Sala silvergruva är en av världens bäst bevarade historiska gruvmiljöer och Sveriges genom tiderna viktigaste silvergruva. Gruvans storhetstid var under Gustav Vasas regeringstid och den kallades då ”Svea Rikes Skattkammare”. 1908 upphörde den huvudsakliga silverbrytningen efter att i århundraden ha varit en stor tillgång för Sverige och ofta kallats ”Riksens främsta Clenodium”. Gruvområdet och dess byggnader kulturminnesförklarades av länsstyrelsen i Västmanland 2014. Som besökare kan man lära sig mycket om gruvdrift under flera århundraden. Besökarna kan vandra i gruvorter som bär prägel av den gamla tillmakningsmetoden, d.v.s. att gruvarbetarna eldade mot bergväggen för att därefter bryta loss malmen med enkla verktyg.
Besökaren kan färdas med hiss 155 meter under jorden eller gå gruvarbetarnas gamla nedstigningsväg till 60 meters djup och under ledning av kunniga gruvguider få kunskap om gruvarbetet som en betydelsefull del av svensk industrihistoria.
Inom gruvområdet ovan jord finns ett trettiotal byggnader med koppling till gruvdriften. Lillgruvan förklarar pedagogiskt gammal gruvteknik för barnen.
Drygt 80 000 besöker årligen gruvområdet, och förutom intäkter från visningsverksamheten får Sala silvergruva ett årligt kommunalt bidrag och ett mindre bidrag genom länsstyrelsen. Inga statliga bidrag utgår. Kostnaderna för att förvalta gruvan, gruvområdet och de kulturhistoriska byggnaderna är dock omfattande. Det borde vara ett nationellt intresse att slå vakt om och utveckla Sala silvergruva genom dess kultur
historiska och industrihistoriska betydelse. Mot den bakgrunden vore det önskvärt att även ett statligt bidrag kunde utgå, för att bevara detta kulturhistoriska arv.
|
Pia Nilsson (S) |
|