Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om möjligheten till en modell för vård av förälder och tillkännager detta för regeringen.
Många svenskar i yrkesverksam ålder upplever att de med åren blir förälder till sin mamma eller pappa. Det är inte bara de egna föräldrarna som kan ha ett vårdbehov utan det kan också handla om att vårda svärföräldrar eller andra äldre släktingar. Det är ofta kvinnorna som står för omvårdnaden av de äldre föräldrarna och andra äldre anhöriga. Detta medför frånvaro från arbetet, eventuellt lägre anställningsgrad, lägre egen sjukpenning, a-kassa och slutligen lägre pension.
Det är dock viktigt att understryka att lösningen aldrig ska bli att samhället skall ansvara för att garantera all omvårdnad och omsorg om de äldre. Istället bör samhället underlätta för de personer som på olika sätt både vill ta hand om och redan idag vårdar sina äldre anhöriga.
Som lämplig modell till grund för hur ersättning för vård av äldre kan utformas är den existerande ersättningen för vård av barn. Ersättningen för vård av äldre anhöriga skulle kunna inkludera att följa med till hälso- och sjukvård, tandläkare, habilitering och rehabilitering samt träff med biståndshandläggare eller annan myndighetsrepresentant.
Med ersättning för vård av äldre anhörig skulle också livskvaliteten för de äldre höjas genom att de skulle få bättre möjlighet till stöd av anhöriga. De äldre personerna skulle då också veta att deras barn, eller andra anhöriga, inte förlorar i arbetsförtjänst på grund av att de hjälper dem.
Det sågs som en stor jämställdhetsreform när ersättningen för vård av barn infördes, som underlättade för kvinnor att delta på arbetsmarknaden. Det är nu dags att ta nästa steg för att stödja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden genom införandet av en
ersättning för vård av äldre anhöriga. Hur ersättning för vård av äldre anhöriga skall utformas i detalj bör utredas närmare i en statlig utredning.
|
Lars-Arne Staxäng (M) |
|