Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att fortsätta arbetet med att omlokalisera statliga myndigheter och beakta län med låg lokaliseringskvot och tillkännager detta för regeringen.
Den statliga närvaron behövs i hela landet. Det är en förutsättning för att landet ska hålla ihop och för att bygga det starka samhället. Civilminister Ardalan Shekarabi beskriver det som att ”[s]taten har ett ansvar att knyta ihop Sverige och motverka en splittring av vårt land”. Den socialdemokratiskt ledda regeringen påbörjade därför ett viktigt arbete under mandatperioden 2014–2018 med att omlokalisera myndigheter från Stockholm till andra orter samt utvidga verksamheten utanför huvudstaden.
I decennier har intresset för frågan om statlig service och statlig närvaro varit svalt och det har mer eller mindre varit en självklarhet att nya myndigheter ska placeras i Stockholms län. Detta har förstärkt urbaniseringens effekter och bidragit till att öka klyftan mellan stad och land, och under perioden 2008–2014 minskade antalet statliga arbetstillfällen mest i mindre tätorter. Statlig närvaro upplevs som ett viktigt symbolvärde, och de undersökningar som Statskontoret (2016:8) genomfört visar också att medborgarna anser att statliga myndigheter har betydelse för den egna kommunen. Samma undersökningar visar också att medborgarna på landsbygden är positivt inställda till att flytta kontor från Stockholmsområdet.
I förordningen (2007:713) om regionalt tillväxtarbete noteras de statliga myndigheternas ansvar för den regionala tillväxten och på så vis även utvecklingskraften i alla delar av landet. För personer med högre utbildning uppfattas staten oftast som en intressant arbetsgivare. Samtidigt visar rapporten Statliga myndigheters lokalisering – ett samlat underlag (Statskontoret 2016:8) att få myndigheter tar uttalade hänsyn till den regionala utvecklingen i samband med beslut om lokalisering.
Enligt Statskontoret (2016:8) arbetar ett stort antal statligt anställda i Uppsala, Norrbotten och Stockholms län, medan antalet som är statligt anställda i Smålandslänen är relativt få. Jönköpings län är enligt rapporten ett av de län som har lägst lokaliseringskvot. Samtidigt ligger andelen högutbildad arbetskraft i privat sektor i Jönköpings län lägre än det nationella genomsnittet och Jönköpings län har få sysselsatta inom så kallade kunskapsintensiva tjänster.
Den statliga närvaron och servicen är viktig för den lokala och regionala utvecklingskraften och för att hela Sverige ska leva. Det konstateras bland annat i Januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Vi menar att arbetet med omlokalisering av statliga myndigheter och arbetstillfällen behöver fortsätta och att detta arbete särskilt behöver beakta län med låg lokaliseringskvot. Detta inkluderar också ett arbete där befintliga myndigheters regionala organisation kan förstärkas. Hela landet ska leva och växa.
|
Johanna Haraldsson (S) |
|
|
Peter Persson (S) |
Carina Ödebrink (S) |