Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om slopat rökförbud på uteserveringar och tillkännager detta för regeringen.
Det nya rökförbudet som trädde i kraft i somras har slagit hårt mot restaurangägare – och inte minst mot individens frihet. Förbudet tar inte hänsyn till lokala förutsättningar eller mångfald och är helt ur proportion till den skada som passiv rökning orsakar.
Ambitionen är uppenbar – staten vill inte att folk röker. Men hur mycket frihet får ambitionen om ett rökfritt samhälle kosta?
Rökning är farligt. Om detta råder ingen tvekan och praktiskt taget alla medborgare känner till detta, det påminns man om av olika statliga informationskampanjer eller de lagstadgade varningstexterna på tobakspaketen.
Varken vi eller någon annan hävdar att rökning är bra för hälsan. Men ska vi politiker till varje pris se till att medborgarna är så hälsosamma som möjligt i varje enskilt fall?
Myndiga individer måste faktiskt få göra val som inte nödvändigtvis är hälsofrämjande. Staten kan hjälpa människor fatta bättre beslut, men inom en rimlig gräns. Den gränsen passerades med råge med den nya tobakslagen. Folk måste få leva, inte bara överleva.
Dessutom slår rökförbudet orimligt hårt och trubbigt mot restaurangägare. I upprätthållandet av lagen ska inte polisen vara delaktig. Det är såklart rimligt, det vore skandal om polisen fick prioritera den här typen av ”regelbrott” när det finns gott om verkliga problem att tag i. I stället är det är upp till den enskilda krögaren att se till att ingen halar upp en cigg på ens servering, annars riskerar man ett vitesbelopp. Men vore det inte bättre om beslutet inte fattades genom lagstiftning utan genom lokala beslut av kommunen eller krögaren själv, givet att utomhusrökning då uppenbart inte kan anses vara så särskilt allvarligt? Lagstiftning ska ytterst backas upp med ordningsmakten.
Svenska krögare drunknar i regelbörda från klåfingriga politiker. Alltifrån vid vilken tid verksamheten måste stänga om kvällarna till vilken typ av utemöbler och parasoll som anses okej beslutas av någon annan än den som faktiskt driver baren eller restaurangen. Redan nu har detta på flera platser lett till en ökad nedskräpning när rökare flyttar ut från askkoppsutrustade serveringar och ut i gatan eller till parker. Dessutom innebär krogbesökarens flytt ut på gatan på många platser en trafikfara och att den passiva rökningen sprids okontrollerat. Tidigare gick det att välja bort genom att inte sätta sig just där på just den uteserveringen.
Redan innan lagen fanns det uteserveringar som både tillät och inte tillät rökning att välja mellan. När fler väljer bort serveringar där man får röka så kommer det att ligga i ägarens intresse att erbjuda rökfria alternativ.
Den som inte vill sitta bredvid någon som röker kan också vänligt be rökaren att förflytta sig. Men statens tilltro till individers förmåga att visa hänsyn och lösa saker mellan varandra är uppenbarligen obefintlig.
Till sist är ett rökförbud på statlig nivå orimligt eftersom det inte tar hänsyn till lokala förutsättningar. Den som sätter sig på en uteservering vid Hornsgatan i Stockholm får till exempel utstå så höga partikelhalter att förbudet som syftar till att minska den passiva rökningen i förhållande till det blir löjeväckande. I den mån rökförbud ska finnas bör de därför beslutas om lokalt i den kommunala ordningsstadgan. Så kan kommuner få fatta beslut som tar hänsyn till de lokala förutsättningarna, till exempel genom rimliga förbud mot rökning på till exempel lekplatser. Det är långt mycket farligare att vistas i en trafikerad storstad. Förbudet gäller dessutom även e-cigaretter, där ”röken” består av vattenånga.
Detta visar tydligt att den nya lagen handlar mindre om omsorg för medborgarnas hälsa och mer om att försöka radera varje beteende som inte är önskvärt.
Rökförbudet kan tyckas vara en trivial fråga, men det är när en minoritet gör något som allmänheten inte gillar som samhällets tolerans faktiskt sätts på prov.
Alla vi som fortfarande tycker att den som har lust att ta en cigg till sin öl på en uteservering som har valt att tillåta det borde få göra det eller vi som tycker att en borde få röka en cigarr till sin avec kan sorgset konstatera att friheten är rökt. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag på hur lagen ska ändras för att rulla tillbaka förbudet för rökning på uteserveringar.
|
Joar Forssell (L) |
Gulan Avci (L) |