte beskattas. Under hösten 2019 kom därför förslag från regeringen som skulle innebära att även utländska företag ska betala skatten.

Oaktat den diskussionen påverkar skatten också återbrukade varor. Återbruk innebär att en vara, till exempel en dator, renoveras och säljs igen, snarare än att den slängs och en ny tillverkas. Detta bidrar till att minska klimatavtrycket, och de företag som finns i branschen är mycket goda exempel på att cirkulär ekonomi kan vara företagsekonomiskt lönsamt och leda till fler arbetstillfällen.

Att kemikalieskatten skulle drabba dessa företag kan inte ha varit regeringens intention då det i dag finns ett undantag för varor som skattskyldighet tidigare inträtt för. Det borde leda till att företag som köper in gammal elektronik, renoverar den och sedan säljer den vidare inte ska behöva betala skatten. I praktiken är det dock omöjligt att bevisa att skatt betalats för en viss vara, och även om det skulle vara möjligt så innebär det en mycket stor administration för den som ska visa detta. Undantaget finns alltså bara på papperet, men har inget genomslag i verkligheten.

Ett sätt att komma till rätta med detta problem skulle kunna vara att införa en presumtion om att kemikalieskatt är betald på en vara som återbrukas. Det skulle förenkla arbetet betydligt för de aktuella företagen och därmed också ge miljönytta.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

 

Hur vill regeringen underlätta för återbruk av elektronikprodukter, och är regeringen beredd att agera för att verkligen undanta dessa från den så kallade kemikalieskatten och därigenom uppnå miljövinster?