Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att straffen för fornminnesbrott ska skärpas och tillkännager detta för regeringen.
På senare tid har vi tyvärr erfarit att gamla fornminnen, ofta över 1 000 år gamla, blivit vandaliserade och förstörda. Ibland är tyvärr skadorna delvis av irreversibel art och de kan aldrig återställas till fullgott skick. Våra fornminnen är det arv vi lämnar över till kommande generationer och vi har bara en skatt av fornminnen, förutom de som återstår att upptäckas. Ett tragiskt exempel är den 1 000-åriga runstenen i Bro som nedklottrades med sprayfärg, ett brott som förmodligen medför bestående skador.
De låga straffen för fornminnesbrott stipulerade i kulturmiljölagen (1988:950) är såpass låga att polisen i dag inte ens utreder brotten, vilket är tragiskt i sig. Därför bör minst en dubblering ske av straffskalan för fornminnesbrott. I de fall där fornminnen stjäls och säljs vidare ska påföljden alltid vara fängelse i minst 6 månader som minimistraff. I de fall där åverkan görs av ren oaktsamhet ska det kunna dömas till dryga böter.
Även vid markarbeten och nybyggnation där företag av oaktsamhet eller ren likgiltighet förstör fornminnen eller underlåter att rapportera fynd av fornminnen ska straffen skärpas och böterna höjas rejält. I grova fall ska fängelse dömas ut.
Våra fornminnen är en oersättlig historisk skatt inte bara för oss nu levande människor, utan även för kommande generationer. När ett fornminne förstörs berövar vi inte bara oss själva, utan våra barn, tillgång till vår egen historia. Därför yrkar vi att en skärpning av straffskalan ska göras på minst det dubbla mot dagens mycket milda straffvärde.
|
Robert Stenkvist (SD) |
|