Språket är det huvudsakliga medlet för kommunikation i ett samhälle. Språket är därför en integrerad del av kulturen, och språket är levande och föränderligt av naturen. Det anpassar sig efter den sociala gemenskap vi befinner oss i. Språket kan därför vara inkluderande och exkluderande på samma gång. Olika grupper i olika sammanhang utvecklar en egen version av språket med egna uttryck. Detta i sig har ett stort värde, och de unika yttringarna berättar en del av gruppens historia och utveckling.
Samtidigt kan detta fenomen ibland leda till att olika grupper, även inom ett samhälle, upplever svårigheter att förstå varandra. Detta beror även av generella kulturkrockar, men ibland kan gruppers olika versioner av språket bli en kommunikationsbarriär mellan olika grupper. En språklig barriär tillsammans med en kulturkrock kan i värsta fall leda till stor brist på förståelse grupperna emellan.
Det är därför viktigt att ett samhälle har en god balans mellan olika gruppers unika uttryckssätt, samtidigt som samtliga medborgare vid behov har förmåga att uttrycka sig på ett för riket gemensamt sätt. Det säkrar att allmän information från det offentliga förstås av samtliga medborgare, oavsett var man befinner sig i landet och vilka grupper och sammanhang man normalt rör sig i.
Språkrådet bör inte enbart övervaka språkets utveckling utan ska då det finns skäl aktivt verka för att upprätthålla en viss nivå av språklig likriktning över landet och ett visst bevarande av språklig självständighet. Svenska skrivregler och ord ska aktivt förvaltas av Språkrådet och samtliga offentliga institutioner.
Ambitionen är således att Språkrådet ska ta på sig rollen att säkra att språket inte är en barriär för kommunikation i landet i balans med en hänsyn för lokala språkvarianter och språkets organiska utveckling.
Genom att offentliga institutioner använder ett korrekt och varierat språk främjar vi hela befolkningens möjligheter att tillförskansa sig de språkliga färdigheter som är nödvändiga för att till fullo delta i det demokratiska samtalet. Genom att främja hela befolkningens färdigheter i svenska ger vi samtliga samhällsgrupper en större möjlighet att kommunicera ut sin verklighetsbild och sin vilja till andra medborgare. Därför bör offentliga institutioner prioritera språkriktighet framför en förenkling av språket, eftersom en förenkling av språket genom att söka undvika att exponera vissa grupper för nödvändig vokabulär på sikt försämrar språksvaga individers möjlighet att utveckla sitt ordförråd, vilket minskar deras möjligheter till demokratiskt deltagande.
En förbisedd men viktig symbolfråga är den om svenska språkets status. I flera länder är huvudspråken grundlagsfästa, exempelvis i Finland och Frankrike. Svenskan är däremot inte grundlagsfäst i Sverige. Att grundlagsfästa svenska som vårt huvudspråk tydliggör svenskans ställning i Sverige, för den egna befolkningen och omvärlden. Svenskarna har rätt att känna stolthet och aktning för sin språkliga tradition. Det svenska språkets ställning som huvudspråk i Sverige bör således grundlagsfästas.
|
Aron Emilsson (SD) |
|