Motion till riksdagen
2019/20:2330
av Roza Güclü Hedin och Linus Sköld (båda S)

Maskulinitetsnormen


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om insatser mot en begränsande och skadlig och för en tillåtande och ömsesidig maskulinitetsnorm och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Mäns och killars våld drabbar både tjejer, kvinnor, andra killar och män. Normer kopp­lat till maskulinitet drabbar både de som utsätts för våld men begränsar även kraftigt handlingsutrymmet för killar och män själva.

Normer upprätthålls genom att omgivningen bestraffar beteenden som bryter mot normen. På så vis begränsas män till att hålla sig till beteenden som uppfattas som man­liga. Många ”typiskt manliga beteenden”, som att ta risker, vara vårdslös, förnedra andra eller ta till våld är oerhört destruktiva och skadliga både för männen som begagnar dem och för deras omgivning. Ändå upprätthålls dem. Av alla. Kvinnor, tjejer, män och pojk­ar har alla ett ansvar att ifrågasätta normen och inte reproducera en förlegad syn på bete­enden och förväntningar. Det enda sättet att komma till rätta med detta är att hitta sätt att ändra på maskulinitetsnormen och därmed bredda registret för vilka beteenden som upp­fattas som godtagbara för män.

Normerna påverkar vilka förväntningar som finns, inte minst i frågor som rör sexu­alitet. Samtidigt med de destruktiva normerna finns också en ömsesidighetskultur och en vilja att handla gott i relation till andra. Denna ömsesidighetskultur som är bättre för alla behöver stöd i att bli den dominerande dogmen för hur män förväntas bete sig.

Attityder och värdesystem är inte lätta att ändra på. En enkel författningsändring kommer inte att göra tricket, inte heller pengar. Det handlar om att erbjuda andra bilder än de rådande, att i samtal mötas och bryta maskulinitetsnormer, att ifrågasätta och att stödja en utveckling av uppfattningen om maskulinitet till något mer tillåtande och ömse­sidigt, något mindre begränsande och skadligt.

Civilsamhället, statens institutioner, idrottsrörelsen och hela det offentliga Sverige behöver då samla sig för att på platser där människor, men kanske främst pojkar och män, möts bjuda nämnda utmaning. Samordning och kunskapsresurs i detta arbete bör definieras tydligt i uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten.

 

 

Roza Güclü Hedin (S)

Linus Sköld (S)