Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om balansering av vildsvinsstammen och tillkännager detta för regeringen.
Vildsvinsstammen ökar återigen kraftigt. Detta trots att avskjutningen ökat kraftigt det senaste decenniet. Jägarförbundet redovisar att år 2000 sköts ca 5 000 djur, år 2010 ca 60 000 djur och år 2017 registrerades 114 189. Problemen med vildsvin skiljer sig regionalt över landet där det i vissa delar, till exempel i södra Sveriges skog- och mellanbygder, är ett reellt problem för markägare och boende på landsbygden. Vi vet också att trafikolyckor och skadegörelse för markägare ökar. Av detta kan dras slutsatsen att stammen ökat markant, trots den kraftiga ökningen av skjutna djur. De kostnader som uppstår hos markägare beräknas till mycket stora belopp. Mörkertalet för hur mycket investeringar som markägare/lantbrukare avstår på grund av befarade vildsvinsskador är sannolikt stort. Mot bakgrund av detta anser vi att en utgångspunkt måste vara att viltets värde balanseras mot dess kostnader. De problem som markägare/djurägare redovisar anser vi inte ligga i linje med intentionerna i livsmedelsstrategin.
Det finns en betydande oro för att den afrikanska svinpesten kan få fotfäste i landet genom vildsvinen. Här krävs motåtgärder. Ett sätt att bättre kontrollera stammen är att överväga utökade jakttider och ta bort förbudet mot att skjuta sugga med smågris i följe. Vidare bör reglerna för skyddsjakt tillämpas mer generöst. En annan åtgärd kan vara ökade möjligheter att tillåta större fällor som jaktmetod samt att tillåta drönare vid vildsvinsjakt. Vi anser också att utfodring av vildsvin kan regleras genom att avkräva vad och hur mycket som kan utfodras. Vidare måste efterfrågan på köttet stimuleras genom att förenkla för försäljningen av kött och se över möjligheterna att subventionera trikintester.
|
Per Schöldberg (C) |
Anders Åkesson (C) |