Det kustnära småskaliga yrkesfisket har stor betydelse för många orter längs Sveriges kuster. Det märks tydligt på Västkusten. Många lever direkt av fisket, men lika viktigt är de jobb som kommer till i senare led såsom inom livsmedelsindustrin och besöksnäringen. Ofta är lokalt fångad fisk en omistlig råvara för restauranger i kustområden, vilket ger fler viktiga lokala arbetstillfällen.
Fisket är internationellt och fisk är en gemensam resurs som inte följer nationsgränserna. Det är därför rimligt att beslut om fisket tas gemensamt inom EU och internationellt. Det är också viktigt att gemensamt fattade beslut efterföljs och respekteras. För några år sedan reformerades EU:s fiskeripolitik. Målet var att trygga försörjningen för yrkesfiskare och att stoppa överfiske och utfiskning. Om vi ska kunna leva långsiktig av fiske och annat vattenbruk krävs att det sker hållbart. Förvaltningsplaner som är fleråriga är ett viktigt verktyg för att bevara fiskeresurserna och därmed säkra fisket långsiktigt. Det bör säkras att det finns förvaltningsplaner för olika fiskarter och att dessa utvecklas.
Regler för fisket som beslutas ska efterlevas. De beslut som fattas gemensamt inom EU tillämpas sedan av myndigheter i Sverige. Det är angeläget att reglerna, utifrån EU-beslut, utformas på ett så enkelt sätt som möjligt samt att de stöder ett långsiktigt miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart småskaligt kustnära yrkesfiske. Den ansvariga myndigheten, Havs- och vattenmyndigheten, bör i sitt regleringsbrev ges ett uppdrag att arbeta med att minska de administrativa bördorna på fiskets område.
Det finns en underutnyttjad potential i vattenbruket i Sverige. Exempelvis kan musselodling inte bara ge arbetstillfällen utan även bidra till rena hav då vattnet renas från näringsämnen. Odling av musslor förekommer på Västkusten där naturförutsättningarna är gynnsamma i form av temperatur, salthalt, strömmar och tillgång till näringsämnen. Den som vill anlägga en musselodling behöver tillstånd. De regler för strandskydd som vi har i dag kan innebära en begränsning och till och med ett hinder för att anlägga eller utveckla en odling. Det är inte rimligt. Tvärtom bör strandskyddet ses över med målet att skapa förutsättningar för ökad musselodling.
Fiskebäcks hamn i södra Göteborg är hemmahamn för många svenska fiskefartyg, däribland flera stora fiskefartyg som sysslar med pelagiskt fiske. I dag arbetar ett par hundra personer i fiskenäringen i Fiskebäck. Det skulle vara möjligt att utöka fiskenäringen rejält om hinder tas bort, i synnerhet att farleden in till hamnen inte är tillräckligt djup för att kunna ta emot många fiskefartyg. Farleden ställer till flera problem för näringen. Efter att fartygen fiskat kan de inte landa sin fångst i Göteborg. I stället åker de till Danmark. Det ger direkta jobb där som hade kunna landa här. Fisken bereds sedan i Danmark eller förs med lastbil och färja till Sverige. Därtill är det vanligt att fiskefartyg underhålls när de ändå är i hamn och landar sin fångst. Det gör att elarbeten m.m. som hade kunnat ske i Sverige i stället sker i Danmark. Dessutom gör det faktum att de största båtarna inte kan komma in i sin egen hamn att de i stället får läggas vid kaj i Göteborgs hamn på kajplatser som de inte kan vara säkra att kunna använda under överskådlig tid.
Göteborgs kommun överväger nu en muddring av hamnen. Det är klokt. Genom bättre hamnmöjligheter för fiskefartyg i Göteborg möjliggörs lossning respektive servicearbeten i Göteborg som i dag i stället sker i bland annat Danmark. Det skulle skapa nya arbetstillfällen och stärka fisket i Göteborg. Det bör övervägas hur staten kan bidra till utvecklingen av Fiskebäcks hamn och därmed till att stärka den svenska fiskenäringen såväl till sjöss som på land.
|
Lars Hjälmered (M) |
|