ds 2018 15

Innehåll

Ds 2018:15

14.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om
förvaltare av alternativa investeringsfonder ........................		600
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
	2017/828 av den 17 maj 2017 om ändring av
	direktiv 2007/36/EG ....................................................	605
Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv
	2007/36/EG av den 11 juli 2007 ..................................	631
Bilaga 3	Uppdragspromemoria ..................................................	639
Bilaga 4	Tilläggsuppdrag ............................................................	645
Bilaga 5	Referensgrupp ..............................................................	647
Bilaga 6	Jämförelsetabell:
	Aktieägarrättighetsdirektivet/Lagförslag ...................	649
Bilaga 7	Jämförelsetabell:
	Lagförslag/Aktieägarrättighetsdirektivet ...................	654

Vissa förkortningar

1975 års ABL	aktiebolagslagen (1975:1385)
ABL	aktiebolagslagen (2005:551)
AIFM-direktivet	Europaparlamentets			och		rådets
	direktiv 2011/61/EU av den 8 juni
	2011 om förvaltare av alternativa
	investeringsfonder samt om änd-
	ring av direktiv 2003/41/EG och
	2009/65/EG		och förordningarna
	(EG) nr 1060/2009 och (EU) nr
	1095/2010
aktieägarrättighetsdirektivet	Europaparlamentets			och		rådets
	direktiv	2007/36/EG			av		den
	11 juli 2007 om utnyttjande av
	vissa av aktieägares rättigheter i
	börsnoterade företag
AMN	Aktiemarknadsnämndens					uttal-
	ande
Dataskyddsförordningen	Europaparlamentets			och		rådets
	förordning		(EU) 2016/679				av
	den 27 april 2016 om skydd för
	fysiska personer med				avseende
	på behandling av personuppgif-
	ter och om det fria flödet av så-
	dana uppgifter och om upphäv-
	ande av	direktivet			95/46/EG
	(allmän dataskyddsförordning)
EES	Europeiska		ekonomiska			sam-
	arbetsområdet
Esma	Europeiska		värdepappers-				och
	marknadsmyndigheten

Förkortningar

Ds 2018:15

FRL	försäkringsrörelselagen
	(2010:2043)
förordningen om värdepap-	Europaparlamentets			och	rådets
perscentraler	förordning (EU) nr 909/2014 av
	den 23 juli 2014 om förbättrad
	värdepappersavveckling i				Euro-
	peiska unionen och om värde-
	papperscentraler samt ändring av
	direktiv		98/26/EG		och
	2014/65/EU		och	förordning
	(EU) nr 236/2012
IAS 24	International		Accounting		Stan-
	dard 24
IORP II-direktivet	Europaparlamentets			och	rådets
	direktiv (EU) 2016/2341/EG av
	den 14 december 2016 om verk-
	samhet i och tillsyn över tjänste-
	pensionsinstitut
kapitaltäckningsdirektivet	Europaparlamentets			och	rådets
	direktiv 2013/36/EU av den 26
	juni 2013 om behörighet att ut-
	öva	verksamhet i kreditinstitut
	och om tillsyn av kreditinstitut
	och	värdepappersföretag, om
	ändring av direktiv 2002/87/EG
	och om upphävande av direktiv
	2006/48/EG och 2006/49/EG, i
	lydelsen enligt Europaparlamen-
	tets	och	rådets	direktiv
	2014/59/EU
kontoföringslagen	lagen (1998:1479) om värdepap-
	perscentraler och kontoföring av
	finansiella instrument
LAIF	lagen (2013:561) om förvaltare
	av alternativa investeringsfonder
LBF	lagen (2004:297) om bank- och
	finansieringsrörelse

Ds 2018:15

Förkortningar

Leo-lagen	lagen (1987:464) om vissa riktade
	emissioner i aktiemarknadsbolag
	m.m.
LHF	lagen (1991:980) om handel med
	finansiella instrument
London Listing Rules	United	Kingdom		Listing
	Authority Listing Rules
LVF	lagen (2004:46) om värdepap-
	persfonder
LVM	lagen (2007:528) om värdepap-
	persmarknaden
MiFID II-direktivet	Europaparlamentets		och	rådets
	direktiv 2014/65/EU av den 15
	maj 2014 om marknader för
	finansiella	instrument och om
	ändring av direktiv 2002/92/EG
	och av direktiv 2011/61/EU
MSGM	Market Standards		for General
	Meetings
Nasdaq	National Association of Securi-
	ties Dealers Automated Quota-
	tions
OECD	Organisationen för ekonomiskt
	samarbete och utveckling
OSL	offentlighets- och sekretesslagen
	(2009:400)
redovisningsdirektivet	Europaparlamentets		och	rådets
	direktiv 2013/34/EU av den 26
	juni 2013 om årsbokslut, kon-
	cernredovisning och rapporter i
	vissa typer av företag, om änd-
	ring av Europaparlamentets och
	rådets direktiv 2006/43/EG och
	om upphävande		av	rådets
	direktiv	78/660/EEG		och
	83/349/EEG
Solvens II-direktivet	Europaparlamentets		och	rådets
	direktiv 2009/138/EG av den 25
	november 2009 om upptagande

Förkortningar

Ds 2018:15

	och utövande av försäkrings- och
	återförsäkringsverksamhet
tillsynsförordningen	Europaparlamentets	och rådets
	förordning (EU) nr 575/2013 av
	den 26 juni 2013 om tillsynskrav
	för kreditinstitut och värdepap-
	persföretag och om ändring av
	förordning (EU) nr 648/2012
tjänstepensionsdirektivet	Europaparlamentets	och rådets
	direktiv 2003/41/EG av den 3
	juni 2003 om verksamhet i och
	tillsyn över tjänstepensionsinsti-
	tutet
tryggandelagen	lagen (1967:531) om tryggande
	av pensionsutfästelse m.m.
UCITS IV-direktivet	Europaparlamentets	och rådets
	direktiv 2009/65/EG av den 13
	juli 2009 om samordning av lagar
	och andra författningar som av-
	ser företag för kollektiva inves-
	teringar i överlåtbara värdepap-
	per (fondföretag)
UFL	lagen (1972:262) om understöds-
	föreningar
ÅRL	årsredovisningslagen
	(1995:1554)
ändringsdirektivet	Europaparlamentets	och rådets
	direktiv (EU) 2017/626 av den
	17 maj 2017 om ändring av
	direktiv 2007/36/EG	vad gäller
	uppmuntrande av	aktieägares
	långsiktiga engagemang

Sammanfattning

Vissa skyldigheter för intermediärer och aktiebolag

Det övergripande målet med ändringsdirektivet är att öka aktie- ägarnas engagemang i bolagen. För att uppnå detta är medlems- staterna enligt direktivet skyldiga att införa vissa regleringsåtgärder i förhållande till intermediärer och aktiebolag.

I promemorian lämnas förslag som innebär att det ska göras vissa ändringar i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av fin- ansiella instrument och i aktiebolagslagen. Enligt förslagen ska det i den första lagen införas fyra nya definitioner, nämligen intermediär, intermediär från tredjeland, intermediär inom EES och svensk annan intermediär. En intermediär är en juridisk person som för aktieägares räkning tillhandahåller tjänster som avser förvar, administration eller förande av värdepapperskonton avseende aktier i bolag med bolags- rättslig hemvist inom EES, vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Med intermediär från tredjeland avses en inter- mediär som vare sig är registrerad som förvaltare av en svensk värde- papperscentral eller är auktoriserad i ett land inom EES. En inter- mediär inom EES är en inom EES auktoriserad intermediär som inte är registrerad som förvaltare enligt den aktuella lagen. Slutligen avses med svensk annan intermediär en i Sverige auktoriserad intermediär som tillhandahåller tjänster i en annan egenskap än förvaltare enligt den aktuella lagen.

Vidare innebär promemorians förslag att ändringsdirektivet ska genomföras i förhållande till publika noterade aktiebolag. Det föreslås att det i aktiebolagslagen ska införas en definition av detta begrepp, som ska avse ett aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES.

Sammanfattning

Ds 2018:15

Möjligheten för bolag att identifiera aktieägare

Enligt ändringsdirektivet ska de aktiebolag som omfattas av direk- tivet ha rätt att identifiera sina aktieägare. De ska därför via inter- mediärer – som innehar aktierna för annans räkning – ha rätt att efterfråga aktieägarnas identitet. I promemorian görs bedömningen dels att den uppgiftsskyldighet som redan finns i svensk lagstiftning när det gäller aktieägare i avstämningsbolag på ett generellt plan motsvarar ändringsdirektivets krav, dels att den etablerade svenska ordningen i möjligaste mån bör hållas intakt. Det senare innebär att svenska avstämningsbolag även i fortsättningen ska vända sig till vär- depapperscentralen som i sin tur ska ha kontakt med förvaltarna som innehar aktierna för kunds räkning.

Även om det svenska systemet i stora delar bedöms motsvara ändringsdirektivets krav lämnar vi i promemorian vissa förslag till kompletteringar i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Kompletteringarna avser underlätta iden- tifieringen av aktieägare när aktierna innehas i kedjor av intermediär- er som passerar över nationsgränsen. Förslagen innebär att en förval- tare som saknar uppgift om vem som är aktieägare ska vara skyldig att vidarebefordra förfrågan till den intermediär för vars räkning aktierna innehas. Vidare ska förvaltaren vara skyldig att vidarebefor- dra mottagna uppgifter om aktieägares identitet från en intermediär till värdepapperscentralen.

Därtill ska det införas bestämmelser i lagen enligt vilka en svensk annan intermediär ska vara skyldig att lämna uppgifter om aktie- ägares identitet beträffande aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs hos en svensk värdepap- perscentral. Samma skyldighet ska åligga en intermediär från tredje- land när denne tillhandahåller tjänster i förhållande till aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist i Sverige.

Skyldighet för intermediärer att överföra information

Vidare lämnar vi i promemorian förslag om att det i lagen om vär- depapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska in- föras bestämmelser enligt vilka en förvaltare ska vara skyldig att överföra viss information från avstämningsbolag till dess aktieägare. Publika noterade aktiebolag ska vara skyldiga att i ett standardiserat

Ds 2018:15

Sammanfattning

meddelande till värdepapperscentralen lämna underrättelse om var på bolagets webbplats aktieägarna kan ta del av handlingar som bo- laget ska tillhandahålla inför en bolagsstämma. Meddelandet ska vidarebefordras av värdepapperscentralen till bl.a. förvaltare. Om aktierna innehas i en kedja av intermediärer och förvaltaren saknar uppgift om vem som är aktieägare, ska informationen överföras till nästa intermediär i kedjan för vidarebefordran till aktieägaren. Vida- re ska en förvaltare vara skyldig att, från aktieägaren till aktiebolaget, vidarebefordra uppgifter som avser utövandet av de rättigheter som följer med aktieinnehavet. En svensk annan intermediär ska även vara skyldig att överföra information till aktieägare i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs hos en svensk värdepapperscentral. En sådan skyldighet ska även gälla för en intermediär från tredjeland.

Underlättande av utövande av aktieägarrättigheter

I promemorian lämnar vi även förslag om att det i lagen om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska in- föras bestämmelser enligt vilka en värdepapperscentral, förvaltare, svensk annan intermediär eller intermediär från tredjeland ska vara skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att aktieägare i bolag med bolagsrättslig hemvist inom Sverige eller EES på egen hand ska kun- na utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet.

Vissa skyldigheter för institutionella investerare och kapital- förvaltare

I ändringsdirektivet framhålls att institutionella investerare ofta är betydelsefulla aktieägare i börsnoterade bolag. Därför kan de spela en viktig roll i dessa bolags bolagsstyrning, men också mer allmänt vad gäller deras strategi och långsiktiga resultat. Av dessa skäl avser delar av direktivet institutionella investerare och förvaltare av insti- tutionellt ägt kapital. Med institutionell investerare avses ett livför- säkringsföretag, en tjänstepensionskassa eller en pensionsstiftelse som omfattar 100 eller fler arbetstagare. Med kapitalförvaltare avses

Sammanfattning

Ds 2018:15

fondbolag, värdepappersinstitut som tillhandahåller portföljförvalt- ningstjänster åt investerare, med undantag för utländska företag, eller svenska tillståndspliktiga AIF-förvaltare.

Skyldighet för institutionella investerare och kapitalförvaltare att anta principer för aktieägarengagemang

I promemorian förslår vi att det ska införas nya bestämmelser i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m., lagen om värdepappers- fonder, lagen om värdepappersmarknaden, försäkringsrörelselagen och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Enligt de nya bestämmelserna ska institutionella investerare och kapitalför- valtare antingen anta principer för aktieägarengagemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring varför några sådana principer inte har antagits. Denna skyldighet gäller bara om och i den utsträckning som den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren inves- terar i aktier som upptagits till handel på en reglerad marknad. Om den institutionella investeraren eller kapitalförvaltare antar principer ska det av dessa framgå hur de övervakar sina portföljbolag i rele- vanta frågor.

En institutionell investerare eller en kapitalförvaltare ska vidare varje år antingen lämna en redogörelse för hur principerna för aktie- ägarengagemang har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Om en sådan redogörelse lämnas, ska den innehålla bl.a. en beskrivning av hur den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren har röstat vid portföljbolagens stämmor.

Skyldighet för institutionella investerare att redovisa överenskommel- ser som träffats med kapitalförvaltare

I fråga om institutionella investerare lämnar vi vidare förslag om att en institutionell investerare, som ingår en överenskommelse om dis- kretionär förvaltning med en kapitalförvaltare, ska offentligt redo- visa viss information om överenskommelsen. Informationen ska bl.a. avse hur överenskommelsen främjar en investeringsstrategi och investeringsbeslut i överensstämmelse med profilen och löptiden för den institutionella investerarens åtaganden. Det ska också framgå

Ds 2018:15

Sammanfattning

hur den institutionella investeraren utvärderar det uppdrag som läm- nats till kapitalförvaltaren. Om överenskommelsen saknar något av de inslag som regleras i lag ska den institutionella investeraren lämna en tydlig och motiverad förklaring till det.

Om arrangemanget med kapitalförvaltaren avser investering i en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond, ska den insti- tutionella investeraren lämna information om hur placeringen stäm- mer överens med profilen och löptiden för den institutionella inves- terarens åtaganden och hur den bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.

Skyldighet för kapitalförvaltare att lämna redovisning till institu- tionella investerare

Slutligen föreslår vi att en kapitalförvaltare som ingått ett arrange- mang med en institutionell investerare ska lämna en årlig redogörelse av vilken det ska framgå bl.a. hur kapitalförvaltarens investerings- strategi överensstämmer med arrangemanget och hur den bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens eller fondens till- gångar på medellång till lång sikt. I promemorian görs bedömningen att årsberättelsen för en värdepappersfond och en alternativ investe- ringsfond bör räcka för att genomföra direktivets krav på återkopp- ling från kapitalförvaltare till en institutionell investerare som valt en sådan investeringsform.

Ökad transparens för röstningsrådgivare

Vi föreslår att det ska införas en ny lag om röstningsrådgivare. Med röstningsrådgivare avses en juridisk person som yrkesmässigt analy- serar årsredovisningar och annan relevant information beträffande aktiebolag i syfte att bistå aktieägare med undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer inför deras ställningstagande på en bo- lagsstämma. Enligt den nya lagen ska en röstningsrådgivare antingen anta en uppförandekod för sin rådgivningsverksamhet eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan kod inte har antagits. Vidare ska en röstningsrådgivare vara skyldig att redovisa

Sammanfattning

Ds 2018:15

eventuella intressekonflikter. Slutligen ska röstningsrådgivaren läm- na en årlig redogörelse för hur denne utarbetar undersökningar, råd och röstningsrekommendationer.

Den nya lagen ska gälla för verksamhet som bedrivs av ett svenskt företag. Vidare ska den vara tillämplig på verksamhet som bedrivs av en röstningsrådgivare som i Sverige har sitt huvudkontor utan att ha sin bolagsrättsliga hemvist inom EES, eller ett verksamhetsställe utan att vare sig ha sin bolagsrättsliga hemvist eller huvudkontor inom EES.

Lagen ska bara vara tillämplig på sådan rådgivning som avser aktier i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Finansinspektionen ska utöva tillsyn över röstningsrådgivarna och ska för detta ändamål ha rätt att begära att röstningsrådgivaren lämna de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen.

Vissa regler för publika noterade aktiebolag

En del av ändringsdirektivet syftar till att öka aktieägarnas inflytande i vissa bolagsfrågor. Därför är medlemsstaterna skyldiga att tillse att det i aktiebolagen finns en särskild ordning för att hantera dels er- sättning till ledande befattningshavare, dels väsentliga transaktioner med en närstående part.

Riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare

Nuvarande regler i aktiebolagslagen om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare motsvarar på ett generellt plan ändrings- direktivets krav. Vi lämnar dock förslag till vissa ändringar som bl.a. innebär att lagen ska tillföras mer detaljerade bestämmelser om riktlinjernas innehåll. Det ska även i fortsättningen vara bolagsstäm- man som beslutar om riktlinjerna och beslutet ska i princip vara bindande för styrelsen. Det ska dock, i likhet med vad som gällt tidigare, finnas möjlighet för styrelsen att avvika från riktlinjerna om särskilda skäl föreligger. Med särskilda skäl avses situationer där ett undantag från riktlinjerna är nödvändigt för att tillgodose bolagets långsiktiga intressen och hållbarhet eller säkerställa dess bärkraft.

Ds 2018:15

Sammanfattning

Riktlinjerna ska omfatta samma personkrets som hittills, dvs. verk- ställande direktör, vice verkställande direktör och övriga personer i bolagets ledning.

Styrelsen ska, precis som i dag, vara skyldig att årligen till stäm- man lämna förslag till riktlinjer för ersättning. I promemorian läm- nas förslag som innebär att det i lagen ska införas ett förtydligande om vad som ska gälla om stämman inte antar de föreslagna rikt- linjerna. Under sådana förhållanden ska ersättning utbetalas i enlig- het med de riktlinjer som gällt tidigare eller, om sådana inte finns, i enlighet med vad som är praxis inom bolaget. Senast vid nästa års- stämma ska styrelsen presentera ett nytt förslag till riktlinjer.

Skyldigheten att presentera en årlig ersättningsrapport

I enlighet med direktivet föreslår vi att publika noterade aktiebolag årligen ska ta fram en rapport avseende den ersättning som erlagts till ledande befattningshavare under det gångna verksamhetsåret. Av ersättningsrapporten ska framgå hur stor ersättning som den verk- ställande direktören och, i förekommande fall, vice verkställande direktör har erhållit. Ersättningen till övriga ledande befattnings- havare ska redovisas i anonymiserad form.

Ersättningsrapporten ska läggas fram för godkännande av stäm- man. Aktieägarna får då möjlighet att ge sin syn på hur riktlinjerna har tillämpats och utformningen av ersättningsrapporten. Styrelsen ska vara skyldig att i nästa ersättningsrapport förklara hur dessa syn- punkter har beaktats. Ersättningsrapporten ska publiceras på bo- lagets webbplats och hållas tillgänglig under tio år efter stämman.

Väsentliga transaktioner med en närstående part

I enlighet med direktivet föreslår vi att det ska införas ett nytt kapitel i aktiebolagslagen med en särskild beslutsordning för väsentliga transaktioner med en närstående part. Enligt huvudregeln ska en transaktion med en bolaget närstående part som avser ett värde som överstiger 1 miljon kr och motsvarar minst 1 procent av bolagets värde underställas bolagsstämman. Samma sak ska gälla en trans- aktion som ensam inte uppfyller de nyssnämnda förutsättningarna, men som gör det tillsammans med andra transaktioner som skett

Sammanfattning

Ds 2018:15

med samma part under en tolvmånadersperiod närmast före trans- aktionen. I beräkningen ska även ingå sådana transaktioner som skett under samma period mellan den närstående parten och bolagets dotterbolag. Med närstående part avses en juridisk eller fysisk per- son enligt 1 kap. 8 eller 9 § årsredovisningslagen.

Till underlag för bolagsstämmans beslut ska styrelsen upprätta en redogörelse för transaktionen. Av denna redogörelse ska villkoren för transaktionen framgå, i den utsträckning som krävs för att stämman ska kunna ta ställning till förslaget. Redogörelsen ska hållas tillgänglig på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. Den ska vidare läggas fram på stämman.

Beslutsordningen ska även tillämpas av ett dotterbolag till ett publikt noterat aktiebolag, när dotterbolaget genomför en trans- aktion med en part som är närstående till moderbolaget. Vid beräk- ningen av om transaktionen ska anses som väsentlig ska värdet av det transaktionen avser ställas i relation till koncernens värde. För att en väsentlig transaktion ska bli giltig krävs det – förutom att stämman i dotterbolaget godkänner transaktionen – dessutom att den god- känns av bolagsstämman i moderbolaget.

Vissa transaktioner har undantagits från den särskilda beslutsord- ningen. Det rör sig bl.a. om transaktioner som är en del av bolagets löpande verksamhet och som genomförs på marknadsmässiga vill- kor.

Publika aktiebolag

I promemorian lämnar vi också vissa förslag till ändringar som berör publika aktiebolag.

Ändringar av Leo-reglerna

Vi föreslår två ändringar i 16 kap. aktiebolagslagen (de s.k. Leo- reglerna). Det första förslaget innebär att vissa mindre transaktioner undantas från Leo-reglerna. Således ska den särskilda beslutsord- ningen i kapitlet inte tillämpas på överlåtelser vars värde understiger en procent av koncernens värde. Det andra förslaget innebär att Leo- reglernas majoritetskrav sänks från nio tiondelar till två tredjedelar

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag (2019:000) om röstningsråd- givare

Härigenom föreskrivs följande

Röstningsrådgivare

1 § En röstningsrådgivare är en juridisk person som yrkesmässigt analyserar redovisningar och annan relevant information beträffande aktiebolag i syfte att bistå aktieägare med undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer inför beslut på en bolagsstämma.

Lagens tillämpningsområde

2 § Denna lag är tillämplig på röstningsrådgivningsverksamhet som bedrivs av ett svenskt företag. Lagen är vidare tillämplig på verk- samhet som bedrivs av en röstningsrådgivare som i Sverige har

1.sitt huvudkontor utan att ha sin bolagsrättsliga hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller

2.ett verksamhetsställe utan att vare sig ha sin bolagsrättsliga hemvist eller huvudkontor inom Europeiska ekonomiska samarbets- området.

Lagen är bara tillämplig på sådan rådgivning som avser aktier för- enade med rösträtt i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och vars aktier är upp- tagna till handel på en reglerad marknad.

Författningsförslag

Ds 2018:15

Uppförandekod

3 § En röstningsrådgivare ska antingen anta en uppförandekod för sin rådgivningsverksamhet eller lämna en tydlig och motiverad för- klaring till varför en sådan kod inte har antagits.

Uppförandekoden ska kostnadsfritt hållas tillgänglig på röst- ningsrådgivarens webbplats. Om röstningsrådgivaren inte har an- tagit någon sådan kod ska i stället skälen för detta hållas tillgängliga på webbplatsen. Uppgifterna ska uppdateras årligen.

Redovisning av intressekonflikter

4 § En röstningsrådgivare är skyldig att identifiera och utan dröjs- mål för sina kunder redovisa alla faktiska eller potentiella intresse- konflikter eller affärsförbindelser som kan påverka röstningsråd- givarens undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer. Vidare ska röstningsrådgivaren redovisa vilka åtgärder som har vid- tagits för att undanröja, begränsa eller hantera en faktisk eller poten- tiell intressekonflikt.

Årlig redogörelse

5 § En röstningsrådgivare är skyldig att årligen lämna en redo- görelse som beskriver hur röstningsrådgivaren utarbetar undersök- ningar, råd och röstningsrekommendationer.

Redogörelsen ska kostnadsfritt hållas tillgänglig på röstningsråd- givarens webbplats under åtminstone tre år.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om redogörelsen.

Tillsyn

6 § Finansinspektionen har tillsyn över att en röstningsrådgivare uppfyller de krav som följer av denna lag.

7 § Finansinspektionen får begära att en röstningsrådgivare lämnar de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen av att denna lag följs.

Författningsförslag

Ds 2018:15

1.2Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

dels att 9 a och 34 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas sex nya paragrafer, 10 e–10 j §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
9 a §
Bestämmelserna i 10 a § an-	Bestämmelserna i 10 a § an-
dra–femte styckena, 10 b–10 d §§	dra–femte styckena, 10 b–10 j §§
och 11 § fjärde och femte stycke-	och 11 § fjärde och femte stycke-
na, 15 a–15 e och 16 a §§ gäller	na, 15 a–15 e och 16 a §§ gäller
för en pensionsstiftelse som	för en pensionsstiftelse som
tryggar utfästelse om pension till	tryggar utfästelse om pension till
minst 100 sådana personer som	minst 100 sådana personer som
avses i 9 § första stycket, och för	avses i 9 § första stycket, och för
vilka avsättningar har gjorts till	vilka avsättningar har gjorts till
stiftelsen.	stiftelsen.

Bestämmelserna får tillämpas även av andra pensionsstiftelser i enlighet med 31 §, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning.

10 e §

En pensionsstiftelse som avses i 9 a § och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska antingen anta principer för aktieägarenga- gemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar

Ds 2018:15

Författningsförslag

aktieägarengagemang i sin inves- teringsstrategi när det gäller såda- na aktier.

I principerna ska stiftelsen lämna en beskrivning av hur den i relevanta frågor övervakar de bolag i vilka stiftelsen investerar stiftelsens medel. Beskrivningen ska minst omfatta hur stiftelsen övervakar portföljbolagens

1.strategi,

2.finansiella och icke-finan- siella resultat och risker,

3.kapitalstruktur,

4.social och miljömässig på- verkan, och

5.bolagsstyrning.

Av principerna ska det vidare framgå hur pensionsstiftelsen för dialoger med företrädare för port- följbolagen och utövar rösträtt och andra rättigheter knutna till aktie- innehavet. Det ska även framgå hur stiftelsen samarbetar med an- dra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i port- följbolagen samt hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

10 f §

En pensionsstiftelse ska varje år antingen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna som avses i 10 e § har tillämpats eller lämna en tydlig och motive- rad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Redogör- elsen ska innehålla en allmän be- skrivning av

Författningsförslag

Ds 2018:15

1.stiftelsens röstningsbeteende

iportföljbolagen,

2.de viktigaste frågorna där portföljbolagens stämma har fattat beslut, och

3.i vilka frågor som stiftelsen tillämpat råd eller rekommenda- tioner från en röstningsrådgivare.

Av redogörelsen ska det vidare framgå hur pensionsstiftelsen har ställt sig i de frågor där stämmorna fattat beslut. Stämmobeslut som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på stiftelsens innehav be- höver inte redovisas.

10 g §

Principerna för aktieägarenga- gemang och redogörelsen enligt 10 e och 10 f §§ ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på pensionsstif- telsens webbplats eller offentlig- göras på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Om pensions- stiftelsen inte har antagit några principer eller lämnat någon redo- görelse eller om dessa saknar något av det innehåll som anges i 10 e och 10 f §§, ska stiftelsen på webb- platsen lämna en tydlig och moti- verad förklaring till detta.

Om pensionsstiftelsen har gett en kapitalförvaltare i uppdrag att ansvara för investeringarna och att därvid genomföra principerna för aktieägarengagemang, inklusi- ve omröstningar, ska stiftelsen på sin webbplats eller på annat lät- tillgängligt sätt som är lika publikt

Ds 2018:15

Författningsförslag

ange var kapitalförvaltaren har of- fentliggjort information om stäm- mans beslutsfattande.

10 h §

En pensionsstiftelse som avses i 9 a § och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad ska offentlig- göra hur de viktigaste inslagen i investeringsstrategin när det gäller dessa aktier stämmer överens med profilen och löptiden för de åtag- anden som stiftelsen ska trygga och hur de bidrar till tillgångarnas ut- veckling på medellång till lång sikt.

10 i §

Om en pensionsstiftelse som omfattas av 10 h § träffar en över- enskommelse om diskretionär för- valtning med ett fondbolag, ett utländskt förvaltningsbolag eller investeringsbolag, ett värdepap- persinstitut eller utländskt värde- pappersföretag som tillhandahåller förvaltningstjänster till investerare eller en AIF-förvaltare, ska pen- sionsstiftelsen offentliggöra infor- mation om varaktigheten för över- enskommelsen och hur den främ- jar

1.en investeringsstrategi och investeringsbeslut i överensstäm- melse med profilen och löptiden för arbetsgivarens åtaganden, och

Författningsförslag

Ds 2018:15

2.investeringsbeslut som grun- das på bedömningar av portfölj- bolagens finansiella och icke-fin- ansiella resultat på medellång till lång sikt och ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt.

Pensionsstiftelsen ska vidare lämna information om hur meto- den för utvärdering av kapitalför- valtarens prestationer, inbegripet längden av den tidsperiod som läggs till grund för utvärderingen, samt ersättningen för kapitalför- valtningstjänsterna stämmer över- ens med profilen och löptiden för de åtaganden som stiftelsen ska trygga samt beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal. Av infor- mationen ska det framgå hur pen- sionsstiftelsen bevakar kapitalför- valtarens kostnader för portföljens omsättning och hur stiftelsen beva- kar portföljens avsedda omsätt- ningshastighet eller gränser för omsättningshastigheten.

Om överenskommelsen saknar ett eller flera av de inslag som framgår av första och andra styckena ska pensionsstiftelsen lämna en tydlig och motiverad förklaring till det.

Om pensionsstiftelsen investe- rar i en värdepappersfond, ett ut- ländskt fondföretag eller en alter- nativ investeringsfond ska pen- sionsstiftelsen, i stället för den in- formation som avses i första och

Ds 2018:15Författningsförslag

		andra styckena, lämna informa-
		tion om hur placeringen stämmer
		överens med profilen och löptiden
		för arbetsgivarens åtaganden och
		hur de bidrar till tillgångarnas ut-
		veckling på medellång till lång
		sikt.
		10 j §
		Den information som avses i
		10 h och 10 i §§ ska kostnadsfritt
		hållas tillgänglig på pensionsstif-
		telsens webbplats eller på annat
		lättillgängligt sätt som är lika pub-
		likt. Informationen ska uppdate-
		ras årligen. Pensionsstiftelsen får
		dock avstå från att göra en upp-
		datering om det inte har skett
		någon väsentlig förändring.
	34 §
Finansinspektionen skall ut-		Finansinspektionen ska utöva
öva tillsyn över att en pensions-		tillsyn över att en pensionsstif-
stiftelse som avses i 9 a § första		telse som avses i 9 a § första
stycket förvaltas i enlighet med		stycket förvaltas i enlighet med
bestämmelserna i 10 a § andra–		bestämmelserna i 10 a § andra–
femte styckena, 10 b–10 d §§,		femte styckena, 10 b–10 j §§,
11 § fjärde och femte styckena,		11 § fjärde och femte styckena,
15 a–15 e och 16 a §§ samt i en-		15 a–15 e och 16 a §§ samt i en-
lighet med föreskrifter som		lighet med föreskrifter		som
meddelats med stöd av någon av		meddelats med stöd av någon av
dessa bestämmelser. Inspektion-		dessa bestämmelser. Inspektion-
en skall utöva sådan tillsyn också		en ska utöva sådan tillsyn också
över förvaltningen av en stiftelse		över förvaltningen av en stiftelse
som med stöd av 9 a § andra		som med stöd av 9 a § andra
stycket beslutat att tillämpa de		stycket beslutat att tillämpa de
bestämmelserna.		bestämmelserna.
Finansinspektionen skall i sin		Finansinspektionen ska		i sin
tillsynsverksamhet	samarbeta	tillsynsverksamhet	samarbeta

Ds 2018:15

Författningsförslag

1.3Förslag till lag om ändring i årsredovisningslagen (1995:1554)

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 1 a § och 8 kap. 8 § årsredovis- ningslagen ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6kap.

1 a §1

I ett aktiebolag vars aktier är	I ett publikt noterat aktiebolag
upptagna till handel på en reglerad	ska förvaltningsberättelsen även
marknad i Sverige ska förvalt-	innehålla
ningsberättelsen även innehålla

1.de senast beslutade riktlinjerna av det slag som avses i 8 kap. 51 § aktiebolagslagen (2005:551), och


2. styrelsens förslag till rikt-	2. styrelsens förslag till rikt-
linjer att gälla för tiden från nästa	linjer att gälla för tiden från den
årsstämma.	årsstämma där de har antagits.
Information enligt första stycket 1		får lämnas i anslutning till
uppgifter som lämnas enligt 5 kap. 40		eller 41 §. I sådant fall ska

förvaltningsberättelsen innehålla en hänvisning till den plats där informationen har lämnats.

8kap. 8 §

Har bolaget inom tid som avses i 6 § gett in kopior av de hand- lingar som anges i 5 § men är kopiorna inte bestyrkta eller har hand- lingarna på annat sätt någon brist som lätt kan avhjälpas, får regi- streringsmyndigheten meddela beslut om förseningsavgift endast om bolaget har underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det inom tid som angetts i underrättelsen. En sådan underrättelse får sändas med posten till den postadress som bolaget senast har anmält hos registreringsmyndigheten.

Det behöver inte sändas någon underrättelse enligt första stycket om Bolagsverket har avregistrerat

1Senaste lydelse 2015:813.

Ds 2018:15

Författningsförslag

1.4Förslag till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1998:1479) om värdepap- perscentraler och kontoföring av finansiella instrument

dels att 1 kap. 3 §, 3 kap. 12 § och 5 kap. 4 § ska följande lydelse, dels att det ska införas ett nytt kapitel, 3 a, åtta nya paragrafer, 3 kap. 12 a, 12 b och 14–19 §§, och närmast före 3 kap. 14, 16, 17, 18

och 19 §§ fem nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1kap. 3 §1

I denna lag betyder:

avstämningsbolag: sådant avstämningsbolag som avses i aktie- bolagslagen (2005:551),

avstämningsregister: sådant register som avses i 4 kap. 1 §,

EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

finansiellt instrument: detsamma som i artikel 2.1.8 i förordning- en om värdepapperscentraler, i den ursprungliga lydelsen, varvid aktier och sådana rättigheter som avses i 4 kap. 2 § andra stycket denna lag i fråga om avstämningsbolag som är privata aktiebolag vid tillämpningen av denna lag ska jämställas med finansiella instru- ment,

förordningen om värdepapperscentraler: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om för- bättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om vär- depapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012,

intermediär: ett utländskt vär- depappersföretag eller värdepap- persbolag enligt definitionen i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om

1Senaste lydelse 2017:684.

Författningsförslag

Ds 2018:15

värdepappersmarknaden, ett kre-

ditinstitut enligt		definitionen i
1 kap. 5 § lagen (2004:297) om
bank- och finansieringsrörelse, en
värdepapperscentral eller en an-
nan juridisk person som för aktie-
ägares	räkning	tillhandahåller
tjänster som avser förvar, admini-
stration eller förande av värde-
papperskonton avseende			aktier i
bolag	med bolagsrättslig		hemvist
inom EES vilkas aktier är upp-
tagna till handel på en reglerad
marknad,
intermediär från tredjeland: en
intermediär som vare sig är regi-
strerad som förvaltare av en
svensk	värdepapperscentral eller
är auktoriserad i ett land inom
EES,
intermediär inom EES: en in-
om EES auktoriserad intermediär
som inte är registrerad som förval-
tare enligt denna lag eller omfattas
av begreppet svensk annan inter-
mediär,

kontoförande institut: den som av en värdepapperscentral med- getts rätt att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister,

kontoföring av finansiella instrument: registrering i avstämnings- register av äganderätt och särskild rätt till sådana aktier och andra finansiella instrument för vilka aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande skriftlig handling inte har utfärdats eller, där sådan handling har utfärdats, det genom förvaring eller på annat likvärdigt sätt har säkerställts att handlingen inte kommer i omlopp,

kvalificerat innehav: detsamma som i 1 kap. 5 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

skuldförbindelse: ensidig skuldförbindelse avsedd för allmän om- sättning,

På begäran av värdepappers- centralen ska en förvaltare utan dröjsmål lämna uppgifter till vär- depapperscentralen om de aktie- ägare vars aktier den förvaltar. Uppgifterna ska avse aktieägar- nas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat

identifieringsnummer samt postadress och, i förekommande fall, e-postadress. Förvaltaren ska dessutom ange det antal aktier av olika slag som varje aktieägare äger och, om avstämningsbolaget begär det, uppgift om tidpunkt när aktierna förvärvades. Uppgifter- na ska avse förhållandena vid den tidpunkt som värdepapperscen- tralen bestämmer.

Ds 2018:15

Författningsförslag

svensk annan intermediär: en i Sverige auktoriserad intermediär som tillhandahåller tjänster i an- nan egenskap än som förvaltare enligt denna lag,

utsett kreditinstitut: sådant kreditinstitut som har utsetts enligt artikel 54.2 b i förordningen om värdepapperscentraler, i den ur- sprungliga lydelsen,

värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordningen om värdepapperscentraler, i den ursprungliga lydelsen,

värdepapperscentral från tredjeland: en sådan värdepapperscen- tral som avses i artikel 2.1.2 i förordningen om värdepapperscen- traler, i den ursprungliga lydelsen, samt

värdepappersinstitut: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden.

3kap. 12 §2

På begäran av värdepappers- centralen ska en förvaltare lämna uppgifter till värdepapperscen- tralen om de aktieägare vars akti- er den förvaltar. Uppgifterna ska avse aktieägarnas namn och per- sonnummer, organisationsnum- mer eller annat identifierings- nummer samt postadress. För- valtaren ska dessutom ange det antal aktier av olika slag som var- je aktieägare äger. Uppgifterna ska avse förhållandena vid den tidpunkt som värdepapperscen- tralen bestämmer.

2Senaste lydelse 2016:51.

Författningsförslag

Ds 2018:15

Värdepapperscentralen ska på begäran av ett avstämningsbolag kräva in sådana uppgifter om bolagets aktieägare som avses i första stycket.

Avstämningsbolag har rätt att hos värdepapperscentralen få till- gång till de uppgifter som har lämnats om bolagets aktieägare.

Om förvaltaren saknar de upp- gifter som avses i första stycket ska begäran utan dröjsmål vidarebe- fordras till den intermediär för vars räkning aktierna innehas. Förvaltaren ska utan dröjsmål vidarebefordra mottagna uppgifter som avses i första stycket.

Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen medge för- valtare undantag från den uppgiftsskyldighet som följer av första och andra styckena.

12 a §

Den som lämnar uppgifter en- ligt 12 § får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnads- plikt.

12 b §

Personuppgifter som har mot- tagits uteslutande i syfte att identi- fiera en aktieägare får inte lagras under längre tid än tolv månader efter det att en värdepapperscen- tral eller en förvaltare fått kunskap om att personen inte längre är aktieägare.

Skyldighet att vidarebefordra uppgifter

14 §

En förvaltare ska på begäran av en värdepapperscentral utan

Ds 2018:15

Författningsförslag

dröjsmål till en aktieägare vidare- befordra ett sådant standardiserat meddelande från avstämningsbo- laget som avses i 7 kap. 56 d § ak- tiebolagslagen (2005:551). Vär- depapperscentralen ska även vid- arebefordra meddelandet till ak- tieägare som har ett avstämnings- konto.

Om förvaltaren ingår i en ked- ja av intermediärer ska meddel- andet enligt första stycket överför- as till nästa intermediär i kedjan såvida inte meddelandet kan ski- ckas direkt till aktieägaren. En förvaltare är inte skyldig att vida- rebefordra meddelandet om av- stämningsbolaget redan har skick- at det direkt till bolagets samtliga aktieägare.

15§

En förvaltare ska, på begäran

av en aktieägare eller en interme- diär utan dröjsmål till värde- papperscentralen vidarebefordra uppgifter från aktieägaren i ett av- stämningsbolag avseende utövan- det av de rättigheter som följer med aktieinnehavet. Uppgifterna ska av värdepapperscentralen vid- arebefordras till avstämnings- bolaget.

Författningsförslag

Ds 2018:15

Skyldighet att underlätta ut- övandet av aktieägarrättigheter

16§

En värdepapperscentral och en

förvaltare är skyldiga att vidta de åtgärder som krävs för att en aktieägare i ett avstämningsbolag på egen hand ska kunna utöva de rättigheter som följer med aktie- innehavet.

Intermediär från tredjeland

17§

Vad som följer av 12–12 b och

14–16 §§ ska även gälla för inter- mediärer från tredjeland som till- handahåller tjänster avseende ak- tier i bolag med bolagsrättslig hemvist i Sverige och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Avgifter

18§

En värdepapperscentral, en

förvaltare och en intermediär från tredjeland har rätt att ta ut avgifter för sådana tjänster som avses i 12 och 14–16 §§. Avgifterna ska of- fentliggöras separat för varje tjänst, vara icke-diskriminerande och stå i proportion till de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten.

Ds 2018:15

Författningsförslag

Bemyndigande

19§

Regeringen eller den myndig-

het som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att överföra infor- mation om aktieägares identitet enligt 12 §, vidarebefordra upp- gifter enligt 14 och 15 §§ samt vid- ta åtgärder enligt 16 § och rätten att ta ut avgifter enligt 18 §.

3 a kap. Aktier i EES-bolag

1 §

I detta kapitel regleras skyldig- heten för en svensk annan inter- mediär att i vissa situationer vidta åtgärder beträffande aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES. Skyldigheten gäller i förhål- lande till aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral.

Identifiering av aktieägare

2 §

Uppgiftsskyldigheten enligt 3 kap. 12 § gäller även för en svensk annan intermediär som för annans räkning förvaltar aktier som omfattas av 1 §.

Om en svensk annan inter- mediär saknar sådana uppgifter som avses i 3 kap. 12 § ska den

Författningsförslag

Ds 2018:15

utan dröjsmål vidarebefordra be- gäran till den intermediär för vars räkning aktierna innehas.

Uppgifter enligt första stycket ska lämnas utan dröjsmål om det begärs av en intermediär inom EES eller en svensk annan inter- mediär.

3 §

En svensk annan intermediär som omfattas av 2 § är skyldig att på begäran av en intermediär utan dröjsmål vidarebefordra sådana uppgifter som avses i 3 kap. 12 § till den intermediär inom EES eller en svensk annan intermediär som begärt uppgiften.

4 §

Den som lämnar uppgifter en- ligt 2 och 3 §§ får inte göras ansva- rig för att ha åsidosatt någon tyst- nadsplikt.

5 §

Personuppgifter som har mot- tagits uteslutande i syfte att identi- fiera en aktieägare får inte lagras under längre tid än tolv månader efter det att en svensk annan inter- mediär fått kunskap om att per- sonen inte längre är aktieägare.

Ds 2018:15

Författningsförslag

Skyldighet att vidarebefordra uppgifter

6 §

En svensk annan intermediär som omfattas av 2 § ska, på begä- ran av en intermediär, utan dröjs- mål till en aktieägare vidarebefor- dra sådana uppgifter som behövs för att aktieägaren ska kunna ut- nyttja de rättigheter som följer av aktieinnehavet.

Om en svensk annan inter- mediär ingår i en kedja av inter- mediärer ska informationen enligt första stycket överföras till nästa intermediär i kedjan, såvida inte informationen kan överföras di- rekt till aktieägaren. En svensk annan intermediär är inte skyldig att vidarebefordra uppgifterna om aktiebolaget redan har skickat denna information direkt till bo- lagets samtliga aktieägare.

7 §

En svensk annan intermediär som omfattas av 2 § ska på begär- an av en aktieägare eller en inter- mediär utan dröjsmål vidarebe- fordra uppgifter från aktieägaren avseende utövandet av de rättig- heter som följer med aktieinne- havet till nästa intermediär inom EES eller svensk annan interme- diär, såvida inte informationen kan överföras direkt till bolaget.

Författningsförslag

Ds 2018:15

Skyldighet att underlätta utöv- andet av aktieägarrättigheter

8 §

En svensk annan intermediär som omfattas av 2 § är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att en aktieägare på egen hand ska kunna utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet.

Uppgiftsskyldighet i förhållande till intermediär från tredjeland i vissa fall

9 §

En svensk annan intermediär är skyldig att på begäran av en in- termediär från tredjeland lämna sådana uppgifter som avses i 2 § el- ler till en intermediär från tredje- land vidarebefordra sådana upp- gifter som avses i 7 §. Skyldigheten gäller beträffande aktier som avses i 1 §.

En åtgärd enligt 2 eller 7 § ska bara vidtas om intermediären från tredjeland står under tillsyn och lyder under ett bindande regelverk som säkerställer att en aktieägares personuppgifter omfattas av ett skydd som motsvarar det som gäl- ler enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana upp-

Ds 2018:15

Författningsförslag

gifter och om upphävande av di- rektiv 95/46/EG (allmän data- skyddsförordning) eller om aktie- ägaren lämnat sitt samtycke till att uppgifterna lämnas ut.

Rätten att ta ut avgifter

10 §

Bestämmelserna i 3 kap. 18 § om rätten att ta ut avgifter gäller även för en svensk annan interme- diär eller en intermediär från tred- jeland när de tillhandahåller tjän- ster enligt detta kapitel.

	Bemyndigande
	11 §
	Regeringen eller den myndig-
	het som regeringen bestämmer får
	meddela ytterligare föreskrifter om
	skyldigheten att	vidarebefordra
	uppgifter enligt 6 och 7 §§ samt
	vidta åtgärder enligt 8 §.
5 kap.
4 §
En registrering skall rättas,	En registrering ska rättas, om
om den innehåller någon uppen-	den innehåller någon uppenbar
bar oriktighet till följd av att den	oriktighet eller är ofullständig till
som vidtagit registreringsåtgär-	följd av att den som vidtagit regi-
den eller någon annan har gjort	streringsåtgärden eller någon an-
sig skyldig till skrivfel, räknefel	nan har gjort sig skyldig till
eller liknande förbiseende eller	skrivfel, räknefel	eller liknande
till följd av något tekniskt fel.	förbiseende eller till följd av
Den vars rätt berörs skall ges	något tekniskt fel. Den vars rätt

Ds 2018:15

Författningsförslag

1.5Förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:46) om värdepap- persfonder

dels att 7 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 2 kap. 17 h–17 j, och närmast före 2 kap. 17 h § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Principer för aktieägarengage- mang

17 h §

Ett fondbolag som för en vär- depappersfonds räkning investerar i aktier som är upptagna till han- del på en reglerad marknad, ska antingen anta principer för aktie- ägarengagemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av principerna ska det framgå hur fondbolaget in- tegrerar aktieägarengagemang i dess investeringsstrategi när det gäller sådana aktier.

I principerna ska fondbolaget lämna en beskrivning av hur det i relevanta frågor övervakar de bo- lag i vilka fondbolaget investerar fondens medel. Beskrivningen ska minst omfatta hur värdepap- persfonden övervakar portföljbo- lagens

1. strategi,

Författningsförslag

Ds 2018:15

2.finansiella och icke-finan- siella resultat och risker,

3.kapitalstruktur,

4.sociala och miljömässiga på- verkan, och

5.bolagsstyrning.

Av principerna ska det vidare framgå hur fondbolaget för dialog- er med företrädare för portföljbo- lagen och utövar rösträtt och an- dra rättigheter knutna till aktie- innehavet. Det ska även framgå hur fondbolaget samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i port- följbolagen samt hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

17 i §

Ett fondbolag ska varje år an- tingen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna som av- ses i 17 h § har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan re- dogörelse inte lämnas. Redogörel- sen ska innehålla en allmän be- skrivning av

1.fondbolagets röstningsbete- ende i portföljbolagen,

2.de viktigaste frågorna i vilka portföljbolagens stämma har fattat beslut, och

3.i vilka frågor som fondbo- laget tillämpat råd eller rekom- mendationer från en röstningsråd- givare.

Av redogörelsen ska det vidare framgå hur fondbolaget har ställt

Ett fondbolag som utför dis- kretionär portföljförvaltning av- seende finansiella instrument ska i denna förvaltning och när det utför tjänster enligt 1 § första stycket tillämpa 8 kap. 9–12, 14– 16 och 22 §§ och 9 kap. 1, 3–6, 9, 10, 12–23, 26–29 b och 40 §§, 41 § första stycket och 43 § lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden.

Ds 2018:15

Författningsförslag

sig i de frågor där stämmorna fat- tat beslut. Stämmobeslut som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på fondens innehav behöver inte redovisas.

17 j §

Principerna för aktieägarenga- gemang och redogörelsen enligt 17 h och 17 i §§ ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på fondbolagets webbplats eller på annat lättill- gängligt sätt som är lika publikt. Om fondbolaget inte har antagit några principer eller lämnat någon redogörelse eller om dessa saknar något av det innehåll som anges i 17 h och 17 i §§, ska fondbolaget på motsvarande sätt lämna en tyd- lig och motiverad förklaring till detta.

7kap. 3 §1

Ett fondbolag som utför dis- kretionär portföljförvaltning av- seende finansiella instrument ska i denna förvaltning och när det utför tjänster enligt 1 § första stycket tillämpa 8 kap. 9–12, 14– 16 och 22 §§ och 9 kap. 1, 3–6, 9, 10, 12–23, 26–29 och 40 §§, 41 § första stycket och 43 § lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019.

1Senaste lydelse 2017:690.

Ds 2018:15

Författningsförslag

1.6Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (2005:551)1 dels att 8 kap. 52 § ska upphöra att gälla,

dels att 5 kap. 15 §, 7 kap. 3, 4 a, 16, 20, 23–25, 48, 49, 54 a, 55 a,

56 a–56 c, 61, 63, 64 och 68 §§, 8 kap. 36, 37, 51, 53 och 54 §§, 12 kap. 8 och 14 §§, 13 kap. 4, 9, 28, 39 a och 42 §§, 14 kap. 11, 44, 46 a och 49 §§, 15 kap. 11, 27, 41 a och 44 §§, 16 kap. 8 §, 18 kap. 7 och 14 §§, 19 kap. 13 och 25 §§, 20 kap. 15 och 37 §§, 23 kap. 16, 17, 43 och 53 §§, 24 kap. 18, 19 och 31 §§, 25 kap. 6 och 52 §§ och 31 kap. 2 § och rubriken närmast före 7 kap. 55 a, 56a–56 c, 63, 64 och 68 §§, 8 kap. 51 § och 19 kap. 13 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 8 a, tio nya paragrafer, 1 kap. 10 c §, 7 kap. 4 b, 56 d, 62 och 62 a §§, 8 kap. 52, 53 a och 53 b §§, 16 kap. 5 a § och 27 kap. 6 a §, och närmast före 1 kap. 10 c §, 7 kap. 4 b § och 27 kap. 6 a § tre nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

Begreppet publikt noterat aktie- bolag

10 c §

Ett publikt noterat aktiebolag är ett aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet.

5kap. 15 §

Om den	som äger förvaltar-	Om den	som äger förvaltar-
registrerade	aktier vill delta i en	registrerade	aktier vill delta i en

1Senaste lydelse av

8kap. 52 § 2006:562.

Författningsförslag

Ds 2018:15

bolagsstämma, skall han eller hon på begäran av förvaltaren tillfälligt föras in i aktieboken. Efter den tidpunkt som avses i 7 kap. 28 § tredje stycket skall aktieägaren strykas från aktie- boken.

bolagsstämma, ska han eller hon på begäran av förvaltaren tillfäl- ligt föras in i aktieboken. Efter den tidpunkt som avses i 7 kap. 28 § tredje stycket ska aktieägar- en strykas från aktieboken.

Förvaltaren är skyldig att ha rutiner som säkerställer att aktie- ägare kan införas i aktieboken en- ligt första stycket.

7kap. 3 §2

En aktieägare som inte är personligen närvarande vid bolags- stämman får utöva sin rätt vid stämman genom ett ombud med skriftlig, av aktieägaren undertecknad och daterad fullmakt. Om bolaget är ett avstämningsbolag, får aktieägaren utse två eller flera ombud, varvid varje ombud får utöva den rätt som hänför sig till en viss i fullmakten angiven andel av aktierna.

En fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet. Om bolaget är ett avstämningsbolag, får det i fullmakten anges en längre giltig- hetstid, dock längst fem år från utfärdandet.

I fråga om publika aktiebolag,			I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel			aktiebolag gäller även 54 a §.
på en reglerad marknad eller en
motsvarande	marknad	utanför
Europeiska	ekonomiska	sam-

arbetsområdet, gäller även 54 a §.

4 a §

I bolagsordningen får det anges att aktieägarna före bolagsstäm- man ska kunna utöva sin rösträtt per post eller att styrelsen inför en bolagsstämma får besluta att aktieägarna ska kunna göra detta.

Vid poströstning ska användas ett formulär som bolaget tillhan- dahåller. Formuläret ska, med hänvisning till de framlagda förslag till beslut som anges i förslaget till dagordning för bolagsstämman,

2Senaste lydelse 2010:1516.

Ds 2018:15Författningsförslag

innehålla två likvärdigt presenterade svarsalternativ med rubrikerna Ja och Nej.

Om en poströst enligt andra stycket avges elektroniskt är ett publikt noterat aktiebolag skyldigt att elektroniskt bekräfta att rösten

	har tagits emot.
	Bemyndigande
	4 b §
	Regeringen får meddela före-
	skrifter om skyldigheten att be-
	kräfta mottagandet av en poströst
	enligt 4 a § tredje stycket.
16 §
En aktieägare som vill få ett	En aktieägare som vill få ett
ärende behandlat vid en bolags-	ärende behandlat vid en bolags-
stämma skall begära detta skrift-	stämma ska begära detta skrift-
ligen hos styrelsen.	ligen hos styrelsen.
Ärendet skall tas upp vid bo-	Ärendet ska tas upp vid bo-
lagsstämman, om begäran har	lagsstämman, om begäran har
kommit in till styrelsen	kommit in till styrelsen

1.senast en vecka före den tidpunkt då enligt 18–20 §§ kallelse tidigast får utfärdas, eller

2.efter den tidpunkt som anges i 1 men i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till bolagsstämman.

För att ett ärende ska tas upp vid bolagsstämman i ett publikt aktiebolag krävs, förutom vad som anges i andra stycket, dessutom att ägare till minst en tiotusendel av samtliga aktier i bolaget eller 25 aktieägare står bakom begäran.

Författningsförslag

Ds 2018:15

20 §3

Kallelse till annan extra bolagsstämma än en sådan som avses i

19 § ska utfärdas tidigast sex veckor och senast två veckor före bo-

lagsstämman.
I fråga om publika aktiebolag,			I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel			aktiebolag gäller 55 a § i stället
på en reglerad marknad eller en			för denna paragraf.
motsvarande	marknad	utanför
Europeiska	ekonomiska	samar-

betsområdet, gäller 55 a § i stället för denna paragraf.

När Finansinspektionen anser att det finns skäl att anta att aktiebolaget kan komma att omfattas av resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution, får kallelse till extra bolagsstämma för att pröva en fråga om en ökning av aktiekapitalet utfärdas senare än som anges i första stycket, dock inte senare än tio dagar före stäm- man. Bestämmelserna i 16 § andra stycket om aktieägares initia- tivrätt och 28 § tredje stycket om tillhandahållande av aktiebok gäl- ler inte när kallelse sker enligt det här stycket.

23 §4

Aktieägarna ska kallas till bolagsstämma på det sätt som anges i bolagsordningen. Kallelse ska även skickas med post till varje aktie- ägare vars postadress är känd för bolaget, om

1.ordinarie bolagsstämma ska hållas på annan tid än som anges

ibolagsordningen, eller

2.bolagsstämman ska

a)behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som avses i 43–45 §§,

b)ta ställning till om bolaget ska gå i likvidation,

c)granska likvidators slutredovisning, eller

d)behandla en fråga om att bolagets likvidation ska upphöra.

I fråga om publika aktiebolag	I fråga om publika aktiebolag
gäller även 56 §. I fråga om pub-	gäller även 56 §. I fråga om pub-
lika aktiebolag, vars aktier är	lika noterade aktiebolag gäller
upptagna till handel på en reglerad	56 a och 64–67 §§ i stället för
marknad eller en motsvarande	denna paragraf.

3Senaste lydelse 2015:1030.

4Senaste lydelse 2010:1516.

Ds 2018:15

Författningsförslag

marknad utanför Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet, gäller 56 a § och 64–67 §§ i stället för denna paragraf.

24 §5

Kallelsen ska innehålla uppgift om tid och plats för bolagsstäm- man samt uppgift om förutsättningarna enligt 2 § för aktieägares rätt att delta i stämman. Kallelsen ska också innehålla ett förslag till dagordning för bolagsstämman. I förslaget till dagordning ska styr- elsen tydligt ange de ärenden som ska behandlas vid bolagsstäm- man. Ärendena ska vara numrerade.

Det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag ska anges, om förslaget inte rör en fråga av mindre betydelse för bolaget. Av- ser ett ärende en ändring av bolagsordningen, ska det huvudsakliga innehållet i förslaget till ändring alltid anges.

Om aktieägarna ska kunna utöva rösträtt vid bolagsstämman med användning av en sådan fullmakt som avses i 4 § andra stycket, genom poströstning eller med användning av elektroniska hjälp- medel, ska det framgå av kallelsen hur de ska gå till väga.

Särskilda bestämmelser om innehållet i en kallelse finns i 2 § detta kapitel (deltagande i stämma),

13 kap. 10, 33 och 36 §§ (nyemission av aktier),

14 kap. 12, 26 och 29 §§ (emission av teckningsoptioner), 15 kap. 12, 31 och 34 §§ (emission av konvertibler),

16 kap. 3–5 och 7 §§ (vissa riktade emissioner m.m.), 18 kap. 8 § (vinstutdelning),

19 kap. 26 och 35 §§ (förvärv eller överlåtelse av egna aktier), 20 kap. 16 § (minskning av aktiekapitalet), och

25 kap. 5 § (likvidation).

I fråga om publika aktiebolag,			I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel			aktiebolag gäller även 63 §.
på en reglerad marknad eller en
motsvarande	marknad	utanför
Europeiska	ekonomiska	samar-

betsområdet, gäller även 63 §.

5Senaste lydelse 2010:1516.

Författningsförslag

Ds 2018:15

25 §6

Styrelsen ska hålla redovisningshandlingar och revisionsberät- telse eller kopior av dessa handlingar tillgängliga hos bolaget för aktieägarna under minst två veckor närmast före årsstämman. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottaga- ren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin post- adress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman.

I fråga om publika aktiebolag,			I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel			aktiebolag gäller 56 b § i stället
på en reglerad marknad eller en			för denna paragraf.
motsvarande	marknad	utanför
Europeiska	ekonomiska	samar-

betsområdet, gäller 56 b § i stället för denna paragraf.

48 §7

Ordföranden ska se till att det förs protokoll vid bolagsstäm-

man.

I protokollet ska det antecknas dag och ort för bolagsstämman samt vilka beslut som bolagsstämman har fattat. Om ett beslut har fattats genom omröstning, ska det i protokollet antecknas vad som har yrkats och utfallet av omröstningen. Röstlängden ska tas in i eller läggas som en bilaga till protokollet.

Protokollet ska undertecknas av protokollföraren. Det ska jus- teras av ordföranden, om han eller hon inte har fört protokollet, och av minst en justeringsman som bolagsstämman har utsett. Om ordföranden eller protokollföraren ensam eller de två tillsammans företräder samtliga aktier i bolaget, behövs inte någon justerings-

man.
I fråga om publika aktiebolag	I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel	aktiebolag gäller även 68 § andra
på en reglerad marknad eller en	stycket.
motsvarande marknad utanför

6Senaste lydelse 2010:1516.

7Senaste lydelse 2014:539.

Ds 2018:15Författningsförslag

Europeiska ekonomiska samar- betsområdet gäller även 68 § andra stycket.

49 §8

Senast två veckor efter bolagsstämman ska protokollet hållas tillgängligt hos bolaget för aktieägarna. En kopia av protokollet ska sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Protokollen ska förvaras på ett betryggande sätt.

I fråga om publika aktiebolag,			I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel			aktiebolag gäller även 68 § tredje
på en reglerad marknad eller en			stycket.
motsvarande	marknad	utanför
Europeiska	ekonomiska	samar-
betsområdet, gäller även 68 §
tredje stycket.
		54 a §9
Ett publikt aktiebolag, vars			Ett publikt noterat aktiebolag
aktier är upptagna till handel på			ska inför en bolagsstämma till-
en reglerad marknad eller en mot-			handahålla aktieägarna ett full-
svarande marknad utanför Euro-			maktsformulär. Formuläret ska
peiska ekonomiska samarbets-			tillhandahållas tillsammans med
området, skall inför en bolags-			kallelsen till bolagsstämman, om
stämma tillhandahålla aktieägar-			kallelsen sänds till aktieägarna.
na ett fullmaktsformulär. For-			Om kallelse sker på något annat
muläret skall tillhandahållas till-			sätt, ska fullmaktsformuläret till-
sammans med kallelsen till bo-			handahållas aktieägarna på be-
lagsstämman, om kallelsen sänds			gäran efter det att bolagsstäm-
till aktieägarna. Om kallelse sker			man har tillkännagetts. Formu-
på något annat sätt, skall full-			läret får inte innehålla namn på
maktsformuläret tillhandahållas			ombud eller ange hur ombudet
aktieägarna på begäran efter det			ska rösta. Bestämmelserna i den-
att bolagsstämman har tillkänna-			na paragraf hindrar inte bolaget
getts. Formuläret får inte inne-			att tillhandahålla sådana full-
hålla namn på ombud eller ange			maktsformulär som avses i 4 §.

8Senaste lydelse 2010:1516.

9Senaste lydelse 2007:566.

Författningsförslag

Ds 2018:15

hur ombudet skall rösta. Bestäm- melserna i denna paragraf hin- drar inte bolaget att tillhanda- hålla sådana fullmaktsformulär som avses i 4 §.

Tid för kallelse i vissa publika aktiebolag

Tid för kallelse i publika notera- de aktiebolag

55 a §10

I ett publikt aktiebolag, vars	I ett publikt noterat aktiebo-
aktier är upptagna till handel på	lag ska kallelse till annan extra
en reglerad marknad eller en mot-	bolagsstämma än en sådan som
svarande marknad utanför Euro-	avses i 19 § utfärdas tidigast sex
peiska ekonomiska samarbetsom-	veckor och senast tre veckor före
rådet, ska kallelse till annan extra	bolagsstämman.
bolagsstämma än en sådan som
avses i 19 § utfärdas tidigast sex
veckor och senast tre veckor före
bolagsstämman.

När Finansinspektionen anser att det finns skäl att anta att aktiebolaget kan komma att omfattas av resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution, får kallelse till extra bolagsstämma för att pröva en fråga om en ökning av aktiekapitalet utfärdas senare än som anges i första stycket, dock inte senare än tio dagar före stäm- man. Bestämmelserna i 16 § andra stycket om aktieägares initiativ- rätt och 28 § tredje stycket om tillhandahållande av aktiebok gäller inte när kallelse sker enligt det här stycket.

Kallelsesätt i vissa publika	Kallelsesätt i publika noterade
aktiebolag	aktiebolag
56 a §
I ett publikt aktiebolag, vars	I ett publikt noterat aktiebo-
aktier är upptagna till handel på	lag ska kallelse till bolagsstämma
en reglerad marknad eller en mot-	ske genom annonsering i Post-
svarande marknad utanför Euro-	och Inrikes Tidningar och gen-
	om att kallelsen hålls tillgänglig

10Senaste lydelse 2015:1030.

I ett publikt noterat aktiebo- lag ska styrelsen hålla redovis- ningshandlingar och revisions- berättelse, eller kopior av dessa

Ds 2018:15Författningsförslag

peiska ekonomiska samarbetsom-		på bolagets webbplats. Kallelse
rådet, ska kallelse till bolagsstäm-		ska, i förekommande fall, också
ma ske genom annonsering i		ske på annat i bolagsordningen
Post- och Inrikes Tidningar och		angivet sätt.
genom att kallelsen hålls till-
gänglig	på bolagets webbplats.
Kallelse	ska, i förekommande

fall, också ske på annat i bolags- ordningen angivet sätt.

Kallelsen ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Om ordinarie bolagsstämma ska hållas på annan tid än den som an- ges i bolagsordningen, ska kallelsen utan kostnad för mottagaren skickas med post till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget.

Samtidigt som kallelse sker ska bolaget genom annonsering i minst en i bolagsordningen angiven rikstäckande dagstidning upp- lysa om att kallelse har skett och då ange bolagets namn och organi- sationsnummer, vilket slag av bolagsstämma som ska hållas, tid och plats för stämman samt förutsättningarna enligt 2 § för aktieägarnas rätt att delta i stämman. I annonsen ska det anges hur en aktieägare kan ta del av kallelsen på bolagets webbplats eller få den skickad till sig.

Av annonsen ska det även framgå om bolagsstämman ska

1.behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som avses i 43–45 §§,

2.ta ställning till om bolaget ska gå i likvidation,

3.granska likvidators slutredovisning eller

4.behandla en fråga om att bolagets likvidation ska upphöra.

Tillhandahållande av handling- ar inför årsstämma i vissa pub- lika aktiebolag

Tillhandahållande av hand- lingar inför årsstämma i pub- lika noterade aktiebolag

56 b §

I ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en mot-

Författningsförslag

Ds 2018:15

svarande marknad utanför Euro- peiska ekonomiska samarbetsom- rådet, ska styrelsen hålla redovis- ningshandlingar och revisions- berättelse, eller kopior av dessa handlingar, tillgängliga hos bo- laget för aktieägarna under minst tre veckor närmast före årsstäm- man. Detsamma gäller, i före- kommande fall, revisorns yttran- de enligt 8 kap. 54 §. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas till- gängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före årsstämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

handlingar, tillgängliga hos bo- laget för aktieägarna under minst tre veckor närmast före årsstäm- man. Detsamma gäller ersätt- ningsrapporten enligt 8 kap. 53 a § och revisorns yttrande enligt 8 kap. 54 §. Kopior av hand- lingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas till- gängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före årsstämman och på dagen för stämman. De ska vidare läg- gas fram på stämman.

Tillhandahållande av formulär inför bolagsstämman i vissa publika aktiebolag

Tillhandahållande av formulär inför bolagsstämman i publika noterade aktiebolag

56 c §

I ett publikt aktiebolag, vars	I ett publikt noterat aktiebo-
aktier är upptagna till handel på	lag ska fullmaktsformulär och
en reglerad marknad eller en mot-	formulär för poströstning hållas
svarande marknad utanför Euro-	tillgängliga på bolagets webb-
peiska ekonomiska samarbetsom-	plats under minst tre veckor när-
rådet, ska fullmaktsformulär och	mast före bolagsstämman och på
formulär för poströstning hållas	dagen för stämman.
tillgängliga på bolagets webb-
plats under minst tre veckor när-
mast före bolagsstämman och
dagen för stämman.

Ds 2018:15

Författningsförslag

56 d §

Ett publikt noterat aktiebolag ska i samband offentliggörandet av de uppgifter som avses i 56 a– 56 c §§, i ett standardiserat med- delande till värdepapperscentralen ange var på bolagets webbplats uppgifterna finns. Värdepappers- centralens och förvaltarens skyl- dighet att vidarebefordra med- delandet regleras i 3 kap. 14 § lagen (1998:1479) om värdepap- perscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

61§11

I ett aktiebolag, vars aktier är	I ett publikt noterat aktiebolag
upptagna till handel på en reglerad	ska det vid årsstämman fattas be-
marknad i Sverige, skall det vid	slut om riktlinjer för ersättning
årsstämman fattas beslut om	till ledande befattningshavare.
riktlinjer för ersättning till led-
ande befattningshavare. Riktlin-
jerna skall ha det innehåll som
anges i 8 kap. 51 § första stycket
och 52 § första stycket.
	Om stämman inte antar för-
	slaget till riktlinjer, ska ersättning
	utbetalas i enlighet med de rikt-
	linjer som gällt tidigare eller, om
	sådana inte finns, i enlighet med
	vad som är praxis inom bolaget.
	Senast vid nästa årsstämma ska
	styrelsen presentera ett nytt förslag
	till riktlinjer.
	I 8 kap. 51 och 52 §§ finns be-
	stämmelser om styrelsens skyl-
	dighet att upprätta förslag till rikt-
	linjer och vad dessa ska innehålla.

11Senaste lydelse 2007:566.

Författningsförslag

Ds 2018:15

Kallelsens innehåll i vissa pub- lika aktiebolag

62§

I ett publikt noterat aktiebolag

ska den ersättningsrapport som avses i 8 kap. 53 a § läggas fram på årsstämman för godkännande.

62 a §

På bolagets webbplats ska utan kostnad hållas tillgängligt

1.bolagets riktlinjer för ersätt- ning till ledande befattningshava- re enligt 8 kap. 51 §, åtminstone så länge de är gällande, och

2.en ersättningsrapport enligt 8 kap. 53 a § under en period av tio år räknat från det att rapporten lagts fram på bolagets årsstämma.

En ledande befattningshavares personuppgifter ska avlägsnas från ersättningsrapporten om bolaget väljer att hålla den tillgänglig efter det att tidsperioden som anges i första stycket 2 har löpt ut.

Kallelsens innehåll i publika noterade aktiebolag

63§12

I ett publikt aktiebolag, vars	I ett publikt noterat aktiebo-
aktier är upptagna till handel på	lag ska en kallelse till en bolags-
en reglerad marknad eller en mot-	stämma, utöver det som anges i
svarande marknad utanför Euro-	24 §, även innehålla uppgift om
peiska ekonomiska samarbetsom-	det totala antalet aktier och rös-
rådet, ska en kallelse till en bo-	ter i bolaget samt, i förekom-
lagsstämma, utöver det som an-	mande fall, uppgift om bolagets
ges i 24 §, även innehålla uppgift	innehav av egna aktier. Uppgif-
om det totala antalet aktier och	terna ska avse förhållandena vid

12Senaste lydelse 2010:1516.

Ds 2018:15Författningsförslag

röster i bolaget samt, i förekom-	den tidpunkt då kallelsen utfär-
mande fall, uppgift om bolagets	das och vara fördelade på aktie-
innehav av egna aktier. Uppgif-	slag.
terna ska avse förhållandena vid
den tidpunkt då kallelsen utfär-
das och vara fördelade på aktie-
slag.

Kallelsen ska innehålla uppgift om på vilken webbplats som bo- laget tillhandahåller de fullmaktsformulär och formulär för post- röstning som ska hållas tillgängliga inför stämman och de handling- ar som ska läggas fram på stämman. I kallelsen ska det också infor- meras om aktieägarnas rätt att begära upplysningar enligt 32 §.

Information till aktieägare i	Information till aktieägare i
vissa publika aktiebolag	publika noterade aktiebolag

64§13

Under	de	förutsättningar	Under	de	förutsättningar
som anges i 65–67 §§ får ett			som anges i 65–67 §§ får ett pub-
publikt aktiebolag vars aktier är			likt noterat aktiebolag lämna in-
upptagna till handel på en reglerad			formation	till	aktieägare med
marknad	eller	en motsvarande	elektroniska hjälpmedel även när
marknad utanför Europeiska eko-			det i lagen anges att informa-
nomiska samarbetsområdet, läm-			tionen ska lämnas på något annat
na information		till aktieägare	sätt.
med elektroniska hjälpmedel äv-
en när det i lagen anges att infor-
mationen skall lämnas på något
annat sätt.
Stämmoprotokoll i vissa pub-			Stämmoprotokoll i publika
lika aktiebolag			noterade aktiebolag
		68 §
Utöver det som anges i 48			Utöver det som anges i 48 och
och 49 §§, gäller i fråga om ett			49 §§, gäller i fråga om ett
publikt aktiebolag, vars aktier är			publikt noterat aktiebolag följan-
upptagna till handel på en reglerad			de.

13Senaste lydelse 2007:566.

Författningsförslag

Ds 2018:15

marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet, föl- jande.

Om en aktieägare begär det inför en omröstning, ska aktiebo- laget i stämmoprotokollet eller i en bilaga till protokollet redovisa

1.antalet röster för och mot förslaget till beslut,

2.antalet röster som närvarande aktieägare har avstått från att

avge,

3.det antal aktier för vilka röster har avgetts och

4.den andel av aktiekapitalet som dessa röster representerar. Protokollet, utom röstlängden, ska hållas tillgängligt på bolagets

webbplats senast två veckor efter bolagsstämman och under minst tre år.

Bolaget är skyldigt att på be- gäran av en aktieägare bekräfta att aktieägaren har registrerats i röst- längden. En sådan begäran ska ske inom tre veckor från det att stäm- man avslutats.

8kap. 36 §

Den verkställande direktören	Den verkställande direktören
får alltid företräda bolaget och	får alltid företräda bolaget och
teckna dess firma beträffande	teckna dess firma beträffande
uppgifter som han eller hon skall	uppgifter som han eller hon får
sköta enligt 29 §.	sköta enligt 29 §.

37§14

Styrelsen får bemyndiga en styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan att företräda bolaget och teckna dess

firma (särskild firmatecknare).
Minst en av de särskilda fir-	Minst en av de särskilda fir-
matecknarna ska vara bosatt in-	matecknarna ska vara bosatt in-
om Europeiska ekonomiska	om Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet. Om det finns	samarbetsområdet. Om det finns
särskilda skäl, får Bolagsverket i	särskilda skäl, får Bolagsverket i

14Senaste lydelse 2014:539.

I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen varje år upprätta ett förslag till riktlinjer för ersätt- ning till ledande befattnings- havare. Riktlinjerna ska avse tid- en från den stämma där de har antagits.

Riktlinjerna ska avse lön och annan ersättning till den verkstäl- lande direktören och i förekom- mande fall den vice verkställande direktören samt övriga personer i bolagets ledning. Med ersättning

Ds 2018:15Författningsförslag

ett enskilt fall besluta om undan-	ett enskilt fall besluta om undan-
tag från bosättningskravet. I öv-	tag från bosättningskravet. I öv-
rigt ska bestämmelserna i 31, 32	rigt ska bestämmelserna i 31 och
och 34 §§ tillämpas på en firma-	34 §§ tillämpas på en firmateck-
tecknare som inte är styrelse-	nare som inte är styrelseledamot
ledamot eller verkställande	eller verkställande direktör.
direktör.

Styrelsen får när som helst återkalla ett bemyndigande som avses

i första stycket.

I bolagsordningen får det föreskrivas att styrelsen inte får lämna ett sådant bemyndigande som avses i första stycket eller att ett så- dant bemyndigande får lämnas endast på vissa villkor.

Riktlinjer	för ersättning	till	Riktlinjer för och rapport om
ledande	befattningshavare	i	ersättning till ledande befatt-
aktiemarknadsbolag			ningshavare i publika noterade
			aktiebolag

51§15

I ett aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, skall styrelsen varje år upprätta förslag till rikt- linjer för bestämmande av lön och annan ersättning till den verkstäl- lande direktören och andra per- soner i bolagets ledning. Med er- sättning jämställs överlåtelse av värdepapper och upplåtelse av rätt att i framtiden förvärva värdepap- per från bolaget. Riktlinjerna skall avse tiden från nästa årsstämma.

Information om tidigare be- slutade ersättningar som inte har förfallit till betalning skall fogas till förslaget.

15Senaste lydelse 2007:566.

Författningsförslag

Ds 2018:15

jämställs överlåtelse av värdepap- per och upplåtelse av rätt att i framtiden förvärva värdepapper från bolaget.

Om, i fall som avses i 53 §, de riktlinjer som bolagsstämman har beslutat om inte har följts, skall även information om detta och om skälet till avvikelsen fogas till för- slaget.

Första stycket gäller inte sådana emissioner och överlåtelser som omfattas av 16 kap. Det gäller inte heller ersättning som omfattas av 23 a § första stycket.

52 §

I riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare ska det finnas en förklaring till hur de bi- drar till bolagets affärsstrategi och långsiktiga intressen och hållbar- het. Vidare ska riktlinjerna inne- hålla en beskrivning av de olika former av ersättning som kan utgå till ledande befattningshavare, med angivande av deras relativa andelar.

I riktlinjerna ska det vidare lämnas en förklaring till hur lönen och anställningsvillkoren för bo- lagets anställda har beaktats när riktlinjerna fastställdes.

I fråga om rörlig ersättning ska det finnas uttömmande och varie- rande kriterier och det ska framgå vilken metod som ska användas för att fastställa i vilken utsträck- ning kriterierna har uppfyllts. Vidare ska det framgå hur ersätt-

Ds 2018:15

Författningsförslag

ningen bidrar till de mål som fast- ställts enligt första stycket. Det ska även finnas uppgifter om even- tuella uppskovsperioder och om bolagets möjlighet att enligt avtalet återkräva ersättning.

Ifråga om aktiebaserad ersätt- ning ska det finnas uppgifter om förvärvandeperioder och i tilläm- pliga fall behållande av aktier efter förvärv.

I riktlinjerna ska anges varak- tigheten av avtal eller överens- kommelser med ledande befatt- ningshavare och gällande uppsäg- ningsperioder, huvuddragen för systemen för tilläggspension eller förtidspensionering samt villkoren för uppsägning och betalningar kopplade till uppsägning.

Riktlinjerna ska innehålla en beskrivning av den beslutsprocess som tillämpas för att fastställa, se över och genomföra dem samt vil- ka åtgärder som vidtas för att und- vika eller hantera intressekonflik- ter. Om det har skett en översyn av riktlinjerna, ska samtliga be- tydande förändringar redovisas och hur dessa, i förekommande fall, beaktar de synpunkter som framförts i samband med stämmo- behandlingen av tidigare riktlinjer och ersättningsrapporter.

53§16

I de riktlinjer som avses i 51 §	I de riktlinjer som avses i 51 §
får det bestämmas att styrelsen	får det bestämmas att styrelsen

16Senaste lydelse 2006:562.

Författningsförslag

Ds 2018:15

får frångå riktlinjerna, om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl för det.

tillfälligt får göra undantag från riktlinjerna. Det får bara ske om det i ett enskilt fall finns särskil- da skäl för det och om det i rikt- linjerna finns regler som gäller til- lämpningen av undantaget och det framgår vilka delar av riktlinjerna som det är möjligt att göra undan- tag från.

Med särskilda skäl avses situa- tioner där ett undantag från rikt- linjerna är nödvändigt för att till- godose bolagets långsiktiga intres- sen och hållbarhet eller säkerställa dess bärkraft.

53 a §

Styrelsen ska varje räkenskaps- år utarbeta en ersättningsrapport som ger en heltäckande översikt över utbetald och innestående er- sättning som omfattas av de rikt- linjer som avses i 51 §. Rapporten ska innehålla de uppgifter som föl- jer av 53 b § och även omfatta be- fattningshavare som rekryterats el- ler avgått under räkenskapsåret.

Bolaget är personuppgiftsan- svarigt för den behandling av personuppgifter som utarbetandet av ersättningsrapporten innebär och ska se till att rapporten inte innehåller personuppgifter som avser enskilda befattningshavares familjesituation.

53 b §

Av ersättningsrapporten enligt 53 a § ska det framgå hur stor

Ds 2018:15

Författningsförslag

ersättning som den verkställande direktören och, i förekommande fall, styrelseledamöter och vice verkställande direktör har erhållit. Ersättningen till övriga ledande befattningshavare ska redovisas i anonymiserad form. Ersättnings- rapporten ska vidare, i förekom- mande fall, innehålla följande uppgifter

1.den totala ersättningen upp- delad per komponent, andelen fast respektive rörlig ersättning, en för- klaring av hur den totala ersätt- ningen följer de antagna riktlinjer- na, däribland hur den bidrar till bolagets långsiktiga resultat, samt information om hur resultatkrite- rierna tillämpats,

2.den årliga förändringen av ersättningen, av bolagets resultat och av den genomsnittliga ersätt- ningen i heltidsekvivalenter för bolagets andra anställda än ledan- de befattningshavare under åt- minstone de fem senaste räken- skapsåren, presenterat på ett sätt som medger jämförelse,

3.ersättning från ett annat företag inom samma koncern,

4.antalet aktier och aktieoptio- ner som tilldelats eller erbjudits och de huvudsakliga villkoren för att utnyttja optionerna, inklusive lösenpris och lösendatum och ev- entuella ändringar av dessa,

5.möjligheten att enligt avtalet kräva tillbaka rörlig ersättning, och

Författningsförslag

Ds 2018:15

6.huruvida det gjorts avvikel- ser från den beslutsprocess som ska tillämpas för att fastställa ersätt- ningen eller om det gjorts undan- tag från riktlinjerna på grund av särskilda skäl, med uppgift om vil- ka dessa skäl varit och vilka delar av riktlinjerna som det gjorts undantag från.

Av ersättningsrapporten ska det slutligen framgå hur, i före- kommande fall, synpunkter som framförts i samband en stämmo- behandling av en tidigare ersätt- ningsrapport har beaktats.

8 a kap. Väsentlig transaktion med närstående part i publika noterat aktiebolag

Kapitlets tillämpningsområde

1 §

Detta kapitel ska tillämpas när ett publikt noterat aktiebolag ska besluta att göra en väsentlig transaktion med en närstående part. Kapitlet ska enligt vad som närmare anges i 9 § även tillämpas när en sådan transaktion sker mel- lan den närstående parten och ett helägt svenskt dotterbolag till det publika noterade aktiebolaget.

2 §

Kapitlet ska inte tillämpas på beslut om

Ds 2018:15

Författningsförslag

–arvode till styrelseledamöter enligt 8 kap. 23 a §,

–ersättning till ledande befatt- ningshavare som omfattas av så- dana riktlinjer som avses i 8 kap. 51 §,

–lån enligt 11 kap.,

–emissioner enligt 12–16 kap.,

–vinstutdelning enligt 18 kap.,

–förvärv eller överlåtelse av egna aktier enligt 19 kap.,

–minskning av aktiekapitalet enligt 20 kap.,

–lån enligt 21 kap.,

–fusion enligt 23 kap.,

–delning enligt 24 kap, eller

–beslut med stöd av lagen (2015:1016) om resolution.

Kapitlet ska inte heller tilläm- pas på transaktioner

–mellan ett bolag och dess hel- ägda dotterföretag, eller

–mellan ett bolag och dess icke helägda dotterföretag, om inte någon annan närstående part till bolaget har ett ägarintresse i dot- terföretaget.

3 §

Kapitlet ska inte heller tilläm- pas på transaktioner som är en del av bolagets löpande verksamhet och som genomförs på marknads- mässiga villkor.

Ds 2018:15

Författningsförslag

Beslutsordning

6 §

Styrelsen är ansvarig för att fortlöpande bedöma om förutsätt- ningarna i 3 § är uppfyllda.

7 §

En väsentlig transaktion med en närstående part ska understäl- las bolagsstämman.

Till underlag för bolags- stämmans beslut ska styrelsen upp- rätta en redogörelse för trans- aktionen. Av redogörelsen ska villkoren för transaktionen fram- gå, i den utsträckning som krävs för att stämman ska kunna ta ställ- ning till förslaget.

Redogörelsen ska hållas till- gänglig på bolagets webbplats un- der minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stäm- man. Den ska vidare läggas fram på stämman.

8 §

Vid stämmans beslut om god- kännande av en transaktion ska aktier som innehas av den när- stående parten inte beaktas.

Vissa transaktioner i dotterbolag

9 §

Vad som anges i 2–4 och 6 §§ och 7 § första stycket ska även tillämpas av ett helägt svenskt dot- terbolag till ett publikt noterat

I ett publikt noterat aktiebo- lag ska styrelsen hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 7 §, tillgängligt för aktieägarna under minst tre

Författningsförslag

Ds 2018:15

aktiebolag, när dotterbolaget gen- omför en transaktion med en part som är närstående till moder- bolaget enligt 5 §. Vid beräkning- en enligt 4 § ska värdet av det transaktionen avser ställas i rela- tion till koncernens värde.

För att en väsentlig transaktion enligt första stycket ska bli giltig krävs att den dessutom godkänns av bolagsstämman i moderbolaget. Vid prövningen i moderbolaget ska 7 och 8 §§ tillämpas.

12kap.

8 §17

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall till- sammans med de handlingar som anges i 7 §, tillgängligt för aktie- ägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om fondemission ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman.

I fråga om publika aktiebolag,			I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel			aktiebolag gäller 14 § i stället för
på en reglerad marknad eller en			denna paragraf.
motsvarande	marknad	utanför
Europeiska	ekonomiska	samar-

betsområdet, gäller 14 § i stället för denna paragraf.

14 §

I ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en mot- svarande marknad utanför Euro- peiska ekonomiska samarbetsom-

17Senaste lydelse 2010:1516.

Ds 2018:15

Författningsförslag

rådet, ska styrelsen hålla försla- get enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de hand- lingar som anges i 7 §, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolags- stämma där frågan om fondemis- sion ska prövas. Kopior av hand- lingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas till- gängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

veckor närmast före den bolags- stämma där frågan om fondemis- sion ska prövas. Kopior av hand- lingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas till- gängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

13kap.

4 §18

I förslaget enligt 3 § skall föl-	I förslaget enligt 3 § ska föl-
jande anges:	jande anges:
1. det belopp eller högsta be-	1. det belopp eller högsta be-
lopp, som bolagets aktiekapital	lopp, som bolagets aktiekapital
skall ökas med, eller det lägsta	ska ökas med, eller det lägsta och
och högsta beloppet för ökning-	högsta beloppet för ökningen,
en,
2. det antal aktier, högsta an-	2. det antal aktier, högsta an-
tal aktier eller lägsta och högsta	tal aktier eller lägsta och högsta
antal aktier som skall ges ut,	antal aktier som ska ges ut,
3. det belopp som skall beta-	3. det belopp som ska betalas
las för varje ny aktie (tecknings-	för varje ny aktie (teckningskur-
kursen),	sen),
4. den rätt att teckna aktier	4. den rätt att teckna aktier
som aktieägarna eller någon an-	som aktieägarna eller någon an-
nan skall ha,	nan ska ha,

18Senaste lydelse 2007:566.

Författningsförslag

Ds 2018:15

5.den tid inom vilken aktie- teckning skall ske,

6.den fördelningsgrund som styrelsen skall tillämpa för aktier som inte tecknas med före- trädesrätt,

7.den tid inom vilken aktier- na skall betalas eller, i förekom- mande fall, att teckning skall ske genom betalning enligt 13 § tred- je stycket, samt

8.från vilken tidpunkt de nya aktierna skall ge rätt till utdel- ning.

Uppgifter som avses i första stycket 1–3 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman skall besluta om ett så- dant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 8.

Teckningskursen enligt för- sta stycket 3 får inte sättas lägre än de tidigare aktiernas kvotvär- de. I bolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får dock teck- ningskursen vara lägre, om ett belopp som motsvarar skillnaden mellan teckningskursen och ak- tiernas kvotvärde tillförs aktie- kapitalet genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt eller genom uppskrivning av värdet av anläggningstillgångar. En sådan överföring eller uppskrivning skall ske innan beslutet om ny- emission registreras.

5.den tid inom vilken aktie- teckning ska ske,

6.den fördelningsgrund som styrelsen ska tillämpa för aktier som inte tecknas med förerä- desrätt,

7.den tid inom vilken aktier- na ska betalas eller, i förekom- mande fall, att teckning ska ske genom betalning enligt 13 § tred- je stycket, samt

8.från vilken tidpunkt de nya aktierna ska ge rätt till utdelning.

Uppgifter som avses i första stycket 1–3 behöver inte anges i förslaget, om det föreslås att stämman ska besluta om ett så- dant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 8.

Teckningskursen enligt första stycket 3 får inte sättas lägre än de tidigare aktiernas kvotvärde. I publika noterade aktiebolag får dock teckningskursen vara lägre, om ett belopp som motsvarar skillnaden mellan tecknings- kursen och aktiernas kvotvärde tillförs aktiekapitalet genom överföring från bolagets eget kapital i övrigt eller genom upp- skrivning av värdet av anlägg- ningstillgångar. En sådan över- föring eller uppskrivning ska ske innan beslutet om nyemission registreras.

Ds 2018:15

Författningsförslag

Innebär förslaget enligt första stycket 4 en avvikelse från aktie- ägarnas företrädesrätt, skall skäl- en till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i för- slaget eller i en bifogad handling.

Teckningstiden enligt första stycket 5 får inte understiga två veckor, om aktieägarna skall ha företrädesrätt till de nya aktier- na. I bolag som inte är avstäm- ningsbolag räknas denna tid från det att underrättelse enligt 12 § har skett eller, om samtliga aktie- ägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om emissionen, från beslutet. I av- stämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

Innebär förslaget enligt första stycket 4 en avvikelse från aktie- ägarnas företrädesrätt, ska skälen till avvikelsen samt grunderna för teckningskursen anges i för- slaget eller i en bifogad handling.

Teckningstiden enligt första stycket 5 får inte understiga två veckor, om aktieägarna ska ha företrädesrätt till de nya aktier- na. I bolag som inte är avstäm- ningsbolag räknas denna tid från det att underrättelse enligt 12 § har skett eller, om samtliga aktie- ägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om emissionen, från beslutet. I av- stämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

9§19

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall till- sammans med de handlingar som anges i 6–8 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om nyemission ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman.

I fråga om publika aktiebolag,			I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel			aktiebolag gäller 39 a § i stället
på en reglerad marknad eller en			för denna paragraf.
motsvarande	marknad	utanför
Europeiska	ekonomiska	samar-

betsområdet, gäller 39 a § i stället för denna paragraf.

28 §

Ett beslut om nyemission av aktier får registreras endast om

19Senaste lydelse 2010:1516.

Författningsförslag

Ds 2018:15

1.summan av de belopp som enligt 4 § tredje stycket första meningen lägst skall betalas för tecknade och tilldelade aktier uppgår till det belopp eller lägsta belopp som bolagets aktiekapital skall ökas med genom emission- en,

1.summan av de belopp som enligt 4 § tredje stycket första meningen lägst ska betalas för tecknade och tilldelade aktier uppgår till det belopp eller lägsta belopp som bolagets aktiekapital ska ökas med genom emissionen,

2.full och godtagbar betalning har erlagts för samtliga tecknade och tilldelade aktier,

3.ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 21 § första stycket angående betalning i pengar, och

4.ett yttrande enligt 23 § visas upp angående apportegendom som anges i emissionsbeslutet.

En del av en emission får registreras, om bestämmelserna i första stycket 1 och 2 inte hindrar det.

I fråga om publika aktiebolag				Ytterligare bestämmelser för
gäller 42 § i stället för första stycket				publika aktiebolag finns i 42 §.
3 och 4.
			39 a §
I ett publikt aktiebolag, vars				I ett publikt noterat aktiebo-
aktier är upptagna till handel på				lag ska styrelsen hålla förslaget
en reglerad marknad eller en				enligt 3 §, i förekommande fall
motsvarande	marknad		utanför	tillsammans med de handlingar
Europeiska	ekonomiska		samar-	som anges i 6–8 §§, tillgängligt
betsområdet, ska styrelsen hålla				för aktieägarna under minst tre
förslaget enligt 3 §, i förekom-				veckor närmast före den bolags-
mande fall tillsammans med de				stämma där frågan om nyemis-
handlingar som anges i 6–8 §§,				sion ska prövas. Kopior av hand-
tillgängligt för aktieägarna under				lingarna ska genast och utan
minst tre veckor närmast före				kostnad för mottagaren sändas
den bolagsstämma där frågan om				till de aktieägare som begär det
nyemission	ska	prövas. Kopior		och uppger sin postadress.
av handlingarna ska genast och
utan kostnad		för mottagaren
sändas till de aktieägare som be-

gär det och uppger sin post- adress.

Ds 2018:15

Författningsförslag

Handlingarna ska hållas till- gängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

Handlingarna ska hållas till- gängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

42§20

I fråga om publika aktiebolag	I ett publikt aktiebolag gäller
gäller, i stället för bestämmelser-	att ett beslut om nyemission av
na i 28 § första stycket 3 och 4,	aktier även får registreras om det
att ett beslut om nyemission av	i stället för ett sådant intyg som
aktier får registreras endast om	avses i 28 § första stycket 3 visas
det visas upp ett yttrande, under-	upp ett yttrande från revisor. Yt-
tecknat av en auktoriserad eller	trandet ska vara undertecknat av
godkänd revisor eller ett regi-	en auktoriserad eller godkänd
strerat revisionsbolag. Av yttran-	revisor eller ett registrerat revi-
det ska framgå att full och god-	sionsbolag och av det ska framgå
tagbar betalning har lämnats för	att full och godtagbar betalning
samtliga tecknade och tilldelade	har lämnats för samtliga teckna-
aktier. Såvitt gäller apportegen-	de och tilldelade aktier.
dom ska intyget ha det innehåll
som anges i 2 kap. 19 §.

14kap. 11 §21

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall till- sammans med de handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av teckningsoptioner ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman.

I fråga om publika aktiebolag,	I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel	aktiebolag gäller 46 a § i stället
på en reglerad marknad eller en	för denna paragraf.
motsvarande marknad utanför

20Senaste lydelse 2009:37.

21Senaste lydelse 2010:1516.

Författningsförslag

Ds 2018:15

Europeiska ekonomiska samar- betsområdet, gäller 46 a § i stället för denna paragraf.

44 §

En aktieteckning som har skett med utnyttjande av optionsrätt får registreras endast om

1.full och godtagbar betalning har erlagts för de nya aktierna,

och

2.ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 39 § första stycket.

I fråga om publika aktiebolag	Ytterligare bestämmelser för
gäller 49 § i stället för första stycket	publika aktiebolag finns i 49 §.
2.
46 a §
I ett publikt aktiebolag, vars	I ett publikt noterat aktiebo-
aktier är upptagna till handel på	lag ska styrelsen hålla förslaget
en reglerad marknad eller en mot-	enligt 3 §, i förekommande fall
svarande marknad utanför Euro-	tillsammans med de handlingar
peiska ekonomiska samarbetsom-	som anges i 8–10 §§, tillgängligt
rådet, ska styrelsen hålla för-	för aktieägarna under minst tre
slaget enligt 3 §, i förekommande	veckor närmast före den bolags-
fall tillsammans med de hand-	stämma där frågan om emission
lingar som anges i 8–10 §§, till-	av teckningsoptioner ska prövas.
gängligt för aktieägarna under	Kopior av handlingarna ska gen-
minst tre veckor närmast före	ast och utan kostnad för mot-
den bolagsstämma där frågan om	tagaren sändas till de aktieägare
emission av teckningsoptioner	som begär det och uppger sin
ska prövas. Kopior av hand-	postadress.
lingarna ska genast och utan
kostnad för mottagaren sändas
till de aktieägare som begär det
och uppger sin postadress.
Handlingarna ska hållas till-	Handlingarna ska hållas till-
gängliga på bolagets webbplats	gängliga på bolagets webbplats
under minst tre veckor närmast	under minst tre veckor närmast
före stämman och dagen för	före stämman och på dagen för

I ett publikt aktiebolag gäller att aktieteckning även får regi- streras om det i stället för ett så- dant intyg som avses i 44 första stycket 2 visas upp ett yttrande från revisor. Yttrandet ska vara undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag och av det ska framgå att full och god- tagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier.

Ds 2018:15

Författningsförslag

stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

49 §

I fråga om publika aktiebolag gäller, i stället för bestämmelsen i

44 § första stycket 2, att aktie- teckningen får registreras endast om det visas upp ett yttrande, undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall framgå att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och till- delade aktier.

15kap. 11 §22

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall till- sammans med de handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av konvertibler ska prövas. Kopior av hand- lingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman.

I fråga om publika aktiebolag,			I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel			aktiebolag gäller 41 a § i stället
på en reglerad marknad eller en			för denna paragraf.
motsvarande	marknad	utanför
Europeiska	ekonomiska	samar-

betsområdet, gäller 41 a § i stället för denna paragraf.

27 §

Ett beslut om emission av konvertibler får registreras endast om

22Senaste lydelse 2010:1516.

Författningsförslag

Ds 2018:15

1. det sammanlagda beloppet	1. det sammanlagda beloppet
som skall betalas för tecknade	som ska betalas för tecknade och
och tilldelade konvertibler upp-	tilldelade konvertibler uppgår till
går till minst det belopp som har	minst det belopp som har be-
bestämts för emissionen,	stämts för emissionen,

2.full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga teckna- de och tilldelade konvertibler,

3.ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 22 § första stycket angående betalning i pengar, och

4.ett yttrande enligt 24 § visas upp angående apportegendom som anges i beslutet.

En del av en emission får registreras, om bestämmelserna i första stycket 1 och 2 inte hindrar det.

I fråga om publika aktiebolag				Ytterligare bestämmelser för
gäller 44 § i stället för första stycket				publika aktiebolag finns i 44 §.
3 och 4.
			41 a §
I ett publikt aktiebolag, vars				I ett publikt noterat aktiebo-
aktier är upptagna till handel på				lag ska styrelsen hålla förslaget
en reglerad marknad eller en mot-				enligt 3 §, i förekommande fall
svarande marknad utanför Euro-				tillsammans med de handlingar
peiska ekonomiska			samarbets-	som anges i 8–10 §§, tillgängligt
området, ska styrelsen hålla för-				för aktieägarna under minst tre
slaget enligt 3 §, i förekommande				veckor närmast före den bolags-
fall tillsammans med de hand-				stämma där frågan om emission
lingar som anges i 8–10 §§, till-				av konvertibler ska prövas. Kop-
gängligt	för	aktieägarna under		ior av handlingarna ska genast
minst tre veckor närmast före				och utan kostnad för mottagaren
den bolagsstämma där frågan om				sändas till de aktieägare som be-
emission	av	konvertibler ska		gär det och uppger sin post-
prövas. Kopior av handlingarna				adress.
ska genast och utan kostnad för
mottagaren sändas till de aktie-
ägare som begär det och uppger
sin postadress.
Handlingarna ska hållas till-				Handlingarna ska hållas till-
gängliga	på	bolagets	webbplats	gängliga på bolagets webbplats
under minst tre veckor närmast				under minst tre veckor närmast

Ett beslut som enligt 2–5 el- ler 7 § ska fattas eller godkännas av bolagsstämma är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolags- stämman.

Ds 2018:15

Författningsförslag

före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

före stämman och på dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

44 §

I fråga om publika aktiebolag	I ett publikt aktiebolag gäller
gäller, i stället för bestämmelserna	att registrering även får ske om
i 27 § första stycket 3 och 4, att	det i stället för ett sådant intyg
registrering får ske endast om det	som avses i 27 § första stycket 3
visas upp ett yttrande, under-	visas upp ett yttrande från revi-
tecknat av en auktoriserad eller	sor. Yttrandet ska vara under-
godkänd revisor eller ett regi-	tecknat av en auktoriserad eller
strerat revisionsbolag. Av yt-	godkänd revisor eller ett regi-
trandet skall framgå att full och	strerat revisionsbolag och av det
godtagbar betalning har lämnats	ska framgå att full och godtagbar
för samtliga tecknade och till-	betalning har lämnats för samt-
delade konvertibler. Såvitt gäller	liga tecknade och tilldelade
apportegendom skall intyget ha det	aktier.
innehåll som anges i 2 kap. 19 §.

16kap. 5 a §

Det som sägs i 4 och 5 §§ gäller inte en överlåtelse vars värde un- derstiger en procent av koncernens värde.

8 §

Ett beslut som enligt 2–5 eller 7 § skall fattas eller godkännas av bolagsstämma är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst nio tiondelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bolags- stämman.

Författningsförslag

Ds 2018:15

18kap.

7 §23

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 2 § tillsammans med de hand- lingar som anges i 4 § och, i förekommande fall, 6 § tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om vinstutdelning ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på bolagsstämman.

I fråga om publika aktiebolag,			I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel			aktiebolag gäller 14 § i stället för
på en reglerad marknad eller en			denna paragraf.
motsvarande	marknad	utanför
Europeiska	ekonomiska	samar-
betsområdet, gäller 14 § i stället
för denna paragraf.
		14 §
I ett publikt aktiebolag, vars			I ett publikt noterat aktie-
aktier är upptagna till handel på			bolag ska styrelsen hålla för-
en reglerad marknad eller en mot-			slaget enligt 2 § tillsammans med
svarande marknad utanför Euro-			de handlingar som anges i 4 §
peiska ekonomiska samarbetsom-			och, i förekommande fall, 6 § till-
rådet, ska styrelsen hålla för-			gängligt för aktieägarna under
slaget enligt 2 § tillsammans med			minst tre veckor närmast före
de handlingar som anges i 4 §			den bolagsstämma där frågan om
och, i förekommande fall, 6 § till-			vinstutdelning ska prövas. Kopi-
gängligt för	aktieägarna	under	or av handlingarna ska genast
minst tre veckor närmast före			och utan kostnad för mottagaren
den bolagsstämma där frågan om			sändas till de aktieägare som
vinstutdelning ska prövas. Kopi-			begär det och uppger sin post-
or av handlingarna ska genast			adress.
och utan kostnad för mottagaren
sändas till de aktie-ägare som be-
gär det och uppger sin post-
adress.
Handlingarna ska hållas till-			Handlingarna ska hållas till-
gängliga på	bolagets webbplats		gängliga på bolagets webbplats

23Senaste lydelse 2010:1516.

Ds 2018:15

Författningsförslag

under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

	19 kap.
Särskilda bestämmelser	om	Särskilda	bestämmelser om
vissa publika aktiebolags	för-	publika	noterade aktiebolags
värv av egna aktier		förvärv av egna aktier

13§24

Ett publikt aktiebolag vars	Ett publikt noterat aktiebolag
aktier är upptagna till handel på	får, utöver det som följer av 5 §,
en reglerad marknad eller en mot-	förvärva egna aktier enligt be-
svarande marknad utanför Euro-	stämmelserna i 14 och 15 §§. Be-
peiska ekonomiska samarbetsom-	slut om förvärv ska i så fall fattas
rådet får, utöver det som följer av	med tillämpning av 18–29 §§.
5 §, förvärva egna aktier enligt	Om bolaget har förvärvat aktier i
bestämmelserna i 14 och 15 §§.	strid med 14 eller 15 § eller i strid
Beslut om förvärv skall i så fall	med 17 kap. 3 eller 4 §, gäller
fattas med tillämpning av 18–	bestämmelserna i 16 §.
29 §§. Om bolaget har förvärvat
aktier i strid med 14 eller 15 §
eller i strid med 17 kap. 3 eller
4 §, gäller bestämmelserna i 16 §.

25§25

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 19 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 24 §, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om förvärv av egna aktier ska prövas. Kopior av hand- lingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas till-	Handlingarna ska hållas till-
gängliga på bolagets webbplats	gängliga på bolagets webbplats
under minst tre veckor närmast	under minst tre veckor närmast
före stämman och dagen för	före stämman och på dagen för

24Senaste lydelse 2007:566.

25Senaste lydelse 2010:1516.

Författningsförslag

Ds 2018:15

stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

20kap. 15 §26

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 6 §, i förekommande fall till- sammans med de handlingar som anges i 12 och 14 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolags- stämma där frågan om minskning av aktiekapitalet ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottaga- ren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin post- adress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman.

I fråga om publika aktiebolag,			I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel			aktiebolag gäller 37 § i stället för
på en reglerad marknad eller en			denna paragraf.
motsvarande	marknad	utanför
Europeiska	ekonomiska	samar-
betsområdet, gäller 37 § i stället
för denna paragraf.
		37 §
I ett publikt aktiebolag, vars			I ett publikt noterat aktiebo-
aktier är upptagna till handel på			lag ska styrelsen hålla förslaget
en reglerad marknad eller en mot-			enligt 6 §, i förekommande fall
svarande marknad utanför Euro-			tillsammans med de handlingar
peiska ekonomiska samarbetsom-			som anges i 12 och 14 §§, till-
rådet, ska styrelsen hålla för-			gängligt för aktieägarna under
slaget enligt 6 §, i förekommande			minst tre veckor närmast före
fall tillsammans med de hand-			den bolagsstämma där frågan om
lingar som anges i 12 och 14 §§,			minskning av aktiekapitalet ska
tillgängligt för aktieägarna under			prövas. Kopior av handlingarna
minst tre veckor närmast före			ska genast och utan kostnad för
den bolagsstämma där frågan om			mottagaren sändas till de aktie-
minskning av aktiekapitalet ska			ägare som begär det och uppger
prövas. Kopior av handlingarna			sin postadress.
ska genast och utan kostnad för

26Senaste lydelse 2010:1516.

Ds 2018:15

Författningsförslag

mottagaren sändas till de aktie- ägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas till- gängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

Handlingarna ska hållas till- gängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

23kap. 16 §27

Om en fråga om godkännande av fusionsplan enligt 15 § ska underställas bolagsstämman, gäller följande.

Styrelsen ska hålla planen med bifogade handlingar tillgänglig för aktieägarna under minst en månad eller, om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, minst två veckor före den bolagsstämma där frågan ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Under förutsättning att handlingarna hålls tillgängliga på bo- lagets webbplats får styrelsen, trots andra stycket, välja mellan att hålla dem tillgängliga hos bolaget och att sända kopior av dem till aktieägarna.

Om det har inträffat väsentliga förändringar i något bolags till- gångar och skulder efter det att fusionsplanen upprättades, ska styrelsen lämna upplysningar om detta på bolagsstämman innan frågan om godkännande av fusionsplanen avgörs.

I fråga om publika aktiebolag,			I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel			aktiebolag gäller även 53 §.
på en reglerad marknad eller en
motsvarande	marknad	utanför
Europeiska	ekonomiska	samar-

betsområdet, gäller även 53 §.

27Senaste lydelse 2011:1046.

Författningsförslag

Ds 2018:15

17§28

Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av fusionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredje- delar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.

Om det finns flera aktieslag i bolaget, ska vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt

vid stämman.
Om något av de överlåtande			Om något av de överlåtande
bolagen är ett publikt aktiebolag			bolagen är ett publikt aktiebolag
och det övertagande bolaget är			och det övertagande bolaget är
ett privat aktiebolag, är det pub-			ett privat aktiebolag, är det pub-
lika aktiebolagets beslut om god-			lika aktiebolagets beslut om god-
kännande av fusionsplanen gil-			kännande av fusionsplanen gil-
tigt endast om det har biträtts av			tigt endast om det har biträtts av
samtliga aktieägare som är när-			samtliga aktieägare som är när-
varande vid bolagsstämman och			varande vid bolagsstämman och
dessa tillsammans företräder			dessa tillsammans företräder
minst nio tiondelar av samtliga			minst nio tiondelar av samtliga
aktier i bolaget. Detsamma gäller			aktier i bolaget. Detsamma gäller
om något av de överlåtande bo-			om något av de överlåtande bo-
lagen är ett publikt aktiebolag			lagen är ett publikt noterat aktie-
vars aktier är upptagna till handel			bolag och det som fusionsveder-
på en reglerad marknad eller en			lag ska lämnas aktier som vid den
motsvarande	marknad	utanför	tidpunkt då vederlaget ska läm-
Europeiska	ekonomiska	samar-	nas ut inte är upptagna till handel
betsområdet och det som fusions-			på en reglerad marknad eller en
vederlag ska lämnas aktier som			motsvarande	marknad	utanför
vid den tidpunkt då vederlaget			Europeiska	ekonomiska	samar-
ska lämnas ut inte är upptagna			betsområdet.

till handel på en sådan marknad.

Vid beslut om godkännande av fusionsplanen i överlåtande bo- lag ska aktier som innehas av det övertagande bolaget eller av ett annat företag i samma koncern som det övertagande bolaget inte beaktas. Med koncern likställs i detta sammanhang annan företags- grupp av motsvarande slag.

28Senaste lydelse 2008:805.

Ds 2018:15

Författningsförslag

43§29

Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i ett bolag som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens redogörelse enligt 39 § tillgängliga för aktieägarna, för arbetstagarorganisationer som företräder arbetstagare hos bolaget och för arbetstagare som inte företräds av någon arbetstagarorgani- sation. Handlingarna ska, under minst en månad före den bolags- stämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behand- las, hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen ska ha sitt säte. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mot- tagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin post-

adress.
I fråga om publika aktiebolag,			I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel			aktiebolag gäller även 53 §.
på en reglerad marknad eller en
motsvarande	marknad	utanför
Europeiska	ekonomiska	samar-
betsområdet, gäller även 53 §.
		53 §
Utöver det som anges i 16 re-			Utöver det som anges i 16
spektive 43 §, ska i ett publikt			respektive 43 §, ska i ett publikt
aktiebolag, vars aktier är upptag-			noterat aktiebolag fusionsplanen
na till handel på en reglerad mark-			med bifogade handlingar hållas
nad eller en motsvarande mark-			tillgänglig för aktieägarna på bo-
nad utanför Europeiska ekono-			lagets webbplats under minst en
miska samarbetsområdet, fusi-			månad före den bolagsstämma
onsplanen med bifogade hand-			där frågan om godkännande av
lingar hållas tillgänglig för aktie-			planen ska behandlas och på
ägarna på bolagets webbplats un-			dagen för stämman.
der minst en månad före den bo-
lagsstämma där frågan om god-

kännande av planen ska behand- las och dagen för stämman.

29Senaste lydelse 2010:1516.

Författningsförslag

Ds 2018:15

24kap. 18 §30

Om en fråga om godkännande av en delningsplan enligt 17 § ska underställas bolagsstämman, gäller följande.

Styrelsen ska hålla planen med bifogade handlingar tillgänglig för aktieägarna under minst en månad eller, om samtliga bolag som deltar i delningen är privata aktiebolag, minst två veckor före den bolagsstämma där frågan ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Om det har inträffat väsentliga förändringar i det överlåtande bolagets tillgångar och skulder efter det att delningsplanen upprät- tades, ska styrelsen lämna upplysningar om detta på bolagsstäm- man innan frågan om godkännande av delningsplanen avgörs.

I fråga om publika aktiebolag,			I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel			aktiebolag gäller även 31 §.
på en reglerad marknad eller en
motsvarande	marknad	utanför
Europeiska	ekonomiska	samar-

betsområdet, gäller även 31 §.

19§31

Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av delningsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredje- delar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.

Om det finns flera aktieslag i bolaget, ska vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt

vid stämman.
Om det överlåtande bolaget	Om det överlåtande bolaget
är ett publikt aktiebolag och nå-	är ett publikt aktiebolag och
got av de övertagande bolagen är	något av de övertagande bolagen

30Senaste lydelse 2011:1046.

31Senaste lydelse 2008:805.

Ds 2018:15Författningsförslag

ett privat aktiebolag, är det pub-				är ett privat aktiebolag, är det
lika aktiebolagets beslut om god-				publika aktiebolagets beslut om
kännande av delningsplanen gil-				godkännande av delningsplanen
tigt endast om det har biträtts av				giltigt endast om det har biträtts
samtliga aktieägare som är när-				av samtliga aktieägare som är
varande vid bolagsstämman och				närvarande vid bolagsstämman
dessa tillsammans		företräder		och dessa tillsammans företräder
minst nio tiondelar av samtliga				minst nio tiondelar av samtliga
aktier i bolaget. Detsamma gäller				aktier i bolaget. Detsamma gäller
om det överlåtande bolaget är ett				om det överlåtande bolaget är ett
publikt aktiebolag vars aktier är				publikt noterat aktiebolag	och
upptagna till handel på en reglerad				det som delningsvederlag	ska
marknad	eller en	motsvarande		lämnas aktier som vid den tid-
marknad utanför Europeiska eko-				punkt då vederlaget ska lämnas
nomiska	samarbetsområdet		och	ut inte är upptagna till handel på
det som	delningsvederlag		ska	en reglerad marknad eller en mot-
lämnas aktier som vid den tid-				svarande marknad utanför Euro-
punkt då vederlaget ska lämnas				peiska ekonomiska samarbetsom-
ut inte är upptagna till handel på				rådet.
en sådan marknad.

Vid beslut om godkännande av delningsplanen i det överlåtande bolaget ska aktier som innehas av något av de övertagande bolagen eller av ett annat företag i samma koncern som något av de över- tagande bolagen inte beaktas. Med koncern likställs i detta sam- manhang annan företagsgrupp av motsvarande slag.

31 §

Utöver det som anges i 18 §,	Utöver det som anges i 18 §,
ska i ett publikt aktiebolag, vars	ska i ett publikt noterat aktiebo-
aktier är upptagna till handel på	lag delningsplanen med bifogade
en reglerad marknad eller en mot-	handlingar hållas tillgänglig för
svarande marknad utanför Euro-	aktieägarna på bolagets webb-
peiska ekonomiska samarbets-	plats under minst en månad före
området, delningsplanen med bi-	den bolagsstämma där frågan om
fogade handlingar hållas tillgäng-	godkännande av planen ska be-
lig för aktieägarna på bolagets	handlas och på dagen för stäm-
webbplats under minst en månad	man.
före den bolagsstämma där frå-
gan om godkännande av planen

Författningsförslag

Ds 2018:15

ska behandlas och dagen för stämman.

25kap.

6 §32

Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall till- sammans med de handlingar som anges i 4 §, tillgängligt för aktie- ägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om likvidation ska prövas. Kopior av handlingarna ska gen- ast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman.

I fråga om publika aktiebolag,			I fråga om publika noterade
vars aktier är upptagna till handel			aktiebolag gäller 52 § i stället för
på en reglerad marknad eller en			denna paragraf.
motsvarande	marknad	utanför
Europeiska	ekonomiska	samar-
betsområdet, gäller 52 § i stället
för denna paragraf.
		52 §
I ett publikt aktiebolag, vars			I ett publikt noterat aktiebo-
aktier är upptagna till handel på			lag ska styrelsen hålla förslaget
en reglerad marknad eller en mot-			enligt 3 §, i förekommande fall
svarande marknad utanför Euro-			tillsammans med de handlingar
peiska ekonomiska samarbets-			som anges i 4 §, tillgängligt för
området, ska styrelsen hålla för-			aktieägarna under minst tre
slaget enligt 3 §, i förekommande			veckor närmast före den bolags-
fall tillsammans med de hand-			stämma där frågan om likvida-
lingar som anges i 4 §, tillgängligt			tion ska prövas. Kopior av hand-
för aktieägarna under minst tre			lingarna ska genast och utan
veckor närmast före den bolags-			kostnad för mottagaren sändas
stämma där frågan om likvida-			till de aktieägare som begär det
tion ska prövas. Kopior av hand-			och uppger sin postadress.
lingarna ska genast och utan
kostnad för mottagaren sändas

till de aktie-ägare som begär det och uppger sin postadress.

32Senaste lydelse 2010:1516.

Ds 2018:15

Författningsförslag

Handlingarna ska hållas till- gängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

Handlingarna ska hållas till- gängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

27 kap.

Avregistrering av en felaktig post- adress eller e-postadress

6 a §

Om det framgår att bolagets postadress eller e-postadress är fel- aktig ska Bolagsverket förelägga bolagets ställföreträdare att an- mäla en ny adress. Om bolaget saknar ställföreträdare eller om ställföreträdaren inte följer ett föreläggande får Bolagsverket be- sluta att den felaktiga postadressen eller e-postadressen ska avregi- streras ur aktiebolagsregistret.

31kap. 2 §

Följande beslut av Bolagsverket får överklagas till allmän för- valtningsdomstol:

1.beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller 10 kap. 22 §,

2.beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller 24 kap. 22 §,

3.beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,

4.beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §,

5.beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registre- ring eller vägra registrering i andra fall än det som anges i andra stycket,

Författningsförslag

Ds 2018:15

6. beslut att avregistrera före-	6. beslut att avregistrera före-
trädare enligt 27 kap. 6 §,	trädare enligt 27 kap. 6 § eller en
	postadress eller en e-postadress
	enligt 27 kap. 6 a §,

7.beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,

8.beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2020 i fråga om 7 kap. 4 a, 4 b, 56 d och 68 §§ och i övrigt den 1 juni 2019.

2.Följande bestämmelser ska tillämpas första gången 2020:

–årsstämmans beslut om riktlinjer för ersättning till ledande be- fattningshavare enligt 7 kap. 61 §,

–skyldigheten att hålla tillgängligt bolagets riktlinjer för ersätt- ning till ledande befattningshavare enligt 7 kap. 62 a § första stycket 1,

–skyldigheten för styrelsen att upprätta förslag till riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare enligt 8 kap. 51–53 §§.

3. Följande bestämmelser ska tillämpas första gången 2021:

–skyldigheten att tillhandahålla ersättningsrapport enligt 7 kap. 56 d § första stycket,

–skyldigheten att lägga fram en ersättningsrapport på årsstäm- man enligt 7 kap. 62 §,

–skyldigheten att hålla tillgängligt en ersättningsrapport enligt 7 kap. 62 a § första stycket 2 och andra stycket,

–skyldigheten att utarbeta en ersättningsrapport enligt 8 kap. 53 a och 53 b §§.

4. Bestämmelserna i den tidigare lydelsen av 8 kap. 51 § andra och tredje styckena ska tillämpas i aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, i samband med årsstämman 2020.

5. 8 a kap. ska inte tillämpas på transaktioner som bolaget fattat beslut om men inte slutfört före det att kapitlet trätt i kraft. Skyldig- heten att summera transaktioner enligt 8 a kap. 4 § andra stycket ska inte gälla transaktioner som ägt rum före ikraftträdandet.

Ds 2018:15

Författningsförslag

1.7Förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2007:528) om värdepap- persmarknaden ska införas sex nya paragrafer, 8 kap. 12 a och 20 a– 20 c §§ och 9 kap. 29 a och 29 b §§, och närmast före 8 kap. 20 a § och 9 kap. 29 a § två nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8 kap.

12 a §

Regeringen eller den myndig- het regeringen bestämmer får med- dela ytterligare föreskrifter om hanteringen av intressekonflikter.

Principer för aktieägarengage- mang

20 a §

Ett värdepappersinstitut som

tillhandahåller portföljförvalt- ningstjänster åt investerare, med undantag för utländska företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige, som investerar i aktier som är upptagna till han- del på en reglerad marknad, ska antingen anta principer för aktie- ägarengagemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av principerna ska det framgå hur värdepappers- institutet integrerar aktieägar- engagemang i sin investerings- strategi när det gäller dessa aktier.

Författningsförslag

Ds 2018:15

Iprinciperna ska värdepap- persinstitutet lämna en beskriv- ning av hur det i relevanta frågor övervakar sina portföljbolag. Be- skrivningen ska minst omfatta hur institutet övervakar portföljbolag- ens

1. strategi,

2. finansiella och icke-finan- siella resultat och risker,

3. kapitalstruktur,

4. social och miljömässig på- verkan, och

5. bolagsstyrning.

Av principerna ska det vidare framgå hur värdepappersinstitutet för dialoger med företrädare för portföljbolagen och utövar rösträtt och andra rättigheter knutna till aktieinnehavet. Det ska även framgå hur institutet samarbetar med andra aktieägare, kommuni- cerar med relevanta intressenter i portföljbolagen samt hanterar fak- tiska och potentiella intressekon- flikter.

20 b §

Ett värdepappersinstitut ska varje år antingen lämna en redo- görelse som beskriver hur princi- perna som avses i 20 a § har til- lämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Redogörelsen ska innehålla en all- män beskrivning av

1.värdepappersinstitutets röst- ningsbeteende i portföljbolagen,

Ds 2018:15

Författningsförslag

2.de viktigaste frågorna där portföljbolagens stämma har fattat beslut, och

3.i vilka frågor som värdepap- persinstitutet tillämpat råd eller rekommendationer från en röst- ningsrådgivare.

Av redogörelsen ska det vidare framgå hur värdepappersinstitutet har ställt sig i de frågor där stäm- morna fattat beslut. Stämmobeslut som är obetydliga på grund av äm- net eller storleken på värdepap- persinstitutets innehav behöver inte redovisas.

20 c §

Principerna för aktieägarenga- gemang och redogörelsen enligt 20 a och 20 b §§ ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på värdepap- persinstitutets webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Om institutet inte har antagit några principer eller lämnat någon redogörelse eller om dessa saknar något av det innehåll som anges i 20 a och 20 b §§, ska institutet lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta.

9 kap.

Information till institutionella investerare

29 a §

Ett värdepappersinstitut som avses i 20 a § och som ingått en överenskommelse om diskretionär

Författningsförslag

Ds 2018:15

förvaltning enligt 10 i § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller 16 kap. 2 b § försäkringsrörelse- lagen (2010:2043) ska årligen till den institutionella investeraren lämna en redogörelse, av vilken det framgår hur investeringsstrate- gin för portföljförvaltningstjänsten överensstämmer med överens- kommelsen och hur den bidrar till utvecklingen av den institutionel- la investerarens tillgångar på med- ellång till lång sikt.

Redogörelsen ska vidare inne- hålla uppgift om

1.de mest betydande riskerna på medellång till lång sikt som in- vesteringarna är förenade med,

2.portföljens sammansättning,

3.omsättning och omsättnings- kostnader,

4.anlitande av röstningsråd- givare för engagemang i portfölj- bolagen, och

5.riktlinjer för utlåning av värdepapper och hur dessa tilläm- pas för att fullfölja engagemanget i tillämpliga fall, särskilt vid port- följbolagens bolagsstämmor.

Av redogörelsen ska det framgå om, och i så fall hur, värdepap- persinstitutet fattar investerings- beslut med utgångspunkt i en be- dömning av portföljbolagens re- sultat på medellång till lång sikt.

Skyldigheten att lämna en re- dogörelse enligt första–tredje

100

Författningsförslag

Ds 2018:15

1.8Förslag till lag om ändring i försäkringsrörelse- lagen (2010:2043)

Härigenom föreskrivs att det ska införas sex nya paragrafer i försäkringsrörelselagen (2010:2043), 6 kap. 13 a–13 c §§ och 16 kap. 2 a–2 c §§, och närmast före 6 kap. 13 a § och 16 kap. 2 a § två nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6 kap.

Principer för aktieägarengage- mang

13 a §

Ett livförsäkringsföretag som investerar i aktier som är upp- tagna till handel på en reglerad marknad, ska antingen anta prin- ciper för aktieägarengagemang el- ler lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av principerna ska det framgå hur försäkringsföretaget integrerar ak- tieägarengagemang i sin investe- ringsstrategi när det gäller sådana aktier. Denna skyldighet gäller en- bart i förhållande till aktiepla- ceringar som försäkringsföretaget självt förfogar över.

I principerna ska försäkrings- företaget lämna en beskrivning av hur det i relevanta frågor över- vakar sina portföljbolag. Beskriv- ningen ska minst omfatta hur för- säkringsföretaget övervakar port- följbolagens

102

Ds 2018:15

Författningsförslag

1.strategi,

2.finansiella och icke-finan- siella resultat och risker,

3.kapitalstruktur,

4.social och miljömässig på- verkan, och

5.bolagsstyrning.

Av principerna ska det vidare framgå hur försäkringsföretaget för dialoger med företrädare för port- följbolagen och utövar rösträtt och andra rättigheter knutna till aktie- innehavet. Det ska även framgå hur försäkringsföretaget samarbet- ar med andra aktieägare, kom- municerar med relevanta intres- senter i portföljbolagen samt han- terar faktiska och potentiella in- tressekonflikter.

13 b §

Ett försäkringsföretag ska varje år antingen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna som avses i 13 a § har tillämpats eller lämna en tydlig och motive- rad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Redo- görelsen ska innehålla en allmän beskrivning av

1. försäkringsföretagets röst- ningsbeteende i portföljbolagen,

2.de viktigaste frågorna där portföljbolagens stämma har fattat beslut, och

3.i vilka frågor som försäk- ringsföretaget tillämpat råd eller rekommendationer från en röst- ningsrådgivare.

103

Författningsförslag

Ds 2018:15

Av redogörelsen ska det vidare framgå hur försäkringsföretaget har ställt sig i de frågor där stäm- morna fattat beslut. Stämmobeslut som är obetydliga på grund av äm- net eller storleken på försäkrings- företagets innehav behöver inte redovisas.

13 c §

Principerna för aktieägarenga- gemang och redogörelsen enligt 13 a och 13 b §§ ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på försäkrings- företagets webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika pub- likt. Om försäkringsföretaget inte har antagit några principer eller lämnat någon redogörelse eller om dessa saknar något av det innehåll som anges i 13 a och 13 b §§, ska försäkringsföretaget på motsvar- ande sätt lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta.

Om försäkringsföretaget har gett en kapitalförvaltare i uppdrag att ansvara för investeringarna och att genomföra principerna för aktieägarengagemang, inklusive omröstningar, ska försäkringsföre- taget på sin webbplats eller på an- nat lättillgängligt sätt som är lika publikt ange var kapitalförvalta- ren har offentliggjort information om stämmans beslutsfattande.

104

Ds 2018:15

Författningsförslag

16 kap.

Investering i aktier som är upp- tagna till handel på en reglerad marknad

2 a §

Ett livförsäkringsföretag som investerar i aktier som är upptag- na till handel på en reglerad mark- nad ska offentliggöra hur de vik- tigaste inslagen i investeringsstra- tegin när det gäller dessa aktier stämmer överens med profilen och löptiden för försäkringsföretagets åtaganden och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medel- lång till lång sikt. Denna skyl- dighet gäller enbart i förhållande till aktieplaceringar som försäk- ringsföretaget självt förfogar över.

2 b §

Om ett försäkringsföretag som omfattas av 2 a § träffar en över- enskommelse om diskretionär för- valtning med ett fondbolag, ett ut- ländskt förvaltningsbolag eller in- vesteringsbolag, ett värdepappers- institut eller utländskt värdepap- persföretag som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster åt in- vesterare eller en AIF-förvaltare, ska försäkringsföretaget offentlig- göra information om varaktighet- en av överenskommelsen och hur den främjar

1.en investeringsstrategi och investeringsbeslut i överensstäm- melse med profilen och löptiden

105

Författningsförslag

Ds 2018:15

för försäkringsföretagets åtagan- den, och

2.investeringsbeslut som grun- das på bedömningar av portfölj- bolagens finansiella och icke-fina- nsiella resultat på medellång till lång sikt och ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt.

Försäkringsföretaget ska vidare lämna information om hur meto- den för utvärdering av kapitalför- valtarens prestationer, inbegripet längden av den tidsperiod som läggs till grund för utvärderingen, samt ersättningen för kapitalför- valtningstjänsterna stämmer över- ens med profilen och löptiden för försäkringsföretagets åtaganden samt beaktar det långsiktiga resul- tatet i absoluta tal. Av informa- tionen ska det framgå hur försäk- ringsföretaget bevakar kapitalför- valtarens kostnader för portföljens omsättning och hur försäkrings- företaget bevakar portföljens av- sedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastighet- en.

Om överenskommelsen saknar ett eller flera av de inslag som framgår av första och andra styckena ska försäkringsföretaget lämna en tydlig och motiverad förklaring till det.

Om försäkringsföretaget inves- terar i en värdepappersfond, ett

106

Ds 2018:15

Författningsförslag

utländskt fondföretag eller en al- ternativ investeringsfond ska för- säkringsföretaget, i stället för den information som avses i första och andra styckena, lämna informa- tion om hur placeringen stämmer överens med profilen och löptiden för försäkringsföretagets åtagan- den och hur de bidrar till till- gångarnas utveckling på medel- lång till lång sikt.

2 c §

Den information som avses i 2 a och 2 b §§ ska kostnadsfritt hållas tillgänglig på försäkrings- företagets webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika pub- likt. Informationen ska uppdate- ras årligen. Försäkringsföretaget får dock avstå från att göra en upp- datering om det inte har skett någon väsentlig förändring.

Försäkringsföretaget får lämna redovisningen enligt första stycket

iden solvens- och verksamhets- rapport som avses i 2 §.

1 Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019.

2.Bestämmelserna i 6 kap. 13 a–13 c §§ och 16 kap. 2 a–2 c §§ ska även tillämpas av försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring och som med stöd av andra punkten

iövergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om ändring i för- säkringsrörelselagen (2010:2043) tillämpar den äldre lydelsen av 16 kap. i försäkringsrörelselagen.

3.Bestämmelserna i 6 kap. 13 b § ska tillämpas första gången

2020.

107

Författningsförslag

Ds 2018:15

1.9Förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

dels att 3 kap. 2 § och 15 kap. 2 § ska följande lydelse,

dels att det ska införas tre nya paragrafer, 8 kap. 27 a–27 c §§, och närmast före 8 kap. 27 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

2 §1

En extern AIF-förvaltare med tillstånd enligt 1 §, får av Finans- inspektionen ges tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer.

En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av investeringsportföljer får efter tillstånd av Finansinspektionen

1.förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kol- lektiva investeringar,

2.ta emot medel med redovisningsskyldighet,

3.ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instru- ment, och

4.lämna investeringsråd.

Vid erbjudande och tillhanda-	Vid erbjudande och tillhanda-
hållande av tjänster enligt första	hållande av tjänster enligt första
och andra styckena ska 8 kap. 2,	och andra styckena ska 8 kap. 2,
9–12, 14–20 och 22 §§ och 9 kap.	9–12, 14–20 och 22 §§ och 9 kap.
1, 3–10, 12–29 och 40 §§, 41 §	1, 3–10, 12–29 b och 40 §§, 41 §
första stycket och 43 § lagen	första stycket och 43 § lagen
(2007:528) om värdepappers-	(2007:528) om värdepappers-
marknaden tillämpas. Medel som	marknaden tillämpas. Medel som
tas emot med redovisningsskyl-	tas emot med redovisningsskyl-
dighet enligt andra stycket 2 ska	dighet enligt andra stycket 2 ska
omedelbart avskiljas från AIF-	omedelbart avskiljas från AIF-
förvaltarens egna tillgångar.	förvaltarens egna tillgångar.

1Senaste lydelse 2017:701.

108

Ds 2018:15

Författningsförslag

8 kap.

Principer för aktieägarengage- mang

27 a §

En svensk tillståndspliktig AIF-förvaltare som för en alterna- tiv investeringsfonds räkning in- vesterar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad mark- nad, ska antingen anta principer för aktieägarengagemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av principerna ska det framgå hur förvaltaren integrerar aktieägar- engagemang i den alternativa in-

vesteringsfondens investerings- strategi när det gäller dessa aktier.

Iprinciperna ska AIF-förval- taren lämna en beskrivning av hur förvaltaren i relevanta frågor övervakar de portföljbolag i vilka AIF-förvaltaren investerar fon- dens medel. Beskrivningen ska minst omfatta hur förvaltaren övervakar portföljbolagens

1. strategi,

2. finansiella och icke-finan- siella resultat och risker,

3. kapitalstruktur,

4. social och miljömässig på- verkan, och

5. bolagsstyrning.

Av principerna ska det vidare framgå hur förvaltaren för dialog- er med företrädare för portföljbo-

109

Författningsförslag

Ds 2018:15

lagen och utövar rösträtt och an- dra rättigheter knutna till aktiein- nehavet. Det ska även framgå hur förvaltaren samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i portfölj- bolagen samt hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

27 b §

En svensk tillståndspliktig AIF-förvaltare ska varje år an- tingen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna som av- ses i 27 a § har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Redo- görelsen ska innehålla en allmän beskrivning av

1.förvaltarens röstningsbete- ende i portföljbolagen,

2.de viktigaste frågorna där portföljbolagens stämma har fattat beslut, och

3.i vilka frågor som förvalta- ren tillämpat råd eller rekommen- dationer från en röstningsråd- givare.

Av redogörelsen ska det vidare framgå hur förvaltaren har ställt sig i de frågor där stämmorna fat- tat beslut. Stämmobeslut som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på förvaltarens innehav behöver inte redovisas.

110

Ds 2018:15

Författningsförslag

27 c §

Principerna för aktieägarenga- gemang och redogörelsen enligt 27 a och 27 b §§ ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på AIF-förval- tarens webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika pub- likt. Om förvaltaren inte har an- tagit några principer eller lämnat någon redogörelse eller om dessa saknar något av det innehåll som anges i 27 a och 27 b §§, ska för- valtaren på motsvarande sätt läm- na en tydlig och motiverad för- klaring till detta.

15kap. 2 §2

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket eller 2 a § andra stycket,

2.vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheter- na i 4 kap. 2 § första stycket 4 och 3 § andra stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket,

3.vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt 7 kap. 1–4 §§,

4.om hanteringen av intresse- konflikter enligt 8 kap. 19 och 20 §§,

4. vilka uppgifter som ska in-		5. vilka uppgifter som ska in-
gå i en underrättelse enligt 8 kap.		gå i en underrättelse enligt 8 kap.
14 § och i en ansökan om god-		14 § och i en ansökan om god-
kännande enligt 8 kap. 16 §, samt		kännande enligt 8 kap. 16 §, samt
vilken information och	vilka	vilken information och	vilka
handlingar som samtidigt	ska	handlingar som samtidigt	ska
lämnas till Finansinspektionen,		lämnas till Finans-inspektionen,

2Senaste lydelse 2017:1147.

111

Författningsförslag

Ds 2018:15

5. en AIF-förvaltares ersätt- ningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkor- en enligt 8 kap. 22 §,

6.vilka uppgifter som ska in- gå i en informationsbroschyr en- ligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §,

7.vilka uppgifter som ska in- gå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §,

8.tillhandahållande av infor- mationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §,

9.hur informationen enligt 10 kap. 11 § ska presenteras,

10.vilka uppgifter som ska

ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

11. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestäm- melserna i 12 kap. 3 §,

12.innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §,

13.kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en special- fond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förval- tare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräk- ning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §,

6.en AIF-förvaltares ersätt- ningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkor- en enligt 8 kap. 22 §,

7.vilka uppgifter som ska in- gå i en informationsbroschyr en- ligt 10 kap. 1 § och 12 kap. 7 §,

8.vilka uppgifter som ska in- gå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och 12 kap. 8 §,

9.tillhandahållande av infor- mationsbroschyr och faktablad enligt 10 kap. 3 §,

10.hur informationen enligt 10 kap. 11 § ska presenteras,

11.vilka uppgifter som ska

ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och 7 §§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

12. vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestäm- melserna i 12 kap. 3 §,

13. innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §,

14. kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en special- fond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förval- tare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräk- ning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §,

112

Ds 2018:15

Författningsförslag

14.på vilket sätt underrättel- se ska lämnas, vilka fel och för- summelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt för- utsättningar för överföring av finansiella instrument och för- valtning enligt 12 kap. 14 §,

15.hur beräkning och redo- visning av en specialfonds risk- nivå ska utföras enligt 12 kap. 15 §,

16.vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §,

17.vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §,

18.vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till

Finansinspektionen	enligt
13 kap. 6 §,
19. avgifter enligt	13 kap.
15 §, samt

20.på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upp- rättas.

15. på vilket sätt underrättel- se ska lämnas, vilka fel och för- summelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt för- utsättningar för överföring av finansiella instrument och för- valtning enligt 12 kap. 14 §,

16. hur beräkning och redo- visning av en specialfonds risk- nivå ska utföras enligt 12 kap.

15§,

17. vilken information som

ska lämnas till andelsägare, hur den ska utformas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas informationen enligt 12 kap. 16 §,

18. vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap.

19§,

19. vilka upplysningar som

AIF-förvaltare ska lämna till

Finansinspektionen	enligt
13 kap. 6 §,
20. avgifter enligt	13 kap.
15 §, samt

21. på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upp- rättas.

1.Denna lag träder i kraft den 1 juni 2019.

2.Bestämmelserna i 8 kap. 27 b § ska tillämpas första gången 2020. Detsamma gäller bestämmelserna i 9 kap. 29 a och 29 b §§ lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden som ska tillämpas av AIF-förvaltare enligt 3 kap. 2 § tredje stycket denna lag.

113

Författningsförslag

Ds 2018:15

1.10Förslag till förordning om ändring i aktie- bolagsförordningen (2005:559)

Härigenom föreskrivs det att 1 kap. 15, 22 och 24 §§ aktiebolags- förordningen (2005:559) ska följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

15 §1

Vid en anmälan som avses i 14 § ska följande handlingar ges in:

1.en kopia av protokoll med emissionsbeslutet,

2.en kopia av en redogörelse som avses i 13 kap. 7 § aktie- bolagslagen (2005:551) och av ett revisorsyttrande som avses i 13 kap. 8 § samma lag,

3.kopior av avtal som ligger till grund för en bestämmelse som avses i 13 kap. 7 § aktiebolagslagen,

4.ett intyg från ett kreditinstitut som avses i 13 kap. 21 § första stycket aktiebolagslagen om betalning i pengar, och

5.ett revisorsyttrande om apportegendom som avses i 13 kap. 23 § aktiebolagslagen.

I fråga om publika aktiebolag	I fråga om publika aktiebolag
ska, i stället för sådana handling-	kan, i stället för en sådan hand-
ar som avses i första stycket 4	ling som avses i första stycket 4,
och 5, ett revisorsyttrande som	ett revisorsyttrande som avses i
avses i 13 kap. 42 § aktiebolags-	13 kap. 42 § aktiebolagslagen ges
lagen ges in.	in.

Om emissionsbeslutet har fattats av styrelsen under förutsätt- ning av bolagsstämmans godkännande, ska en kopia av bolagsstäm- mans protokoll fogas till anmälningshandlingen.

Om ett beslut om nyemission innebär att aktier ska tecknas mot betalning av lägre belopp än de tidigare aktiernas kvotvärde, ska det till anmälan fogas ett intyg från en auktoriserad eller godkänd revi- sor om att sådan överföring eller uppskrivning har skett som anges i 13 kap. 4 § tredje stycket aktiebolagslagen.

1Senaste lydelse 2014:545.

114

Ds 2018:15Författningsförslag

22 §2

Vid en anmälan för registre-	Vid en anmälan för registre-
ring enligt 14 kap. 43 § aktiebo-	ring enligt 14 kap. 43 § aktiebo-
lagslagen (2005:551) ska ett in-	lagslagen (2005:551) ska ett in-
tyg från ett kreditinstitut som	tyg från ett kreditinstitut som
avses i 14 kap. 39 § första stycket	avses i 14 kap. 39 § första stycket
om betalning eller, när det gäller	om betalning ges in. I ett publikt
publika aktiebolag, ett revisors-	aktiebolag kan i stället ett revi-
yttrande som avses i 14 kap. 49 §	sorsyttrande som avses i 14 kap.
ges in.	49 § ges in.

I anmälan ska det lämnas uppgift om vilket beslut om emission av teckningsoptioner som aktieteckningen grundar sig på.

Anmälan ska också innehålla en försäkran på heder och samvete att de anmälda aktierna har tecknats i enlighet med bestämmelserna i emissionsbeslutet.

24 §3

Vid en anmälan som avses i 23 § ska följande handlingar ges in:

1.en kopia av protokoll med emissionsbeslutet,

2.en kopia av en redogörelse som avses i 15 kap. 9 § aktiebo- lagslagen (2005:551) och av ett revisorsyttrande som avses i 15 kap. 10 § samma lag,

3.kopior av avtal som ligger till grund för en bestämmelse som avses i 15 kap. 9 § aktiebolagslagen,

4.ett intyg från ett kreditinstitut som avses i 15 kap. 22 § första stycket aktiebolagslagen om betalning i pengar,

5.ett revisorsyttrande om apportegendom som avses i 15 kap. 24 § aktiebolagslagen, och

6.en försäkran på heder och samvete att konverteringskursen har bestämts så att bolaget efter konvertering har tillförts ett ved- erlag som, i förekommande fall tillsammans med ett kontant belopp som betalas vid konverteringen, minst motsvarar tidigare aktiers kvotvärde.

I fråga om publika aktiebolag	I fråga om publika aktiebolag
ska, i stället för sådana handling-	kan, i stället för en sådan hand-
ar som avses i första stycket 4	ling som avses i första stycket 4,
och 5, ett revisorsyttrande som	ett revisorsyttrande som avses i

2Senaste lydelse 2014:545.

3Senaste lydelse 2014:545.

115

2Uppdraget och dess genom- förande

2.1Bakgrund

Vårt uppdrag har sin bakgrund i Europarlamentets och rådets aktie- ägarrättighetsdirektiv1. Direktivet syftar till att underlätta för aktie- ägare att bl.a. utnyttja den rösträtt som följer med ett aktieinnehav och på så sätt främja en effektiv aktieägarkontroll. Direktivet, som genomfördes i Sverige genom SFS 2010:1516, föranledde ett antal ändringar i bl.a. aktiebolagslagen (prop. 2009/10:247, bet. 2010/11:CU7, rskr. 2010/11:40 och EUTL184/2007 s. 17). I aktiebolagslagen infördes bl.a. nya bestämmelser som reglerar kal- lelse till och tillhandahållande av handlingar inför bolagsstämman i vissa publika aktiebolag (7 kap. 56 a–56 c §§ ABL).

Den 17 maj 2017 antog Europaparlamentet och rådet ett direktiv2 om ändring av aktieägarrättighetsdirektivet. Ändringsdirektivets syfte är att bl.a. ytterligare underlätta för aktieägare att utnyttja de rättigheter som följer med ett aktieinnehav genom att ålägga inter- mediärer en skyldighet att vidarebefordra bl.a. information förknip- pade med aktieägares rättigheter. Direktivet innehåller vidare be- stämmelser som syftar till att öka transparensen i fråga om hur in- stitutionella investerare och kapitalförvaltare utnyttjar de rättigheter som följer med ett aktieinnehav. Det övergripande målet med direktivet är att främja ett långsiktigt aktieägarengagemang i de bo- lag som omfattas av direktivet. Ändringsdirektivet och det ur- sprungliga aktieägarrättighetsdirektivet finns i bilagorna 1 och 2.

1Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa aktieägares rättigheter i börsnoterade företag.

2Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/828 av den 17 maj 2017 om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang.

117

Uppdraget och dess genomförande

Ds 2018:15

2.2Uppdragets innehåll

Vårt uppdrag har varit att överväga och föreslå författningsändringar som är nödvändiga för att anpassa svensk rätt till de nya EU-regler- na. I ändringsdirektivet har kommissionen getts behörighet att anta vissa kompletterande rättsakter. Kommissionens arbete har pågått parallellt med vårt uppdrag, i vilket det även har ingått att överväga behovet av författningsändringar med anledning av kommissionens arbete. Vi har också haft i uppdrag att överväga och ta ställning till de alternativa tillvägagångssätt och valmöjligheter som direktivet er- bjuder. Av uppdraget framgår att vi i största möjliga utsträckning ska undvika nya administrativa bördor för företagen och bevara sys- temet med näringslivets självreglering.

Vi har även getts möjlighet att – i mån av tid – ta upp andra när- liggande frågor som har aktualiserats under utredningsarbetet. I vår uppdragsbeskrivning har i detta sammanhang lyfts fram frågan om aktieägares rätt att, framför allt i publika aktiebolag, initiera ärenden på bolagsstämman. En annan fråga som pekats ut är om det finns skäl att ändra de s.k. Leo-reglerna (16 kap. ABL). Den fullständiga uppdragspromemorian finns i bilaga 3.

I ett tilläggsuppdrag den 9 januari 2018 överlämnades till oss tre skrivelser från Bolagsverket. I skrivelserna hemställer verket att det

1.sker en översyn av 8 kap. 13 § aktiebolagslagen avseende tidpunk- ten för när ändringar i en styrelses sammansättning har verkan,

2.sker en ändring av aktiebolagslagen och aktiebolagsförordningen avseende möjligheten för publika aktiebolag att använda bankin- tyg vid emissioner, och

3.införs en ny bestämmelse i 27 kap. aktiebolagslagen innebärande att Bolagsverket får möjlighet att avregistrera en postadress eller e-postadress som är felaktig.

Enligt tilläggsuppdraget ska vi lämna förslag till de författningsänd- ringar som Bolagsverkets skrivelser kan föranleda, tilläggsuppdraget finns i bilaga 4.

118

3Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter

I ett meddelande till rådet och Europaparlamentet den 21 maj 2003, benämnt ”Modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen – Handlingsplan” påpekade kommissionen att det skulle tas nya skräddarsydda initiativ, i syfte att stärka aktie- ägarnas rättigheter i börsnoterade företag och att problem med röstning över gränserna skulle lösas omgående. I en resolution den 21 april 2004 uttryckte Europaparlamentet sitt stöd för kommission- ens avsikt att stärka aktieägarnas rättigheter, särskilt genom utvid- gade regler om insyn, rätt att utöva rösträtt med fullmakt, möjlighet att delta i bolagsstämmor via elektroniska hjälpmedel och säkerstäl- lande av möjligheten att utöva rösträtt över gränserna.

Mot denna bakgrund antogs under sommaren 2007 aktieägarrät- tighetsdirektivet, som trädde i kraft den 3 augusti samma år.

3.1Aktieägarrättighetsdirektivet

Ett viktigt syfte med aktieägarrättighetsdirektivet är att underlätta för globalt verksamma institutioner av typen aktiefonder och pen- sionsfonder, men även andra aktieägare, att utöva sitt ägarinflytande

ibörsbolag (Ds 2008:46 s. 43). Direktivet innehåller bl.a. miniminor- mer när det gäller tiden för kallelse till bolagsstämma och kallelsens innehåll (artikel 5), aktieägares initiativrätt (artikel 6), rätt att delta i stämma genom ombud eller elektronisk uppkoppling (artikel 8 och 10), aktieägares rätt att poströsta (artikel 12) och rösträkning (artikel 14).

I november 2007 beslutade chefen för Justitiedepartementet att uppdra åt en sakkunnig att överväga hur aktieägarrättighetsdirek-

121

Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter

Ds 2018:15

tivet skulle genomföras i svensk rätt. Resultatet redovisades i prome- morian Direktivet om aktieägares rättigheter (Ds 2008:46), i vilken det lämnades förslag till ändringar i framför allt 7 kap. aktiebolags- lagen.

I september 2010 lämnade regeringen i prop. 2009/10:247 förslag till ändringar i aktiebolagslagen. Riksdagen följde regeringen och lagändringarna trädde i kraft den 1 januari 2011.

3.2Ändringar i aktiebolagslagen med anledning av aktieägarrättighetsdirektivet

Aktieägarrättighetsdirektivet medförde att det i aktiebolagslagen in- fördes ett antal nya bestämmelser. Bestämmelserna berör i första hand publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reg- lerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. För dessa bolag gäller, efter ändringarna, mer långtgående skyldigheter när det gäller formen för kallelse till bolagsstämma och skyldigheten att till- handahålla material såväl före som efter stämman.

Kallelse till bolagsstämma

Tiden för kallelse till bolagsstämma regleras i 7 kap. 18–22 §§ aktie- bolagslagen. Kallelsetiden är beroende av vilken form av bolagsstäm- ma det är fråga om. En kallelse till en extra bolagsstämma som inte ska behandla en fråga om ändring av bolagsordningen ska, enligt huvudregeln, utfärdas tidigast sex veckor och senast två veckor före stämman (7 kap. 20 § första stycket ABL). I ett publikt aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, ska en sådan kallelse utfärdas tidigast sex veckor och senast tre veckor före stämman (7 kap. 55 a § ABL).

I ett publikt aktiebolag ska aktieägarna, enligt huvudregeln, kallas till bolagsstämma på det sätt som anges i bolagsordningen. Vidare finns det en skyldighet att under vissa förhållanden dessutom skicka kallelse med post till varje aktieägare vars postadress är känd för bo- laget. Vidare ska kallelse ske genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar och minst en i bolagsordningen angiven rikstäckande dagstidning (7 kap. 23 § och 56 § första stycket ABL).

122

Ds 2018:15

Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter

Aktieägarrättighetsdirektivet medförde att aktiebolagslagen till- fördes bestämmelser som reglerar kallelsesättet i ett publikt aktiebo- lag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. I sådana bolag ska kallelse ske genom dels annonsering i Post- och Inrikes Tidningar, dels genom att kallelsen hålls tillgänglig på bolagets webbplats. Kallelse ska, i förekommande fall, också ske på annat i bolagsordningen angivet sätt. Vidare ska kallelsen genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Om ordinarie bolagsstämma ska hållas på annan tid än den som anges i bolagsordningen, ska kallelsen utan kostnad för mottagaren skickas med post till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget. Samtidigt som kallelse sker ska bolaget genom an- nonsering i minst en i bolagsordningen angiven rikstäckande dags- tidning upplysa om att kallelse har skett och då ange bolagets namn och organisationsnummer, vilket slag av bolagsstämma som ska hål- las, tid och plats för stämman samt förutsättningarna för aktieägar- nas rätt att delta i stämman enligt 7 kap. 2 § aktiebolagslagen. I annonsen ska det anges hur en aktieägare kan ta del av kallelsen på bolagets webbplats eller få den skickad till sig. Av annonsen ska det enligt 7 kap. 56 a § aktiebolagslagen även framgå om bolagsstämman ska

1.behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som av- ses i 43–45 §§,

2.ta ställning till om bolaget ska gå i likvidation,

3.granska likvidators slutredovisning, eller

4.behandla en fråga om att bolagets likvidation ska upphöra.

Slutligen finns det möjlighet att i bolagsordningen för ett publikt aktiebolag, vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, ange att kallel- se ska ske i enlighet med det nyss redovisade (7 kap. 56 § andra stycket ABL).

123

Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter

Ds 2018:15

Tillhandahållande av handlingar inför årsstämman

Inför en årsstämma är styrelsen skyldig att hålla redovisningshand- lingar och revisionsberättelse eller kopior av dessa handlingar till- gängliga hos bolaget för aktieägarna. Handlingarna ska hållas till- gängliga under minst två veckor närmast före stämman. Vidare ska kopior av handlingarna genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Slutligen ska handlingarna läggas fram på stämman (7 kap. 25 § första och andra styckena ABL).

Med anledning av aktieägarrättighetsdirektivet infördes det i aktiebolagslagen särskilda bestämmelser som reglerar skyldigheten att hålla handlingar tillgängliga i ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. I ett sådant bolag är styrelsen skyldig att hålla redovisningshandlingar och revisionsberättelse, eller kopior av dessa handlingar, tillgängliga hos bolaget för aktieägarna under minst tre veckor närmast före årsstämman. Detsamma gäller, i förekommande fall, revisorns yttrande över huruvida de riktlinjer som gällt sedan föregående årsstämma, för bestämmande av lön och annan ersättning till den verkställande direktören och andra personer i bolagets ledning, har följts. I likhet med vad som gäller för andra bolag, ska kopior av handlingarna genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Därtill ska handlingarna hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före årsstämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på årsstämman (7 kap. 56 b § ABL).

Det ovan redovisade gäller även i ett publikt aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, i vars bolagsordning det anges att kallelse ska ske enligt 7 kap. 56 a § aktiebolagslagen (7 kap. 56 § andra stycket ABL).

Stämmoprotokoll

Ordföranden vid en bolagsstämma är skyldig att se till att det förs protokoll vid stämman. I protokollet ska bl.a. antecknas vilka beslut

124

Ds 2018:15

Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter

som stämman har fattat. Om ett beslut har fattats genom omröst- ning, ska i protokollet antecknas vad som har yrkats och utfallet av omröstningen (7 kap. 48 § första stycket ABL). Aktieägarrättighets- direktivet medförde att det i ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, dessutom föreligger en skyldighet att i stäm- moprotokoll ange mer detaljerad information om en omröstning. Så ska ske om en aktieägare begär det inför omröstningen. I sådant fall ska i stämmoprotokollet eller i en bilaga till protokollet redovisas antalet röster för och mot förslaget till beslut, antalet röster som närvarande aktieägare har avstått från att avge, det antal aktier för vilka röster har avgetts och den andel av aktiekapitalet som dessa röster representerar (7 kap. 68 § första och andra styckena ABL).

Stämmoprotokollet ska hållas tillgängligt hos bolaget för aktie- ägarna senast två veckor efter bolagsstämman. En kopia av protokol- let ska sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin post- adress. För ett publikt aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, gäller dessutom att stämmoprotokollet ska hållas tillgängligt på bo- lagets webbplats inom samma tidsram och att det ska hållas tillgäng- ligt under minst tre år (7 kap. 68 § tredje stycket ABL).

Tillhandahållande av förslag till beslut

För att aktieägare ska ges möjlighet att ta ställning till beslutsför- slag inför en bolagsstämma, är styrelsen skyldig att tillhandahålla viss information. Sådan information ska tillhandahållas om bolagsstäm- man ska besluta om:

•fondemission,

•nyemission av aktier,

•emission av teckningsoptioner,

•emission av konvertibler,

•vinstutdelning,

•minskning av aktiekapitalet, eller

•fusion och delning.

125

Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter

Ds 2018:15

Enligt huvudregeln ska styrelsen hålla förslaget tillgängligt för aktie- ägarna under minst två veckor närmast för den bolagsstämma där den aktuella frågan ska prövas. I förekommande fall ska även vissa i aktiebolagslagen närmare angivna handlingar hållas tillgängliga. Vid- are ska kopior av handlingarna genast och utan kostnad för mottaga- ren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Slutligen ska handlingarna läggas fram på stämman (12 kap. 8 § första och andra styckena, 13 kap. 9 § första och andra styckena, 14 kap. 11 § första och andra styckena, 15 kap. 11 § första och andra stycke- na, 18 kap. 7 § första och andra styckena, 20 kap. 15 § första och andra styckena samt 23 kap. 16 § och 24 kap. 18 § ABL).

Beträffande publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till han- del på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, gäller delvis andra regler i fråga om styrelsens skyldighet att tillhandahålla material. Materialet ska hållas tillgängligt under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan ska prövas. Förutom att styrelsen är skyldig att kostnadsfritt skicka hand- lingarna till den aktieägare som begär det, ska handlingarna dessut- om hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman. I likhet med vad som gäller för övriga aktie- bolag ska handlingarna läggas fram på stämman (12 kap. 14 §, 13 kap. 39 a §, 14 kap. 46 a §, 15 kap. 41 a §, 18 kap. 14 § och 20 kap. 37 § ABL). I fråga om fusion gäller att styrelsen ska hålla fusionsplanen med bifogade handlingar tillgängliga för aktieägarna på bolagets webbplats under minst en månad före den bolagsstämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och dagen för stämman (23 kap. 53 § ABL). Motsvarande gäller i fråga om delning (24 kap. 31 § ABL)

Poströstning

Aktieägarrättighetsdirektivet medförde slutligen att det i aktiebo- lagslagen infördes en ny bestämmelse om poströstning i samband med bolagsstämman. I bolagsordningen får det anges att aktieägarna före bolagsstämman ska kunna utöva sin rösträtt per post eller att styrelsen inför en bolagsstämma får besluta att aktieägarna ska kun- na göra detta. Vid poströstning ska användas ett formulär som bo-

126

Ds 2018:15

Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter

laget tillhandahåller. Formuläret ska, med hänvisning till de fram- lagda förslag till beslut som anges i förslaget till dagordning för bo- lagsstämman, innehålla två likvärdigt presenterade svarsalternativ med rubrikerna Ja och Nej (7 kap. 4 a § ABL). I samband med upp- rättande av röstlängden ska en aktieägare som har poströstat anses som närvarande (7 kap. 29 § första stycket ABL).

3.3Direktivet om ändring i aktieägarrättighets- direktivet

Aktieägarrättighetsdirektivet medförde att aktiebolagslagen tillför- des ett antal bestämmelser vars syfte är att underlätta för aktieägare i publika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, att utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet. Ändringsdirektivet utgör en fortsättning på den redan inslagna vägen. Avsikten är att genom ett antal åtgärder ytterligare underlätta för aktieägare att utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet och på så sätt uppmuntra till ett långsiktigt engagemang från aktieägarnas sida. Detta för att, med direktivets ord, förhindra det överdrivna, kortsiktiga risktagan- de som den s.k. finanskrisen visade prov på. För att nå dessa mål införs genom ändringsdirektivet ett antal nya artiklar i aktieägar- rättighetsdirektivet. De nya artiklarna syftar till:

•att öka möjligheten för aktiebolag att identifiera sina aktieägare (artikel 3a),

•att underlätta aktieägarnas utövande av de rättigheter som följer av aktieinnehavet genom att ålägga intermediärer en skyldighet att överföra nödvändig information från bolaget till aktieägarna och vice versa (artikel 3b),

•att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter genom att an- tingen säkerställa att intermediärerna gör det som krävs för att aktieägaren ska kunna utöva rättigheterna på egen hand eller att intermediären utövar de rättigheter som följer av aktieinnehavet efter uttryckligt tillstånd och anvisningar från aktieägaren och i aktieägarens intresse (artikel 3c),

127

Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter

Ds 2018:15

•att intermediärerna ska offentligt redovisa alla tillämpliga avgifter från tjänster som tillhandahålls enligt aktieägarrättighetsdirek- tivet (artikel 3d),

•att intermediärer från tredjeland som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen ska ha samma skyldigheter när de till- handahåller de tjänster som omfattas av aktieägarrättighets- direktivet (artikel 3e),

•att införa en skyldighet för institutionella investerare och kapital- förvaltare att anta en policy för aktieägarengagemang (artikel 3g),

•att införa en skyldighet för institutionella investerare att offent- ligt redovisa dels hur de viktigaste inslagen i deras aktieinveste- ringsstrategi stämmer överens med profilen och löptiden för deras åtaganden, dels viss information om arrangemang med kapitalförvaltare (artikel 3h),

•att införa en skyldighet för kapitalförvaltare att i förhållande till institutionella investerare årligen redovisa hur deras investerings- strategi och genomförandet av den bl.a. bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens eller fondens tillgångar på medellång till lång sikt (artikel 3i),

•att reglera den del av röstningsrådgivares verksamhet som syftar till att tillhandahålla undersökningar, råd eller röstningsrekom- mendationer som relaterar till utövandet av rösträtt i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad (artikel 3j),

•att införa en skyldighet för publika aktiebolag, vars aktier är upp- tagna till handel på en reglerad marknad, att låta bolagsstämman anta en policy för ersättning till ledande befattningshavare (artikel 9a),

•att införa en skyldighet för publika aktiebolag, vars aktier är upp- tagna till handel på en reglerad marknad, att låta bolagsstämman årligen rösta om en rapport angående den ersättning som betalats ut till ledande befattningshavare (artikel 9b), och

•att införa ett regelverk angående väsentliga transaktioner som publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reg- lerad marknad genomför med en närstående parter (artikel 9c).

128

Ds 2018:15

Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter

3.4Promemorians disposition

En utförlig beskrivning av vad direktivet föreskriver beträffande var- je artikel finns i respektive delavsnitt. Efter ett inledande avsnitt (avsnitt 4) där vi ger vår syn på vissa generella frågeställningar som aktualiseras med anledning av ändringsdirektivet, behandlar vi artik- larna enligt följande:

•Avsnitt 5 Identifiering av aktieägare m.m. (artiklarna 3a–3e).

•Avsnitt 6 Förbättrad genomlysning av institutionella investerare (artiklarna 3g–3i).

•Avsnitt 7 Förbättrad genomlysning av röstningsrådgivare (artikel 3j).

•Avsnitt 8 Aktieägares inflytande över ersättningar till ledande befattningshavare (artiklarna 9a och 9b).

•Avsnitt 9 Väsentliga transaktioner med en närstående part (artikel 9c).

Med anledning av vårt tilläggsuppdrag och att vi enligt vår ursprung- liga uppdragsbeskrivning har möjlighet att i mån av tid även ta upp andra närliggande frågor som aktualiseras under utredningsarbetet, behandlar vi ett antal ytterligare frågor enligt följande:

•Avsnitt 10 Ändring av Leo-reglerna (16 kap. ABL).

•Avsnitt 11

a)tidpunkten för när ändringar i en styrelses sammansättning har verkan (8 kap. 13 § ABL),

b)möjligheten för publika aktiebolag att använda bankintyg vid emissioner (bl.a. 13 kap. 28 och 42 §§ ABL),

c)möjligheten för Bolagsverket att från aktiebolagsregistret av- registrera en felaktig postadress eller e-postadress (27 kap. ABL),

d)möjligheten för aktieägare i ett publikt aktiebolag att begära att ett ärende ska tas upp på stämma (7 kap. 16 § ABL),

e)verkställande direktörs firmateckningsrätt (8 kap. 36 § ABL), och

129

4 Vissa inledande överväganden

Som framgått i avsnitt 3 utgör ändringsdirektivet en fortsättning på aktieägarrättighetsdirektivet. De grunder som etablerats genom aktieägarrättighetsdirektivet gör sig även gällande när det kommer till implementeringen av ändringsdirektivet. I syfte att underlätta förståelsen för våra resonemang i fråga om hur ändringsdirektivet bör genomföras, finns det skäl att inledningsvis redogöra för vissa av aktieägarrättighetsdirektivets grunder. Det finns även skäl att i detta tidiga skede ta ställning till vissa grundläggande frågor.

4.1Direktivets räckvidd

Bedömning: Det är inte möjligt att genomföra ändringsdirekti- vet enbart genom självreglerande åtgärder. Möjligheten att gå ut- över ändringsdirektivets krav bör utnyttjas i de fall när ett rent genomförande av direktivet skulle innebära en sänkning av de krav som redan finns i svensk rätt.

Syftet med aktieägarrättighetsdirektivet och de ändringar som införs genom ändringsdirektivet är att stärka aktieägarnas inflytande i styrningen av bolag. I ändringsdirektivet kommer detta till uttryck i regler som syftar till att dels ge aktieägarna inflytande i vissa typer av frågor, dels ge institutionella investerare och kapitalförvaltare incitament att engagera sig långsiktigt i bolagen.

131

Vissa inledande överväganden

Ds 2018:15

Självreglerande åtgärder är inte tillräckliga

Som kommer att framgå i avsnitt 5–9 finns det redan ett välfungeran- de system i Sverige som syftar just till att ge aktieägare förutsätt- ningar att engagera sig i bolagsstyrningen. Utan att redogöra för systemet i detalj, finns det skäl att nämna det redan existerande regelverket som möjliggör för svenska avstämningsbolag att identi- fiera och därmed kommunicera med de aktieägare som innehar aktier via intermediärer. Vidare finns det regler enligt vilka bolagsstämman ges inflytande i fråga om ersättningen till ledande befattningshavare. Det har även vidtagits självreglerande åtgärder som ställer krav på att styrelsen i vissa publika aktiebolag underställer stämman väsentliga transaktioner med en närstående part. Självreglering har även skett inom röstningsrådgivningsbranschen i syfte att öka insynen för röst- ningsrådgivarnas kunder.

På ett generellt plan kan sägas att den redan existerande ord- ningen motsvarar direktivets krav. Detta till trots kräver ett genom- förande av direktivet kompletteringar i lagstiftningen och det aktu- aliseras framför allt där det i dag bara har vidtagits självreglerande åtgärder. Merparten av ändringsdirektivets artiklar är formulerade som att medlemsstaterna ”ska se till” att det berörda aktörerna vidtar vissa typer av åtgärder. I ett annat sammanhang används verbet ”säkerställa” och i ytterligare ett fall anges att medlemsstaterna ska ”fastställa” en viss definition.

Enligt vår mening står det klart att det inte är möjligt att vid genomförandet göra gällande att självreglerande åtgärder är tillräck- liga för att uppfylla direktivets krav. Självreglering kan enligt vår be- dömning således aldrig ensamt utgöra en garanti för att direktivets minimikrav uppfylls. Samma förhållningssätt intogs när det ur- sprungliga aktieägarrättighetsdirektivet genomfördes. De krav som framgår av direktivet motsvaras i dag av bestämmelser i aktiebolags- lagen (se vidare prop. 2009/10:247). Det är således enligt vår be- dömning nödvändigt att det i lag eller föreskrifter åtminstone eta- bleras ett ramverk som uppfyller direktivets krav. Därmed är det inte sagt att självreglering inte kan och bör spela en roll när det gäller att fylla ut detta ramverk.

Vidare gör vi bedömningen att den självreglering som redan finns bör utgöra en viktig utgångspunkt när vi överväger vilka lagstift-

132

Ds 2018:15

Vissa inledande överväganden

ningsåtgärder som kan vara nödvändiga. Det finns inte något egen- värde i att riva ner de i förekommande fall redan existerande struk- turerna för att ersätta dem med nya. Om det redan finns väl- fungerande system bör således utgångspunkten vara att dessa ska be- hållas, men att de i fortsättningen bör regleras i lag eller annan för- fattning. Av samma skäl finns det enligt vår bedömning som regel inte skäl att ändra på redan existerande begrepp i syfte att anpassa dem till ändringsdirektivet. Redan etablerade begrepp, som mot- svarar dem som används i direktivet, bör således lämnas orörda i största möjliga utsträckning.

I vissa fall kan det finnas skäl att gå utöver direktivets krav

Ytterligare en central fråga rör det förhållandet att direktivet utgör ett minimidirektiv. Således har medlemsstaterna möjlighet att införa ytterligare förpliktelser för bolag eller på annat sätt vidta åtgärder för att göra det lättare för aktieägare att utnyttja de rättigheter som avses i direktivet (artikel 3 i aktieägarrättighetsdirektivet). Möjligheten för enskilda medlemsstater att ställa mer långtgående krav aktualiseras inte enbart vid införandet av nya bestämmelser i nationell lagstift- ning, utan har även relevans när det kommer till att bedöma hur redan existerande regler i nationell rätt ska hanteras med utgångs- punkt i direktivet.

Som kommer att framgå i de kommande avsnitten finns det i svensk rätt redan lagstiftning som svarar mot vissa av ändrings- direktivets krav. I vissa fall går lagstiftningen längre än vad direktivet kräver. Enligt vår bedömning bör utgångspunkten i en sådan situation vara att det redan existerande systemet ska lämnas orört. Det bygger naturligtvis på förutsättningen att den existerande regleringen är förenlig med de krav som ställs i ändringsdirektivet i övrigt.

Ett skäl till att inte förändra redan etablerade system är att det kan leda till komplicerade omställningsperioder och därför är något som, i görligaste mån, bör undvikas. Ett annat och tyngre skäl är att en anpassning till direktivets krav, i en situation där det i svensk rätt ställs mer långtgående krav, skulle medföra en försämring för dem vilkas intressen de nuvarande reglerna avser skydda. En sådan för- ändring kan på ett mer allmänt plan också anses stå i strid med

133

Vissa inledande överväganden

Ds 2018:15

direktivets syften. Av den anledningen gör vi bedömningen att vi i möjligaste mån bör undvika att till följd av direktivet införa änd- ringar i svensk rätt som kan upplevas som försämringar av redan existerande system. Vi kommer i varje enskilt fall redovisa när vi gör bedömningen att det i svensk lagstiftning ställs mer långtgående krav än i direktivet och hur dessa bör hanteras.

4.2Begreppen ”säte” och ”bolagsrättslig hemvist”

Bedömning: Vid genomförandet av ändringsdirektivet bör be- greppet bolagsrättslig hemvist användas i stället för begreppet säte.

Aktieägarrättighetsdirektivet riktar sig till EU:s medlemsstater (artikel 17 i aktieägarrättighetsdirektivet). Men direktivet har även införlivats med EES-avtalet och riktar sig således även till Island och Norge (gemensamma EES-kommitténs beslut nr 59/2008 av den 25 april 2008 om ändring av bilaga XXII [Bolagsrätt] till EES-avtalet).

En viktig fråga för ändringsdirektivet är den ökade internationa- liseringen av aktiemarknaden och därmed ett ökat internationellt ägande i framför allt stora bolag på aktiemarknaden. Direktivet kan sägas utgöra ett instrument för att, vid gränsöverskridande ägande, undanröja hinder för aktieägare att långsiktigt engagera sig i de bolag i vilka de äger aktier. I detta sammanhang är det av central betydelse vilken medlemsstat som är behörig att reglera de aktörer som omfat- tas av direktivet.

Ett bolags säte avgör vilken medlemsstat som är behörig

Enligt aktieägarrättighetsdirektivet är det som utgångspunkt den medlemsstat i vilket ett bolag har sitt säte som är behörig att reglera frågor som omfattas av direktivet. Denna huvudregel gäller alltid ifråga om rent bolagsrättsliga bestämmelser, vilket i ändringsdirekti- vets fall är reglerna om riktlinjer för ersättning till ledande befatt- ningshavare och om närståendetransaktioner.

Vid tillämpning av direktivets kapitel 1b, som behandlas i avsnitt 6, bestäms den behöriga medlemsstaten beträffande institutionella

134

Ds 2018:15

Vissa inledande överväganden

investerare och kapitalförvaltare inte i termer av säte, utan som den hemmedlemsstat som definieras i tillämplig sektorsspecifik unions- lagstiftning. För röstningsrådgivning är behörig medlemsstat den medlemsstat där röstningsrådgivaren har sitt säte eller, om röst- ningsrådgivaren inte har sitt säte i en medlemsstat, den medlemsstat där röstningsrådgivaren har sitt huvudkontor eller, om röstningsråd- givaren saknar såväl säte som huvudkontor i en medlemsstat, den medlemsstat där röstningsrådgivaren har ett verksamhetsställe (artikel 1.2 i aktieägarrättighetsdirektivet).

Utgångspunkten är således att varje medlemsstat ansvarar för att vidta nödvändiga åtgärder för att direktivets krav ska uppfyllas i för- hållande till de aktörer som har sitt säte i medlemsstaten. I vissa fall ska dock även aktörer med huvudkontor eller verksamhetsställe i medlemsstaten regleras, något som vi återkommer till i samband med att vi behandlar frågan om transparens för röstningsrådgivare (avsnitt 7). Det finns i detta sammanhang skäl att beröra begreppet ”säte”, som återkommer på flera ställen och har betydelse för en rad frågor.

I svensk rätt används inte begreppet säte

Inom svensk bolagsrätt används inte begreppet säte för att avgöra om ett bolag är svenskt eller inte. I stället är utgångspunkten att ett bolag som är registrerat i aktiebolagsregistret lyder under den sven- ska aktiebolagslagen och i den meningen är svenskt. Det blir därför, menar vi, missvisande att tala om att ett bolag ska ha sitt ”säte” i Sverige för att det ska omfattas av den lagstiftning som ändrings- direktivet kan ge upphov till.

Begreppet är även problematiskt i förhållande till övriga EES- stater eftersom det inte finns någon enhetlig reglering eller praxis rörande vilken eller vilka faktorer som ska vara avgörande för i vilket land ett bolag ska anses höra hemma. Vissa länder utgår från att bolaget ska ha sitt huvudkontor, sin huvudsakliga verksamhet eller liknande (”faktiskt säte”) i landet, medan andra länder – i likhet med Sverige – utgår från var bolaget är registrerat. Av den anledningen anser vi att det blir direkt felaktigt att i dessa sammanhang tala om att ett bolag ska sitt ”säte” inom EES. Vi gör mot denna bakgrund

135

Vissa inledande överväganden

Ds 2018:15

bedömningen att det är bättre att ersätta detta begrepp med ”bolags- rättslig hemvist”. Det senare begreppet fångar in de olika förhåll- ningssätt som intagits i olika medlemsstater i denna fråga. Vi kom- mer även att använda detta begrepp när vi fortsättningsvis beskriver aktieägarrättighetsdirektivets krav.

4.3Genomförandet bör omfatta publika noterade aktiebolag

Bedömning: Ändringsdirektivet bör genomföras i fråga om pub- lika aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES, om inte an- nat bedöms vara lämpligare i ett enskilt fall.

Förslag: Det ska införas en ny definition i aktiebolagslagen (publika noterade aktiebolag). Med publika noterade aktiebolag avses aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES.

Aktieägarrättighetsdirektivets räckvidd

I aktieägarrättighetsdirektivet fastställs krav bl.a. med avseende på utnyttjande av vissa aktieägarrättigheter som är kopplade till aktier med rösträtt vid bolagsstämmor i bolag, som har sin bolagsrättsliga hemvist i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en med- lemsstat (artikel 1.1 i aktieägarrättighetsdirektivet). Med en reglerad marknad avses ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredjepart – regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att det leder till ett kontrakt (artikel 2 led a i aktieägarrättighetsdirektivet jfr med 1 kap. 4 b § i LVM).

Aktieägarrättighetsdirektivet omfattar således inte svenska bolag vars aktier är upptagna till handel uteslutande på en marknad, som motsvarar en reglerad marknad, utanför EES. Direktivet har i Sverige genomförts på så sätt att det omfattar bolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad

136

Ds 2018:15

Vissa inledande överväganden

utanför EES. Aktieägarrättighetsdirektivets bestämmelser har så- ledes kommit att omfatta fler bolag än vad som krävs. Givet att det är fråga om ett minimidirektiv är denna lösning förenlig med direk- tivet, och regeringen framhöll att samma avgränsning använts i sam- band med införandet av det s.k. öppenhetsdirektivet3. Även det sena- re direktivet anknyter till aktieägares rättigheter (prop. 2009/10:247 s. 33).

Vi saknar skäl att göra någon annan bedömning i detta samman- hang. Utgångspunkten för våra fortsatta överväganden kommer så- ledes vara att direktivets bestämmelser vid detta genomförande ska ha samma tillämpningsområde som när det ursprungliga aktieägar- rättighetsdirektivet genomfördes. Det kan dock i något samman- hang finnas skäl att avvika från denna bedömning och vi kommer att i sådant fall särskilt ange detta.

En kortform för den aktuella bolagskategorin i aktiebolagslagen

I samband med genomförandet av aktieägarrättighetsdirektivet framhöll en av remissinstanserna att det borde införas en kortform för den aktuella bolagskategorin och föreslog ”noterade aktiebolag”. Regeringen konstaterade att det inte var möjligt att göra sådana lag- ändringar i den aktuella situationen, men att frågan borde övervägas i ett annat lämpligt sammanhang (prop. 2009/10:247 s. 33).

Beskrivningen av den aktuella bolagskategorin är tämligen om- ständlig och vi delar således uppfattningen att det bör införas en kortform (definition) i aktiebolagslagen för dessa bolag. När det gäl- ler vilken definition som bör användas gör vi följande överväganden.

Det finns flera begrepp som skulle kunna aktualiseras i detta sammanhang. Förutom det redan nämnda begreppet – noterade aktiebolag – finns det även skäl att överväga begreppen ”aktiemark- nadsbolag” och ”börsbolag”. Begreppet aktiemarknadsbolag åter- fanns tidigare i lagen (2000:187) om anmälningsskyldighet för vissa

3Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om har- monisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upp- tagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG.

137

Vissa inledande överväganden

Ds 2018:15

innehav av finansiella instrument. När den svenska lagstiftningen an- passades till marknadsmissbruksförordningen4 togs definitionen bort. Definitionen utmönstrades helt från lagen (prop. 2015/16:210 s. 65) och infördes inte i någon annan lag. Det saknas således i dag en legaldefinition av aktiemarknadsbolag.

Begreppet aktiemarknadsbolag avser svenska aktiebolag som gett ut aktier vilka upptagits till handel på en reglerad marknad i Sverige. I dag används begreppet på två ställen i aktiebolagslagen (7 kap. 61 § och 8 kap. 51 §) och ändringsdirektivet kommer medföra att dessa bestämmelser behöver ändras till att omfatta aktiebolag vars aktier upptagits till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Efter denna ändring kommer inte begreppet i dess ursprungliga form att förekomma i aktiebolagslagen eller någon annan lagstiftning.

En möjlighet vore att ge begreppet aktiemarknadsbolag en ny innebörd och låta det omfatta de bolag som berörs av aktieägar- rättighetsdirektivet när det genomförs i Sverige. Det som talar emot det är dock att begreppet i dess ursprungliga form fortfarande används bl.a. i Aktiemarknadsnämndens uttalanden och är veder- taget i aktiemarknadsrättsliga sammanhang som beteckning för så- dana bolag som avsågs i den tidigare legaldefinitionen. Således har begreppet – även om det inte förekommer i lagstiftningen – en eta- blerad innebörd som enligt vår mening inte bör ändras.

Även begreppet ”börsbolag” är något bekymmersamt. Begreppet ”börs” förekommer nämligen i annan lagstiftning. Enligt den nyligen införda 1 kap. 4 b § i lagen om värdepappersmarknaden avses med börs ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har fått tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden att driva en eller flera reglerade marknader. Begreppet tar således inte sikte på marknadsplatsen utan operatören. Därtill är begreppet i lagen om värdepappersmarknaden begränsat till svenska aktörer. Således finns det en risk för viss begreppsförvirring om begreppet börsbolag introduceras i aktiebolagslagen. Det senare gör att vi inte förordar en användning av detta begrepp.

Därmed återstår begreppet ”noterade aktiebolag”. Detta begrepp förekommer inte lagstiftningssammanhang och det finns således

4Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om mark- nadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG.

138

5 Identifiering av aktieägare m.m.

5.1Inledning

Ändringsdirektivets syfte är bl.a. att underlätta för aktieägare att ut- öva de rättigheter som följer med ett aktieinnehav. I skälen till direk- tivet framhålls att aktier i börsnoterade bolag ofta innehas genom komplexa kedjor av intermediärer som gör utövandet av aktieägar- rättigheter svårare och kan utgöra ett hinder för aktieägarnas enga- gemang. Bolagen kan, heter det i direktivet, ofta inte identifiera sina aktieägare, vilket är en förutsättning för en direkt kommunikation mellan aktieägarna och bolaget. Det är därför mycket viktigt att göra det lättare för aktieägare att utöva sina rättigheter och att engagera sig. Detta är särskilt relevant vid gränsöverskridande situationer och vid användningen av elektroniska hjälpmedel. De börsnoterade bo- lagen bör därför ha rätt att identifiera sina aktieägare för att kunna kommunicera med dem direkt. Intermediärer bör vara skyldiga att på begäran av bolagen delge bolagen information om aktieägarnas identitet (skäl 4 i ändringsdirektivet).

I direktivet framhålls vidare att en viktig förutsättning för att aktieägarna faktiskt ska kunna utöva sina rättigheter är effektiviteten i den kedja av intermediärer som förvaltar värdepapperskonton för aktieägares eller andra personers räkning, framför allt i gränsöver- skridande sammanhang. I kedjan av intermediärer, särskilt när ked- jan omfattar många intermediärer, förs informationen inte alltid vidare från bolaget till dess aktieägare, och aktieägarnas röster över- förs inte alltid på rätt sätt till bolaget. Ett av ändringsdirektivets syf- ten är att förbättra överföringen av information genom kedjan av intermediärer för att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter (skäl 8 i ändringsdirektivet).

Ytterligare en omständighet som framhålls i direktivet är att en kedja av intermediärer kan omfatta intermediärer som varken har sin

141

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

bolagsrättsliga hemvist eller sitt huvudkontor inom EU. Den verk- samhet som bedrivs av intermediärer från tredjeland skulle dock kunna påverka bolagens långsiktiga hållbarhet och bolagsstyrningen i unionen. För att uppnå målen med direktivet är det därför nödvän- digt att säkerställa att information överförs genom hela kedjan av intermediärer. Om intermediärer från tredjeland inte omfattades av direktivet och inte hade samma skyldigheter som unionsinter- mediärer när det gäller informationsöverföring, skulle informa- tionsflödet riskera att brytas. Intermediärer från tredjeland som till- handahåller tjänster med avseende på aktier i bolag som har sin bo- lagsrättsliga hemvist inom EU och vilkas aktier är upptagna till han- del på en reglerad marknad bör därför omfattas av reglerna om iden- tifiering av aktieägare, överföring av information, underlättande av aktieägares rättigheter samt transparens och icke-diskriminering i fråga om kostnader för att säkerställa en effektiv tillämpning av be- stämmelserna om aktier som innehas via sådana intermediärer (skäl 12 i ändringsdirektivet).

5.2Identifiering av aktieägare

5.2.1Ändringsdirektivet

Bolagen ska ha rätt att identifiera aktieägare…

I syfte att uppnå ändringsdirektivets mål anges det i detsamma att medlemsstaterna ska se till att bolag har rätt att identifiera sina aktie- ägare. Medlemsstaterna får dock föreskriva att bolag som har sin bo- lagsrättsliga hemvist på deras territorium ska få begära identifiering endast av aktieägare som innehar mer än en viss andel av aktierna eller rösterna. Denna andel får inte överstiga 0,5 procent (artikel 3a.1).

…och intermediärer ska bidra till detta

Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att intermediärerna på begä- ran av ett bolag eller en tredje part utsedd av bolaget utan fördröj- ning meddelar bolaget information om aktieägares identitet (artikel 3a.2). Med intermediär avses, enligt direktivet, en person, såsom ett

142

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparla- mentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (MiFID II-direktivet), ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om till- synskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (tillsynsförordningen) och en vär- depapperscentral enligt definitionen i artikel 2.1.1 i Europaparla- mentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (förordningen om värdepapperscentraler), som för aktieägares eller andra personers räkning tillhandahåller tjänster som avser förvar av aktier, admini- stration av aktier eller förande av värdepapperskonton (artikel 2 led d i aktieägarrättighetsdirektivet). I den svenska versionen av direk- tivet anges det senare som ”förvaltning av värdepapper” medan det i den engelska versionen uttrycks som ”maintenance of securities ac- counts”. Enligt vår mening är ”förande av värdepapperskonto” en mer korrekt översättning.

Med information om aktieägares identitet avses enligt artikel 2 led j sådan information som gör det möjligt att fastställa identiteten på en aktieägare, inklusive åtminstone följande information:

1.namnet på aktieägaren och dennes kontaktuppgifter (inklusive fullständig adress och, om en sådan finns, e-postadress) samt, om det handlar om en juridisk person, registreringsnummer eller, om detta inte finns att tillgå, unik identifieringskod, såsom en identi- fieringskod för juridiska personer,

2.det antal aktier som aktieägaren innehar, och

3.i den mån de begärs av bolaget, en eller flera av följande uppgifter: aktiekategori eller aktieslag eller det datum från och med vilket aktierna innehas.

Medlemsstaterna ska, om det finns fler än en intermediär i en kedja av intermediärer, säkerställa att begäran från bolaget eller från en tredje part utsedd av bolaget utan dröjsmål överförs mellan interme-

143

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

diärerna och att informationen om aktieägares identitet utan dröjs- mål överförs direkt till bolaget eller till en tredje part utsedd av bo- laget av den intermediär som innehar den efterfrågade information- en. Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att bolaget kan få infor- mation om aktieägares identitet från en intermediär i kedjan som innehar informationen. Medlemsstaterna får föreskriva att bolaget får anmoda värdepapperscentralen eller en annan intermediär eller tjänsteleverantör att samla in informationen om aktieägarens identi- tet, även från intermediärerna i kedjan av intermediärer, och att över- föra informationen till bolaget. Medlemsstaterna får dessutom före- skriva att intermediären, på begäran av bolaget eller en tredje part utsedd av bolaget, utan dröjsmål ska meddela bolaget kontaktupp- gifterna till nästa intermediär i kedjan av intermediärer (artikel 3a.3).

Behandling av aktieägares personuppgifter

Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av even- tuella längre lagringsperioder som fastställs genom en sektorsspeci- fik unionslagstiftningsakt, säkerställa att bolagen och intermediärer- na inte lagrar aktieägares personuppgifter, som har överförts till dem i enlighet med artikel 3a för det syfte som anges i samma artikel, under längre tid än tolv månader efter det att de får kunskap om att den berörda personen har upphört att vara aktieägare. Medlemssta- terna får i nationell rätt föreskriva om behandling av aktieägares per- sonuppgifter för andra ändamål. Medlemsstaterna ska säkerställa att juridiska personer har rätt till rättelse av ofullständig eller felaktig information om sin identitet som aktieägare. Slutligen ska medlems- staterna säkerställa att en intermediär som redovisar information om aktieägares identitet enligt reglerna i artikel 3a inte ska anses bryta mot några restriktioner för röjande av information i avtal eller i lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser (artikel 3a.4–6).

5.2.2Gällande rätt

I ett aktiebolag ska det finnas en aktiebok. I såväl avstämningsbolag som övriga bolag ska aktieboken innehålla uppgift om aktieägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identi- fieringsnummer samt postadress. Vidare ska det finnas uppgift om

144

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

hur många aktier varje aktieägare innehar och, om det finns olika aktieslag, det antal aktier varje aktieägare innehar av olika aktieslag. Därtill ska vissa typer av förbehåll antecknas i aktieboken (5 kap. 5 och 11 §§ ABL).

Aktieboken är offentlig och var och en har rätt att ta del av dess innehåll. I ett avstämningsbolag ska en utskrift eller annan framställ- ning av aktieboken hållas tillgänglig hos bolaget för alla som vill ta del av den. I en sådan utskrift eller framställning ska aktieägarna och förvaltarna tas upp i alfabetisk ordning. Utskriften eller framställ- ningen får inte vara äldre än tre månader. Var och en som begär det har rätt att, mot ersättning för kostnaderna, få en aktuell utskrift av aktieboken eller del av den. En aktieägare ska inte tas upp i en sådan utskrift eller framställning, om hans eller hennes aktieinnehav upp- går till högst 500 aktier. Om en aktieägare äger samtliga aktier i bolaget, ska dock hans eller hennes aktieinnehav alltid redovisas (5 kap. 19 § ABL).

Innebörden av ett avstämningsförbehåll

Att ett aktiebolag är ett avstämningsbolag innebär att bolagsord- ningen innehåller ett förbehåll om att bolagets aktier ska vara regi- strerade i ett avstämningsregister enligt lagen om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument (ett s.k. avstäm- ningsförbehåll). Avstämningsregistret förs av en värdepapperscen- tral. Registreringen av bolagets aktier är en förutsättning för att ett bolag ska kunna emittera aktier i dematerialiserad form, som seder- mera kan omsättas på en reglerad marknad eller handelsplattform.

För aktier och andra finansiella instrument som registrerats enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella in- strument får det inte utfärdas aktiebrev, emissionsbevis, interims- bevis, teckningsoptionsbevis som avses i aktiebolagslagen eller skuldebrev eller motsvarande handling. Det nyss redovisade ska inte tillämpas i fråga om finansiella instrument utfärdade i ett annat land än Sverige. Om aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande hand- ling har utfärdats för ett sådant instrument, ska handlingen vara in- lämnad för förvaring hos värdepapperscentralen eller för detta före- tags räkning innan registrering i avstämningsregistret får ske, om det inte på annat sätt är säkerställt att handlingen inte kommer i omlopp.

145

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

Handlingen ska vara kvar i sådant förvar så länge instrumentet är registrerat i ett avstämningsregister (1 kap. 10 § ABL och 4 kap. 5 § kontoföringslagen).

Ett avstämningsbolags förhållande till en värdepapperscentral

Förutom att avstämningsbolagets aktier ska registreras i ett avstäm- ningsregister för bolaget som förs av värdepapperscentralen, får bo- laget träffa avtal med en värdepapperscentral om att värdepappers- centralen ska ansvara för aktieboken enligt bestämmelserna i aktie- bolagslagen. I ett sådant fall ska värdepapperscentralen enligt 5 kap. 12 § andra stycket aktiebolagslagen, när avstämningsregistret har upprättats,

1.föra och bevara aktieboken,

2.pröva frågor om införande av aktieägare i aktieboken,

3.svara för utskrift av aktieboken, och

4.avstämma aktieboken.

Avstämningsbolaget är alltså inte skyldigt att ingå avtal om förande av aktieboken med den värdepapperscentral där bolagets aktier är registrerade. Det innebär att ansvaret kan vara delat på så sätt att värdepapperscentralen svarar för avstämningsregistret, medan av- stämningsbolagets styrelse svarar för aktieboken. Möjligheten för styrelsen att behålla ansvaret för aktieboken är relativt ny och be- stämmelsen infördes genom SFS 2016:60. Den trädde i kraft den 1 mars 2016. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 5.2.7.

Om bolaget däremot ingår ett sådant avtal med den värdepap- perscentral som för avstämningsregistret, svarar den värdepappers- centralen för båda registren dvs. aktieboken och avstämningsregi- stret. Det senare registret består av avstämningskonton som läggas upp för ägare av finansiella instrument som registreras enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instru- ment. Varje innehavare av sådana finansiella instrument som regi- streras enligt den aktuella lagen ska ha ett eller flera avstämnings- konton, om inte instrumenten är förvaltarregistrerade. På ett av- stämningskonto ska anges – såvitt här är av intresse – bl.a. konto-

146

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

havarens eller panthavares namn och personnummer, organisations- nummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Vidare ska anges det antal finansiella instrument som kontot omfattar. På ett avstämningskonto för aktier ska därutöver anges bl.a. till vilket slag varje aktie hör, om aktier av olika slag kan finnas enligt bolags- ordningen. Den som har antecknats som aktieägare på ett avstäm- ningskonto ska genast föras in i aktieboken, om inte annat följer av aktiebolagslagen. I det senare fallet kan det exempelvis röra sig om någon som har förvärvat en aktie med hembudsförbehåll enligt 4 kap. 27 § aktiebolagslagen. Den som är antecknad som ägare på ett avstämningskonto ska, med de begränsningar som framgår av kon- tot, anses ha rätt att förfoga över det finansiella instrumentet (4 kap. 1, 16, 17 och 18 §§ samt 6 kap. 1 § kontoföringslagen och 5 kap. 13 § ABL). Det innebär att avstämningsregistret ligger till grund för aktieboken, som i sin tur ligger till grund för dels en aktieägares möjlighet att utöva de rättigheter som en aktieägare har gentemot bolaget, dels bl.a. bolagets möjligheter att bedöma ägarförhållandena i bolaget (5 kap. 1 § ABL).

Juridiska personer som får registreras som förvaltare av värdepappers- centralen

För att en juridisk person ska kunna verka som förvaltare av finan- siella instrument krävs att den juridiska personen har registrerats av en svensk värdepapperscentral. De juridiska personer som, enligt 3 kap. 7 § första stycket 1 lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, kan komma i fråga för en sådan registrering är:

1.Riksbanken och andra centralbanker,

2.svenska och utländska clearingorganisationer,

3.värdepapperscentraler samt sådana värdepapperscentraler från tredjeland som är erkända enligt artikel 25 i förordningen om värdepapperscentraler, i den ursprungliga lydelsen,

4.värdepappersinstitut samt utländska företag som i sitt hemland får driva värdepappersrörelse,

147

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

5.fondbolag och förvaltningsbolag enligt lagen om värdepappers- fonder, när det gäller fondandelar, och

6.AIF-förvaltare som avses i 3 kap. 1 § lagen om förvaltare av alter- nativa investeringsfonder och utländska EES-baserade AIF-för- valtare som i sitt hemland har tillstånd som avses i AIFM-direk- tivet, i lydelsen enligt MiFID II-direktivet, när det gäller andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar.

Vidare får Riksgäldskontoret och utländska offentliga institutioner som i sitt hemland har i uppdrag att förvalta eller deltar i förvaltning- en av statsskulden medges registrering som förvaltare. Slutligen får kreditinstitut som är auktoriserade enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG, i lydelsen en- ligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU (kapital- täckningsdirektivet), och kreditinstitut med huvudkontor i tredje- land som är auktoriserade i det landet medges registrering som för- valtare (3 kap. 7 § första stycket 2 och 3 kontoföringslagen). Det sagda innebär att även utländska rättssubjekt kan vara antagna av en svensk värdepapperscentral som förvaltare enligt lagen om värdepap- perscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

Skyldigheten för en förvaltare att lämna in uppgifter

Med registrering som förvaltare följer vissa skyldigheter. En förval- tare ska hos värdepapperscentralen ha ett eller flera avstämningskon- ton för de förvaltade finansiella instrumenten. Avstämningskontona ska innehålla viss information som gör det möjligt att identifiera förvaltaren m.m. (3 kap. 7–9 §§ kontoföringslagen).

Om en aktieägare i ett avstämningsbolag lämnat sina aktier till någon annan för förvaltning enligt 3 kap. 7–12 §§ lagen om värdepap- perscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller mot- svarande förfarande enligt regler i det land där värdepapperscen- tralen är auktoriserad, kan förvaltaren på aktieägarens uppdrag föras in i aktieboken i stället för aktieägaren. Detta förutsätter dock att förvaltaren

148

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

1.har fått medgivande av värdepapperscentralen till registrering som förvaltare, och

2.uppfyller de villkor som gäller för införing av ägare i aktieboken.

Om förvaltaren förs in i aktieboken ska det anmärkas att aktien inne- has för någon annans räkning. Beträffande förvaltaren antecknas i aktieboken samma uppgifter som enligt 5 kap. 11 § aktiebolagslagen ska föras in om aktieägare, dvs. kontaktuppgifter, aktieantal m.m. (5 kap. 14 § första och andra stycket ABL).

Som nämnts ovan är ett avstämningsbolag skyldigt att hålla en utskrift eller annan framställning av aktieboken tillgänglig hos bo- laget för alla som vill ta del av den. I en sådan utskrift eller fram- ställning ska aktieägarna och förvaltarna tas upp i alfabetisk ordning. För att möjligheten att ta del av uppgifter om vilka som äger aktier i ett avstämningsbolag inte ska begränsas på grund av att aktierna in- nehas genom en förvaltare, är förvaltaren skyldig att lämna uppgifter om de aktieägare vars aktier denne förvaltar till värdepapperscen- tralen. Förvaltaren ska – på begäran av värdepapperscentralen – läm- na uppgift om en aktieägares namn och personnummer, organisa- tionsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress. Förvaltaren ska dessutom ange det antal aktier av olika slag som varje aktieägare äger. Uppgifterna ska avse förhållandena vid den tidpunkt som värdepapperscentralen bestämmer. Vidare är värdepapperscen- tralen på begäran av ett avstämningsbolag skyldig att kräva in de uppgifter som nyss nämnts. Slutligen har avstämningsbolag rätt att hos värdepapperscentralen få tillgång till de uppgifter som har läm- nats om bolagets aktieägare (3 kap. 12 § första–tredje styckena kon- toföringslagen). Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen medge förvaltare undantag från den uppgiftsskyldighet som följer av första och andra styckena (3 kap. 12 § fjärde stycket kontoförings- lagen). Se vidare avsnitt 5.2.6.

Euroclear Sweden AB (Euroclear) är för närvarande den enda svenska värdepapperscentralen. Förhållandet mellan Euroclear och förvaltare regleras genom avtal. Av Euroclears Allmänna villkor för kontoföring och clearing framgår bl.a. att förvaltaren är skyldig att på begäran lämna uppgifter om aktieägare i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument (avsnitt 4.5 i nämnda villkor).

149

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

5.2.3Problembeskrivning

Som framgår av vår genomgång av gällande rätt finns det redan i dag ett system i Sverige som i stora delar motsvarar direktivets krav. En viktig utgångspunkt för våra fortsatta resonemang är att vi i möj- ligaste mån vill behålla denna ordning och således inte genomföra några förändringar av redan etablerade begrepp. Även i fortsätt- ningen bör den intermediär som antagits av en svensk värdepappers- central för att förvalta aktier i ett avstämningsbolag benämnas för- valtare. Förutom intermediärer som har sin hemvist inom landet kan även utländska intermediärer antas som förvaltare och därmed, genom avtal med värdepapperscentralen, omfattas av uppgiftsskyl- digheten enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Det kan vara fråga om intermediärer från såväl en annan medlemsstat som ett tredjeland och även de bör fortsättningsvis regleras i egenskap av förvaltare.

Den nuvarande svenska ordningen bygger på att avstämningsbo- laget har kontakt med värdepapperscentralen som i sin tur sköter kontakten med förvaltarna. Det förekommer således inte någon direktkontakt mellan avstämningsbolag och förvaltare. Vår utgångs- punkt är att även denna etablerade ordning i möjligaste mån ska be- hållas och därmed att avstämningsbolagen även i fortsättningen bara ska behöva ha kontakt med värdepapperscentralen, i enlighet med artikel 3a.3 andra stycket i aktieägarrättighetsdirektivet. Ändrings- direktivet bygger dock på uppfattningen att en intermediär i vissa fall ska ha möjlighet att vända sig direkt till bolagen och på så sätt ”hoppa över” andra intermediärer i innehavskedjan. Vi kommer att återkomma till denna fråga, men vill redan här framhålla att en sådan ordning inte är förenlig med den svenska modellen där förvaltaren inte har direktkontakt med avstämningsbolaget. Därtill kommer det förhållandet att den lösning som direktivet föreskriver i denna del i många fall inte synes vara praktisk genomförbar. Som regel behöver det nämligen ske en avstämning av aktieägarens identitet mellan var- je intermediär för att aktiebolaget ska kunna förlita sig på att upp- gifterna verkligen kommer från rätt aktieägare. En direktkontakt, och därmed ett kringgående av innehavskedjan, riskerar att leda till att bolaget inte kan förlita sig på informationen och därmed att kon- takten inte uppfyller sitt syfte.

150

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

Genom den nuvarande ordningen är en förvaltare – enligt huvud- regeln – skyldig att på begäran av värdepapperscentralen lämna upp- gifter om för vems räkning aktierna innehas. Dessa uppgifter har avstämningsbolaget rätt att få del av från värdepapperscentralen. Förutsatt att aktierna enbart förvaltas av en förvaltare sörjer det nu- varande systemet för att ett avstämningsbolag ges möjlighet att identifiera vem som är ägare till aktierna. Det innebär i princip att svensk rätt i denna del redan uppfyller direktivets krav. För det fall aktierna förvaltas av någon annan aktör än en förvaltare – en inter- mediär av annat slag – kan det dock uppstå problem.

Ändringsdirektivet utgår från att det är komplexa innehavskedjor bestående av intermediärer i flera led och i flera länder som gör det svårt för bolagen att identifiera sina aktieägare (se skäl 4 i ändrings- direktivet). Kedjan behöver emellertid vare sig göras särskilt lång el- ler komplex för att det ska kunna uppstå problem för ett bolag att identifiera aktieägarna. Det är tillräckligt att aktien innehas genom en aktör som inte är antagen av värdepapperscentralen som förval- tare för att ett avstämningsbolag ska riskera att inte få besked om vem som är ägare. Som exempel kan nämnas följande innehavskedja: avstämningsbolag–värdepapperscentral–förvaltare–intermediär X–ak- tieägare. Förvaltaren är skyldig att lämna uppgift till värdepappers- centralen om för vems räkning aktierna innehas. I detta fall blir svaret att aktierna innehas av intermediären X för annans räkning. Intermediär X har inte någon uppgiftsskyldighet enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, och det finns således inte någon skyldighet för denne att uppge detta till förvaltaren. Ett av ändringsdirektivets syften är att täppa till denna lucka.

Om intermediär X befinner sig utomlands – antingen inom EES eller i tredjeland – uppstår frågan om vem som ska reglera denna skyldighet. I samband med de kontakter vi och representanter från övriga medlemsstater har haft med kommissionen har det förts dis- kussioner om hur denna reglering ska ske. Dessa diskussioner har resulterat i slutsatsen att varje medlemsstat bör ta ansvar för ”sina” intermediärer och se till att det finns en skyldighet för dem att lämna uppgifter beträffande aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist i ett annat land inom EES. Det innebär att om intermediär X i exemplet är hemmahörande i Tyskland, är det Tysklands ansvar att genomföra direktivet på så sätt att det i tysk rätt finns en skyldighet för den

151

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

tyska intermediären att besvara frågor om för vems räkning som aktierna i ett svenskt avstämningsbolag innehas.

För att ett tyskt bolag ska ges samma möjligheter att identifiera sina aktieägare, måste Sverige ålägga svenska intermediärer en mot- svarande uppgiftsskyldighet beträffande exempelvis aktier i ett tyskt bolag som de förvaltar för någon annans räkning. Det bör under- strykas att när en svensk intermediär förvaltar aktier som inte är kontoförda hos en svensk värdepapperscentral så gör de inte det i egenskap av förvaltare. Det finns således för närvarande inte någon uppgiftsskyldighet enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument för en svensk intermediär beträffande aktier som inte är kontoförda hos en svensk värdepap- perscentral. Denna brist måste enligt vår bedömning åtgärdas för att det inte ska uppstå avbrott i informationsflödet. Av den anledningen bör det införas ett nytt begrepp i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, nämligen ”svensk annan intermediär” som förvarar aktier i en annan egenskap än som för- valtare. Vi kommer att återkomma till detta begrepp i nästa avsnitt.

För att genomföra direktivet måste det även finnas en skyldighet för förvaltare att vidarebefordra förfrågningar om en aktieägares identitet till nästa aktör i kedjan som kan vara en intermediär inom EES eller en intermediär från tredjeland. Även dessa begrepp bör införas i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finan- siella instrument.

5.2.4Begreppen intermediär, intermediär inom EES, inter- mediär från tredjeland och svensk annan intermediär

Förslag: Med begreppet intermediär avses i lagen om värdepap- perscentraler och kontoföring av finansiella instrument ett ut- ländskt värdepappersföretag eller värdepappersbolag enligt defi- nitionen i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, ett kre- ditinstitut enligt definitionen i 1 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, en värdepapperscentral eller en annan juri- disk person som för aktieägares räkning tillhandahåller tjänster som avser förvar av, administration eller förande av värdepappers- konton avseende aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom

152

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad mark- nad.

Med begreppet intermediär inom EES avses en inom EES auktoriserad intermediär som inte är registrerad som förvaltare av en svensk värdepapperscentral eller som omfattas av lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instruments definition av svensk annan intermediär.

Med begreppet intermediär från tredjeland avses en inter- mediär som vare sig är registrerad som förvaltare av en svensk värdepapperscentral eller är auktoriserad i ett land inom EES.

Med begreppet svensk annan intermediär avses en intermediär med bolagsrättslig hemvist i Sverige som tillhandahåller tjänster i annan egenskap än som förvaltare.

Det saknas en legaldefinition av begreppet intermediär

Ändringsdirektivet omfattar bolag inom EES vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Om en aktieägare innehar sina aktier via ett eget värdepapperskonto hos värdepapperscentralen (direktregistrerade aktier) får bolaget via aktieboken (som baseras på avstämningsregistret) reda på vem som är innehavaren av aktier- na. I en sådan situation kan bolaget utan svårigheter identifiera aktie- ägaren.

Som nämnts ovan finns det en skyldighet för förvaltare som för- valtar aktier åt en aktieägare, att till värdepapperscentralen lämna uppgift om för vems räkning aktierna innehas. En förvaltare är med direktivets språkbruk en intermediär som har antagits av svensk vär- depapperscentral som förvaltare. Begreppet intermediär existerar emellertid inte i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. I avsnitt 5.2.2 finns en genomgång av vilka aktörer som kan antas som förvaltare. Enligt vår mening bör det inte ske några förändringar i denna systematik och sådana intermediärer som har antagits av en svensk värdepapperscentral som förvaltare bör även i fortsättningen benämnas ”förvaltare”.

Syftet med ändringsdirektivet är att det bl.a. ska finnas en skyl- dighet för förvaltare och motsvarande intermediärer från andra län- der att lämna uppgifter om aktieägares identitet till andra inter-

153

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

mediärer som förvaltar eller kontoför aktier i bolag med bolags- rättslig hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Det rör sig om såväl intermediärer som har sin ”hemvist” inom EES, som intermediärer från tredjeland. I syfte att genomföra direktivet är det enligt vår mening nödvändigt att i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument använda begreppet intermediär i dessa fall. Därtill behöver det in- föras en definition av begreppet svensk annan intermediär.

Definitionen av intermediär

I aktieägarrättighetsdirektivets definition av intermediär anges att det kan vara fråga om värdepappersföretag, kreditinstitut och värde- papperscentraler enligt definitionerna i MiFID II, tillsynsförord- ningen respektive förordningen om värdepapperscentraler (artikel 2 led d i aktieägarrättighetsdirektivet). Enligt artikel 5 i MiFID II ska medlemsstaterna kräva att den som tillhandahåller investeringstjän- ster är auktoriserad. Vidare finns det möjlighet för medlemsstaterna att tillåta att s.k. anknutna ombud som är registrerade på deras terri- torium innehar kunders pengar och/eller finansiella instrument på ett värdepappersföretags vägnar (artikel 29.2 andra stycket MiFID II). Det finns även krav på att medlemsstaterna ska säkerställa att kreditinstitut och värdepapperscentraler ska auktoriseras innan de börjar bedriva verksamhet (artikel 8 i kapitaltäckningsdirektivet och artikel 16 i förordningen om värdepapperscentraler).

Det bör införas en definition av begreppet intermediär i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Den bör i sin tur ligga till grund för de övriga begreppen. Direktivets definition av intermediär hänvisar till definitioner i MiFID II samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 och nr 909/2014. Dessa definitioner finns i lagen om värdepappersmark- naden, lagen om bank- och finansieringsrörelse respektive lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Genom att det i aktieägarrättighetsdirektivet anges att en inter- mediär kan vara en ”person såsom ett värdepappersföretag” är upp- räkningen inte uttömmande. En intermediär kan således vara även en annan typ av juridisk person som erbjuder de i direktivet angivna

154

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

tjänsterna. Mot denna bakgrund bör definitionen av intermediär ha följande lydelse:

Ett utländskt värdepappersföretag eller värdepappersbolag enligt defini- tionen i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, ett kreditinstitut enligt definitionen i 1 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse, en värdepapperscentral eller en annan juridisk person som för aktie- ägares räkning tillhandahåller tjänster som avser förvar, administration eller förande av värdepapperskonton avseende aktier i bolag med bolags- rättslig hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Det finns skäl att skilja på intermediär inom EES och intermediär från tredjeland

Den utökade uppgiftsskyldigheten som ändringsdirektivet medför kommer innebära att aktieägares personuppgifter ska lämnas mellan intermediärer och mellan olika medlemsstater. Det är av vikt att des- sa uppgifter hanteras på ett korrekt och rättssäkert sätt. Inom EES står intermediärerna under tillsyn i respektive medlemsstat, vilket säkerställer att de hanterar bl.a. personuppgifter i enlighet med personuppgiftsförordningen och därmed på ett rättssäkert sätt. Till- synen är även viktig för att säkerställa att intermediärer inte lagrar personuppgifter i strid med ändringsdirektivet (se artikel 3a.4 andra stycket i aktieägarrättighetsdirektivet).

Det kan vara så att det även finns intermediärer som inte är auktoriserade eller registrerade inom EES – intermediärer från tred- jeland – som har rutiner som säkerställer att aktieägarnas personupp- gifter hanteras på ett rättssäkert sätt. Till skillnad från intermediärer inom EES, är det dock inte möjligt att beträffande denna tämligen heterogena grupp lämna en generell garanti för att personuppgifter kommer hanteras på ett sätt som motsvarar vad som följer av per- sonuppgiftsförordningen. Det finns enligt vår mening därför skäl att göra skillnad mellan ”intermediär inom EES” och ”intermediär från tredjeland”. Därmed finns det ett behov av att i lagen om värdepap- perscentraler och kontoföring av finansiella instrument införa defi- nitioner av dessa båda begrepp. Vi kommer i de följande avsnitten och särskilt i avsnitt 5.5 att återkomma till vad dessa resonemang har för betydelse ifråga om när uppgifter ska kunna lämnas till inter- mediärer från tredjeland.

155

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

Definitionen av intermediär inom EES

Att intermediärer omfattas av ett tvingande regelverk och står under tillsyn säkerställer bl.a. att aktieägarnas personuppgifter hanteras på ett korrekt sätt. Av den anledningen bör definitionen av begreppet ”intermediär inom EES” utgå från att intermediären ska vara auk- toriserad. Även en förvaltare enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument är en intermediär som är auktoriserad inom EES. Eftersom vår avsikt är att förvaltare inte ska omfattas av begreppet bör dessa uttryckligen vara undantagna från definitionen. Vidare bör de aktörer som omfattas av begreppet svensk annan intermediär undantas från denna definition. Detta eftersom vi i det följande kommer lämna förslag som innebär att denna grupp av intermediärer ska åläggas en uppgiftsskyldighet i förhållande till bolag som har en bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral (se avsnitt 5.2.6).

Mot denna bakgrund och med beaktade av definitionen i aktie- ägarrättighetsdirektivet bör begreppet ”intermediär inom EES” ges följande innebörd i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument:

En inom EES auktoriserad intermediär som inte är registrerad som för- valtare av en svensk värdepapperscentral eller som omfattas av lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instruments defi- nition av svensk annan intermediär.

Det bör understrykas att intermediärer från ett annat land inom EES än i Sverige kan registreras som förvaltare av en svensk värdepap- perscentral (se exempelvis 3 kap. 7 § första stycket kontoförings- lagen). Under sådana förhållandena omfattas de – enligt huvudregeln

–av den uppgiftsskyldighet som gäller för förvaltare enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

Definitionen av intermediär från tredjeland

Enligt direktivet ska bestämmelserna i kapitel 1a i aktieägarrättig- hetsdirektivet även tillämpas på intermediärer från tredjeland när de tillhandahåller tjänster som avser förvar av, administration av eller

156

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

förande av värdepapperskonton avseende aktier i bolag med bolags- rättslig hemvist inom EES vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Det är således fråga om intermediärer som vare sig är intermediär inom EES, förvaltare och svensk annan inter- mediär och de ska uttryckligen undantas denna definition. Begrep- pet ”intermediär från tredjeland” bör ha följande betydelse i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instru- ment:

En intermediär som vare sig är registrerad som förvaltare av en svensk värdepapperscentral eller är auktoriserad i ett land inom EES.

Definitionen av svensk annan intermediär

Som vi redogjort för i avsnitt 5.2.3 kräver ett genomförande av direktivet bl.a. att en svensk annan intermediär som förvaltar aktier i bolag som har bolagsrättslig inom EES vissa skyldigheter. Eftersom

vianser att innebörden av begreppet förvaltare inte bör förändras, bör det enligt vår bedömning införas ett nytt fjärde begrepp ”svensk annan intermediär” med följande innebörd:

En i Sverige auktoriserad intermediär som tillhandahåller tjänster i en annan egenskap än som förvaltare enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

En förutsättning för att en juridisk person ska omfattas av defini- tionen är att den har auktorisation för att här i landet bedriva verk- samhet som innebär förvar, administration eller förande av värde- papperskonton. Dessa verksamheter regleras i lagen om värdepap- persmarknaden. En andra förutsättning för att en juridisk person ska omfattas av definitionen är denne tillhandahåller tjänsten i annan egenskap än som förvaltare. En intermediär som är registrerad som förvaltare av en svensk värdepapperscentral och tillhandahåller tjän- ster avseende aktier i ett svenskt avstämningsbolag omfattas således inte av definitionen. Om däremot förvaltaren tillhandahåller tjänster beträffande aktier i ett bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral, så sker det inte i egenskap av förvaltare och därmed omfattas inter- mediären av definitionen. Definitionen omfattar slutligen även en svensk värdepapperscentral den förvaltar aktier i egenskap av värde- papperscentral för investerare (investor CSD).

157

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

Det ovan redovisade innebär att en intermediär hemmahörande i Sverige som tillhandahåller sådana tjänster som omfattas av begrep- pet intermediär, kan göra det i egenskap av såväl förvaltare som svensk annan intermediär. Avgörande för vilken roll som inter- mediären intar är beträffande vilka aktier som tjänsterna tillhanda- hålls. Om tjänsterna tillhandahålls för aktier som är kontoförda hos en svensk värdepapperscentral, sker det i egenskap av förvaltare. Om tjänsterna i stället tillhandahålls i förhållande till aktier som är kon- toförda hos en utländsk värdepapperscentral, sker det i egenskap av svensk annan intermediär. Vår bedömning är att rollen som svensk annan intermediär huvudsakligen kommer avse förvaltare som upp- träder i en annan roll.

Avslutningsvis vill vi uppehålla oss något vid kravet på auktorisa- tion. Förvaring av finansiella instrument för kunds räkning är en sidotjänst enligt lagen om värdepappersmarknaden (2 kap. 2 § sam- ma lag). Det innebär att en juridisk person som tillhandahåller enbart denna sidotjänst, eventuellt i kombination med andra sidotjänster men utan att tillhandahålla någon investeringstjänst (huvudtjänst), inte omfattas av något krav på tillstånd. För juridiska personer som förvarar aktier för kunds räkning i rollen som förvaltare råder strikta villkor (3 kap. 7 § kontoföringslagen). Det framstår därmed som högst rimligt om definitionen av svensk annan intermediär innehål- ler ett uttryckligt krav på auktorisation. Vi menar även att det inte är juridiskt möjligt att utan registrering som förvaltare förvara svenska aktier för någon annans räkning. Även om parterna är av uppfatt- ningen att de träffat en sådan överenskommelse, är den juridiska per- sonen i juridisk mening att beteckna som aktieägare och således inte intermediär. Ett sådant upplägg omfattas således inte av aktieägar- rättighetsdirektivet och därmed riskerar inte den här föreslagna definitionen av svensk annan intermediär att utesluta juridiska per- soner som är intermediärer i aktieägarrättighetsdirektivets mening.

5.2.5En förvaltare ska vidarebefordra en förfrågan om en aktieägares identitet

Förslag: En förvaltare som saknar uppgift om vem som är ägare av aktier i ett avstämningsbolag ska utan dröjsmål vidarebefordra en begäran om att få en sådan uppgift till den intermediär för vars

158

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

räkning aktierna innehas. En förvaltare ska utan dröjsmål vidare- befordra mottagna uppgifter om en aktieägares identitet till vär- depapperscentralen.

Den som lämnar uppgifter i enlighet med lagen om värdepap- perscentraler och kontoföring av finansiella instrument får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt. En värde- papperscentral eller en förvaltare får inte lagra personuppgifter som har mottagits uteslutande i syfte att identifiera aktieägare under längre tid än tolv månader efter det att förvaltaren fått kun- skap om att personen inte längre är aktieägare.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att överföra in- formation om aktieägares identitet.

Nuvarande ordning uppfyller i stort direktivets krav beträffande aktier i avstämningsbolag

Som vi nämnt ovan gör vi bedömningen att den nuvarande ordning- en, som etablerats genom lagen om värdepapperscentraler och kon- toföring av finansiella instrument, på ett övergripande plan uppfyller ändringsdirektivet krav. Om en aktieägare innehar aktier enbart via en förvaltare råder det i dag inte några svårigheter för bolagen att få reda på aktieägarens identitet, eftersom förvaltare omfattas av lagens uppgiftsskyldighet. Utländska intermediärer som antagits som för- valtare kan dock vara undantagna från denna skyldighet. Vi återkom- mer till denna fråga i avsnitt 5.2.7. I samma avsnitt lämnar vi även förslag om vissa justeringar i fråga om vilka uppgifter som upplys- ningsskyldigheten ska avse.

Som vi nämnt i avsnitt 5.2.3 har vi identifierat två situationer där lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella in- strument inte uppfyller ändringsdirektivets krav och där det därmed kan uppstå problem för bolagen att identifiera sina aktieägare. Den första situationen är när aktier i ett svenskt bolag innehas av en för- valtare för en annan intermediärs räkning. Uppgiftsskyldigheten en- ligt den aktuella lagen åvilar enbart förvaltare. Det innebär att en svensk värdepapperscentral inte kan kräva in uppgifter från en inter- mediär som inte är förvaltare i lagens mening, i syfte att avstäm-

159

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

ningsbolaget ska kunna klarlägga för vems räkning som intermediä- ren innehar aktierna. Den andra situationen är om en svensk annan intermediär förvaltar aktier för någon annans räkning i ett bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och som inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral.

Det kan uppstå problem när intermediärer ingår i innehavskedjan

Enligt vår mening kan den första situationen som vi redovisat ovan uppstå i samband med att en aktie innehas genom en kedja av förval- tare och intermediärer som inte är förvaltare i den mening som avses i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella in- strument. Som exempel kan nämnas att en aktieägare innehar aktier via den utländska banken X som har konto hos förvaltaren Y som i sin tur har avstämningskonto hos en svensk värdepapperscentral där bolaget har registrerat sina aktier. Enligt nuvarande bestämmelser i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella in- strument är förvaltaren skyldig att till värdepapperscentralen lämna uppgift om för vems räkning aktien förvaltas. Det besked som värde- papperscentralen kan förväntas få i en sådan situation, är att aktien innehavs av den utländska banken X för någon annans räkning. Vem denna ”någon” är kommer förvaltaren Y inte att kunna svara på. Inte heller finns det möjlighet för värdepapperscentralen att kräva in denna uppgift från intermediärer inom EES eller intermediärer från tredjeland (banken X), som inte lyder under svensk rätt. Med nu- varande regelverk är det således inte möjligt för avstämningsbolaget att få besked om vem som är aktieägare i detta fall.

Det ovan skisserade exemplet är en sådan situation som man velat komma till rätta med genom ändringsdirektivet. Med den utform- ning som lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finan- siella instrument har, kan enligt vår bedömning dessa situationer en- dast uppstå när innehavskedjan består av en eller flera intermediärer som inte omfattas av lagens upplysningsskyldighet. Förutsatt att det är fråga om intermediärer med hemvist i ett annat land än Sverige, är det inte möjligt att genom svenska lagstiftningsåtgärder komma till rätta med detta problem. Såvitt gäller intermediär inom EES är avsikten med ändringsdirektivet att respektive medlemsstat ska vidta åtgärder, för att de intermediärer som är auktoriserade i landet ska

160

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

vara skyldiga att till bolag inom andra medlemsstater lämna de uppgifter som krävs för att bl.a. svenska bolag ska kunna identifiera sina aktieägare. Kort sagt, när ändringsdirektivet är genomfört kom- mer den utländska banken X, om den är en intermediär inom EES, vara skyldig att till förvaltaren Y lämna uppgift om för vems räkning banken innehar aktien.

En begäran om aktieägares identitet ska vidarebefordras i vissa fall

Enligt ändringsdirektivet ska en intermediär som inte kan svara på vem som är aktieägare vidarebefordra förfrågan till nästa intermediär i kedjan. Avsikten är således att bolagen inte ska behöva vända sig till flera intermediärer, utan att kontakt enbart ska behöva tas med den intermediär som befinner sig närmast bolaget i innehavskedjan. För svensk del innebär det att ett avstämningsbolag som har sina aktier kontoförda hos en svensk värdepapperscentral även i fortsätt- ningen endast ska behöva vända sig dit med sin förfrågan. Den för- frågan vidarebefordras av värdepapperscentralen till förvaltaren. En förvaltare som saknar uppgift om vem som är ägare till aktierna, är i dag inte skyldig att vidarebefordra begäran till den intermediär för vars räkning aktierna innehas. För att genomföra direktivet i denna del är det nödvändigt att lagen om värdepapperscentraler och konto- föring av finansiella instrument kompletteras med en sådan skyldig- het.

I avsnitt 5.2.4 har vi gjort bedömningen att det är nödvändigt att göra skillnad mellan intermediärer inom EES och intermediärer från tredjeland. Skälet till det är att det i den senare gruppen av inter- mediärer inte nödvändigtvis finns garantier för att en aktieägares personuppgifter hanteras på ett korrekt sätt. Som vi återkommer till i avsnitt 5.5 bör det därmed införas begränsningar när det kommer till möjligheterna att skicka personuppgifter till intermediärer från tredjeland. I den aktuella situationen handlar det dock inte om att förvaltare ska skicka personuppgifter till den intermediär som befin- ner sig längre ned i kedjan, dvs. längre bort från bolaget. Det rör sig i stället om en förfrågan om att intermediären ska skicka personupp- gifter, som den redan har tillgång till, ”uppåt” i innehavskedjan, dvs. i riktning mot bolaget. Av den anledningen gör vi bedömningen att det inte är samma risker förknippade med att sända en begäran om

161

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

personuppgifter även till intermediärer från tredjeland. Således bör en förvaltare vara skyldig att vidarebefordra värdepapperscentralens begäran till den ”intermediär” för vars räkning aktierna innehas.

Vidare är ändringsdirektivets avsikt att uppgifterna om en aktie- ägares identitet ska vidarebefordras i en kedja av intermediärer till det bolag som har begärt uppgifterna. Lagen om värdepapperscen- traler och kontoföring av finansiella instrument saknar bestämmel- ser om att en förvaltare är skyldig att till värdepapperscentralen vidarebefordra sådana uppgifter från en intermediär som befinner sig längre ned i innehavskedjan. Även i denna del är det, för att genom- föra direktivet, nödvändigt att lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument kompletteras med en skyldig- het för förvaltare att vidarebefordra mottagna uppgifter från en intermediär till värdepapperscentralen.

Skyldigheten att säkerställa att uppgifterna kan lämnas utan hinder

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att en in- termediär som redovisar information om aktieägares identitet enligt artikel 3a inte ska anses bryta mot några restriktioner för röjande av information i avtal, lag, förordning eller administrativa bestämmelser (artikel 3a.6 i aktieägarrättighetsdirektivet). Enligt vår mening bör denna del av artikeln genomföras på sådant sätt att det införs en bestämmelse som säkerställer att den som lämnar uppgifter i enlig- het med den aktuella lagen inte gör sig skyldig till brott mot tyst- nadsplikt. En sådan bestämmelse finns i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförord- ning där det anges att den som är eller har varit anställd hos ett finansiellt företag och har gjort en anmälan till ett sådant rappor- teringssystem som avses där får inte göras ansvarig för att ha åsido- satt någon tystnadsplikt, om anmälaren hade anledning att anta att en överträdelse hade skett (2 kap. 8 § andra stycket). På samma sätt bör det i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finan- siella instrument anges att den som lämnar uppgifter i enlighet med lagen inte får göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt.

162

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

Lagring av uppgifter m.m.

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av eventuella längre lagringsperioder som fastställs genom en sektorsspecifik unionslagstiftningsakt, säkerställa att bo- lagen eller intermediärerna inte lagrar aktieägares personuppgifter, som har överförts till dem i enlighet med artikel 3a i aktieägarrättig- hetsdirektivet, under längre tid än tolv månader efter det att de får kunskap om att den berörda personen har upphört att vara aktie- ägare. Medlemsstaterna får dock i nationell rätt föreskriva om be- handling av aktieägares personuppgifter för andra ändamål.

Enligt gällande rätt är ett aktiebolag skyldigt att bevara aktie- boken så länge bolaget består och under minst tio år efter bolagets upplösning. När aktieboken, som i fallet med avstämningsbolag, förs med automatiserad behandling, ska uppgifter som har tagits bort ur aktieboken bevaras i minst tio år. Uppgifterna får bevaras i vanlig läsbar form eller i annan form som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel (5 kap. 3 § första och tredje stycket ABL).

Det nyss redovisade innebär att ett aktiebolags skyldighet att be- vara uppgifter om aktieägare är betydligt mer långtgående än vad som föreskrivs i ändringsdirektivet. Skyldigheten att bevara uppgif- terna har motiverats med att det ska vara möjligt att ta reda på tidi- gare händelser och förhållanden när det gäller aktieinnehav. Detta kan t.ex. vara av betydelse för aktieägare eller dennes rättsinnehavare i händelse av en tvist (prop. 2004/05:85 s. 572). Med utgångspunkt i att det finns en rätt för en enskild medlemsstat att föreskriva om behandling av aktieägares personuppgifter för andra ändamål än vad som följer av ändringsdirektivet saknas det enligt vår mening skäl att föreslå några ändringar i denna del (jfr även skäl 7 i ändrings- direktivet).

I fråga om förvaltares hantering av uppgifter innebär ovan redo- visade förslag till förändringar att förvaltare kommer att få tillgång till fler personuppgifter än tidigare. I vissa av dessa situationer kan förvaltaren komma att inta rollen som förmedlare av personuppgif- ter från en intermediär inom EES till ett avstämningsbolag. I syfte att genomföra ändringsdirektivet i denna del bör det enligt vår be- dömning införas en ny bestämmelse som begränsar en förvaltares

163

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

rätt att lagra uppgifter som mottagits enbart i detta syfte. En förval- tare ska inte ha rätt att lagra uppgifterna mer än tolv månader efter det att förvaltaren fått kunskap om att personen inte längre är ägare till aktierna.

Det sagda innebär att bestämmelsen enbart tar sikte på när förval- taren fått del av personuppgifter i syfte att aktieägaren ska kunna identifieras. Andra uppgifter – exempelvis uppgifter om en juridisk person som är aktieägare – omfattas inte av bestämmelsen. Inte hel- ler personuppgifter som förvaltaren fått del av för andra syften om- fattas av gallringsskyldigheten.

Bemyndigande som ger rätt att meddela ytterligare föreskrifter

Av direktivet framgår att kommissionen har getts befogenhet att an- ta genomförandeakter för att ange minikraven för överföring av in- formation om aktieägares identitet, när det gäller formatet för den information som ska överföras och formatet för begäran, inklusive deras säkerhet och kompabilitet, samt de tidsfrister som ska hållas (artikel 3a.8 i aktieägarrättighetsdirektivet). Detta arbete är pågåen- de, men enligt de uppgifter vi har tillgång till kommer denna tillkom- mande rättsakt att vara en förordning. De tillkommande bestämmel- serna kommer under dessa förutsättningar således bli direkt gällande i Sverige. Trots detta kan det finnas ett behov att vidta ytterligare åtgärder när denna förordningen har antagits. Av den anledningen bör det införas ett bemyndigande enligt vilket regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får meddela ytterligare föreskrif- ter om skyldigheten att överföra information om aktieägares iden- titet. Vi vill framhålla att det verkliga behovet av detta bemyndigande kan bedömas slutligt först när kommissionens genomförandeakter har antagits den 10 september 2018.

5.2.6Uppgifter i förhållande till bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES

Förslag: En svensk annan intermediär som förvaltar aktier åt någon annan i ett aktiebolag, med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs av en svensk värdepappers-

164

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

central, ska vara skyldig att på begäran av aktiebolaget, en inter- mediär inom EES eller en svensk annan intermediär, som håller aktier för en svensk annan intermediärs räkning, lämna uppgift om en aktieägares identitet.

Om en svensk intermediär saknar uppgift om vem som är aktieägare ska begäran om aktieägarens identitet vidarebefordras till den intermediär för vars räkning aktierna innehas. Vidare ska en svensk annan intermediär utan dröjsmål vidarebefordra upp- gift om aktieägares identitet till det aktiebolag, den intermediär inom EES eller en svensk annan intermediär som begärt upp- gifterna.

Personuppgifter som har mottagits från en intermediär ute- slutande i syfte att identifiera en aktieägare får inte lagras under längre tid än tolv månader efter det att en svensk annan inter- mediären fått kunskap om att personen inte längre är aktieägare.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att överföra in- formation om aktieägares identitet.

Aktier som förvaltas av en svensk annan intermediär

I avsnitt 5.2.5 har vi konstaterat att det inte finns någon skyldighet enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument för värdepapperscentraler eller förvaltare att lämna upp- gifter beträffande ägare till aktier i bolag som inte är kontoförda hos en svensk värdepapperscentral. Av ändringsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska se till att ”bolag” har rätt att identifiera sina aktieägare (artikel 3a.1 i aktieägarrättighetsdirektivet). Vi har ovan gjort bedömningen att avsikten därmed är att medlemsstaterna ska se till att bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES ges möjlighet att begära in uppgifter om sina aktieägare även när dessa aktieägares aktier förvaltas av aktörer i en annan medlemsstat. Om en sådan möjlighet inte införs riskerar det att uppstå svårigheter för bolagen att identifiera sina aktieägare så snart det är fråga om ett gränsöver- skridande ägande (jfr skäl 8 i ändringsdirektivet). För att komma till rätta med detta problem bör det enligt vår mening införas en ny bestämmelse i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av

165

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

finansiella instrument som utökar den nuvarande efterfrågande- rätten till att även omfatta ägare till aktier som har utgivits av aktie- bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och som inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral. Skyldigheten kommer att i första hand omfatta aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist i ett annat land inom EES än Sverige. Det finns dock en möjlighet att skyldig- heten även kan komma att omfatta aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist i Sverige som i så fall har registrerats hos en utländsk värde- papperscentral. Detta under den ytterligare förutsättningen att en svensk värdepapperscentral inte samtidigt kontoför samma aktier genom länk med den utländska värdepapperscentralen.

Enligt vår bedömning är det en svensk annan intermediär som kan komma att ha sådan information som de aktuella bolagen är i behov av för att kunna identifiera sina aktieägare. Av den anledning- en faller det sig naturligt att införa en bestämmelse i lagen om vär- depapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument enligt vilken en intermediär inom EES ska kunna begära in uppgift från en svensk annan intermediär om för vems räkning en viss aktie förval- tas. En sådan begäran bör även kunna komma direkt från bolaget och en svensk annan intermediär. I avsnitt 5.2.5 har vi gjort bedöm- ningen att det bör ställas särskilda krav på intermediärer från tredje- land för att personuppgifter ska kunna skickas till dem. Vi åter- kommer i avsnitt 5.5 till denna fråga. Den här aktuella bestämmelsen bör i likhet med de förslag till ändringar som vi lämnat beträffande 3 kap. 12 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument begränsas till en skyldighet att lämna upp- gifter direkt till bolaget, intermediärer inom EES eller en svensk annan intermediär.

Slutligen bör det framhållas att en värdepapperscentral kan vara kontohållare även för värdepapper som har emitterats genom en an- nan värdepapperscentral på en annan marknad, i ett annat land. Det blir fallet om den förra värdepapperscentralen upprättar en länk och blir deltagare i den senare värdepapperscentralen, genom vilken en viss mängd av värdepapper förvaras av den förra värdepapperscen- tralen, vilken i just detta avseende betecknas som en värdepappers- central för investerare (prop. 2015/16:10 s. 128). En svensk värde- papperscentral omfattas i dessa fall av begreppet svensk annan inter-

166

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

mediär och kommer därmed också omfattas av den uppgiftsskyldig- het som vi föreslår ska införas i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

En svensk annan intermediär som ingår i en kedja av intermediärer

Det kan vara så att en svensk annan intermediär ingår i en kedja i vilken det även längre ned i kedjan, dvs. närmare den slutliga aktie- ägaren, ingår andra intermediärer som inte omfattas av svensk rätt. I en sådan situation kan en tillfrågad svensk annan intermediär sakna kunskap om vem som är aktieägare. Däremot har en svensk annan intermediär kunskap om för vems räkning aktierna innehas, dvs. näs- ta intermediär i kedjan. För att ändringsdirektivets syfte ska uppnås bör det, enligt vår bedömning, införas en skyldighet för en svensk annan intermediär att vidarebefordra en sådan förfrågan om aktie- ägarens identitet till nästa intermediär i kedjan. Denna skyldighet bör utformas på samma sätt som det nya stycket vi föreslår ska in- föras i 3 kap. 12 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. För att regelverket ska bli heltäckande bör en svensk annan intermediär dessutom vara skyldig att vidarebefor- dra uppgifter om en aktieägare som kommer från en intermediär som befinner sig längre ned i kedjan, dvs. närmare aktieägaren. Därmed säkerställs att aktiebolaget i slutändan får de uppgifter som behövs för att kunna identifiera aktieägaren. Eftersom det är fråga om per- sonuppgifter bör utgångspunkten vara att dessa enbart ska vidarebe- fordras till bolaget, intermediärer inom EES eller en svensk annan intermediär utan att det ställs några ytterligare krav. Vi återkommer till intermediärer från tredjeland i avsnitt 5.5.

Information ska lämnas i enlighet med svensk rätt

Frågan är då vilka uppgifter som en svensk annan intermediär ska vara skyldig att lämna till en intermediär inom EES eller annan svensk intermediär? Av aktieägarrättighetsdirektivet framgår att med aktieägare avses en fysisk eller juridisk person som erkänns en- ligt tillämplig lag (artikel 2 led b i aktieägarrättighetsdirektivet). Av artikel 2 led j i aktieägarrättighetsdirektivet framgår vilken informa- tion som bolaget minst bör få tillgång till. Av artikel 2 led d framgår

167

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

vilka intermediärer som omfattas av bl.a. direktivets uppgiftsskyl- dighet. Enligt vår mening uppfyller lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument i stort sett dessa krav när det gäller aktier i svenska avstämningsbolag som kontoförs enligt den lagen (se 3 kap. 12 §). Nedan lämnar vi dock förslag om att upp- giftsskyldigheten ska kompletteras i vissa avseenden.

Det framstår som naturligt om uppgiftsskyldigheten i förhållan- de till bolag som har sina aktier kontoförda hos en utländsk värde- papperscentral är densamma som i förhållande till bolag som har sina aktier kontoförda hos en svensk värdepapperscentral. I så fall ska lämnade uppgifter om aktieägare avse detaljerade uppgifter om slut- liga aktieägare enligt svensk rätt. Vi vill dock framhålla att det för- hållandet att begreppet aktieägare inte har harmoniserats i aktieägar- rättighetsdirektivet kan föranleda en annorlunda tolkning i vissa fall.

Lagring av uppgifter m.m.

I avsnitt 5.2.5 har vi lämnat förslag om att det ska införas en bestäm- melse som reglerar rätten att lagra uppgifter som en förvaltare erhål- ler för att ett avstämningsbolag ska kunna identifiera sina aktieägare. För att genomföra ändringsdirektivet bör det införas en liknande be- stämmelse som reglerar svenska intermediärers rätt att lagra uppgif- ter i syfte att identifiera aktieägare i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs av en svensk värdepappers- central. Bestämmelsen tar endast sikte på när den svenske inter- mediären fått del av personuppgifter i syfte att aktieägaren ska kunna identifieras. Andra uppgifter – exempelvis uppgifter om en juridisk person som är aktieägare – omfattas inte av bestämmelsen. Inte hel- ler personuppgifter som en svensk annan intermediär fått del av för andra syften omfattas av gallringsskyldigheten.

Bemyndigande som ger rätt att meddela ytterligare föreskrifter

Mot bakgrund av de överväganden som vi gjort i avsnitt 5.2.5 bör det införas ett bemyndigande som ger regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer rätt att meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att överföra information om aktieägares identitet. Som

168

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

viframfört tidigare kan behovet av ett bemyndigande bedömas slut- giltigt först när kommissionens genomförandeakter har antagits i september 2018.

5.2.7Uppgiftsskyldigheten bör utökas i vissa avseenden

Förslag: Uppgiftsskyldigheten enligt lagen om värdepapperscen- traler och kontoföring av finansiella instrument ska utökas till att

iförekommande fall omfatta aktieägarens e-postadress och, om bolaget begär det, uppgift om tidpunkten när aktieägaren för- värvade aktierna. Vidare bör bestämmelserna om rättelse förtyd- ligas.

Bedömning: Finansinspektionen bör alltjämt ha möjlighet att meddela undantag från uppgiftsskyldigheten. Det saknas över- vägande skäl att begränsa bolagens efterfråganderätt när det gäller ägare av mindre aktieposter.

Uppgifter om e-postadress och när aktierna förvärvades

Även om lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finan- siella instrument innebär att svensk rätt på ett generellt plan upp- fyller ändringsdirektivets krav, har vi kunnat konstatera att uppgifts- skyldigheten inte omfattar uppgift om det datum från och med vil- ket aktierna innehas. Vidare omnämns inte e-postadress uttryckligen bland de kontaktuppgifter som ska lämnas till värdepapperscen- tralen.

Under utredningsarbetet har vi upplysts om att det i dag saknas teknisk möjlighet att få fram uppgifter om från vilket datum en aktie innehas. Av de uppgifter som lämnats till oss framgår att det skulle vara mycket kostsamt att ta fram den typ av system som skulle krä- vas för att kunna redovisa sådana uppgifter. Till saken hör också att även om det skulle vara möjligt att införa sådana system, skulle det trots allt kunna uppstå situationer där det inte är möjligt att ange ett bestämt datum från vilken en aktie innehas. Som exempel kan näm- nas att en aktieägare under lång tid har köpt och sålt aktier i ett visst bolag. Det kan konstateras att innehavet har varierat över tid men det är inte möjligt att ange exakt när aktierna förvärvats. Till detta

169

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

kommer att i svenska avstämningsbolag saknar uppgiften praktisk betydelse. För svenskt vidkommande framstår denna tillkommande uppgiftsskyldighet som i det närmaste meningslös. Dock ska upp- giftsskyldigheten även fullgöras i förhållande till bolag som är hem- mahörande i andra medlemsstater. Med hänsyn tagen till hur direk- tivet utformats, ser vi inte att det skulle finnas något alternativ till att utöka uppgiftsskyldigheten. Denna skyldighet gäller dock enbart om ett bolag begär att sådana uppgifter ska lämnas. För det fall den svenska intermediären saknar de tekniska lösningarna för att lämna ut sådana uppgifter och förfrågan därmed kommer resultera i be- tydande kostnader, bör den svenska intermediären ha rätt att ta be- talt för dessa.

Vidare ska uppgift om e-postadress lämnas om förvaltaren har tillgång till sådan uppgift. Även i denna del har det under utrednings- arbetet ifrågasatts vilket behov ett bolag har av sådana uppgifter. E- post bör exempelvis inte vara tillräckligt säkert för att skicka känsliga uppgifter mellan bolaget och dess aktieägare, och således kommer det att finnas en begränsad praktisk nytta med en sådan uppgift. Vi har förståelse för dessa synpunkter, men gör bedömningen att vi med hänsyn till hur direktivet är utformat är tvingade att föreslå ett sådant krav i lagen. Det bör framhållas att denna uppgift bara ska lämnas om exempelvis en förvaltare har tillgång till den. Ändringen innebär således inte någon skyldighet för förvaltaren att begära in sådan uppgift från aktieägaren.

Det bör fortsatt varas möjligt att medge undantag från uppgiftsskyldig- heten

Av avsnitt 5.2.2 framgår att Finansinspektionen kan, om det finns särskilda skäl, medge förvaltare undantag från den uppgiftsskyldig- het som följer av 3 kap. 12 § första och andra stycket lagen om vär- depapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Möj- ligheten till undantag tar sikte på utländska intermediärer som antas som förvaltare av en svensk värdepapperscentral. Före 1996 var det enbart svenska auktoriserade förvaltare som var skyldiga att lämna uppgift om för vems räkning de innehade aktien (se 8 kap. 8 § aktie- kontolagen [1989:827] i dess ursprungliga lydelse). Genom SFS 1996:179 togs denna begränsning bort och uppgiftsskyldigheten

170

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

kom att gälla samtliga intermediärer som antagits som förvaltare, dvs. även utländska värdepappersinstitut.

I samband med att bestämmelserna överfördes till lagen om vär- depapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, kon- staterades i förarbetena att den utökade uppgiftsskyldigheten inte hade fått önskad effekt. Det framhölls att trots att mycket tydde på att svenska aktier i allt större omfattning förvaltades av utländska institut, förekom det nästan inte alls att utländska institut begärde tillstånd som förvaltare hos Finansinspektionen (på den tiden var det inspektionen som meddelade sådana tillstånd). I stället kunde det vara så att de utländska instituten lät sig registreras på individuella konton i eget namn trots att aktierna innehades för annans räkning. Vidare hade utländska institut möjlighet att anmäla sig som kund hos en svensk förvaltare. En registrerad ”ägare” kan således alltjämt vara ett utländskt värdepappersinstitut som i sin tur innehar aktierna för annans räkning. Så t.ex. kan en svensk bank vara förvaltare som innehar aktierna för en fransk banks räkning. Den sistnämnda bank- en är i sin tur intermediär inom EES som innehar aktierna för en kunds räkning, vilken är den egentlige ägaren av instrumenten. I en sådan situation följer den franska banken en utländsk rättsordning som kan innehålla sekretessbestämmelser som gör det omöjligt att offentliggöra uppgifter om den verkliga ägaren (prop. 1997/98:160 s. 124–125).

Mot denna bakgrund fanns det skäl som talade för att återgå till den tidigare ordningen och undanta utländska förvaltare från skyl- digheten att redovisa ägarförhållanden och på så sätt säkerställa att länkar mellan den svenska värdepapperscentralen och utländska marknader i fortsättningen skulle kunna tillskapas som avsetts. Dock framhölls att en sådan ordning skulle kunna leda till en ökad överströmning av uppdrag till utländska förvaltare. Mest konsekvent skulle därför vara att befria även svenska förvaltare från uppgifts- skyldigheten. En sådan ordning skulle dock innebära att bestämmel- serna om aktiebokens offentlighet behövde ändras och bl.a. denna fråga ansågs ha en sådan principiell räckvidd att regeringen inte ansåg det vara möjligt att lämna några sådana förslag till ändringar. I stället infördes den aktuella undantagsregeln (prop. 1997/98:160 s. 125).

Införandet av undantagsregeln har således motiverats av att ut- ländska intermediärer inte ska avstå från att låta registrera sig som förvaltare i Sverige på grund av den relativt långtgående öppenhet

171

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

som råder här beträffande aktieägares identitet. Ändringsdirektivet innebär att det inom EU tas steg mot en ökad transparens i fråga om aktieägares identitet. Därtill ska medlemsstaterna säkerställa bl.a. att intermediärer som redovisar information om aktieägares identitet i enlighet med direktivet inte ska anses bryta mot några restriktioner för röjande av information i avtal, lagar, förordningar eller admini- strativa bestämmelser (artikel 3a.6 i aktieägarrättighetsdirektivet). En ökad harmonisering av uppgiftsskyldigheten kan förväntas med- föra ett minskat behov av att tillämpa undantagsregeln i förhållande till intermediärer inom EES som antas som förvaltare av en svensk värdepapperscentral. Det bör inte heller vara möjligt för Finans- inspektionen att meddela undantag från skyldigheten att lämna upp- gifter med stöd av kommissionens kommande förordning. Däremot bör det alltjämt vara möjligt att meddela undantag i förhållande till intermediärer från tredjeland, för att kunna upprätta nödvändiga länkar till utländska marknader. Av dessa skäl anser vi att det i nu- läget inte bör ske några ändringar i den aktuella bestämmelsen.

Det saknas övervägande skäl att begränsa efterfråganderätten

Som ovan nämnts ges i ändringsdirektivet möjlighet för medlems- staterna att föreskriva att ett aktiebolags rätt att begära identifiering av aktieägare endast ska gälla ifråga om aktieägare som innehar mer än en viss andel av aktierna eller rösterna. Denna andel får inte över- stiga 0,5 procent. Någon sådan begränsning finns inte i dag i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instru- ment. I sammanhanget kan parentetiskt dock nämnas att i den of- fentliga versionen av aktieboken i ett avstämningsbolag ska en aktie- ägare med ett innehav som uppgår till högst 500 (förvaltarregi- strerade) aktier inte tas med. Denna begränsning har motiverats dels med att varken samhället eller allmänheten har något berättigat in- tresse av att känna till namnet på de personer som har små aktie- poster och saknar möjlighet att påverka bolagets förvaltning, dels med att en redovisning av samtliga innehav kan göra den information som aktieboken ger svåröverskådlig och svårtydd (prop. 1970:99 s. 60 och prop. 2004/05:85 s. 285).

Det som talar för att införa en efterfrågandegräns i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument är

172

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

att den skulle medföra att svenska värdepapperscentraler och förval- tare påförs en mindre administrativ börda med anledning av den ut- ökade uppgiftsskyldigheten. Det är dock inte möjligt att bortse ifrån att en sådan begränsning skulle innebära ett väsentligt nytt inslag i lagstiftningen och den skulle medföra att svenska bolag inte får begära att en förvaltare ska redovisa aktieinnehav som förvaltaren förvaltar åt någon annan om innehavet understiger en viss gräns.

Den övre gräns som anges i direktivet (0,5 procent av aktierna eller rösterna) är tämligen hög och kommer – om den utnyttjas till fullo – leda till att bolagen inte kan ta reda på vem som är aktieägare även när det gäller relativt stora innehav. Det är naturligtvis möjligt att sätta gränsen betydligt lägre, men även innehav som understiger 0,5 procent av aktierna i ett publikt noterat aktiebolag kan repre- sentera ett mycket stort innehav, där det kan finnas ett berättigat behov för bolagen att få reda på aktieägarens identitet. Tabellen ne- dan visar vad ett antal olika gränser skulle innebära i ett urval av pub- lika noterade aktiebolag.

En gräns om 0,5 procent skulle således exempelvis i Telia innebära att bolaget inte skulle ha rätt att efterfråga identiteten på aktieägare som innehar färre än ca 21 miljoner aktier. Det är ett betydande in- nehav och även en gräns på 0,001 procent innebär att bolaget inte skulle ges möjlighet att identifiera aktieägare med relativt stora inne- hav. För att tydliggöra detta ytterligare kan det finnas skäl att ange vad dessa aktieposter har för ungefärligt marknadsvärde.

173

Identifiering av aktieägare		Ds 2018:15

Det framstår enligt vår bedömning inte som motiverat att begränsa efterfråganderätten, och vi föreslår därför inte några ändringar i denna del.

Ansvaret för förandet av aktieboken

Under utredningsarbetet har vi fått synpunkter från Euroclear om att de nuvarande bestämmelserna som reglerar avstämningsbolags möjlighet att ingå avtal med den värdepapperscentral där bolagets aktier är kontoförda, kan leda till problem bl.a. i de fall då det förelig- ger en skillnad mellan innehållet i avstämningsregistret och aktie- boken.

Enligt 5 kap. 12 § aktiebolagslagen kan styrelsen i ett avstäm- ningsbolag

1.träffa ett avtal med den värdepapperscentral där bolagets aktier är kontoförda om att värdepapperscentralen ska ansvara för aktie- boken,

2.träffa ett avtal med en annan värdepapperscentral om att den vär- depapperscentralen ska ansvara för aktieboken, eller

3.välja att själv ansvara för aktieboken.

Enligt Euroclear kan vare sig styrelsen eller en annan värdepappers- central som saknar insyn i avstämningsregistret utan betydande svårighet och risk ta ansvar för aktieboken. Därtill är Euroclear med

174

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

anledning av sekretessen i lagen om värdepapperscentraler och kon- toföring av finansiella instrument förhindrat att lämna ut de uppgif- ter som behövs för att en annan part ska kunna föra aktieboken (8 kap. 2 § kontoföringslagen). Den nuvarande ordningen kan där- för, enligt Euroclear, leda till att det uppstår frågor om tillförlitlig- heten av uppgifterna i aktieboken och detta problem bör enligt Euroclear hanteras genom att bestämmelserna ändras på så sätt att den värdepapperscentral som kontoför bolagets aktier även är skyl- dig att föra aktieboken.

De nuvarande bestämmelserna om ansvaret för förande av aktie- boken i avstämningsbolag infördes genom SFS 2016:16 och trädde i kraft den 1 mars 2016. Dessförinnan var det den svenska värdepap- perscentralen som förde avstämningsregistret och som också an- svarade för att föra och bevara aktieboken (se 5 kap. 12 § andra stycket ABL i dess ursprungliga lydelse). Ett aktiebolag kan fritt välja hos vilken värdepapperscentral som bolagets aktier ska konto- föras. Även om bolaget väljer en utländsk värdepapperscentral ska den nationella bolagsrätten alltjämt tillämpas i bolaget. Det senare gäller så länge nationell rätt inte inskränker bolagets fria val.

I förarbetena till ändringen i 5 kap. 12 § aktiebolagslagen, kon- staterade regeringen att enligt förordningen om värdepapperscen- traler är förandet av aktieboken en frivillig uppgift för en värdepap- perscentral. Att införa ett krav om att svenska värdepapperscentraler ska vara skyldiga att erbjuda en sådan tjänst skulle därmed riskera att missgynna utländska värdepapperscentraler som inte erbjuder denna tjänst. Därmed skulle ett sådant krav enligt regeringen väsentligt inskränka emittentens valfrihet och sannolikt innebära en i vart fall indirekt diskriminering av utländska värdepapperscentraler (prop. 2015/16:10 s. 179–180).

Såvitt känt är det inte något avstämningsbolag som hittills har valt att utnyttja den valfrihet som de nya bestämmelserna ger möjlighet till. Det finns således inte något konkret fall där det nuvarande sys- temet orsakat de problem som Euroclear pekat på. Dessa förhållan- den talar enligt vår mening med styrka mot att så snart efter lag- ändringen överväga att på nytt ändra de aktuella bestämmelserna. Därtill vill vi framhålla att för det fall styrelsen väljer att inte låta värdepapperscentralen även föra aktieboken, så är det styrelsen som har ansvaret för att aktieboken förs på ett rättssäkert sätt. Om styrel- sen väljer att själv föra aktieboken, eventuellt genom att ta hjälp av

175

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

en extern aktör, är det fortfarande styrelsen som ansvarar för att de uppgifter som förs in i aktieboken är korrekta. Således är det styrel- sen som ansvarar för att hos värdepapperscentralen begära de upp- gifter från avstämningsregistret som krävs för förandet av aktie- boken. Värdepapperscentralen är skyldig att lämna ut dessa uppgif- ter till bolaget och kan således göra detta utan att bryta mot den tyst- nadsplikt som följer av lagen (3 kap. 12 § tredje stycket jfr med 8 kap. 2 § första stycket kontoföringslagen).

Möjligheten till rättelse av ofullständig eller felaktig information

En registrering i avstämningsregistret ska rättas, om den innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av att den som vidtagit registre- ringsåtgärden eller någon annan har gjort sig skyldig till skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende eller till följd av något tekniskt fel. Den vars rätt berörs ska ges möjlighet att yttra sig, om inte rättel- sen är till förmån för denne eller ett yttrande annars är uppenbart obehövligt (5 kap. 4 § kontoföringslagen). Enligt vår bedömning medför det nyss sagda att det finns en etablerad ordning som i stora delar uppfyller ändringsdirektivets krav att en juridisk person ska ha möjlighet att begära rättelse av en felaktig uppgift i avstämnings- registret.

Ändringsdirektivet kräver dock att aktieägare ska kunna begära rättelse inte bara av felaktiga utan även ofullständiga uppgifter. Det skulle visserligen kunna hävdas att en ofullständig uppgift även är felaktig, men för att det inte ska råda några tveksamheter i denna del föreslår vi att lagtexten förtydligas på sådant sätt att det uttryckligen anges att rätten till rättelse även omfattar ofullständiga uppgifter.

Direktivet reglerar enbart möjligheten för juridiska personer att begära rättelse av ofullständig eller felaktig information, medan be- stämmelserna i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument omfattar såväl juridiska som fysiska personer. Att uppgifterna i avstämningsregistret är korrekta är av central be- tydelse för att även uppgifterna i aktieboken ska vara riktiga. Möjlig- heten till rättelse i avstämningsregistret är således betydelsefull för att en aktieägare ska kunna göra gällande såväl sina förvaltnings- rättigheter som sina ekonomiska rättigheter och även i övrigt för- foga över sina aktier. Av den anledningen finns det skäl att i denna

176

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

del gå utöver vad som föreskrivs i direktivet och låta möjligheten till rättelse av ofullständiga uppgifter även fortsättningsvis tillkomma fysiska personer.

5.3Överföring av information

5.3.1Ändringsdirektivet

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att inter- mediärer är skyldiga att utan dröjsmål överföra följande information från bolaget till aktieägarna eller till en tredje part som utsetts av aktieägaren:

a)den information som bolaget måste tillhandahålla aktieägaren, så att aktieägaren kan utöva de rättigheter som följer med aktieinne- havet och som gäller alla som äger aktier i den klassen, eller

b)om den information som avses i punkten a finns tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats, ett meddelande om var på webbplatsen denna information kan hittas.

Medlemsstaterna ska kräva att bolagen tillhandahåller intermediärer- na den information som avses i punkten a eller det meddelande som avses i punkten b i standardiserad form och i god tid. Medlems- staterna får dock inte kräva att den information som avses i punkten a eller det meddelande som avses i punkten b ska överföras eller till- handahållas om bolagen skickar informationen eller meddelandet direkt till samtliga aktieägare eller till en tredje part som utsetts av aktieägaren.

Medlemsstaterna ska vidare ålägga intermediärerna att utan dröjs- mål och i enlighet med de anvisningar som lämnas av aktieägarna till bolaget överföra information som de tar emot från aktieägarna avse- ende utövandet av de rättigheter som följer med aktieinnehavet. Om det finns fler än en intermediär i en kedja av intermediärer, ska in- formationen utan dröjsmål överföras mellan intermediärerna, såvida inte informationen direkt kan överföras av intermediären till bolaget eller till aktieägaren eller till en tredje part som utsetts av aktieägaren (artikel 3b.1–5).

Kommissionen har getts befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minimikraven för överföring av den information som

177

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

anges i punkterna 1–5 när det gäller typerna av och formaten för den information som ska överföras, inklusive deras säkerhet och kompa- bilitet, samt de tidsfrister som ska hållas. Dessa genomförandeakter ska antas senast den 10 september 2018 i enlighet med det gransk- ningsförfarande som avses i artikel 14a.2 i aktieägarrättighetsdirek- tivet (artikel 3b.6).

5.3.2Gällande rätt

En aktieägares rättigheter utövas på bolagsstämman

Aktieägarnas rätt att besluta i bolagets angelägenheter utövas vid bo- lagsstämma och därmed är det även där som aktieägaren kan utöva de förvaltningsrättigheter som följer av aktieinnehavet (7 kap. 1 § ABL). Av intresse i det följande är således vilka skyldigheter som ett aktiebolag redan i dag har att tillhandahålla den information som en aktieägare kan behöva för att kunna utöva sin rätt på en bolags- stämma och på vilket sätt denna information ska göras tillgänglig.

Inom sex månader från utgången av varje räkenskapsår ska aktie- bolaget hålla en ordinarie bolagsstämma (årsstämma) där styrelsen ska lägga fram årsredovisningen och revisionsberättelsen samt, i mo- derbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, koncern- redovisningen och koncernrevisionsberättelsen (7 kap. 10 § ABL). Enligt 7 kap. 11 § aktiebolagslagen ska det vid årsstämman fattas be- slut

1.om fastställelse av resultaträkningen och balansräkningen samt, i ett moderbolag som är skyldigt att upprätta koncernredovisning, koncernresultaträkningen och koncernbalansräkningen,

2.om dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda balansräkningen,

3.om ansvarsfrihet gentemot bolaget för styrelseledamöterna och den verkställande direktören, och

4.i annat ärende som bolagsstämman enligt aktiebolagslagen eller bolagsordningen ska behandla.

178

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

I ett publikt noterat aktiebolag ska det vid årsstämman även fattas beslut om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare (7 kap. 61 § ABL).

När och hur kallelse till bolagsstämma ska ske

I ett publikt noterat aktiebolag ska kallelse till ordinarie bolagsstäm- ma utfärdas tidigast sex veckor och senast fyra veckor före bolags- stämman (7 kap. 18 § ABL).

Kallelse ska ske genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar och genom att kallelsen hålls tillgänglig på bolagets webbplats. Kal- lelse ska, i förekommande fall, också ske på annat i bolagsordningen angivet sätt. Kallelsen ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Om ordinarie bolagsstämma ska hållas på annan tid än den som anges i bolagsordningen, ska kallelsen utan kostnad för mottagaren skickas med post till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget. Samtidigt som kallelse sker ska bolaget genom an- nonsering i minst en i bolagsordningen angiven rikstäckande dags- tidning upplysa om att kallelse har skett och då ange bolagets namn och organisationsnummer, vilket slag av bolagsstämma som ska hål- las, tid och plats för stämman samt förutsättningarna enligt 7 kap. 2 § aktiebolagslagen för aktieägarnas rätt att delta i stämman. I an- nonsen ska det anges hur en aktieägare kan ta del av kallelsen på bo- lagets webbplats eller få den skickad till sig (7 kap. 56 a § första– tredje styckena ABL).

Av 7 kap. 56 a § fjärde stycket aktiebolagslagen framgår att det av tidningsannonsen även ska framgå om bolagsstämman ska

1.behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som avses i 7 kap. 43–45 §§ aktiebolagslagen,

2.ta ställning till om bolaget ska gå i likvidation,

3.granska likvidators slutredovisning eller

4.behandla en fråga om att bolagets likvidation ska upphöra.

179

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

Vad en kallelse ska innehålla

Kallelsen till bolagsstämma ska innehålla uppgift om tid och plats för stämman samt uppgift om förutsättningarna enligt 7 kap. 2 § aktie- bolagslagen för aktieägares rätt att delta i stämman. Kallelsen ska också innehålla ett förslag till dagordning för bolagsstämman. I för- slaget till dagordning ska styrelsen tydligt ange de ärenden som ska behandlas vid bolagsstämman. Ärendena ska vara numrerade. Vidare ska det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag anges, om förslaget inte rör en fråga av mindre betydelse för bolaget. Avser ett ärende en ändring av bolagsordningen, ska det huvudsakliga inne- hållet i förslaget till ändring alltid anges. Om aktieägarna ska kunna utöva rösträtt vid bolagsstämman med användning av en sådan full- makt som avses i 7 kap. 4 § andra stycket aktiebolagslagen, genom poströstning eller med användning av elektroniska hjälpmedel, ska det framgå av kallelsen hur de ska gå till väga (7 kap. 24 § ABL).

Vidare finns krav på att en kallelse ska innehålla ytterligare upp- gifter, om bolagsstämman ska behandla fråga om emission, vinstut- delning, förvärv eller överlåtelse av egna aktier, minskning av aktie- kapitalet eller likvidation (13 kap. 10, 33 och 36 §§, 14 kap. 12, 26 och 29 §§, 15 kap. 12, 31 och 34 §§, 16 kap. 3–5 och 7 §§, 18 kap. 8 §, 19 kap. 26 och 35 §§, 20 kap. 16 § samt 25 kap. 5 § ABL).

I ett publikt noterat aktiebolag ska kallelsen dessutom innehålla uppgift om det totala antalet aktier och röster i bolaget samt, i före- kommande fall, uppgift om bolagets innehav av egna aktier. Uppgif- terna ska avse förhållandena vid den tidpunkt då kallelsen utfärdas och vara fördelade på aktieslag. Kallelsen ska också innehålla uppgift om på vilken webbplats som bolaget tillhandahåller de fullmaktsfor- mulär och formulär för poströstning som ska hållas tillgängliga inför stämman och de handlingar som ska läggas fram på stämman. I kal- lelsen ska det också informeras om aktieägarnas rätt att begära upp- lysningar enligt 7 kap. 32 § aktiebolagslagen (7 kap. 63 § ABL).

Styrelsens skyldighet att tillhandahålla vissa handlingar

I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla redovisningshand- lingar och revisionsberättelse, eller kopior av dessa handlingar, till- gängliga hos bolaget för aktieägarna under minst tre veckor närmast före årsstämman. Detsamma gäller, i förekommande fall, revisorns

180

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

yttrande enligt 8 kap. 54 § aktiebolagslagen. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före årsstämman och dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman. Vidare ska fullmaktsformulär och formulär för post- röstning hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före bolagsstämman och på dagen för stämman (7 kap. 56 b och 56 c §§ ABL).

Värdepapperscentralens och förvaltarnas skyldigheter

I avsnitt 5.2.2 har vi lämnat en redogörelse för innehållet i 3 kap. 7 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella in- strument och därmed vilka juridiska personer som kan antas som förvaltare av värdepapperscentralen. En förvaltare omfattas av be- stämmelserna i 3 kap. 7–12 §§ lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. En förvaltare som inte är ett svenskt rättssubjekt binds av samma lagbestämmelser genom avtal med den värdepapperscentral som utser förvaltaren. Vidare torde den allmänna bestämmelsen om värdepappersinstitut som tillhanda- håller investeringstjänster eller sidotjänster i lagen om värdepappers- marknaden vara tillämplig i dessa sammanhang. En sådan sidotjänst är att förvara finansiella instrument för kunders räkning och ta emot medel med redovisningsskyldighet. Ett värdepappersinstitut som tillhandahåller en sådan tjänst ska tillvarata sina kunders intressen samt handla hederligt, rättvist och professionellt. Ett värdepappers- institut ska även i övrigt handla på ett sådant sätt att allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls (2 kap. 2 § för- sta stycket 1 och 8 kap. 1 § LVM). Även kreditinstitut som inte har tillstånd att tillhandahålla investeringstjänster – och som därmed inte direkt omfattas av lagen om värdepappersmarknaden – har rätt att antas som förvaltare. Enligt lagen om bank- och finansierings- rörelse har ett kreditinstitut rätt att driva värdepappersrörelse och det ska i sådana fall ske under de förutsättningar som anges i lagen om värdepappersmarknaden (7 kap. 1 § andra stycket 13 LBF). Således omfattas även kreditinstitut indirekt av 8 kap. 1 § lagen om värdepappersmarknaden.

181

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

Värdepapperscentralers verksamhet regleras genom förordning- en om värdepapperscentraler. Hantering av bolagshändelser, inklu- sive ansvar för innehållande, redovisning och betalning av kupong- skatt och andra skattefrågor, bolagsstämmor och informationstjän- ster är exempel på s.k. anknutna tjänster och omfattas därmed av värdepapperscentralens auktorisation. Villkoren för auktorisation ska alltid vara uppfyllda (artikel 16.2 och artikel 16.3 samt avsnitt B 2.b i bilagan till förordningen). Förordningen innehåller inte några uppföranderegler när det gäller hantering av bolagshändelser.

Förutom regler om värdepapperscentraler innehåller förordning- en vissa regler om s.k. deltagare. En deltagare är varje deltagare i ett avvecklingssystem för värdepapper enligt definitionen i artikel 2 f i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (artikel 2.1 punkt 19 i förordningen). Dessa del- tagare motsvarar vad Euroclear benämner ”clearingmedlem” (avsnitt A 1 i Euroclears Allmänna villkor Kontoföring och Clearing). En clearingmedlem ansvarar för att uppfylla de finansiella åtaganden som härrör från ett överföringsuppdrag (artikel 2b och 2f i direktiv 98/26/EG).

Det ovan redovisade innebär att – förutom några mer generella bestämmelser – regleras värdepapperscentralens och förvaltarnas skyldigheter i samband med hantering av bolagshändelser genom självreglering. Så sker bl.a. genom avtal med Euroclear och genom ett europeiskt initiativ i form av mer eller mindre genomförda mark- nadsstandarder, exempelvis Market Standards for Corporate Acti- ons Processing och Market Standards for General Meetings (MSGM).

5.3.3Intermediärers skyldighet att överföra information från bolaget

Förslag: Ett publikt noterat aktiebolag ska vara skyldigt att i standardiserad form meddela värdepapperscentralen var på bo- lagets webbplats en aktieägare kan få tillgång till den information som behövs för att aktieägaren ska kunna utöva sina rättigheter på en kommande bolagsstämma. Meddelandet ska lämnas i sam- band med att uppgifterna offentliggörs på bolagets webbplats och

182

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

utan dröjsmål vidarebefordras till förvaltare som i sin tur ska vida- rebefordra det till aktieägaren. Värdepapperscentralen ska även vidarebefordra meddelandet till aktieägare som innehar aktier i avstämningsbolaget på ett avstämningskonto.

Om förvaltaren ingår i en kedja av intermediärer, ska informa- tionen överföras till nästa intermediär i kedjan, såvida inte infor- mationen kan överföras direkt till aktieägaren. Förvaltaren ska dock inte vara skyldig att vidarebefordra uppgifterna om bolaget redan har skickat informationen direkt till bolagets samtliga aktieägare.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att förmedla uppgifter.

Vilken information ska intermediären vidarebefordra?

Syftet med ändringsdirektivet i denna del är att aktieägarna ska ges förutsättningar att kunna utöva de rättigheter som följer av aktiein- nehavet (jfr artikel 3b.1 led a i aktieägarrättighetsdirektivet). I direk- tivet är det inte närmare utvecklat vad som avses med ”rättigheter” och därmed vilken information som ska förmedlas mellan aktieägar- na och bolagen.

Man brukar traditionellt skilja på två typer av aktierättigheter i ett aktiebolag, nämligen ekonomiska rättigheter och förvaltnings- rättigheter. Till de ekonomiska rättigheterna hör bl.a. rätten till an- del i vinst (utdelning), likvidationsandel, rätten till fondaktier och företrädesrätten vid nyemission. Till förvaltningsrättigheterna hör framför allt rätten att utöva rösträtt vid stämman men också bl.a. att initiera ärenden, närvara och ställa frågor vid stämman.

Aktieägarrättighetsdirektivet handlar om att förbättra bolags- styrningen (bolagsstyrningssystemet) i "börsbolag" genom att stärka aktieägarnas rättigheter. Mot den bakgrunden står det klart att direktivet tar sikte på sådan information som en aktieägare kan be- höva för att kunna utöva sina förvaltningsrättigheter. Av den an- ledningen finns det skäl att bedöma vilka ändringar som kan behöva genomföras för att säkerställa att aktieägarna får del av denna infor- mation.

183

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

Aktiebolag ska vara skyldiga att lämna information till en förvaltare

I aktiebolagslagen är noga reglerat vilken information som ett bolag ska tillhandahålla aktieägare inför en bolagsstämma och hur denna information ska göras tillgänglig. För de bolag som är aktuella här – publika noterade aktiebolag – har det dessutom relativt nyligen in- förts en skyldighet att tillhandahålla samma information på bolagets webbplats. Den senare bestämmelsen innebär en anpassning till tek- nikutvecklingen och underlättar för aktieägare att få tillgång till nöd- vändig information inför bolagsstämman.

I ändringsdirektivet har det uppmärksammats att det finns en risk för att aktieägare inte får tillgång till nödvändig information inför en bolagsstämma, om aktierna innehas via en intermediär. Det finns i dag inte någon bestämmelse i aktiebolagslagen enligt vilken publika noterade aktiebolag är skyldiga att till värdepapperscentralen lämna sådan information för vidarebefordran till aktieägarna.

Bolaget ska meddela var på webbplatsen viss information finns…

I fråga om utformningen av bestämmelsen om bolags skyldighet att lämna information har medlemsstaterna i ändringsdirektivet getts två alternativ. Ett aktiebolag ska vara skyldigt att antingen översända all den information som en aktieägare behöver för att kunna utnyttja de rättigheter som följer med ett aktieinnehav, eller – om informa- tionen finns tillgänglig på bolagets webbplats – ett standardiserat meddelande om var informationen finns. Som framgått ovan är de bolag som berörs av ändringsdirektivet redan skyldiga att tillhanda- hålla den information som här aktualiseras på sin webbplats. Vi vill framhålla att av direktivets utformning framgår att det inte är till- räckligt för att genomföra direktivet att informationen görs tillgäng- lig på sådant sätt. Det krävs dessutom att bolaget meddelar var denna information finns tillgänglig. Av den anledningen bör det införas en skyldighet för publika noterade aktiebolag att meddela värdepap- perscentralen var på bolagets webbplats informationen återfinns. Det ska enligt ändringsdirektivet vara fråga om ett standardiserat meddelande och vår bedömning är att detta alternativ, särskilt i jäm- förelse med skyldigheten att översända informationen i dess helhet, innebär en begränsad administrativ börda för bolagen.

184

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

Bolagen ska skicka det standardiserade meddelandet i ”god tid” till värdepapperscentralen. Enligt vår mening bör detta lämpligen ske i samband med att uppgifterna görs tillgängliga på webbplatsen.

…och förvaltaren ska vara skyldig att vidarebefordra meddelandet

I enlighet med ändringsdirektivets syfte ska värdepapperscentralen vidarebefordra det standardiserade meddelandet till en förvaltare, som i sin tur ska vidarebefordra detta till aktieägarna. I direktivet föreskrivs att uppgifterna förutom till aktieägaren även ska kunna vidarebefordras till en tredje part som utsetts av aktieägaren. Detta begrepp förekommer inte i svensk bolagsrätt. Av den anledningen gör vi bedömningen att det är tillräckligt för att genomföra direk- tivet om skyldigheten att vidarebefordra meddelandet begränsas till att avse aktieägaren.

Ett av ändringsdirektivets övergripande syften är att aktieägare även ska ges möjlighet att utöva de rättigheter som följer med aktie- innehavet i samband med ett gränsöverskridande ägande (skäl 8 i ändringsdirektivet). Som konstaterats i avsnitt 5.2.4 kan aktier inne- has genom en kedja av förvaltare och intermediärer. För att möjlig- göra även för aktieägare som innehar aktier i svenska bolag via en intermediär är det nödvändigt att införa en skyldighet för en förval- tare att vidarebefordra ett meddelande, om förvaltaren saknar upp- gift om vem som är aktieägare. I en sådan situation ska uppgiften vidarebefordras till den intermediär för vars räkning förvaltaren in- nehar aktierna. Värdepapperscentralen är intermediär till de aktie- ägare som innehar aktierna direkt på ett eget avstämningskonto. Det bör finnas en skyldighet för värdepapperscentralen att vidarebe- fordra meddelandet även till de aktieägare som på sådant sätt innehar aktier i avstämningsbolaget.

Även i denna del har kommissionen getts befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minimikraven för överföring av den information som anges i punkterna 1–5 i artikel 3b när det gäller typerna av och formaten för den information som ska överföras. För svenskt vidkommande kommer dessa genomförandeakter ta sikte på utformningen av det standardiserade meddelandet. Även i denna del torde den tillkommande rättsakten komma att utgöras av en förord- ning. Då det inte kan uteslutas att kompletterande åtgärder behöver

185

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

vidtas med anledning av förordningen, bör det införas ett bemyn- digande enligt vilket regeringen, eller den myndighet regeringen be- stämmer, får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten för förvaltare att förmedla uppgifter till aktieägarna. Som framhållits tidigare kan det verkliga behovet av detta bemyndigande bedömas först när kommissionens genomförandeakter har antagits i septem- ber 2018.

I enlighet med ändringsdirektivet bör det införas ett undantag från skyldigheten för en värdepapperscentral eller en förvaltare att vidarebefordra meddelandet, om det har skickats direkt från bolaget till samtliga aktieägare. Det är inte möjligt att i svensk rätt reglera en utländsk intermediärs skyldighet i denna del, utan det måste göras av varje enskild medlemsstat. Nedan kommer vi att lämna förslag till bestämmelser som reglerar en svensk annan intermediärs skyldighet att vidarebefordra information från ett bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs hos en svensk värdepapperscentral.

En svensk annan intermediär ska vidarebefordra viss information

I avsnitt 5.2.6 lämnar vi förslag som innebär att det i lagen om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument ska infö- ras bestämmelser enligt vilka en svensk annan intermediär i vissa fall ska vara skyldiga att lämna information till bolag inom EES. Så ska ske om uppgifterna behövs för att ett bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs hos en svensk värdepapperscentral ska kunna identifiera sina aktieägare. Syftet med bestämmelserna är att skapa ett system som säkerställer att aktie- ägarna även i samband med gränsöverskridande ägande kan utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet.

I linje med de resonemang som vi fört i avsnitt 5.2.6 gör vi be- dömningen att det är nödvändigt att även införa en bestämmelse som reglerar skyldigheten för en svensk annan intermediär att överföra viss information från bolag inom EES till dess aktieägare. Till skill- nad från fallet med de svenska bolagen, är det enligt vår mening inte möjligt att vid utformningen av en sådan bestämmelse utgå från att bolaget kommer att lämna informationen på visst sätt (jfr alternativ

186

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

a och b i artikel 3b.1 i aktieägarrättighetsdirektivet). Av den anled- ningen anser vi att bestämmelsen bör få en mer generell utformning, så att en svensk annan intermediär ska vara skyldig att vidarebefordra sådan information till aktieägare som är nödvändig för att aktie- ägaren ska kunna utnyttja de rättigheter som följer med aktieinne- havet.

I likhet med vad som föreslås gälla i förhållande till svenska bolag, bör en svensk annan intermediär inte vara skyldig att vidarebefordra informationen, om bolaget redan har skickat informationen direkt till bolagets samtliga aktieägare.

Som vi konstaterat i avsnitt 5.2.6 kan det uppstå situationer där en svensk annan intermediär saknar uppgift om vem som är aktie- ägare. Situationen kan uppkomma om en aktie innehas i en kedja av intermediärer och en svensk annan intermediär förvaltar aktier åt exempelvis en intermediär inom EES som i sin tur förvaltar aktier åt aktieägaren. Under sådana förhållanden bör det finns en skyldighet att – på samma sätt som i de förslag vi lämnat i avsnitt 5.2.6 – vidarebefordra informationen från bolaget till den intermediär för vars räkning aktierna kontoförs eller förvaltas.

I enlighet med de resonemang vi fört ovan bör det införas ett be- myndigande enligt vilket regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att förmedla uppgifter från bolaget till dess aktieägare. Behovet av ett sådant bemyndigande kan bedömas slutgiltigt först när kommissio- nens genomförandeakter har antagits i september 2018.

Informationen ska även kunna skickas direkt till aktieägaren

I direktivet görs det i en situation undantag från skyldigheten att skicka information vidare till nästa intermediär i kedjan. Enligt direktivet ska en intermediär inte gå omvägen via nästa intermediär om informationen ”kan” skickas direkt till aktieägare (artikel 3b.5 i aktieägarrättighetsdirektivet). Syftet med denna regel är att i möj- ligaste mån se till att så få aktörer som möjligt hanterar den aktuella informationen. Kort sagt, om en intermediär som ingår i kedjan har kunskap om vem som är slutlig mottagare av uppgifterna, ska dessa inte behöva skickas via en eller flera ytterligare intermediärer.

187

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

I syfte att genomföra direktivet i denna del bör det införas en be- stämmelse av vilken det framgår att, om en svensk annan intermediär ingår i en kedja av intermediärer, informationen ska överföras till nästa intermediär i kedjan, såvida inte informationen kan överföras direkt till aktieägaren. Det bör vara upp till den berörda parten att avgöra om uppgifterna kan skickas direkt till aktieägaren. Om det exempelvis finns någon oklarhet om aktieägarens identitet bör upp- gifterna inte skickas på sådant sätt.

5.3.4Intermediärers skyldighet att överföra information från aktieägare

Förslag: En förvaltare ska på begäran av en aktieägare eller en intermediär, utan dröjsmål, till värdepapperscentralen vidarebe- fordra uppgifter från aktieägaren avseende utövandet av de rättig- heter som följer med ett aktieinnehav i ett avstämningsbolag.

En svensk annan intermediär ska vidarebefordra motsvarande uppgifter beträffande aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES, till en intermediär inom EES eller en svensk annan intermediär, såvida inte informationen kan överföras direkt till bolaget.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att för- medla uppgifter.

En bestämmelse om skyldigheten att vidarebefordra information

I avsnitt 5.3.3 har vi lämnat förslag på bestämmelser som enligt vår bedömning bör införas för att bolagen ska fullgöra sina skyldigheter enligt direktivet att till aktieägare överföra sådan information som behövs för att de ska kunna utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet. Därtill ska medlemsstaterna ålägga intermediärer att utan dröjsmål och i enlighet med de anvisningar som lämnas av aktieägarna till bolaget överföra den information som de tar emot från aktieägarna avseende utövandet av de rättigheter som följer med aktieinnehavet (artikel 3b.4 i aktieägarrättighetsdirektivet).

188

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

Det framgår inte av ändringsdirektivet vilken typ av information som avses. Vidare kan vi konstatera att sådan information som avser en aktieägares röstande på bolagsstämman omfattas av artikel 3c i aktieägarrättighetsdirektivet. Det hade annars legat nära till hands att utgå från att det var den typen av information som avses i artikel 3b. Direktivet är i denna del oklart.

Även i denna del har kommissionen getts befogenhet att anta genomförandeakter. Det är således inte möjligt att i det här samman- hanget slutligt uttala sig om vad det är för information som en inter- mediär kan komma att bli skyldig att förmedla mellan aktieägaren och bolaget. Även på denna punkt föreslår vi därför att det i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument införs en allmän bestämmelse som reglerar skyldigheten att vidare- befordra uppgifter på begäran av en aktieägare eller en intermediär.

Ifråga om avstämningsbolag ska denna skyldighet åvila en förval- tare. Begäran om att förmedla uppgifterna kan komma antingen från aktieägaren eller en intermediär. I direktivet anges att en intermediär ska vara skyldig att vidarebefordra uppgifterna till nästa intermediär i kedjan – i det här fallet värdepapperscentralen – såvida inte upp- gifterna kan överföras direkt till bolaget (artikel 3b.4 i aktieägar- rättighetsdirektivet). Vi har inledningsvis redogjort för det system som finns etablerat i lagen om värdepapperscentraler och konto- föring av finansiella instrument och att en av de grundläggande prin- ciperna är att förvaltaren enbart har kontakt med värdepapperscen- tralen, som i sin tur har kontakt med avstämningsbolaget. Den i direktivet föreskrivna ordningen att intermediärer ska kunna ha direktkontakt med bolaget är inte förenlig med den svenska model- len. Vi anser att den etablerade ordningen i möjligaste mån bör be- hållas och att det således inte bör införas någon skyldighet för för- valtare att ha en direktkontakt med avstämningsbolagen. En sådan skyldighet skulle enligt vår bedömning skapa en oreda i systemet. Därtill kommer att den ordning som direktivet anger i de flesta fall inte är ett gångbart alternativ. Som regel krävs att informationen skickas genom samtliga steg i kedjan för att avstämningsbolaget ska kunna vara säkert på att uppgifterna om aktieägare är korrekta. En- ligt vår mening framstår det som både onödigt och förvirrande att i lagtexten ange en alternativ ordning som på förhand bedöms ha ett mycket begränsat användningsområde.

189

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

Sagda förhållanden i förening med att den etablerade ordningen resulterar i bedömningen att den alternativa möjligheten till direkt- kommunikation inte ska tillämpas. Av lagtexten ska det således framgå att en förvaltare på begäran av en aktieägare eller intermediär till värdepapperscentralen ska vidarebefordra uppgifter avseende ut- övandet av de rättigheter som följer med aktieinnehavet.

En svensk annan intermediärs skyldighet att vidarebefordra uppgifter till vissa andra intermediärer

När det gäller aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES ska svenska intermediärer som tillhandahåller tjänster i en annan egenskap än som förvaltare (svensk annan intermediär) vara skyldiga att översända information från aktieägare. Begäran att vidarebefor- drar informationen till bolaget kan komma från aktieägaren direkt eller från en annan intermediär. Det är fråga om meddelanden som kan innehålla personuppgifter och därför bör huvudregeln vara att sådana uppgifter ska vidarebefordras endast till intermediärer inom EES eller en annan svensk annan intermediär som håller aktierna för den föregående intermediärens räkning. Även i denna del finns det skäl att uppehålla sig vid möjligheten för en intermediär att kringgå innehavskedjan och skicka uppgifterna direkt till bolaget (artikel 3b.5 i aktieägarrättighetsdirektivet). I denna del ska det svenska sys- temet integreras med övriga medlemsstater och vi gör av den anled- ningen bedömningen att det därmed inte är möjligt att, på sätt som skett i fråga om avstämningsbolag, avstå från att genomföra den del av direktivet som föreskriver att en intermediär ska kunna skicka uppgifterna direkt till bolaget.

Vi gör således bedömningen att, såvitt gäller de här aktuella aktierna, bör det anges att informationen ska överföras till nästa in- termediär inom EES eller svensk annan intermediär i innehavs- kedjan, såvida inte informationen kan överföras direkt till bolaget.

Även om det finns en möjlighet för en svensk annan intermediär att skicka informationen direkt till bolaget, kan det i vissa situationer finnas ett behov av att informationen skickas genom hela innehavs- kedjan. Detta för att det ska vara möjligt att fastställa aktieägarens identitet och aktieinnehav, vilket i sin tur är en nödvändig förutsätt- ning för att en aktieägare ska kunna utnyttja de rättigheter som följer med aktieinnehavet. Om informationen i en sådan situation inte

190

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

skickas genom hela innehavskedjan, kommer det leda till att aktie- ägaren inte kan utnyttja sina rättigheter. Därmed ”kan” inte en svensk annan intermediär i den aktuella situationen skicka informa- tionen direkt till bolaget eftersom det skulle leda till att informa- tionen blir värdelös. Det är upp till berörd svensk annan intermediär att från fall till fall bedöma huruvida det är möjligt att skicka in- formationen direkt till bolaget eller om det är nödvändigt att låta den gå genom hela innehavskedjan.

Bemyndigande som ger rätt att meddela ytterligare föreskrifter

Även i denna del har kommissionen getts befogenhet att anta gen- omförandeakter (artikel 3b.6 i aktieägarrättighetsdirektivet). Vi sak- nar närmare kunskap om form och innehålla i dessa genomförande- akter. Även om det kan komma att handla om en förordning, kan det finnas ett behov att vidta ytterligare åtgärder när denna har an- tagits. Av den anledningen bör det enligt vår mening införas ett be- myndigande enligt vilket regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att överföra information från aktieägare. Det verkliga behovet av ett be- myndigande kan bedömas slutligt först när kommissionens genom- förandeakter har antagits i september 2018.

5.4Underlätta utövandet av aktieägarrättigheter

5.4.1Ändringsdirektivet

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna se till att intermediär- erna vidtar åtgärder för att underlätta för aktieägarna att utöva sina rättigheter, inklusive rätten att delta i och rösta vid bolagsstämmor. Det ska ske på ett av följande sätt:

a)Intermediären gör det som krävs för att aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren ska kunna utöva rättigheterna på egen hand.

b)Intermediären utövar de rättigheter som följer av aktieinnehavet efter uttryckligt tillstånd och anvisningar från aktieägaren och i aktieägarens intresse (artikel 3c.1).

191

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

Medlemsstaterna ska vidare säkerställa att, om en omröstning sker elektronsikt, en elektronisk bekräftelse av att rösterna tagits emot skickas till den som avgav rösten.

Medlemsstaterna ska också säkerställa att aktieägaren eller en tredje part som har utsetts av aktieägaren efter bolagsstämman, åt- minstone på begäran, kan få bekräftelse av att de avgivna rösterna på ett giltigt sätt har registrerats och räknats av bolaget, såvida inte den- na information redan finns att tillgå för dem. Medlemsstaterna får fastställa en tidsfrist för att begära en sådan bekräftelse. Denna tids- frist får inte vara längre än tre månader från den dag då omröstningen ägde rum.

När intermediären får en sådan bekräftelse ska den utan dröjsmål skickas till aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren. Om det finns flera intermediärer ska bekräftelsen utan dröjsmål överföras mellan intermediärerna, såvida inte bekräftelsen direkt kan skickas till aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren (artikel 3c.2).

I artikeln har kommissionen getts befogenhet att anta genom- förandeakter för att ange minimikraven för det underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter som anges i punkterna a och b när det gäller typerna av underlättande åtgärder, formatet på den elek- troniska bekräftelsen av att rösterna tagits emot, formatet för över- föring av bekräftelsen av att rösterna på giltigt sätt har registrerats och räknats genom en kedja av intermediärer, inklusive deras säker- het och kompabilitet, samt de tidsfrister som ska hållas. Dessa gen- omförandeakter ska antas senast den 10 september 2018.

5.4.2Gällande rätt

Det finns möjlighet att genomföra förhandsröstning elektroniskt

Enligt gällande rätt är det möjligt för ett aktiebolag att i bolagsord- ningen ange att aktieägarna före bolagsstämman ska kunna utöva sin rösträtt per post eller att styrelsen inför en bolagsstämma får besluta att aktieägarna ska kunna göra det. Vid poströstning ska det använ- das ett formulär som bolaget tillhandahåller. Formuläret ska, med hänvisning till de framlagda förslag till beslut som anges i förslaget till dagordning för bolagsstämman, innehålla två likvärdigt presen- terade alternativ med rubrikerna Ja och Nej (7 kap. 4 a § ABL).

192

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

Den redovisade bestämmelsen ger möjlighet till poströstning så- väl genom vanlig post som genom e-post. Det bör i bolagsordningen anges vilket eller vilka sätt som ska användas och vid vilken tidpunkt poströsten senast ska ha kommit till bolaget. En förutsättning för att en poströst ska beaktas vid en eventuell omröstning är att den aktieägare som har avgett rösten är införd i aktieboken på dagen för bolagsstämman eller, i fråga om avstämningsbolag, på avstämnings- dagen (prop. 2009/10:247 s. 55). En aktieägare som har avgett sin röst per post ska föras in i röstlängden och anses som närvarande vid bolagsstämman (7 kap. 29 § första stycket ABL).

Även om det i förarbeten talas om e-post i samband med elek- tronisk omröstning, torde det i dag vara vanligast att röster avges via någon form av elektronisk plattform.

Resultatet av en omröstning ska på begäran antecknas i protokollet

Vid bolagsstämman ska det föras ett stämmoprotokoll i vilket ska antecknas bl.a. om ett beslut har fattats genom omröstning, vad som har yrkats och hur omröstningen utfallit. I ett publikt noterat aktie- bolag ska därtill i stämmoprotokollet, eller i en bilaga till detta, redo- visas

1.antalet röster för och mot förslaget till beslut,

2.antalet röster som närvarande aktieägare har avstått från att avge,

3.det antal aktier för vilka röster har avgetts och

4.den andel av aktiekapitalet som dessa röster representerar.

Denna skyldighet inträder dock först om någon begär att protokol- let ska innehålla en sådan redovisning. Slutligen ska röstlängden tas in i eller läggas som en bilaga till protokollet (7 kap. 48 § andra stycket och 68 § andra stycket ABL).

Senast två veckor efter bolagsstämman ska protokollet hållas till- gängligt för aktieägarna hos bolaget. En kopia av protokollet ska sän- das till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. I ett publikt noterat aktiebolag ska protokollet, därtill hållas tillgängligt på bolagets webbplats senast två veckor efter bolagsstämman och under minst tre år (7 kap. 49 § första stycket och 68 § tredje stycket ABL).

193

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

Om en aktieägare avger en poströst måste stämmans ordförande

–om det sker en omröstning – avgöra om aktieägarens inställning i de frågor som poströsten avser går att fastställa. Det innebär bl.a. att det måste gå att fastställa att poströsten verkligen kommer från en viss identifierbar aktieägare. Vidare måste ordföranden försäkra sig om att den aktieägare som har poströstat inte infunnit sig på stäm- man, personligen eller genom ombud. En aktieägare som har infun- nit sig får anses ha frånfallit sin poströst. En aktieägare som inte har markerat något svarsalternativ i en viss fråga får anses ha avstått från att rösta i den frågan (prop. 2009/10:247 s. 55).

I sammanhanget är det även av betydelse att ett publikt noterat aktiebolag kan lämna information till aktieägare med elektroniska hjälpmedel även när det i lagen anges att informationen ska lämnas på något annat sätt. För att ett bolag ska kunna använda elektroniska hjälpmedel i sin kommunikation med en aktieägare krävs att bolags- stämman fattar beslut om att kommunikation får ske på sådant sätt och att bolaget har tillförlitliga rutiner för att identifiera aktieägaren. Därtill krävs att aktieägaren, efter att ha blivit tillfrågad av bolaget, har accepterat att kommunikationen sker på sådant sätt. Det redo- visade gäller även i förhållande till den som utövar aktieägarens rättigheter i dennes ställe (7 kap. 64–67 §§ ABL).

En förvaltare kan föras in i aktieboken i aktieägarens ställe

Har en aktieägare i ett avstämningsbolag lämnat sina aktier till någon annan för förvaltning enligt 3 kap. 7–12 §§ lagen om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument eller motsvaran- de förfarande enligt regler i det land där värdepapperscentralen är auktoriserad, kan förvaltaren på aktieägarens uppdrag föras in i aktieboken i stället för aktieägaren, s.k. förvaltarregistrering. Detta förutsätter dock att förvaltaren

1.har fått medgivande av värdepapperscentralen till registrering som förvaltare, och

2.uppfyller de villkor som gäller för införing av ägare i aktieboken.

Om förvaltaren förs in i aktieboken ska det göras en anmärkning om att aktien innehas för någon annans räkning. Beträffande förvaltaren

194

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

antecknas i aktieboken samma uppgifter som ska föras in om aktie- ägare (5 kap. 14 § ABL).

Om den som äger förvaltarregistrerade aktier vill delta i en bo- lagsstämma, ska han eller hon på begäran av förvaltaren tillfälligt föras in i aktieboken (s.k. rösträttsregistrering). Efter den tidpunkt som avses i 7 kap. 28 § tredje stycket aktiebolagslagen ska aktieäga- ren strykas ur aktieboken (5 kap. 15 § ABL).

Av Euroclears Allmänna villkor för kontoföring och clearing framgår att en förvaltare är skyldig att föra förteckningar i ordnad form över de värdepapper som förvaltas för kunds räkning samt ha rutiner som säkerställer att kunders värdepapper inte sammanblan- das med förvaltarens egna innehav. Förvaltarens interna förteck- ningar över ägare och andra rättighetshavare till förvaltarregistrerade värdepapper ska innehålla de uppgifter som behövs för att dessa ska kunna ta tillvara sin rätt i förhållande till utgivaren av värdepapperen och tredje man. En förvaltare av aktier i ett avstämningsbolag ska vidare ha rutiner som säkerställer att aktieägare som har sina aktier kontoförda hos förvaltaren i rätt tid kan införas tillfälligt i aktie- boken inför bolagsstämma i bolaget (avsnitt 4.3).

5.4.3Förvaltare ska ha rutiner för att tillfälligt föra in aktieägare i aktieboken

Förslag: En förvaltare ska ha rutiner som säkerställer att en aktie- ägare tillfälligt kan föras in i aktieboken i syfte att kunna delta vid bolagsstämman.

Ett publikt noterat aktiebolag, som tillämpar elektronisk för- handsröstning, ska elektroniskt bekräfta att rösten har tagits emot. Ett publikt noterat aktiebolag ska efter stämman, på be- gäran av en aktieägare, bekräfta att aktieägaren har registrerats i röstlängden. En sådan begäran ska ske inom tre veckor från det att stämman avslutats.

Regeringen får meddela föreskrifter om skyldigheten att be- kräfta mottagandet av en elektronisk förhandsröst.

195

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

En förvaltare ska ha rutiner för att tillfälligt föra in aktieägare i aktie- boken…

a)Intermediären gör det som krävs för att aktieägaren ska kunna utöva rättigheterna på egen hand.

b)Intermediären utövar de rättigheter som följer av aktieinnehavet efter uttryckligt tillstånd och anvisningar från aktieägaren och i aktieägarens intresse.

Enligt gällande rätt har en aktieägare som innehar aktier via förvalta- re möjlighet att rösträttsregistrera sig inför en bolagsstämma och därmed utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet (5 kap. 15 § ABL). Det finns inte något som hindrar att aktieägaren efter att ha registrerat sig ger exempelvis förvaltaren eller någon annan full- makt att företräda aktieägaren i samband med stämman. Även om aktieägaren på så sätt kan involvera en förvaltare i utövandet av sina rättigheter, bygger det svenska systemet på den princip som omfat- tas av punkten a) ovan. Detta system är väletablerat och det saknas enligt vår mening skäl att även överväga att införa den ordning som beskrivs i punkten b).

…och det bör införas en sådan bestämmelse i aktiebolagslagen

Euroclear har i sina Allmänna villkor för kontoföring och clearing valt att ställa vissa krav på förvaltarna i syfte att en aktieägare ska kunna utnyttja de rättigheter som följer av 5 kap. 15 § aktiebolags- lagen. Enligt villkoren är en förvaltare skyldig att ha rutiner som säkerställer att aktieägare som har sina aktier kontoförda hos förval- taren i rätt tid kan föras in tillfälligt i aktieboken inför en bolags- stämma. Detta är enligt vår mening av central betydelse för att aktie- bolagslagens bestämmelser ska kunna iakttas och det bör därför in- föras en bestämmelse med liknande lydelse i aktiebolagslagen.

196

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

Vidare är det viktigt att en aktieägare som rösträttsregistrerar sig får del av den information om bolagsstämman som bolaget är skyl- digt att tillhandahålla. En rösträttsregistrering kan ske relativt nära den tidpunkt då bolagsstämman ska äga rum (avstämningsdagen i ett avstämningsbolag är fem vardagar före bolagsstämman). Vi har i av- snitt 5.3.2 redogjort för publika noterade aktiebolags skyldighet att inför bolagsstämman tillhandahålla uppgifter på sin webbplats. Des- sa uppgifter ska finnas tillgängliga ända fram till dagen för stämman och är således fullt åtkomliga för den aktieägare som väljer att röst- rättsregistrera sig i ett sent skede. Vi gör således bedömningen att det inte bör införas några ytterligare bestämmelser i denna del för att en aktieägare ska ha möjlighet att i utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet.

Ett bolag ska bekräfta att en elektronisk förhandsröst har mottagits

I ändringsdirektivet ställs det krav på att medlemsstaterna säkerstäl- ler att det skickas en elektronisk bekräftelse till den som har avgett en röst elektroniskt. Det är inte närmare angivet vilken typ av om- röstning det här är fråga om. Det finns skäl att framhålla att elek- tronisk omröstning kan ske såväl i samband med en bolagsstämma som genom förhandsröstning. Det bör bara vara i samband med för- handsröstning som det finns ett behov av en särskild bekräftelse. Vi utgår från att det är just förhandsröstning som direktivet tar sikte på. Av den anledningen bör skyldigheten vara begränsad till att elektroniskt bekräfta mottagandet av den typen av röster. Paragrafen om poströstning bör kompletteras med en sådan skyldighet såvitt avser publika noterade aktiebolag.

Eftersom kommissionen har getts befogenhet att anta genom- förandeakter beträffande bl.a. formatet på den elektroniska bekräf- telsen och formatet för överföring av denna, bör det enligt vår mening även införas ett bemyndigande, enligt vilket regeringen får meddela föreskrifter om skyldigheten att bekräfta mottagandet av en elektronisk förhandsröst. Bemyndigandet ger möjlighet för rege- ringen att i exempelvis aktiebolagsförordningen meddela föreskrif- ter som bedöms nödvändiga med anledning av de kommande gen-

197

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

omförandeakterna. Behovet av ett sådant bemyndigande kan be- dömas slutligt först när kommissionens genomförandeakter har an- tagits i september 2018.

En aktieägare ska kunna få bekräftat att en röst har beaktats

Avsikten med artikel 3c i aktieägarrättighetsdirektivet är vidare att en aktieägare i efterhand ska kunna få reda på om hans eller hennes röst på ett giltigt sätt har registrerats och räknats av bolaget. Det finns skäl att framhålla att ett publikt aktiebolag bara är skyldigt att redovisa bl.a. antalet röster för och mot ett förslag till beslut om en aktieägare begär det inför en omröstning. Redovisningen ska ske i stämmoprotokollet eller i en bilaga till detta (7 kap. 68 § andra stycket ABL). Denna ordning är förenlig med aktieägarrättighets- direktivet (jfr artikel 14.1 andra stycket) och bör således inte ändras. Om det har skett en rösträkning och en aktieägare har begärt att re- sultatet av denna ska redovisas, har den aktieägare som så önskar möjlighet att i efterhand få reda på utfallet av omröstningen genom att ta del av protokollet. Därmed är en del av direktivets krav redan uppfyllt genom gällande rätt.

När det gäller möjligheten att få reda på om en röst har regist- rerats ligger det närmast till hands att utgå från att direktivets avsikt är att denna rätt enbart ska tillkomma de aktieägare som avgett elek- troniska förhandsröster och därmed inte närvarat vid stämman. Direktivet är emellertid tämligen tydligt i denna del när det i skälen anges bl.a. följande: ”Det är viktigt att säkerställa att aktieägare som genom att rösta engagerar sig i investeringsobjekten kan få vetskap om huruvida deras röster har beaktats på rätt sätt. Vid elektroniska omröstningar bör det ges en bekräftelse av att rösterna mottagits. Vidare bör varje aktieägare som avger en röst vid en bolagsstämma åtminstone ha möjlighet att efter bolagsstämman kontrollera om hans eller hennes röst på giltigt sätt har registrerats och räknats av bolaget [våra kursiveringar]" (skäl 10 i ändringsdirektivet). Det kan således inte råda någon tvekan om att direktivets avsikt är att denna rätt ska tillkomma samtliga aktieägare. Det bör därför införas en be- stämmelse i aktiebolagslagen som reglerar denna rätt.

Röstlängden ska inte hållas tillgänglig på bolagets webbplats och det finns i dag inte någon skyldighet för bolaget att besvara en fråga

198

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

från en aktieägare om han eller hon förts in i röstlängden. Enligt vår bedömning uppnås direktivets syfte om ett bolag är skyldigt att på begäran av en aktieägare efter stämmans avslutande bekräfta att så har skett. Möjligheten att begära en sådan bekräftelse bör begränsas i tiden. Protokollet från stämman ska hållas tillgängligt på bolagets webbplats senast två veckor efter stämman (7 kap. 68 § tredje stycket ABL). Rimligen bör aktieägaren ges möjlighet att ta del av protokol- let innan han eller hon begär en bekräftelse på att han eller hon förts in röstlängden. Mot den bakgrunden framstår det som lämpligt att en begäran om att en röst har beaktats bör ske inom tre veckor från det att stämman avslutades.

Slutligen ska en intermediär vara skyldig att från bolaget till en aktieägare vidarebefordra den nu aktuella bekräftelsen. Om det finns fler än en intermediär i kedjan av intermediärer ska bekräftelsen utan dröjsmål överföras mellan intermediärerna, såvida inte bekräftelsen direkt kan skickas till aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren (artikel 3c.2 tredje stycket i aktieägarrättighetsdirek- tivet). Enligt vår bedömning är detta krav inte förenligt med den ordning som gäller i Sverige, om att aktieägaren ska kunna utöva sina rättigheter på egen hand. Om en aktieägare väljer att utöva sina rät- tigheter på egen hand, är det han eller hon som har direktkontakt med bolaget. I konsekvens härmed bör det vara aktieägaren som kontaktar bolaget för att få en bekräftelse på att han eller hon har registrerats i röstlängden. Således behöver det inte införas en särskild ordning enligt vilken en värdepapperscentral och förvaltare ska vara skyldig att skicka bekräftelsen till aktieägaren.

5.4.4Intermediärer ska underlätta en aktieägares utövande av rättigheter

Förslag: En värdepapperscentral, en förvaltare och en inter- mediär från tredjeland ska vidta de åtgärder som krävs för att en aktieägare på egen hand ska kunna utöva sina rättigheter i ett bolag med bolagsrättslig hemvist i Sverige. En svensk annan inter- mediär ska vara skyldig att vidta motsvarande åtgärder beträf- fande aktier i ett bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs hos en svensk värdepapperscentral.

199

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka åtgärder en värdepapperscentral el- ler en förvaltare ska vara skyldig att vidta.

I avsnitt 5.4.3 har vi lämnat förslag på ett antal åtgärder som enligt vår mening är nödvändiga för att genomföra ändringsdirektivets krav om att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att underlätta för aktieägare att utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet. I likhet med övriga artiklar i det aktuella kapitlet, har kommissionen beträffande artikel 3c i aktieägarrättighetsdirektivet getts befogen- het att anta genomförandeakter för att ange minimikraven i denna del och då bl.a. beträffande vilka typer av underlättande som ska vid- tas.

Det sagda innebär att det – i likhet med vad vi konstaterat i avsnitt

5.3.3och 5.3.4 – inte är möjligt att i det här sammanhanget slutligt avgöra vilka krav som kan komma att ställas på en svensk värdepap- perscentral, förvaltare, svensk annan intermediär eller en intermediär från tredjeland. Av den anledningen bör det, på samma sätt som vi föreslagit i avsnitt 5.3.4 och i enlighet med de överväganden vi redo- visat i avsnitt 5.4.3, införas en generell bestämmelse i lagen om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument enligt vilken de berörda aktörerna ska vidta de åtgärder som krävs för att en aktieägare på egen hand ska kunna utöva sina rättigheter. I detta ligger bl.a. att aktieägaren på egen hand ska kunna delta i och rösta vid bolagsstämmor. Det behöver således enligt vår bedömning inte uttryckligen inte anges i lagtexten. För en värdepapperscentral, en förvaltare och en intermediär från tredjeland ska denna skyldighet gälla i förhållande till bolag vars aktier kontoförs hos en svensk vär- depapperscentral i enlighet med svensk rätt. För en svensk annan intermediär ska skyldigheten gälla i förhållande till bolag med bo- lagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte kontoförs hos en svensk värdepapperscentral.

Även denna bestämmelse bör kompletteras med ett bemyndigan- de. Därmed kommer det vara möjligt för regeringen eller den myn- dighet som regeringen bestämmer att meddela ytterligare föreskrif- ter som kan komma att behövas med anledning av kompletterande rättsakter som antas av kommissionen.

200

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

5.5Intermediär från tredjeland

Förslag: Skyldigheten att lämna uppgift om aktieägares identitet, överföra information mellan ett bolag och dess aktieägare och underlätta utövandet av aktieägarrättigheter ska även gälla en intermediär från tredjeland som förvaltar aktier i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist i Sverige och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

En svensk annan intermediär ska vara skyldig att till en inter- mediär från tredjeland vidarebefordra uppgifter om en aktieäga- res identitet och information från aktieägare till bolaget. Upp- giftsskyldigheten ska vara begränsad till aktier i bolag med bo- lagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Vidare ska sådana uppgifter bara lämnas om intermediären från tredjeland står under tillsyn och lyder under ett sådant regelverk att aktieägarens personuppgifter omfattas av ett skydd som motsvarar personuppgiftsförord- ningen eller om aktieägaren samtycker till att uppgifterna vidare- befordras.

Direktivet ska tillämpas i förhållande till intermediär från tredjeland

Enligt direktivet ska det som vi redovisat i avsnitt 5.2–5.4 även til- lämpas på intermediärer som varken har sin bolagsrättsliga hemvist eller sitt huvudkontor i unionen när de tillhandahåller tjänster åt aktieägare eller andra intermediärer och som avser aktier i bolag, som har sin bolagsrättsliga hemvist i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad (artikel 3e i aktieägar- rättighetsdirektivet). Syftet med dessa regler är att säkerställa att information överförs genom hela kedjan av intermediärer. I direk- tivet anges att om dessa krav inte skulle omfatta intermediärer från tredjeland riskerar informationsflödet att brytas (skäl 12 i ändrings- direktivet).

Det finns skäl att framhålla att avsikten inte är att i denna del reg- lera intermediärer som är auktoriserade eller registrerade i ett annat land inom EES än Sverige. I enlighet med de resonemang som vi fört ovan är det i stället det land där intermediären hör hemma som ska

201

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

reglera intermediärens verksamhet och säkerställa att ändringsdirek- tivets krav uppfylls. Detta gäller även om intermediären erbjuder sina tjänster i Sverige i annan egenskap än förvaltare. Vad ändrings- direktivet vill uppnå i denna del är i stället en reglering av inter- mediärer som är hemmahörande i ett land utanför EES, men som bedriver verksamhet inom EES.

För att uppfylla ändringsdirektivets målsättningar i denna del är det således nödvändigt att dels reglera vissa skyldigheter för inter- mediärer från tredjeland i förhållande till aktieägare, bolag, förvaltare m.fl., dels reglera vilka skyldigheter som svensk annan intermediär ska ha i förhållande till intermediärer från tredjeland.

Skyldigheter för intermediärer från tredjeland

Vi har tidigare i det här avsnittet gjort bedömningen att förvaltare – i de fall de saknar kunskap om vem som är slutlig aktieägare – ska vara skyldiga att vidarebefordra en begäran om en aktieägares identi- tet och vissa uppgifter mellan bolag och aktieägare till bl.a. inter- mediärer från tredjeland. För att det ska vara meningsfullt med en sådan åtgärd måste även intermediären från tredjeland vara skyldig att vidta relevanta åtgärder, exempelvis lämna uppgift om en aktie- ägares identitet eller vidarebefordra informationen till aktieägaren.

Av den anledningen bör det enligt vår mening införas en särskild bestämmelse som medför en skyldighet för intermediärer från tred- jeland att, för det första, vidarebefordra uppgifter som krävs för att ett bolag ska kunna få reda på en aktieägares identitet. Det kan dels vara förfrågningar om aktieägares identitet, dels uppgifter om en aktieägares identitet. För det andra ska intermediärer från tredjeland vara skyldiga att vidarebefordra sådana uppgifter som krävs för att en aktieägare ska kunna utöva de rättigheter som följer med aktie- innehavet. Det kan dels vara fråga om uppgifter från bolaget till aktieägaren, dels uppgifter från aktieägaren till bolaget. Slutligen, för det tredje, ska intermediärer från tredjeland vara skyldiga att under- lätta utövandet av aktieägarrättigheter.

Av betydelse i sammanhanget är att direktivet i denna del – till skillnad från vad som gäller för röstningsrådgivare (se vidare i avsnitt

7)– inte har gjort bestämmelsen beroende av att intermediären från tredjeland har ett verksamhetsställe i Sverige. I stället ska direktivet

202

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

vara tillämpligt när intermediären ”tillhandahåller” de tjänster som direktivet omfattar, dvs. när intermediären tillhandahåller tjänster som avser förvar av, administration eller förande av värdepappers- konton avseende aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Det sagda innebär således att den enda rimliga lösningen är att knyta skyldigheten för intermediärer från tredjeland till när denne tillhan- dahåller tjänster beträffande den nyssnämnda kategorin av aktier. I enlighet med de resonemang som vi fört ovan är det bara möjligt att i svensk rätt reglera intermediärers skyldighet i förhållande till aktier i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist i Sverige.

Skyldigheter för en svensk annan intermediär

Vi har tidigare lämnat förslag som innebär att värdepapperscentraler och förvaltare ska vara skyldiga att vidarebefordra begäran om aktie- ägares identitet m.m. till intermediärer från tredjeland som befinner sig ”nedanför” värdepapperscentralen eller förvaltaren i innehavs- kedjan, dvs. närmare aktieägaren. Som svar på en sådan begäran kan intermediärer från tredjeland komma att lämna personuppgifter. Däremot har vi ännu inte berört de fall när en intermediär från tred- jeland befinner sig ”ovanför” en svensk annan intermediär i inne- havskedjan, dvs. närmare bolaget (emittenten). I en sådan situation kan uppgifter om aktieägarens identitet och uppgifter från aktie- ägaren komma att överlämnas till intermediären från tredjeland. Vi vill framhålla att beträffande de svenska aktörerna är det enbart en svensk annan intermediär som kan komma att hamna i den position som är aktuell, dvs. mellan en intermediär från tredjeland och en aktieägare (en förvaltare lämnar motsvarande uppgifter direkt till värdepapperscentralen som i sin tur vidarebefordrar uppgifterna till bolaget). Det hela kan åskådliggöras genom följande exempel: aktie- bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte konto- förs av en svensk värdepapperscentral – utländsk värdepapperscentral– intermediär inom EES–intermediär från tredjeland–svensk annan intermediär–aktieägare. I avsnitt 5.2.3 har vi framhållit att det finns skäl att göra skillnad mellan intermediärer som är auktoriserade inom EES och övriga intermediärer. En intermediär måste uppfylla vissa grundläggande krav för att bli auktoriserad eller registrerad

203

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

inom EES. Därtill står en auktoriserad intermediär under tillsyn. Dessa faktorer säkerställer att intermediärer inom EES agerar i en- lighet med befintliga regelverk. Detta är viktigt inte minst i förhål- lande till hanteringen av aktieägares personuppgifter.

Givet att det är fråga om intermediärer som inte lyder under svensk jurisdiktion, är det inte möjligt att i svensk lag införa bestäm- melser som ålägger dessa att hantera personuppgifter på ett rätts- säkert sätt.

I ändringsdirektivet framhålls att aktieägares personuppgifter ska behandlas på ett sådant sätt att det blir möjligt för bolagen att iden- tifiera sina aktieägare (skäl 6 i ändringsdirektivet). Samtidigt som man i ändringsdirektivet har godtagit en utökad hantering av person- uppgifter har det införts bestämmelser i syfte att begränsa hante- ringen av personuppgifter och därmed riskerna för att dessa uppgif- ter får en onödigt stor spridning och hamnar i orätta händer. Till detta kommer personuppgiftsförordningen som är direkt tillämplig i EU och vars syfte är att garantera att personuppgifter hanteras på ett rättssäkert sätt. Det finns således ett regelverk som skyddar per- sonuppgifter så länge de hanteras av värdepapperscentraler, förval- tare, intermediärer inom EES och svensk annan intermediär. Där- emot ger det nyss redovisade inte några garantier för att personupp- gifterna hanteras på ett korrekt sätt när de lämnas till en intermediär från tredjeland.

Dessa förhållanden talar emot att införa en ovillkorlig skyldighet för en svensk annan intermediär att skicka personuppgifter till inter- mediärer från tredjeland. Samtidigt går det inte att bortse ifrån att för att ändringsdirektivet ska uppnå avsett syfte så får det inte finnas några avbrott i en innehavskedja. En aktieägare som innehar aktier genom en intermediär från tredjeland ska inte hamna i ett sämre läge än en aktieägare som innehar aktier via en intermediär inom EES. En rimlig avvägning mellan intresset av att personuppgifter hanteras på ett rättssäkert sätt och att det inte blir några avbrott i innehavsked- jan, uppnås om det införs en begränsning i fråga om när en svensk annan intermediär ska kunna överlämna uppgifter till intermediärer från tredjeland. Enligt vår mening bör personuppgifter bara lämnas till intermediärer från tredjeland som omfattas av tillsyn och ett så- dant regelverk att personuppgifter som överlämnas hanteras på ett rättssäkert sätt, dvs. att uppgifterna omfattas av ett skydd som mot-

204

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

svarar vad som följer av personuppgiftsförordningen. Om inter- mediären från tredjeland inte kan intyga att personuppgifterna kom- mer att omfattas av ett sådant skydd, ska en svensk annan inter- mediär inte vara skyldig att lämna ut uppgifterna, om inte aktieägar- en lämnar sitt samtycke till att så sker.

En svensk annan intermediär kan ha uppgifter om aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist i ett annat land inom EES. Av den anled- ningen är det enligt vår bedömning – till skillnad från våra över- väganden ovan – inte möjligt att i denna del begränsa skyldigheten att vidarebefordra uppgifter och underlätta utövandet av aktieägar- rättigheter i förhållande till aktier i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist i Sverige.

Den föreslagna lösningen kommer att medföra att det även efter genomförandet av ändringsdirektivet kommer uppstå situationer när personuppgifter inte kan vidarebefordras till en intermediär från tredjeland. Vi är medvetna om att detta rimmar illa med ändrings- direktivets syfte och att det även i fortsättningen i vissa fall kommer vara svårt för bolag och aktieägare att kommunicera med varandra. Vi menar dock att vid en avvägning, så väger aktieägarens rätt till att hans eller hennes personuppgifter hanteras på ett rättssäkert sätt tyngre än möjligheten för ett bolag att ovillkorligen kunna kom- municera med sina aktieägare och vice versa.

5.6Möjlighet att ta ut avgifter

5.6.1Ändringsdirektivet

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna kräva att inter- mediärerna offentligt redovisar alla tillämpliga avgifter för tjänster som tillhandahålls inom ramen för kapitel 1a i aktieägarrättighets- direktivet, separat för varje tjänst. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla avgifter som en intermediär tar ut av aktieägare, bolag eller andra intermediärer är icke-diskriminerande och står i proportion till de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna. Eventuella skillnader mellan avgifterna för inhemskt respektive gränsöverskrid- ande utövande av rättigheter ska vara tillåtna endast om de är moti- verade och återspeglar skillnader mellan de faktiska kostnaderna för

205

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

att tillhandahålla tjänsterna. Medlemsstaterna får förbjuda inter- mediärer att ta ut avgifter för de tjänster som tillhandahålls inom ramen för kapitel 1a i aktieägarrättighetsdirektivet (artikel 3d).

5.6.2Avgifterna ska vara icke-diskriminerande

Förslag: En värdepapperscentral, förvaltare, svensk annan inter- mediär eller intermediär från tredjeland ska ha rätt att ta ut av- gifter för tjänster som består i att lämna uppgifter om en aktie- ägares identitet, förmedla uppgifter mellan bolag och aktieägare som behövs för att en aktieägare ska kunna utnyttja de rättigheter som följer med aktieinnehavet och vidta åtgärder som krävs för att en aktieägare ska kunna utöva dessa rättigheter. Avgifterna ska offentliggöras separat för varje tjänst. De ska vara icke-diskrimi- nerande och stå i proportion till de faktiska kostnaderna.

Regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver får meddela föreskrifter om möjligheten att ta ut avgifter.

Inledningsvis kan vi konstatera att uppgiftsskyldigheten enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument medför ett stort åtagande för berörda aktörer. Rätten att ta ut avgif- ter innebär en viktig möjlighet för dem att kompensera sig för det merarbete som uppgiftsskyldigheten medför. Vidare kan en rätt att ta ut avgifter i vissa fall ha en avhållande effekt som innebär att sys- temet inte överutnyttjas. Mot denna bakgrund saknas det enligt vår mening skäl att införa ett förbud mot att ta ut avgifter.

Det saknas i dag bestämmelser som reglerar möjligheten för vär- depapperscentraler och förvaltare att ut avgifter för sådana tjänster som omfattas av kapitel 1a i aktieägarrättighetsdirektivet. För att genomföra ändringsdirektivets krav i denna del bör det införas be- stämmelser som reglerar denna möjlighet. Bestämmelser som reg- lerar möjligheten att ta ut avgifter blir ofta av ganska teknisk karak- tär och kan med viss regelbundenhet behöva justeras. Den typen av frågor lämpar sig därför bäst för reglering på föreskriftsnivå. Därmed skulle det vara tillräckligt att införa ett bemyndigande enligt vilket regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter (jfr exempelvis 25 kap. 26 § ABL).

206

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

Den aktuella artikeln i aktieägarrättighetsdirektivet innehåller emellertid även vissa mer generella bestämmelser, vilka lämpligen genomförs genom bestämmelser i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. En rimlig avvägning upp- nås enligt vår bedömning om det införs en bestämmelse i lagen, av vilket det framgår att en svensk annan intermediär har rätt att ta ut avgifter för de tjänster som de tillhandahåller, att avgifterna ska of- fentliggöras separat för varje tjänst, att de ska vara icke-diskrimi- nerande och stå i proportion till de faktiska kostnaderna för att till- handahålla tjänsterna. Denna allmänna bestämmelse bör komplet- teras med ett bemyndigande som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att införa de bestämmelser som behövs för att reglera exempelvis avgifter vid gränsöverskridan- de verksamhet.

Även den uppgiftsskyldighet som regleras i 3 kap. 12 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument omfattas av kapitel 1a i aktieägarrättighetsdirektivet. Direktivets syf- te i denna del är att skapa ett icke-diskriminerande avgiftssystem. För att det ska uppnås är det enligt vår bedömning nödvändigt att den nya bestämmelsen om möjligheten att ta ut avgifter även om- fattar sådana tjänster som redan regleras i lagen om värdepappers- centraler och kontoföring av finansiella instrument. Om avgiftsbe- stämmelsen inte omfattar även 3 kap. 12 § finns det inte något som hindrar berörda aktörer från att ta ut högre avgifter för bolag som omfattas av denna bestämmelse än för bolag som omfattas av de nya bestämmelserna. Av den anledningen gör vi bedömningen att be- stämmelsen om möjligheten att ta ut avgifter inte bör begränsas till de tjänster som enligt vårt förslag ska regleras i de nya paragraferna (3 kap. 12 a, 12 b och 14–19 §§ och 3 a kap.), utan även omfatta de tjänster som regleras i 3 kap. 12 § lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument, dvs. värdepapperscentral- er, förvaltare och intermediärer från tredjeland.

I avsnitt 5.5 lämnar vi förslag som innebär att även intermediärer från tredjeland ska omfattas av kapitel 1a i aktieägarrättighetsdirek- tivet när de förvaltar aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist i Sverige. I dessa situationer ska även bestämmelserna om rätten att ta ut avgifter omfatta intermediärer från tredjeland.

207

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

5.7Ett nytt kapitel i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument

Förslag: Bestämmelser som reglerar värdepapperscentralers och förvaltares skyldighet att vidta åtgärder i förhållande till avstäm- ningsbolag och bestämmelser som reglerar intermediärer från tredjelands skyldighet att vidta åtgärder i förhållande till svenska bolag, ska införas i 3 kap. lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Bestämmelser som reg- lerar skyldigheter i förhållande till EES-bolag ska införas i ett nytt 3 a kap. i samma lag.

De förslag som vi lämnat ovan kan delas in i tre kategorier enligt följande.

1.Förslag avseende förvaltares skyldigheter beträffande aktier i avs- tämningsbolag, dvs. aktier i aktiebolag som har sin bolagsrättsliga hemvist i Sverige, som har sina aktier kontoförda hos en svensk värdepapperscentral och som i dag regleras i 3 kap. lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

2.Förslag avseende skyldigheter för svensk annan intermediär be- träffande aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES som inte har sina aktier kontoförda hos en svensk värdepappers- central. I denna del saknas det för närvarande regler i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

3.Förslag avseende intermediärer från tredjeland. Även i denna del saknas det för närvarande regler i lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

Enligt vår bedömning bör de skyldigheter som omfattas av punkt 1 även i fortsättningen regleras i 3 kap. i lagen om värdepapperscen- traler och kontoföring av finansiella instrument. Detta kapitel kom- mer att tillföras ett antal bestämmelser som utökar värdepappers- centralers och förvaltares skyldigheter i förhållande till aktier i av- stämningsbolag. Likaså bör den bestämmelse som reglerar inter- mediärer från tredjelands skyldigheter att vidta åtgärder i förhållande till svenska bolag föras in i detta kapitel. De bestämmelser som om-

208

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

fattas av punkterna 2 och 3 (delvis) innebär att lagen om värdepap- perscentraler och kontoföring av finansiella instrument utökas till att avse helt nya områden, dvs. skyldigheter i förhållande till bolag inom EES som inte har sina aktier kontoförda hos en svensk värde- papperscentral. I syfte att skapa en begriplig systematik bör dessa regleringar införas i ett nytt kapitel i den aktuella lagen (3 a kap.).

5.8Sanktioner

Bedömning: Finansinspektionens sanktionsmöjligheter utgör tillräckliga åtgärder för att säkerställa att de föreslagna bestäm- melserna om svenska värdepapperscentraler och förvaltare samt svensk annan intermediär efterlevs. Aktiebolagslagens regler om en styrelseledamots skadeståndsansvar utgör en tillräcklig sank- tionsmöjlighet för att de föreslagna bestämmelserna ska tillämpas av berörda bolag.

Det bör inte införas några sanktionsmöjligheter i förhållande till intermediärer från tredjeland.

Svenska värdepapperscentraler, förvaltare och andra svenska inter- mediärer (svensk annan intermediär)

I avsnitt 5.2.2 har vi lämnat en redogörelse för vilka juridiska perso- ner som kan antas som förvaltare av en svensk värdepapperscentral. Det rör sig bl.a. om värdepappersinstitut. Dessa kan – när de till- handahåller tjänster som omfattas av aktieägarrättighetsdirektivet beträffande aktier i bolag med bolagsrättsliga hemvist i ett annat land inom EES än Sverige – även inta rollen som svensk annan inter- mediär. Finansinspektionen utövar tillsyn över dessa aktörer (23 kap. 1 § LVM). Därtill utövar samma myndighet tillsyn över värdepapperscentraler enligt 9 kap. 1 § lagen om värdepapperscen- traler och kontoföring av finansiella instrument. Det är även möjligt för värdepapperscentraler att anta vissa utländska aktörer som för- valtare. En förutsättning för detta är att den utländska aktören i sitt hemland står under betryggande tillsyn av en myndighet eller något annat behörigt organ (3 kap. 2 § andra stycket 2 och 4 samt tredje stycket kontoföringslagen). Slutligen kan även kreditinstitut som är

209

Identifiering av aktieägare

Ds 2018:15

auktoriserade enligt kapitaltäckningsdirektivet och kreditinstitut med huvudkontor i tredjeland antas som förvaltare.

Vid överträdelser har Finansinspektionen möjlighet att ingripa mot de berörda aktörerna (25 kap. LVM). Om ett svenskt värde- pappersinstitut åsidosätter sina skyldigheter, ska myndigheten utfär- da ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende, begränsa eller helt underlåta utdelning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller göra en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska före- tagets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning med- delas (25 kap. 1 § andra stycket LVM). Finansinspektionen har lik- nande möjligheter i förhållande till värdepapperscentraler (9 kap. kontoföringslagen).

Ingripande ska ske vid åsidosättande av skyldigheter som följer av någon av de aktuella lagarna eller ”andra författningar”. De skyl- digheter som följer av bestämmelser som vi föreslår ska införas kom- mer därmed att omfattas av Finansinspektionens tillsyn och vi gör bedömningen att de möjligheter som myndigheten har att ingripa mot de aktörer som inte uppfyller sina skyldigheter utgör tillräckliga åtgärder för att säkerställa att bestämmelserna tillämpas. Det behö- ver således inte ske någon ändring i denna del.

Aktiebolag

De förslag som vi lämnat innebär även skyldighet för bl.a. bolags att vidta vissa åtgärder. Ansvaret för detta ligger ytterst hos styrelsen. En styrelseledamot kan bli skadeståndsskyldig om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget vid fullgörandet av sitt uppdrag. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen (29 kap. 1 § ABL).

Talan om skadestånd till bolaget får väckas, om majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget, vid bolagsstämma har biträtt ett förslag om att väcka en skadeståndstalan eller, när det gäller en styrelseledamot eller den verkställande direktören, har röstat mot ett förslag om ansvarsfrihet (29 kap. 7 § ABL). Därtill får ägare till minst en tiondel av samtliga

210

Ds 2018:15

Identifiering av aktieägare

aktier i bolaget i eget namn föra talan om skadestånd till bolaget. Om en aktieägare sedan talan har väckts avstår från talan, kan de övriga ändå fullfölja denna (29 kap. 9 § ABL). I 29 kap. 10–13 §§ aktiebo- lagslagen regleras inom vilken tid en skadeståndstalan ska väckas.

De redovisade skadeståndsreglerna kommer även att vara tillämp- liga i förhållande till de bestämmelser som vi nu föreslår ska införas i aktiebolagslagen. Enligt vår bedömning utgör lagens skadestånds- regler en tillräcklig möjlighet för att säkerställa att de föreslagna bestämmelserna kommer att tillämpas.

Intermediärer från tredjeland

I direktivet görs det inte något undantag för intermediärer från tredjeland. Det innebär att medlemsstaterna är skyldiga att även i förhållande till dem införa effektiva, proportionella och avskräckan- de sanktionsmöjligheter. Direktivets avsikt i denna del är att bestäm- melserna om uppgiftsskyldighet m.m. även ska omfatta intermediär- er som tillhandahåller tjänster bl.a. i Sverige. Det rör sig således om intermediär som saknar såväl bolagsrättslig hemvist som huvud- kontor här i landet. Med dagens moderna teknik behöver interme- diären inte ens bedriva någon verksamhet i Sverige (jfr avsnittet om röstningsrådgivare där det ställs krav på att aktörer från tredjeland i vart fall ska ha verksamhetsställe i Sverige). De lågt ställda kraven på när en intermediär ska omfattas av uppgiftsskyldigheten innebär en särskild utmaning när det kommer till att utforma ändamålsenliga sanktionsmöjligheter.

Intermediärer från tredjeland kommer inte omfattas av den lag- stiftning som vi har redogjort för ovan. Det skulle vara möjligt att lämna förslag som innebär att Finansinspektionen ska ha liknande sanktionsmöjligheter i förhållande till intermediärer från tredjeland som myndigheten i dag har mot svenska förvaltare. Vi gör dock bedömningen att det inte kommer vara möjligt att vidta några som helst åtgärder i förhållande till intermediärer som befinner sig utan- för landets gränser. Den typen av tillsynsbestämmelser kommer så- ledes att helt sakna effektivitet och det framstår därmed som både onödigt och meningslöst att lämna förslag om att det ska införas sådana bestämmelser.

211

6Genomlysning av institutionella investerare och kapitalförvaltare

6.1Inledning

I ändringsdirektivet framhålls att ett effektivt och hållbart aktieägar- engagemang är en av hörnstenarna i de börsnoterade bolagens bo- lagsstyrningsmodell, som är beroende av god maktfördelning mellan olika organ och intressenter. Ett större engagemang i bolagsstyr- ningen från aktieägarnas sida är, enligt direktivet, ett av de redskap som kan bidra till att förbättra bolagens finansiella och icke-finan- siella resultat, bland annat när det gäller miljöfaktorer, sociala faktor- er och bolagsstyrningsfaktorer, särskilt enligt de principer för an- svarsfulla investeringar som stöds av Förenta nationerna. Dessutom är ett större engagemang från alla intressenter i bolagsstyrningen, framför allt de anställda, en viktig faktor för att säkerställa att börsnoterade bolag tillämpar en mer långsiktig strategi. Detta enga- gemang bör uppmuntras och beaktas (skäl 14 i ändringsdirektivet).

Institutionella investerare och kapitalförvaltare är ofta viktiga aktieägare i börsnoterade bolag och kan därför, enligt ändringsdirek- tivet, spela en viktig roll i dessa bolags bolagsstyrning, men också mer allmänt vad gäller deras strategi och långsiktiga resultat. Erfar- enheterna under senare år har emellertid visat att institutionella in- vesterare och kapitalförvaltare sällan engagerar sig i de bolag i vilka de äger aktier, och det finns, enligt direktivet, belägg för att kapital- marknaderna ofta utövar påtryckningar på bolagen för att de ska uppvisa kortsiktiga resultat, bland annat genom icke optimala investeringsnivåer i till exempel forskning och utveckling, något som är till skada för såväl bolagens som investerarnas långsiktiga resultat (skäl 15 i ändringsdirektivet).

Ofta underlåter institutionella investerare och kapitalförvaltare att på ett transparent sätt redovisa sina investeringsstrategier och sin

213

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

policy när det gäller engagemang samt hur de tillämpas. En offentlig redovisning av sådan information skulle, enligt ändringsdirektivet, kunna öka investerarnas medvetenhet, göra det lättare för de slutliga förmånstagarna, till exempel blivande pensionärer, att optimera sina investeringsbeslut, underlätta dialogen mellan bolagen och deras aktieägare, uppmuntra aktieägarnas engagemang samt stärka deras ansvarighet gentemot intressenterna och det civila samhället (skäl 16 i ändringsdirektivet).

6.2Principer för aktieägarengagemang

6.2.1Ändringsdirektivet

Begreppen institutionella investerare och kapitalförvaltare

I denna del omfattar direktivet institutionella investerare och kapi- talförvaltare. Med en institutionell investerare avses i artikel 2 led e i aktieägarrättighetsdirektivet:

•ett företag som erbjuder livförsäkringar i den mening som avses i artikel 2.3 a, b och c i Solvens II-direktivet5 och återförsäkring enligt definitionen i artikel 13.7 i det direktivet, förutsatt att denna verksamhet täcker livförsäkringskrav och inte är utesluten enligt det direktivet, och

•tjänstepensionsinstitut som omfattas av IORP II-direktivet6.

Enligt artikel 2 led f i aktieägarrättighetsdirektivet avses med kapital- förvaltare ett värdepappersföretag enligt punkt 1 i artikel 4.1 i MiFID II-direktivet7 som tillhandahåller portföljförvaltningstjäns- ter åt investerare, en AIF-förvaltare (förvaltare av alternativa inves- teringsfonder) enligt definitionen i artikel 4.1 b i AIFM-direktivet8

5Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upp- tagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet.

6Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341/EG av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut.

7Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU.

8Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010.

214

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

som inte uppfyller villkoren för undantag enligt artikel 3 i det direk- tivet och som därför inte behöver tillstånd för att driva verksamhet, ett förvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.1 b i UCITS IV- direktivet9 eller ett investeringsbolag som är auktoriserat enligt sam- ma direktiv, under förutsättning att det inte utsett ett förvaltnings- bolag som auktoriserats enligt det direktivet som ansvarigt för för- valtningen. Vi kommer att i avsnitt 6.2.2 återkomma till frågan hur dessa definitioner har genomförts i svensk rätt.

Direktivets bestämmelser ska tillämpas på dels institutionella in- vesterare i den mån de direkt eller genom en kapitalförvaltare inves- terar i aktier som är föremål för handel på en reglerad marknad, dels kapitalförvaltare i den mån de investerar i aktier som är upptagna till handel på en sådan marknad (artikel 1.6 led a och b i aktieägarrättig- hetsdirektivet). Med reglerad marknad avses ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella instrument från tredjepart

–regelmässigt, inom systemet och i enlighet med icke skönsmässiga regler – så att det leder till ett kontrakt (se 1 kap. 4 b § LVM).

Skyldighet att anta en policy för aktieägarengagemang

Medlemsstaterna ska se till att institutionella investerare och kapital- förvaltare antingen följer de krav som anges nedan eller offentligt redovisar en tydlig och motiverad förklaring till varför de har valt att inte följa ett eller flera av dessa krav.

Institutionella investerare och kapitalförvaltare ska utarbeta och offentligt redovisa en policy för aktieägarengagemang som beskriver hur de integrerar aktieägarengagemang i sin investeringsstrategi. Policyn ska beskriva hur de övervakar investeringsobjekt i relevanta frågor för dialoger med investeringsobjekten, utövar rösträtter och andra rättigheter knutna till aktier, samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i investeringsobjekten och hur de hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter i samband med sitt engagemang.

Institutionella investerare och kapitalförvaltare ska en gång per år offentligt redovisa hur denna policy för aktieägarengagemang har

9Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag).

215

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

genomförts, med en allmän beskrivning av röstningsbeteende, en förklaring av de viktigaste omröstningarna och deras användning av röstningsrådgivares tjänster. De ska offentligt redovisa hur de har röstat vid bolagsstämmor i bolag där de äger aktier. Denna redo- visning får utelämna omröstningar som är oviktiga på grund av äm- net för omröstningen eller storleken på aktieinnehavet (artikel 3g.1).

Den information som avses i artikel 3g.1 ska kostnadsfritt finnas tillgänglig på den institutionella investerarens eller kapitalförvalta- rens webbplats. Medlemsstaterna får kräva att informationen ska offentliggöras kostnadsfritt på andra tillgängliga sätt på internet. När en kapitalförvaltare genomför policyn för aktieägarengagemang för en institutionell investerares räkning, även vad gäller omröst- ningar, ska den institutionella investeraren ange var kapitalförval- taren har offentliggjort informationen om omröstningarna (artikel 3g.2).

Intressekonflikter

Regler om intressekonflikter tillämpliga på institutionella invester- are och kapitalförvaltare, inbegripet artikel 14 i AIFM-direktivet, artikel 12.1 b och artikel 14.1 d i UCITS IV-direktivet och de berör- da genomförandebestämmelserna samt artikel 23 i MiFID II-direk- tivet, ska vara tillämpliga också i fråga om aktieägarengagemang (artikel 3g.3).

Vi återkommer i avsnitt 6.2.5 till frågan hur dessa bestämmelser har genomförts i svensk rätt.

6.2.2Gällande rätt

Artikel 3g i aktieägarrättighetsdirektivet omfattar såväl institutio- nella investerare som kapitalförvaltare. Enligt direktivet omfattar be- greppet institutionell investerare livförsäkrings- och tjänstepen- sionsföretag (artikel 2.3 a, b och c i Solvens II-direktivet och artikel 2 i IORP II-direktivet). Begreppet kapitalförvaltare omfattar enligt direktivet värdepappersföretag som tillhandahåller portföljförvalt- ningstjänster åt investerare, AIF-förvaltare och fondbolag (punkten

1i artikel 4.1 MiFID II-direktivet, artikel 4.1 b i AIFM-direktivet och artikel 2.1 b i UCITS IV-direktivet).

216

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Solvens II-direktivet har genomförts i försäkringsrörelselagen och definitionen av livförsäkringsföretag finns i 1 kap. 4 § nämnda lag. IORP II-direktivet är ännu inte genomfört, men enligt ett för- slag ska definitionen av tjänstepensionsföretag införas i en ny tjän- stepensionsrörelselag (se SOU 2014:57).

MiFID II-direktivet har genomförts genom lagen om värdepap- persmarknaden och definitionen av värdepappersföretag finns i

1kap. 4 b § nämnda lag. Definitionen av AIF-förvaltare finns i 1 kap.

3§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Slutligen finns definitionen av fondbolag i 1 kap. 1 § 8 lagen om värde- pappersfonder.

Institutionella investerare

Begreppet omfattar livförsäkringsföretag och…

Med livförsäkringsföretag avses försäkringsföretag som uteslutande eller så gott som uteslutande driver direkt livförsäkringsrörelse eller rörelse avseende återförsäkring av livförsäkring. Andra försäkrings- företag är skadeförsäkringsföretag (1 kap. 4 § FRL). Med livför- säkring avses enligt 1 kap. 5 § jfr med 2 kap. 12 § försäkrings- rörelselagen en eller flera av följande försäkringsklasser:

I. a) försäkring där utbetalning av försäkringsbelopp (engångs- belopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av en persons eller flera personers liv, dock inte försäkringar enligt klass III nedan,

I. b) försäkring som meddelas som tillägg till försäkring enligt klass I a ovan,

II.a) försäkring som utfaller vid giftermål, II. b) försäkring som utfaller vid födelse,

III.försäkring som avses i klasserna I a, II a och II b ovan som är anknuten till fonder vilka förvaltas av den som har rätt att driva fondverksamhet enligt lagen om värdepappersfonder eller till specialfonder vilka förvaltas av den som har rätt att förvalta spe- cialfonder enligt lagen om förvaltare av alternativa investerings- fonder, och

217

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

IV. sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring som gäller för längre tid än fem år, under obestämd tid eller till dess den försäkrade uppnått en viss ålder och som inte får sägas upp av försäkrings- företaget eller får sägas upp bara under särskilda förhållanden som anges i försäkringsavtalet.

För att driva försäkringsrörelse eller direkt livförsäkringsrörelse krävs Finansinspektionens tillstånd (2 kap. 4, 12 och 15 §§ FRL).

…tjänstepensionsföretag

Som nämnts tidigare är IORP II-direktivet ännu inte genomfört i svensk rätt. Enligt förslaget till ny tjänstepensionsrörelselag avses med tjänstepensionsföretag tjänstepensionsaktiebolag, ömsesidiga tjänstepensionsbolag och tjänstepensionsföreningar. Det bör fram- hållas att i samband med genomförandet av IORP I-direktivet valde Sverige att utnyttja möjligheten att för tjänstepensionsverksamhet i försäkringsföretag tillämpa vissa bestämmelser i IORP I-direktivet. Skuldtäckningstillgångar avseende tjänstepensionsförsäkringar mås- te därför hållas åtskilda från den övriga livförsäkringsverksamheten. För medlemsstater som har utnyttjat denna möjlighet gäller ett till- fälligt undantag från Solvens II-direktivet och i stället gäller det äldre Solvens I-direktivet för tjänstepensionsverksamhet. Ändringarna med anledning av Solvens II-direktivet infördes genom lagen (2015:700) om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043). Undantaget gäller till och med den 31 december 2019 och innebär i fråga om försäkringsföretag, att försäkringsföretag som vid lagens ikraftträdande bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsför- säkringar gäller för den delen av verksamheten tillämpliga bestäm- melser i 1–7, 14, 16 och 17 kap. i försäkringsrörelselagen i den äldre lydelsen samt föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa be- stämmelser. För tjänstepensionsverksamheten gäller under angiven tid i övrigt tillämpliga bestämmelser i 10–15 och 19 kap. i försäk- ringsrörelselagen. Vidare får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna i 10 och 19 kap. i försäkringsrörelselagen på ett för-

218

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

säkringsföretags tjänstepensionsverksamhet (första och andra sty- ckena i punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]).

Det nyss sagda gäller även den del av försäkringsrörelsen som avser övrig livförsäkringsverksamhet, om denna är av endast ringa omfattning. Regeringen eller den myndighet som regeringen be- stämmer får meddela föreskrifter om vad som avses med ringa om- fattning. Slutligen får ett försäkringsföretag, efter anmälan till Fin- ansinspektionen, tillämpa de nya bestämmelserna i försäkringsrörel- selagen även på verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring (tredje till femte stycket i punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]). Enligt uppgift från försäkringsföretagens branschorganisation Svensk Försäkring har ett antal försäkringsbolag gjort en sådan an- mälan till Finansinspektionen och tillämpar därmed försäkrings- rörelselagen för hela sin verksamhet. Det rör sig bl.a. om Swedbank Försäkring, Skandia AB, Nordnet och Danica. Andra stora aktörer som AMF, Folksam Liv och KPA har valt att inte göra en sådan anmälan och tillämpar således äldre rätt på sin tjänstepensionsverk- samhet.

Begreppet tjänstepensionsföretag omfattar även tjänstepensionskassor

En understödsförening har till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom icke-affärsmässig försäkringsrörelse. Medlemmarna deltar genom att använda föreningens tjänster som försäkringstagare eller som försäkrad. En tjänstepensionskassa är en understödsförening som meddelar tjänstepension. För denna verk- samhet gällde tidigare lagen (1972:262) om understödsföreningar. Lagen upphävdes i samband med införandet av försäkringsrörelse- lagen (2 § 1 lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelse- lagen [2010:2043]). Enligt den senare lagen får dock en understöds- förening fortsätta att tillämpa lagen om understödsföreningar även efter det att den har upphävts. En förutsättning för detta är att un- derstödsföreningen var registrerad enligt lagen om understödsför- eningar före den 1 april 2011. Ursprungligen skulle denna undan- tagsbestämmelse gälla till utgången av 2014 (7 § lagen om införande av försäkringsrörelselagen). Den tiden har förlängts vid två tillfällen

219

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

genom dels lagen (2014:219) om ändring i lagen (2010:2044) om in- förande av försäkringsrörelselagen (2010:2043), dels lagen (2017:1118) om ändring i lagen (2010:2044) om införande av försäk- ringsrörelselagen (2010:2043). Den senaste ändring innebär att un- dantagsbestämmelserna gäller till utgången av juni 2019.

Förlängningen har skett för att befintliga tjänstepensionskassor ska kunna fortsätta driva verksamheten enligt lagen om understöds- föreningar i avvaktan på en ny reglering för tjänstepensionsföretag. I förarbetena till den senaste förlängningen av övergångsbestämmel- serna konstaterades det nämligen att utan förlängning skulle sådana kassor riskera behöva genomgå två ombildningar och därigenom äv- en byta grundläggande reglering två gånger. Först skulle kassorna under 2017 vara tvungna att ombildas från understödsförening enligt lagen om understödsföreningar till försäkringsförening enligt för- säkringsrörelselagen, för att sedan ombildas till tjänstepensions- företag i samband med införandet av den nya regleringen för tjänste- pensionsföretag (prop. 2017/18:3 s. 9).

En understödsförening ska vara registrerad hos Finansinspek- tionen och stå under tillsyn av denna (3 § första stycket UFL).

Pensionsstiftelser

En arbetsgivare får grunda en pensionsstiftelse i syfte att trygga ut- fästelse om pension till arbetstagare eller arbetstagares efterlevande (9 § tryggandelagen). Pensionsstiftelser ingår i den grupp av aktörer som omfattas av direktivet.

Enligt huvudregeln står en pensionsstiftelse under tillsyn av den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet i det län där arbetsgivaren har sin hemvist. Styrelsen ska anmälan stiftelsen för tillsyn senast sex månader efter det att styrelsen har tagit emot sitt uppdrag. En stiftel- se som omfattar minst 100 personer ska dock anmälas genast efter det att uppdraget har tagits emot (31 § första och andra stycket tryggandelagen). En stiftelse av en sådan omfattning står under delad tillsyn av Finansinspektionen och en länsstyrelse (34 § tryg- gandelagen). Finansinspektionen övertar i det fallet ansvaret för till- synen över tillgångarnas placering, eventuell gränsöverskridande verksamhet och ledningsprövning (10 a § andra till femte styckena,

220

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

10 b–10 d §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a–15 e §§ och 16 a § tryggandelagen).

Utländska försäkringsgivare och tjänstepensionsinstitut

Utländska försäkringsgivare och tjänstepensionsinstitut får bedriva verksamhet i Sverige. Deras verksamhet regleras i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verk- samhet i Sverige. Lagen omfattar EES-försäkringsgivare, försäk- ringsgivare från tredjeland och utländska tjänstepensionsinstitut. En EES-försäkringsgivare är en utländsk försäkringsgivare vars hemland hör till EES och vars verksamhet inom EES står under tillsyn endast av den behöriga myndigheten i hemlandet. En försäkringsgivare från tredjeland är en annan utländsk försäkringsgivare än EES-försäk- ringsgivare som enligt sitt hemlands lag är en juridisk person. Med ett utländskt tjänstepensionsinstitut avses ett utländskt institut vars hemland hör till EES och som utan att vara försäkringsgivare enligt den aktuella lagen omfattas av Europaparlamentets och rådets direk- tiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut. Med hemland avses det land där försäkrings- givaren eller det utländska tjänstepensionsinstitutet har sitt säte och, när det gäller försäkringsgivaren i en försäkringssammanslutning, det land där sammanslutningens ledning finns. Behörig myndighet är den nationella myndighet utomlands som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över EES-försäkrings- givare, utländskt tjänstepensionsinstitut eller försäkringsgivare från tredjeland (1 kap. 5 § lagen om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige).

I nämnda lag förstås med livförsäkring sådan försäkring som av- ses i 2 kap. 12 § försäkringsrörelselagen. Med tjänstepensionsförsäk- ring förstås sådan livförsäkring som har samband med yrkesut- övning och där utbetalning av försäkringsbelopp (engångsbelopp eller periodiska utbetalningar) är beroende av att en eller flera per- soner uppnår eller förväntas uppnå en viss ålder samt försäkring som meddelas som tillägg till sådana livförsäkringar (1 kap. 6 § andra och tredje stycket lagen om utländska försäkringsgivare och tjänstepen- sionsinstitut).

221

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

Den behöriga myndigheten i hemlandet har ansvaret för tillsynen över en EES-försäkringsgivares eller ett utländskt tjänstepensions- instituts verksamhet i Sverige. Tillsynen omfattar kontroll av, i tillämpliga delar, försäkringsgivarens eller tjänstepensionsinstitutets solvens, försäkringstekniska avsättningar och skuldtäckning. Fin- ansinspektionen ansvarar för tillsynen i övrigt över EES-försäkrings- givarens eller det utländska tjänstepensionsinstitutets verksamhet i Sverige. Myndigheten har det fulla tillsynsansvaret i fråga om den verksamhet som en försäkringsgivare från tredjeland bedriver i Sverige (3 kap. 1 § och 6 kap. 1 § lagen om utländska försäkrings- givares och tjänstepensionsinstitut).

Det saknas lagregler om policy för aktieägarengagemang

I de lagar som redovisats ovan saknas det bestämmelser som reglerar skyldigheten att ha en policy för aktieägarengagemang. Det innebär emellertid inte att berörda aktörer avstått från att anta den typen av dokument. Se vidare i avsnitt 6.2.3.

Kapitalförvaltare

Begreppet omfattar värdepappersbolag och…

Direktivets definition av kapitalförvaltare inbegriper värdepappers- företag som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster åt investera- re. Sådana företag som i EU-rätten benämns värdepappersföretag benämns värdepappersbolag när de är svenska. Med värdepappersbo- lag avses ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden att driva värdepappersrörelse och som inte är ett bankaktiebolag eller ett kreditmarknadsbolag enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse (1 kap. 4 b § LVM). Förutsättningar- na för tillstånd regleras i 3 kap. 1–9 §§ lagen om värdepappers- marknaden. Vidare kan svenska kreditinstitut ges tillstånd att driva värdepappersrörelse (3 kap. 10 § LVM).

Med ett utländskt värdepappersföretag avses ett utländskt före- tag som i hemlandet har tillstånd att driva värdepappersrörelse (1 kap. 4 b § LVM). Ett utländskt företag som är hemmahörande

222

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

inom EES och som i hemlandet har tillstånd att bedriva värdepap- persrörelse, behöver inte tillstånd från Finansinspektionen för att bl.a. kunna driva sådan rörelse via en filial i Sverige (4 kap. 1 § LVM). Däremot behöver företag som hör hemma utanför EES tillstånd av Finansinspektionen för att kunna bedriva värdepappersrörelse i Sverige (4 kap. 4–9 §§ LVM).

Ett värdepappersinstitut är ett värdepappersbolag, ett svenskt kreditinstitut som har fått tillstånd enligt lagen om värdepappers- marknaden att driva värdepappersrörelse eller ett utländskt företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige eller genom att använda anknutna ombud etablerade i Sverige (1 kap. 4 b § LVM).

Finansinspektionen har tillsyn över bl.a. värdepappersinstitut. För svenska värdepappersinstitut omfattar tillsynen att rörelsen drivs enligt lagen om värdepappersmarknaden, andra författningar som reglerar företagets verksamhet, företagets bolagsordning, stad- gar eller reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet. För ett utländskt företag som driver värdepappersrörelse från filial i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige (23 kap. 1 § LVM).

…AIF-förvaltare och…

Med alternativ investeringsfond avses enligt 1 kap. 2 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ett företag som har bildats för kollektiva investeringar och som

1.tar emot kapital från ett antal investerare för att investera det i enlighet med en fastställd investeringspolicy till förmån för dessa investerare, och

2.inte kräver auktorisation enligt artikel 5 i UCITS IV-direktivet.

För att förvalta en alternativ investeringsfond krävs enligt huvud- regeln tillstånd från Finansinspektionen (3 kap. 1 § första stycket LAIF). Från kravet på tillstånd är enligt 2 kap. 1 och 2 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder emellertid undantagna AIF-förvaltare som direkt eller indirekt förvaltar portföljer av alter- nativa investeringsfonder

223

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

1.vars tillgångar, inklusive sådana som förvärvats genom finansiell hävstång, inte överstiger motsvarande 100 miljoner euro, eller

2.vars tillgångar inte överstiger motsvarande 500 miljoner euro, om portföljerna består av alternativa investeringsfonder utan finan- siell hävstång och utan rätt till inlösen under en period på fem år från dagen för den första placeringen i fonden.

Med EES-baserad alternativ investeringsfond avses enligt 1 kap. 2 § andra stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder en alternativ investeringsfond som

1.har tillstånd eller är registrerad i ett land inom EES enligt tillämp- lig nationell lagstiftning,

2.har sitt stadgeenliga säte eller huvudkontor i ett land inom EES, eller

3.om fonden varken har tillstånd eller är registrerad i något land eller har något säte eller huvudkontor, har starkast anknytning till ett land inom EES.

En alternativ investeringsfond som inte uppfyller de ovan redovisade villkoren är en icke EES-baserad alternativ investeringsfond.

En AIF-förvaltare är en juridisk person vars normala verksamhet består i förvaltning av en eller flera alternativa investeringsfonder. En intern AIF-förvaltare är en internt förvaltad alternativ investe- ringsfond. En extern AIF-förvaltare är en från den alternativa in- vesteringsfonden fristående juridisk person som förvaltar fonden. Med EES-baserad AIF-förvaltare avses en AIF-förvaltare som har sitt stadgeenliga säte i ett land inom EES. Andra AIF-förvaltare utgör icke EES-baserade AIF-förvaltare (1 kap. 3 § LAIF). Exempel på alternativa investeringsfonder är t.ex. fastighetsfonder, hedge- fonder och riskkapitalfonder.

En utländsk EES-baserad AIF-förvaltare får i Sverige bedriva sådan verksamhet som anges i bl.a. 5 kap. 1–3 och 5–7 §§ lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det handlar om att marknadsföra eller förvalta alternativa investeringsfonder. Denna verksamhet får drivas bl.a. genom att AIF-förvaltaren inrättar en filial i Sverige (5 kap. 8 § LAIF).

224

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Det finns även bestämmelser som reglerar en icke EES-baserad AIF-förvaltares möjlighet att marknadsföra en alternativ investe- ringsfond i Sverige (5 kap. 10 § LAIF). Vidare finns det bestämmel- ser som reglera sådana förvaltares möjlighet att förvalta fonder i Sverige och bedriva verksamhet i landet genom inrättande av en filial (5 kap. 10 a–10 j §§ LAIF). Dessa bestämmelser har ännu inte trätt i kraft, utan träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Skälet därtill är att ge regeringen en möjlighet att anpassa ikraftträdandet av lag- ändringarna till det datum som anges i en kommande delegerad rätts- akt från kommissionen (prop. 2013/14:113 s. 104).

Finansinspektionen har tillsyn över AIF-förvaltare som har till- stånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder el- ler är registrerade enligt samma lag. Tillsynen omfattar att verksam- heten drivs enligt den aktuella lagen, andra författningar som reg- lerar företagets verksamhet, fondbestämmelserna, bolagsordningen eller motsvarande regelverk för en alternativ investeringsfond, före- tagets bolagsordning, stadgar eller reglemente och interna instruk- tioner som har sin grund i en författning som reglerar företagets verksamhet (13 kap. 1 § LAIF). Om en AIF-förvaltare däremot om- fattas av undantag från krav på tillstånd enligt 2 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder har tillsynen begränsad omfattning enligt 2 kap. 6 och 7 §§ samma lag. Sådana förvaltare om- fattas emellertid inte av definitionen av kapitalförvaltare enligt arti- kel 2 f i aktieägarrättighetsdirektivet och lämnas därmed utanför direktivets tillämpningsområde.

Vidare har myndigheten viss tillsyn över AIF-förvaltare som driver verksamhet från filial i Sverige eller marknadsför eller förvaltar alternativa investeringsfonder i Sverige. Tillsynen omfattar att före- taget följer de lagar och andra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige samt, när en specialfond förvaltas enligt 5 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder, även det som anges i fondbestämmelserna (13 kap. 2 § LAIF). En specialfond är en AIF-fond som får marknadsföras till icke-professionella inves- terare.

225

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

…fondbolag

Med ett fondbolag avses ett svenskt aktiebolag som har fått tillstånd enligt 1 kap. 4 § lagen om värdepappersfonder att driva fondverk- samhet (1 kap. 1 § 8 LVF). Med ett fondföretag avses enligt 1 kap. 1 § 9 lagen om värdepappersfonder ett utländskt företag

a)som i sitt hemland har tillstånd för verksamhet där det enda syftet är att göra kollektiva investeringar i sådana tillgångar som anges i 5 kap. 1 § andra stycket lagen om värdepappersfonder, med kapi- tal från allmänheten,

b)som tillämpar principen om riskspridning, och

c)vars andelar på begäran av innehavarna återköps eller inlöses med medel ur företagets tillgångar.

Med ett förvaltningsbolag avses ett utländskt företag som i sitt hemland har tillstånd att förvalta fondföretag (1 kap. 1 § 13 LVF).

Ett förvaltningsbolag som hör hemma inom EES får – under de förutsättningar som anges i 1 kap. 6–6 d §§ lagen om värdepappers- fonder – driva verksamhet bl.a. genom en filial i Sverige. Vidare får ett fondföretag som hör hemma inom EES under vissa förhållanden marknadsföra andelar i företaget i Sverige (1 kap. 7 § LVF). Finans- inspektionen har tillsyn över fondbolag, förvaltningsbolag som avses i 1 kap. 6 § lagen om värdepappersfonder och fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen om värdepappersfonder.

För fondbolag omfattar tillsynen att verksamheten drivs enligt den aktuella lagen, andra författningar som reglerar företagets verk- samhet, fondbestämmelserna, företagets bolagsordning, stadgar el- ler reglemente och interna instruktioner som har sin grund i en för- fattning som reglerar företagets verksamhet. För förvaltningsbolag och fondföretag samt förvaringsinstitut som driver verksamhet från filial i Sverige omfattar tillsynen att företaget följer de lagar och an- dra författningar som gäller för företagets verksamhet i Sverige samt, när en värdepappersfond förvaltas enligt 1 kap. 6 b § lagen om värde- pappersfonder, det som anges i fondbestämmelserna (10 kap. 1 § LVF).

226

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Det saknas lagregler om policy för aktieägarengagemang

I likhet med de lagar som reglerar institutionella investerare saknar de för kapitalförvaltarna relevanta lagarna bestämmelser som regler- ar skyldigheten att ha en policy för aktieägarengagemang. Det kan dock konstateras att även i denna del har det vidtagits självreglerande åtgärder. Se vidare i avsnitt 6.2.3.

Av intresse i sammanhanget är artikel 21 i genomförandedirekti- vet (2010/43)10. Av artikeln framgår att medlemsstaterna ska kräva att förvaltningsbolagen utvecklar lämpliga och effektiva strategier för att fastställa när och hur rösträtter som är knutna till instrumen- ten i de förvaltade portföljerna ska utövas, uteslutande till förmån för fondföretagen. Strategierna ska omfatta åtgärder och förfaran- den för

a)tillsyn av relevanta företagshändelser,

b)säkerställande av att rösträtterna utövas i enlighet med de berörda fondföretagens mål och riktlinjer för investeringar, och

c)förebyggande eller hantering av intressekonflikter som uppkom- mer när rösträtter utövas.

Direktivet är genomfört i svensk rätt genom Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2013:9) om värdepappersfonder (se 15 kap. 9 och 10 §§ nämnda föreskrifter). Liknande bestämmelser finns för AIF- förvaltare i artikel 37 i AIF-förvaltarförordningen11.

6.2.3Skyldighet att anta principer för aktieägarengagemang

Förslag: En institutionell investerare och en kapitalförvaltare som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad ska anta principer för aktieägarengagemang. Av prin- ciperna ska det framgå hur den institutionella investeraren och

10Kommissionens direktiv 2010/43/EU av den 1 juli 2010 om genomförande av Europaparla- mentets och rådets direktiv 2009/65/EG när det gäller organisatoriska krav, intressekonflikter, uppföranderegler, riskhantering och innehållet i avtalet mellan ett förvaringsinstitut och ett förvaltningsbolag.

11Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn.

227

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

kapitalförvaltaren integrerar aktieägarengagemang i sin investe- ringsstrategi när det gäller sådana aktier. Vidare ska det framgå hur den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren över- vakar portföljbolagen i relevanta frågor.

I principerna ska den institutionella investeraren och kapital- förvaltaren ange hur de för dialoger med företrädare för portfölj- bolagen och utövar rösträtt och andra rättigheter som är knutna till aktieinnehavet. Det ska även framgå hur den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren samarbetar med andra aktie- ägare, kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolagen samt hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

Med institutionell investerare avses ett livförsäkringsföretag, en tjänstepensionskassa eller en pensionsstiftelse som omfattar 100 eller fler arbetstagare. Med kapitalförvaltare avses fondbolag, värdepappersinstitut som tillhandahåller portföljförvaltnings- tjänster åt investerare, med undantag för utländska företag, och svenska tillståndspliktiga AIF-förvaltare.

För försäkringsföretag ska skyldigheten att anta principer för aktieägarengagemang enbart gälla i förhållande till aktieplace- ringar som försäkringsföretaget självt förfogar över.

Det bör införas lagregler om principer för aktieägarengagemang

Enligt denna del av ändringsdirektivet ska medlemsstaterna vidta åt- gärder som säkerställer dels att institutionella investerare och kapi- talförvaltare antar en policy för aktieägarengagemang, dels att de en gång per år redovisar hur denna policy har genomförts. Begreppet ”policy” förekommer även i artikel 9a i aktieägarrättighetsdirektivet, som reglerar bl.a. aktieägares rätt att rösta om en ersättningspolicy till ledande befattningshavare i bolaget. I avsnitt 8 gör vi bedömning- en att begreppet ”riktlinjer” bör användas i stället för ”policy” i sam- band med genomförandet av artikel 9a. Skälet för det är att det tidi- gare begreppet används redan i dag i aktiebolagslagen. I ett kon- sekvent förhållningssätt till ändringsdirektivet borde ”riktlinjer” även användas i det här aktuella sammanhanget. Emellertid förekom- mer begreppet redan i försäkringsrörelselagen. Exempelvis ska ett försäkringsföretag som använder volatilitetsjustering i sitt styrdoku- ment ha riktlinjer för denna justering (10 kap. 7 § fjärde stycket

228

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

FRL). Det framstår därför som mindre lämpligt att använda det be- greppet i detta sammanhang och vi gör bedömningen att i stället bör begreppet ”principer” användas. Det är detta begrepp som vi kom- mer att använda i det följande när vi beskriver ändringsdirektivets krav i denna del.

Vi har ovan nämnt att det redan i dag finns aktörer som har an- tagit dokument som har samma syfte som denna del av ändrings- direktivet. Som regel benämns dessa dokument ”ägarpolicy” eller ”policy för ägarstyrning”. Även om det således redan finns etablera- de begrepp i denna del, gör vi bedömningen att dokumentet i svensk rätt bör benämnas ”principer för aktieägarengagemang”. Skälet där- till är att detta begrepp på ett bättre sätt än exempelvis ”ägarstyr- ning” speglar vad syftet med dokumentet är.

Vi har i avsnitt 6.2.2 kunnat konstatera att det i dag saknas be- stämmelser som reglerar skyldigheten för institutionella investerare och kapitalförvaltare att anta principer för sitt aktieägarengagemang. Emellertid har det inom berörda branscher vidtagits självreglerande åtgärder och en genomgång visar att flera stora aktörer har antagit någon form av principer, som i regel finns tillgängliga på aktörernas webbplatser. Vår genomgång visar att dessa dokument är relativt olika såväl när det gäller omfattning som innehåll. Det bör framhållas att direktivet ställer krav på att principerna ska innehålla relativt de- taljerade beskrivningar och att inte något av de dokument som vi har tagit del av uppfyller samtliga krav i direktivet.

Även om det har vidtagits åtgärder inom detta område som ligger i linje med ändringsdirektivets syfte, har vi tidigare gjort bedöm- ningen att självreglerande åtgärder inte är tillräckliga för att genom- föra de krav som ställs i direktivet. Det innebär att skyldigheten att anta principer för aktieägarengagemang bör regleras i lag eller före- skrift.

En skyldighet att anta principer för aktieägarengagemang

Kravet på att anta principer för aktieägarengagemang bör i första hand rikta sig till svenska aktörer som har tillstånd att bedriva sådan verksamhet som omfattas av direktivets definition av institutionella investerare och kapitalförvaltare. En viktig avgränsning i denna fråga är att skyldigheten att anta sådana principer ska gälla endast i fråga

229

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

om investeringar i aktier som är föremål för handel på en reglerad marknad (artikel 1.6 aktieägarrättighetsdirektivet). Principerna be- höver således enbart avse den typen av aktier och det finns inte någon skyldighet att låta principerna även omfatta investeringar i exempelvis aktier som är upptagna till handel på multilateral han- delsplattformar (MTF). Om en aktör uteslutande investerar i aktier som handlas på andra marknadsplatser än en reglerad marknad eller i andra typer av värdepapper än aktier behöver denne således inte anta några principer. För en institutionell investerare saknar det be- tydelse för denna skyldighet, huruvida investeringen sker direkt eller indirekt via en kapitalförvaltare.

Skyldigheten bör bara omfatta större pensionsstiftelser

När det gäller pensionsstiftelser går det en viktig skiljelinje mellan stiftelser som omfattar färre än 100 arbetstagare (mindre stiftelser) och stiftelser som omfattar 100 eller fler arbetstagare (större stiftel- ser). Enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. har stör- re stiftelser en mer långtgående redovisningsskyldighet och därtill står de i väsentliga avseenden under tillsyn av Finansinspektionen i stället för en länsstyrelse. De senare svarar dock alltjämt för den stiftelserättsliga tillsynen.

Enligt direktivet omfattar begreppet institutionella investerare inte sådana tjänstepensionsinstitut som en medlemsstat med stöd av artikel 5 i IORP II-direktivet valt att helt eller delvis undanta från tillämpningen av samma direktiv. Enligt nämnda artikel får med- lemsstaterna välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa direktivet på tjänstepensionsinstitut som är registrerade eller auktoriserade in- om deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sam- manlagt har färre än 100 medlemmar. Direktivet är ännu inte genom- fört i Sverige, men vi vill framhålla att ett liknande undantag finns i artikel 5 i IORP I-direktivet. Detta undantag har utnyttjats för att göra det frivilligt för mindre pensionsstiftelser att tillämpa de mer långtgående kraven i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. (se prop. 2004/05:165 s. 112).

Eftersom mindre pensionsstiftelser har undantagits i ett tidigare skede gör vi bedömningen att de – även om IORP II-direktivet ännu

230

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

inte är genomfört – bör undantas från de krav som följer av aktie- ägarrättighetsdirektivet. En sådan begränsning framstår som rimlig inte minst mot bakgrund av att det är tämligen vanligt att svenska bolag grundar stiftelser för att trygga en pensionsutfästelse till en- dast en eller ett fåtal arbetstagare. Inom en koncern kan det således finnas en rad stiftelser med relativt små innehav. För de fall sådana stiftelser investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad har de inte något egentligt inflytande i dessa bolag. De till- hör således inte den typen av institutionella investerare som änd- ringsdirektivet tar sikte på, dvs. stora aktörer som har ett reellt in- flytande och därmed kan betecknas som ”viktiga aktieägare i union- ens börsnoterade bolag" (se skäl 15 i ändringsdirektivet). Avslut- ningsvis vill vi framhålla att det bör vara möjligt för mindre stiftelser att på frivillig väg tillämpa de nya bestämmelserna (9 a § andra stycket tryggandelagen).

Aktörer i andra EES-länder än Sverige bör inte omfattas av kravet…

Vi har tidigare konstaterat att direktivet utgör ett minimidirektiv och att det därmed inte finns något som hindrar enskilda medlems- stater att ställa mer långtgående krav än vad som följer av direktivet. Såvitt gäller institutionella investerare och kapitalförvaltare finns det

–till skillnad från vad som exempelvis gäller för intermediärer – inte någon skyldighet att reglera aktörer från tredjeland. Vidare kommer direktivet medföra att det inom övriga EES införs regler motsvaran- de dem vi föreslår och som därmed kommer att omfatta institutio- nella investerare och kapitalförvaltare som har hemvist inom EES. Mot denna bakgrund är det således, för att uppfylla direktivets mini- mikrav, tillräckligt om svensk rätt reglerar aktörer som har sin hem- vist här i landet.

Det finns dock skäl att framhålla att det även är möjligt för aktör- er från EES och från tredjeland att under vissa förhållanden bedriva verksamhet i Sverige. Såvitt gäller sådana utländska aktörer som är baserade i ett annat land inom EES än Sverige kommer en reglering i svensk lag medföra en dubbelreglering. Det riskerar att leda till en ökad administrativ börda för de EES-baserade aktörer som väljer att även verka i Sverige. Samtidigt bör det framhållas att vissa delar av

231

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

den verksamhet som dessa aktörer bedriver i Sverige står under till- syn av Finansinspektionen. Regelverket leder således redan i dag till merarbete för den aktör som väljer att bedriva verksamhet här i landet.

Vidare bör det understrykas att syftet med denna del av ändrings- direktivet är att säkerställa att de som utnyttjar de institutionella investerarnas och fondförvaltarnas tjänster får information om den verksamhet som de bedriver. Principer för aktieägarengagemang kan sägas utgöra en varudeklaration och när informationen riktar sig till svenska kunder bör de också regleras i svensk rätt. Vidare är direk- tivet i denna del utformat på ett sätt som gör det möjligt för en en- skild medlemsstat att ställa mer långtgående krav än vad som före- skrivs i direktivet. Om denna möjlighet utnyttjas och skyldigheten enbart riktar sig till svenska aktörer, kan det leda till att EES-basera- de aktörer – som rättar sig efter mindre långtgående krav som fast- ställs i deras hemländer – kan få konkurrensfördelar. Dessa förhål- landen skulle kunna tala för att skyldigheterna även bör omfatta aktörer från andra länder inom EES. Dessa risker ska dock inte över- drivas. Med hänsyn tagen härtill och att vi är av den principiella upp- fattningen att vi i möjligaste mån bör undvika att reglera aktörer hemmahörande i ett annat land inom EES än Sverige, är vår bedöm- ning att aktörer från andra länder inom EES inte bör omfattas av svensk lagstiftning.

…och inte heller aktörer från tredjeland

När det slutligen gäller aktörer från tredjeland har vi i avsnitt 5 lämnat förslag som innebär en reglering av intermediärer från tredje- land. Avsikten med direktivets krav i denna del är att aktieägarna, som innehar aktierna via en sådan intermediär, inte ska ha sämre förutsättningar att utöva de rättigheter som följer med aktieinnehav- et. Samma skäl kan lyftas fram som en anledning att låta de här aktu- ella bestämmelserna även omfatta institutionella investerare och kapitalförvaltare från tredjeland som är verksamma i Sverige. Genom en sådan reglering skulle samma möjlighet till insyn även komma att gälla beträffande dessa aktörer. Regleringen skulle också främja en konkurrens på lika villkor. Samtidigt går det inte att bortse ifrån att det skulle kunna innebära svårigheter för Finansinspektionen att

232

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

tillse att bestämmelserna efterlevs av aktörer från tredjeland. Det går därmed att sätta frågetecken för hur effektiv en sådan reglering skul- le komma att vara. Det förhållandet att det inte finns något uttryck- ligt krav på att reglera dessa aktörer kan dessutom förväntas leda till att andra medlemsstater inte kommer reglera institutionella inves- terare och kapitalförvaltare från tredjeland. Det finns därmed en be- tydande risk för att om Sverige väljer att gå längre i denna fråga, så kommer det att utgöra ett undantag inom EES som berörda aktörer väljer att undvika. Dessa skäl gör att vi anser att aktörer från tredje- land inte bör omfattas av reglerna.

Aktörer som ska omfattas av direktivets krav

Som framgått av vår redogörelse för gällande rätt har IORP II- direktivet ännu inte implementerats i svensk rätt. Det innebär att begreppet tjänstepensionsföretag ännu inte finns i den svenska lag- stiftningen. Enligt vår bedömning finns det dock skäl att tydliggöra vilka verksamheter som omfattas av aktieägarrättighetsdirektivets krav och inom parentes anger vi var någonstans bestämmelserna bör införas. I denna del bortser vi från att det för närvarande finns aktörer som tillämpar äldre och upphävd lagstiftning. Vi återkom- mer till denna fråga i avsnitt 6.4. När IORP II-direktivet är genom- fört bör det finnas principer för aktieägarengagemang i följande verksamheter:

1.livförsäkringsföretag (FRL),

2.tjänstepensionsföretag (nya tjänstepensionsrörelselagen),

3.pensionsstiftelser som tryggar utfästelse om pension till minst 100 personer (tryggandelagen),

4.fondbolag (LVF),

5.värdepappersinstitut, med undantag för utländska företag (LVM), och

6.svenska tillståndspliktiga AIF-förvaltare som inte uppfyller vill- koren för undantag (LAIF).

233

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

Hur ska skyldigheten regleras?

Vi har ovan gjort bedömningen att skyldigheten att anta principer för aktieägarengagemang bör regleras i lag eller föreskrift. Änd- ringsdirektivet innehåller relativt detaljerade krav i fråga om prin- cipernas innehåll. I den svenska versionen av direktivet anges att des- sa ”bland annat” ska ha ett visst innehåll, följt av en uppräkning av ett antal aspekter som exempelvis strategi, finansiella resultat m.m. Uttrycket ”bland annat” kan ge intryck av att det är fråga om en mer exemplifierande uppräkning, och att det skulle vara möjligt att välja bort en eller flera av de aspekter som anges i direktivet. I den engel- ska versionen används emellertid begreppet ”including” och det an- ges således att ”the policy shall describe how they monitor investee companies on relevant matters, including [vår kursivering] strategy, financial…”. Utifrån den engelska versionen står det därmed enligt vår mening klart att det inte finns utrymme för någon valfrihet i denna fråga och att principerna i vart fall ska ha det innehåll som anges i direktivet. Av dessa skäl anser vi att det är bättre att i be- stämmelsen ange att principerna ”minst” ska innehålla en redogörel- se för hur den institutionella investeraren eller förvaltaren övervakar de i direktivet angivna aspekterna.

Det är således i denna del fråga om ett minimikrav och medlems- staterna är skyldiga att se till att principerna i vart fall har detta innehåll. Det finns inte något som hindrar en medlemsstat från att ställa krav på att principerna ska ha ett mer långtgående innehåll än vad som anges i direktivet. Förhållandena liknar därmed dem som gäller beträffande röstningsrådgivares skyldighet att lämna en årlig redogörelse för sin verksamhet (se artikel 3j.2 aktieägarrättighets- direktivet). I avsnitt 7 gör vi bedömningen att denna fråga lämpar sig bäst för en reglering på föreskriftsnivå.

Det finns dock en viktig skillnad mellan de krav som ställs på å ena sidan institutionella investerare och kapitalförvaltare och å andra sidan röstningsrådgivare. Enligt direktivet måste inte institutionella investerare och förvaltare anta principer för aktieägarengagemang. För det fall de väljer att inte anta sådana principer eller om antagna principer inte uppfyller de minimikrav som ställs i direktivet finns det dock en skyldighet för den institutionella investeraren eller kapi- talförvaltaren att förklara varför några principer inte antagits eller varför de avviker från direktivets krav. Det är således fråga om en

234

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

s.k. följ-eller-förklara-reglering (comply or explain). Den del som reglerar skyldigheten att anta principer eller förklara varför så inte har skett, kommer att rikta sig till enskilda aktörer och bör således regleras i lag. Eftersom skyldigheten att förklara hänger ihop med kravet på att principerna ska ha ett visst minimiinnehåll bör även dessa krav följa av lag. Detta för att skapa ett sammanhängande och begripligt regelverk. Genom att direktivets minimikrav framgår av lag blir det möjligt att lämna principernas närmare innehåll till själv- reglering. För det talar även den utveckling som redan ägt rum när det gäller utveckling och tillämpning av motsvarande ägarpolicyer.

Principernas innehåll

Ett övergripande syfte med direktivet är att en institutionell investe- rares eller kapitalförvaltares principer för aktieägarengagemang ska utgöra en naturlig del av deras investeringsstrategi. De kan ses som kommunicerande kärl där det finns en skyldighet för exempelvis en institutionell investerare att förklara hur principerna för aktieägar- engagemang påverkar valet av investeringsobjekt. Skälet för detta är att principerna för aktieägarengagemang inte enbart ska bli ett ab- strakt dokument med liten eller ingen koppling till den faktiska verksamheten.

Av den anledningen bör det i de nya bestämmelserna anges att det av principerna ska framgå hur de institutionella investerarna och kapitalförvaltarna integrerar aktieägarengagemang i sina investe- ringsstrategier såvitt avser aktier upptagna till handel på en reglerad marknad. Hur denna integration sker på bästa sätt måste avgöras med utgångspunkt i principerna för aktieägarengagemang. I prin- ciperna ska de institutionella investerarna och kapitalförvaltarna för- klara hur de övervakar ”investeringsobjekten” i ”relevanta frågor”. Direktivet innehåller i denna del en uppräkning av fem frågor som principerna alltid ska innehålla och som därmed alltid är relevanta (se vidare nedan). Därutöver kan de institutionella investerarna och kapitalförvaltarna välja att lägga till ytterligare aspekter som kan vara av intresse. Därefter är de skyldiga att förklara hur dessa relevanta frågor påverkar valet av investeringsobjekt, dvs. investeringsstrate- gin.

235

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

I direktivet ställs krav på att den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren ska lämna en beskrivning av hur denne övervakar investeringsobjekteten. Begreppet investeringsobjekt är i våra ögon något abstrakt och det bör framhållas att det i den engelska ver- sionen motsvaras av ”investee companies”. Syftet med ändrings- direktivet är bl.a. att institutionella investerare ska ta sitt ägaransvar och utnyttja de rättigheter som följer med ett aktieinnehav. Detta syfte speglas bättre om det i stället för ”investeringsobjekt” anges att det är fråga om bolag som den institutionella investeraren eller kapi- talförvaltaren har investerat i, vilka kan benämnas portföljbolag.

I direktivet lämnas en beskrivning av vad som alltid måste ses som relevanta frågor och vad principerna därmed alltid ska innehålla. Det ställs således krav på att det av principerna ska framgå hur den in- stitutionella investeraren eller förvaltaren övervakar portföljbolagen i fråga om:

1.strategi,

2.finansiella och icke-finansiella resultat och risker,

3.kapitalstruktur,

4.social och miljömässig påverkan, och

5.bolagsstyrning.

Dessa fem punkter bör framgå av de bestämmelser som ska reglera de institutionella investerarnas och kapitalförvaltarnas skyldighet att anta principer för aktieägarengagemang. Hur utförlig redovisningen ska vara beträffande varje punkt måste avgöras från fall till fall. Av- görande för frågan om kraven har uppfyllts bör vara om redogörel- sen ger en rättvisande bild av verksamheten.

Enligt direktivet ska det av principerna även framgå hur den in- stitutionella investeraren och kapitalförvaltaren för dialoger med företrädare för investeringsobjekten. Även i detta sammanhang gör

vibedömningen att bestämmelsen blir tydligare om det anges att det är fråga om företrädare för de bolag som aktören har investerat i (portföljbolagen). Vidare ska det av principerna framgå hur den in- stitutionella investeraren och kapitalförvaltaren utövar rösträtt och

”andra rättigheter knutna till aktieinnehavet”. Exempel på sådana ”andra rättigheter” är möjligheten att lämna förslag till ärenden som ska tas upp på bolagsstämman eller att använda sig av frågerätten vid

236

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

stämman. När det gäller fondbolag och AIF-förvaltare framgår av gällande rätt att de redan i dag är tvungna att utveckla lämpliga och effektiva strategier för att fastställa när och hur rösträtt ska utövas (15 kap. 9 och 10 §§ FFFS 2013:9). Dessa strategier bör enligt vår mening kunna motsvara de krav som följer av ändringsdirektivet och det bör således vara möjligt att i principerna för aktieägarengage- mang hänvisa till de aktuella strategierna.

Slutligen ska det framgå hur den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i bolagen och hanterar faktiska och po- tentiella intressekonflikter. Det kan finnas skäl för en institutionell investerare och kapitalförvaltare att gå samman med andra aktieägare i ett bolag i syfte att tillsammans uppnå ett aktieinnehav som kan krävas för att få igenom ett visst minoritetskrav eller ett större sam- lat inflytande i en viss fråga. Exempelvis kan det röra sig om möjlig- heten att begära att det ska tillsättas en minoritetsrevisor eller att begära rättelse av något missförhållande som investerarna har upp- märksammat. I fråga om ”relevanta intressenter” i bolaget kan det exempelvis röra sig om långivare. När det kommer till intressekon- flikter finns det en skyldighet att redovisa hur den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren hanterar såväl faktiska som po- tentiella konflikter. En potentiell intressekonflikt är en situation som i sin förlängning kan leda till en faktisk konflikt och av redo- visningen bör det framgå hur aktören arbetar för att upptäcka sådana potentiella konflikter och hantera dem innan det uppstår en reell konflikt.

Principerna ska inte omfatta fond- och depåförsäkringar

En fråga som inställer sig är om s.k. fond- och depåförsäkringar ska omfattas av ändringsdirektivets krav. I en fondförsäkring bestämmer försäkringstagaren själv hur de inbetalda premierna ska investeras och det är försäkringstagaren som bär placeringsrisken. I normalfal- let lämnar inte försäkringsföretag några garantier när det gäller utfal- lande försäkringsbelopp, utan utbetalningarnas storlek bestäms av försäkringens värde. Fondandelarna ägs av försäkringsföretaget. En depåförsäkring har ett liknande upplägg. Kännetecknande för en de- påförsäkring är att inbetalda premier får placeras i likvida medel och

237

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

andra finansiella instrument än externt förvaltade fonder. Tillgångar- na förvaltas i en depå som ägs av försäkringsföretaget men försäk- ringstagaren, som bär risken för placeringarna, har försäkringsföre- tagets mandat att sköta förvaltningen av tillgångarna i depån.

Av vikt är således att försäkringsföretag som erbjuder denna typ av försäkringar inte kan påverka placeringsinriktningen och således inte heller hållas ”ansvariga” för på vilket sätt en placering sker. En- ligt vår bedömning skulle det därmed framstå som märkligt om skyl- digheten att anta principer för aktieägarengagemang även skulle om- fatta denna typ av produkter. För att säkerställa att försäkringsföre- tag inte ska vara skyldiga att anta principer för den typen av försäk- ringar, bör det av den nya bestämmelsen framgå att skyldigheten att anta principer för aktieägarengagemang ska gälla enbart i förhållande till aktieplaceringar som försäkringsföretaget självt förfogar över.

6.2.4Skyldighet att lämna en årlig redogörelse

Förslag: Institutionella investerare och kapitalförvaltare ska år- ligen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna för aktieägarengagemang har tillämpats. Redogörelsen ska innehålla en allmän beskrivning av

1.röstningsbeteendet i den institutionella investerarens eller kapitalförvaltarens portföljbolag,

2.de viktigaste frågorna där portföljbolagens stämma har fattat beslut, och

3.i vilka frågor som den institutionella investeraren eller kapital- förvaltaren har tillämpat råd eller rekommendationer från en röstningsrådgivare.

Av redogörelsen ska vidare framgå hur den institutionella inves- teraren eller kapitalförvaltaren har ställt sig i de frågor där stäm- man fattat beslut. Beslut som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på den institutionella investerarens eller kapital- förvaltarens innehav behöver dock inte redovisas.

238

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

För försäkringsföretag ska denna skyldighet enbart gälla i för- hållande till aktieplaceringar som försäkringsföretaget självt för- fogar över.

I syfte att säkerställa att den institutionella investeraren och kapital- förvaltaren tillämpar principerna för aktieägarengagemang, finns det i direktivet ett krav på offentliggörande av en årlig redogörelse för hur principerna har tillämpats (artikel 3g.1 led b i aktieägarrättig- hetsdirektivet). Direktivets krav på redogörelsens utformning kan delas in i två delar. Den första delen har en mer allmän inriktning. I den ska den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren lämna en redogörelse för röstningsbeteende, de viktigaste omröstningarna och användandet av tjänster från röstningsrådgivaren. Den andra delen har en mer specifik inriktning. I den ska den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren redovisa hur de har röstat vid bolagsstämmor.

Röstningsbeteende m.m.

Redogörelsen ska ta sin utgångspunkt i den institutionella investera- rens och kapitalförvaltarens principer för aktieägarengagemang. Hur redogörelsen utformas blir därmed beroende av principernas inne- håll. Av direktivet framgår dock att redogörelsen måste innehålla viss information.

I redogörelsen ska den institutionella investeraren och kapitalför- valtaren lämna en allmän beskrivning av sitt röstningsbeteende. Det kan i denna del finnas skäl för den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren att upplysa om huruvida de tillämpar vissa prin- ciper för sitt röstande vid bolagsstämmor. Det kan exempelvis vara fråga om att den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren alltid röstar emot en viss typ av ersättning, incitamentsprogram med ett visst innehåll eller liknande. Det ska vara möjligt att med utgångs- punkt i dessa beskrivningar få en generell uppfattning om den insti- tutionella investerarens eller kapitalförvaltarens inställning i vissa frågor.

Vidare ska den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren lämna en ”förklaring av de viktigaste omröstningarna”. I avsnitt 5.4.2

239

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

har vi redogjort för de svenska reglerna om omröstning på bolags- stämmor. Utgångspunkten är att omröstning bara sker om en aktieägare begär det. Som regel fattas beslut genom acklamation och det är bara i undantagsfall som det sker en votering. Det framstår därmed som något oklart vad som avses i denna del av direktivet och vilken information som ska redovisas. Det framgår dock att den in- stitutionella investeraren och kapitalförvaltaren i den årliga redo- visningen dessutom ska lämna en redogörelse för hur de har röstat vid bolagsstämmor. Mot den bakgrunden framstår det som rimligt att den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren – såvitt av- ser svenska bolag – lämnar en redogörelse för deras agerande i de frågor där stämman har fattat beslut. Hur beslutet har fattats bör vara av underordnad betydelse för skyldigheten att lämna en redo- görelse. Det ska för redovisningsskyldigheten således sakna betydel- se om det har skett en omröstning. Detta bör i lagtexten uttryckas som att den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren ska lämna en beskrivning av ”de viktigaste frågorna där stämman har fattat beslut”. Det är upp till den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren att avgöra vilka frågor som är så pass viktiga att de bör redovisas. Den bedömningen bör ta sin utgångspunkt i prin- ciperna för aktieägarengagemang. Sådana frågor som den institutio- nella investeraren eller kapitalförvaltaren bedömer inte är så viktiga att de behöver tas upp i redogörelsen för hur de har röstat (se vidare nedan) behöver naturligtvis inte redovisas i denna allmänna del.

Slutligen ska det i den allmänna delen lämnas en redogörelse för den institutionella investerarens och kapitalförvaltarens ”använd- ning av röstningsrådgivares tjänster”. Av intresse i det här samman- hanget bör vara i vilka frågor som den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren har tillämpat råd eller rekommendationer från en röstningsrådgivare. För att syftet med direktivet ska uppnås bör det vara möjligt att utifrån informationen avgöra i vilken om- fattning som den institutionella investerarens och kapitalförval- tarens beslut bygger på bedömningar som en röstningsrådgivare har lämnat. För skyldigheten att lämna uppgifter bör det sakna betydelse om röstningsrådgivaren har lämnat ett konkret råd om hur röstning bör ske eller om det är fråga om mer allmänna rekommendationer. Det bör i lagtexten uttryckas som att den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren ska lämna en beskrivning av i ”vilka frågor

240

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

som de tillämpat råd eller rekommendationer från en röstnings- rådgivare”.

Redogörelse för hur berörd aktör ställer sig i de frågor som har behandlats på stämman

Av direktivet framgår att berörda aktörer offentligt ska redovisa hur de har röstat vid bolagsstämmor i bolag där de äger aktier (artikel 3g.1 led b i aktieägardirektivet). Vad som synes åsyftas här är att in- stitutionella investerare och kapitalförvaltare ska vara skyldiga att redovisa hur de har ställt sig till de frågor som har behandlats under stämman i ett portföljbolag. Det finns skäl att framhålla att vid en stämma i ett svenskt aktiebolag ska det bara ske en omröstning om en aktieägare begär det (7 kap. 37 § ABL) och stämman kan således fatta beslut utan att det sker en formell omröstning. Om redovis- ningsskyldigheten i det här aktuella sammanhanget knyts till att det ska ha skett en omröstning finns det, i vart fall beträffande svenska portföljbolag, en risk för att redovisningen kommer att avse ett mer begränsat antal frågor än vad direktivet avsett. Av den anledningen anser vi det mest förenligt med direktivets syfte om kravet i denna del uttrycks som att institutionella investerare och kapitalförvaltare ska vara skyldiga att lämna en redogörelse för hur de har ställt sig till de frågor som har behandlats vid portföljbolagens stämmor. Utifrån bl.a. denna information ska det vara möjligt att bedöma hur den in- stitutionella investeraren och förvaltaren har omsatt principerna för aktieägarengagemang i praktiken. För redovisningsskyldigheten sak- nar det således betydelse om den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren redovisat sin inställning i samband med besluts- fattandet.

I direktivet ges det möjlighet för den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren att avstå från att redovisa omröstningar som bedöms som oviktiga. En fråga kan vara oviktig antingen med hän- syn till vad den avser eller på grund av att den institutionella investe- rarens eller kapitalförvaltarens aktieinnehav i bolaget är begränsat. Den första delen av undantaget bör främst komma till användning för att från redogörelsen undanta beslutsfattande i formaliafrågor. Det kan exempelvis avse situationer när det i nationell rätt föreskrivs att det måste ske omröstning om stämmans behöriga utlysande, fast- ställande av dagordning m.m. Normalt bör den typen av frågor vara

241

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

av sådan art att den institutionella investeraren eller förvaltaren kan avstå från att redovisa dem. Vad som ska anses utgöra ett så pass begränsat aktieinnehav att en fråga kan undantas från redogörelsen måste avgöras från fall till fall. Det bör dock framhållas att även om den institutionella investeraren eller förvaltaren har ett så begränsat aktieinnehav att det ensamt inte ger något inflytande, kan det vara möjligt att få ett visst inflytande i samverkan med andra aktieägare. I en sådan situation kan det finnas skäl att redovisa även dessa om- röstningar.

Den årliga redogörelsen ska inte omfatta fond- och depåförsäkringar

Vi har i avsnitt 6.2.3 gjort bedömningen att ett försäkringsföretags skyldighet att anta principer för aktieägarengagemang bör begränsas till de situationer där företaget självt förfogar över aktieplaceringar- na. Därmed behöver det inte antas några principer för fond- och depåförsäkringar. En naturlig konsekvens av detta blir att försäk- ringsföretag inte heller ska vara skyldiga att lämna en årlig redo- görelse beträffande aktieplaceringar som företaget inte självt för- fogar över.

6.2.5Möjligheten att avstå från att anta principer m.m.

Bedömning: Det behöver inte göras några lagändringar för att reglerna om intressekonflikter även ska omfatta de nya reglerna om institutionella investerares och kapitalförvaltares skyldighet att anta principer för aktieägarengagemang.

Förslag: En institutionell investerare och en kapitalförvaltare kan avstå från att dels anta principer för aktieägarengagemang, dels lämna en årlig redogörelse. Om så sker, eller om principerna eller redogörelsen inte innehåller föreskriven information, ska den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta.

Principerna och den årliga redogörelsen eller skälen för att dessa – helt eller delvis – saknar föreskriven information, ska hål- las tillgängliga på den institutionella investerarens och kapitalför- valtarens webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt.

242

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Om en institutionell investerare har gett en kapitalförvaltare i uppdrag att ansvara för investeringarna och att även genomföra principerna för aktieägaengagemang, inklusive omröstningar, ska den institutionella investeraren på sin webbplats ange var kapital- förvaltaren har offentliggjort information om omröstningarna.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska ha rätt att meddela kompletterande föreskrifter angående intresse- konflikter.

Möjligheten att avstå från bl.a. skyldigheten att anta principer

I avsnitt 6.2.3 har vi nämnt att skyldigheten att anta principer för aktieägarengagemang och att utforma en årlig redogörelse är en s.k. följ-eller-förklara-reglering. Det innebär att en institutionell inves- terare eller kapitalförvaltare kan välja att exempelvis helt avstå från att anta sådana principer. Om så sker finns det dock en skyldighet att lämna en tydlig och motiverad förklaring till beslutet.

Som nämnts tidigare kan ett skäl för att avstå från att anta prin- ciper exempelvis vara att aktören har ett mycket begränsat aktiein- nehav. Vad som utgör ett i sammanhanget begränsat innehav måste bedömas från fall till fall. Det bör vara möjligt för exempelvis en in- stitutionell investerare som huvudsakligen investerar i värdepapper som inte handlas på en reglerad marknad att – med hänvisning till ett begränsat innehav av aktier som handlas på en reglerad marknad – avstå från att anta principer för aktieägarengagemang m.m. Ett annat skäl kan vara att aktören har en begränsad verksamhet och att det inte framstår som ekonomiskt försvarbart att ta fram sådana prin- ciper och lämna en årlig redogörelse. Huruvida en aktör har en så pass begränsad verksamhet att det finns skäl att avstå från att följa reglerna, måste också det avgöras från fall till fall. Vid en sådan be- dömning bör det tas hänsyn till att ett av direktivets syften är att bidra till ett större aktieägarengagemang. Om den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren har ett innehav med så begrän- sad omfattning att det inte kan ge något egentligt inflytande i något av portföljbolagen, kan det vara skäl för att avstå från att följa de aktuella kraven. Ytterligare ett skäl för att avstå från att anta prin- ciper för aktieägarengagemang m.m. kan vara att aktören som regel inte investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad

243

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

marknad, men tillfälligt investerare i den typen av värdepapper. Under sådana förhållanden bör det som regel inte finns ett behov av att vidta de åtgärder som direktivet föreskriver. Vad som utgör ett ”tillfälligt innehav”, måste avgöras från fall till fall men det bör vara fråga om en så pass kort period att den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren inte kan utnyttja de rättigheter som följer av aktieinnehavet.

Om en institutionell investerare eller kapitalförvaltare väljer att inte följa kraven, måste en tydlig och motiverad förklaring lämnas till detta. För att uppfylla detta krav på förklaring måste den insti- tutionella investeraren eller kapitalförvaltaren redogöra för de reso- nemang som legat bakom beslutet att inte anta principer eller lämna en redogörelse som gör det möjligt för deras kunder att förstå vad som legat bakom beslutet att inte rätta sig efter kraven i denna del. Denna skyldighet är inte begränsad till när den institutionella inves- teraren eller kapitalförvaltaren väljer att helt avstå från att följa krav- en, utan det finns även en skyldighet att förklara om exempelvis principerna saknar något av det innehåll som föreskrivs i lagen. En sådan förklaring bör kunna lämnas i principerna för aktieägarengage- mang.

Uppgifterna ska göras tillgängliga

Enligt direktivet ska en institutionell investerare och en kapitalför- valtare vara skyldiga att kostnadsfritt tillhandahålla principerna och den årliga redovisningen på sin webbplats. Medlemsstaterna får emellertid kräva att informationen ska offentliggöras kostnadsfritt på andra lättillgängliga sätt på internet (artikel 3g.2 och 3h.3 i aktie- ägarrättighetsdirektivet). Mot bakgrund av att vissa institutionella investerare, och då framför allt pensionsstiftelser, i dag saknar en egen webbplats gör vi bedömningen att det i lagen bör anges att in- formationen, förutom på en egen webbplats, även kan tillhandahållas på andra lättillgängliga sätt som är lika publika. I praktiken innebär det att offentliggörandet inte är begränsat till en egen webbplats, utan att den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren har möjlighet att lämna informationen på andra ställen på internet. För exempelvis pensionsstiftelser innebär det att informationen i stället

244

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

kan offentliggöras på en webbplats som tillhör den arbetsgivare vars pensionsutfästelse stiftelsen ska trygga.

Om principer för aktieägarengagemang eller en redogörelse för hur de har tillämpats inte har offentliggjorts eller om dessa i något avseende inte uppfyller lagens krav, ska den institutionella investera- ren eller kapitalförvaltaren vara skyldig att redovisa skälen för detta. I syfte att genomföra direktivet i denna del bör det införas bestäm- melser som reglerar denna skyldighet.

Institutionella investerares skyldighet att tillhandahålla information

I direktivet ställs det krav på att institutionella investerare, ska vara skyldiga att – när en kapitalförvaltare ”genomför” principerna för aktieägarengagemang för den institutionella investerarens räkning – ange var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om om- röstningarna (artikel 3g.2 andra stycket aktieägarrättighetsdirek- tivet).

Syftet med denna del av ändringsdirektivet synes vara att hantera den situationen att en institutionell investerare har gett en kapital- förvaltare i uppdrag att ansvara för aktieägarengagemang. Om upp- draget avser förvaltning genom ett företag för kollektiva investering- ar (en fond) är det inte den institutionella investeraren som röstar på en bolagsstämma och är därmed inte heller skyldig att i den årliga redovisningen lämna information i denna fråga. För att den institu- tionella investerarens kunder ska kunna få del av denna information och därmed få en uppfattning om hur kapitalförvaltaren har genom- fört den institutionella investerarens principer för aktieägarenga- gemang, ska den institutionella investeraren lämna upplysning om var denna information finns på kapitalförvaltarens webbplats. En bestämmelse som reglerar denna skyldighet bör införas i de lagar som omfattar de institutionella investerarna.

Den lösning som har valts i direktivet i denna del synes vara gan- ska omständlig. Det bör inte vara något som hindrar att den insti- tutionella investeraren – trots att den gett har en kapitalförvaltare i uppdrag att ansvara för aktieägarengagemang – i sin årliga redo- görelse lämnar uppgift om hur kapitalförvaltaren har röstat i fråga om den institutionella investerarens aktieinnehav. Skyldigheten att hänvisa till kapitalförvaltarens webbplats bör således gälla för det fall

245

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

att informationen inte finns tillgänglig på den institutionella investerarens webbplats.

Intressekonflikter

Enligt ändringsdirektivet ska regler om intressekonflikter som är til- lämpliga på institutionella investerare och kapitalförvaltare, inbegri- pet artikel 14 i AIFM-direktivet, artikel 12.1 b och artikel 14.1 d UCITS IV-direktivet och de berörda genomförandebestämmelserna samt artikel 23 i MiFID II-direktivet, vara tillämpliga också i fråga om aktieägarengagemang (artikel 3g.3 i aktieägarrättighetsdirek- tivet).

I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder finns sär- skilda uppföranderegler. Av dessa framgår att en AIF-förvaltare ska vidta alla rimliga åtgärder för att undvika intressekonflikter och för att identifiera, hantera och redovisa sådana konflikter som trots detta uppkommer. Vidare ska en AIF-förvaltare ha organisatoriska och administrativa system som förhindrar att den alternativa inves- teringsfondens intressen eller dess investerares gemensamma intres- sen påverkas negativt av intressekonflikter. En investerare i en alter- nativ investeringsfond får inte ges förmånligare villkor än övriga in- vesterare, om det inte framgår av fondens fondbestämmelser, bo- lagsordning eller motsvarande regelverk. Om dessa åtgärder inte är tillräckliga för att förhindra att investerarnas intressen kan komma att skadas, ska förvaltaren tydligt informera investerarna om arten av eller orsaken till intressekonflikterna innan förvaltaren utför några tjänster för deras räkning. En AIF-förvaltare ska vidta åtgärder för att förebygga problem som kan komma att skada investerares intres- sen (8 kap. 19 och 20 §§ LAIF).

Liknande uppföranderegler finns för värdepappersinstitut, som även de är skyldiga att vidta åtgärder för att förhindra intressekon- flikter (8 kap. 12 § LVM). Vidare ska ett fondbolag driva sin verk- samhet på ett hederligt, rättvist och professionellt sätt och även i övrigt så att allmänhetens förtroende för fondmarknaden upprätt- hålls. Fondbolaget ska ha tillräckliga resurser och rutiner för att verksamheten ska kunna fungera väl, samt vidta alla rimliga åtgärder för att förhindra att fondandelsägares intressen påverkas negativt av intressekonflikter (2 kap. 17 f § LVF).

246

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

När det gäller försäkringsföretag, ska dessa upprätta och följa riktlinjer för hantering av intressekonflikter mellan företagets in- tressenter. Vidare ska styrelsen fastställa försäkringstekniska rikt- linjer och riktlinjer för hantering av intressekonflikter. Riktlinjerna ska utvärderas och ses över minst en gång per år (10 kap. 24 och 25 §§ FRL).

De ovan redovisade bestämmelserna har en så generell utform- ning att de enligt vår bedömning även kommer att omfatta principer- na för aktieägarengagemang. Det behöver därför inte göras några ändringar för att de institutionella investerarna eller kapitalför- valtarna även i dessa sammanhang ska vara skyldiga att beakta risken för intressekonflikter. Det kan däremot finnas ett behov av att ut- färda kompletterande föreskrifter och av den anledningen bör det införas ett bemyndigande som ger regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, en sådan rätt. Lämpligen bör regeringen sub- delegera denna rätt till Finansinspektionen. Det nya bemyndigandet bör föras in i

1.lagen om värdepappersmarknaden som en ny paragraf i 8 kap. (12 a), och

2.15 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder som en ny fjärde punkt.

Slutligen gör vi bedömningen att bemyndigandet i 13 kap. 1 § 6 lagen om värdepappersfonder och 10 kap. 26 § 11 försäkringsrörelselagen redan ger en rätt att meddela sådana kompletterande föreskrifter.

De nya bestämmelsernas placering

Våra överväganden ovan leder till att det bör införas tre nya para- grafer som reglerar skyldigheten att anta principer för aktieägar- engagemang och lämna en årlig redogörelse.

Det innebär att i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. bör de tre nya paragraferna placeras efter de nuvarande 10 a–10 d §§ lagen om tryggande av vissa pensionsutfästelser m.m. som reglerar bl.a. skyldigheten att anta placeringsriktlinjer. De nya paragraferna bör ges benämningarna 10 e–10 g §§.

När det gäller lagen om värdepappersfonder gör vi bedömningen att de tre nya paragraferna bör placeras i 2 kap., som har rubriken

247

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

”Allmänna bestämmelser om fondbolag m.m.”. De nya paragraferna bör placeras efter 17 g § – som innehåller uppföranderegler – och benämnas 17 h–17 j §§.

I försäkringsrörelselagen bör de nya bestämmelserna placeras i 6 kap som har rubriken ”Investeringar”. De nya paragraferna bör benämnas 13 a–13 c §§.

I lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bör de nya bestämmelserna placeras i 8 kap. som har rubriken ”Skydd för in- vesterare och rörelseregler” och närmare bestämt efter 27 §. De nya bestämmelserna bör således benämnas 8 kap. 27 a–27 c §§. Bestäm- melserna bör placeras i motsvarande kapitel i lagen om värdepappers- marknaden (8 kap.) och då direkt efter 20 § och således benämnas 8 kap. 20 a–20 c §§.

6.3Institutionella investerares investeringsstrategi och överenskommelser med kapitalförvaltare

6.3.1Ändringsdirektivet

Institutionella investerare ska redovisa dels sin investeringsstrategi...

Medlemsstaterna ska se till att institutionella investerare offentligt redovisar hur de viktigaste inslagen i deras aktieinvesteringsstrategi, såvitt avser aktier upptagna till handel på en reglerad marknad, stäm- mer överens med deras ansvarsförbindelsers profil och löptid, i syn- nerhet för långfristiga ansvarsförbindelser, och hur de bidrar till till- gångarnas utveckling på medellång sikt (artikel 3h.1). Med ansvars- förbindelse avses i detta sammanhang det som brukar benämnas liv- försäkringsföretagens och tjänstepensionsinstitutens åtagande.

…dels arrangemang med en kapitalförvaltare

Om en kapitalförvaltare investerar för en institutionell investerares räkning, antingen på grundval av ett diskretionärt arrangemang med varje enskild kund eller genom ett företag för kollektiva investe- ringar, ska medlemsstaterna se till att den institutionella investeraren offentligt redovisar följande information om sin överenskommelse med kapitalförvaltaren:

248

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

–Hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren uppmuntrar den- ne att anpassa sin investeringsstrategi och sina investeringsbeslut efter profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvarsförbindelser, i synnerhet långfristiga ansvarsförbindelser.

–Hur den överenskommelsen uppmuntrar kapitalförvaltaren att fatta investeringsbeslut som grundas på bedömningar av investe- ringsobjektets finansiella och icke-finansiella resultat på medel- lång till lång sikt och att engagera sig i investeringsobjekten i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt.

–Hur metoden och tidshorisonten för utvärdering av kapitalför- valtarens prestationer och ersättningen för kapitalförvaltnings- tjänsterna stämmer överens med profilen och löptiden för den in- stitutionella investerarens ansvarsförbindelser, i synnerhet lång- fristiga ansvarsförbindelser, samt beaktar det långsiktiga resul- tatet i absoluta, snarare än relativa, termer.

–Hur den institutionella investeraren bevakar kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning och hur den definierar och bevakar portföljens avsedda omsättningshastighet eller hastig- hetsintervall varmed torde förstås gränser för portföljens om- sättning.

–Varaktigheten av överenskommelsen med kapitalförvaltaren.

Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren inte innehåller ett eller flera sådana inslag, ska den institutionella investeraren lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför det förhåller sig så (artikel 3h.2).

Diskretionär förvaltning innebär att den institutionella investera- ren träffar en överenskommelse med kapitalförvaltaren om inrikt- ningen på placeringen av de förvaltade medlen. Därefter är kapital- förvaltaren fri att inom ramen för överenskommelsen göra de in- vesteringar som denne finner lämplig. Investering genom ett företag för kollektiv investering innebär att den institutionella investeraren placerar medel i en värdepappersfond, ett utländskt fondföretag eller en AIF-fond.

Den information som avses i artikel 3h ska finnas tillgänglig kost- nadsfritt på den institutionella investerarens webbplats och uppdate- ras årligen; om ingen väsentlig förändring har skett behöver dock

249

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

ingen uppdatering göras. Medlemsstaterna får föreskriva att denna information ska finnas tillgänglig kostnadsfritt på andra lättillgäng- liga sätt på internet.

Medlemsstaterna ska se till att institutionella investerare som regleras genom Solvens II-direktivet får ta med denna information i sin rapport om solvens och finansiell ställning enligt artikel 51 i det direktivet (artikel 3h.3). Artikeln i Solvens II-direktivet är genom- förd genom 16 kap. 1 och 2 §§ i försäkringsrörelselagen.

6.3.2Gällande rätt

Mot bakgrund av de överväganden som vi gjort i avsnitt 6.2 ska det i följande verksamheter införas en skyldighet att redovisa överens- kommelser med kapitalförvaltare:

1.livförsäkringsföretag (FRL),

2.tjänstepensionsföretag (nya lagen om tjänstepensionsrörelse), och

3.pensionsstiftelser (tryggandelagen).

Försäkringsföretag

Aktsamhetskravet

En grundläggande regel för försäkringsföretag är att de ska investera sina tillgångar på ett aktsamt sätt. Aktsamhetskravet innebär bl.a. att investeringar endast får göras i sådana finansiella instrument och an- dra tillgångar vars risker försäkringsföretaget kan identifiera, mäta, övervaka, hantera, kontrollera och rapportera samt på lämpligt sätt beakta i den egna risk- och solvensbedömningen enligt 10 kap. 11 § andra stycket 1 försäkringsrörelselagen. Investeringar i finansiella instrument och andra tillgångar ska göras så att lämplig riskspridning uppnås (6 kap. 1–3 §§ FRL).

250

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Matchningsprincipen

Ett försäkringsföretag ska göra försäkringstekniska avsättningar för sina åtaganden med anledning av ingångna försäkringsavtal (5 kap. 3 § första stycket FRL). Det innebär att företaget ska göra avsätt- ningar som motsvarar det ansvar som försäkringsavtalen kan leda till. Tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna ska investeras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till åtagandenas art och löptid. Investering av dessa tillgångar ska även göras på ett sätt som bäst gagnar försäkringstagarnas intressen, mot bakgrund av de mål för investeringarna som har uppställts och offentliggjorts (6 kap. 7 § FRL). Regeln benämns ”matchningsprincipen”. Ett försäkrings- företag ska föra ett register som vid varje tidpunkt utvisar de till- gångar, värderade enligt 5 kap. 2 § försäkringsrörelselagen, som an- vänds för att täcka de försäkringstekniska avsättningarna (6 kap. 11 § första stycket FRL). Av avsnitt 6.2.2 framgår att det fortfarande finns försäkringsföretag som tillämpar den äldre versionen av för- säkringsrörelselagen där matchningsprincipen finns i 6 kap. 2 §.

Upprättande av styrdokument

Vidare är ett försäkringsföretag enligt 10 kap. 2 § försäkringsrörelse- lagen skyldigt att upprätta styrdokument för

1.riskhantering,

2.internkontroll,

3.internrevision,

4.verksamhet som omfattas av uppdragsavtal enligt 10 kap. 19 § försäkringsrörelselagen,

5.uppgiftslämnande till Finansinspektionen och kvalitetskontroll av uppgifterna, och

6.ändring av företagets interna modell, om en sådan modell används för att beräkna solvenskapitalkravet.

Styrdokumenten ska fastställas av styrelsen. De ska utvärderas och ses över minst en gång per år.

251

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

Offentliggörande av uppgifter

Det finns inte någon skyldighet för försäkringsföretag att offentlig- göra styrdokumenten. Dock finns det en allmän skyldighet för för- säkringsföretag att, innan en försäkring meddelas, lämna viss infor- mation till den som erbjuds att teckna försäkring. I denna skyldighet ingår bl.a. att lämna översiktliga uppgifter om vilka långsiktiga mål för placeringsverksamheten som försäkringsföretaget har fastställt med ungefärlig fördelning på

•aktier och andelar,

•fastigheter och lån mot säkerhet i fastighet,

•fastförräntade tillgångar, och

•övriga placeringar.

Vidare bör de långsiktiga målen delas upp på

a)de samlade tillgångarna,

b)de tillgångar som används för skuldtäckning som avser villkorad återbäring, och

c)de tillgångar som används för skuldtäckning som avser garanterad återbäring och övriga försäkringsåtaganden.

För information om försäkringsföretags historiska kapitalavkast- ning och kostnaderna för kapitalförvaltningen bör branschgemen- samma nyckeltal och mätmetoder användas, om sådana finns (av- snitt A, punkt 17–18 i bilaga 2 till Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd [FFFS 2011:39] om information som gäller försäk- ring och tjänstepension). Vidare ska ett försäkringsföretag, efter be- gäran av en ersättningsberättigad eller någon som företräder denne, lämna information om företagets principer för investering i till- gångar (avsnitt E, punkt 3 i FFFS 2011:39).

Ett försäkringsföretag ska offentliggöra en solvens- och verksam- hetsrapport en gång per år (16 kap. 1 § FRL). Enligt 16 kap. 2 § första stycket försäkringsrörelselagen ska solvens- och verksamhetsrap- porten innehålla en beskrivning av försäkringsföretagets

1. verksamhet och resultat,

252

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

2.företagsstyrningssystem,

3.riskprofil,

4.värderingsmetoder för solvensändamål, och

5.solvenssituation.

Finansinspektionen får under vissa förhållanden medge undantag från skyldigheten att offentliggöra uppgifter i vissa fall. Vidare finns det en skyldighet för försäkringsföretagen att under vissa förhållan- den uppdatera solvens- och verksamhetsrapporten (16 kap. 3–7 §§ FRL). Dessa bestämmelser gäller inte för de tjänstepensionsföretag som enligt övergångsbestämmelserna till lagen (2015:700) om änd- ring av försäkringsrörelselagen (2010:2046) tillämpar den äldre ver- sionen av försäkringsrörelselagen (jfr 2 punkten i övergångsbestäm- melserna).

Tjänstepensionskassor

Som framgår av avsnitt 6.2.2 upphävdes lagen om understöds- föreningar i samband med införandet av försäkringsrörelselagen (2 § 1 lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelselagen [2010:2043]). Under en övergångsperiod får dock tjänstepensions- kassor, som är en form av understödsförening, under vissa förhål- lande fortsätta att till utgången av juni 2019 tillämpa lagen om under- stödsföreningar (7 § lagen om införande av försäkringsrörelselagen).

Även tjänstepensionskassor som tillämpar lagen om understöds- föreningar är skyldiga att iaktta matchningsprincipen. Det innebär att kassans samlade tillgångar ska placeras i enlighet med bestämmel- serna i 7 kap. 9 a § andra och tredje meningarna försäkringsrörelse- lagen (1982:713) samt på det sätt som bäst gagnar de ersättningsbe- rättigades intressen och också i övrigt placeras på ett aktsamt sätt. I fråga om hänvisningen till den äldre försäkringsrörelselagen, kan det konstateras att det aktuella lagrummet har ändrats, varför hänvis- ningen till andra och tredje meningarna inte längre är korrekt. Hän- visningen ska rätteligen vara till hela paragrafen (jfr prop. 2007/08:40 s. 18). Enligt nämnda lagrum ska de tillgångar som används för skuldtäckning placeras så att lämplig riskspridning uppnås. Till- gångarna ska, med beaktande av bolagets försäkringsåtaganden och

253

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

förändringar i tillgångarnas framtida värde och avkastning, placeras så att bolagets betalningsberedskap är tillfredsställande och den för- väntade avkastningen tillräcklig (24 b § andra stycket UFL).

En understödsförening som driver verksamhet avseende tjänste- pensionsförsäkring ska upprätta och följa placeringsriktlinjer. Såda- na riktlinjer ska innehålla principerna för placering av samtliga till- gångar, med en särskild redovisning av principerna för placering av de tillgångar som används för skuldtäckning.

Senast när placeringsriktlinjer börjar användas, ska de ges in till Finansinspektionen. Understödsföreningen ska samtidigt lämna in en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för under- stödsföreningen samt för medlemmarna och andra ersättningsberät- tigade på grund av försäkringarna. Dessa bestämmelser gäller också vid ändring av placeringsriktlinjer (24 c § UFL).

Enligt 2 kap. 3 § Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2005:32) om placeringsriktlinjer och konsekvensanalys för institut som driver verksamhet avseende tjänstepension ska pla- ceringsriktlinjerna innehålla

1.en övergripande beskrivning av vilka tillgångar institutet får pla- cera i,

2.uppgift om institutets avkastningsmål och hur institutet avser att uppnå detta mål, och

3.uppgift om den eftersträvade risknivån i institutets totala port- följ, dvs. den kombinerade tillgångs- och åtagandeportföljen.

För de tjänstepensionskassor som tillämpar lagen om understöds- föreningar gäller även Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2003:7) om information som gäller livförsäkring och tjänstepension. I likhet med vad som gäller enligt Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2011:39) om information som gäller försäk- ring och tjänstepension ska en tjänstepensionskassa lämna översikt- liga uppgifter om vilka långsiktiga placeringsmål som fastställts för samtliga tillgångar med särskild redovisning dels för de tillgångar som används för skuldtäckning för villkorad återbäring, garanterad återbäring och övriga försäkringsåtaganden, dels för preliminärt fördelad (allokerad) återbäring, med angivande av fördelning på

1. aktier och andelar,

254

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

2.fastigheter och lån mot säkerhet i fastighet,

3.fastförräntade tillgångar, och

4.övriga placeringar.

Vidare ska det lämnas uppgift om i vilken utsträckning så kallad matchning mellan tillgångar och skulder tillämpas för säkerställande av tjänstepensionskassans åtaganden. Det ska även lämnas uppgifter om hur ytterligare information kan erhållas om försäkringsgivarens totala kapitalplaceringar (bilaga 1, avsnitt A, punkt 20 i FFFS 2003:7). I likhet med vad som gäller enligt FFFS 2011:39 är en tjänstepensionskassa som tillämpar FFFS 2003:7 skyldig att, på be- gäran av en ersättningsberättigad eller någon som företräder denne, lämna uppgift om placeringsriktlinjer (bilaga 1, avsnitt D, punkt 3).

Pensionsstiftelser

Om en pensionsstiftelse avser att trygga pensionen för minst 100 personer ska stiftelsen placera tillgångarna på ett sådant sätt att lämplig riskspridning uppnås. Vidare ska tillgångarna placeras på det sätt som bäst gagnar dem som omfattas av stiftelsens ändamål och också i övrigt på ett aktsamt sätt (9, 9 a och 10 a § lagen om tryg- gande av pensionsutfästelse m.m.).

En pensionsstiftelse ska upprätta och följa placeringsriktlinjer. Riktlinjerna ska innehålla principerna för placering av samtliga till- gångar. Senast när placeringsriktlinjerna börjar användas, ska de ges in till Finansinspektionen. Samtidigt ska pensionsstiftelsen lämna in en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för stiftelsen och dem som omfattas av stiftelsens ändamål. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare före- skrifter om vad såväl riktlinjerna som redogörelsen ska innehålla (10 b § första stycket tryggandelagen). En pensionsstiftelse ska se till att de personer som omfattas av verksamheten ges den infor- mation som behövs om stiftelsen och dess verksamhet (10 d § första stycket tryggandelagen).

Av 2 kap. 3 § i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2015:11) om placeringsriktlinjer och konsekvensanalys för pensionsstiftelser framgår att riktlinjerna ska innehålla bl.a.

255

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

1.en övergripande beskrivning av vilka tillgångar pensionsstiftelsen får placera i,

2.uppgift om pensionsstiftelsens avkastningsmål och hur den avser att uppnå detta mål, och

3.en övergripande beskrivning av arten och varaktigheten av de pensionsutfästelser som stiftelsen har till ändamål att trygga.

6.3.3Redovisning av aktieinvesteringsstrategi

Förslag: Institutionella investerare som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad ska offentliggöra en redogörelse för hur de viktigaste inslagen i deras investerings- strategi när det gäller dessa aktier stämmer överens med profilen och löptiden för deras åtaganden och hur de bidrar till tillgångar- nas utveckling på medellång till lång sikt.

För försäkringsföretag ska denna skyldighet enbart gälla i för- hållande till aktieplaceringar som försäkringsföretaget självt för- fogar över.

Artikel 3h i aktieägarrättighetsdirektivet kan delas upp i två delar. För det första ska institutionell investerare vara skyldiga att offent- liggöra en redogörelse för hur deras ”kapitalinvesteringsstrategi” stämmer överens med ansvarsförbindelsernas löptid m.m. För det andra ska institutionella investerare som ingår avtal med en kapital- förvaltare vara skyldiga att redovisa viss information angående över- enskommelsen. Enligt skälen till ändringsdirektivet är en strategi på medellång och lång sikt en nyckelfaktor för att möjliggöra en an- svarsfull förvaltning av tillgångar (skäl 19 i ändringsdirektivet).

I likhet med vad som gäller för skyldigheten att anta principerna för aktieägarengagemang (avsnitt 6.2), ska de nu aktuella skyldig- heterna vara begränsad till fall när den institutionella investeraren investerar i aktier som handlas på en reglerad marknad. Vidare har begreppet institutionell investerare samma innebörd i detta sam- manhang som i avsnitt 6.2.

I detta avsnitt berör vi frågan om skyldigheten att redovisa en investeringsstrategi. I avsnitt 6.3.4 hanterar vi frågan om institutio-

256

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

nella investerares skyldighet att lämna information om överenskom- melser med kapitalförvaltare. Slutligen lämnar vi i avsnitt 6.3.5 för- slag om vilka lagbestämmelser som direktivet bör ge upphov till.

Skyldigheten att lämna information om aktieinvesteringsstrategi

Genomgången av gällande rätt visar att det finns bestämmelser i för- säkringsrörelselagen, lagen om understödsföreningar och lagen om tryggande pensionsutfästelse m.m. som syftar till att skapa förutsätt- ningar för en ansvarsfull förvaltning. För det första finns det en skyl- dighet för aktörerna att anta dokument som ska läggas till grund för deras investeringsstrategier. Vidare finns den s.k. matchningsprin- cipen som innebär att de institutionella investerarna är skyldiga att beakta åtagandesidan. Därtill kommer att institutionella investerare som tillämpar försäkringsrörelselagen är skyldiga att årligen lämna en solvens- och verksamhetsrapport.

Det relativt omfattande regelverket till trots saknas det bestäm- melser som uppfyller direktivets krav i denna del. Av den anledning- en gör vi bedömningen att det är nödvändigt att införa bestämmelser som medför en skyldighet att årligen lämna en sådan offentlig redo- görelse som anges i direktivet. I avsnitt 6.3.5 och 6.4 lämnar vi för- slag till hur denna skyldighet ska regleras.

Artikel 3h i aktieägarrättighetsdirektivet tar sikte på de institu- tionella investerarnas ”ansvarsförbindelser”. I försäkringsrörelse- lagen och lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. används inte detta begrepp, utan i stället anges att de institutionella investe- rarna har vissa ”åtaganden” (se ex. 4 kap. 1 § FRL och 8 a § tryg- gandelagen). Enligt vår bedömning skulle det vara att föredra om detta begrepp används även när det gäller att beskriva de institutio- nella investerarnas tillkommande skyldigheter med anledning av aktieägarrättighetsdirektivet. Begreppet ”ansvarsförbindelser” är en översättning av engelskans ”liabilities”. Enligt vår mening medför inte ordet ”åtaganden” att direktivet får en annan innebörd och där- för föreslår vi att detta begrepp används.

I direktivet anges att den institutionella investeraren särskilt ska ange hur investeringsstrategin stämmer överens med den institutio- nella investerarens ”långfristiga” åtaganden. Syftet med denna skriv- ning synes vara att direktivförfattarna vill skicka signalen att det är

257

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

denna typ av åtaganden som den institutionella investeraren bör prioritera. Jfr skäl 19 i ändringsdirektivet där det bl.a. uttalas att en strategi på medellång till lång sikt är nyckelfaktor för att möjliggöra en ansvarsfull förvaltning av tillgångar. Enligt vår mening ger dock skrivningen i direktivet intrycket av att en institutionell investerare kan ha flera typer av åtaganden. Detta ger en missvisande bild av verksamheten. Slutligen när det gäller begreppet ”kapitalinveste- ringsstrategi” vill vi framhålla att i den engelska versionen används begreppet ”equity investment strategy”. Enligt vår mening speglas detta uttryck bättre om det på svenska anges att institutionella inves- terare ska lämna uppgift om hur deras ”aktieinvesteringsstrategi stämmer överens med deras åtagandens profil och löptid”.

Informationen ska vara översiktlig

Mot bakgrund av redan befintliga regelverk som styr investerings- strategi m.m. gör vi bedömningen att de nya skyldigheter som direk- tivet medför i denna del är tämligen begränsade. Redan i dag bör de institutionella investerarna tillämpa investeringsstrategier som är förenliga med deras åtagandens profil och löptid. I detta ligger även ett ansvar för att ha en strategi som bidrar till tillgångarnas ut- veckling på medellång till lång sikt. Det väsentliga nya i denna del torde således vara skyldigheten att lämna en offentlig redogörelse.

Det finns skäl att framhålla att direktivet i denna del kräver att det är de viktigaste inslagen i aktieinvesteringsstrategin som ska re- dovisas. Det ställs således inte krav på att redovisningen ska vara hel- täckande. Av betydelse är även att redovisningen i första hand riktar sig till den institutionella investerarens kunder. Det är som regel fråga om privatpersoner och det bör ha en inverkan på hur redovis- ningen utformas. För att direktivets syfte ska uppnås bör enligt vår bedömning redogörelsen vara översiktlig och ha ett innehåll som äv- en personer utan någon djupare kunskap om den finansiella mark- naden kan ta till sig.

Skyldigheten ska inte omfatta fond- och depåförsäkringar

Vi har i avsnitt 6.2.3 gjort bedömningen att ett försäkringsföretags skyldighet att anta principer för aktieägarengagemang bör begränsas

258

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

till de situationer där företaget självt förfogar över aktieplaceringar- na. Därmed omfattas inte fond- och depåförsäkringar av skyldighet- en att anta principer för aktieägarengagemang m.m. Av de skäl som anförts tidigare bör inte heller skyldigheten att redovisa investe- ringsstrategi gälla i förhållande till aktieplaceringar som ett försäk- ringsföretag inte självt förfogar över.

6.3.4Arrangemang med kapitalförvaltare

Förslag: En institutionell investerare som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad, och som träffar en överenskommelse med en kapitalförvaltare om diskretionär förvaltning, ska offentliggöra viss information om överenskom- melsen. Förutom varaktigheten av överenskommelsen ska det av informationen framgå hur den främjar en investeringsstrategi och investeringsbeslut i överensstämmelse med profilen och löptiden för den institutionella investerarens åtaganden. Vidare ska det framgå hur överenskommelsen främjar investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke- finansiella resultat på medellång till lång sikt och ett engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt. Av informationen ska det slutligen framgå hur den institutionella investeraren utvärderar och övervakar kapitalför- valtarens prestationer. Om överenskommelsen saknar ett eller flera av dessa inslag ska den institutionella investeraren lämna en tydlig och motiverad förklaring till det.

Om arrangemanget avser investering i en värdepappersfond, ett utländskt fondföretag eller en alternativ investeringsfond ska den institutionella investeraren i stället lämna information om hur placeringen stämmer överens med den institutionella investerarens åtagandens profil och löptid och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.

För försäkringsföretag ska dessa skyldigheter enbart gälla i förhållande till aktieplaceringar som försäkringsföretaget självt förfogar över.

Som framgått ovan ställer ändringsdirektivet ytterligare krav på institutionella investerare som väljer att i sin förvaltning anlita en

259

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

kapitalförvaltare. Syftet i denna del är att säkerställa att ett sådant arrangemang inte leder till att den institutionella investerarens inves- teringsstrategi sätts på undantag. Kunderna till den institutionella investeraren ska kunna lita på att investeringsstrategin är gällande även i de fall där en väsentlig del av investeringsbesluten fattas av kapitalförvaltare.

Definitionen av kapitalförvaltare är i detta sammanhang densam- ma som i avsnitt 6.2. Det innebär att redovisningsskyldigheten upp- står för institutionella investerare när de träffar överenskommelser med kapitalförvaltare, vilka inbegriper såväl svenska som utländska kapitalförvaltare.

Skillnaden mellan diskretionär förvaltning och förvaltning genom fonder

Enligt direktivets svenska översättning uppstår redovisningsskyldig- heten för den institutionella investeraren när denne träffar en ”över- enskommelse” med en kapitalförvaltare. Det ger intrycket att sådana överenskommelser träffas oavsett om investeringen sker till följd av ett diskretionärt arrangemang mellan den institutionella investera- ren och en kapitalförvaltare, eller om den institutionella investeraren väljer att göra investeringen genom ett företag för kollektiva inves- teringar (en fond). Denna uppfattning är inte utan invändning.

Ett diskretionärt arrangemang innebär att den institutionella in- vesteraren träffar ett avtal med en kapitalförvaltare om att förval- taren ska ansvara för investeringen inom vissa angivna ramar. Ett så- dant arrangemang innebär att kapitalförvaltaren är fri att ta de beslut om investeringar som förvaltaren finner lämpliga inom de ramar som följer av det ingångna avtalet. Med begreppet investeringar genom ett företag för kollektiva investeringar avses värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder. I en sådan situation väljer den institu- tionella investeraren att göra sina investeringar i en eller flera av de fonder som kapitalförvaltaren erbjuder.

När de båda alternativen läggs bredvid varandra blir det uppen- bart att diskretionär förvaltning bygger på en tydlig avtalssituation, medan förvaltning genom en eller flera värdepappersfonder eller alternativa investeringsfonder inte gör det. Vid den diskretionära förvaltningen ges kunden (den institutionella investeraren) möjlig-

260

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

het att utforma produkten, medan vid förvaltning i värdepappers- fonder erbjuds kunden en färdig produkt. I det senare fallet råder dessutom en likabehandlingsprincip som omöjliggör särbehandling av någon viss andelsägare.

I sammanhanget finns det skäl att framhålla att i den engelska versionen av direktivet används begreppet ”arrangement”. Det torde närmast motsvara svenskans arrangemang. Enligt vår mening är det lämpligt att detta ord används i stället för ”överenskommelse” i sam- band med investeringar genom ett företag för kollektiva investe- ringar. Detta för att inte riskera att ge den felaktiga uppfattningen att den typen av investeringar bygger på en särskild överenskom- melse mellan den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren. Detta begrepp används även i skälen till ändringsdirektivet (se skäl 20).

Det ska lämnas särskild information vid diskretionär förvaltning

Mot den redovisade bakgrunden gör vi bedömningen att det inte bör innebära några svårigheter att genomföra direktivets krav i de fall när en institutionell investerare träffar en överenskommelse med en kapitalförvaltare om diskretionär förvaltning. Vid sådan förvaltning ska den institutionella investeraren vara skyldig att redovisa viss in- formation om den överenskommelse som har träffats med kapital- förvaltaren.

Enligt led a i artikel 3h.2 i aktieägarrättighetsdirektivet ska den institutionella investeraren lämna information om hur överenskom- melsen med kapitalförvaltaren ”uppmuntrar denna att anpassa sin investeringsstrategi och sina investeringsbeslut efter profilen och löptiden för den institutionella investerarens åtaganden, i synnerhet långfristiga åtaganden”. Ordet uppmuntrar är en översättning av engelskans ”incentivises”. Enligt vår mening är en mer korrekt översättning från engelskan hur överenskommelsen ”ger incita- ment”. Båda dessa begrepp framstår dock som mindre lämpliga i en lagtext och enligt vår mening är det inte nödvändigt att uttryckligen ange att det är kapitalförvaltaren som ska ”uppmuntras” eller ”ges incitament” att investera på ett visst sätt. Det framgår av det aktuella sammanhanget. Av den anledningen bör detta krav i stället anges

261

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

som att den institutionella investeraren ska förklara ”hur överens- kommelsen främjar en investeringsstrategi och investeringsbeslut i överensstämmelse med profilen och löptiden för den institutionella investerarens åtaganden”. Av samma skäl som vi framfört i avsnitt

6.3.3bör det även i detta sammanhang enbart talas om ett

”åtagande”.

Vidare ska den institutionella investeraren lämna information om hur överenskommelsen ”uppmuntrar kapitalförvaltaren att fatta in- vesteringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och att engagera sig i investeringsobjekten i syfte att förbättra deras re- sultat på medellång till lång sikt” (artikel 3h.2 led b i aktieägar- rättighetsdirektivet). Inte heller i denna del anser vi att ordet ”upp- muntras” bör användas. Vidare bör begreppet investeringsobjekt – som är en översättning av engelskans ”investee companies” – ersättas med portföljbolag (jfr vår bedömning i avsnitt 6.2.3). Ett bättre sätt att uttrycka det nyss nämnda kravet är att ange det som att det ska framgå hur ”överenskommelsen främjar investeringsbeslut som grundas på bedömningar av investeringsobjektens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och ett engage- mang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medel- lång till lång sikt”. Det är enligt vår mening inte heller i detta sam- manhang nödvändigt att kapitalförvaltaren nämns för att det ska stå klart att avsikten är att det är kapitalförvaltaren som ska ges incita- ment att uppnå de aktuella kraven.

Vidare är den institutionella investeraren skyldig att förklara hur denne dels utvärderar kapitalförvaltarens prestationer, dels bevakar kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning. Slutligen ska den institutionella investeraren ange varaktigheten av den aktu- ella överenskommelsen (artikel 3h.2 led c–e i aktieägarrättighets- direktivet). När det gäller utvärderingen av kapitalförvaltarens pre- stationer anges bl.a. att den institutionella investeraren ska ange ”hur metoden och tidshorisonten för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer […] stämmer överens med profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvarsförbindelser [vår kursi- vering]”. Begreppet tidshorisont är en korrekt översättning av be- greppet ”time horizon” som används i den engelska versionen av direktivet. Även om vi inte har några invändningar mot översätt-

262

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

ningen är begreppet något luddigt och det passar enligt vår bedöm- ning inte i en lagtext. Det som direktivet vill uppnå i denna del ut- trycks bättre om det anges att den institutionella investeraren ska ”lämna information om hur metoden för utvärdering av kapitalför- valtarens prestationer, inbegripet längden av den tidsperiod som läggs till grund för utvärderingen, stämmer överens med den institu- tionella investerarens åtaganden”. Till det ovan redovisade kommer även att den institutionella investeraren – för det fall överenskom- melsen saknar något av de inslag som redovisats ovan – ska vara skyl- dig att ange skälen till detta (artikel 3h.2 andra stycket aktieägar- rättighetsdirektivet). Det är således även i denna del fråga om en s.k. följ-eller-förklara-reglering. I avsnitt 6.2.3 har vi gjort bedömningen att den typen av reglering förutsätter att det i lagtexten uttryckligen anges vilka krav som den aktuella aktören har att rätta sig efter. Vi gör inte någon annan bedömning i detta sammanhang och följakt- ligen bör det av lagtexten framgå vilka uppgifter som ska ingå i den institutionella investerarens redogörelse.

I likhet med den information som den institutionella investeraren ska lämna om sin investeringsstrategi, kommer även den här aktuella informationen i första hand vara avsedd för den institutionella in- vesterarens kunder. Av den anledningen bör informationen vara översiktlig och utformas på sådant sätt att även personer utan djupa- re kunskaper om den finansiella marknaden kan ta till sig den.

I övriga fall ska lämnas mer allmän information

Det förhållandet att en institutionell investerare vid investering i en värdepappersfond eller en alternativ investeringsfond köper en fär- dig produkt – och därmed inte träffar en särskild överenskommelse om fondens utformning med kapitalförvaltaren – gör det svårare att genomföra direktivets krav i denna del, som de framgår av den sven- ska språkversionen. I den engelska versionen används begreppet ”arrangements” (arrangemang), vilket möjliggör en mer flexibel tolkning.

Av betydelse i sammanhanget är att det finns ett tämligen detalje- rat regelverk som styr värdepappersfonder och alternativa investe- ringsfonder, i vart fall den undergrupp av alternativa investerings- fonder som benämns specialfonder och som får marknadsföras till

263

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

icke-professionella kunder i Sverige. För varje värdepappersfond ska det finnas bestämmelser som reglerar bl.a. investeringsinriktning (4 kap. 8 § LVF). Vidare ska det för varje värdepappersfond finnas ett aktuellt prospekt (informationsbroschyr), som ska ange bl.a. fondbestämmelserna, de ytterligare uppgifter som behövs för att man ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den och en tydlig och lättbegriplig förklaring av fondens riskprofil (4 kap. 15 § LVF).

Därtill ska det för varje värdepappersfond finnas ett aktuellt faktablad, som på ett lättbegripligt sätt och i sammanfattning ska innehålla den grundläggande information som behövs för att inves- terare ska kunna bedöma fonden och den risk som är förenad med att investera i den. Innehållet i faktabladet ska vara rättvisande och tydligt och får inte vara vilseledande. Det ska stämma överens med relevanta delar i prospektet. På begäran av en andelsägare eller den som avser att köpa andelar i en värdepappersfond, ska fondbolaget dessutom lämna kompletterande information om riskhanteringen för fonden, innehållande de kvantitativa gränser som gäller för place- ringen av fondmedlen, de metoder som valts för förvaltningen samt den senaste utvecklingen av risknivåer och avkastning för de vikti- gaste kategorierna av tillgångar som fondmedlen placeras i (4 kap.

16a och 17 §§ LVF). Liknande bestämmelser finns beträffande alter- nativa investeringsfonder som marknadsförs till icke-professionella investerare (10 kap. 1 och 2 §§ LAIF).

Med utgångspunkt i den dokumentation som ska finnas beträf- fande varje värdepappersfond och alternativ investeringsfond som marknadsförs till icke-professionella investerare, är det möjligt för den institutionella investeraren att inför ett investeringsbeslut kon- trollera att en viss fonds utformning, i relevanta fall som en del av en bredare portfölj av tillgångar, överensstämmer med kapitalförval- tarens investeringsstrategi. I avsnitt 6.3.3 har vi lämnat förslag om att det ska införas bestämmelser enligt vilka en institutionell inves- terare ska vara skyldig att förklara hur investeringsstrategin stämmer överens med deras åtagandens profil och löptid och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt. Genom att till detta lägga en skyldighet för den institutionella investeraren att för- klara hur investeringen av medlen i en viss värdepappersfond, ut- ländskt fondföretag eller alternativ investeringsfond överensstäm- mer med profil och löptid för den institutionella investerarens

264

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

åtaganden, säkerställs att det finns ett regelverk som överensstäm- mer med ändringsdirektivets övergripande syfte, nämligen att skapa förutsättningar för ett aktivt aktieägarengagemang.

Den ovan redovisade lösningen medför inte den interaktion mel- lan den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren som änd- ringsdirektivet har som ambition att uppnå (jfr skäl 19 i ändrings- direktivet). Värdepappersfondernas och alternativa investeringsfon- dernas konstruktion – särskilt när det gäller krav på likabehandling av kunder – möjliggör emellertid inte något sådant samspel. Enligt vår bedömning innebär den lösning som vi föreslår att den institu- tionella investerarens investeringsstrategi läggs till grund för valet av värdepappersfond eller alternativ investeringsfond. Det ligger i linje med direktivets syfte.

Redovisningen ska avse investeringsportföljen som helhet

Avslutningsvis vill vi framhålla att den nya informationsskyldighet

viföreslår inte innebär att varje enskild investering måste uppfylla de aktuella kraven. I likhet med vad som gäller för aktsamhetsprincipen är det helheten som är av intresse. Ett försäkringsföretag är skyldigt att göra sina investeringar så att en lämplig ”riskspridning” uppnås.

Det innebär att en investeringsportfölj får innehålla investeringar som kan beskrivas som riskfyllda. Kravet på en lämplig riskspridning innebär dock att sådana investeringar måste balanseras med andra placeringar som sänker den samlade risken.

På samma sätt bör det förhålla sig med de här aktuella kraven. Redovisningen bör ta sin utgångspunkt i en helhetsbedömning av de investeringar som här är aktuella, dvs. aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Den nya kraven innebär således inte att en institutionell investerare måste redovisa hur varje enskild investering i den typen av aktier överensstämmer med profilen och löptiden för dess åtaganden. Vidare bör det inte heller vara ett krav att den institutionella investeraren tar hänsyn till varje enskilt port- följbolags resultat på medellång till lång sikt. Det bör således även i fortsättningen vara möjligt att göra enskilda investeringar som inte tar sikte på ett portföljbolags långsiktiga resultat. Om så inte skulle vara fallet skulle nämligen de förutsättningar som aktsamhetsprin- cipen bygger på sättas ur spel. Det kan inte vara avsikten. Mot denna

265

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

bakgrund ska de institutionella investerarna förklara hur de aktuella investeringarna som helhet uppfyller de här aktuella kraven.

Skyldigheten ska inte omfatta fond- och depåförsäkringar

Vi har i avsnitt 6.2.3 gjort bedömningen att ett försäkringsföretags skyldighet att anta principer för aktieägarengagemang bör begränsas till de situationer där företaget självt förfogar över aktieplaceringar- na. Därmed omfattas inte fond- och depåförsäkringar av skyldig- heten att anta principer för aktieägarengagemang m.m. Av samma skäl som anförts tidigare bör den här aktuella skyldigheten att of- fentliggöra arrangemang med kapitalförvaltare begränsas till att gälla situationer där ett försäkringsföretag självt förfogar över aktieplace- ringarna.

6.3.5Information i solvens- och verksamhetsrapport

Förslag: Livförsäkringsföretag som är skyldiga att offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport ska i denna rapport kunna lämna information om sin aktieinvesteringsstrategi och om över- enskommelser med kapitalförvaltare. Sådana företag som inte är skyldiga att offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport ska lämna informationen på annat lämpligt sätt.

Informationen ska hållas tillgänglig kostnadsfritt på företagets webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt och uppdateras årligen. Någon uppdatering behöver dock inte ske om det inte har skett någon väsentlig förändring.

När det kommer till frågan om var den aktuella informationen ska lämnas, anges det i direktivet att medlemsstaterna ska se till att de institutionella investerare som regleras genom Solvens II-direktivet får ta med informationen i sin rapport om solvens och finansiell ställning enligt artikel 51 i Solvens II-direktivet (artikel 3h.3 andra stycket aktieägarrättighetsdirektivet). Vad som avses är den solvens- och verksamhetsrapport som regleras i 16 kap. och 19 kap. 54–57 §§ försäkringsrörelselagen. Som framgått av vår genomgång av gällande

266

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

rätt finns det livförsäkringsföretag och försäkringsbolag som tillhan- dahåller tjänstepensionsförsäkring som tillämpar försäkringsrörelse- lagen och som därmed är skyldiga att årligen lämna en sådan rapport.

Det bör införas nya bestämmelser i 16 kap. försäkringsrörelselagen

Mot ovan nämnda bakgrund bör skyldigheten att lämna uppgifter om aktieinvesteringsstrategi och arrangemang med kapitalförvaltare regleras i 16 kap. försäkringsrörelselagen. Av 16 kap. 2 § försäkrings- rörelselagen följer vilket innehåll solvens- och verksamhetsrappor- ten ska ha. Bestämmelserna till följd av artikel 3h i aktieägarrättig- hetsdirektivet bör införas därefter i tre nya paragrafer (2 a–2 c §§). Av dessa bör bl.a. framgå att den institutionella investeraren får lämna den aktuella informationen i solvens- och verksamhetsrappor- ten. De institutionella investerare som är skyldiga att offentliggöra en solvens- och verksamhetsrapport ska således kunna välja om in- formationen ska tas med i rapporten eller offentliggöras på annat sätt.

Av 19 kap. 54 § andra stycket och 56 § tredje stycket försäkrings- rörelselagen framgår att bestämmelserna i 16 kap. 2–8 §§ samma lag om offentliggörande ska gälla i tillämpliga delar. Det innebär att även de nya bestämmelserna kommer att gälla för solvens- och verksam- hetsrapporter på gruppnivå.

Som framgått ovan finns det försäkringsbolag som bedriver tjän- stepensionsverksamhet och tjänstepensionskassor som tillämpar äldre lagstiftning och därmed inte är skyldiga att årligen offentlig- göra en solvens- och verksamhetsrapport. För dessa bör gälla att de ska offentliggöra informationen på annat lämpligt sätt. Vi återkom- mer i avsnitt 6.4 till förslag om hur den nya regleringen även ska bli gällande för de försäkringsföretag som tillämpar den äldre versionen av försäkringsrörelselagen.

Nya bestämmelser i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Det saknas i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. bestäm- melser som motsvarar de som finns i försäkringsrörelselagen om sol- vens- och verksamhetsrapport. Däremot finns det bestämmelser

267

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

som reglerar arbetsgivarens möjligheter att i sin balansräkning redo- visa avsatta pensioner (5–8 a § tryggandelagen). Mot bakgrund av dessa förhållanden är det enligt vår bedömning nödvändigt att i tryg- gandelagen införa nya bestämmelser som reglerar arbetsgivarens skyldighet att beträffande en pensionsstiftelse offentliggöra den information som här är aktuell. De nya bestämmelserna bör införas som tre nya paragrafer (10 e–10 g §§) i lagen om tryggande av pen- sionsutfästelse m.m.

Uppgifterna ska uppdateras årligen

Vidare ska det framgå av de nya bestämmelserna att den institutio- nella investeraren är skyldig att årligen uppdatera informationen. Detta krav ska dock inte vara absolut och en institutionell investera- re som gör bedömningen att det inte har skett någon väsentlig för- ändring under det gångna året, ska kunna avstå från att uppdatera informationen.

Vad som utgör en väsentlig förändring måste avgöras från fall till fall. Dock bör en institutionell investerare kunna avstå från att göra en uppdatering om det enbart skett mindre justeringar i den över- enskommelse som träffats med en kapitalförvaltare.

6.4Vissa tjänstepensionsföretag och tjänstepensionskassor

Förslag: De nya bestämmelserna i försäkringsrörelselagen ska genom övergångsbestämmelser göras gällande även för försäk- ringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensions- försäkring och som tillämpar försäkringsrörelselagen i dess äldre lydelse. De ska således vara skyldiga att

–anta principerna för aktieägarengagemang och lämna en årlig redogörelse om det,

–redovisa sin aktieinvesteringsstrategi, och

–redovisa eventuella överenskommelser med kapitalförvaltare.

268

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Bedömning: Tjänstepensionskassor som tillämpar den upphävda lagen om understödsföreningar bör vara undantagna från att til- lämpa de nya reglerna i avvaktan på den nya tjänstepensionsrörel- selagen.

Det bör även i den nya tjänstepensionsrörelselagen införas bestämmelser om principerna för aktieägarengagemang, redovis- ning av aktieinvesteringsstrategi och redovisning av överenskom- melser med kapitalförvaltare.

I avsnitt 6.2.2 framgår att både försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepensionsförsäkring och pensionskas- sor under en övergångsperiod får tillämpa äldre och upphävd lag- stiftning i form av dels en äldre lydelse av försäkringsrörelselagen, dels lagen om understödsföreningar (andra punkten i övergångsbe- stämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelse- lagen och 7 § lagen [2010:2044] om införande av försäkringsrörelse- lagen). Det är inte möjligt för oss att föreslå ändringar i den upp- hävda lagen och givet utformningen av övergångsbestämmelserna kommer de nya bestämmelserna som vi föreslår ska införas i 16 kap. försäkringsrörelselagen inte att gälla för de aktuella institutionella investerarna, om det inte vidtas någon särskild åtgärd. Ett korrekt genomförande av direktivet kräver enligt vår bedömning att även de aktörer som tillämpar äldre/upphävd lagstiftning omfattas av de nya bestämmelserna.

Mot denna bakgrund är den enda möjligheten att göra bestäm- melserna gällande för de aktuella aktörerna att det införs övergångs- bestämmelser till vårt förslag till lag om ändring i försäkringsrörelse- lagen. När det gäller försäkringsföretag som tillämpar försäkrings- rörelselagen i dess äldre lydelse bör det införas en övergångsbestäm- melse med innebörden att dessa ska tillämpa de nya bestämmelserna i 6 kap. 13 a–13 b §§ och 16 kap. 2 a–2 c§§ försäkringsrörelselagen. Denna lösning innebär att aktörerna behöver tillämpa två regelkom- plex, vilket kan uppfattas som komplicerat. Det bör dock framhållas att så redan är fallet och enligt den aktuella övergångsbestämmelsen är försäkringsföretagen redan i dag tvungna att tillämpa bestämmel- ser i såväl den gamla som den nya försäkringsrörelselagen (jfr första och andra styckena i punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen [2015:700] om ändring i försäkringsrörelselagen [2010:2043]). Vårt förslag innebär således inte något väsentligt nytt inslag för dessa

269

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

aktörer och förslaget innebär inte heller att det sker några ändringar i dessa aktörers skyldighet att tillämpa den äldre versionen av för- säkringsrörelselagen.

Som nämnts ska försäkringsföretag som tillämpar den äldre lag- stiftningen inte lämna någon solvens- och verksamhetsrapport. Detta bör inte leda till något problem när det kommer till att til- lämpa de aktuella bestämmelserna, eftersom det av bestämmelserna framgår att informationen får lämnas i en sådan rapport. För det aktörer som inte ska lämna en sådan rapport innebär det att de måste lämna uppgifterna på annat sätt. Det är upp till den institutionella investeraren att avgöra hur informationen ska lämnas, så länge den görs tillgänglig kostnadsfritt på dess webbplats.

För att fullt ut genomföra direktivet skulle det dessutom krävas att de nya bestämmelserna i försäkringsrörelselagen görs tillämpliga för understödsföreningar som tillämpar den upphävda lagen om tjänstepensionskassor. En sådan lösning skulle emellertid innebära att dessa aktörer blir skyldiga att tillämpa ett helt nytt regelverk och det enbart under en övergångsperiod. Det är enligt vår mening inte försvarbart att lämna ett sådant förslag. Av dessa skäl anser vi att de aktuella tjänstepensionskassorna inte ska vara skyldiga att tillämpa de nya bestämmelserna i avvaktan på genomförande av IORP II- direktivet.

Enligt det förslag som lämnats av Tjänstepensionsföretagsutred- ningen ska IORP II-direktivet genomföras bl.a. genom att det införs en ny tjänstepensionsrörelselag (SOU 2014:57). Eftersom lagen ifråga ännu inte existerar är vi förhindrade att lämna några förslag till ändringar i den. Vi vill dock framhålla att om lagen blir verklighet bör det i den införas bestämmelser motsvarande dem som vi nu föreslår ska införas i försäkringsrörelselagen, dvs. bestämmelser som reglerar skyldighet att utarbeta och offentliggöra principer för aktie- ägarengagemang m.m.

6.5Genomlysning av kapitalförvaltare

6.5.1Ändringsdirektivet

Medlemsstaterna ska se till att kapitalförvaltare en gång per år redo- visar för institutionella investerare med vilka de har ingått sådana

270

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

överenskommelser som avses i artikel 3h, hur deras investerings- strategi och genomförandet av den överensstämmer med deras över- enskommelse och bidrar till utvecklingen av den institutionella in- vesterarens eller fondens tillgångar på medellång till lång sikt. Redo- visningen ska inbegripa rapportering om de mest betydande riskerna på medellång till lång sikt som investeringarna är förenade med, portföljens sammansättning, omsättning och omsättningskostna- der, anlitande av röstningsrådgivare för engagemang i bolagen samt deras policy för utlåning av värdepapper och hur denna tillämpas för att fullfölja engagemanget i tillämpliga fall, särskilt vid investerings- objektens bolagsstämmor. Denna redovisning ska även inbegripa information om huruvida, och i så fall hur, de fattar investerings- beslut på grundval av en bedömning av investeringsobjektets resultat på medellång till lång sikt, inklusive dess icke-finansiella resultat, och om huruvida, och i så fall vilka intressekonflikter som har uppkom- mit i samband med engagemanget och hur kapitalförvaltarna har hanterat dem (artikel 3i.1).

Medlemsstaterna får föreskriva att informationen enligt artikel 3i.1 ska redovisas tillsammans med den årsrapport som avses i artikel 68 i UCITS IV-direktivet eller artikel 22 i AIFM-direktivet, alter- nativt de regelbundna meddelanden som avses i artikel 25.6 i MiFID II-direktivet. Om den information som redovisas i enlighet med artikel 3i.1 redan är tillgänglig för allmänheten är kapitalförvaltaren inte skyldig att lämna information direkt till den institutionella in- vesteraren (artikel 3i.2).

Enligt UCITS IV-direktivet ska ett fondbolag för varje värde- pappersfond det förvaltar offentliggöra bl.a. en årsrapport för varje räkenskapsår. Reglerna i direktivet omfattar även utländska förvalt- ningsbolag och investeringsbolag. Årsrapporten ska ges ut inom fyra månader från utgången av den redovisningsperiod som den avser. Liknande bestämmelser finns AIFM-direktivet. Enligt MiFID II- direktivet ska ett värdepappersföretag lämna tillfredsställande rap- porter till kunden om de tjänster företaget tillhandahållit.

271

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

6.5.2Gällande rätt

Det saknas i gällande rätt bestämmelser som reglerar skyldigheten för kapitalförvaltare att årligen lämna en redogörelse till institutio- nella investerare. Avsaknaden av bestämmelser med ett sådant speci- fikt innehåll innebär emellertid inte att det helt saknas bestämmelser enligt vilka kapitalförvaltarna är skyldiga att lämna årsredovisningar.

Fondbolag

För varje värdepappersfond ska det lämnas en årsberättelse

Ett fondbolag är skyldigt att för varje värdepappersfond lämna dels en årsberättelse, dels en halvårsredogörelse. Årsberättelsen ska läm- nas inom fyra månader från räkenskapsårets utgång, medan halvårs- redogörelsen ska lämnas inom två månader från första halvårets ut- gång. Dessa redovisningar ska innehålla den information som behövs för att man ska kunna bedöma varje värdepappersfonds utveckling och ställning. Handlingarna ska på begäran kostnadsfritt skickas till andelsägarna och finnas att tillgå hos fondbolaget och förvaringsin- stitutet. Utöver det nyss sagda ska årsberättelsen innehålla uppgifter om det sammanlagda ersättningsbeloppet för räkenskapsåret, för- delat på fasta och rörliga ersättningar, som fondbolaget betalat ut till sin personal samt om efterlevnaden och väsentliga förändringar av fondbolagets ersättningspolicy (4 kap. 18 § LVF).

Vidare är fondbolaget skyldigt att kostnadsfritt tillhandahålla bl.a. årsberättelsen och halvårsredogörelsen till den som avser att köpa andelar i värdepappersfonden (4 kap. 20 § LVF). Därtill ska bl.a. årsberättelsen och halvårsredogörelsen lämnas in till Finansin- spektionen så snart de har färdigställts (4 kap. 21 § LVF).

Fondbolaget ska lämna upplysning om fondens totala kostnader

Fondbolaget ska varje år skriftligen informera varje andelsägare i en värdepappersfond om hur stor del av de totala kostnaderna för fon- den under det närmast föregående året som hänför sig till andelsin- nehavet. I informationen ska det anges hur stor del av beloppet som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring av fondtillgångarna. I fråga om fondandelar som enligt 4 kap. 12 § lagen

272

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

om värdepappersfonder lämnats till någon annan för förvaltning ska informationen ges till förvaltaren. Fondbolaget får ange ett samman- lagt belopp för alla andelar i en värdepappersfond som lämnats för förvaltning till samma förvaltare. I samband med att bolaget lämnar den nyss sagda informationen ska andelsägarna tillfrågas om de vill ha årsberättelsen och halvårsredogörelsen sig tillsända (4 kap. 18 § andra stycket andra meningen och 22 § LVF). I fråga om andels- innehav som omfattas av lagen (1993:931) om individuellt pensions- sparande ska informationen enligt 4 kap. 22 § lagen om värdepap- persfonder lämnas till det pensionssparinstitut som administrerar sparandet. Om andelsinnehaven är registrerade i institutets namn (förvaltarregistrerade), ska fondbolaget i stället informera om vilka kostnader som dagligen belastat fonden under det närmast föregåen- de kalenderåret, redovisat per fondandel. I informationen ska det anges hur stor del av beloppen som avser förvaltningskostnader, inklusive kostnader för förvaring (4 kap. 23 § LVF).

Fondbolaget ska lämna information om hållbarhet

Vidare ska ett fondbolag för varje värdepappersfond som bolaget förvaltar lämna den information som behövs för förståelsen av fon- dens förvaltning med avseende på hållbarhet, däribland i frågor som rör miljö, sociala förhållanden, personal, respekt för mänskliga rät- tigheter och motverkande av korruption. Informationen ska be- skriva

1.vilka hållbarhetsaspekter som beaktas i förvaltningen,

2.den eller de metoder som används för hållbarhetsarbetet, och

3.uppföljningen av hållbarhetsarbetet.

Informationen ska finnas tillgänglig på fondbolagets webbplats. Därutöver ska information enligt punkterna 1 och 2 lämnas i fon- dens informationsbroschyr och årsberättelse. Information enligt punkten 3 ska lämnas i fondens årsberättelse eller i en separat rap- port.

273

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

Om hållbarhetsaspekter inte beaktas vid förvaltningen av fonden, ska i stället uppgift om detta finnas tillgänglig på fondbolagets webb- plats samt i fondens informationsbroschyr och årsberättelse (4 kap. 24 § LVF).

I vissa fall ska uppgift lämnas om avgifter

Om en betydande del av medlen i en värdepappersfond placeras i fondandelar enligt 5 kap. 15 § lagen om värdepappersfonder, ska, slutligen, bl.a. årsberättelsen för fonden innehålla uppgifter både om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av fonden och om den högsta avgift som får tas ut för förvaltningen av de fonder eller utländska fondföretag i vars fondandelar medlen placeras. Om medel i en värdepappersfond placeras i andelar i en fond eller ett utländskt fondföretag som i sin tur förvaltas, direkt eller genom uppdrag, av samma fondbolag som värdepappersfonden eller av en fondförval- tare som direkt eller indirekt har samma ledning eller ägare som vär- depappersfondens fondbolag, får fondbolaget inte ta ut någon avgift för förvärv eller inlösen av andelarna i den fond eller det utländska fondföretag som fondmedlen har placerats i (5 kap. 18 § LVF).

Finansinspektionens föreskrifter om årsberättelsen

Finansinspektionen har antagit relativt detaljerade föreskrifter för värdepappersfonder som gäller utformningen av bl.a. årsberättelsen. Av 31 kap. 4 § Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2013:9) om värdepappersfonder följer att en årsberättelse ska bestå av

1.en balansräkning,

2.en resultaträkning,

3.uppgifter om värdepappersfondens innehav och positioner i finansiella instrument,

4.tilläggsupplysningar, samt

5.en förvaltningsberättelse.

Årsberättelsen ska upprättas på ett överskådligt sätt och enligt god redovisningssed. Vidare ska den som en helhet ge en rättvisande bild

274

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

av värdepappersfondens resultat och exponering för finansiella ris- ker samt dess ställning och utveckling i övrigt (31 kap. 6 och 7 §§ FFFS 2013:9). Balansräkningen ska i sammandrag redovisa värde- pappersfondens samtliga tillgångar och skulder på balansdagen. Balansräkningen ska avslutas med uppgifter om fondförmögen- heten. Ställda säkerheter och åtaganden ska tas upp inom linjen. Resultaträkningen ska i sammandrag redovisa värdepappersfondens samtliga intäkter och kostnader under räkenskapsåret (31 kap. 11 och 12 §§ FFFS 2013:9).

Av 31 kap. 16 och 17 §§ FFFS 2013:9 framgår vilka poster som balansräkningen ska innehålla. Motsvarande bestämmelser för resul- taträkningen finns i 31 kap. 18–26 §§ FFFS 2013:9. I 31 kap. 28– 33 §§ FFFS 2013:9 finns regler för redovisning av värdepappers- fondens innehav och positioner i finansiella instrument. Därtill ska årsredovisningen innehålla vissa tilläggsupplysningar som regleras i 31 kap. 34–48 a §§ FFFS 2013:9. Det rör sig om uppgifter om bl.a. förändring av fondförmögenheten och riskbedömning.

Årsberättelsen ska slutligen innehålla en förvaltningsberättelse. Av 31 kap. 49 § FFFS 2013:9 följer att den ska innehålla

1.en redogörelse för hur fondförmögenheten har utvecklats när det gäller netto av in- och utflöde samt avkastning,

2.en redogörelse för och kommentarer till väsentliga faktorer som har påverkat resultatutfallet, såsom större valutakursförändring- ar,

3.upplysningar om eventuella personella eller organisatoriska för- ändringar av väsentlig betydelse för värdepappersfonden,

4.upplysningar om andra väsentliga händelser, t.ex. ändring av pla- ceringsinriktning eller jämförelseindex,

5.upplysningar om sådana faktorer, händelser och förändringar som avses i 2–4 och som har inträffat efter räkenskapsårets slut, samt

6.en redogörelse för var och en av de väsentliga risker som är för- knippade med de innehav som fonden har per balansdagen.

Förvaltningsberättelsen ska även innehålla uppgifter om nyckeltal som beskriver värdepappersfondens värdeutveckling, risker och

275

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

kostnader samt omsättningshastighet på fondens innehav av finan- siella instrument (31 kap. 50 § FFFS 2013:9). I 31 kap. 51–53 §§ FFFS 2013:9 finns det bestämmelser som anger hur omsättnings- hastigheten ska beräknas.

Av förvaltningsberättelsen ska även den totala förvaltnings- kostnaden för det gångna året framgå. Denna kostnad ska uttryckas i kronor för ett andelsinnehav som vid årets ingång antas vara värt 10 000 kronor. Det ska även antas att andelarna i värdepappers- fonden har behållits under hela året. En eventuell utdelning från fon- den ska antas ha återinvesterats i nya andelar och värdet av dessa andelar ska ingå vid beräkningen av den sammanlagda förvaltnings- kostnaden (31 kap. 54 § FFFS 2013:9).

AIF-förvaltare

För varje AIF-fond ska det lämnas en årsberättelse

I likhet med ett fondbolag är även en AIF-förvaltare skyldig att för varje AIF-fond lämna en årsberättelse inom sex månader från ut- gången av räkenskapsåret (10 kap. 4 § LAIF). En AIF-förvaltares årsberättelse ska enligt 10 kap. 5 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ha samma beståndsdelar som ett fondbolags årsberättelse och således innehålla

1.en balansräkning eller annan redovisning av tillgångar och skul- der,

2.en resultaträkning,

3.en verksamhetsberättelse,

4.information om väsentliga förändringar i den information som ska lämnas enligt 1, 9 och 10 §§, och

5.information om ersättningar.

Av 10 kap. 5 § andra stycket lagen om alternativa investeringsfonder följer att uppgifterna om räkenskaperna i årsberättelsen ska sam- manställas i enlighet med

276

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

1.bestämmelserna om redovisning i den alternativa investerings- fondens hemland eller, om det är fråga om en icke EES-baserad alternativ investeringsfond, i det land där fonden är etablerad, och

2.fondens fondbestämmelser, bolagsordning eller motsvarande regelverk.

Enligt 10 kap. 6 § första stycket lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder ska information om ersättningar i enlighet med 5 § första stycket 5 i samma kapitel innehålla

1.det sammanlagda ersättningsbeloppet till AIF-förvaltarens an- ställda under året fördelat på fasta och rörliga ersättningar med uppgift om antal ersättningsmottagare, och

2.totalt ersättningsbelopp till AIF-förvaltarens verkställande led- ning och sådana anställda som väsentligt påverkar den alternativa investeringsfondens riskprofil.

Om fonden har betalat ut särskilda vinstandelar, ska AIF-förvaltaren lämna information och beloppsuppgifter avseende vinstandelarna (10 kap. 6 § andra stycket LAIF). Enligt 10 kap. 9 § lagen om för- valtare av alternativa investeringsfonder ska en AIF-förvaltare för varje EES-baserad alternativ investeringsfond som förvaltaren för- valtar och för varje alternativ investeringsfond som förvaltaren marknadsför inom EES dessutom regelbundet lämna information till investerarna om

1.andelen icke likvida tillgångar i fonden,

2.ändringar i fondens likviditetshantering, och

3.fondens aktuella riskprofil och de riskhanteringssystem som til- lämpas.

Av 10 kap. 10 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder följer att en AIF-förvaltare som förvaltar EES-baserade alternativa investeringsfonder som använder finansiell hävstång eller som inom EES marknadsför alternativa investeringsfonder som använder fin- ansiell hävstång, för varje sådan fond regelbundet ska lämna infor- mation till investerarna om

277

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

1.det totala beloppet för den finansiella hävstång som fonden an- vänt,

2.förändringar i den högsta nivå av finansiell hävstång som förval- taren får använda för fondens räkning, och

3.rätt att förfoga över säkerheter eller andra garantier som har läm- nats enligt ordningen för finansiell hävstång.

Slutligen finns det i 10 kap. 11 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder bestämmelser enligt vilka en AIF-förvaltare är skyldig att lämna viss information om hållbarhet. Kraven är i denna del desamma som ställs på ett fondbolag (jfr 4 kap. 24 § LVF).

Bestämmelser i kommissionens delegerade förordning

I artiklarna 103–107 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europa- parlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU vad gäller undantag, allmänna verksamhetsvillkor, förvaringsinstitut, finansiell hävstång, öppenhet och tillsyn finns bestämmelser som reglerar innehållet i AIF-förvaltarnas årsberättelse. I fråga om verksamhetsberättelsen framgår av artikel 105.1 att den minst ska innehålla

a)en översikt över investeringsverksamheten under året eller perio- den samt en översikt över AIF-fondens portfölj vid slutet av året eller perioden,

b)en översikt över AIF-fondens resultat under året eller perioden,

c)väsentliga förändringar enligt vad som anges nedan i den informa- tion som avses i artikel 23 i AIFM-direktivet och som inte redan redovisats i de finansiella rapporterna.

Vidare framgår att rapporten ska innehålla en rättvis och välavvägd granskning av AIF-fondens aktiviteter och resultat samt en be- skrivning av de viktigaste risker och investeringsosäkerheter eller ekonomiska osäkerheter som AIF-fonden kan exponeras mot (arti- kel 105.2 i kommissionens delegerade förordning).

Iden utsträckning som behövs för att förstå AIF-fondens inves- teringsaktiviteter eller resultat ska analysen innehålla både finansiella

278

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

och icke-finansiella nyckelindikatorer som är relevanta för AIF-fon- den i fråga. De upplysningar som lämnas i rapporten ska vara fören- liga med nationella regler i AIF-fondens etableringsland. Upplys- ningarna i verksamhetsberättelsen för räkenskapsåret ska ingå i sty- relsens eller investeringsförvaltarnas rapporter, i den mån sådana rapporter brukar lämnas samtidigt med AIF-fondens finansiella rap- porter (artikel 105.3–4 i kommissionens delegerade förordning).

Slutligen finns det i artikel 106 i kommissionens delegerade för- ordning bestämmelser om redovisning av väsentliga förändringar och i artikel 107 bestämmelser om information om ersättningar.

Finansinspektionens föreskrifter om årsberättelsen

Av Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2013:10) om förvaltare av alternativa investeringsfonder framgår att en AIF-förvaltares års- berättelse och halvårsredogörelse utöver vad som angetts ovan ska ha det innehåll som framgår av 31 kap. 3 §, 4 § 3 och 4 samt 6–56 §§ Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2013:9) om värdepappers- fonder (se ovan). Vad som i FFFS 2013:9 anges om värdepappers- fond ska avse specialfond. Vidare ska fondbolag avse AIF-förvaltare och förvaltningsberättelse ska avse verksamhetsberättelse enligt 10 kap. 5 § lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (9 kap. 13 § FFFS 2013:10). Årsberättelsen för en specialfond med sådan placeringsinriktning som avses i 12 kap. 14 § lagen om för- valtare av alternativa investeringsfonder, ska innehålla uppgift om de sammanlagda kostnader som debiterats av de AIF-förvaltare eller det fondbolag som förvaltar specialfonden och den fond i vilken spe- cialfondens medel placeras. Av specialfondens årsberättelse ska det framgå var årsberättelse och, i tillämpliga fall, halvårsredogörelse för den fond som specialfondens medel placeras i finns att tillgå (9 kap. 14 § FFFS 2013:10).

279

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

Värdepappersinstut

Ett värdepappersinstitut ska förse sina kunder med information

Ett värdepappersinstitut är skyldigt att förse sina kunder med lämp- lig och lättbegriplig information enligt 9 kap. 15–17 §§ lagen om vär- depappersmarknaden i god tid innan institutet tillhandahåller en in- vesteringstjänst eller sidotjänst. Informationen ska ge kunderna rim- liga möjligheter att förstå arten av de investeringstjänster och finan- siella instrument som institutet erbjuder och vilka risker som är för- knippade med dem. Informationen får lämnas i standardiserad form. All information som ett värdepappersinstitut lämnar till sina kunder ska vara rättvisande och tydlig och får inte vara vilseledande. Mark- nadsföringsmaterial ska lätt kunna identifieras som sådant (9 kap. 14 § första–tredje styckena lagen om värdepappersmarknaden). Av 9 kap. 15 § första stycket lagen om värdepappersmarknaden följer att ett värdepappersinstitut ska förse kunder med information om

1.institutet och dess tjänster,

2.finansiella instrument och föreslagna placeringsstrategier, inbe- gripet vägledning om och varningar för de risker som är förknip- pade med investeringar i instrumenten eller placeringsstrategier- na samt om instrumentet i fråga, med beaktande av den målgrupp som har fastställts för instrumentet, är avsett för professionella eller icke-professionella kunder,

3.utförandeplatser, och

4.alla kostnader och avgifter förknippade med investeringstjänster och sidotjänster, inbegripet kostnaderna för rådgivning och kost- naderna för de finansiella instrument som rekommenderas eller marknadsförs till kunden samt hur kunden får betala kostnader och avgifter, inbegripet eventuella betalningar till institutet från en tredjepart.

Informationen om kostnader och avgifter, inbegripet kostnader och avgifter för investeringstjänsten och det finansiella instrumentet, som inte beror på underliggande marknadsrisk, ska räknas samman så att kunden kan förstå den totala kostnaden liksom den kumulativa effekten på investeringens avkastning. Om kunden begär det, ska en uppdelning per post ges. Informationen ska, i förekommande fall,

280

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

ges till kunden regelbundet, åtminstone årligen, under investering- ens varaktighet (9 kap. 15 § andra stycket LVM).

Av 9 kap. 17 § lagen om värdepappersmarknaden följer att ett värdepappersinstitut som tillhandahåller investeringsrådgivning ska informera kunden om huruvida

1.rådgivningen tillhandahålls på oberoende grund eller inte,

2.rådgivningen är baserad på en allmän eller mer begränsad analys av olika finansiella instrument, och särskilt om urvalet omfattar eller är begränsat till finansiella instrument utgivna, utfärdade el- ler tillhandahållna av institutet, företag som institutet har nära förbindelser med eller andra företag till vilka institutet har ett sådant rättsligt eller ekonomiskt förhållande att det kan riskera att försämra förutsättningarna för institutet att lämna oberoende investeringsråd, och

3.institutet regelbundet kommer att bedöma lämpligheten avseen- de de finansiella instrument som det rekommenderar kunden.

Ett värdepappersinstitut som förmedlar andelar i värdepappersfon- der eller i sådana fondföretag som avses i 1 kap. 7 § lagen om värde- pappersfonder eller i specialfonder eller i andra alternativa investe- ringsfonder som marknadsförs till icke-professionella investerare enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder enligt 2 kap. 1 § 1 och 2 lagen om värdepappersmarknaden eller ger råd en- ligt 2 kap. 1 § 5 lagen om värdepappersmarknaden till en kund ska, utan att kunden begär det, tillhandahålla kunden faktablad i god tid innan avtal ingås. Vidare ska ett värdepappersinstitut till varje kund skyndsamt lämna sådan information som anges i 4 kap. 12 § första stycket fjärde meningen lagen om värdepappersfonder och som in- stitutet får från ett fondbolag, förvaltningsbolag, en AIF-förvaltare eller annat värdepappersinstitut (9 kap. 17 och 18 §§ LVM).

Ett värdepappersinstitut ska dokumentera vad institutet och en kund har kommit överens om när det gäller parternas rättigheter och skyldigheter samt övriga villkor för de tjänster som institutet ska ut- föra åt kunden. För ett värdepappersinstitut gäller att det ska lämna en tillfredsställande rapportering till en kund om de tjänster som in- stitutet har utfört åt kunden. Rapporteringen ska i förekommande fall lämnas regelbundet och även innehålla uppgifter om kostnaderna

281

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

för de transaktioner och tjänster som har utförts för kundens räkning (9 kap. 26 och 27 §§ LVM).

Ett värdepappersinstitut som tillhandahåller investeringsrådgiv- ning ska lämna en icke-professionell kund en tillfredsställande doku- mentation som detaljerat anger vilket råd kunden har fått och hur rådet motsvarar kundens önskemål, mål med investeringen och an- dra egenskaper (lämplighetsförklaring). Dokumentationen ska en- ligt huvudregeln lämnas innan en transaktion utförs (9 kap. 28 § för- sta stycket LVM). Av andra stycket i samma paragraf följer dock att så inte behöver ske om ett avtal att köpa eller sälja ett finansiellt instrument ingås med hjälp av ett medel för distanskommunikation som hindrar att dokumentationen lämnas i förväg. Då får värdepap- persinstitutet lämna lämplighetsförklaringen snarast efter det att avtalet har ingåtts, om

a)kunden har gett sitt samtycke till att få lämplighetsförklaringen utan onödigt dröjsmål efter det att transaktionen har utförts, och

b)institutet har erbjudit kunden möjligheten att senarelägga trans- aktionen så att kunden först kan få lämplighetsförklaringen.

Om ett värdepappersinstitut erbjuder portföljförvaltning till en icke-professionell kund eller har informerat en sådan kund om att institutet kommer att utföra en regelbunden lämplighetsbedömning enligt 9 kap. 17 § 3 lagen om värdepappersmarknaden, ska rappor- teringen innehålla en uppdaterad förklaring till hur investeringen motsvarar kundens önskemål, mål med investeringen och andra egenskaper (9 kap. 29 § LVM). Ett värdepappersinstitut som har ut- fört en transaktion för en kunds räkning ska informera kunden om var ordern utfördes (9 kap. 30 § LVM). Definitionen av professio- nella kunder finns 9 kap. 4 och 5 §§ lagen om värdepappersmark- naden och omfattar bl.a. institutionella investerare.

6.5.3En årlig redogörelse till institutionella investerare

Förslag: En kapitalförvaltare som ingått en överenskommelse med en institutionell investerare om diskretionär förvaltning ska lämna en årlig redogörelse till den institutionella investeraren. Av

282

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

redogörelsen ska det framgå hur kapitalförvaltarens investerings- strategi överensstämmer med överenskommelsen och hur den bi- drar till utvecklingen av den institutionella investerarens eller fondens tillgångar på medellång till lång sikt. Redogörelsen ska innehåll uppgift om

–de mest betydande riskerna på medellång till lång sikt som investeringarna är förenade med,

–portföljens sammansättning,

–omsättning och omsättningskostnader,

–anlitande av röstningsrådgivare för engagemang i portföljbo- lagen, och

–principer för utlåning av värdepapper och hur dessa tillämpas för att fullfölja engagemanget i tillämpliga fall, särskilt vid portföljbolagens bolagsstämmor.

Av redogörelsen ska det även framgå om, och i så fall hur, värde- pappersinstitutet, fondbolaget eller AIF-förvaltaren fattar inves- teringsbeslut med utgångspunkt i en bedömning av portfölj- bolagens resultat på medellång till lång sikt.

Bedömning: Årsberättelsen för en värdepappersfond och en alternativ investeringsfond bör räcka för att genomföra direkti- vets krav på återkoppling från kapitalförvaltare till en institutio- nell investerare som valt en sådan investeringsform. Detta under förutsättning att Finansinspektionens föreskrifter om årsberät- telsens innehåll utökas till att även ställa krav på att kapitalför- valtaren ska redovisa uppgift om anlitande av röstningsrådgivare för engagemang i portföljbolagen.

Återkoppling vid diskretionär förvaltning

I avsnitt 6.3 har vi lämnat förslag som innebär bl.a. att det med anled- ningen av artikel 3h i aktieägarrättighetsdirektivet ska införas en skyldighet för institutionella investerare att redovisa innehållet i överenskommelser som träffas med kapitalförvaltare om diskretio- när förvaltning. Skälen bakom denna reglering är att säkerställa att

283

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

en sådan överenskommelse inte leder till att den institutionella in- vesterarens aktieinvesteringsstrategi sätts på undantag. Den institu- tionella investerarens kunder ska kunna lita på att strategin är gällan- de även i de fall där en större eller mindre del av investeringsbesluten fattas av en kapitalförvaltare.

De institutionella investerarnas skyldigheter enligt artikel 3h är nära förknippade med den skyldighet som en kapitalförvaltare har enligt artikel 3i. Genom att kapitalförvaltaren blir skyldig att lämna en årlig redogörelse till den institutionella investeraren uppnås en viktig återkoppling. På så sätt ges den institutionella investeraren möjlighet att bilda sig en uppfattning om kapitalförvaltarens aktiein- vesteringsstrategi och hur den överensstämmer med den institutio- nella investerarens egen aktieinvesteringsstrategi. Det övergripande syftet med dessa krav är att de ska lägga grunden för ett mer lång- siktigt engagemang i portföljbolagen.

Återkopplingen i artikel 3i omfattar såväl överenskommelser om diskretionär förvaltning som arrangemang som innebär investering i en värdepappersfond, ett utländskt fondföretag eller en alternativ investeringsfond. Inledningsvis behandlar vi frågan om återkoppling vid diskretionär förvaltning.

En skyldighet att lämna redovisning till institutionella investerare

Genomgången av gällande rätt visar att berörda kapitalförvaltare redan i dag har en relativt omfattande skyldighet att regelbundet lämna en redogörelse för sina investeringar. Även om dessa bestäm- melser innebär att kapitalförvaltarna redan är skyldiga att redovisa i vart fall delar av de uppgifter som de ska vara skyldiga att redovisa i förhållande till institutionella investerare, gör vi bedömningen att det inte finns någon reglering som fullt ut motsvarar direktivets krav på återkoppling såvitt gäller diskretionär förvaltning. Det medför enligt vår mening att det bör införas nya bestämmelser som reglerar kapitalförvaltares skyldighet att lämna redogörelse till de institutio- nella investerarna när de har ingått en överenskommelse om diskre- tionär förvaltning.

284

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Vilka aktörer som ska omfattas av uppgiftsskyldigheten

Det förhållandet att artikel 3h och artikel 3i är direkt kopplade till varandra innebär att en kapitalförvaltares skyldighet att lämna en redogörelse enbart ska inträda när kapitalförvaltaren träffar en överenskommelse med de aktörer som definieras som institutionella investerare i aktieägarrättighetsdirektivet. Det rör sig således om överenskommelser som ingås med

1.ett livförsäkringsföretag,

2.tjänstepensionsföretag (nya lagen om tjänstepensionsrörelse), eller

3.pensionsstiftelser som avser tryggande av en utfästelse om pen- sion till minst 100 personer.

Vidare är det bara överenskommelser som innebär att det sker inves- teringar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad som omfattas av artikel 3h och därmed även artikel 3i i aktieägar- rättighetsdirektivet. Enligt vårt förslag ska de aktuella överenskom- melserna regleras i 10 j § i lagen om tryggande av pensionsutfästelse

m.m.och 16 kap. 2 b § försäkringsrörelselagen. En kapitalförvaltares skyldighet att lämna en redogörelse bör således kopplas till om den- ne har träffat en överenskommelse med en institutionell investerare om diskretionär förvaltning enligt de aktuella lagrummen. Undantag måste dock göras för de fall när en institutionell investerare har lämnat ett uppdrag om diskretionär förvaltning till kapitalförvaltare som inte omfattas av svensk rätt, dvs. utländska förvaltningsbolag, investeringsbolag, värdepappersföretag eller utländska AIF-för- valtare.

I avsnitt 6.4 har vi gjort bedömningen att det även i den kom- mande tjänstepensionsrörelselagen bör införas en skyldighet för tjänstepensionsföretag och tjänstepensionskassor att lämna uppgif- ter om överenskommelser som de träffar med kapitalförvaltare. När tjänstepensionsrörelselagen väl är på plats bör således kapitalförval- tares skyldighet att lämna en redogörelse även kopplas till överens- kommelser som träffats enligt den lagen.

285

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

Det ska framgå vilken information som minst ska lämnas

Enligt artikel 3i i aktieägarrättighetsdirektivet är det övergripande syftet med redovisningen att den ska förklara hur kapitalförvaltarens aktieinvesteringsstrategi överensstämmer med den överenskommel- se som har träffats med den institutionella investeraren och hur in- vesteringsstrategin bidrar till utvecklingen av den institutionella in- vesterarens eller fondens tillgångar på medellång till lång sikt. För att detta syfte ska uppnås innehåller artikeln en relativt detaljerad uppräkning av vad redovisningen minst ska innehålla. Således ska redovisningen innehålla rapportering om

1.de mest betydande riskerna på medellång till lång sikt som inves- teringarna är förenade med,

2.portföljens sammansättning,

3.omsättning och omsättningskostnader,

4.anlitande av röstningsrådgivare för engagemang i portföljbo- lagen, och

5.kapitalförvaltarnas policy för utlåning av värdepapper och hur denna tillämpas för att fullföljd engagemanget i tillämpliga fall, särskilt vid portföljbolagens bolagsstämmor.

Eftersom redovisningskravet riktar sig till enskilda bör de fem punkterna uttryckligen framgå av de nya bestämmelserna i de aktu- ella lagarna. Ytterligare ett skäl till att kraven bör tas in i lag, är att kapitalförvaltaren ska kunna avstå från att redovisa direkt till den institutionella investeraren om uppgifterna redan har gjorts tillgäng- liga för allmänheten (se vidare avsnitt 6.5.4). För att en sådan ord- ning ska kunna fungera och det ska vara möjligt för en institutionell investerare att få svar på vad denne kan förvänta sig av kapitalför- valtarens redogörelse bör minimikraven framgå av lag. Slutligen bi- drar en sådan utformning till att de nya bestämmelserna överens- stämmer med utformningen av andra bestämmelser i de aktuella lagarna som reglerar redovisningsskyldigheter. I sammanhanget kan exempelvis nämnas regleringarna av fondbolags skyldigheter att läm- na information i fråga om olika hållbarhetsaspekter (4 kap. 24 § LVF).

286

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

När det gäller de fem punkterna gör vi bedömningen att innehål- let i de tre första punkterna i direktivet är tämligen oproblematiska och bör kunna föras in utan ändring i de nya paragraferna. När det gäller röstningsrådgivare, framgår det av den svenska versionen av direktivet att redogörelsen ska avse anlitande av röstningsrådgivare ”för engagemang i bolaget”. Vad som torde avses i denna del är att kapitalförvaltaren ska lämna en redogörelse för i vilken utsträckning som röstningsrådgivare anlitas för engagemang i de bolag som kapi- talförvaltaren har investerat i. I den engelska versionen av direktivet uttrycks det som ”the use of proxy advisors for the purpose of engagement activities”. Enligt vår mening blir den svenska över- sättningen något missvisande och av den anledningen bör det i stället uttryckas som att kapitalförvaltarens redogörelse ska innefatta upp- gift om ”anlitandet av röstningsrådgivare för engagemang i portfölj- bolagen”. I fråga om den femte punkten bör begreppet ”investe- ringsobjekten” ersättas med ”portföljbolagen” som är den korrekta översättningen av ”investee companies”. Begreppet ”policy” bör, i enlighet med de överväganden vi gjort tidigare, ersättas med ”principer”.

Slutligen ska det framgå om, och i så fall hur, kapitalförvaltaren fattar investeringsbeslut på grundval av en bedömning av portfölj- bolagens resultat på medellång till lång sikt. Enligt vår mening bör detta krav uttryckas som att kapitalförvaltaren ska lämna upplysning om investeringsbeslut ”fattas med utgångspunkt” i en bedömning av portföljbolagens resultat på medellång till lång sikt.

Återkoppling vid investering i en värdepappersfond m.m.

Av vår genomgång av gällande rätt framgår att Finansinspektionens föreskrifter om värdepappersfonder och förvaltare av alternativa in- vesteringsfonder innehåller mycket detaljerade bestämmelser av vad årsberättelserna för en värdepappersfond eller alternativ investe- ringsfond ska innehålla. Genom dessa regleringar är således den in- stitutionella investerare som väljer en sådan investeringsform garan- terad att i stort sett få all den information som föreskrivs i aktie- ägarrättighetsdirektivet. Det som enligt vår bedömning i dag saknas i dessa årsberättelser är uppgift om i vilken utsträckning som kapi-

287

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

talförvaltaren anlitat röstningsrådgivare för engagemang i portfölj- bolagen. Finansinspektionens föreskrifter bör kompletteras med ett sådant krav. Efter en sådan justering gör vi bedömningen att den re- dogörelse som lämnas i årsberättelserna är tillräcklig när det gäller att genomföra direktivet i förhållande till värdepappersfonder och alternativa investeringsfonder. Vilken rapportering som sker efter en investering i utländska fondföretag framgå inte av svensk rätt utan av rättsordningen i det utländska förvaltningsbolagets, investerings- bolagets eller den utländska AIF-förvaltarens hemmedlemsstat.

6.5.4Uppgifter som redan är tillgängliga för allmänheten

Förslag: En kapitalförvaltare ska vara skyldig att lämna redo- görelsen tillsammans med den rapportering som kapitalförval- taren redan i dag ska lämna till en kund om de tjänster som har utförts.

En kapitalförvaltare ska inte vara skyldig att redovisa informa- tion direkt till en institutionell investerare om informationen redan är tillgänglig för allmänheten.

Bedömning: Det bör inte införas ett krav på att en kapitalför- valtare – såvitt avser en överenskommelse om diskretionär för- valtning – ska lämna redogörelsen tillsammans med den årsberät- telse som ska lämnas för varje värdepappersfond eller alternativ investeringsfond.

Enligt artikel 3i.2 i aktieägarrättighetsdirektivet får medlemsstaterna föreskriva att kapitalförvaltarna ska redovisa den aktuella informa- tionen tillsammans med den årsrapport som fondbolag och AIF-för- valtare ska lämna för varje värdepappersfond eller alternativ investe- ringsfond, eller de meddelanden som ett värdepappersinstitut ska lämna till sina kunder. Vår bedömning är att denna möjlighet i viss mån bör utnyttjas.

Våra tidigare bedömningar och förslag har resulterat i att vi har gjort en tydlig uppdelning mellan å ena sidan diskretionär förvalt- ning och å andra sidan kollektiva investeringar. Denna uppdelning bör även återspeglas i hanteringen av den här aktuella frågan.

288

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Förslagen i avsnitt 6.5.3 innebär att det ska införas nya bestäm- melser som reglerar kapitalförvaltares skyldigheter att lämna en re- dogörelse för diskretionär förvaltning till institutionella investerare som har lämnat ett sådant uppdrag. Det är fråga om en särskild re- dogörelse som är knuten till den överenskommelse som träffats mel- lan den institutionella investeraren och kapitalförvaltaren. Det kan finnas ett intresse för parterna att inte offentliggöra uppgifter om vad denna överenskommelse innebär. En reglering som innebär en skyldighet att lämna redogörelsen i årsberättelsen skulle motverka detta. Dessutom behöver ett uppdrag om diskretionär förvaltning inte överensstämma med kapitalförvaltarens motsvarande uppdrag att förvalta en eller flera fonder. Av dessa anledningar anser vi att denna del av direktivet inte är avpassad för överenskommelser om diskretionär förvaltning och inte bör genomföras. Det ska således stå parterna fritt att komma överens om hur denna redogörelse ska ske. På samma sätt ska det stå parterna, och då företrädesvis den in- stitutionella investeraren, fritt att offentliggöra informationen.

Givet den bedömning vi har gjort i avsnitt 6.5.3 – att de nuvarande årsberättelserna efter viss justering motsvarar direktivets krav – sak- nas det skäl att i denna del överväga någon ytterligare reglering när det gäller hur dessa redogörelser ska ske (jfr 3i.3 aktieägarrättig- hetsdirektivet).

När det gäller värdepappersinstitut finns det redan i dag bestäm- melser som rör deras skyldighet att lämna redogörelser till sina kun- der om de tjänster som har utförts (9 kap. 27–30 §§ LVM). Den redovisningsskyldigheten gäller även för fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning och externa AIF-förvaltare som har tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investeringsportföljer (7 kap. 3 § LVF och 3 kap. 2 § LAIF). Det framstår som lämpligt om den nya redovisningen av uppgifter lämnas på samma sätt. Av den anledningen bör det i en ny bestämmelse i lagen om värdepappers- marknaden anges att redogörelsen ska lämnas på detta sätt.

I enlighet med direktivet bör det av de aktuella bestämmelserna framgå att kapitalförvaltaren inte behöver lämna en särskild redo- görelse såvitt avser sådana uppgifter som redan har gjorts tillgängliga för allmänheten. Avsikten härmed är att inte i onödan påföra kapital- förvaltaren administrativt arbete. Om en viss del av den information

289

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

som ska lämnas till den institutionella investeraren redan har offent- liggjorts, bör kapitalförvaltaren lämna upplysning till den institutio- nella investeraren om var dessa uppgifter finns.

De nya bestämmelsernas placering

Våra ovan redovisade resonemang innebär att det i lagen om värdepappersmarknaden bör införas två nya paragrafer som reglerar informationsskyldigheten. Lämpligen införs de i lagens 9 kap. som har rubriken ”Uppföranderegler och investerarskyddsregler”. De nya paragraferna bör benämnas 29 a och 29 b.

När det gäller värdepappersfonder och AIF-förvaltare finns det i dag en hänvisningsbestämmelse i 7 kap. 3 § lagen om värdepappers- fonder och 3 kap. 2 § lagen om förvaltare av alternativa investerings- fonder som reglerar vilka paragrafer i lagen om värdepappersmark- naden som ett fondbolag respektive AIF-förvaltare är skyldiga att tillämpa när de utför diskretionär förvaltning. Dessa paragrafer bör kompletteras med hänvisningar till de nya paragraferna i lagen om värdepappersmarknaden.

6.6Sanktioner

Bedömning: Finansinspektionens och länsstyrelsernas sank- tionsmöjligheter är tillräckliga för att säkerställa att de föreslagna bestämmelserna tillämpas av berörda försäkringsföretag, pen- sionsstiftelser, tjänstepensionskassor, fondbolag, värdepappers- institut och AIF-förvaltare.

Förslag: Lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska justeras på så sätt att Finansinspektionens tillsyn även omfattar berörda pensionsstiftelsers skyldighet att anta en aktieinveste- ringsstrategi m.m.

Som nämnts tidigare ska medlemsstaterna fastställa regler om åtgär- der och sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antas enligt ändringsdirektivet och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Åtgärderna och sanktionerna ska vara

290

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

effektiva, proportionella och avskräckande (artikel 14b i aktieägar- rättighetsdirektivet).

De förslag som vi presenterat i avsnitt 6.2–6.5 kommer medföra att det införs nya skyldigheter i lagen om tryggande om pensionsut- fästelse m.m., lagen om värdepappersfonder, lagen om värdepappers- marknaden, försäkringsrörelselagen och lagen om förvaltare av alter- nativa investeringsfonder. Skyldigheterna kommer att omfatta för- säkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepen- sionsförsäkring, pensionsstiftelser, tjänstepensionskassor, fondbo- lag, vissa värdepappersinstitut och AIF-förvaltare.

Verksamheterna står under Finansinspektionens tillsyn

Samtliga verksamheter står under tillsyn av Finansinspektionen (34 § tryggandelagen, 10 kap. 1 § första stycket LVF, 23 kap. 1 § första stycket LVM, 17 kap. 2 § första stycket FRL och 13 kap. 1 § första stycket LAIF).

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet se till att bl.a. fondbolags, svenska värdepappersinstituts, försäkringsföretags och svenska AIF-förvaltares verksamheter drivs i enlighet med de aktu- ella lagarna (10 kap. 1 § andra stycket LVF, 23 kap. 1 § andra stycket LVM, 17 kap. 2 § andra stycket FRL och 13 kap. 1 § andra stycket LAIF). När det gäller tillsynsansvaret beträffande pensionsstiftelser är det delat mellan Finansinspektionen och länsstyrelserna, där de senare har ansvar för hela tillsynen av mindre pensionsstiftelser med- an Finansinspektionen ansvarar för en betydande del av tillsynen över större pensionsstiftelser. De mindre stiftelserna kommer inte att omfattas av det nya regelverket och således är det här enbart av intresse vilket tillsynsansvar Finansinspektionen har. På ett generellt plan kan sägas att detta motsvarar vad som gäller i förhållande till övriga aktörer, dvs. att i tillsynen ingår att se till att pensionsstiftelser förvaltar medlen i enlighet med bestämmelserna i lagen om tryggan- de av pensionsutfästelse m.m. (34 § första stycket tryggandelagen).

Det finns en skyldighet att lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten

För att Finansinspektionen ska kunna fullgöra sitt tillsynsuppdrag finns det en relativt långtgående skyldighet för AIF-förvaltare att

291

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

Ds 2018:15

lämna olika uppgifter till myndigheten. Det rör sig om bl.a. årsberät- telser och andra finansiella uppgifter. Av betydelse i det här samman- hanget är att inspektionen för övervakningen av att bestämmelserna i lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder följs får begära att en fysisk eller juridisk person tillhandahåller uppgifter, hand- lingar eller annat, och att den som förväntas kunna lämna upplys- ningar i saken kommer till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer (13 kap. 7 § LAIF). Liknande bestämmelser finns även i lagen om värdepappersfonder, försäkringsrörelselagen och lagen om värdepappersmarknaden (10 kap. 2 § LVF, 17 kap. 5 § FRL och 23 kap. 2 § LVM).

Finansinspektionen kan ingripa vid åsidosättanden

Finansinspektionen har rätt att ingripa om de skyldigheter som gäl- ler enligt de aktuella lagarna åsidosätts. Om åsidosättandet har skett av ett fondbolag eller en AIF-förvaltare ska Finansinspektionen ut- färda ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i verksamheten i något avseende eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verk- ställa beslut eller göra en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig, ska tillståndet återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas (12 kap. 1 § LVF och 14 kap. 1 § LAIF).

Finansinspektionens möjligheter till ingripande i förhållande till ett värdepappersinstitut uppvisar stora likheter med vad som gäller i förhållande till fondbolag och AIF-förvaltare. Dock har myndighet- en möjlighet att i ett föreläggande kräva att ett värdepappersinstitut ska begränsa eller helt underlåta utdelningar eller räntebetalningar (25 kap. 1 § LVM). Ett ingripande mot ett försäkringsföretag sker genom ett föreläggande att vidta rättelse inom viss tid, genom för- bud att verkställa beslut eller genom anmärkning. Finansinspek- tionen får också med stöd av 18 kap. 10 § försäkringsrörelselagen begränsa ett försäkringsföretags förfoganderätt eller förbjuda före- taget att förfoga över sina tillgångar i Sverige (18 kap. 1 och 2 §§ FRL).

Finansinspektionen får i samband med att myndigheten meddelar beslut om anmärkning eller varning i vissa fall samtidigt besluta att ett fondbolag, ett försäkringsföretag, ett värdepappersinstitut eller

292

Ds 2018:15

Institutionella investerare och kapitalförvaltare

en AIF-förvaltare ska betala en sanktionsavgift (12 kap. 7 § LVF, 18 kap. 16 § FRL, 25 kap. 8 § LVM och 14 kap. 11 § LAIF).

Ingripande mot pensionsstiftelser

Även i förhållande till pensionsstiftelser får Finansinspektionen meddela de anmärkningar i fråga om en pensionsstiftelses förvalt- ning som inspektionen anser behövs. Vidare ska myndigheten före- lägga en pensionsstiftelse eller dess styrelse att vidta rättelse, om in- spektionen finner bl.a. att det skett avvikelse från någon av de be- stämmelser som anges i 34 § första stycket lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. I den aktuella bestämmelsen finns bl.a. de krav som ställs på placeringen av en pensionsstiftelses förmögenhet (35 § första och andra styckena tryggandelagen). Vidare finns det möjlighet för Finansinspektionen att i vissa situationer besluta att utse en särskild företrädare att sköta hela eller delar av driften av stiftelsen. Slutligen får myndigheten begränsa en pensionsstiftelses förfoganderätt eller förbjuda stiftelsen att förfoga över sina till- gångar i Sverige, om det bedöms vara nödvändigt för att skydda de personer vilkas pension tryggas genom stiftelsen. Finansinspektion- en får besluta hur pensionsstiftelsen ska förvaltas efter ett sådant be- slut (35 § tredje och fjärde styckena).

Nuvarande regelverk utgör en tillräcklig sanktion

Det ovan redovisade innebär att det redan i dag finns ett omfattande regelverk vars syfte är att tillse att de aktuella lagarna efterlevs. Finansinspektionen har effektiva möjligheter att genom tillsyn kon- trollera att lagarna efterföljs och möjlighet att ingripa i de situationer när så inte är fallet. Utformningen av lagen om värdepappersfonder, försäkringsrörelselagen, lagen om värdepappersmarknaden och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder innebär att det inte behöver vidtas några förändringar för att Finansinspektionens tillsynsansvar och myndighetens möjlighet till ingripande även ska omfatta de ytterligare skyldigheter som vi föreslår ska införas i dessa lagar.

Som vi nämnt ovan har tryggandelagen en annan uppbyggnad än övriga regelkomplex. För att Finansinspektionens tillsynsansvar ska

293

7Genomlysning av röstnings- rådgivare

7.1Inledning

I skälen till ändringsdirektivet framhålls att många institutionella in- vesterare och kapitalförvaltare anlitar röstningsrådgivare som till- handahåller dem undersökningar, råd och rekommendationer om hur de ska rösta vid bolagsstämmor i börsnoterade bolag. Även om röstningsrådgivare spelar en viktig roll i bolagsstyrningen genom att bidra till minskade kostnader för analyser av bolagsuppgifter, kan de även ha betydande inflytande över röstningsbeteendet hos investera- re. Framför allt förlitar sig investerare med mycket diversifierade portföljer och många utländska aktieinnehav mer på rekommenda- tioner från ombud (skäl 25 i ändringsdirektivet).

Med anledning av den betydelse som röstningsrådgivare har bör de enligt ändringsdirektivet omfattas av krav på transparens. Med- lemsstaterna bör se till att röstningsrådgivare som omfattas av en uppförandekod verkligen redovisar hur de har tillämpat denna kod (skäl 26 i ändringsdirektivet).

Röstningsrådgivare från tredjeland som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen kan tillhandahålla analyser av unions- bolag. För att säkerställa lika spelregler mellan röstningsrådgivare i unionen och röstningsrådgivare från tredjeland bör ändringsdirekti- vet tillämpas även på röstningsrådgivare från tredjeland som bedriver verksamhet via ett verksamhetsställe i unionen, oavsett form för detta verksamhetsställe (skäl 27 i ändringsdirektivet).

295

Röstningsrådgivare

Ds 2018:15

7.2Ändringsdirektivet

En del av ändringsdirektivet syftar till att öka transparensen i fråga om röstningsrådgivares verksamhet. Med röstningsrådgivare avses en juridisk person som på yrkesmässig och kommersiell basis ana- lyserar bolagens redovisningar och, i förekommande fall, annan in- formation om börsnoterade bolag i syfte att informera investerarna inför deras omröstningsbeslut genom att tillhandahålla undersök- ningar, råd eller röstningsrekommendationer som relaterar till utövandet av rösträtten (artikel 2g).

Medlemsstaterna ska se till att röstningsrådgivare offentligt hän- visar till en uppförandekod som de tillämpar samt redovisar hur de har tillämpat denna uppförandekod. Om röstningsrådgivare inte til- lämpar en uppförandekod ska de lämna en tydlig och motiverad för- klaring till varför det förhåller sig så. Om röstningsrådgivare tilläm- par en uppförandekod men avviker från någon av rekommendatio- nerna i den, ska de ange vilka delar de avviker från, lämna en för- klaring till detta och i förekommande fall ange vilka alternativa åt- gärder som har vidtagits. Informationen ska kostnadsfritt göras till- gänglig för allmänheten på röstningsrådgivarnas webbplatser och uppdateras årligen (artikel 3j.1).

Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att röstningsrådgivarna – för att på ett tillfredsställande sätt informera sina kunder om riktig- heten och tillförlitligheten i sin verksamhet – årligen offentligt redo- visar minst all följande information kring utarbetandet av sina under- sökningar, råd och röstningsrekommendationer:

a)Huvuddragen i de metoder och modeller de tillämpar.

b)Vilka informationskällor de huvudsakligen använder.

c)Vilka förfaranden de infört för att säkra kvaliteten på sina under- sökningar, råd och röstningsrekommendationer och kvalifika- tionerna för berörd personal.

d)Om, och i så fall hur, de beaktar nationella marknadsvillkor, rätts- liga villkor, regleringsvillkor och bolagsspecifika villkor.

e)Huvuddragen i de röstningspolicyer de tillämpar för varje mark- nad.

296

Ds 2018:15

Röstningsrådgivare

f)Om de för dialoger med bolag som är föremål för deras under- sökningar, råd eller röstningsrekommendationer samt med bo- lagens intressenter och, om så är fallet, dialogernas omfattning och natur.

g)Policyn för förebyggande och hantering av potentiella intresse- konflikter.

Den information som avses i punkterna a–g ska göras tillgänglig för allmänheten på röstningsrådgivarnas webbplatser och förbli tillgäng- lig kostnadsfritt under minst tre år från publiceringsdatum. Infor- mation behöver inte redovisas separat om den finns tillgänglig som en del av det som redovisas i röstningsrådgivarens uppförandekod (artikel 3j.2).

Medlemsstaterna ska säkerställa att röstningsrådgivare identifie- rar och för sina kunder utan dröjsmål redovisar alla faktiska eller potentiella intressekonflikter eller affärsförbindelser som kan påver- ka utarbetandet av deras undersökningar, råd eller röstningsrekom- mendationer samt de åtgärder de har vidtagit för att undanröja, be- gränsa eller hantera de faktiska eller potentiella intressekonflikterna (artikel 3j.3).

Artikel 3j ska tillämpas även på röstningsrådgivare som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen men som bedriver verk- samhet genom ett verksamhetsställe i unionen (artikel 3j.4).

De ovan redovisade bestämmelserna ska tillämpas på röstnings- rådgivare i den mån de tillhandahåller aktieägare tjänster när det gäl- ler aktier förenade med rösträtt i bolag som har sitt säte i en med- lemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad mark- nad (artikel 1.6 led c).

För röstningsrådgivare definieras behörig medlemsstat som den medlemsstat där röstningsrådgivaren har sitt säte eller, om röst- ningsrådgivaren inte har sitt säte i en medlemsstat, den medlemsstat där röstningsrådgivaren har sitt huvudkontor eller, om röstningsråd- givaren vare sig har sitt säte eller sitt huvudkontor i en medlemsstat, den medlemsstat där röstningsrådgivaren har ett verksamhetsställe (artikel 1.2).

Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtgärder och sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antas enligt änd- ringsdirektivet och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa

297

Röstningsrådgivare

Ds 2018:15

att de tillämpas. Åtgärderna och sanktionerna ska vara effektiva, pro- portionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommis- sionen anmäla dessa regler och genomförandeåtgärder senast den 10 juni 2019 samt utan dröjsmål eventuella ändringar som berör dem (artikel 14b).

7.3Gällande rätt

I dag saknas det i Sverige lagstiftning som reglerar verksamhet som bedrivs av röstningsrådgivare. Av betydelse är dock att det inom branschen har tagits vissa initiativ till reglering i syfte att nå en ökad transparens.

Under 2011 påbörjade Europeiska värdepappers- och marknads- myndigheten (Esma) ett arbete med att hämta in information an- gående röstningsrådgivningsbranschen. I en rapport i februari 2013 drog myndigheten slutsatsen att det inte var nödvändigt att införa bindande regler på området. Dock fanns det enligt Esma flera om- råden, särskilt i fråga om transparens och tillhandhållande av infor- mation, där en samordnad insats av röstningsrådgivningsbranschen skulle kunna bidra till en ökad förståelse och trygghet bland aktie- ägare i fråga om vad de kan förvänta sig av en röstningsrådgivare. Av den anledningen förordade myndigheten att branschen tog fram en uppförandekod (Final Report – Feedback statement on the consul- tation regarding the role of the proxy advisory industry, Esma, 2013).

I rapporten presenterade Esma ett antal principer och förvänt- ningar som enligt myndigheten bör kunna ställas på en röstningsråd- givare. Dessa principer m.m. kan sammanfattas i följande punkter:

•Röstningsrådgivare bör försöka undvika intressekonflikter och när det inte är möjligt, bör de hantera konflikten på ett sådant sätt att de kan ge oberoende råd till kunden. Vidare bör intresse- konflikterna redovisas för kunden.

•Röstningsrådgivare bör verka för transparens kring sin verk- samhet.

•Röstningsrådgivare bör, när det är lämpligt, såväl offentligt som till sina kunder redogöra för vilken metod som använts för att ta fram en röstningsrekommendation. I detta ligger att redovisa från

298

Ds 2018:15

Röstningsrådgivare

vilka källor som informationen har hämtats och hur röstnings- policys och riktlinjer har tillämpats.

•Röstningsrådgivare bör uppmärksamma lokala marknader, lagar och föreskrifter som aktiebolagen har att rätta sig efter och redo- göra för om och i så fall hur hänsyn har tagits till dessa förhål- landen när röstningsrekommendationen har tagits fram.

•En röstningsrådgivare bör informera aktieägare om det förs en dialog med företrädare för ett aktiebolag och vilken natur dialog- en har.

Röstningsrådgivarbranschens uppförandekod

Med anledning av Esmas rapport bildade ett antal röstningsrådgivare en grupp som tog fram en uppförandekod som därefter antagits av de röstningsrådgivare som ingick i gruppen (Glass Lewis, Institu- tional Shareholders Services Inc. [ISS], Manifest Information Servi- ces Ltd, PIRC Ltd och Proxinvest). Uppförandekoden innehåller tre huvudprinciper:

•Tjänstekvalité: Röstningsrådgivarna tillhandhåller tjänster i enlig- het med den överenskommelse som har träffats med klienten. Röstningsrådgivarna ska offentligt redovisa dels den metod de använder för att hämta in de uppgifter som läggs till grund för en rekommendation, dels – om sådana finns – interna röstnings- policys.

•Hantering av intressekonflikter: Röstningsrådgivarna ska offent- ligt redovisa en policy för hantering av intressekonflikter. Av policyn ska framgå hur såväl potentiella som faktiska intres- sekonflikter som kan uppstå i verksamheten hanteras.

•Kommunikationspolicy: Röstningsrådgivarna ska offentligt re- dovisa sin policy för kommunikation med aktiebolag, förslags- ställare vid bolagsstämman, andra intressenter, media och allmän- heten.

299

Röstningsrådgivare

Ds 2018:15

Esmas uppföljning

I december 2015 publicerade Esma en uppföljning av rapporten från 2013 (Follow-up Report on the development of the Best Practice Principles for Providers of Shareholder Voting Research and Ana- lysis). I rapporten konstaterade myndigheten att röstningsrådgiv- ningsbranschen hade rört sig i rätt riktning och att den antagna upp- förandekoden i stort motsvarade Esmas förväntningar. Koden har fått till följd att det råder en ökad transparens och därmed att be- rörda aktörer har fått bättre möjlighet att förstå hur röstningsråd- givare verkar.

Röstningsrådgivare i Sverige

Den svenska röstningsrådgivningsbranschen har en begränsad om- fattning. För närvarande finns det endast en aktör – Nordic Investor Services – med säte i Sverige. Vidare har ISS ett verksamhetsställe i Stockholm.

7.4En ny lag om röstningsrådgivare

Förslag: En ny lag införs som i vissa avseenden reglerar verksam- heten för svenska företag som bedriver verksamhet som röst- ningsrådgivare. Lagen ska även i vissa fall omfatta röstningsråd- givare som har sitt huvudkontor eller ett verksamhetsställe i Sverige. Lagen ska bara vara tillämplig på sådan rådgivning som avser aktier i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Röstningsrådgivarnas verksamhet ska i vissa avseenden regleras i lag

Som framgått ovan har det vidtagits åtgärder inom röstningsrådgiv- ningsbranschen i syfte att öka transparensen beträffande detta verk- samhetsområde. De åtgärder som har vidtagits uppvisar många lik- heter med de krav som ställs i ändringsdirektivet. Vi har tidigare konstaterat att ändringsdirektivets krav på att medlemsstaterna ska

300

Ds 2018:15

Röstningsrådgivare

säkerställa att vissa aktörer vidtar åtgärder, gör att det inte är till- räckligt för att genomföra ändringsdirektivet att det finns självreg- lering som helt eller delvis motsvarar vad som föreskrivs i direktivet. Av den anledningen gör vi bedömningen att det är nödvändigt att reglera röstningsrådgivarnas verksamhet i lag.

I fråga om i vilket regelkomplex som regleringen ska ske, kan det konstateras att det i dag inte finns någon svensk lag som reglerar röstningsrådgivares verksamhet. Denna verksamhet utgör en del av finansmarknaden och en möjlighet är att införa regleringen i en re- dan existerande lag, exempelvis lagen om värdepappersmarknaden. Ett annat alternativ är att införa regleringen – som kommer ha en nära koppling till aktiebolag – i aktiebolagslagen. Ytterligare ett al- ternativ är att införa regleringen i lagen om handel med finansiella instrument.

Mot att införa regleringen i någon av de nyss nämnda lagarna talar det förhållandet att röstningsrådgivningsverksamheten skiljer sig från de verksamheter som regleras i dessa lagar. Därtill har regle- ringen av röstningsrådgivarnas verksamhet ett begränsat syfte; näm- ligen att införa viss uppgiftsskyldighet i förhållande till röstnings- rådgivarnas kunder. Andra aspekter av röstningsrådgivarnas verk- samhet kommer alltjämt att vara oreglerade. Det kommer således i lagen exempelvis inte ställas krav på att röstningsrådgivarnas verk- samhet ska organiseras på ett visst sätt eller att de behöver tillstånd för sin verksamhet. Dessa förhållanden gör att det, enligt vår me- ning, kan befaras att införandet av nya bestämmelser i redan exi- sterande lagar skulle kunna medföra att lagstiftningen uppfattas som splittrad och därmed även mindre ändamålsenlig. Av den anled- ningen gör vi bedömningen att det bör införas en särskild lag som reglerar röstningsrådgivarnas verksamhet.

Definitionen av röstningsrådgivare

I ändringsdirektivet finns det en definition av vad som utgör en röst- ningsrådgivare. Av denna definition framgår bl.a. att verksamheten ska bedrivas på ”yrkesmässig och kommersiell basis”. I samman-

301

Röstningsrådgivare

Ds 2018:15

hanget bör det framhållas att det numera upphävda försäkringsför- medlingsdirektivet12 omfattade personer som drev sådan förmedling mot ersättning. Direktivet genomfördes bl.a. genom ändringar i lag- en (1989:508) om försäkringsmäklare. Den lagen hade dittills varit tillämplig i förhållande till försäkringsmäklare som ”yrkesmässigt” förmedlar direktförsäkringar. Vid genomförandet av direktivet gjor- des bedömningen att i begreppet yrkesmässighet ingår att förmed- lingen utförs mot någon form av ekonomiskt utbyte. Därmed ansågs detta begrepp, trots direktivets utformning, kunna användas även fortsättningsvis (prop. 2004/05:133 s. 49). Även i annan lagstiftning används enbart begreppet yrkesmässig (se exempelvis 1 kap. 5 § 28 LVM) och av den anledningen gör vi bedömningen att det är lämp- ligt att det i definitionen av röstningsrådgivare enbart anges att verk- samheten ska vara yrkesmässig.

I ändringsdirektivets definition anges vidare att syftet med röst- ningsrådgivarens verksamhet ska vara att ”informera investerarna inför deras omröstningsbeslut”. Det finns inte något som talar för att ändringsdirektivet i denna del avser något annat än aktieägare. Det senare begreppet framstår i sammanhanget som mer ändamåls- enligt och bör därför användas i definitionen. Efter ytterligare vissa språkliga justeringar, i syfte att förenkla definitionen, bör med röst- ningsrådgivare avses

en juridisk person som yrkesmässigt analyserar redovisningar och annan information beträffande bolag i syfte att bistå aktieägare med under- sökningar, råd eller röstningsrekommendationer inför beslut på en bo- lagsstämma.

Definitionen av reglerad marknad

Som framgått ovan är avsikten att det bara är den del av röstningsråd- givarens verksamhet som avser rådgivning beträffande aktier som upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verk- samhet inom en medlemsstat som ska omfattas av ändringsdirekti- vets bestämmelser. Reglerad marknad ska ha samma innebörd som i artikel 4.1.21 i MiFID II-direktivet13.

12 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om för- säkringsförmedling.

13Europarlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2015 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU.

302

Ds 2018:15

Röstningsrådgivare

Direktivet har genomförts genom ändring i lagen om värdepap- persmarknaden. Av lagen framgår att med reglerad marknad avses ett multilateralt system inom EES som sammanför eller möjliggör sammanförande av ett flertal köp- och säljintressen i finansiella in- strument från tredjepart – regelmässigt, inom systemet och i enlig- het med icke skönsmässiga regler – så att det leder till ett kontrakt (1 kap. 4 b § LVM). Eftersom definitionen avser verksamhet inom EES anser vi att det i fråga om lagens tillämpningsområde är onödigt att ange att bolagets aktier ska vara upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlems- stat. Det är tillräckligt om det anges att aktierna ska vara upptagna till handel på en reglerad marknad.

Lagens tillämpningsområde

I ändringsdirektivet anges att lagen ska vara tillämplig bl.a. på verk- samhet som bedrivs av en röstningsrådgivare med säte i Sverige eller med huvudkontor i Sverige, men utan att ha säte inom EES. Vi har i avsnitt 4.1 gjort bedömningen att begreppet säte bör ersättas med bolagsrättslig hemvist. Det är således detta begrepp som vi kommer använda i det följande. I fråga om svenska röstningsrådgivare bör lagen vara tillämplig på ”svenska företag” som bedriver röstnings- rådgivningsverksamhet. Det ska således röra sig om företag som är registrerade hos Bolagsverket.

Det finns inget som hindrar att en röstningsrådgivare från tredjeland (en röstningsrådgivare som varken har sin bolagsrättsliga hemvist eller sitt huvudkontor inom EES) tillhandahåller analyser av bolag inom EES. För att säkerställa lika spelregler mellan röstnings- rådgivare inom EES och röstningsrådgivare från tredjeland, har det ansetts nödvändigt att reglerna i ändringsdirektivet även tillämpas på röstningsrådgivare från tredjeland som bedriver verksamhet via ett verksamhetsställe i EES, oavsett formen för detta verksamhetsställe (skäl 27 i ändringsdirektivet). Således ska det i lagen även anges att den är tillämplig på röstningsrådgivare som har ett verksamhetsställe i Sverige, utan att vare sig ha sin bolagsrättsliga hemvist eller huvudkontor i ett annat EES-land.

Av ändringsdirektivet framgår inte vad som ska avses med be- greppet ”verksamhetsställe”. Vi utgår emellertid från att avsikten

303

Röstningsrådgivare

Ds 2018:15

inte är att röstningsrådgivare som enbart har en kortvarig etablering inom EES ska omfattas av ändringsdirektivet. Det bör således kunna krävas att röstningsrådgivaren har valt att i Sverige etablera en verk- samhet som ger ett mer varaktigt intryck för att lagen ska vara til- lämplig. Vid bedömningen av om det är fråga om en varaktig verk- samhet bör hänsyn kunna tas till röstningsrådgivarens fysiska när- varo i landet exempelvis genom personal och kontor. Som ändrings- direktivet är utformat i denna del kommer det således sakna betydel- se för tillämpningen om röstningsrådgivaren har verksamhetsställe i flera medlemsländer, så länge rådgivaren inte har sin bolagsrättsliga hemvist eller huvudkontor i ett annat EES-land. Det innebär att en röstningsrådgivare med exempelvis säte och huvudkontor i Förenta staterna och verksamhetsställe i Sverige och i Tyskland, kommer att behöva rätta sig efter såväl svensk som tysk rätt.

Slutligen anges i ändringsdirektivet att bestämmelserna bara ska vara tillämplig på sådan rådgivning som avser aktier förenade med rösträtt i bolag som har sitt säte i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Mot bakgrund av de skäl som redovisats i avsnitt 4.1 bör även i detta sammanhang be- greppet ”säte” ersättas med ”bolagsrättslig hemvist”. Det sagda in- nebär att lagen inte kommer omfatta sådan rådgivning som avser aktier i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist utanför EES, oav- sett om aktierna har upptagits till handel på en reglerad marknad. Det finns dock inte något som hindrar att röstningsrådgivaren – av exempelvis praktiska skäl eller i syfte att skapa en mer transparent rådgivning – tillämpar lagen även i förhållande till övrig rådgivnings- verksamhet.

Våra överväganden ovan kan sammanfattas med att lagen om röstningsrådgivare ska vara tillämplig på

rådgivningsverksamhet som bedrivs av ett svenskt företag. Lagen är vidare tillämplig på verksamhet som bedrivs av en röstningsrådgivare som i Sverige har

1.sitt huvudkontor utan att ha sin bolagsrättsliga hemvist inom EES, eller

2.ett verksamhetsställe utan att vare sig ha sin bolagsrättsliga hem- vist eller huvudkontor inom EES.

Lagen är bara tillämplig på sådan rådgivning som avser aktier för- enade med rösträtt i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

304

Ds 2018:15

Röstningsrådgivare

7.5Antagandet av en uppförandekod

Förslag: En röstningsrådgivare ska antingen anta en uppförande- kod för sin rådgivningsverksamhet eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan kod inte har antagits. Uppförandekoden ska kostnadsfritt hållas tillgänglig på röst- ningsrådgivarens webbplats. Om röstningsrådgivaren inte har an- tagit någon sådan kod, ska skälen för detta hållas tillgängliga på webbplatsen. Uppgifterna ska uppdateras årligen.

En röstningsrådgivare ska vidare årligen lämna en redogörelse som beskriver hur röstningsrådgivaren utarbetar analyser, råd och röstningsrekommendationer. En röstningsrådgivare ska vara skyldig att kostnadsfritt hålla denna redogörelse tillgänglig på sin webbplats. Regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer får meddela föreskrifter om redogörelsen.

En röstningsrådgivare ska även identifiera och utan dröjsmål för sina kunder redovisa alla faktiska eller potentiella intresse- konflikter eller affärsförbindelser som kan påverka utarbetandet av röstningsrådgivarens undersökningar, råd eller röstningsre- kommendationer. Vidare ska röstningsrådgivaren redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att undanröja, begränsa eller han- tera en faktisk eller potentiell intressekonflikt.

En röstningsrådgivare ska anta en uppförandekod

Enligt ändringsdirektivet ska en röstningsrådgivare enligt huvud- regeln ha en uppförandekod för sin rådgivningsverksamhet. Det ges dock en möjlighet för röstningsrådgivaren att avstå från att anta en sådan kod. I sådant fall ska röstningsrådgivaren lämna en tydlig och motiverad förklaring till beslutet att inte anta en uppförandekod (artikel 3j.1 i aktieägarrättighetsdirektivet). Det är således fråga om en s.k. följ-eller-förklara-reglering (comply or explain).

I ändringsdirektivet anges inte vilka krav som ska ställas på en sådan uppförandekod. Däremot framgår att avsikten med bl.a. kravet på en uppförandekod är att öka transparensen beträffande röstnings- rådgivarnas verksamhet. För att uppfylla detta krav bör en röstnings- rådgivares kunder enligt vår mening, med utgångspunkt i uppföran- dekoden, kunna bilda sig en uppfattning om huruvida verksamheten

305

Röstningsrådgivare

Ds 2018:15

tillgodoser deras intressen eller inte. En rimlig utgångspunkt – vid besvarandet av vilka krav som kan ställas på en uppförandekods inne- håll – är det frivilliga arbete som har bedrivits hittills för att öka transparensen inom röstningsrådgivningsbranschen. Vidare kan viss ledning hämtas i de krav som ställs på vad den årliga redogörelsen ska innehålla (se artikel 3j.2 i aktieägarrättighetsdirektivet).

Mot den bakgrunden framstår det som rimligt att en röstnings- rådgivare i uppförandekoden lämnar en redogörelse för de metoder som tillämpas för att hämta in de uppgifter som läggs till grund för röstningsrekommendationerna. Vidare bör anges om röstningsråd- givaren tillämpar någon form av intern röstningspolicy. Det kan exempelvis röra sig om en policy som innebär att röstningsrådgiva- ren regelmässigt rekommenderar ett visst röstningsbeteende i en viss typ av frågor. Det är även viktigt att det i uppförandekoden finns tydliga rutiner i syfte att upptäcka och hantera intressekonflikter. En annan viktig del är att röstningsrådgivaren har tydliga rutiner för sin externa kommunikation i samband med utredningar. Av uppföran- dekoden bör det därför framgå när sådana kontakter kan äga rum och i vilken omfattning samt hur dessa kontakter ska redovisas till röstningsrådgivarens kunder.

Av ändringsdirektivet framgår att den röstningsrådgivare som väljer att inte anta en uppförandekod, ska lämna en tydlig och moti- verad förklaring till detta val. Ett skäl för att inte anta en sådan kod kan vara att röstningsrådgivaren bedriver en begränsad verksamhet. Ett annat kan vara att bara är en liten del av rådgivningsverksamheten avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Även om inte röstningsrådgivaren antar en uppförandekod bör det kunna krävas att denne kan förklara hur kundens intressen tillgodo- ses utan att röstningsrådgivaren har antagit en sådan kod. Det bör således inte vara tillräckligt att röstningsrådgivaren som enda förkla- ring anger att det inte bedömts nödvändigt att anta en uppförande- kod.

En röstningsrådgivare ska redovisa intressekonflikter

Ytterligare ett krav som ställs i ändringsdirektivet är att medlemssta- terna säkerställer att röstningsrådgivaren identifierar och för sina kunder utan dröjsmål redovisar alla intressekonflikter m.m. Ovan

306

Ds 2018:15

Röstningsrådgivare

har framhållits att en röstningsrådgivare i sin uppförandekod bör ange bl.a. vilka rutiner som röstningsrådgivaren har för att upptäcka och hantera intressekonflikter. I fråga om skyldigheten att redovisa intressekonflikter saknar det dock betydelse huruvida en röstnings- rådgivare har en uppförandekod eller inte. Det innebär att även den röstningsrådgivare som väljer att avstå från att anta en sådan kod måste ha rutiner för att kunna upptäcka och hantera intressekon- flikter.

Skyldigheten att redovisa intressekonflikter är inte begränsad till situationer där det verkligen har uppstått en konflikt mellan exem- pelvis två kunders intressen. Röstningsrådgivaren är dessutom skyl- dig att lämna uppgifter om kontakter som i förlängningen kan leda till intressekonflikter. Sådana potentiella intressekonflikter kan ex- empelvis uppstå om röstningsrådgivaren lämnar råd till såväl ett aktiebolag som en eller flera av dess aktieägare. Förutom intresse- konflikter är en röstningsrådgivare även skyldig att i förhållande till sina kunder redovisa affärsförbindelser som kan påverka utarbetan- det av undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer. I den- na del är det således inte fråga om regelrätta intressekonflikter, utan i stället sådana kontakter som en kund kan ha ett berättigat intresse av att få kännedom om i syfte att kunna avgöra om de råd m.m. som röstningsrådgivaren lämnar ser till hans eller hennes intressen.

Ytterligare ett krav som ställs i denna del är att röstningsråd- givaren ska redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att undan- röja, begränsa eller hantera en faktisk eller potentiell intressekon- flikt. I denna del bör informationen syfte till att kunden ska kunna avgöra om röstningsrådgivaren har vidtagit tillräckliga åtgärder för att hantera den uppkomna situationen.

Det ska lämnas en årlig redogörelse avseende verksamheten…

Av ändringsdirektivet framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att röstningsrådgivarna – för att på ett tillfredsställande sätt informe- ra sina kunder om riktigheten och tillförlitligheten i sin verksamhet

–årligen offentligt redovisar viss information kring utarbetandet av sina undersökningar, råd och röstningsrekommendationer. Inte hel- ler i denna del görs det någon skillnad mellan röstningsrådgivare som har antagit en uppförandekod och sådana som valt att inte göra det.

307

Röstningsrådgivare

Ds 2018:15

Samtliga röstningsrådgivare, vars verksamhet omfattas av ändrings- direktivet, är således skyldiga att lämna en sådan redogörelse.

För att genomföra direktivet i denna del bör det enligt vår mening i lagen finnas en skyldighet för röstningsrådgivarna att årligen ta fram en redogörelse avseende det gångna årets verksamhet. Syftet är att denna redogörelse ska bidra till att skapa transparens i fråga om den verksamhet som röstningsrådgivarna bedriver.

…och regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska få meddela ytterligare föreskrifter om redogörelsen

I ändringsdirektivet har det närmare angetts vilken information den årliga redogörelsen minst ska innehålla. Det är en tämligen detaljerad uppräkning, men det är enligt vår mening inte något som hindrar att en enskild medlemsstat ställer krav på att redogörelsen ska innehålla ytterligare information. Vad som lämpligen bör redovisas kan variera över tid. Dessa förhållanden gör att det framstår som mest ändamåls- enligt att bestämmelserna om redogörelsens innehåll m.m. lämnas på föreskriftsnivå. Av den anledningen bör det i den nya lagen införas ett bemyndigande enligt vilken regeringen eller den myndighet rege- ringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om redogörel- sen.

Utformandet av sådana föreskrifter måste ta sin utgångspunkt i den uppräkning som finns i artikel 3j.2 i aktieägarrättighetsdirek- tivet. I uppräkningen anges att redogörelsen bl.a. ska innehålla en beskrivning av röstningsrådgivarens policy för förebyggande och hantering av potentiella intressekonflikter (led g). Vi har ovan nämnt, med utgångspunkt i det arbete som skett inom branschen, att denna information lämpligen kan redovisas i röstningsrådgiva- rens uppförandekod. Avgörande för om en röstningsrådgivare upp- fyller lagens informationskrav bör inte vara var någonstans viss in- formation redovisas. I stället bör det vara avgörande att röstnings- rådgivaren redovisar den information som följer av ändringsdirek- tivet och att denna information skapar en transparens beträffande verksamheten. Det bör således stå en röstningsrådgivare fritt att antingen ange den nyss nämnda informationen i uppförandekoden eller i den årliga redogörelsen (jfr andra stycket i artikel 3j.2 i aktieägarrättighetsdirektivet). Den röstningsrådgivare som valt att inte anta en uppförandekod är dock skyldig att ange informationen

308

Ds 2018:15

Röstningsrådgivare

i den årliga redogörelsen. Det finns även skäl att framhålla att det i ändringsdirektivet ställs krav på att den röstningsrådgivare som avviker från en uppförandekod årligen ska redovisa de avvikelser som har skett och om det har vidtagits några åtgärder för att minska eventuella negativa följder med anledning härav (artikel 3j.1 i aktieägarrättighetsdirektivet). Denna typ av information bör lämp- ligen kunna redovisas i den årliga redogörelsen.

Därtill bör bemyndigandet göra det möjligt för regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver att ange inom vilken tid som en röstningsrådgivare ska vara skyldig att lämna redogörelsen. Lämpligen bör regeringen subdelegera denna uppgift till Finans- inspektionen som är den myndighet som enligt vårt förslag ska utöva tillsyn över röstningsrådgivarna (se avsnitt 7.6).

Uppgifter ska hållas tillgängliga på röstningsrådgivarens webbplats

Enligt ändringsdirektivet ska en röstningsrådgivare på sin webbplats kostnadsfritt hålla tillgängligt dels uppförandekoden (alternativt skälen för varför någon sådan inte har antagits), dels den årliga redo- görelsen för verksamheten. Bestämmelser med motsvarande innehåll bör föras in i den nya lagen.

I fråga om uppförandekoden eller skälen för varför någon sådan inte har antagits eller varför man valt att avvika från en antagen upp- förandekod, följer det av ändringsdirektivet att denna information ska uppdateras årligen. Detta bör även följa av den nya lagen. Kravet på årlig uppdatering bör enligt vår bedömning inte förstås som att röstningsrådgivaren årligen måste omarbeta uppförandekoden m.m. Dock innebär det att röstningsrådgivaren åtminstone en gång per år måste gå igenom de aktuella handlingarna i syfte att avgöra om det bör ske några förändringar. Om det inte finns något sådant behov, bör det vara tillräckligt för att uppfylla lagens krav om röstnings- rådgivaren anger att det vid ett visst datum har skett en uppdate- ring/genomgång av handlingarna.

Beträffande den årliga redogörelsen för verksamheten framgår det av ändringsdirektivet att denna information bör förbli tillgänglig för allmänheten under en period på minst tre år. Detta för att det ska bli möjligt för de institutionella investerarna att välja röstningsråd- givarnas tjänster med hänsyn till deras tidigare prestationer (skäl 26

309

Röstningsrådgivare

Ds 2018:15

i ändringsdirektivet). Mot den bakgrunden bör en bestämmelse med motsvarande innehåll föras in i lagen. Det finns inte något som hind- rar en röstningsrådgivare från att hålla en redogörelse tillgänglig un- der en längre period än tre år.

Känsliga uppgifter

Det finns anledning att uppehålla sig något vid i vilken omfattning och vilka uppgifter som en röstningsrådgivare bör vara skyldig att redovisa i uppförandekoden och den årliga redogörelsen. Avsikten med att införa ett krav på att en röstningsrådgivare ska ta fram såda- na handlingar är, som redan nämnts, att öka verksamhetens tran- sparens. Det kan dock exempelvis i fråga om de metoder, informa- tionskällor m.m., som en röstningsrådgivare ska informera om, fin- nas uppgifter som är känsliga i konkurrenshänseende.

Av betydelse i sammanhanget är att det i ändringsdirektivet i fråga om utformningen av den årliga redogörelsen anges att det är ”huvuddragen” i metoder, röstningspolicyer m.m. som ska anges (se artikel 3j.2 i aktieägarrättighetsdirektivet). Detta bör enligt vår mening även kunna vara vägledande vid utformningen av uppföran- dekoden. Avsikten med ändringsdirektivet synes därmed vara att det ska vara möjligt för en röstningsrådgivare att avstå från att redovisa sådana uppgifter som bedöms kunna skada röstningsrådgivarens verksamhet i konkurrenshänseende. Ett liknande synsätt synes ha intagits av Esma när myndigheten i sina rekommendationer anger att en röstningsrådgivare bör – när det är lämpligt – redogöra för vilken metod som har använts. Om exempelvis röstningsrådgivaren gör be- dömningen att en fullständig redogörelse för de metoder och model- ler som tillämpas skulle leda till konkurrensnackdelar, bör det enligt vår uppfattning vara tillräckligt om dessa beskrivs mer övergripande. Avgörande för bedömningen av om en röstningsrådgivare har upp- fyllt kraven på uppförandekod och årlig redogörelse, är om dessa dokument ger en rättvisande bild av den verksamhet som röstnings- rådgivaren bedriver.

310

Ds 2018:15

Röstningsrådgivare

7.6Tillsyn över röstningsrådgivarnas verksamhet

Förslag: Finansinspektionen har tillsyn över att en röstningsråd- givare uppfyller de krav som följer av lag. Inspektionen får begära att en röstningsrådgivare lämnar de uppgifter eller handlingar till myndigheten som behövs för tillsynen av att den nya lagen följs. Om en röstningsrådgivare åsidosätter sina skyldigheter enligt lag, ska Finansinspektionen förelägga röstningsrådgivaren att inom viss tid åtgärda bristen eller göra en anmärkning. Ett föreläggande kan förenas med vite. Myndigheten får avstå från att ingripa om bristen är ringa eller ursäktlig eller om röstningsrådgivaren gör rättelse.

Finansinspektionen ska ha tillsyn över röstningsrådgivarna

Som framhållits ovan är medlemsstaterna skyldiga att – genom åtgär- der och sanktioner – säkerställa att de nationella bestämmelser som antas enligt ändringsdirektivet tillämpas. Åtgärder och sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Den inledande frågan är om det är nödvändigt att utse en myndig- het med uppgift att tillse att berörda röstningsrådgivare rättar sig ef- ter de krav som kommer att ställas i den nya lagen. En möjlighet skulle vara att inte utse någon tillsynsmyndighet och i stället utgå ifrån att marknaden kommer att se till så att lagen följs. Tanken med ett sådant system skulle vara att kunderna kommer att välja bort den röstningsrådgivare som inte rättar sig efter lagens krav. Det skulle således vara fråga om ett självreglerande system som bygger på sam- ma principer som det system som arbetats fram av röstningsrådgiv- ningsbranschen.

Utifrån de krav som ställs i ändringsdirektivet anser vi dock att det står klart att en självreglering inte är tillräcklig och att en myn- dighet bör få i uppdrag att utöva tillsyn över röstningsrådgivarnas verksamhet. Verksamheten är nära förbunden med aktiemarknaden som tillhör Finansinspektionens tillsynsområde. Av den anledning- en bör enligt vår bedömning Finansinspektionen få i uppdrag att ut- öva tillsyn över att röstningsrådgivare uppfyller de krav som följer av den nya lagen.

311

Röstningsrådgivare

Ds 2018:15

En skyldighet att lämna uppgifter till Finansinspektionen

För att Finansinspektionen ska kunna utöva sin tillsyn har i dag olika aktörer skyldighet att till myndigheten lämna uppgifter som behövs för tillsynen. I det här sammanhanget kan nämnas att exempelvis kreditinstitut, värdepappersinstitut, börser och clearingorganisatio- ner är skyldiga att lämna de uppgifter som Finansinspektionen begär (13 kap. 3 § LBF och 23 kap. 2 § LVM). En liknande skyldighet finns enligt lagen om handel med finansiella instrument (6 kap. 1 a § LHF). För att det ska vara möjligt för Finansinspektionen att på ett ändamålsenligt sätt utöva sin tillsyn, bör det införas en uppgiftsskyl- dighet för röstningsrådgivare och den bör utformas på liknande sätt som motsvarande bestämmelse i lagen om handel med finansiella instrument. Det innebär att Finansinspektionen för tillsyn av att den nya lagen följs bör få begära att en röstningsrådgivare lämnar upp- gifter och handlingar till myndigheten. Det är såldes Finansinspek- tionen som avgör vilka uppgifter som ska begäras in av röstningsråd- givaren.

Enligt lagen om handel med finansiella instrument har Finansin- spektionen dessutom möjlighet att i vissa situationer begära att en person ska inställa sig för förhör hos myndigheten (6 kap. 1 a § första stycket 2 LHF). Det är fråga om en tämligen ingripande utrednings- åtgärd som kan motiveras med att ett åsidosättande av vissa skyldig- heter enligt lagen kan få långtgående konsekvenser. Givet att lagen om röstningsrådgivare syftar till att rådgivarna ska uppfylla viss in- formationsskyldighet mot sina kunder, framstår det enligt vår be- dömning inte som proportionerligt att även i detta sammanhang in- föra en möjlighet till förhör. Av samma skäl bör Finansinspektionen inte heller ges möjlighet till platsundersökning hos en röstningsråd- givare (jfr 23 kap. 4 § LVM).

I sammanhanget vill vi framhålla de bestämmelser som reglerar sekretess i en statlig myndighets verksamhet som består i tillstånds- givning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, vär- depappersmarknaden eller försäkringsväsendet. Sekretess gäller dels för uppgift om affärs- eller driftförhållanden hos den som myndig- hetens verksamhet avser, om det kan antas att denne lider skada om uppgiften röjs, dels för uppgift om ekonomiska eller personliga för- hållanden för annan som har trätt i affärsförbindelse eller liknande

312

Ds 2018:15

Röstningsrådgivare

förbindelse med den som myndighetens verksamhet avser. För upp- gift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år (30 kap. 4 § OSL). Vår bedömning är att dessa bestämmelser även kommer att omfatta uppgifter som Finansinspektionen begär in från en röst- ningsrådgivare. Det behövs således inte göras några justeringar för att uppgifter från en röstningsrådgivare hos Finansinspektionen ska få ett sekretesskydd som motsvarar det som gäller beträffande den övriga finansmarknaden.

Finansinspektionens olika möjligheter att ingripa

Finansinspektionen har i dag möjlighet att ingripa mot verksamheter om det uppmärksammas brister i samband med tillsynen. Vid brister kan myndigheten som regel vidta mer eller mindre ingripande åtgär- der i syfte att komma till rätta med problemet. Genom exempelvis lagen om handel med finansiella instrument har myndigheten getts en rad olika möjligheter att ingripa mot aktörer som inte uppfyller den lagens krav. Finansinspektionen har möjlighet att i vissa situat- ioner förbjuda överlåtelse av värdepapper (6 kap. 1 c och 1 d §§ LHF). Vidare kan myndigheten vid vite förelägga den som deltar el- ler medverkar i handel med ett finansiellt instrument att upphöra med detta. Myndigheten kan även utfärda ett föreläggande om rät- telse och förena det med vite (6 kap. 2 och 3 §§ LHF). Till detta kommer att myndigheten har möjlighet att ta ut en sanktionsavgift. Sådan möjlighet finns om en aktör inte uppfyller vissa skyldigheter i fråga om prospekt eller erbjudandehandlingar eller inte fullgör sin anmälningsskyldighet i fråga om aktieinnehav eller offentliggör vissa förvärv av aktier. En sanktionsavgift kan även i vissa situationer tas ut av någon som ingår i en juridisk persons styrelse eller är dess verk- ställande direktör eller är ersättare för någon av dem (6 kap. 3 a– 3 c §§ LHF).

När Finansinspektionen beslutar om ett ingripande eller en sank- tion mot en fysisk eller juridisk person, ska inspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar. I den nyss nämnda lagen finns dessutom an-

313

Röstningsrådgivare

Ds 2018:15

givet ytterligare omständigheter som ska ses som försvårande i sam- band med fastställande av en sanktionsavgift. Om överträdelsen är ringa eller ursäktlig eller det annars finns särskilda skäl, får en sank- tionsavgift efterges helt eller delvis (6 kap. 3 d–3 g §§ LHF).

Det finns även skäl att nämna att Finansinspektionen enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse i förhållande till ett kreditinstitut kan utfärda ett föreläggande att inom viss tid begränsa eller minska riskerna i rörelsen i något avseende, begränsa eller helt underlåta ut- delning eller räntebetalningar eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, meddela ett förbud att verkställa beslut eller göra en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska kreditinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, var- ning meddelas. Finansinspektionen får förena ett beslut om anmärk- ning eller varning med en sanktionsavgift. Vidare får myndigheten förena ett föreläggande eller förbud enligt lagen om bank- och finan- sieringsrörelse med vite (15 kap. 1, 7 och 20 §§ LBF). Finans- inspektionen har även möjlighet att ingripa mot de som ingår i ett kreditinstituts styrelse eller är dess verkställande direktör (15 kap. 1 a § LBF).

Det saknas förutsättningar att göra verksamheten tillståndspliktig

Av det ovan redovisade framgår att Finansinspektionen enligt gäl- lande lagstiftning har en rad olika möjligheter att vidta åtgärder om inspektionen uppmärksammar brister i de verksamheter som myn- digheten har tillsyn över. Det är fråga om mer eller mindre ingripan- de åtgärder där en återkallelse av ett tillstånd får anses vara den mest ingripande. Möjligheten till sanktioner skiljer sig beroende på vilken verksamhet som tillsynen avser och vilken typ av åsidosättande det är fråga om. I de fall där ett åsidosättande kan få långtgående negativa effekter på det finansiella systemet har Finansinspektionen getts större möjligheter att ingripa, jämfört med andra fall där ett åsido- sättande inte riskerar att ge samma negativa följder. Detta för att skapa ett proportionerligt sanktionssystem.

Det som talar för att införa hela skalan av sanktionsmöjligheter (från föreläggande till återkallelse av tillstånd) i förhållande till röst- ningsrådgivare, är att de samlade sanktionerna skulle kunna förvän-

314

Ds 2018:15

Röstningsrådgivare

tas ha en avskräckande verkan. Samtidigt har det betydelse att avsik- ten med ändringsdirektivet – som redan framhållits – enbart är att reglera en viss del av röstningsrådgivarnas verksamhet. Finansin- spektionens tillsyn enligt den nya lagen kommer att begränsas till att röstningsrådgivarna uppfyller en viss uppgiftsskyldighet i förhållan- de till i första hand sina kunder. Ett åsidosättande av dessa skyldig- heter skulle kunna försvåra för rådgivarens kunder att få en rätt- visande bild av verksamheten. Dock kommer ett åsidosättande inte att riskera att föra med sig de långtgående konsekvenser som ett åsidosättande enligt exempelvis lagen om bank- och finansierings- rörelse eller lagen om handel med finansiella instrument kan leda till. Detta måste enligt vår uppfattning rimligen återspeglas vid bedöm- ningen av vilka sanktionsmöjligheter Finansinspektionen ska ges i förhållande till röstningsrådgivarnas verksamhet. Därmed framstår det som rimligt att den nya lagen inte förses med samma långtgående sanktionsmöjligheter som exempelvis lagen om bank- och finansie- ringsrörelse.

Av betydelse i sammanhanget är även att den mest ingripande sanktionsmöjligheten (återkallelse av tillstånd) bygger på att en ak- tör måste ha fått tillstånd från Finansinspektionen att bedriva en viss verksamhet. Ändringsdirektivet innehåller inte några krav på att medlemsstaterna ska införa en tillståndsplikt för röstningsrådgivare som ska bedriva verksamhet i medlemsstaten. Införandet av en till- ståndsplikt skulle enligt vår mening kräva en betydligt mer om- fattande och långtgående reglering än vad som följer av ändrings- direktivet. Av den anledningen lämnar vi inte något förslag om att införa liknande krav beträffande röstningsrådgivare. Finansinspek- tionen kommer alltså inte ha möjlighet att som en yttersta åtgärd återkalla en röstningsrådgivares tillstånd.

I fråga om möjligheten att meddela varning bör framhållas att denna sanktionsmöjlighet som regel bör kunna tillgripas när förut- sättningarna för återkallelse av ett tillstånd i och för sig finns, men varning i det särskilda fallet framstår som en tillräcklig åtgärd (prop. 2002/03:139 s. 383). Det är således fråga om en ingripande åtgärd som är nära förknippad med att verksamheten kräver till- stånd. Givet att röstningsrådgivarverksamheten inte kommer vara tillståndspliktig framstår det som olämpligt att införa en möjlighet att varna den röstningsrådgivare som inte följer lagens krav.

315

Röstningsrådgivare

Ds 2018:15

Det framstår inte som proportionerligt med sanktionsavgift

Även möjligheten att ta ut en sanktionsavgift är en ingripande åtgärd och en sådan avgift kan uppgå till betydande belopp (se exempelvis 6 kap. 3 a § LHF). Som nämnts tidigare är avsikten att den nya lagen om röstningsrådgivare enbart ska reglera en viss del av deras verk- samhet. Ett åsidosättande av skyldigheterna enligt lagen kommer inte att ge de långtgående effekter som synes motivera möjligheten till sanktionsavgifter enligt lagen om handel med finansiella instru- ment. Det framstår därmed inte som proportionerligt att införa en liknande möjlighet i förhållande till röstningsrådgivare.

Ingripande bör kunna ske genom föreläggande eller anmärkning

I fråga om sanktioner återstår därmed möjligheten att rikta föreläg- gande mot en röstningsrådgivare eller att göra en anmärkning (jfr 15 kap. 1 § andra stycket LBF). Om Finansinspektionen inte ges sådana möjligheter kommer myndigheten att helt sakna medel för att kunna ingripa mot en röstningsrådgivare som inte rättar sig efter den nya lagens krav. En sådan ordning – där tillsynsbefogenheter inte åtföljs av någon eller några sanktionsmöjligheter – skulle kunna ge intrycket att tillsynen inte fyller någon egentlig funktion. För att lagen inte ska uppfattas som ”tandlös” och för att uppfylla ändrings- direktivets krav på verkningsfulla sanktioner bedömer vi att det är nödvändigt att införa de nyss nämnda sanktionerna.

Finansinspektionen bör, på samma sätt som enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse, ges möjlighet att förena ett föreläg- gande med vite (jfr 15 kap. 20 § LBF). I likhet med vad som gäller enligt lagen om bank- och finansieringsrörelse bör inte Finans- inspektionen ges möjlighet att döma ut ett förelagt vite. Myndig- heten får i stället enligt allmänna regler ansöka vid en förvaltnings- rätt om att vitet ska dömas ut. Bestämmelser om vite finns i lagen (1985:206) om vite (prop. 2006/07:115 s. 645).

Vidare bör det finnas möjlighet för Finansinspektionen att i vissa situationer avstå från ett ingripande. I likhet med vad som gäller en- ligt lagen om bank- och finansieringsrörelse bör det finnas en sådan möjlighet när en brist är ringa eller ursäktlig eller om röstnings- rådgivaren gör en rättelse (jfr 15 kap. 1 b § andra stycket LBF). Slutligen bör det av lagen – i likhet med vad som följer av lagen om

316

Ds 2018:15

Röstningsrådgivare

bank- och finansieringsrörelse – framgå att Finansinspektionens be- slut kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol och att det krävs prövningstillstånd vid ett överklagande till kammarrätten.

Vårt förslag till sanktionsmöjligheter innebär således samman- fattningsvis att Finansinspektionen ges möjlighet att förelägga en röstningsrådgivare att inom viss tid åtgärda en brist som uppmärk- sammas i samband med myndighetens tillsyn. Ett sådant föreläggan- de kan exempelvis avse att röstningsrådgivaren inom viss tid ska upprätta en redogörelse för verksamheten eller fullgöra sin uppgifts- skyldighet i förhållande till Finansinspektionen. Myndigheten har möjlighet att förena föreläggandet med vite. Om myndigheten upp- märksammar att en röstningsrådgivare har offentliggjort exempelvis en årlig redogörelse allt för sent, har Finansinspektionen möjlighet att rikta en anmärkning mot röstningsrådgivaren. För det fall det är fråga om ett tidsmässigt begränsat dröjsmål (en ringa brist) eller dröjsmålet har orsakats genom ett misstag (är ursäktlig) ska Finansinspektionen kunna avstå från ett ingripande.

317

8Aktieägares inflytande över ersättningar

8.1Inledning

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att det finns ett regelverk som styr ersättning till ledande befattningshavare i aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad mark- nad. I direktivets inledande skäl framhålls att formen och strukturen för ersättningen till ledande befattningshavare i första hand avgörs av bolagen, deras styrelser och aktieägare. Inom EU finns det olika system för bolagsstyrning som avspeglar de olika medlemsstaternas syn på vilka uppgifter som bolagen respektive de organ som har an- svar för att lägga fast ersättningen till ledande befattningshavare bör ha. Det är enligt direktivet viktigt att dessa skillnader respekteras. Enligt skälen till direktivet är det viktigt att bolagens ersättnings- policyer fastställs på ett lämpligt sätt av behöriga organ inom bolaget och att aktieägarna har möjlighet att uttrycka sina synpunkter om policyn. Detta eftersom ersättningar är ett av de viktigaste instru- menten för att harmonisera företagens och deras ledande befatt- ningshavares intressen och mot bakgrund av den avgörande roll ledande befattningshavare spelar i bolagen (skäl 28 i ändringsdirek- tivet).

Vidare ska bolagen, enligt direktivet, vara skyldiga att i en ersätt- ningsrapport redovisa hur ersättningspolicyn har tillämpats. Syftet är att öka transparensen i bolagen och ledande befattningshavares ansvar samt ge en bättre aktieägartillsyn över ersättningen till ledan- de befattningshavare. Detta skapar i sin tur nödvändiga förutsätt- ningar för utövandet av aktieägarrättigheter och aktieägarengage- mang när det gäller ersättningar. Redovisningen i en ersättnings- rapport är nödvändig för att aktieägarna ska kunna bedöma ersätt- ningen och uttrycka synpunkter på formerna för och nivåerna på

319

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

ersättningar samt om sambandet mellan varje enskild ledande befatt- ningshavares ersättning och prestationer. Syftet härmed är att kom- ma till rätta med potentiella situationer där en ledande befattnings- havares ersättningsnivå inte är berättigad med tanke på hans eller hennes individuella prestation och bolagets resultat. Att ersättnings- rapporten offentliggörs är dessutom nödvändigt för att även poten- tiella investerare och andra intressenter ska kunna bedöma ersätt- ningsnivåerna, i vilken mån denna ersättning är kopplad till bolagets resultat och hur bolaget genomför sin ersättningspolicy i praktiken. Det är inte möjligt att uppnå dessa mål genom att offentliggöra ano- nymiserade ersättningsrapporter (skäl 33 i ändringsdirektivet).

8.2Riktlinjer för ersättning till ledande befattnings- havare

8.2.1Ändringsdirektivet

Medlemsstaterna ska säkerställa att bolagen har en ersättningspolicy

Ett av syftena med ändringsdirektivet är att medlemsstaterna ska säkerställa att det finns en policy beträffande ersättning till ledande befattningshavare i aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Enligt direktivet avses med ledande befatt- ningshavare:

1.medlemmar av ett bolags förvaltnings-, lednings- eller kontroll- organ,

2.verkställande direktören och, om sådan finns, vice verkställande direktör, och

3.om en medlemsstat föreskriver detta, andra personer som utför arbetsuppgifter som liknar dem som utförs inom ramen för punk- terna 1 eller 2 (artikel 2 led i).

Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att aktieägarna har rätt att rösta om ersättningspolicyn på bolagsstämman och att denna om- röstning är bindande. Bolagen får endast betala ersättning till sina ledande befattningshavare enligt en ersättningspolicy som har god- känts av bolagsstämman. Om någon ersättningspolicy inte har god- känts och bolagsstämman inte godkänner den föreslagna policyn, får

320

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

bolaget fortsätta att betala ersättning till sina ledande befattnings- havare i enlighet med sin befintliga praxis. Om det finns en godkänd ersättningspolicy och bolagsstämman inte godkänner den föreslagna nya policyn ska bolaget fortsätta att betala ersättning till sina ledande befattningshavare i enlighet med den befintliga godkända policyn. I båda dessa fall ska bolaget lägga fram en reviderad policy för godkän- nande på nästa bolagsstämma (artikel 9a.1–2).

Medlemsstaterna får dock föreskriva att omröstningen om ersätt- ningspolicyn på bolagsstämman ska vara rådgivande. I det fallet ska bolaget betala ersättning till sina ledande befattningshavare enbart i enlighet med en ersättningspolicy som har lagts fram för en sådan omröstning på bolagsstämman. Om bolagsstämman förkastar den föreslagna ersättningspolicyn ska bolaget lägga fram en reviderad policy för omröstning på nästa bolagsstämma (artikel 9a.3).

Medlemsstaterna får tillåta bolagen att under exceptionella om- ständigheter tillfälligt göra undantag från ersättningspolicyn, förut- satt att policyn anger de förfaranderegler som gäller för tillämpning- en av undantaget och vilka delar av policyn som det är möjligt att göra undantag från. De exceptionella omständigheterna ska endast omfatta situationer där ett undantag från ersättningspolicyn är nöd- vändigt för att tillgodose hela bolagets långsiktiga intressen och håll- barhet eller säkerställa dess bärkraft. Dessutom ska medlemsstaterna se till att bolagen lägger fram ersättningspolicyn för beslut av bolags- stämman vid varje väsentlig förändring, dock minst vart fjärde år (artikel 9a.4–5).

Ersättningspolicyn ska vara tydlig och begriplig

Ersättningspolicyn ska bidra till bolagets affärsstrategi, långsiktiga intressen och hållbarhet och ska innehålla en förklaring av hur den gör det. Den ska vara tydlig och begriplig, med en beskrivning av de olika komponenterna av fasta och rörliga ersättningar, inklusive alla bonusar och övriga förmåner oavsett form, som kan delas ut till ledande befattningshavare, med angivande av deras relativa andelar. I ersättningspolicyn ska förklaras hur lönen och anställnings- villkoren för bolagets anställda beaktades när ersättningspolicyn fastställdes.

321

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

Om ett bolag använder sig av rörlig ersättning, ska ersättnings- policyn innehålla tydliga, uttömmande och varierade kriterier för den rörliga ersättningen. Den ska ange de finansiella och icke-finan- siella resultatkriterierna, inbegripet, när det är lämpligt, kriterier som rör bolagens sociala ansvar, med en förklaring av hur de bidrar till de mål som fastställs, liksom de metoder som ska tillämpas för att fast- ställa i vilken utsträckning resultatkriterierna har uppfyllts. Den ska innehålla uppgifter om eventuella uppskovsperioder och om bo- lagets möjlighet att återkräva rörlig ersättning.

Om bolaget använder sig av aktiebaserade ersättningar, ska poli- cyn innehålla uppgifter om förvärvandeperioder och i tillämpliga fall behållande av aktier efter förvärv, med en förklaring av hur den aktie- baserade ersättningen bidrar till de mål som fastställs.

I ersättningspolicyn ska anges varaktigheten av avtal eller över- enskommelser med ledande befattningshavare och de tillämpliga uppsägningsperioderna, huvuddragen för systemen för tilläggspen- sion eller förtidspensionering samt villkoren för uppsägning och be- talningar kopplade till uppsägning.

Ersättningspolicyn ska dessutom innehålla en förklaring av den beslutsprocess som tillämpas för att fastställa, se över och genom- föra den, inbegripet åtgärder för att undvika eller hantera intresse- konflikter och, i förekommande fall, rollen för ersättningskommit- tén eller andra berörda kommittéer. Om det sker en översyn av policyn ska den innehålla en beskrivning och förklaring av alla be- tydande förändringar och på vilket sätt den beaktar aktieägarnas rös- ter och synpunkter på policyn samt rapporterna sedan den senaste omröstningen om ersättningspolicyn av bolagsstämman.

Medlemsstaterna ska säkerställa att ersättningspolicyn, tillsam- mans med dagen för och resultatet av bolagsstämmans omröstning, offentliggörs utan dröjsmål efter omröstningen på bolagets webb- plats och förblir tillgänglig för allmänheten utan kostnad, åtminsto- ne så länge som policyn gäller (artikel 9 a.6–7).

322

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

8.2.2Gällande rätt

Årsstämman ska fatta beslut om riktlinjer för ersättning

Det finns i dag bestämmelser i aktiebolagslagen som reglerar aktie- ägarnas möjligheter att påverka bolagets ersättning till ledande be- fattningshavare. I ett aktiebolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige (s.k. aktiemarknadsbolag), ska det vid årsstämman fattas beslut om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare. Det är styrelsen som ska upprätta förslag till rikt- linjer för bestämmande av lön och annan ersättning till den verkstäl- lande direktören och andra personer i bolagets ledning. Med ersätt- ning jämställs överlåtelse av värdepapper och upplåtelse av rätt att i framtiden förvärva värdepapper från bolaget. Riktlinjerna ska avse tiden från nästa årsstämma. Om förslaget ger utrymme för ersätt- ning som inte på förhand är bestämd till ett visst belopp, ska rikt- linjerna innehålla uppgift om ersättningens art och under vilka för- utsättningar den ska lämnas eller kunna göras gällande (7 kap. 61 § samt 8 kap. 51 § första stycket och 52 § ABL). Ett förslag till rikt- linjer för ersättning ska tas in i årsredovisningen (6 kap. 1 a § ÅRL) och ingår således i de handlingar som ska hållas tillgängliga inför års- stämman (7 kap. 25 § ABL).

Riktlinjerna ska omfatta den verkställande direktören och andra personer i bolagets ledning

Förutom ersättning till den verkställande direktören ska riktlinjerna avse andra personer i bolagets ledning. Undantagna från riktlinjerna är ersättningar till styrelseledamöter och styrelsesuppleanter i den mån de utgör ersättning för styrelseuppdrag. Sådan ersättning be- slutas nämligen av bolagsstämman (8 kap. 23 a § och 51 § fjärde stycket ABL). Om en styrelseledamot eller styrelsesuppleant är an- ställd av bolaget, ska dock ersättningar som han eller hon erhåller i denna egenskap omfattas av riktlinjerna. Detsamma gäller konsult- arvoden till en styrelseledamot eller styrelsesuppleant. Med andra personer i bolagets ledning avses sådana personer som ingår i led- ningsgrupper eller liknande organ och chefer som är direkt under- ställda den verkställande direktören. Till denna krets bör som regel

323

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

räknas t.ex. ekonomidirektör, finansdirektör, affärsområdeschef och personalchef (prop. 2005/06:186 s. 50 och 66).

Kravet på att utarbeta riktlinjer för ersättning till ledande befatt- ningshavare omfattar inte sådana emissioner och överlåtelser som omfattas av 16 kap. aktiebolagslagen (8 kap. 51 § fjärde stycket ABL). Det är fråga om vissa transaktioner beträffande vilka lagstif- taren har ansett att det bör krävas att bolagsstämman lämnar sitt godkännande med särskilt kvalificerad majoritet.

Till förslaget om riktlinjer ska även fogas information om tidigare beslutad ersättning som inte har förfallit till betalning (8 kap. 51 § andra stycket ABL).

Uppgifter om rörlig ersättning

Aktiebolagslagens bestämmelser om riktlinjer utgör ett ramverk och bolaget har, även i fråga om rörliga ersättningar, getts ett betydande utrymme att bestämma vilken detaljnivå som riktlinjerna ska ha. Syf- tet med bestämmelserna är att aktieägarna ska få dels tydlig och lätt- överskådlig information om de huvudsakliga komponenterna i bo- lagets principer för ersättning samt om vad ersättningarna högst kan komma att kosta bolaget, dels en reell möjlighet att påverka ersätt- ningens allmänna utformning. Mot den bakgrunden har det ansetts att det sällan torde vara nödvändigt att riktlinjerna innehåller tek- niska detaljer i förekommande ersättningsprogram.

Riktlinjerna behöver inte precisera vilka ersättningar som be- stämda individer ska kunna få. Det har nämligen ansetts att bolaget, efter det att riktlinjerna har beslutats, måste kunna utöka eller på annat sätt ändra kretsen av ledande befattningshavare utan att be- höva kalla till en extra stämma. Det räcker alltså att riktlinjerna anger principerna för de ersättningar som ska kunna utgå till personer som innehar vissa befattningar. Det ligger i sakens natur att riktlinjerna för ersättning ska gälla åtminstone fram till nästa årsstämma. Inget hindrar dock att de utformas med en längre tidshorisont. Om stäm- man inte fattar något beslut om riktlinjer, får detta som regel till följd att de senaste antagna riktlinjerna fortsätter att gälla (prop. 2005/06:186 s. 47, 48 och 62).

324

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

Riktlinjerna är i princip bindande

Riktlinjerna utgör ett slag av direktiv från stämman till styrelsen och är därför i princip bindande för styrelsen. Det är dock möjligt att i riktlinjerna ta in ett förbehåll om att styrelsen får frångå riktlinjerna om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl för det. Styrelsen får där- med ett visst utrymme att träffa avtal om ersättningar som riktlinjer- na annars inte hade tillåtit. Ett utnyttjande av ett sådant förbehåll måste dock redovisas och motiveras i efterhand (8 kap. 51 § tredje stycket och 53 § ABL).

Enligt huvudregeln gäller inte en rättshandling mot bolaget om styrelsen, den verkställande direktören eller en särskild firmateck- nare har överskridit sin befogenhet och bolaget visar att motparten insåg eller bort inse befogenhetsöverskridandet. Detta gäller dock inte när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en föreskrift om föremålet för bolagets verksamhet eller andra före- skrifter som har meddelats i bolagsordningen eller av ett annat bo- lagsorgan (8 kap. 42 § andra stycket ABL). Det är således inte möj- ligt för ett bolag att på bolagsrättslig grund göra gällande att ett avtal om ersättning inte gäller därför att styrelsen eller den verkställande direktören har brutit med riktlinjerna beträffande ersättning. Där- emot kan en styrelseledamot eller en verkställande direktör, som har deltagit i ett beslut som innebär en överträdelse av riktlinjerna, bli skadeståndsskyldig enligt 29 kap. 1 § aktiebolagslagen.

Svensk kod för bolagsstyrning

I sammanhanget finns det även skäl att nämna Svensk kod för bo- lagsstyrning (Koden) som antagits av Kollegiet för svensk bolags- styrning. Koden är ett led i näringslivets självreglering med syfte att förbättra bolagsstyrningen i svenska börsnoterade bolag. Det utgör god sed på aktiemarknaden för svenska bolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, att tillämpa Koden.

I Koden finns bl.a. regler för ersättningar till ledande befattnings- havare. Av dessa följer bl.a. att bolaget ska ha formaliserade och be- kantgjorda processer för beslut om ersättningar till ledande befatt- ningshavare. Ersättningar och andra anställningsvillkor för ledande befattningshavare ska utformas med syfte att säkerställa bolagets tillgång till befattningshavare med den kompetens bolaget behöver

325

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

till för bolaget anpassade kostnader och så att de får för verk- samheten avsedda effekter. Styrelsen ska inrätta ett ersättningsut- skott med huvudsakliga uppgifter att:

•bereda styrelsens beslut i frågor om ersättningsprinciper, ersätt- ningar och andra anställningsvillkor för bolagsledningen,

•följa och utvärdera pågående och under året avslutade program för rörliga ersättningar för bolagsledningen, samt

•följa och utvärdera tillämpningen av de riktlinjer för ersättningar till ledande befattningshavare som årsstämman enligt lag ska fatta beslut om samt gällande ersättningsstrukturer och ersättnings- nivåer i bolaget.

Rörliga ersättningar ska vara kopplade till förutbestämda och mät- bara kriterier, utformade med syfte att främja bolagets långsiktiga värdeskapande. För rörliga ersättningar som utgår kontant ska grän- ser för det maximala utfallet fastställas.

8.2.3Vissa ändringar bör ske i reglerna om ersättning till ledande befattningshavare

Förslag: Publika noterade aktiebolag ska anta riktlinjer för ersätt- ning till ledande befattningshavare. Riktlinjerna ska avse lön och annan ersättning till personer i bolagets ledning. Det ska även i fortsättningen vara möjligt att frångå riktlinjerna om det i ett en- skilt fall finns särskilda skäl för det. En förutsättning för detta är att det i riktlinjerna finns regler som gäller för tillämpningen av undantaget. Därtill ska det framgå vilka delar av riktlinjerna som det är möjligt att göra undantag från.

Om stämman inte ställer sig bakom ett av styrelsen framlagt förslag till riktlinjer, ska ersättning utbetalas i enlighet med de riktlinjer som gällt tidigare eller, om sådana inte finns, i enlighet med vad som är praxis inom bolaget. Senast vid nästa årsstämma ska styrelsen presentera ett nytt förslag till riktlinjer.

Gällande riktlinjer ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på bo- lagets webbplats.

326

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

Slutligen ska årsredovisningslagens bestämmelser, om skyl- digheten att i förvaltningsberättelsen ta med riktlinjerna, justeras till att omfatta publika noterade aktiebolag.

Bedömning: Styrelsen bör även i fortsättningen vara skyldig att varje år upprätta ett förslag till riktlinjer som ska avse tiden från den stämma där de har antagits. Emissioner och överlåtelser som omfattas av 16 kap. aktiebolagslagen och arvoden för styrel- seuppdrag bör även fortsättningsvis vara undantagna från riktlin- jerna. Årsstämmans beslut om riktlinjerna bör vara bindande.

Gällande rätt motsvarar på ett generellt plan ändringsdirektivets krav

Avsikten med denna del av ändringsdirektivet är att garantera aktie- ägarna vissa grundläggande rättigheter som ger dem dels möjlighet att påverka ramarna för ersättning till ledande befattningshavare, dels insyn i hur de beslutade ramarna tillämpas. Det övergripande syftet är att aktieägarna med hjälp av dessa verktyg ska kunna skapa en sund ersättningskultur som främjar bolagets långsiktiga intressen (jfr skäl 29 i ändringsdirektivet).

Genomgången av gällande rätt visar att det redan i dag finns en ordning enligt vilken årsstämman ska ges möjlighet att bl.a. anta riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare. Aktiebolags- lagens terminologi skiljer sig från den som används i ändringsdirek- tivet och det finns vissa skillnader på detaljnivå, men lagens regler har samma övergripande syfte som ändringsdirektivet nämligen att främja en sund ersättningskultur i bolagen.

Även om det redan i dag finns en ordning i svensk rätt som i stora delar motsvarar ändringsdirektivets krav, gör vi bedömningen att det är nödvändigt att det sker vissa kompletteringar och justeringar av gällande bestämmelser i syfte att genomföra direktivet i denna del. Direktivet ålägger medlemsstaterna att säkerställa att vissa grundläg- gande krav uppfylls. En utgångspunkt för våra fortsatta bedöm- ningar är därför att det inte är tillräckligt att direktivet genomförs genom självreglering. Det är således exempelvis inte tillräckligt att det i dag finns regler i Koden som motsvarar vissa av de krav som ställs i ändringsdirektivet.

327

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

Bestämmelserna bör omfatta publika noterade aktiebolag

De nuvarande bestämmelserna om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare gäller för aktiemarknadsbolag, dvs. bolag vars aktier är upptagna till handel på en svensk reglerad marknad. Aktieägarrättighetsdirektivet omfattar bolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad och således måste de nuvarande bestämmelserna utökas till att avse en större krets av bolag.

I avsnitt 4 har vi framhållit att direktivet är ett minimidirektiv och att det därför inte finns några hinder mot att en medlemsstat väljer att gå längre än vad direktivet föreskriver. Den möjligheten har ut- nyttjats när det ursprungliga direktivet genomfördes och de bestäm- melser som infördes då gäller för publika noterade aktiebolag. (Be- träffande begreppets innebörd se avsnitt 4.3.) Bestämmelserna om riktlinjer bör därför utökas till att gälla för denna kategori bolag.

Det finns inte några principiella hinder mot att gå vidare än så och låta de aktuella bestämmelserna även gälla exempelvis andra publika aktiebolag. Ett argument för en sådan ordning är att ersättningen till ledande befattningshavare även i andra publika bolag än de som har aktier upptagna till handel på en reglerad marknad kan uppgå till betydande belopp. Även aktieägare i dessa bolag kan således ha ett berättigat intresse av möjlighet till insyn och påverkan i dessa frågor.

Mot att utöka tillämpningsområdet talar det förhållandet att de nya skyldigheterna skulle medföra en ökad administrativ börda för de bolag som hittills inte omfattats av dessa skyldigheter. Till skill- nad från bolag vars aktier handlas på en reglerad marknad, består gruppen ”övriga publika aktiebolag” även av förhållandevis små bo- lag. Särskilt för dessa bolag kan en skyldighet att anta riktlinjer och årligen redovisa riktlinjernas tillämpning innebära ett nytt stort administrativt åtagande. Det är enligt vår mening svårare att moti- vera ett sådant åtagande i små publika aktiebolag där ersättningarna till ledande befattningshavare som regel är mer begränsade.

En möjlighet vore att genom någon form av avgränsningsregel utesluta mindre publika aktiebolag. En avgränsning skulle kunna vara att låta bestämmelserna om riktlinjer även omfatta publika aktiebolag vars aktier noterade på en multilateral handelsplattform (MTF). Det bör dock framhållas att dessa bolag inte omfattas av Koden och därmed inte är underkastade samma långtgående regle-

328

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

ring som exempelvis aktiemarknadsbolag. Detta förhållande i för- ening med den ökade administrativa börda som en utvidgning av regelverket skulle medföra, gör att vi stannar vid bedömningen att de aktuella bestämmelserna inte bör omfatta samtliga publika aktie- bolag. Det bör dock framhållas att avsaknaden av tvingande bestäm- melser inte hindrar att även andra bolag än de berörda antar liknande styrdokument i syfte att öka transparensen i ersättningsfrågor.

Slutligen bör 6 kap. 1 a § årsredovisningslagen – som i dag enbart omfattar aktiemarknadsbolag – justeras till att omfatta publika no- terade aktiebolag. Det innebär att förvaltningsberättelsen i dessa bo- lag bl.a. ska innehålla de senaste beslutade riktlinjerna och styrelsens förslag till nya riktlinjer.

Dokumentet för ersättning bör även i fortsättningen benämnas ”rikt- linjer”

Som framgått ovan finns det vissa skillnader i fråga om vilka begrepp som används i aktiebolagslagen respektive ändringsdirektivet. En så- dan skillnad är att i aktiebolagslagen benämns de dokument som ska antas av bolagsstämman ”riktlinjer” medan ändringsdirektivet talar om ”policy”. Enligt vår mening är det inte av någon avgörande be- tydelse för genomförandet av ändringsdirektivet i denna del vilket begrepp som används.

Genomgången av gällande rätt visar att aktiebolagslagens riktlin- jer har samma syfte som ändringsdirektivets policy. Av den anled- ningen och för att inte i onödan ändra på det etablerade systemet, föreslår vi att dokumentet även i fortsättningen ska benämnas rikt- linjer. Det är även det begrepp vi kommer använda oss av när vi i fortsättningen beskriver ändringsdirektivets krav i denna del.

Personkretsen enligt gällande rätt bör inte inskränkas

Den personkrets som enligt ändringsdirektivet måste omfattas av riktlinjerna är mer begränsad än den som anges i gällande rätt. Medan ändringsdirektivet avser den verkställande direktören, vice verkstäl- lande direktör och styrelseledamöter, omfattar aktiebolagslagens be- stämmelser verkställande direktör och andra personer i ledande ställ- ning. Av motiven till de aktuella lagreglerna framgår att avsikten är

329

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

att riktlinjerna – förutom den verkställande direktören – även ska omfatta personer i ledande ställning för ett visst verksamhetsområde (prop. 2005/06:186 s. 50 och 66).

En möjlighet är att i denna del fullt ut anpassa de svenska bestäm- melserna till ändringsdirektivets minimikrav. En sådan ändring skulle innebära att exempelvis ekonomidirektör, finansdirektör, affärsområdeschef m.fl. inte längre skulle omfattas av riktlinjerna. En begränsning av personkretsen skulle kunna underlätta fram- tagandet av riktlinjerna och därmed i viss mån minska bolagens administrativa börda. En vidare personkrets innebär att bolagen blir skyldiga att redovisa uppgifter för fler befattningshavare än vad som kan komma bli fallet för andra bolag inom EU. Det skulle kunna hävdas att detta leder till konkurrensnackdelar för svenska bolag, eftersom de måste redovisa mer känsliga uppgifter än sina europe- iska konkurrenter. Samtidigt kan det emellertid hävdas att den ökade transparens som en vidare personkrets innebär kan attrahera inves- terare som efterfrågar detta och därmed medföra en konkurrens- fördel i förhållande till bolag som tillämpar en mer begränsad öppen- het.

Det går inte heller att bortse från att en minskad personkrets skulle medföra att aktieägarnas möjligheter till påverkan av ersätt- ningsnivåerna till vissa ledande befattningshavare genom riktlinjer till styrelsen helt skulle falla bort. Det rör sig om personer som på grund av sin ledande ställning kan få betydande ersättningar. Därför har de i tidigare lagstiftningssammanhang ansetts böra vara under- kastade en särskild granskning av aktieägarna. En ändring av person- kretsen skulle därmed motverka ändringsdirektivets övergripande syfte. Av betydelse är även att svenska bolag – till skillnad från andra europeiska bolag – som regel inte har arbetande styrelseledamöter. Det innebär att de arbetsuppgifter som utförs av styrelseledamöter i andra europeiska länder, i Sverige utförs av anställda varav vissa i dag omfattas av riktlinjerna. En minskning av den nuvarande personkretsen skulle därmed riskera att medföra att aktieägarna i svenska bolag, i jämförelse med andra europeiska bolag, kommer ha sämre möjlighet att påverka ersättningsnivåerna för de personer som utgör bolagets faktiska ledning. Utvecklingen under senare år har gått mot en ökad öppenhet i frågor som rör ersättningen till dem som har de högsta funktionerna i ett bolag.

330

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

En möjlig mellanväg vore att låta aktiebolagslagens bestämmelser gälla för den mer begränsade personkrets som direktivet föreskriver och låta resterande befattningshavares ersättning regleras i exempel- vis Koden. På så sätt skulle det ges möjlighet att inom ramen för självregleringen ta fram mindre betungande föreskrifter beträffande de befattningshavare som inte uttryckligen omfattas av direktivet. Det som talar emot en sådan lösning är att regleringen blir splittrad, vilket riskerar att leda till tillämpningssvårigheter.

Av dessa skäl framstår det enligt vår mening inte som rimligt att med anledning av ändringsdirektivet vidta åtgärder som innebär ett steg mot en minskad öppenhet. Således bör den möjlighet som med- lemsstaterna har att utvidga personkretsen utnyttjas (se artikel 2 led i tredje punkten i aktieägarrättighetsdirektivet). Någon ändring i gällande rätt i fråga om personkretsen bör således inte ske.

I ändringsdirektivet anges att verkställande direktör och vice verkställande ska omfattas av riktlinjerna även om de inte ingår i bolagets ledningsorgan. I Sverige är verkställande direktören defini- tionsmässigt bolagets ledning och finns det en eller flera vice verk- ställande direktörer torde också dessa tillhöra ledningen. Vi gör dock bedömningen att det är nödvändigt för att genomföra direktivet i denna del att det i bestämmelsen uttryckligen anges att riktlinjerna omfattar dessa funktioner. Det innebär exempelvis att om bolaget har en vice verkställande direktör så ska han eller hon omfattas av riktlinjerna.

Vissa ersättningar bör även fortsatt vara undantagna från riktlinjerna

En viktig skillnad mellan ändringsdirektivet och aktiebolagslagens regler är att arvode till styrelseledamöter inte omfattas av de nuvar- ande bestämmelserna om riktlinjer för ersättning till ledande befatt- ningshavare (8 kap. 51 § andra stycket ABL). Anledningen därtill är att det är stämman som beslutar om denna ersättning (8 kap. 23 a § första stycket ABL). Frågan är om det finns skäl att föreslå några ändringar i denna del och låta riktlinjerna även omfatta styrelse- ledamöternas arvode?

Vid denna bedömning finns det anledning att framhålla att gällan- de rätt ger aktieägarna ett större inflytande i denna ersättningsfråga,

331

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

än vad ändringsdirektivet föreskriver. En ändring av dessa bestäm- melser skulle således enligt vår bedömning innebära en försämring av aktieägarnas möjlighet till påverkan och därmed skulle – som framhållits tidigare – en sådan ändring stå i strid med ändrings- direktivets övergripande syfte. Av den anledningen föreslår vi att det inte bör ske någon justering i denna del. Det innebär att även i fort- sättningen ska sådana arvoden som stämman ska besluta om vara undantagna från riktlinjerna. Om däremot en styrelseledamot är anställd och uppbär lön eller erhåller konsultarvode från bolaget ska denna ersättning omfattas av riktlinjerna.

Ytterligare en viktig skillnad mellan ändringsdirektivet och aktie- bolagslagens bestämmelser är att lagbestämmelserna om riktlinjer för ersättning inte ska omfatta sådana emissioner och överlåtelser som omfattas av 16 kap. aktiebolagslagen (8 kap. 51 § fjärde stycket ABL). I 16 kap. regleras bl.a. nyemissioner och överlåtelser av aktier till ledande befattningshavare i publika aktiebolag (de s.k. Leo-reg- lerna). Reglerna innebär i korthet att det alltid är bolagsstämman som ska fatta beslut om sådana transaktioner och att stämmans beslut är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst nio tiondelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman före- trädda aktierna. I avsnitt 10 gör vi bedömningen att Leo-reglerna inte bör upphävas med anledning av ändringsdirektivets krav på att medlemsstaterna ska införa bestämmelser angående väsentliga trans- aktioner till närstående part. Däremot lämnar vi förslag om att det ska ske vissa ändringar i dessa bestämmelser. Enligt vår bedömning kommer Leo-reglerna även efter de föreslagna ändringarna ligga i linje med ändringsdirektivets syfte. Ersättning som ska beslutas en- ligt dessa regler bör därför även i fortsättningen vara undantagna från riktlinjerna.

Stämmans beslut om riktlinjer bör vara bindande

I fråga om årsstämmans inflytande över riktlinjerna, ställer änd- ringsdirektivet krav på att aktieägarna ska ha rätt att rösta om dessa och att beslutet ska vara bindande. Det ges dock en möjlighet för en medlemsstat att i stället föreskriva att stämmobehandlingen ska vara rådgivande.

332

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

Gällande rätt innebär att årsstämmans beslut om riktlinjer för er- sättning till ledande befattningshavare i princip är bindande för sty- relsen. Den nuvarande ordningen uppfyller således ändringsdirek- tivets krav i denna del. Det rör sig om ett etablerat system inom svensk bolagsrätt och det saknas av den anledningen skäl att ens överväga att ersätta det med en rådgivande stämmobehandling. När det gäller skyldigheten att säkerställa att aktieägarna har rätt att rösta om riktlinjerna, kan det konstateras att en grundläggande princip i svensk bolagsrätt är att det bara ska ske omröstning i en fråga om en aktieägare begär det (7 kap. 37 § ABL). Vi gör bedömningen att det

–för att uppfylla ändringsdirektivets krav i denna del – är tillräckligt om samma grundläggande princip tillämpas beträffande riktlinjerna och därmed att aktieägarna ges möjlighet att i det enskilda fallet be- gära att det ska ske en omröstning om riktlinjerna. Bolagsstämmans beslut utgörs av den mening som har fått mer än hälften av de av- givna rösterna (7 kap. 40 § ABL).

Skyldigheten att redovisa resultatet av en votering

En särskild fråga som inställer sig är hur direktivets krav på att om- röstningsresultatet ska hållas tillgängligt på bolagets webbplats, ska genomföras. Som regel fattas stämmans beslut genom acklamation, vilket innebär att ordföranden ber de röstberättigade att genom att svara ja eller nej på en framställd fråga ange hur de ställer sig till ett visst förslag. Ordföranden tillkännager därefter hur han eller hon har uppfattat utslaget och klubbfäster beslutet, om inte votering begärs.

Av betydelse i sammanhanget är artikel 14.1 i aktieägarrättighets- direktivet, där det anges att bolaget för varje beslut åtminstone ska fastställa det antal aktier för vilka giltiga röster har avlagts, den andel av aktiekapitalet som dessa röster utgör, det totala antalet avlagda giltiga röster som antalet röster utgör samt antalet röster för och emot varje beslut och i förekommande fall antalet nedlagda röster. Det finns emellertid i artikelns andra stycke ett undantag enligt vil- ket medlemsstaterna får föreskriva eller tillåta företagen att bestäm- ma att det, om ingen aktieägare begär fullständig redovisning av röst- ningen, ska vara tillräckligt att fastställa röstningsresultatet endast i

333

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

den omfattning som behövs för att säkerställa att erforderlig majori- tet nås för varje beslut. Det är den senare bestämmelsen som har genomförts i svensk rätt (7 kap. 68 § andra stycket ABL).

Ändringsdirektivet som vi nu har att genomföra innebär en fort- sättning på aktieägarrättighetsdirektivet. Vad som föreskrivs i artikel

14.1är därmed tillämpligt även på de nya artiklar som direktivet tillförs genom ändringsdirektivet. Det saknas enligt vår mening skäl att avvika från den ordning som etablerats genom aktieägarrättig- hetsdirektivet. Således ska samma regler om bolagens skyldighet att redovisa resultatet av omröstning gälla i fråga om riktlinjerna för er- sättning till ledande befattningshavare. Bolagen är redan i dag skyl- diga att på sin webbplats tillhandahålla protokollet från stämman och därmed även eventuella omröstningsresultat (7 kap. 68 § andra stycket ABL). Vi gör bedömningen att denna bestämmelse är till- räcklig för att genomföra direktivet i denna del.

Det bör förtydligas vad som ska gälla om riktlinjerna inte antas

Enligt ändringsdirektivet får bolaget, för det fall bolagsstämman inte godkänner de föreslagna riktlinjerna, antingen fortsätta betala er- sättning i enlighet med de dittills gällande riktlinjerna eller, om det inte finns sådana, i enlighet med bolagets praxis. Detta torde vara i överensstämmelse med hur aktiebolagslagens bestämmelser om rikt- linjer för ersättning tillämpas i dag. Bestämmelserna bör dock för- tydligas i denna del och ges en liknande utformning som i ändrings- direktivet. Vidare bör det framgå att styrelsen, om stämman inte an- tar de föreslagna riktlinjerna, senast vid nästa årsstämma ska presen- tera ett nytt förslag till riktlinjer. Skulle det dessförinnan hållas en extra bolagsstämma ska frågan prövas där.

Det ska vara möjligt att frångå riktlinjerna i vissa situationer

Som framgått i avsnitt 8.2.2 är det möjligt för styrelsen att frångå de av bolagsstämman beslutade riktlinjerna om det finns särskilda skäl för det och stämman har beslutat att så får ske (8 kap. 53 § ABL). Direktivet ger en rätt för medlemsstaterna att införa en möjlighet till undantag från riktlinjerna. Denna möjlighet kan fylla en viktig funk-

334

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

tion när ett bolag snabbt behöver fatta ett beslut angående ersätt- ning, t.ex. vid rekrytering av en ny verkställande direktör. Det saknas därmed skäl att i denna del överväga en ändring av gällande rätt.

Enligt ändringsdirektivet ska det vara möjligt att frångå riktlinjer- na under ”exceptionella omständigheter”. Även om detta begrepp framstår som mer kvalificerat än det som används i motsvarande be- stämmelse i aktiebolagslagen (”särskilda skäl”), framgår att änd- ringsdirektivet har samma syfte som gällande svensk rätt. Enligt direktivet ska det vara möjligt att frångå riktlinjerna när det är nöd- vändigt för att tillgodose hela bolagets långsiktiga intressen och håll- barhet eller att säkerställa dess bärkraft (artikel 9a.4 i ändringsdirek- tivet). Enligt förarbetena till motsvarande bestämmelse i aktiebo- lagslagen kan det finnas särskilda skäl, t.ex. att den verkställande direktören ska bytas ut och styrelsen anser att det bästa för bolaget är att erbjuda den tilltänkta nya direktören en ersättning som i något avseende inte är förenlig med riktlinjerna. Styrelsen kan på mot- svarande sätt anse att villkoren för en befintlig verkställande direktör som är på väg att rekryteras av ett annat bolag bör förbättras utöver vad riktlinjerna tillåter (prop. 2005/06:186 s. 68). Det handlar så- ledes även i dessa fall om att tillgodose ett bolags långsiktiga intres- sen.

I fråga om vilket begrepp som ska användas för att definiera de nyss beskrivna situationerna, och andra situationer när det bör vara möjligt att frångå riktlinjerna, bör följande framhållas. Begreppet ”exceptionella omständigheter” som används i den svenska version- en av ändringsdirektivet utgör en direkt översättning av den engelska versionens ”exceptional circumstances”. Dessa ord direkt översatta till svenska ger intrycket av ett en viss regel bara ska tillämpas i ytter- sta undantagsfall. Givet den definition av begreppet som finns i änd- ringsdirektivet framgår att detta inte är avsikten. Syftet synes i stället vara att styrelsen ska kunna avvika från riktlinjerna i fler fall än vad exceptionella omständigheter medger. Mot den bakgrunden fram- står det enligt vår mening som att det begrepp som används i aktie- bolagslagen på ett bättre sätt fångar in vad ändringsdirektivet vill uppnå i denna del. Därför bör det även i fortsättningen vara möjligt för styrelsen att frångå riktlinjerna om det i ett enskilt fall finns ”särskilda skäl” för det. Paragrafen bör kompletteras med ändrings- direktivets beskrivning av i vilka situationer det ska vara möjligt att frångå riktlinjerna.

335

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

I likhet med vad som hittills gällt, krävs att bolagsstämman har godkänt att styrelsen ska ha möjlighet att göra undantag från rikt- linjerna. Enligt ändringsdirektivet krävs därutöver att det i riktlinjer- na anges regler för tillämpningen av undantaget och vilka delar av riktlinjerna som det är möjligt att göra undantag från. Vad som före- skrivs i direktivet i denna del torde inte innebära någon större änd- ring i sak. I syfte att harmonisera aktiebolagslagens bestämmelser med direktivet bör dock bestämmelserna i denna del förtydligas och ges samma innehåll som ändringsdirektivet.

Kravet på att undantaget från riktlinjerna ska innehålla regler för dess tillämpning och vilka ersättningsområden som styrelsen får frångå, syftar till att säkerställa att stämman ges möjlighet att ta ställ- ning till ett konkret förslag med en tydlig ram. Avsikten synes vidare vara att möjligheten att göra undantag inte ska kunna ges en allt för generell utformning. Det bör dock framhållas att stämman – i egen- skap av bolagets högsta beslutande organ – har fria händer att ut- forma denna del av riktlinjerna så som stämman önskar. I detta ligger att stämman fritt kan avgöra hur detaljerad regleringen rörande sty- relsens möjligheter att avvika från riktlinjerna bör vara. Det är inte något som hindrar att det i reglerna för tillämpning av undantaget exempelvis anges ett tak för hur stora avvikelser som styrelsen får göra eller, om stämman önskar godkänna att en sådan möjlighet ges, att styrelsen gör avsteg från vilka bestämmelser som helst i riktlinjer- na, om förutsättningar för avsteg i övrigt är uppfyllda. Det bör också vara möjligt att i riktlinjerna uttryckligen ange i vilka situationer som det är tillåtet att göra ett undantag och därigenom begränsa undan- tagets tillämpningsområde.

Styrelsen ska årligen upprätta ett förslag till riktlinjer

Enligt gällande rätt är styrelsen skyldig att inför varje årsstämma pre- sentera ett förslag till riktlinjer för ersättning till ledande befatt- ningshavare som ska gälla från och med nästa årsstämma. Kraven i svensk rätt är således i denna del mer långtgående än ändringsdirek- tivet, som anger att riktlinjerna ska läggas fram för beslut på bolags- stämman minst vart fjärde år. Även om aktiebolagslagens regler föreskriver att stämman ska ta ställning till riktlinjer varje år kan riktlinjerna ge uttryck för en mer långsiktig ersättningsstrategi. I en

336

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

sådan situation är styrelsen ändå skyldig att lägga fram samma rikt- linjer för att varje år bekräftas av stämman.

En ändring av den aktuella bestämmelsen – av innebörd att rikt- linjerna gäller tills vidare om inte annat anges, men att årsstämman ska ta ställning till riktlinjerna åtminstone vart fjärde år – skulle medföra en minskad administration för bolagen. Därtill skulle en så- dan ordning vara bättre anpassad till riktlinjer som sträcker sig över en längre tidsperiod och där den årliga presentationen inte fyller någon egentlig funktion. Dock går det inte att bortse ifrån att en sådan ändring skulle innebära en inskränkning av aktieägarnas möj- lighet att lämna synpunkter på och påverka riktlinjernas utformning. Aktieägarna kommer i och för sig ges en sådan möjlighet i samband med att ersättningsrapporten läggs fram på stämman (se vidare avsnitt 8.3.3). Vi gör dock bedömningen att denna möjlighet inte fullt ut kan ersätta en årlig presentation och beslut om riktlinjerna. En sådan ordning borgar även för att riktlinjerna får en tydlig kopp- ling till ersättningsrapporten och därmed att aktieägarna får en tydlig bild av vad riktlinjerna ger för resultat i praktiken.

Sammanfattningsvis bör det således inte ske någon ändring i denna del och styrelsen ska alltjämt vara skyldig att årligen inför stämman ta fram ett förslag till riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare. När det gäller tidpunkten från vilken riktlinjerna ska gälla har det hittills uttryckts som att det ska gälla från ”nästa stämma”, dvs. från den stämma där de har antagits. Eftersom den nuvarande skrivningen kan leda tanken fel och att det är stämman efter den beslutande som avses, bör lagtexten ändras till att riktlin- jerna ska avse tiden från den stämma där de har antagits. Det är en- bart fråga om ett förtydligande och inte någon ändring i sak. En lik- nande justering bör även ske i 6 kap. 1 a § första stycket 2 årsredo- visningslagen.

Riktlinjerna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats

Slutligen bör det införas en skyldighet för bolaget att på sin webb- plats tillhandahålla de gällande riktlinjerna. Det finns inte något som hindrar att bolaget även håller äldre riktlinjer tillgängliga för att möj- liggöra en jämförelse mellan dokumenten. I en sådan situation är det

337

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

dock viktigt att bolaget gör det tydligt vilka som är de gällande rikt- linjerna.

8.2.4Det bör införas nya bestämmelser om riktlinjernas innehåll

Förslag: I riktlinjerna ska det finnas en förklaring till hur de bi- drar till bolagets affärsstrategi och långsiktiga intressen och håll- barhet. Vidare ska riktlinjerna innehålla en beskrivning av de olika former av ersättning som kan utgå till ledande befattningshavare, med angivande av deras relativa andelar. Därtill ska lämnas en för- klaring till hur lönen och anställningsvillkoren för bolagets an- ställda beaktades när riktlinjerna fastställdes.

I fråga om rörlig ersättning ska det framgå hur respektive er- sättningsform bidrar till bolagets affärsstrategi samt långsiktiga intressen och hållbarhet. Vidare ska det finnas uttömmande och varierande kriterier och det ska framgå vilken metod som ska an- vändas för att fastställa i vilken utsträckning kriterierna har upp- fyllts. Det ska även finnas uppgifter om eventuella uppskovs- perioder och om bolagets möjlighet att enligt avtalet återkräva ersättning.

I fråga om aktiebaserad ersättning ska det finnas uppgifter om förvärvandeperioder och i tillämpliga fall behållande av aktier efter förvärv.

I riktlinjerna ska anges varaktigheten av avtal eller överens- kommelser med ledande befattningshavare och de tillämpliga uppsägningsperioderna, huvuddragen för systemen för tilläggs- pension eller förtidspensionering samt villkoren för uppsägning och betalningar kopplade till uppsägning.

Riktlinjerna ska innehålla en beskrivning av den beslutspro- cess som tillämpas för att fastställa, se över och genomföra dessa samt vilka åtgärder som vidtas för att undvika eller hantera intres- sekonflikter. Om det har skett en översyn av riktlinjerna, ska alla betydande förändringar redovisas och hur dessa beaktar, i före- kommande fall, de synpunkter som framförts i samband med stämmobehandlingen av tidigare riktlinjer och ersättningsrap- porter.

338

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

Nuvarande bestämmelser uppfyller inte ändringsdirektivets krav

Som redovisats ovan finns det redan i dag krav på att riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare ska innehålla vissa uppgifter om rörlig ersättning. Av riktlinjerna ska framgå vilken typ av ersätt- ning det rör sig om och under vilka förutsättningar den ska lämnas eller kunna göras gällande. Vidare ska det finnas uppgift om vad bo- lagets åtaganden gentemot de personer som omfattas sammanlagt kan beräknas kosta bolaget vid olika tänkbara utfall (8 kap. 52 § ABL). Skälet till det senare kravet är att rörliga ersättningar ofta kan vara mycket svårare att få grepp om (prop. 2005/06:186 s. 47). Be- stämmelserna avser således att uppnå samma syfte som ändrings- direktivet, dvs. att aktieägarna utifrån riktlinjerna ska kunna bilda sig en uppfattning om vilket ekonomiskt åtagande för bolaget som rikt- linjerna kan komma att innebära och därmed ha för påverkan på bl.a. bolagets långsiktiga intressen.

Även om de nuvarande bestämmelserna har samma övergripande syfte som ändringsdirektivet, är de krav som ställs i direktivet på riktlinjernas innehåll betydligt mer detaljerade. Därtill ställs det krav på ett innehåll som helt saknar motsvarighet i de svenska bestämmel- serna. Det rör sig framför allt om krav på beskrivning dels av besluts- processen för riktlinjerna, dels vilka åtgärder som ska vidtas för att undvika eller hantera intressekonflikter. För att genomföra änd- ringsdirektivet i denna del gör vi bedömningen att nuvarande para- graf som reglerar riktlinjernas innehåll beträffande rörlig ersättning bör upphävas och ersättas med en ny paragraf som är utformad i en- lighet med artikel 9a.6 i aktieägarrättighetsdirektivet.

I riktlinjerna ska anges vissa övergripande mål

Syftet med riktlinjerna är att de ska bidra till bolagets affärsstrategi samt långsiktiga intressen och hållbarhet. Av ändringsdirektivet framgår att det i riktlinjerna ska anges hur de bidrar till dessa över- gripande mål. I likhet med vad som gäller i dag enligt aktiebolags- lagen, ska riktlinjerna vara heltäckande och innehålla en beskrivning av de olika former av ersättning som kan utgå till ledande befatt- ningshavare, med angivande av deras relativa andelar. Dessa grund- läggande krav bör anges i ett inledande stycke i den nya paragrafen. Frågan om riktlinjernas koppling till bolagets affärsstrategi m.m.

339

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

återkommer även i samband med redovisningen av förutsättningarna för rörlig ersättning. Enligt direktivet ska det i riktlinjerna särskilt anges hur denna ersättningsform bidrar till bolagets affärsstrategi

m.m.(se artikel 9a.6 tredje stycket i aktieägarrättighetsdirektivet). Direktivet innebär således att bolaget i riktlinjerna dels ska redovisa hur dessa som helhet bidrar till bolagets affärsstrategi samt långsik- tiga intressen och hållbarhet, dels ange hur den rörliga ersättningen bidrar till dessa mål. Det kan tyckas som denna fråga enbart har rele- vans vid den senare ersättningsformen, men direktivets utformning gör att vi anser oss förhindrade att föreslå en sådan begränsning i bestämmelsen.

I enlighet med ändringsdirektivet bör det i ett nytt andra stycke anges att det i riktlinjerna ska lämnas en förklaring till hur lönen och anställningsvillkoren för bolagets anställda beaktats när riktlinjerna fastställts. Detta krav är nytt. Av betydelse är de krav som ställs på den årliga rapporten beträffande ersättning till ledande befattnings- havare (se vidare i avsnitt 8.3). I rapporten ska det bl.a. anges hur den ersättning som betalas ut till ledande befattningshavare förhåller sig till den ersättning som betalas ut till bolagets andra anställda för åt- minstone de senaste fem räkenskapsåren. Syftet med att redovisa dessa uppgifter i ersättningsrapporten är att det ska vara möjligt för aktieägarna att bilda sig en uppfattning om utvecklingen av avståndet mellan de ledande befattningshavarnas och övriga anställdas ersätt- ning. I riktlinjerna bör bolaget, för att uppfylla kravet i denna del, förklara om och i så fall hur denna utveckling har beaktats vid ut- formningen av riktlinjerna.

I det här sammanhanget finns det skäl att uppehålla sig något vid frågan om hur detaljerade uppgifter som behöver lämnas i riktlinjer- na. Exempelvis kan bolagets affärsstrategi innehålla uppgifter som är känsliga i konkurrenshänseende. Detta måste naturligtvis beaktas vid utformningen av riktlinjerna. Avsikten är inte att det ska finnas en skyldighet för ett bolag att i riktlinjerna redovisa sådana uppgifter som riskerar att skada bolaget i konkurrenshänseende och därmed bolagets långsiktiga intressen. Om så vore fallet skulle nämligen rikt- linjerna riskera att motverka de intressen de är avsedda att främja. Vid utformningen av riktlinjerna bör det vara möjligt att balansera intresset av insyn mot intresset av att skydda känsliga uppgifter. Det måste avgöras från fall till fall hur detaljerade uppgifter som kan läm- nas utan att skada bolagets intressen. Det viktiga, för att riktlinjerna

340

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

ska kunna anses uppfylla kraven i denna del, är att de lämnar en tydlig och begriplig redogörelse för hur de relevanta delarna har beaktats vid utformningen. Det bör vara möjligt att redovisa dessa uppgifter på ett mer generellt sätt och därmed avstå från att lämna mer känsliga uppgifter. Vidare bör det framhållas att bestämmelsernas syfte som regel inte tillgodoses bättre genom att riktlinjerna är mångordiga. Om relevanta uppgifter kan lämnas kort, koncist och begripligt är det enligt vår mening i allmänhet att föredra.

I ändringsdirektivet anges uttryckligen att riktlinjerna ska vara tydliga och begripliga. Det bör framhållas att för att riktlinjerna ska fylla sitt syfte och göra det möjligt för aktieägarna att ta ställning till deras innehåll är det – som redan nämnts – nödvändigt att de är tyd- liga och lättbegripliga och ger en ändamålsenlig översikt över de er- sättningar som bolaget kan komma att betala ut. Vi bedömer det dock inte vara nödvändigt att detta anges uttryckligen i den nya para- grafen, utan det får anses följa av de övriga krav som ställs på rikt- linjerna och att de i första hand riktar sig till bolagets aktieägare.

Beskrivning av rörliga ersättningar

I ändringsdirektivet ställs krav på att riktlinjerna ska innehålla en beskrivning av förutsättningarna för utbetalning av rörlig ersätt- ning. Direktivbestämmelsen fyller samma funktion som nuvarande bestämmelser i aktiebolagslagen, men direktivets krav är mer detal- jerade. Vi bedömer att det är nödvändigt, för att genomföra änd- ringsdirektivet i denna del, att bestämmelsen om rörlig ersättning utformas i enlighet med direktivet. Denna ändring kommer dock inte att medföra någon större praktisk skillnad för de bolag som be- rörs. Redan i dag ska nämligen riktlinjerna innehålla tydlig och lätt- överskådlig information om de huvudsakliga komponenterna i bo- lagets principer för ersättning samt om vad ersättningarna högst kan komma att kosta bolaget (prop. 2005/06:186 s. 47).

I likhet med vad som gällt hittills bör riktlinjerna inte innehålla några uppgifter om tekniska detaljer i förekommande ersättnings- program. Ett grundläggande krav bör dock vara att aktieägarna, med utgångspunkt i den information som lämnas i riktlinjerna, ska kunna bilda sig en uppfattning om vad de olika ersättningarna kan komma att medföra för kostnader för bolaget och att det framgår under vilka

341

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

förutsättningar som ersättning ska betalas ut. Beträffande den senare delen anges i direktivet att riktlinjerna ska innehålla uttömmande och varierande kriterier som ersättningen görs beroende av och därtill ange vilka dessa kriterier ska vara (finansiella, icke-finansiella och, när det är lämpligt, kriterier som rör bolagets sociala ansvar; artikel 9.6 tredje stycket i aktieägarrättighetsdirektivet). Det finns skäl att i detta sammanhang uppehålla sig vid två aspekter.

Den första aspekten är om ordet ”anges” är lämpligt att använda i lagtexten. I den engelska versionen av direktivet förekommer ordet ”indicate” och frågan är därmed om ordet ”indikerar” i stället borde användas i den svenska lagstiftningen. Av betydelse är att i den franska versionen av direktivet används ordet ”indique” och i den tyska versionen ”angeben”. Dessa ord motsvaras av svenskans ”an- ge” och det är således detta ord som bör användas. I lagtexten bör det uttryckas som att det ska ”framgå” av riktlinjerna.

Den andra aspekten är att direktivets utformning i denna del ger intrycket av att ställa krav på att ett bolag alltid ska tillämpa finan- siella och icke-finansiella kriterier samt kriterier som rör bolagets sociala ansvar. Det kan dock knappast ha varit direktivförfattarnas avsikt. Centralt i denna del är att det finns tydliga kriterier som den rörliga ersättningen är knuten till och att det av riktlinjerna framgår hur det ska fastställas om dessa kriterier är uppfyllda. Det måste vara upp till stämman att avgöra vilka dessa kriterier bör vara och det måste även fortsatt finnas utrymme för bolagen att knyta kriterierna enbart till exempelvis det finansiella resultatet. Mot den bakgrunden framstår det som onödigt klåfingrigt om lagstiftaren skulle ange att bolagen alltid är tvungna att ange en viss typ av kriterier. Det riskerar att leda till ett slentrianmässigt angivande av kriterier som inte fyller någon funktion och det riskerar att motverka direktivets syfte. Av dessa skäl anser vi att det rimliga är om det i lagtexten anges att i fråga om rörlig ersättning ska det finnas uttömmande och varierande kriterier och det ska vidare framgå vilken metod som ska användas för att fastställa i vilken utsträckning kriterierna har uppfyllts. Det bör även framhållas att en allt för tekniskt komplicerad eller detal- jerad redogörelse kan motverka detta syfte. Av den anledningen gör

vibedömningen att inte heller kraven i denna del riskerar att medföra att det i riktlinjerna måste lämnas en redogörelse för sådana upp- gifter som kan vara känsliga i konkurrenshänseende. Som nämnts ovan ska det i denna del särskilt anges hur den rörliga ersättningen

342

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

bidrar till bolagets affärsstrategi samt långsiktiga intressen och håll- barhet.

Av direktivet framgår slutligen att riktlinjerna i denna del ska innehålla uppgifter om eventuella uppskovsperioder och om bo- lagets möjlighet att återkräva rörlig ersättning. Den senare delen bör rimligen ta sikte på eventuella klausuler i avtalet som gör det möjligt att kräva tillbaka utbetald ersättning (s.k. clawback). Det bör således anges i lagtexten att det i denna del enbart är aktuellt att redovisa återkrav ”enligt det aktuella avtalet” om ersättning.

Enligt gällande rätt ska i riktlinjerna för ersättningen anges vad åtagandena gentemot de personer som omfattas sammanlagt kan be- räknas kosta bolaget vid olika tänkbara utfall. Något sådant krav finns inte i ändringsdirektivet. En beräkning av vilka kostnader som ett bolags åtagande kan komma att medföra fyller en viktig funktion när det kommer till att göra riktlinjerna tydliga och lättbegripliga. Som nämnts ovan fyller detta krav samma syfte som ändringsdirek- tivet. Det talar enligt vår mening för att kravet bör finnas kvar. Till saken hör dock att ändringsdirektivet ställer betydligt mer detaljera- de krav på ersättningsrapportens innehåll och denna kommer således fylla en viktig funktion när det gäller att underlätta aktieägarnas för- ståelse av kostnaden för de olika ersättningsformerna. Med beaktan- de av detta anser vi att kravet på att redan i riktlinjerna redovisa det ekonomiska utfallet bör tas bort. Därmed besparas bolagen ett visst dubbelarbete, utan att det för den skull sker en försämring av aktie- ägarnas möjligheter att bilda sig en uppfattning i ersättnings- frågorna.

Beskrivning av aktiebaserad ersättning

Ändringsdirektivets krav på att det i riktlinjerna i fråga om aktie- baserad ersättning ska finnas uppgifter om förvärvandeperioder och i tillämpliga fall behållande av aktier efter förvärv, torde överens- stämma med de krav som redan i dag finns beträffande utformningen av riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare. Införan- det av ett nytt fjärde stycke med ett sådant innehåll bör således inte leda till någon påtaglig ändring i denna del. I likhet med vad som gällt hittills innebär kravet att det i riktlinjerna ska lämnas uppgifter i

343

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

sådan omfattning, beträffande aktiebaserad ersättning, att aktieägar- na får en uppfattning om vilket ekonomiskt åtagande som ersätt- ningsformen utgör för bolaget. Det finns skäl att även i detta sam- manhang anmärka att avsikten inte är att sådan ersättning som om- fattas av 16 kap. aktiebolagslagen ska redovisas i denna del.

Varaktighet för avtal

Enligt ändringsdirektivet ska av riktlinjerna framgå varaktigheten av avtal eller överenskommelser med ledande befattningshavare. Vidare ska anges tillämpliga uppsägningsperioder, huvuddragen för syste- men för tilläggspension eller förtidspensionering samt villkoren för uppsägning och betalningar kopplade till uppsägning. I likhet med vad som konstaterats ovan, torde inte heller dessa krav – som bör införas i ett femte stycke – medföra ett väsentligt nytt inslag i fråga om vad som ska redovisas i riktlinjerna. Hur detaljerad information som ska redovisas i denna del måste, precis som beträffande övriga delar, bedömas från fall till fall. Vid den bedömningen är riktlinjernas övergripande syfte av betydelse. Det innebär att det även i denna del ska vara möjligt för aktieägarna att utifrån de uppgifter som lämnas bilda sig en uppfattning om vad överenskommelserna innebär för ekonomiskt åtagande för bolaget.

Beskrivning av beslutsprocessen

I gällande rätt saknas det krav på att riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare ska innehålla en beskrivning av besluts- processen för ersättning m.m. Däremot finns det i Koden krav på att bolagen ska ha formaliserade beslutsprocesser i ersättningsfrågor och att dessa ska vara kända. Som vi konstaterade inledningsvis kan ändringsdirektivet inte genomföras genom självreglering. Av den an- ledningen bör de krav som ställs i direktivet i denna del införas i den nya paragrafens sjätte stycke.

Syftet med att i riktlinjerna beskriva beslutsprocessen och vilka åtgärder som vidtas för att undvika eller hantera intressekonflikter, är att aktieägarna ska ges möjlighet att bedöma huruvida riktlinjerna kommer att tillämpas på sådant sätt att bolagets långsiktiga mål till- godoses. Det bör även i denna del vara tillräckligt att dessa processer

344

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

beskrivs på ett mer övergripande sätt. Av avgörande betydelse är att det utifrån beskrivningen ska vara möjligt att få en övergripande bild av hur arbetet med ersättningsfrågorna går till.

Beskrivning av betydande förändringar

Ändringsdirektivet innehåller även krav på att det i riktlinjerna ska finnas en redovisning av alla betydande förändringar som har skett i förhållande till de tidigare riktlinjerna. Genom denna information ska aktieägarna kunna få en bild av vad de föreslagna förändringarna kan förväntas medföra jämfört med de gällande riktlinjerna. Aktie- ägarna ska således inte behöva jämföra de olika dokumenten för att få reda på vilka förändringar som har skett.

Som framhållits tidigare är avsikten med ändringsdirektivet att aktieägarna genom riktlinjerna och en årlig ersättningsrapport ska få de verktyg som behövs för att kunna utöva tillsyn över ersättnings- nivåerna i ett bolag. En del i detta är att styrelsen i riktlinjerna ska förklara hur de förändringar som har skett beaktar aktieägarnas ”röster och synpunkter” i samband med beslut beträffande tidigare riktlinjer och ersättningsrapporter. Även detta krav bör framgå av de nya bestämmelserna som reglerar riktlinjernas innehåll. Bestämmel- sen innebär att om stämman exempelvis valt att inte anta styrelsens förslag till riktlinjer, så är styrelsen i nästa förslag till riktlinjer skyl- dig att förklara vilka förändringar som skett med anledning av det senaste beslutet. Det kan vara så att det i samband med stämman även framförs synpunkter och om dessa har lett fram till några justeringar ska även detta redovisas. Samma skyldighet gäller i fråga om beslut beträffande ersättningsrapporter. Skyldigheten i denna del bör i lagtexten uttryckas som att det i riktlinjerna ska redovisas hur de förändringar som skett beaktar, i förekommande fall, de syn- punkter som framförts i samband med stämmobehandlingen av tidi- gare riktlinjer och ersättningsrapporter. Det ligger i sakens natur att det inte bör finnas en skyldighet att redovisa alla de synpunkter som har framförts. Vid bedömningen av om det finns skäl att redovisa en synpunkt bör det kunna tas hänsyn till vem som framfört densamma. Det bör således vara möjligt att avstå från att redovisa helt marginella synpunkter från enstaka aktieägare med små innehav.

345

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

Vi vill framhålla att avsikten med ändringsdirektivet är att aktie- ägarna ska ha rätt att ge sin syn på riktlinjerna och ersättningsrap- porter i samband med stämman. Det innebär att styrelsens skyldig- heter att redovisa vidtagna åtgärder är begränsade till de synpunkter som framförs i samband med stämman. Således finns det inte någon skyldighet att vidta åtgärder eller redovisa synpunkter som framförs i andra sammanhang. Naturligtvis är det inte något som hindrar att bolaget efter stämman tar kontakt med någon eller några aktieägare för att söka klarhet i varför de röstat emot de föreslagna riktlinjerna. En sådan kontakt kan vara nödvändig för att få reda på vilka syn- punkter som aktieägarna har på förslaget och därmed vilka föränd- ringar som kan behöva ske. En sådan ordning synes vara relativt van- ligt förekommande i framför allt amerikanska och brittiska bolag.

Riktlinjerna bör även i fortsättningen utgöra ett ramverk

Som vi nämnt tidigare är de krav som i ändringsdirektivet ställs på riktlinjernas innehåll mer detaljerade än nuvarande bestämmelser i aktiebolagslagen. De nya bestämmelserna kommer således att ställa mer långtgående krav på styrelsen i fråga om skyldigheten att utarbe- ta förslag till riktlinjer. I det här sammanhanget finns det skäl att framhålla att i samband med införandet av de nu gällande bestäm- melserna i aktiebolagslagen framfördes kritik som gick ut på att des- sa var allt för detaljerade. Av den anledningen framhöll regeringen att om bestämmelser om riktlinjer ska ha något värde, måste det säkerställas att dessa får ett konkret innehåll, utan att de för den skull inskränker styrelsens och den verkställande direktörens handlings- frihet mer än nödvändigt. Vidare uttalade regeringen att den före- slagna ordningen kunde uppfattas som byråkratisk och tungrodd, men framhöll samtidigt att man måste hålla i minnet att det endast är fråga om allmänt hållna riktlinjer. I fråga om rörliga ersättningar uttalades att tanken är att riktlinjerna ska fungera som en ram för styrelsens agerande i ersättningsfrågor, dvs. en ”övre gräns” för bolagets åtaganden (prop. 2005/06:186 s. 46–47).

Enligt vår mening är de ovan redovisade uttalandena väl förenliga med ändringsdirektivets syfte. I skälen anges bl.a. att riktlinjerna kan utformas som en ram inom vilken ersättningen till ledande befatt- ningshavare måste hållas (skäl 29 i ändringsdirektivet). Det innebär

346

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

att även om de bestämmelser som vi nu föreslår ska införas i aktie- bolagslagen medför mer detaljerade krav än vad som gällt hittills, är inte avsikten att styrelsens beslutanderätt i ersättningsfrågor ska kringskäras. Enligt vår mening ska riktlinjerna även i fortsättningen utgöra en ram som styrelsen kan agera inom. Avsikten är således inte att riktlinjerna – om inte stämman särskilt vill detta – ska beröva styrelsen varje form av manöverutrymme. Det bör därmed vara möj- ligt att även i fortsättningen ange exempelvis att en rörlig ersättning får utgå med ett belopp motsvarande högst en viss andel av med- arbetarens fasta årslön.

8.3Skyldigheten att utarbeta en ersättningsrapport

8.3.1Ändringsdirektivet

Medlemsstaterna ska se till att bolagen utarbetar en ersättningsrapport

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna se till att bolagen ut- arbetar en tydlig och lättbegriplig ersättningsrapport som ger en hel- täckande översikt över ersättningen, inklusive alla förmåner oavsett form, utbetalade eller innestående under det senaste räkenskapsåret till enskilda ledande befattningshavare, inklusive nyrekryterade och tidigare ledande befattningshavare, i enlighet med riktlinjerna som avses i artikel 9a i aktieägarrättighetsdirektivet.

I förekommande fall ska ersättningsrapporten innehålla följande uppgifter om varje enskild ledande befattningshavares ersättning:

a)Den totala ersättningen uppdelad per komponent, den relativa andelen fast och rörlig ersättning, en förklaring av hur den totala ersättningen följer de antagna riktlinjerna, däribland hur den bi- drar till bolagets långsiktiga resultat, samt information om hur resultatkriterierna tillämpats.

b)Den årliga förändringen av ersättningen, av bolagets resultat och av den genomsnittliga ersättningen i heltidsekvivalenter för bo- lagets andra anställda än ledande befattningshavare under åtmin- stone de fem senaste räkenskapsåren, presenterat tillsammans på ett sätt som medger jämförelse.

c)Ersättning från ett annat företag inom samma koncern (ett mo- derföretag och alla dess dotterföretag).

347

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

d)Antalet aktier och aktieoptioner som tilldelats eller erbjudits och de huvudsakliga villkoren för att lösa in optionerna, inklusive lösenpris och lösendatum och eventuella ändringar av dessa.

e)Information om möjligheten att kräva tillbaka rörlig ersättning.

f)Information om eventuella avvikelser från det förfarande för gen- omförande av riktlinjerna som avses i artikel 9a.6 i aktieägarrättig- hetsdirektivet och om eventuella undantag som tillämpas i enlig- het med artikel 9a.4, inbegripet förklaringen av arten av exceptio- nella omständigheter och uppgifterna om de specifika delar från vilka undantag gjorts (artikel 9b.1).

Medlemsstaterna ska se till att bolagen i ersättningsrapporten inte tar med särskilda kategorier av enskilda ledande befattningshavares personuppgifter i den mening som avses i artikel 9.1 i dataskyddsför- ordningen eller personuppgifter som avser enskilda ledande befatt- ningshavares familjesituation (artikel 9b.2).

Bolagen ska behandla ledande befattningshavares personuppgif- ter i ersättningsrapporten i syfte att öka transparensen i fråga om deras ersättning och på så sätt göra det lättare att utkräva ansvar och stärka aktieägartillsynen över deras ersättning. Utan att det påverkar tillämpningen av eventuella längre perioder som fastställs genom sektorspecifik unionslagstiftningsakt ska medlemsstaterna se till att bolagen inte håller ledande befattningshavares personuppgifter som i enlighet med artikel 9b tas med i ersättningsrapporten tillgängliga för allmänheten längre än tio år efter offentliggörandet av ersätt- ningsrapporten. Medlemsstaterna får i nationell rätt föreskriva om behandling av ledande befattningshavares personuppgifter för andra ändamål (artikel 9b.3).

Det ska hållas en rådgivande omröstning om ersättningsrapporten

Medlemsstaterna ska säkerställa att den årliga bolagsstämman har rätt att hålla en rådgivande omröstning om ersättningsrapporten för det senaste räkenskapsåret. Bolaget ska i nästa ersättningsrapport förklara hur resultatet av omröstningen på bolagsstämman har beak- tats.

348

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

När det gäller små och medelstora bolag får dock medlemsstater- na, som ett alternativ till omröstning, föreskriva att ersättningsrap- porten från det senaste räkenskapsåret ska läggas fram för diskussion på årsstämman som en separat punkt på dagordningen. Bolaget ska i nästa ersättningsrapport förklara hur diskussionen på stämman har beaktats.

Med små bolag avses – genom hänvisning till artikel 3.2 och 3.3 i redovisningsdirektivet – bolag som på balansdagen inte överskrider gränsvärdena i åtminstone två av följande tre kriterier:

a)Balansomslutning: 4 000 000 EUR.

b)Nettoomsättning: 8 000 000 EUR.

c)Genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 50.

Med medelstora bolag avses bolag som på balansdagen inte överskri- der gränsvärdena i åtminstone två av följande tre kriterier:

a)Balansomslutning: 20 000 000 EUR.

b)Nettoomsättning: 40 000 000 EUR.

c)Genomsnittligt antal anställda under räkenskapsåret: 250.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.4 i aktieägarrättig- hetsdirektivet (jfr 7 kap. 56 b och 56 c §§ ABL) ska bolagen efter bolagsstämman hålla ersättningsrapporten tillgänglig för allmänhet- en utan kostnad på sina webbplatser under en period om tio år, och får välja att hålla den tillgänglig längre, under förutsättning att den då inte innehåller ledande befattningshavares personuppgifter. Bo- lagets revisor ska kontrollera att den information som krävs enligt artikel 9b i aktieägarrättighetsdirektivet har lämnats.

Medlemsstaterna ska se till att bolagets ledande befattningshava- re, inom ramen för den behörighet som nationell rätt ger dem, har ett kollektivt ansvar för att se till att ersättningsrapporten utarbetas och offentliggörs i enlighet med kraven i ändringsdirektivet. Med- lemsstaterna ska säkerställa att deras lagar och andra författningar om ansvar, åtminstone gentemot bolaget, tillämpas på bolagets led- ande befattningshavare vid åsidosättande av de skyldigheter som av- ses i artikel 9b.5 (artikel 9b.5).

349

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

Kommissionen ska, i syfte att säkerställa en harmonisering i fråga om artikel 9b, anta riktlinjer för att fastställa den standardiserade re- dovisning av den information som anges i artikel 9b.1 (artikel 9b.6).

8.3.2Gällande rätt

Det finns inte några bestämmelser i aktiebolagslagen om ersättnings- rapporter

Det finns inte något krav i aktiebolagslagen på att styrelsen för varje räkenskapsår ska utarbeta en särskild rapport beträffande ersättning till ledande befattningshavare. Däremot ska styrelsen – som tidigare nämnts – i förslaget till riktlinjer för ersättning till ledande befatt- ningshavare lämna information dels om tidigare beslutade ersätt- ningar som inte har förfallit till betalning, dels om styrelsen frångått riktlinjerna (8 kap. 51 § andra och tredje stycket ABL). Vidare ska bolagets revisor senast tre veckor före årsstämman lämna ett skrift- ligt, undertecknat yttrande till styrelsen om huruvida de riktlinjer som har gällt sedan föregående årsstämma har följts. Om riktlinjerna enligt revisorns mening inte har följts, ska skälen för denna bedöm- ning framgå (8 kap. 54 § ABL). Styrelsen ska hålla revisorns yttrande tillgängligt hos bolaget för aktieägarna under minst tre veckor när- mast före årsstämman. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Därtill ska handlingarna hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före årsstämman och på dagen för stämman. Slutligen ska handlingarna läggas fram på stämman (7 kap. 56 b § ABL).

Skyldigheten att redovisa ersättningar i årsredovisningen

Enligt årsredovisningslagen ska större företag (bl.a. aktiemarknads- bolag) lämna vissa upplysningar beträffande ersättning till ledande befattningshavare. Ett publikt aktiebolag ska beträffande samtliga personer i bolagets ledning lämna upplysningar om det sammanlagda beloppet av räkenskapsårets löner och andra ersättningar. Vidare ska upplysningar om räkenskapsårets löner och andra ersättningar läm- nas för var och en av styrelseledamöterna och för den verkställande

350

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

direktören. Tantiem och därmed jämställd ersättning till styrelse- ledamöter, den verkställande direktören och motsvarande befatt- ningshavare ska anges särskilt. Vidare ska ett publikt aktiebolag lämna upplysningar om det sammanlagda beloppet av räkenskaps- årets kostnader och förpliktelser som avser pensioner och liknande förmåner till samtliga personer i bolagets ledning. Det nyss redo- visade gäller även i förhållande till tidigare styrelseledamöter och tidigare verkställande direktör. Slutligen ska större företag som har träffat avtal om avgångsvederlag eller liknande förmåner till styrelse- ledamöter, den verkställande direktören eller andra personer i före- tagets ledning lämna upplysningar om avtalen och om de väsent- ligaste villkoren i avtalen (5 kap. 40–44 §§ ÅRL).

Svensk kod för bolagsstyrning

Enligt Koden ska styrelsen årligen i en bolagsstyrningsrapport och på sin webbplats informera aktieägare och kapitalmarknaden om hur bolagsstyrningen i bolaget fungerar och hur bolaget tillämpar Kod- en. I rapporten ska bolaget redovisa bl.a. varje regel i Koden som bolaget har avvikit från och ange skälen för avvikelsen. Därtill ska bolaget beskriva den lösning som valts i stället.

8.3.3Styrelsen ska varje räkenskapsår utarbeta en ersättningsrapport

Förslag: Styrelsen i ett publikt noterat aktiebolag ska vara skyldig att för varje räkenskapsår utarbeta en särskild rapport över sådan ersättning som omfattas av riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare. Rapporten ska även omfatta befattningshavare som rekryterats eller som avgått under räkenskapsåret. Av rap- porten ska framgå hur mycket ersättning som utbetalats till den verkställande direktören och, i förekommande fall, styrelseleda- möter och vice verkställande direktör. Ersättningen till övriga ledande befattningshavare ska redovisas i anonymiserad form. Bolagets årsstämma ska ta ställning till ersättningsrapporten. Bolaget är personuppgiftsansvarigt för den behandling av person- uppgifter som utarbetandet av ersättningsrapporten innebär.

351

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

Ersättningsrapporten ska hållas tillgänglig på bolagets webb- plats under en period av tio år räknat från det att rapporten lades fram på bolagets årsstämma. En ledande befattningshavares per- sonuppgifter ska avlägsnas från rapporten om bolaget väljer att hålla den tillgänglig efter det att tio år har förflutit.

Bedömning: Genom det nuvarande kravet om att bolagets revisor ska yttra sig om huruvida riktlinjer för ersättning har följts, uppfylls direktivets krav på att revisorn ska kontrollera att rapporten innehåller föreskriven information. Ersättningsrap- porten bör inte omfatta sådan ersättning som årsstämman ska be- sluta om. Det bör inte införas ett för styrelsen kollektivt ansvar att utarbeta en ersättningsrapport. Vidare saknas det skäl att un- danta små och medelstora bolag från skyldigheten att ta ställning till ersättningsrapporten.

Det ska införas en skyldighet att ta fram en ersättningsrapport

Som ovan redovisats finns det vissa bestämmelser i aktiebolagslagen som syftar till att säkerställa att aktieägarna ges insyn i frågan om hur styrelsen har tillämpat beslutade riktlinjer om ersättning till led- ande befattningshavare. Vidare ska i vart fall vissa av de uppgifter som ändringsdirektivet föreskriver redovisas i årsredovisningen och i bolagsstyrningsrapporten. Som vi tidigare nämnt är vi av uppfatt- ningen att det inte är möjligt att genomföra ändringsdirektivet gen- om självreglering. En möjlig väg att genomföra direktivet skulle där- emot vara att utgå från den redovisningsskyldighet som följer av års- redovisningslagen och komplettera denna i de delar det bedöms nöd- vändigt. Ett sådant tillvägagångssätt skulle säkerställa att uppgifterna enbart behöver redovisas i årsredovisningen och därmed minska den administrativa bördan.

Vi gör emellertid bedömningen att en sådan lösning – där årsre- dovisningen även utgör en ersättningsrapport – inte är möjlig. Av ändringsdirektivet framgår nämligen att det ska vara fråga om en sär- skild rapport som ska vara tydlig och lättillgänglig. I årsredovisning- en ska uppgifterna redovisas i noter och dessa utgör enbart en liten del av de uppgifter som ska framgå av redovisningen. Det är därmed svårt att hävda att årsredovisningen uppfyller kraven på tydlighet och lättillgänglighet såvitt avser ersättningsfrågorna. Vidare ska

352

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

stämman ges rätt att ta ställning till ersättningsrapporten och den ska efter stämman hållas tillgänglig på bolagets webbplats. Enligt vår bedömning är dessa krav svåra att förena med en ordning där ersätt- ningsrapporten utgör en del av årsredovisningen.

Av betydelse är även det förhållandet att de aktuella bestämmel- serna i årsredovisningslagen har införts med anledning av redovis- ningsdirektivet. I ändringsdirektivet har medlemsstaterna inte getts möjlighet att som alternativ föreskriva att bolagen får låta ersätt- ningsrapporten utgöra en del av årsredovisningen. Ett sådant alter- nativ har däremot införts beträffande kapitalförvaltare där en med- lemsstat får föreskriva att viss information ska redovisas i årsrappor- ten (se artikel 3i.2 i aktieägarrättighetsdirektivet). Även detta talar enligt vår bedömning för att avsikten med ändringsdirektivet är att det ska införas en skyldighet att upprätta en särskild ersättnings- rapport.

Mot denna bakgrund är det enligt vår mening – för att genom- föra direktivet i denna del – nödvändigt att aktiebolagslagen tillförs nya bestämmelser som reglerar skyldigheten att för varje räken- skapsår utarbeta en ersättningsrapport. Kravet på att rapporten ska vara ett självständigt dokument innebär vidare att det, enligt vår be- dömning, inte är möjligt att i rapporten hänvisa till noter i årsredo- visningen där uppgifterna finns. Det innebär att de nya bestämmel- serna om rapporten kommer medföra visst dubbelarbete för bolagen och att i vissa fall uppgifter kommer att behöva redovisas två gånger. Vi ser detta som en nödvändig konsekvens av hur ändringsdirektivet är utformat i denna del. Givet att ersättningsrapporten och årsredo- visningen har olika funktioner, gör vi slutligen bedömningen att det inte är möjligt att ta bort viss redovisningsskyldighet enligt årsredo- visningslagen, för att på så sätt motverka att samma uppgifter måste redovisas på flera olika ställen. Däremot förutsätter vi att det med anledning av de nya bestämmelser som vi föreslår införs i aktiebo- lagslagen sker justeringar av de rekommendationer som utfärdats i självreglerande syfte i Koden.

Vem ska ha ansvar för att utarbeta ersättningsrapporten?

Det bör vara styrelsen som ska ha ansvaret för att utarbeta ersätt- ningsrapporten. I ändringsdirektivet anges att medlemsstaterna ska

353

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

se till att bolagets ledande befattningshavare, inom ramen för den behörighet som nationell rätt ger dem, har ett kollektivt ansvar för att se till att ersättningsrapporten utarbetas och offentliggörs i enlig- het med kraven i direktivet. Vidare ska medlemsstaterna säkerställa att deras lagar och andra författningar om ansvar, åtminstone gent- emot bolaget, tillämpas på bolagets ledande befattningshavare vid åsidosättande av dessa skyldigheter.

Enligt gällande rätt ska bl.a. en styrelseledamot som när han el- ler hon fullgör sitt uppdrag uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget ersätta skadan. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av aktiebolagslag- en, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen (29 kap. 1 § första stycket ABL). Denna bestämmelse kommer även att gälla i fråga om skyldigheten att ta fram en ersättningsrapport (se vidare avsnitt 8.4). Frågan om ansvar ska prövas individuellt för varje sty- relseledamot. Styrelseledamöterna bär inte något kollektivt ansvar. I rättspraxis har detta kommit till uttryck bl.a. på så sätt att dom- stolarna vid oaktsamhetsbedömningen beaktat en faktiskt förelig- gande fördelning av arbetsuppgifterna mellan ledamöterna i en styrelse (SOU 1995:44 s. 242–243).

Det nyss redovisade innebär att det enligt vår bedömning skulle utgöra ett tydligt avsteg från svensk bolagsrätt, om det införs ett för styrelsen kollektivt ansvar att utarbeta ersättningsrapporten. En be- stämmelse om kollektivt ansvar skulle, för att bli verkningsfull, dess- utom kräva att det sker förändringar av skadeståndsreglerna så att styrelseledamöterna ska kunna bli kollektivt skadeståndsskyldiga. Det skulle vara fråga om en betydande förändring av ett redan väleta- blerat och välfungerande system, med långtgående konsekvenser för styrelsearbetet. Av betydelse är också att det redan finns ett system i svensk rätt som tjänar samma syfte som ändringsdirektivet vill upp- nå i denna del, dvs. att säkerställa att styrelsen verkligen fullgör sin skyldighet att upprätta en ersättningsrapport. Enligt vår mening sak- nar det betydelse för effektiviteten av dessa bestämmelser huruvida ansvaret för styrelseledamöterna är individuellt eller kollektivt. Av den anledningen bör det inte ske några förändringar i denna del.

354

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

Vilka ska omfattas av ersättningsrapporten?

I avsnitt 8.2.3 har vi gjort bedömningen att den möjlighet som ges i ändringsdirektivet, att föreskriva att inte bara styrelseledamöter, verkställande direktören och vice verkställande direktör utan även andra personer ska omfattas av riktlinjerna, bör utnyttjas. Förslaget innebär att riktlinjerna ska omfatta den verkställande direktören, vice verkställande direktör (om sådan har utsetts) och andra perso- ner i bolagets ledning. Till den senare kategorin hör högre chefer som direkt under styrelsen eller den verkställande direktören ansva- rar för en viss funktion, en rörelsegren eller motsvarande enheter, t.ex. en ekonomidirektör, finansdirektör, affärsområdeschef eller personalchef.

Frågan är om möjligheten att utöka personkretsen även bör an- vändas i fråga om ersättningsrapporten. Det som talar för att den vidare personkretsen även bör gälla vid utformningen av riktlinjerna är att det skulle skapa ett enhetligt system. En sådan ordning skulle vidare innebära att aktieägarna fick insyn i tillämpningen av riktlin- jerna i deras helhet. Uppgifterna i ersättningsrapporten skulle kunna ge ett gott underlag för kontroll av ersättningskulturen i bolaget. Så långt de förhållanden som talar för att personkretsen bör vara den- samma beträffande riktlinjerna som ersättningsrapporten.

Det som talar emot en sådan ordning är de krav som ställs i änd- ringsdirektivet om att bolaget på sin webbplats ska vara skyldigt att hålla ersättningsrapporten tillgänglig under en tioårsperiod. En så- dan hantering innebär att de ledande befattningshavarnas person- uppgifter kommer hållas tillgängliga för allmänheten under en inte obetydlig tidsrymd. Även om det finns krav på medlemsstaterna att säkerställa att det inte sker någon behandling av känsliga personupp- gifter (artikel 9b.2 i aktieägarrättighetsdirektivet), innebär en sådan hantering ändå ett intrång i den personliga integriteten. Hanteringen bör således bara tillåtas om det finns tungt vägande skäl för det.

Som framhållits tidigare är det aktieägarnas möjlighet till kontroll av ersättningsfrågorna som utgör skälet för att låta ersättnings- rapporten omfatta en större personkrets. Av betydelse i samman- hanget är – som nämnts ovan – att bolagets revisor enligt gällande rätt senast tre veckor före årsstämman ska lämna ett skriftligt, undertecknat yttrande till styrelsen om huruvida riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare har följts. Om riktlinjerna

355

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

enligt revisorns mening inte har följts, ska skälen för denna bedöm- ning framgå. Yttrandet ska hållas tillgängligt för aktieägarna och därtill läggas fram vid årsstämman. Nedan lämnas förslag om att revisorns granskning ska finnas kvar beträffande riktlinjerna. Granskningen kommer således gälla i förhållande till hela den per- sonkrets som omfattas av riktlinjerna. Revisorns granskning och yttrande kommer därmed fylla en viktig funktion för aktieägarnas möjlighet att bedöma hur riktlinjerna har tillämpats. Om revisorns granskning behålls minskar behovet av att uppgifterna dessutom redovisas i ersättningsrapporten. Den senare omständigheten med- för att vi gör bedömningen att det inte finns så pass tungt vägande skäl för att motivera det intrång som det skulle innebära att låta samtliga ledande befattningshavares personuppgifter förekomma i ersättningsrapporten. Av den anledningen anser vi att det i denna del inte finns skäl att gå utanför direktivet. Således bör bolaget i er- sättningsrapporten enbart vara skyldig att särskilt ange hur mycket ersättning som utbetalats till den verkställande direktören och, i förekommande fall, styrelseledamöter och vice verkställande direk- tör.

För att det ändå ska vara möjligt för bolagets aktieägare att be- döma utfallet beträffande ersättning till övriga ledande befattnings- havare, bör det dock finnas en skyldighet att i ersättningsrapporten redovisa denna ersättning i anonymiserad form. På så sätt blir det möjligt för aktieägarna att få en helhetsbild av ersättningskulturen i bolaget utan att det sker till priset av ett intrång i den personliga integriteten. Det bör vara möjligt att redovisa ersättningen till övriga befattningshavare som en klumpsumma. En sådan redovisningsform tillämpas redan i dag i årsredovisningen. Slutligen vill vi uppmärk- samma att en ökad transparens i dessa frågor inte alltid främjar direk- tivets syfte om att skapa en sund ersättningskultur i företagen. Tvärtom visar erfarenheten att en ökad transparens i många fall lett till en lönestegring bland ledande befattningshavare. Möjligheten att redovisa ersättningen till i vart fall vissa ledande befattningshavare i anonymiserad form kan motverka sådana tendenser.

356

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

Vilken ersättning ska omfattas?

För att en ersättning ska behöva redovisas i ersättningsrapporten bör krävas att den omfattas av riktlinjerna. Det innebär att sådant arvode till styrelseledamöter som årsstämman ska besluta om (jfr. 8 kap.

23a § ABL) inte ska ingå i ersättningsrapporten. Däremot ska exem- pelvis lön och konsultarvode som en styrelseledamot erhåller från bolag och som därmed omfattas av riktlinjerna också redovisas i er- sättningsrapporten. Det förhållandet att arvode för styrelseuppdrag inte ska ingå i ersättningsrapporten bör som regel medföra att rap- porten bara omfattar ersättning till den verkställande direktören och vice verkställande direktör om sådan har utsetts och andra ledande befattningshavare i anonymiserad form.

Det vi redogjort för ovan utgör inte något hinder mot att bolaget väljer att i ersättningsrapporten även redovisa andra ersättningar. Det vi i första hand tänker på är sådan ersättning som omfattas av

16kap. aktiebolagslagen. Ett skäl för att redovisa även den typen av ersättning kan vara att ersättningsrapporten på så sätt blir mer hel- täckande.

Bolagsstämman ska ta ställning till ersättningsrapporten

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att den år- liga bolagsstämman har rätt att hålla en rådgivande omröstning om ersättningsrapporten för det senaste räkenskapsåret. Företaget ska i nästa ersättningsrapport förklara hur resultatet av omröstningen på bolagsstämman har beaktats.

I svensk rätt existerar inte begreppet rådgivande omröstning, ut- an beslut av bolagsstämman är bindande. Av betydelse i samman- hanget är att det bakomliggande syftet med kravet i ändringsdirek- tivet synes vara att aktieägarna ska ges möjlighet att framföra even- tuella synpunkter på den senaste ersättningsrapporten och på så sätt påverka antingen den fortsatta tillämpningen av riktlinjerna eller ut- formningen av dem. I avsnitt 8.3.4 lämnas förslag som innebär bl.a. att styrelsen i den kommande ersättningsrapporten ska förklara hur resultatet av omröstningen på bolagsstämman har beaktats.

För att uppnå ändringsdirektivets syfte i denna del bedömer vi att det är tillräckligt att införa en ny bestämmelse, enligt vilken ersätt- ningsrapporten ska läggas fram för godkännande på bolagsstämman.

357

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

Om en aktieägare begär det, ska det ske en omröstning (7 kap. 37 § ABL). Till skillnad från arvodesersättning till styrelseledamöterna, är det inte möjligt att vid behandlingen av ersättningsrapporten på- verka huruvida de ledande befattningshavarna ska ha rätt till ersätt- ningen. Det stämman har att ta ställning till i första hand är huruvida de antagna riktlinjerna har tillämpats på ett korrekt sätt. Det kan även vara så att stämman väljer att inte godkänna en ersättnings- rapport eftersom den inte uppfyller de krav som ställs i aktiebolags- lagen. Även om vi inte lämnar något förslag om att begreppet råd- givande omröstning ska införas i lagen, innebär den nyss redovisade ordningen att ändringsdirektivets syfte i denna del uppfylls.

Ett beslut av stämman som innebär att en ersättningsrapport inte godkänns har inte någon påverkan på de ersättningar som redan be- slutats av styrelsen och som redovisats i rapporten. Däremot är sty- relsen i kommande riktlinjer och ersättningsrapport skyldig att för- klara om omröstningsresultatet lett till några förändringar i riktlinjer respektive rapport. Vilka åtgärder som behöver vidtas är helt beroen- de av vilka synpunkter som framkommer i samband med omröst- ningen. Om stämman exempelvis framför synpunkter enbart i fråga om hur styrelsen tillämpat riktlinjerna behöver det naturligtvis inte ske några förändringar av dessa. Däremot bör styrelsen i nästa rap- port förklara vilka eventuella förändringar i tillämpningen som skett med anledning av stämmans synpunkter.

I likhet med vad som gäller i fråga om riktlinjerna, kan bolaget efter stämman ta kontakt med aktieägarna i syfte att få klarhet i vilka skäl som legat bakom stämmans beslut. Bolaget bör dock inte vara skyldigt att ta hänsyn till synpunkter som framförts i andra sam- manhang.

I ändringsdirektivet ges möjlighet för medlemsstaterna att be- träffande små och medelstora bolag, som alternativ till en rådgivande omröstning, föreskriva att ersättningsrapporten ska läggas fram för diskussion på den årliga bolagsstämman. Det saknas i svensk rätt någon liknande lösning och vår bedömning är att en sådan ordning skulle utgöra ett udda inslag på årsstämman. Därtill synes förslaget om att stämman ska godkänna ersättningsrapporten fylla i stort sam- ma funktion och att införa en möjlighet till att i stället diskutera er- sättningsrapporten bedöms därmed inte medföra några egentliga praktiska skillnader för bolagen. Av den anledningen saknas det skäl att föreslå en sådan särskild ordning.

358

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

Revisorns skyldigheter

Av redovisningslagstiftningen följer att större aktiebolag i sina års- redovisningar måste lämna vissa uppgifter om skilda slag av ersätt- ningar till respektive bolags ledning (se vidare i 5 kap. 39–44 §§ ÅRL). Genom revisorns granskning av årsredovisningen blir dessa uppgifter föremål för revisorskontroll. Någon särskild avstämning mot de av bolagsstämman beslutade riktlinjerna behöver dock inte göras enligt dessa regler. Lagstiftaren har emellertid ansett det ange- läget att en sådan avstämning sker och har av den anledningen – som nämnts ovan – infört en särskild bestämmelse i aktiebolagslagen en- ligt vilken revisorn ska yttra sig särskilt om huruvida riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare har följts och om så inte är fallet, ange skälen för denna bedömning (8 kap. 54 § ABL). Revi- sorns granskning och yttrande kan utgöra ett viktigt stöd för aktie- ägarna vid bedömningen av huruvida det råder en sund ersättnings- kultur i bolaget eller inte. Denna bestämmelse har således samma övergripande syfte som ändringsdirektivet och det talar emot att föreslå några ändringar i denna fråga.

Enligt ändringsdirektivet ska bolagets revisor kontrollera att den ”information” som krävs enligt artikel 9b i aktieägarrättighetsdirek- tivet har lämnats. Det framgår inte vad som närmare avses med be- greppet information och det finns i denna del åtminstone två tolk- ningsmöjligheter. Antingen avses att revisorn ska kontrollera att bo- laget offentliggör ersättningsrapporten och på så sätt fullgör sin in- formationsplikt i förhållande till aktieägarna, eller så avses att revi- sorn ska kontrollera att ersättningsrapporten innehåller all den in- formation som ändringsdirektivet föreskriver. I direktivet talas om att ersättningsrapporten ska innehålla vissa ”uppgifter” (se artikel 9b första punkten andra stycket i aktieägarrättighetsdirektivet). Det skulle i och för sig tala emot att avsikten är att revisorn ska kontrol- lera ersättningsrapportens innehåll.

Av betydelse är emellertid att i den engelska versionen av direkti- vet används konsekvent begreppet ”information” i artikel 9b. Det talar för att avsikten är att revisorn ska kontrollera att ersättnings- rapporten innehåller den information som föreskrivs i ändrings- direktivet. En sådan tolkning ligger enligt vår mening även i linje med direktivets övergripande syfte att säkerställa att aktieägarna får

359

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

den information som behövs för att kunna bedöma ett bolags ersätt- ningskultur.

Enligt vår bedömning uppnås direktivets syfte i denna del genom den granskning som revisorn redan i dag är skyldig att göra. Det bör av den anledningen inte införas något ytterligare ansvar för revisorn i förhållande till ersättningsrapporten.

Ersättningsrapporterna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats

I syfte att genomföra artikel 9b.5 i aktieägarrättighetsdirektivet bör det i aktiebolagslagen införas en skyldighet för bolagen att efter bo- lagsstämman kostnadsfritt göra ersättningsrapporten tillgänglig på bolagets webbplats. Bolaget ska vara skyldigt att hålla varje rapport tillgänglig under en period av tio år räknat från det att rapporten lagts fram på bolagets årsstämma. Avsikten med att hålla rapporten till- gänglig under en relativt lång tidsperiod är att möjliggöra för aktie- ägare, potentiella investerare och andra intressenter att korrekt be- döma om ersättningen belönar långsiktiga resultat och för att mäta hur ledande befattningshavares prestationer och ersättningar ut- vecklas på medellång och lång sikt, särskilt i relation till bolagets re- sultat. I skälen till ändringsdirektivet framhålls att det i många fall är först efter flera år som det är möjligt att bedöma om den beviljade ersättningen var i linje med bolagets långsiktiga intressen (skäl 38 i ändringsdirektivet).

Tillhandahållandet av ersättningsrapporten kommer innebära en automatiserad behandling av de ledande befattningshavarnas person- uppgifter. Av ändringsdirektivet framgår att behandlingen av per- sonuppgifter syftar till att öka transparensen i fråga om ersättning till ledande befattningshavare och på så sätt göra det lättare att ut- kräva ansvar och stärka aktieägartillsynen över deras ersättning (artikel 9b.3 i aktieägarrättighetsdirektivet). I denna del ska med- lemsstaterna se till att bolagen i ersättningsrapporten inte tar med bl.a. särskilda kategorier av enskilda ledande befattningshavares per- sonuppgifter i den mening som avses i artikel 9.1 i dataskydds- förordningen. I den aktuella artikeln anges att behandling av person- uppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening och behandling av genetiska uppgifter, biometriska uppgifter för att

360

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

entydigt identifiera en fysisk person, uppgifter om hälsa eller upp- gifter om en fysisk persons sexualliv eller sexuella läggning ska vara förbjuden. I sammanhanget bör framhållas att förordningen är direkt tillämplig från och med den 25 maj 2018.

Det är bolaget – precis som i fråga om de uppgifter som tas in i aktieboken – som kommer vara personuppgiftsansvarigt för de upp- gifter som tas in i ersättningsrapporten. Således är bolaget skyldigt att se till att rapporten utformas i enlighet med den allmänna data- skyddsförordningen och att rapporten inte innehåller några sådana uppgifter som omfattas av förbudet i artikel 9.1. Det bör införas en erinran om bolagets personuppgiftsansvar i den nya bestämmelsen om ersättningsrapportens innehåll och denna bör utformas på sam- ma sätt som förslaget till ny utformning av 5 kap. 4 § aktiebolags- lagen (Ds 2017:19 s. 51). Således ska det anges att bolaget är person- uppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter som ut- arbetandet av ersättningsrapporten innebär.

I skälen till ändringsdirektivet framhålls att ersättningsrapporten

–för att ge en fullständig översikt över ersättning – i förekommande fall ska ange hur stort ersättningsbelopp som beviljats på grundval av befattningshavarens familjesituation. Av den anledningen bör rapporten omfatta ersättningskomponenter såsom familje- eller barntillägg. Eftersom personuppgifter som avser ledande befatt- ningshavares familjesituation eller särskilda kategorier av person- uppgifter i den mening som avses i dataskyddsförordningen är sär- skilt känsliga och kräver särskilt skydd, bör rapporten dock bara re- dovisa ersättningsbeloppet utan att ange skälen till att det beviljades (skäl 36 i ändringsdirektivet). Mot denna bakgrund och de krav som ställs i ändringsdirektivet, ska det i den föreslagna bestämmelsen ut- tryckligen anges att bolaget ska se till att ersättningsrapporten inte innehåller personuppgifter som avser enskilda befattningshavares familjesituation.

Ändringsdirektivet öppnar upp för att bolagen håller ersätt- ningsrapporten tillgänglig efter det att den tidigare nämnda tioårs- perioden har löpt ut. Så får ske under förutsättning att ersättnings- rapporten inte innehåller ledande befattningshavares personuppgif- ter. Det bör införas en bestämmelse om skyldigheten att avlägsna de ledande befattningshavarnas personuppgifter om bolaget väljer att hålla en ersättningsrapport tillgänglig på webbplatsen efter det att

361

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

tio år har förflutit. När så har skett finns det inte någon bortre gräns för hur länge ersättningsrapporten kan hållas tillgänglig.

8.3.4Ersättningsrapportens innehåll

Förslag: Ersättningsrapporten ska ge en heltäckande översikt över utbetald och innestående ersättning till vissa ledande befatt- ningshavare och, i förekommande fall, innehålla följande infor- mation om varje enskild befattningshavare:

1.den totala ersättningen uppdelad per komponent, andelen fast respektive rörlig ersättning, en förklaring av hur den totala er- sättningen följer de antagna riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare, däribland hur den bidrar till bo- lagets långsiktiga resultat, samt information om hur resultat- kriterierna tillämpats,

2.den årliga förändringen av ersättningen, av bolagets resultat och av den genomsnittliga ersättningen i heltidsekvivalenter för bolagets andra anställda än ledande befattningshavare un- der åtminstone de fem senaste räkenskapsåren, presenterat på ett sätt som medger jämförelse,

3.ersättning från ett annat företag inom samma koncern,

4.antalet aktier och aktieoptioner som tilldelats eller erbjudits och de huvudsakliga villkoren för att utnyttja optionerna, in- klusive lösenpris och lösendatum och eventuella ändringar av dessa,

5.möjligheten att enligt avtalet kräva tillbaka rörlig ersättning, och

6.huruvida det gjorts avvikelser från den beslutsprocess som ska tillämpas för att fastställa ersättningen eller om det gjorts un- dantag från riktlinjerna på grund av särskilda skäl, med en för- klaring av vilka dessa skäl varit och vilka delar av riktlinjerna som det gjorts undantag från.

Slutligen ska det anges hur, i förekommande fall, de synpunkter som framförts i samband med stämmobehandlingen av en tidi- gare ersättningsrapport har beaktats.

362

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

Ersättningsrapporten ska ge en heltäckande översikt

Ett grundläggande krav i ändringsdirektivet är att ersättningsrappor- ten ska ge en heltäckande översikt över utbetalad och innestående ersättning till vissa ledande befattningshavare. Precis som i fråga om riktlinjerna kan de krav som ställs på ersättningsrapportens innehåll medföra att det måste ske en avvägning mellan rätten till insyn i bo- lagets ekonomi och behovet av att, av konkurrensskäl, hemlighålla vissa uppgifter. Det bör, på samma sätt som i fråga om riktlinjerna, enligt vår mening vara möjligt för styrelsen att avstå från att i ersätt- ningsrapporten redovisa uppgifter som bedöms vara känsliga och som riskerar att skada bolagets ekonomiska intressen.

Vid den intresseavvägning som måste ske vid utformningen av ersättningsrapporten, bör rapportens övergripande syfte tillmätas stor betydelse. Syftet är att aktieägarna ska kunna få en heltäckande översikt över vilka ersättningar som har betalats ut eller finns inne- stående beträffande varje enskild ledande befattningshavare. Vidare ska rapporten göra det begripligt hur riktlinjerna har tillämpats. I ändringsdirektivet uttrycks det som att ersättningsrapporten ska öka transparensen i fråga om ersättningen till ledande befattningshavare och på så sätt göra det lättare att utkräva ansvar av ledande befatt- ningshavare och stärka aktieägarnas tillsyn över deras ersättning (artikel 9b.3 i aktieägarrättighetsdirektivet).

Hur omfattande en ersättningsrapport ska vara måste avgöras från fall till fall. Dock ställs det i ändringsdirektivet krav på att rapporten ska behandla ett antal punkter. Vid bedömningen av hur detaljerad redovisningen ska vara måste styrelsen beakta rapportens syfte att ge en översiktlig bild av ersättningarna. Det torde göra det möjligt för styrelsen att som regel avstå från att lämna redogörelser av mer teknisk karaktär beträffande ersättningsprogrammen.

En redogörelse för den totala ersättningen

I syfte att genomföra ändringsdirektivet bör det ställas krav på att det i ersättningsrapporten beträffande varje enskild befattnings- havare lämnas en redogörelse för den totala ersättningen uppdelad på olika komponenter. Vidare ska av redogörelsen framgå andelen fast respektive rörlig ersättning och en förklaring av hur den totala ersättningen följer de antagna riktlinjerna. Det ska även finnas en

363

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

skyldighet att lämna en förklaring till hur ersättningen bidrar till bolagets långsiktiga resultat samt information om hur resultat- kriterierna har tillämpats.

Utgångspunkten för utformningen är således riktlinjerna och det är dessa som styrelsen måste förhålla sig till när den utformar infor- mationen enligt den nu aktuella punkten. I fråga om kravet på att lämna information om hur resultatkriterierna har tillämpats kan det röra sig om för bolaget i konkurrenshänseende känslig information. I en sådan situation bör det enligt vår bedömning vara tillräckligt om styrelsen lämnar mer översiktliga uppgifter. Det finns skäl att fram- hålla frågan om hur känslig information kan vara är en färskvara. Det innebär att sådana uppgifter som inte bedömts kunna lämnas i rikt- linjerna, mycket väl kan redovisas i efterhand i ersättningsrapporten. Det är naturligtvis möjligt för bolaget att även efter en viss tid i en senare ersättningsrapport redovisa sådana uppgifter som i ett tidi- gare skede bedömts vara känsliga. Oavsett hur det förhåller sig i den- na fråga, bör dock ett grundläggande krav vara att det ska vara möj- ligt att utifrån de uppgifter som lämnas bedöma dels hur mycket den rörliga ersättningen uppgår till, dels vilka kriterier styrelsen har ut- gått från när ersättningen har beräknats. Med denna information och styrelsens bedömning av hur den totala ersättningen följer de antag- na riktlinjerna, ska det vara möjligt för aktieägarna att bedöma hur utbetalade och kommande ersättningar förhåller sig till de riktlinjer som årsstämman antagit.

Den årliga förändringen av ersättningen

Vidare bör det, i syfte att genomföra ändringsdirektivet, ställas krav på att det i ersättningsrapporten lämnas information om den årliga förändringen av ersättningen, av bolagets resultat och av den genom- snittliga ersättningen i heltidsekvivalenter för bolagets andra anställ- da än ledande befattningshavare under åtminstone de fem senaste räkenskapsåren. Informationen ska presenteras på ett sätt som med- ger jämförelse.

Syftet med kravet i denna del är att aktieägarna ska kunna be- döma om bolaget har en ersättningskultur som främjar bolagets långsiktiga intressen och hållbarhet. Som ett underlag för denna be-

364

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

dömning tjänar jämförelsen mellan ersättningen till den ledande be- fattningshavaren och den genomsnittliga ersättningen till bolagets andra anställda. För att ersättningsrapporten ska uppfylla ändrings- direktivets krav i denna del, ska det vara möjligt för aktieägarna att bilda sig en uppfattning om utvecklingen av avståndet mellan de led- ande befattningshavarnas och övriga anställdas ersättning.

Av direktivet framgår inte vilka anställda som jämförelsen ska göras med och därmed om redovisningen exempelvis ska omfatta anställda i andra länder. I vissa sammanhang kan en sådan jämförelse vara av intresse, medan det i andra sammanhang kan framstå som mer relevant att göra en inhemsk jämförelse. Hur denna redovisning ska utformas måste avgöras från fall till fall. Slutligt blir det stämman som får avgöra om den redovisning som lämnas i denna del är relevant och därmed godtagbar.

Ersättning från andra företag inom samma koncern

Vidare ska ersättningsrapporten innehålla information om sådan er- sättning som den ledande befattningshavaren har fått från andra företag inom samma koncern. Med koncern avses i ändringsdirekti- vet ett moderföretag och alla dess dotterföretag (artikel 9b.1 led c i aktieägarrättighetsdirektivet jfr med artikel 2.11 i redovisningsdirek- tivet). Denna definition motsvarar den som finns i 1 kap. 11 § aktiebolagslagen.

Redogörelse för ersättning i form av aktier och aktieoptioner

För det fall den ledande befattningshavaren har fått ersättning i form av aktier eller aktieoptioner, ska detta anges särskilt i ersättningsrap- porten. Om ersättningen utgörs av aktier ska antalet aktier anges. I fråga om aktieoptioner ska, förutom antalet, även anges villkoren för dessa och de huvudsakliga villkoren för att lösa in optionerna, in- klusive lösenpris och lösendatum och eventuella ändringar av dessa. Även i denna del finns det skäl att erinra om ersättningsrapportens översiktliga karaktär och att det bör beaktas vid bedömningen av hur detaljerade uppgifter som ska redovisas i denna del. För att ersätt-

365

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

ningsrapporten ska anses uppfylla kraven som ställs i denna del, mås- te det vara möjligt att avgöra om villkoren för optionerna är mark- nadsmässiga eller inte.

Vi vill framhålla att det förslag vi lämnat i avsnitt 8.3.3 innebär att det inte finns någon skyldighet att i ersättningsrapporten redovisa sådan ersättning som omfattas av 16 kap. aktiebolagslagen. Det är således annan typ av ersättning i form av aktier som här avses. Vi har tidigare framhållit att skyldigheten inte utgör något hinder mot att bolaget – i syfte att ge en heltäckande bild av de ersättningar som betalats ut – ändå redovisar sådan ersättning som stämman ska be- sluta om enligt 16 kap. aktiebolagslagen.

Möjligheten att kräva tillbaka ersättning

Om det finns möjlighet för bolaget att begära tillbaka någon del av den ersättning som betalats ut till den ledande befattningshavaren, ska detta anges i ersättningsrapporten. Sådana möjligheter som följer redan av tillämplig lag, t.ex. allmänna avtalsrättsliga principer behö- ver dock inte redovisas. Det sagda innebär att det här, som konsta- terats tidigare, bara är aktuellt att redovisa de möjligheter som bo- laget har att återkräva ersättning enligt det aktuella ersättnings- avtalet.

Information om det skett undantag från riktlinjerna

I avsnitt 8.2.3 har vi lämnat förslag om att det ska vara möjligt att frångå riktlinjerna om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl. Detta motsvarar den ordning som redan i dag gäller (jfr 8 kap. 53 § ABL). I ändringsdirektivet ställs krav på att det i ersättningsrapporten ska anges om styrelsen, vid bestämmandet av ersättning till en ledande befattningshavare, dels har tillämpat den nyssnämnda möjligheten till undantag, dels har avvikit från den beslutsprocess som ska tilläm- pas för att fastställa ersättningen. Redan i dag finns det en skyldighet att i riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare redovisa om styrelsen på grund av särskilda skäl har avvikit från riktlinjerna i samband med fastställandet av ersättning till en ledande befattnings- havare (8 kap. 51 § tredje stycket ABL). Därmed gör vi bedömning- en att de krav som ställs i ändringsdirektivet i denna del inte kommer

366

Ds 2018:15

Ersättning till ledande befattningshavare

medföra någon väsentlig ändring för bolagen. Utifrån de uppgifter som ska redovisas i denna fråga ska det vara möjligt för aktieägarna att bilda sig en uppfattning om förutsättningarna för att avvika från riktlinjerna har varit uppfyllda, dvs. om det har funnits särskilda skäl. För de fall styrelsen har frångått beslutsprocessen måste det framgå på vilket sätt detta har skett och varför det bedömts nödvändigt.

Information om hur synpunkter på ersättningsrapport har beaktats

Slutligen framgår det av ändringsdirektivet att bolaget i ersättnings- rapporten ska förklara hur resultatet av omröstningen angående den senaste ersättningsrapporten har beaktats (artikel 9b.4 i aktieägar- rättighetsdirektivet). Avsikten med denna del av direktivet synes vara att styrelsen ska vara skyldig att lämna en återkoppling till aktie- ägarna beträffande en stämmobehandling av en tidigare ersättnings- rapport. Som framhållits tidigare ska det bara ske en omröstning om en aktieägare begär det. En lagtext som i denna del överensstämmer med direktivets lydelse skulle således göra det nödvändigt för en aktieägare att begär att det ska ske en omröstning för att hans eller hennes synpunkter ska beaktas. Det framstår som onödigt formali- stiskt. Av den anledningen bör direktivet i denna del genomföras på så sätt att redovisningsskyldigheten knyts till de synpunkter som framförts i samband en stämmobehandling av en tidigare ersätt- ningsrapport. Vi har i avsnitt 8.2.4 föreslagit att det ska finnas en sådan skyldighet i fråga om riktlinjerna. Avgörande för styrelsens skyldighet i denna del bör således vara om det har framförts syn- punkter i samband med stämmobehandlingen.

8.4Sanktioner

Bedömning: Aktiebolagslagens regler om en styrelseledamots eller en revisors skadeståndsansvar utgör tillräckliga sanktions- möjligheter för att säkerställa att de föreslagna bestämmelserna tillämpas.

367

Ersättning till ledande befattningshavare

Ds 2018:15

Enligt direktivet ska medlemsstaterna fastställa regler om åtgärder och sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som an- tas enligt direktivet och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säker- ställa att de tillämpas. Åtgärderna och sanktionerna ska vara effekti- va, proportionella och avskräckande (artikel 14b i aktieägarrättig- hetsdirektivet).

Vi har i avsnitt 8.3.3 nämnt att bl.a. en styrelseledamot och den verkställande direktören kan bli skadeståndsskyldig om han eller hon uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget vid fullgörandet av sitt uppdrag. Detsamma gäller när skadan tillfogas en aktieägare eller någon annan genom överträdelse av aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. Skadeståndsbestäm- melsen gäller även för bolagets revisor, som dessutom ska ersätta skada som orsakas uppsåtligen eller av oaktsamhet av hans eller hen- nes medhjälpare (29 kap. 1 och 2 §§ ABL).

Talan om skadestånd till bolaget får väckas om majoriteten eller en minoritet bestående av ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget, vid bolagsstämma har biträtt ett förslag om att väcka en skadeståndstalan eller, när det gäller en styrelseledamot eller den verkställande direktören, har röstat mot ett förslag om ansvarsfrihet (29 kap. 7 § ABL). Därtill får ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget i eget namn föra talan om skadestånd till bolaget. Om en aktieägare sedan talan har väckts avstår från talan, kan de övriga ändå fullfölja denna (29 kap. 9 § ABL). I 29 kap. 10–13 §§ aktie- bolagslagen regleras inom vilken tid en skadeståndstalan ska väckas.

De redovisade skadeståndsreglerna kommer även vara tillämpliga i förhållande till de bestämmelser som vi nu föreslår ska införas i aktiebolagslagen. Det innebär att om exempelvis en styrelseledamot orsakar bolaget eller en aktieägare ekonomisk skada genom att upp- såtligen eller av oaktsamhet åsidosätta någon av de aktuella bestäm- melserna, kommer det vara möjligt att rikta en skadeståndstalan mot honom eller henne. Enligt vår bedömning utgör denna möjlighet en tillräcklig sanktionsmöjlighet för att säkerställa att de föreslagna be- stämmelserna kommer att tillämpas.

368

9Väsentlig transaktion med närstående part

9.1Inledning

I de inledande skälen till ändringsdirektiven framhålls att transaktio- ner med en närstående part kan skada bolagen och deras aktieägare, eftersom de kan ge den närstående parten en möjlighet att tillägna sig värden som tillhör bolaget. Av den anledningen är det enligt direktivet viktigt att det införs lämpliga skyddsåtgärder för bolagens och aktieägarnas intressen. Medlemsstaterna bör säkerställa att väsentliga transaktioner mellan närstående parter läggs fram för god- kännande av aktieägarna eller av bolagets förvaltnings- eller kont- rollorgan. Ordningen ska hindra en närstående part från att utnyttja sin ställning och ge tillräckligt skydd för bolagets intressen och in- tressena för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare. Bolagen bör vidare offentligt tillkännage väs- entliga transaktioner senast när de genomförs. Ett offentliggörande behövs enligt direktivet för att göra det möjligt för aktieägare, ford- ringsägare, anställda och andra berörda parter att informeras om de konsekvenser som sådana transaktioner kan komma att få för bo- lagets värde (skäl 42 och 44 i ändringsdirektivet).

9.2Ändringsdirektivet

Medlemsstaterna ska definiera vad som är en väsentlig transaktion

Enligt ändringsdirektivet ska medlemsstaterna fastställa en defini- tion av vad som utgör en väsentlig transaktion och för vilka det ska införas en särskild beslutsordning när sådana transaktioner sker med en närstående part. I samband med det ska medlemsstaterna beakta

369

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

a)det inflytande som information om transaktionen kan ha på de ekonomiska beslut som bolagets aktieägare fattar, och

b)de risker som transaktionen skapar för bolaget och aktieägare som inte är närstående parter, däribland minoritetsaktieägare.

När medlemsstaterna definierar väsentliga transaktioner ska de fast- ställa en eller flera kvantitativa faktorer baserade på transaktionens påverkan på bolagets finansiella ställning, intäkter, tillgångar, kapita- lisering (inbegripet eget kapital) eller omsättning eller ta hänsyn till transaktionens art och den närstående partens ställning (artikel 9c.1).

Termen närstående part ska ha samma betydelse som i de inter- nationella redovisningsstandarder som antagits i enlighet med Euro- paparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (artikel 2 led h). Redovisningsstandarderna i fråga har beteckningen IAS 24.

Väsentliga transaktioner ska offentliggöras

Medlemsstaterna ska säkerställa att bolagen offentligt tillkännager väsentliga transaktioner med närstående parter senast vid den tid- punkt då transaktionen slutförs. Tillkännagivandet ska innehålla in- formation om åtminstone arten av relationen till den närstående par- ten, namnet på den närstående parten, transaktionens datum och värde samt övrig information som är nödvändig för att bedöma om transaktionen är skälig och rimlig för bolaget och för aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare (artikel 9c.2).

Medlemsstaterna får föreskriva att ett offentligt tillkännagivande ska åtföljas av en rapport med en bedömning av om transaktionen är skälig och rimlig för bolaget och för aktieägare som inte är en när- stående part och en förklaring av de antaganden den bygger på, till- sammans med de metoder som använts. Denna rapport ska utarbetas av

a)en oberoende tredje part,

b)bolagets förvaltnings- eller kontrollorgan, eller

370

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

c)revisionskommitté eller en kommitté där majoriteten består av oberoende ledande befattningshavare.

Medlemsstaterna ska säkerställa att de närstående parterna inte del- tar i utarbetandet av rapporten (artikel 9c.3).

Stämman eller bolagets förvaltnings- eller kontrollorgan ska lämna sitt godkännande

Medlemsstaterna ska säkerställa att väsentliga transaktioner med närstående parter godkänns av bolagsstämman eller av bolagets förvaltnings- eller kontrollorgan. Godkännandet ska ske enligt ett förfarande som hindrar den närstående parten från att utnyttja sin ställning och ger tillräckligt skydd för intressena för bolaget och för aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktie- ägare. Medlemsstaterna får föreskriva att aktieägarna på bolagsstäm- man har rätt att rösta om väsentliga transaktioner med närstående parter som godkänts av bolagets förvaltnings- eller kontrollorgan. Om transaktionen med den närstående parten inbegriper en ledande befattningshavare eller en aktieägare ska denna ledande befattnings- havare eller aktieägare inte delta i godkännandet eller omröstningen (artikel 9c.4 första–tredje styckena).

Medlemsstaterna får dock tillåta att en aktieägare som är en när- stående part deltar i omröstningen, om det i nationell rätt föreskrivs lämpliga skyddsåtgärder som gäller före eller under omröstningen för att skydda intressena för bolaget och för aktieägare som inte är en närstående part genom att hindra närstående parter från att god- känna transaktionen om majoriteten av de aktieägare som inte är en närstående part eller majoriteten av de oberoende ledande befatt- ningshavarna är av motsatt åsikt (artikel 9c.4 fjärde stycket).

Medlemsstaterna får i denna del anta andra definitioner av väsent- lighet, än i fråga om skyldigheten för bolagen att offentligt tillkänna- ge transaktioner och utforma en rapport (artikel 9c.1 tredje stycket).

Transaktioner i den löpande verksamheten ska undantas

Den särskilda beslutsordning som direktivet förskriver för väsent- liga transaktioner med närstående ska inte tillämpas på transaktioner

371

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

som är en del av ett bolags löpande verksamhet och genomförs på normala marknadsvillkor. För sådana transaktioner ska bolagets för- valtnings- eller kontrollorgan inrätta ett internt förfarande för att regelbundet bedöma om dessa villkor är uppfyllda. De närstående parterna ska inte delta i denna bedömning. Medlemsstaterna får dock föreskriva att bolagen ska tillämpa den särskilda beslutsordningen även i förhållande till transaktioner som är en del av den löpande verksamheten och genomförs på normala marknadsvillkor (artikel 9c.5).

Vissa transaktioner får undantas från den särskilda beslutsordningen

Medlemsstaterna får utesluta eller tillåta bolagen att utesluta följan- de transaktioner från kraven på offentliggörande och stämmans godkännande:

a)Transaktioner mellan ett bolag och dess dotterbolag under förut- sättning att dotterbolaget är helägt eller att inga andra närstående parter till bolaget har ett intresse i dotterbolaget eller att det i nationell rätt föreskrivs tillräckligt skydd för intressena för bo- laget, dotterbolaget och aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, i sådana transaktioner.

b)Tydligt definierade typer av transaktioner för vilka det i nationell rätt föreskrivs bolagsstämmans godkännande, förutsatt att en rättvis behandling av alla aktieägare och intressena för bolaget och för aktieägare som inte är en närstående part, däribland mino- ritetsaktieägare, specifikt tas upp och är föremål för tillräckligt skydd genom bestämmelser i nationell rätt.

c)Transaktioner som rör ersättning till ledande befattningshavare, eller vissa delar av ersättningen till ledande befattningshavare, utbetald eller innestående, i enlighet med artikel 9a.

d)Transaktioner som ingåtts av kreditinstitut på grundval av åtgär- der som syftar till att skydda deras stabilitet och som antagits av den behöriga myndighet som ansvarar för tillsyn i den mening som avses i unionsrätten.

372

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

e)Transaktioner som erbjuds alla aktieägare på samma villkor, om likabehandling av alla aktieägare och skydd för bolagets intressen säkerställs (artikel 9c.6).

Tillkännagivande av transaktioner som sker med ett dotterbolag

Medlemsstaterna ska se till att bolagen offentligt tillkännager väs- entliga transaktioner mellan bolagets närstående parter och bolagets dotterbolag. Medlemsstaterna får också föreskriva att tillkännagiv- andet ska åtföljas av en rapport med en bedömning av om transak- tionen är skälig och rimlig för bolaget och för aktieägare som inte är en närstående part – däribland minoritetsaktieägare – och en förkla- ring av de antaganden den bygger på, tillsammans med de metoder som använts. Möjligheten att undanta transaktioner som är en del av bolagets löpande verksamhet eller som kan hänföras till punkterna a–e ovan ska tillämpas även på transaktioner mellan en bolagets när- stående part och bolagets dotterbolag (artikel 9c.7).

Mindre transaktioner ska summeras

Medlemsstaterna ska se till att transaktioner med samma närstående part som slutförs under valfri tolvmånadersperiod eller under samma räkenskapsår – och som inte omfattas av den särskilda beslutsord- ningen – räknas samman för tillämpning av den särskilda beslutsord- ningen (artikel 9c.8).

Insiderinformation

Artikel 9c ska inte påverka bestämmelserna om offentliggörande av insiderinformation som avses i artikel 17 i marknadsmissbruksför- ordningen14 (artikel 9c.9).

14Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2015 av den 16 april 2014 om mark- nadsmissbruk och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG.

373

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

9.3Gällande rätt

9.3.1Det saknas lagregler om en särskild beslutsordning

Ändringsdirektivet kräver att det i medlemsstaterna finns en lagstift- ning enligt vilken väsentliga transaktioner med en närstående part blir föremål för en särskild beslutsordning innan de äger rum (”ex ante”). I aktiebolagslagen finns det en beslutsordning som uppvisar likheter med vad som föreskrivs i direktivet. Bestämmelserna i 16 kap. aktiebolagslagen – de s.k. Leo-reglerna – har tillkommit för att skydda aktieägare i samband med att ett bolag beslutar om riktade emissioner av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler till vissa närstående parter. Reglerna innebär bl.a. att ett beslut om en sådan emission ska fattas med en särskilt kvalificerad majoritet (nio tion- delar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna). För att hindra ett kringgående av reglerna omfattar Leo- reglerna även vissa överlåtelser av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler. Leo-reglerna är emellertid tillämpliga endast i vissa speciella situationer. Varken i aktiebolagslagen eller i annan svensk lag finns en reglering med ett sådant generellt tillämpningsområde som direktivet föreskriver.

Det nu sagda innebär dock inte att det i aktiebolagslagen saknas regler vars syfte är att förhindra att det sker transaktioner mellan ett aktiebolag och en närstående part på icke marknadsmässiga villkor varigenom den närstående, med direktivets ord, ”tillägnar sig värden som tillhör bolaget”. En av aktiebolagslagens grundbestämmelser är att bolagets verksamhet ska bedrivas i vinstsyfte, om inte annat framgår av bolagsordningen (3 kap. 3 § ABL). Det innebär att bo- lagsorganen inte får fatta beslut eller vidta andra rättshandlingar som inte syftar till att, på kortare eller längre sikt, generera vinst i verk- samheten. Andra grundregler i lagen är att alla aktier har lika rätt i bolaget, om inte annat framgår av bolagsordningen (4 kap. 1 § ABL) samt den s.k. likabehandlingsprincipen, som kommer till uttryck i aktiebolagslagens generalklausuler, enligt vilka varken bolagsstäm- man, styrelsen eller verkställande direktören får fatta ett beslut som är ägnat att ge en otillbörlig fördel åt en aktieägare eller någon annan, till nackdel för bolaget eller någon annan aktieägare (7 kap. 47 § och 8 kap. 41 § ABL). Bestämmelserna sätter gränser för möjligheten att genomföra transaktioner med närstående på icke marknadsmässiga villkor.

374

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

I sammanhanget kan också nämnas jävsreglerna för styrelseleda- mot och verkställande direktör. Enligt huvudregeln i dessa bestäm- melser får inte en styrelseledamot eller en verkställande direktör handlägga en fråga som rör ett avtal mellan styrelseledamoten och bolaget. Samma sak gäller ett avtal mellan bolaget och tredje man, om styrelseledamoten i frågan har ett väsentligt intresse som kan strida mot bolagets. En styrelseledamot eller verkställande direktör får inte heller handlägga en fråga om ett avtal mellan bolaget och en juridisk person som styrelseledamoten ensam eller tillsammans med någon annan får företräda (8 kap. 23 och 34 §§ ABL).

De i sammanhanget viktigaste reglerna utgörs emellertid av reg- lerna om värdeöverföringar i 17 kap. aktiebolagslagen. I den mån närståendetransaktioner sker på icke marknadsmässiga villkor inne- bär de nämligen normalt en värdeöverföring från bolaget, dvs. en ”affärshändelse som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har en rent affärsmässig karaktär för bolaget” (17 kap. 1 § 4 ABL). I ett bolag vars verksamhet, i överensstämmelse med lagens presumtion, bedrivs i vinstsyfte får sådana värdeöverföringar inte äga rum, om inte samtliga aktieägare samtycker. En värdeöverföring som skett i strid med värdeöverföringsreglerna ska återbäras till bolaget, om bolaget visar att mottagaren insåg eller bort inse att värdeöver- föringen stod i strid med aktiebolagslagen. Om det uppkommer någon brist vid återbäringen är de personer som har medverkat till beslutet om värdeöverföringen ansvariga för denna. Detsamma gäl- ler de som har medverkat till verkställandet av beslutet eller till upp- rättandet eller fastställandet av en oriktig balansräkning som har legat till grund för beslutet (17 kap. 6 och 7 §§ ABL).

Det finns således redan regler i aktiebolagslagen som har samma skyddssyfte som den reglering av närståendetransaktioner som direktivet kräver ska införas, nämligen att hindra olovliga värdeöver- föringar. Närståendetransaktioner på icke marknadsmässiga villkor är bara ett av flera sätt varigenom sådana värdeöverföringar kan ske. Bestämmelserna gör det möjligt för bolaget att – vid olovliga värde- överföringar – i efterhand (”ex post”) kräva värdeöverföringarna åter och på så sätt se till att bolaget och därmed aktieägarna hålls skades- lösa. Det torde finnas likartade regler i de flesta medlemsstater, ibland beskrivna som regler med syfte att hindra ”förtäckta vinstut- delningar”.

375

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

En viktig skillnad mellan reglerna om värdeöverföringar i 17 kap. aktiebolagslagen och direktivets krav på reglering är emellertid att direktivets kräver en reglering ”ex ante”, dvs. att antingen bolagets aktieägare eller dess styrelse ska ha rätt att ta ställning till vissa närståendetransaktioner (som skulle kunna innebära en olovlig värdeöverföring) innan de genomförs. Den nuvarande ex post- regleringen är därför enligt vår bedömning inte tillräcklig för att uppfylla direktivets krav.

9.3.2En särskild beslutsordning inom självregleringen

I avsaknad av regler i aktiebolagslagen om en särskild beslutsordning för transaktioner med en närstående part, har sådana regler utveck- lats inom ramen för självregleringen på aktiemarknaden. Bakom denna utveckling ligger bl.a. den koncentrerade ägarstrukturen i svenska börsbolag, där det i många bolag finns en stor ägare eller grupp av ägare med en betydande andel av bolagets kapital och rös- ter, och där den eller dessa ägare därmed också har ett betydande inflytande över styrelsens sammansättning och indirekt utseende av bolagets verkställande direktör. Det har hävdats att det i en sådan struktur finns särskilda risker för transaktioner på icke marknads- mässiga villkor mellan bolaget och ägare eller exempelvis styrelse- ledamöter, direkt eller indirekt.

Ursprungligen reglerades närståendetransaktioner i börsens regler…

Stockholms Fondbörs utfärdade redan 1991 en rekommendation om en särskild beslutsordning vid vissa utköp av rörelse eller aktier från börsbolag. Rekommendationen upphävdes den 1 mars 2001 sam- tidigt som dess materiella innehåll togs in i en bilaga till Stockholms- börsens noteringsavtal. Efter vissa kompletteringar infördes regle- ringen i börsens s.k. emittentregler (punkten 4.1 Nasdaq Stock- holms ”Regelverk för emittenter”).

Med hänvisning till att bolagsstyrningsfrågor ligger närmare Aktiemarknadsnämndens än börsens mandat, beslutade Nasdaq Stockholm den 1 februari 2012 att upphäva den aktuella punkten. Inför denna förändring beslutade Aktiemarknadsnämnden att göra ett uttalande i ämnet.

376

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

…men har ersatts av uttalanden från Aktiemarknadsnämnden

Aktiemarknadsnämnden ska verka för god sed på den svenska aktie- marknaden, framför allt genom uttalanden. I uttalandet AMN 2012:05 konstaterar nämnden att det finns en risk för intressekon- flikter om ett aktiebolag eller dotterföretag till ett aktiebolag gör vissa överlåtelser till eller förvärv från en befattningshavare eller stora aktieägare i bolaget. Nämndens uttalanden avser svenska bolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller är föremål för handel på handelsplattformarna First North, Nordic MTF eller AktieTorget. Intressekonflikter kan enligt nämnden uppstå vid

•överlåtelse av aktier eller andelar i ett dotterföretag,

•överlåtelse av rörelse eller andra tillgångar,

•förvärv av aktier eller andelar i ett annat företag, eller

•förvärv av rörelse eller andra tillgångar.

Mot den bakgrunden kräver enligt Aktiemarknadsnämnden god sed på aktiemarknaden att – om överlåtelsen respektive förvärvet inte är av oväsentlig betydelse för bolaget – en viss beslutsordning iakttas. Denna ordning består av följande steg:

•Överlåtelsen respektive förvärvet ska underställas bolagsstäm- man i bolaget eller, om transaktionen genomförs i ett dotterföre- tag, i moderbolaget för godkännande.

•Till underlag för bolagsstämmans beslut ska styrelsen hämta in ett värderingsutlåtande från oberoende expertis.

•Styrelsen ska upprätta en redogörelse för den föreslagna över- låtelsen respektive det föreslagna förvärvet.

•Värderingsutlåtandet och redogörelsen ska finnas på bolagets eller, om transaktionen genomförs i ett dotterföretag, på moder- bolagets webbplats i god tid före den bolagsstämma som ska be- sluta i frågan. Av kallelsen till bolagsstämman ska framgå att handlingarna finns på webbplatsen.

377

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

•Vid bolagsstämmans beslut om godkännande av överlåtelsen re- spektive förvärvet ska aktier som innehas av befattningshavare re- spektive ägare inte beaktas.

Med befattningshavare avses samma personkrets som i 16 kap. aktie- bolagslagen och den som nyligen tillhört den personkretsen. Med stor aktieägare avses en aktieägare i bolaget eller – om transaktionen genomförs i ett dotterföretag – i moderbolaget, som innehar minst tio procent av aktierna eller rösterna i bolaget. Med ägare ska, om ägaren är en fysisk person, jämställas make eller sambo, den som står under ägarens vårdnad och en juridisk person över vilken ägaren, en- sam eller tillsammans med make, sambo eller den som står under ägarens vårdnad har ett bestämmande inflytande. Med ägare ska, om ägaren är en juridisk person, jämställas dotterföretag. Huruvida en överlåtelse respektive ett förvärv ska anses vara av icke oväsentlig betydelse ska bedömas utifrån dess påverkan på ställning och resultat i det bolag (inklusive dotterföretag) vars aktier är föremål för handel på den aktuella marknadsplatsen.

AMN 2012:05 ger inte någon närmare vägledning om vad som ska anses utgöra en icke oväsentlig transaktion. Aktiemarknads- nämnden har emellertid såväl före som efter AMN 2012:05 gjort ut- talanden som har betydelse för bedömning av saken. I AMN 2002:13 uttalade sig nämnden om börsens närståendetransaktionsregler. En- ligt nämnden var en överlåtelse av ett dotterbolag där priset motsvar- ade cirka 1 procent av det noterade bolagets marknadsvärde och med ett rörelseresultat på cirka 2,2 procent av det noterade bolagets rörel- seresultat, av inte oväsentlig betydelse.

I AMN 2012:30 uttalade sig nämnden om en inkråmsöverlåtelse till två anställda i ett utländskt dotterbolag. I den överenskomna överlåtelsen ingick ett ”medskick” från det överlåtande bolaget om 6 miljoner euro. Syftet med medskicket var att det bl.a. skulle täcka kostnader avseende avgångsvederlag till viss personal. Den genom- snittliga omsättningen för de senaste tre räkenskapsåren för de delar som överlåtelsen avsåg motsvarade cirka 2,9 procent av koncernens totala omsättning. Det genomsnittliga rörelseresultatet för de senas- te tre räkenskapsåren avseende samma delar motsvarade cirka 3 pro- cent av koncernens rörelseresultat. Det sammanlagda värdet på till- gångarna i de aktuella delarna motsvarade cirka 1,6 procent av kon-

378

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

cernens totala tillgångar. Aktiemarknadsnämnden ansåg – bl.a. i lju- set av medskickets storlek i relation till koncernens offentliggjorda rörelseresultat och de ovan redovisade nyckeltalen – att överlåtelsen inte kunde anses vara av oväsentlig betydelse.

I ett ännu icke publicerat uttalande från Aktiemarknadsnämnden hade nämnden, enligt vad som upplysts oss, att ta ställning till om en engångsinvestering (ett medskick) i samband med en planerad överlåtelse av en del av en verksamhet var att beteckna som väsentlig. Investeringen skulle motsvara drygt 1 procent av det justerade röre- lseresultatet och mindre än 0,1 procent av såväl nettoförsäljning, de totala tillgångarna som kostnaden för sålda varor. Nämnden uttalade att vilken påverkan en överlåtelse har på det överlåtande bolagets resultat och ställning handlar normalt om hur stor andel av resultat och balansomslutning som är hänförlig till den verksamhet som ska överlåtas. Vidare framhölls att nämnden i tidigare fall ansett att en påverkan om i storleksordningen 1 procent på ställning och resultat kan tjäna som ett ”visst riktmärke” vid bedömningen men att nämn- den i varje enskilt fall gjort en helhetsbedömning, ibland med hänsyn även till andra nyckeltal exempelvis marknadsvärdet. I det aktuella fallet ansåg nämnden att förhållandena sammantagna var sådana att den planerade överlåtelsen och medskicket inte kunde anses vara av sådan betydelse att beslutsordningen som följer AMN 2012:05 be- hövde iakttas.

9.3.3Regler om offentliggörande av närståendetransaktioner

När det gäller befintliga regler om offentliggörande av närstående- transaktioner, ska först nämnas att ett större företag som har gen- omfört en transaktion på andra än marknadsmässiga villkor med en närstående part, enligt årsredovisningslagen är skyldigt att i årsredo- visningen lämna upplysningar om transaktionen. Sådana upplys- ningar behöver dock inte lämnas om transaktioner mellan ett moder- företag och dess helägda dotterföretag, eller mellan två eller flera dotterföretag, om samtliga aktier eller andelar ägs av andra företag inom samma koncern. (I avsnitt 8.3.1 finns en redogörelse för be- greppet större företag.) Skyldigheten att lämna upplysningar gäller

379

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

även ett mindre företag, om det är ett publikt aktiebolag och trans- aktionerna har genomförts med någon som har ett betydande aktie- innehav eller är styrelseledamot i bolaget (5 kap. 23 § ÅRL).

Upplysningarna om transaktioner med en närstående part ska omfatta

1.uppgift om transaktionernas art och det totala belopp som trans- aktionerna omfattar,

2.uppgift om vilket slag av närståendeförhållande som det är fråga om, och

3.andra uppgifter om transaktionerna som är nödvändiga för att bedöma företagets ställning.

Uppgifter om flera transaktioner får lämnas i samlad form, om de avser samma typ av transaktioner och uppgifter om de enskilda transaktionerna inte är nödvändiga för att bedöma vilken inverkan de har på företagets ställning (5 kap. 24 § ÅRL).

Vidare föreskrivs i Nasdaq Stockholms emittentregler att bolag som omfattas av reglerna ska offentliggöra information om en trans- aktion med en närstående part. En sådan transaktion ska offentlig- göras om den inte utgör en del av emittentens normala verksamhet eller är av mindre betydelse för de inblandade parterna.

Med närstående avses i emittentreglerna verkställande direktör- en, styrelseledamöter samt andra personer i bolagets ledning eller betydelsefulla dotterbolag och som kontrollerar eller utövar ett väsentligt inflytande över finansiella och operativa beslut i emitten- ten eller dotterbolaget. Detsamma gäller juridiska personer som kontrolleras av dessa personer samt aktieägare som kontrollerar mer än tio procent av de finansiella instrumenten eller rösterna i emitten- ten.

9.3.4En internationell utblick

Vid en internationell utblick kan det konstateras att flera länder red- an har en reglering vars syfte är att hantera i första hand börsnotera- de bolags transaktioner med en närstående part. I OECD Corporate Governance Factbook 2017 finns en sammanställning av hur dessa

380

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

regelverk ser ut. Sammanställningen visar att det finns stora skillna- der i hur länderna utformat sina regler. Vanligt är dock att trans- aktioner till närstående parter ska offentliggöras och antingen god- kännas av styrelsen eller av bolagsstämman. Vissa länder har också lagstiftning som helt förbjuder vissa typer av transaktioner med närstående parter.

Av de 46 länder som ingår i OECD-sammanställningen har 27 länder regler enligt vilka styrelsen ska godkänna vissa typer av trans- aktioner med närstående parter. Reglerna uppvisar stora skillnader när det kommer till möjligheten för den närstående parten att delta i styrelsens beslut och huruvida transaktionen ska bedömas av en fri- stående kommitté eller expert.

När det gäller reglering enligt vilka närståendetransaktioner ska godkännas av stämman kan stämmobehandlingen antingen helt er- sätta ett styrelsebeslut eller utgöra ett komplement. Vissa rättsord- ningar föreskriver att en transaktion ska underställas stämman om en särskild kommitté rekommenderar detta eller om styrelsen inte är enig i frågan.

I stort sett samtliga länder har antagit en definition av närstående part som motsvarar IAS 24 eller utgör en lokal variant av denna (OECD Corporate Governance Factbook 2017 s. 65–77).

När det gäller reglernas utformning mer i detalj, kan nämnas något om de system som för närvarande finns i EU-länderna Frank- rike, Italien, Lettland, Spanien och Storbritannien.

Det franska regelverket träffar varje transaktion som sker med en närstående part, medan de brittiska, italienska, spanska och lettiska regelverken anger att transaktionen storleksmässigt måste överstiga vissa nyckeltal för att regelverket ska vara tillämpligt. I såväl de brit- tiska som de italienska bestämmelserna är det noga angivet hur be- räkningen av nyckeltalen ska gå till. Enligt det italienska regelverket ska en transaktion anses som väsentlig om den storleksmässigt över- stiger 5 procent av vissa angivna nyckeltal. I Storbritannien dras gränsen vid 0,25 procent. I det spanska regelverket ska en trans- aktion motsvara 10 procent av bolagets tillgångar för att betecknas som väsentlig. Den lettiska definitionen kombinerar nyckeltal med ett absolut värde (35 000 euro) som en transaktion måste överstiga för att betecknas som väsentlig. Slutligen kan nämnas att det i den

381

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

norska aktiebolagslagen finns bestämmelser enligt vilka en trans- aktion med en närstående part som överstiger ett värde om 50 000 norska kronor ska prövas av bolagsstämman.

Vi har under utredningsarbetet haft en rad kontakter med våra motsvarigheter i andra medlemsstater. Dessa har gett vid handen att flera av de medlemsstater som redan har någon form av regelverk för närståendetransaktioner gjort bedömningen att det är möjligt att i stora drag förena de redan existerande reglerna med direktivets krav. Som vi kommer att återkomma till i det följande ger ändringsdirek- tivet medlemsstaterna i det närmaste fria händer i frågan om vad som ska definieras som en väsentlig transaktion. Det står mot bakgrund av vad som nu sagts och vad som framkommit vid av kommissionen organiserade möten med medlemsstaterna rörande genomförandet av direktivet, klart att det även efter det att direktivet är genomfört kommer finnas stora skillnader mellan medlemsstaternas regelverk, inte minst såvitt gäller vilka transaktioner som ska omfattas av den särskilda beslutsordningen som direktivet kräver. Det finns således inte och kommer inte heller att finnas något allmänt omfattad mo- dell som Sverige bör förhålla sig till.

9.4En ny reglering av väsentliga transaktioner

9.4.1Bedömningen ska utgå från en transaktions värde

Förslag: Det ska införas en ny beslutsordning i aktiebolagslagen som ska tillämpas i publika noterade aktiebolag vid en väsentlig transaktion med en närstående part. En transaktion ska anses som väsentlig om den avser ett värde som överstiger 1 miljon kronor och detta värde motsvarar minst 1 procent av bolagets värde.

En transaktion som ensam inte uppfyller väsentlighetskravet ska anses utgöra en väsentlig transaktion om den, sammantagen med andra transaktioner som skett med samma närstående part under en tolvmånadersperiod närmast före transaktionen över- stiger ett värde om 1 miljon kronor och detta värde motsvarar minst 1 procent av bolagets värde.

382

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

Aktiemarknadsnämndens praxis kan tjäna som en utgångspunkt

Vår genomgång av gällande rätt visar att det redan i dag finns ett system som i stora delar motsvarar de krav på en särskild besluts- ordning som ställs i ändringsdirektivet. Det är emellertid uteslutan- de fråga om självreglering, främst i form av Aktiemarknadsnämn- dens uttalanden om vad som är god sed på aktiemarknaden.

Vi har inledningsvis gjort bedömningen att enbart självreglerande åtgärder inte är tillräckliga för att genomföra direktivet. Det innebär att bl.a. att när ändringsdirektivet ställer krav på att medlemsstaterna ska ha en särskild beslutsordning för väsentliga transaktioner med närstående och fastställa en definition av vad som ska anses vara en sådan transaktion, är det nödvändigt att införa bestämmelser om detta i lag. För svenskt vidkommande kan i praktiken endast en reglering i aktiebolagslagen komma i fråga.

Enligt direktivet ska medlemsstaterna vid utformningen av de- finitionen av väsentlig transaktion beakta dels det inflytande som in- formation om transaktionen kan ha på de ekonomiska beslut som bolagets aktieägare fattar, dels de risker som transaktionen skapar för bolaget och aktieägare som inte är närstående part. Vidare finns det en skyldighet för medlemsstaterna att fastställa en eller flera kvantitativa faktorer baserade på transaktionens påverkan på bo- lagets finansiella ställning, intäkter, tillgångar, kapitalisering (inbe- gripet eget kapital) eller omsättning, eller ta hänsyn till transak- tionens art och den närstående partens ställning. Medlemsstaterna har således i denna fråga getts i stort sett fria händer.

Aktiemarknadsnämnden har i några av sina bedömningar av om en transaktion ska omfattas av beslutsordningen i AMN 2012:05 tagit hänsyn till nyckeltal. I andra uttalanden har emellertid nämn- den gjort en mer skönsmässig bedömning av en transaktions påver- kan på bolaget (se exempelvis AMN 2016:24). I ett par fall där nämnden har utgått från nyckeltal har hänsyn tagits till transaktion- ens storlek i förhållande till bolagets värde och rörelseresultat (AMN 2002:13 och AMN 2014:49). I ett annat fall har nämnden tagit hänsyn till hur stor del av bolagets omsättning som transaktion- en avsett (AMN 2012:30).

Med utgångspunkt i nämndens praxis skulle en definition kunna utgå från

383

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

1.värdet av vad som överlåts eller förvärvas i förhållande till bo- lagets värde,

2.om transaktionen avser en rörelse, omsättningen i denna rörelse i förhållande till bolagets omsättning, och

3.resultatet i rörelsen i förhållande till bolagets resultat.

Om transaktionen motsvarade exempelvis en procent av något av nyckeltalen i punkterna 1–3, skulle den vara att beteckna som väsent- lig. Fördelen med en sådan lösning är att den bygger på den, låt vara rätt begränsade, praxis som Aktiemarknadsnämnden etablerat och att det därmed redan finns en viss erfarenhet av denna lösning. En nackdel är emellertid att konstruktionen skulle bli tämligen kompli- cerad och kunna leda till tillämpningssvårigheter. En väg att mot- verka det är att i definitionen inte utgå från något annat än trans- aktionens värde. Enligt vår bedömning skulle en sådan ordning också stå bäst i överensstämmelse med direktivets syfte. Kravet på en reglering av närståendetransaktioner motiveras, som vi ovan konsta- terat, av att hindra närstående från att genom transaktioner med bo- laget ”tillägna sig värden som tillhör bolaget” (skäl 42 i ändrings- direktivet). Det är alltså inte fråga om att reglera transaktioner som av andra skäl skulle kunna vara viktiga för bolaget. Med en reglering som tar sikte på transaktionens värde uppnås också en systematisk överensstämmelse med värdeöverföringsreglerna i 17 kap. aktie- bolagslagen.

När det gäller frågan om hur transaktionens värde ska kan stöd hämtas i den praxis som finns beträffande värdeöverföringar i form av förtäckt vinstutdelning. En prövning av om det är fråga om en förtäckt vinstutdelning ska huvudsakligen utgå från en objektiv be- dömning av värdet på parternas respektive prestationer (prop. 2008/09:71 s. 98).

Transaktionstyper som med den valda definitionen kan vara väsentliga är framför allt överlåtelser och förvärv av olika slag av tillgångar men det kan också handla om exempelvis hyresavtal och serviceavtal av olika slag. Ett exempel på en transaktion som skulle kunna omfattas av definitionen är att bolaget överlåter en rörelse till en närstående part till ett pris som understiger rörelsens värde, men det kan också handla om att bolaget förvärvar en rörelse till ett pris som överstiger dess värde.

384

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

Utifrån Aktiemarknadsnämndens uttalanden är det inte möjligt att dra någon säker slutsats om var gränsen mellan en värdemässigt oväsentlig och väsentlig transaktion bör dras. Nämndens uttalanden tar i allt väsentligt sikte på förhållandena i enskilda fall. I det ovan nämnda uttalandet som ännu inte publicerats, framhåller emellertid nämnden att en gräns om 1 procent kan utgöra en utgångspunkt för en bedömning om en transaktion ska anses som väsentlig.

Enligt vår mening uppnås en rimlig balans mellan skyddet för aktieägarna och intresset av att bolag inte ska behöva tillämpa den mer komplexa beslutsordningen i allt för stor omfattning, om grän- sen för värdet bestäms till 1 procent. Det innebär att om det som transaktionen avser har ett värde som överstiger 1 procent av bo- lagets värde så ska den betecknas som väsentlig.

När det gäller begreppet ”bolagets värde” så avses bolagets mark- nadsvärde (”börsvärde”). Om bolaget ingår i en koncern så blir marknadsvärdet värdet på den koncern som har bolaget som moder- bolag.

Det bör inte införas särskilda bestämmelser för små bolag

Slutligen vill vi uppehålla oss vid frågan om hur användandet av nyckeltal kan ge olika resultat i stora respektive små bolag. Det kan med fog hävdas att en reglering enligt vilken sådana närståendetrans- aktioner som ska bli föremål för en särskild beslutsordning definie- ras genom en jämförelse mellan transaktionens värde och bolagets dito riskerar att skapa en snedvridning i den meningen att mindre bolag kommer vara skyldiga att tillämpa den särskilda beslutsord- ningen på transaktioner som i absoluta tal framstår som oväsentliga.

En möjlig väg att hantera denna problematik är att göra skillnad mellan stora och små bolag. Direktivet öppnar upp för en sådan möj- lighet (se artikel 9c.1 tredje stycket i aktieägarrättighetsdirektivet). Trubbigheten i regleringen skulle även kunna mildras genom en de- taljreglering av hur beräkningarna ska göras i olika situationer. Ex- empel på en sådan lösning finns i de brittiska börsreglerna (London Listing Rules). Det rör sig emellertid om mycket detaljerade regler och en sådan utformning skulle ofrånkomligen leda till att regel- verket blev komplicerat. Såvitt gäller möjligheten att göra skillnad

385

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

mellan stora och små bolag finns det i dag en sådan uppdelning i års- redovisningslagen (1 kap. 3 § första stycket 3 och 4 ÅRL). En möj- lighet vore att knyta olika procentsatser till denna uppdelning och på så sätt minska risken för att det uppstår omotiverade skillnader mellan stora och små bolag. Även en sådan reglering riskerar emel- lertid att bli tekniskt komplicerad.

I stället bör det enligt vår mening införas en begränsning enligt vilken en transaktion måste överstiga ett absolut värde för att det överhuvudtaget ska finnas skäl att pröva dess värde i förhållande till bolagets värde. På så sätt minskar risken för att ordningen blir allt för långtgående och leder till en ökad administration som inte kan motiveras av ett egentligt skyddsintresse. Vår bedömning är att den- na gräns bör dras vid ett värde om en miljon kronor. Bestämmelsen bör alltså konstrueras på sådant sätt att en transaktion ska anses som väsentlig endast om den uppgår till ett värde som överstiger en mil- jon kronor och samtidigt motsvarar minst en procent av bolagets värde.

Flera mindre transaktioner ska ses som en väsentlig transaktion

Enligt direktivet ska medlemsstaterna se till att transaktioner med samma närstående part som slutförs under en valfri tolvmånaders- period eller under samma räkenskapsår och som inte omfattas av de särskilda skyldigheterna (dvs. inte omfattas av definitionen av en väsentlig transaktion) räknas ihop för tillämpning av den särskilda beslutsordningen (artikel 9c.8 i aktieägarrättighetsdirektivet).

Avsikten med direktivets krav i denna del är bl.a. att förhindra ett kringgående av den särskilda beslutsordningen genom att en väsent- lig transaktion delas upp i mindre delar som var för sig inte är att beteckna som väsentliga.

Ett problem är emellertid att detta förhållande kommer att upp- dagas först i samband med den sista transaktionen – den transaktion som får vågskålen att tippa över. Vid den tidpunkten är det bara möj- ligt att låta den sista transaktionen omfattas av den särskilda besluts- ordningen. Det är således inte möjligt att utforma en bestämmelse enligt vilken även de tidigare transaktionerna som – sammantagna med den sista – utgör en väsentlig transaktion underställs bolags- stämmans prövning. En sådan ordning skulle kräva någon form av

386

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

mekanism som ger stämman rätt till överprövning i efterhand av styrelsens beslut och på basis därav genomförda transaktioner, något som skulle skapa betydande osäkerhet kring transaktionerna.

Bestämmelsen kommer således innebära att det bara är den sista transaktionen som ska omfattas av den särskilda beslutsordningen. Däremot kommer styrelsen vara skyldig att inför stämman ta fram ett beslutsunderlag som omfattar samtliga transaktioner (se vidare avsnitt 9.3.3).

För skyldigheten att tillämpa regeln bör det sakna betydelse om transaktionerna sker i form av överlåtelser och förvärv. Det ska så- ledes föreligga en skyldighet att summera värdet av såväl överlåtelser som förvärv som skett med samma närstående part under en tolv- månadersperiod.

Bestämmelserna bör tillämpas i publika noterade aktiebolag

Direktivet är tillämpligt på aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Vi har inledningsvis gjort den gene- rella bedömningen att de krav som direktivet uppställer bör ställas på samtliga publika noterade aktiebolag. När det gäller väsentliga transaktioner med en närstående part bör framhållas att Aktiemark- nadsnämndens uttalande AMN 2012:05 om god sed på aktiemark- naden vid närståendetransaktioner omfattar även publika aktiebolag vilkas aktier är föremål för handel på någon av handelsplattformarna Aktietorget, Nordic MTF eller First North. En möjlig väg är att i detta sammanhang utgå från nämndens uttalande och därmed gå längre än vad direktivet kräver i fråga om reglernas tillämpningsom- råde. Det som talar för en sådan lösning är att de aktuella skydds- aspekterna även gör sig gällande i bolag vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad. Även i dessa bolag kan aktie- ägarna ha ett berättigat intresse av att ges en lagstadgad rätt till in- flytande över väsentliga transaktioner som ska ske med en närståen- de part. Alternativet – att låta aktiebolagslagens regler omfatta en- dast publika noterade aktiebolag och låta Aktiemarknadsnämndens praxis fortsatt gälla för övriga bolag – skulle göra regelverket lite mer svåröverskådligt.

Även om det således finns förhållanden som talar för att ifråga om tillämpningsområdet gå längre än vad direktivet kräver, bör det

387

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

framhållas att den ordning som vi föreslår på en väsentlig punkt skiljer sig från AMN 2012:05. Medan nämndens uttalande endast omfattar överlåtelse eller förvärv av tillgångar, kommer de nya be- stämmelserna i aktiebolagslagen – i enlighet med vad som föreskrivs i direktivet – omfatta samtliga transaktioner som uppfyller väsentlig- hetskriteriet. Det går inte att bortse från att denna skillnad medför en ökad administrativ börda för de bolag som kommer att omfattas av de nya bestämmelserna. Enligt vår uppdragspromemoria ska vi beakta att nya administrativa bördor för företagen bör undvikas och att näringslivets självreglering ska bevaras. Om de nya bestämmel- serna enbart omfattar publika noterade aktiebolag kommer med största sannolikhet publika bolag vars aktier är föremål för handel på en handelsplattform, även i fortsättningen omfattas av en självregle- ring som motsvarar AMN 2012:05. Det mervärde som det skulle innebära för aktieägarna i bolag på handelsplattformar om den sär- skilda beslutsordningen utsträcktes till att även omfatta övriga väsentliga transaktioner i dessa bolag, uppväger inte den ökning av den administrativa bördan en sådan reglering skulle medföra för bolagen. Av dessa skäl stannar vi för att tillämpningsområdet för aktiebolagslagens nya regler om närståendetransaktioner inte bör omfatta ytterligare bolag än publika noterade aktiebolag. Det hind- rar givetvis inte att man inom ramen för självregleringen på aktie- marknaden, genom exempelvis Aktiemarknadsnämndens uttalan- den, även fortsättningsvis utvecklar vad som är god sed vid närståen- detransaktioner i andra bolag.

9.4.2Definitionen av närstående part

Förslag: Definitionen av en närstående part ska ha samma inne- börd som i årsredovisningslagen.

Enligt ändringsdirektivet ska termen närstående part ha samma be- tydelse som i den internationella redovisningsstandarden som antag- its i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder. En sådan definition finns i Internationella redovisningsstandarder (IAS) 24, som är antagen av EU-kommis- sionen genom förordning (EU) nr 632/2010 av den 19 juli 2010 om

388

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

ändring av kommissionens förordning (EG) nr 1126/2002, med avseende på Internationell redovisningsstandard (IAS) 24 och Inter- nationell finansiell rapporteringsstandard (IFRS) 8.

I svensk lag finns närståendebegreppet i 1 kap. 8 och 9 §§ års- redovisningslagen. Vid genomförandet av denna del av direktivet bör således definitionen av närstående knytas till årsredovisningslagens bestämmelser. Det innebär att en juridisk person, med utgångspunkt i 1 kap. 8 § första stycket årsredovisningslagen, ska anses som när- stående till ett publikt noterat aktiebolag om

1.den ingår i samma koncern som bolaget,

2.den är ett intresseföretag till bolaget eller till ett företag i en kon- cern som bolaget ingår i,

3.bolaget är ett intresseföretag till den juridiska personen, eller till ett företag i en koncern som den juridiska personen ingår i,

4.den är ett gemensamt styrt företag som samägs av bolaget eller av ett företag i en koncern som bolaget ingår i,

5.bolaget är ett gemensamt styrt bolag som samägs av den juridiska personen, eller av ett företag i en koncern som den juridiska per- sonen ingår i,

6.den och bolaget båda är gemensamt styrda företag som samägs av samma tredje företag,

7.den eller bolaget är ett gemensamt styrt företag som samägs av ett tredje företag, och den andra av dem är ett intresseföretag till det tredje företaget,

8.den är ett dotterföretag till en juridisk person som avses i 2, 4, 6 eller 7,

9.den har som huvudsaklig verksamhet att förvalta tillgångar som bolaget har avsatt för ersättningar till personer som har avslutat sin anställning antingen i bolaget eller i en juridisk person som är närstående till bolaget,

10.den har avsatt tillgångar till förvaltning av ett företag som är en sådan juridisk person som avses i 9,

389

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

11.den står under bestämmande inflytande eller gemensamt bestäm- mande inflytande av en person som är närstående enligt 1 kap. 9 § årsredovisningslagen,

12.den annars står under betydande inflytande av en person som av- ses i 1 kap. 9 § 1 eller 4–6 årsredovisningslagen,

13.den eller dess moderföretag har en styrelseledamot, verkställande direktör eller annan ledande befattningshavare som är en person som avses i 1 kap. 9 § 1 årsredovisningslagen, eller

14.den eller ett företag i en koncern som den ingår i tillhandahåller tjänster för företagsledning åt bolaget eller åt dess moderföretag.

Med koncern jämställs en företagsgrupp som kontrolleras av ett företag eller ett annat rättssubjekt som inte är ett moderföretag i års- redovisningslagens mening. Ett intresseföretag som är ett företag som innehar minst 20 procent av rösterna för samtliga andelar i den juridiska personen och därmed har ett betydande inflytande över denna, om inte något annat framgår av omständigheterna. Detsam- ma gäller om företagets dotterföretag eller företaget tillsammans med ett eller flera dotterföretag eller flera dotterföretag tillsammans innehar minst 20 procent av rösterna (1 kap. 5 § andra stycket och 8 § andra stycket ÅRL).

En fysisk person ska, med utgångspunkt i 1 kap. 9 § årsredovis- ningslagen, anses som närstående till bolaget om han eller hon

1.själv eller gemensamt med någon annan utövar ett bestämmande inflytande över bolaget,

2.annars har ett betydande inflytande över bolaget,

3.är en styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan ledande befattningshavare i bolaget eller dess moderföre- tag,

4.är gift eller sambo med eller förälder, barn eller styvbarn till en person som avses i 1–3,

5.är ekonomiskt eller på annat sätt beroende av en person som avses i 1–3 eller av hans eller hennes make eller sambo, eller

6.annars ingår i samma familj som en person som avses i 1–3 och kan förväntas påverka den personen i hans eller hennes kontakter

390

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

med företaget eller påverkas av honom eller henne i sina egna kontakter med företaget.

Den närståendedefinition som följer av direktivets hänvisning till IAS 24 och som redovisats ovan skiljer sig från definitionen i AMN 2012:05 på två punkter. För det första omfattar nämndens uttalanden den som är ”stor” aktieägare i bolaget, varmed avses den som innehar minst tio procent av aktierna eller rösterna i bolaget. Personkretsen enligt IAS 24 och årsredovisningslagen omfattar i stället den som har ett ”betydande inflytande”, varmed avses ett innehav om minst 20 procent av rösterna för samtliga aktier i bolaget. För det andra omfattar nämndens uttalanden bl.a. styrelseledamot, verkställande direktör eller annan anställd i bolaget eller ett annat företag inom samma koncern (AMN 2012:05 jfrt med 16 kap. 2 § första stycket ABL). Personkretsen enligt IAS 24 och årsredovisningslagen omfat- tar i stället styrelseledamot, verkställande direktör eller annan ledan- de befattningshavare i bolaget eller dess moderföretag. Således om- fattas inte dessa aktörer i bolagets dotterföretag.

Direktivanpassningen medför alltså att de nya bestämmelserna om väsentliga transaktioner med en närstående part kommer att om- fatta en något snävare personkrets än AMN 2012:05. Givet hur di- rektivet är utformat i denna del och när det anges att personkretsen ska ha en viss innebörd, gör vi bedömningen att medlemsstaterna är förhindrade att utvidga personkretsen i samband med genomföran- det av direktivet.

9.4.3En väsentlig transaktion ska underställas stämman

Förslag: En väsentlig transaktion med en närstående part ska un- derställas bolagsstämman. Inför stämmans beslut ska styrelsen upprätta en redogörelse för transaktionen. Av redogörelsen ska villkoren för transaktionen framgå, i den utsträckning som det krävs för att stämman ska kunna ta ställning till förslaget. Redo- görelsen ska hållas tillgänglig på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. Den ska vidare läggas fram på stämman.

391

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

Vid beslut om godkännande av en transaktion ska aktier som innehas av den närstående parten eller av ett annat företag i sam- ma koncern som den närstående parten inte beaktas. Med kon- cern ska i detta sammanhang likställas annan företagsgrupp av motsvarande slag.

Bedömning: Genom offentliggörandet av en redogörelse in- för stämman tillgodoses direktivets krav på offentliggörande av transaktionen. Det bör således inte införas en särskild skyldighet att offentliggöra transaktionen senast vid den tidpunkt då den slutförts. Det bör inte heller införas en skyldighet för bolagen att ta fram en särskild rapport angående väsentliga transaktioner med en närstående part.

Direktivet ger två alternativ till beslutsordningar

I ändringsdirektivet ges medlemsstaterna två möjligheter i fråga om hur bolaget ska hantera en väsentlig transaktion med en närstående part. Antingen ska en sådan transaktion godkännas av bolagsstäm- man eller av bolagets förvaltnings- eller kontrollorgan (artikel 9c.4 i aktieägarrättighetsdirektivet). Enligt vår bedömning bör – inte minst mot bakgrund av den ordning som i dag anses vara god sed på aktiemarknaden – de nya reglerna ange att väsentliga transaktioner med en närstående part ska underställas bolagsstämman.

Om transaktionen med den närstående parten inbegriper en led- ande befattningshavare eller en aktieägare ska, enligt direktivet den- na ledande befattningshavare eller aktieägare inte delta i godkän- nandet eller omröstningen (artikel 9c.4 tredje stycket i aktieägar- rättighetsdirektivet). Dock framgår det av skälen till ändringsdirek- tivet att medlemsstaterna trots detta bör ha möjlighet att låta en aktieägare som är en närstående part delta i omröstningen. Detta får ske under förutsättning att det i nationell rätt föreskrivs lämpliga skyddsåtgärder i samband med omröstningsprocessen för att skydda intressena för bolag och de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, till exempel genom ett högre majori- tetskrav för godkännande av transaktioner (skäl 43 i ändringsdirek- tivet).

Här finns således två alternativ, nämligen att utesluta den närstå- ende parten från att delta i beslutet eller att ställa krav på att ett

392

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

beslut om en väsentlig transaktion ska fattas med viss kvalificerad majoritet. Det senare alternativet förekommer redan i dag i aktie- bolagslagen (se exempelvis 7 kap. 42 § och 13 kap. 2 § ABL). Det skulle kunna tala för att detta alternativ även bör användas i fråga om väsentliga transaktioner. Vad som talar emot en sådan lösning är att god sed på aktiemarknaden i dag innebär att den närstående partens aktier inte ska beaktas vid ett beslut om en väsentlig transaktion (AMN 2012:05). Liknande bestämmelser finns också redan i aktie- bolagslagen beträffande fusion och delning av aktiebolag. Vid beslut om godkännande av en fusions- eller delningsplan i överlåtande bo- lag ska aktier som innehas av det övertagande bolaget eller av ett an- nat företag i samma koncern som det övertagande bolaget nämligen inte beaktas (23 kap. 17 § fjärde stycket och 24 kap. 19 § fjärde stycket ABL). Även om en sådan bestämmelse således inte skulle medföra ett principiellt nytt inslag i aktiebolagslagen, så kan det häv- das att möjligheten att frånta aktieägare inflytande i vissa frågor bör användas med stor försiktighet. Denna ordning har dock etablerats sedan ett antal år tillbaka genom Aktiemarknadsnämndens uttalan- den. Vi har tidigare konstaterat att vi i möjligaste mån inte bör ändra på redan existerande ordningar som är förenliga med direktivet och av den anledningen bör de nya reglerna i aktiebolagslagen ange att en närstående parts aktier inte ska beaktas vid stämmans beslut om en väsentlig transaktion med parten.

Till detta kan läggas att, som påpekats ovan, ägarstrukturen i många av de bolag som kommer att omfattas av de nya bestämmel- serna är sådan att det i bolaget finns en eller en grupp aktieägare vars aktieinnehav är så stort att det vid en, direkt eller indirekt, närståen- detransaktion med denne ägare eller grupp av ägare, många gånger inte skulle spela någon större roll om det för stämmans godkännande av transaktionen krävdes kvalificerad majoritet.

Slutligen gör vi bedömningen att vad som ska gälla ifråga om aktier som innehas av den närstående parten också ska gälla ifråga om aktier som innehas av annat företag i samma koncern som denne. Inte heller dessa aktier bör beaktas vid beslut om godkännande av transaktionen. Vad som avses med ”koncern” framgår av 1 kap. 11 § aktiebolagslagen. Det innebär exempelvis att, i förekommande fall, inte heller aktier som innehas ett moderbolag, dotterbolag eller ”sys- terbolag” till den närstående parten ska beaktas. Med koncern jäm- ställs ”företagsgrupp av motsvarande slag”. Med det sistnämnda

393

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

begreppet avses strukturer som inte utgör aktiebolagsrättsliga struk- turer men är av koncernliknande slag, t.ex. när flera företag ingår i en koncern med en ekonomisk förening, en stiftelse eller en utländsk juridisk person som moderföretag. Även det fallet där en fysisk per- son kontrollerar ett eller flera företag på grund av aktie- eller andels- innehav omfattas av begreppet (jfr prop. 2007/08:155 s. 18, 19 och 31).

Styrelsen bör vara skyldig att ta fram visst material inför stämman

I direktivet ställs krav på att bolagen ska vara skyldiga att offentlig- göra viss information angående väsentliga transaktioner med en när- stående part. Offentliggörandet ska ske senast när transaktionen har slutförts. Syftet med detta krav är att det ska vara möjligt att i efter- hand bedöma om transaktionen är skälig och rimlig för bolaget och för aktieägare som inte är en närstående part. I förlängningen ska informationen möjliggöra för exempelvis en aktieägare att angripa en transaktion (se skäl 44 i ändringsdirektivet).

Det finns anledning att framhålla att den ordning som etablerats inom ramen för god sed på aktiemarknaden (AMN 2012:05) skiljer sig från vad som föreskrivs i direktivet. Nämndens uttalande tar i stället sikte på vikten av att aktieägarna får viss information inför bolagsstämman. Styrelsen ska dels hämta in ett värderingsutlåtande från ”oberoende expertis”, dels upprätta en redogörelse för den före- slagna transaktionen. Enligt AMN 2012:05 ska även en ”fairness opinion”, dvs. ett utlåtande om skäligheten, från finansiell utgångs- punkt, för aktieägarna av överlåtelsen eller förvärvet anses som ett värderingsutlåtande.

Att i aktiebolagslagen införa en ordning som liknar vad som i dag föreskrivs i AMN 2012:05, innebär att gå utöver de krav som ställs i direktivet. Vi har tidigare gjort den generella bedömningen att så bör ske om direktivet tillåter det och ett strikt genomförande av direk- tivet skulle medföra en relativ försämring för exempelvis aktieägare i förhållande till den nuvarande ordningen (se vidare i avsnitt 4.3).

Kravet på att tillhandahålla uppgifter inför beslutet har tillkom- mit för att ge aktieägarna rimliga förutsättningar att ta ställning till styrelsens förslag. En ordning som inte garanterar att aktieägarna får del av dessa uppgifter skulle kunna upplevas som en försämring i

394

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

förhållande till vad som i dag gäller enligt AMN 2012:05. Det är naturligtvis inte något som hindrar att nämnden även i fortsättning- en genom uttalanden anger att bolagen bör tillhandahålla vissa upp- gifter inför stämmans beslut. Det finns dock inte några garantier för det. För att säkerställa att aktieägarna får del av de aktuella uppgifter- na och att det även skapas ett sammanhängande regelkomplex, bör det i de nya bestämmelserna anges att styrelsen ska tillhandahålla vissa uppgifter inför stämmans beslut.

Denna skyldighet bör uttryckas som att styrelsen inför stämmans beslut ska lämna en redogörelse för den föreslagna transaktionen. En möjlighet vore att vidare på ett relativt detaljerat sätt redogöra för vad som ska ingå i denna redogörelse. I direktivet har det angetts som att tillkännagivandet av en transaktion ska åtminstone innehålla uppgifter om arten av relationen till den närstående parten, namnet på den närstående parten, transaktionens datum och värde samt övrig information som är nödvändig för att bedöma huruvida trans- aktionen är skälig och rimlig (artikel 9c.2 i aktieägarrättighets- direktivet).

Det som talar emot att införa en detaljerad bestämmelse är att transaktionernas art kan variera och därmed också vilken informa- tion som aktieägarna är i behov av för att kunna ta ställning till förslaget. Med beaktande av detta förhållande gör vi bedömningen att regleringen av redogörelsen bör vara allmänt hållen. Det bör således inte i lagen tas in en uttrycklig beskrivning av vad redo- görelsen ska innehålla, utan i stället anges att av styrelsens redogörel- se ska framgå villkoren för transaktionen i den utsträckning som krävs för att stämman ska kunna ta ställning till förslaget. Därmed ges en viss frihet att anpassa redogörelsen till vilket slags transaktion det är fråga om. Som regel bör det emellertid krävas att det av redo- görelsen framgår vem den närstående parten är, vilken typ av trans- aktion det är fråga om, till vilket pris den ska ske m.m. Det står styrelsen fritt att avgöra hur omfattande redogörelsen ska vara och om exempelvis ett inhämtat värderingsutlåtande ska ingå i densam- ma. Normalt torde det vara tillräckligt om redogörelsen i stället för ett värderingsutlåtande inkluderar en fairness opinion som gör det möjligt för stämman att ta ställning till om transaktionen är skälig från en finansiell utgångspunkt.

Det bör vidare krävas att handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman

395

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

och på dagen för stämman. Slutligen bör det anges att handlingarna även ska läggas fram på stämman. Därmed får bestämmelsen samma utformning som den allmänna skyldigheten att tillhandahålla hand- lingar inför stämman i publika noterade aktiebolag (se 7 kap. 56 b § andra stycket ABL).

Skyldigheten att ta fram ett beslutsunderlag ska även gälla sådana transaktioner som omfattas av den särskilda summeringsregeln. Det innebär att om styrelsen gör bedömningen att ett antal mindre trans- aktioner med samma part sammantagna utgör en väsentlig transak- tion, så bör styrelsen i underlaget lämna en redogörelse för samtliga transaktioner och inte enbart den transaktion som omfattas av den särskilda beslutsordningen. Det torde för övrigt också vara det enda sättet att göra frågan begriplig för aktieägarna.

Skyldigheten att offentliggöra en transaktion

Enligt direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att bolagen offent- ligt tillkännager väsentliga transaktioner med en närstående part sen- ast vid den tidpunkt då transaktionen slutförs. Förutom denna slut- punkt anges det inte någon tidpunkt i bestämmelsen och det är så- ledes inte reglerat när en publicering tidigast får ske. Avgörande för om direktivet är genomfört i denna del är om det finns bestämmelser i nationell rätt som tillser att bl.a. bolagets aktieägare i efterhand kan ta ställning till om transaktionen är skälig och rimlig för bolaget. En- ligt vår bedömning uppnås detta om det i de nya bestämmelserna uttryckligen anges att av redogörelsen ska framgå villkoren för trans- aktionen i den utsträckning som krävs för att stämman ska kunna ta ställning till förslaget (jfr artikel 9c.2 i aktieägarrättighetsdirektivet). Om dessa uppgifter framgår av materialet behöver det inte införas en särskild ordning enligt vilket bolaget ska vara skyldigt att offent- liggöra transaktionen.

Avslutningsvis bör det framhållas att den ovan redovisade skyl- digheten att offentliggöra information om en transaktion inte påver- kar de skyldigheter som ett bolag kan ha enligt marknadsmissbruks- förordningen (artikel 9c.9 i aktieägarrättighetsdirektivet). Det inne- bär att ett företag, förutom att offentliggöra information enligt aktiebolagslagen, kan behöva lämna information i enlighet med arti- kel 17 i nyssnämnda förordning. Enligt vår bedömning finns det inte

396

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

behov att genom en särskild bestämmelse i aktiebolagslagen upplysa om att det kan finnas en sådan skyldighet.

Bolagen bör inte vara skyldiga att ta fram en särskild rapport

Enligt direktivet får medlemsstaterna föreskriva att bolagen även ska vara skyldiga att ta fram en särskild rapport med en bedömning om en transaktion är skälig och rimlig för bolaget och för aktieägare som inte är en närstående part (artikel 9c.3 i aktieägarrättighetsdirek- tivet). En sådan rapport skulle, enligt vår mening uppvisa stora lik- heter med det material som ett bolag i dag är skyldigt att ta fram enligt AMN 2012:05. Vi har ovan lämnat förslag om att denna skyldighet ska överföras till det nya regelverket i aktiebolagslagen.

Mot den ovan angivna bakgrunden framstår det som omotiverat att införa ytterligare en rapporteringsskyldighet för bolagen och på så sätt öka den administrativa bördan. Av den anledningen bör det inte införas en sådan skyldighet som föreskrivs i direktivet. Av sam- ma skäl anser vi att det inte bör införas en skyldighet för bolag att ta fram en rapport beträffande dotterbolags transaktioner (artikel 9c.7 andra meningen i aktieägarrättighetsdirektivet).

9.4.4Vissa transaktioner ska vara undantagna

Förslag: Den nya beslutsordningen ska inte tillämpas beträffande sådana transaktioner där det redan finns en ordning som före- skriver att beslut ska fattas av bolagsstämman. Detsamma gäller sådana transaktioner som omfattas av lagen (2015:1016) om reso- lution.

Bestämmelserna ska inte heller tillämpas på beslut om transaktioner

–mellan ett bolag och dess helägda dotterföretag, och

–mellan ett bolag och dess icke helägda dotterföretag om inte några andra närstående parter till bolaget har ett intresse i dotterföretaget.

Slutligen ska bestämmelserna inte heller tillämpas på beslut om transaktioner som är en del av bolagets löpande verksamhet och

397

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

som genomförs på marknadsmässiga villkor. Styrelsen ska vara ansvarig för att fortlöpande bedöma om en transaktion utgör en del av den löpande verksamheten och genomförs på normala marknadsvillkor.

Vissa transaktioner bör undantas från den nya beslutsordningen

Det övergripande syftet med artikel 9c i direktivet är att tillförsäkra aktieägare som inte är en närstående part ett skydd mot trans- aktioner som kan skada deras ekonomiska intressen. Enligt artikel 9c.6 får medlemsstaterna undanta vissa typer av transaktioner från den nya beslutsordningen. Av led b framgår att tydligt definierade typer av transaktioner, för vilka det i nationell rätt föreskrivs bolags- stämmans godkännande får undantas, förutsatt att en rättvis behand- ling av alla aktieägare och intressen för bolaget och för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, speci- fikt tas upp och är föremål för tillräckligt skydd genom bestämmel- ser i nationell rätt.

I syfte att förenkla för bolagen och i möjligaste mån undvika överlappande bestämmelser är det enligt vår mening av vikt att un- dersöka vilka nuvarande bestämmelser i aktiebolagslagen som kan anses motsvara dessa krav och därmed kan undantas från den nya beslutsordningen.

Transaktioner som kräver bolagsstämmans beslut ska undantas

Det finns i aktiebolagslagen ett antal bestämmelser som reglerar vis- sa typer av transaktioner som av lagstiftaren har ansett vara av sådan betydelse att bolagsstämman som huvudregel ska fatta beslut i fråg- an. Olika slag av emissioner regleras i 12–16 kap. aktiebolagslagen. Enligt dessa regler ska beslut om emissioner fattas av stämman, låt vara att stämman kan bemyndiga styrelsen att besluta om andra emissioner än fondemissioner. Styrelsen kan dock inte utnyttja ett bemyndigande vid emissioner som faller under 16 kap. aktiebolags- lagen. Beslut om emissioner med företrädesrätt för aktieägarna kan fattas av stämman med enkel majoritet medan beslut om emissioner med avvikelse från företrädesrätten kräver kvalificerad majoritet. För alla emissioner gäller vidare att de måste vara förenliga med

398

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

kravet på likabehandling av aktieägarna sådant det kommer till ut- tryck i den s.k. generalklausulen (se avsnitt 9.3.1). Inför beslutet ska styrelsen tillhandahålla aktieägarna vissa handlingar och vissa fall ska delar av materialet granskas av bolagets revisor.

Även i fråga om värdeöverföring i form av vinstutdelning, förvärv av egna aktier och minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna finns det i lagen krav på stämmobeslut och en skyldighet för styrelsen att inför stämman tillhandahålla aktieägarna viss infor- mation (18 kap. 3–7 och 11 §§, 19 kap. 20–25 §§ samt 20 kap. 6–15 §§ ABL).

Enligt huvudregeln är lån till en närstående part förbjudna. Skatteverket kan dock i vissa fall medge dispens. Även i denna situa- tion finns det således en särskild beslutsordning som syftar till att skydda aktieägarna. Lån som omfattas av 21 kap. aktiebolagslagen bör således vara undantagna från bestämmelserna om väsentlig trans- aktion till en närstående part.

Slutligen vill vi framhålla att bolagsstämman även ska fatta beslut om arvode till styrelseledamöter. Således bör även dessa transaktion- er undantas från tillämpningen av bestämmelserna om närstående- transaktioner. Samma sak bör gälla sådan ersättning till ledande be- fattningshavare som omfattas av riktlinjerna enligt 8 kap. 51 § aktie- bolagslagen.

Enligt vår mening bör, mot bakgrund av vad nu sagts, samman- fattningsvis beslut om följande transaktioner undantas från de nya bestämmelserna:

–arvode till styrelseledamöter som omfattas av 8 kap. 23 a §,

–ersättning till ledande befattningshavare som omfattas av riktlinj- erna enligt 8 kap. 51 §,

–lån enligt 11 kap.,

–emissioner enligt 12–16 kap.,

–vinstutdelning enligt 18 kap.,

–förvärv eller överlåtelse av egna aktier enligt 19 kap. 13–37 §§,

–minskning av aktiekapitalet enligt 20 kap.,

–lån enligt 21 kap.,

–fusion enligt 23 kap., och

399

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

–delning enligt 24 kap.

Transaktioner som omfattas av lagen om resolution ska undantas

Enligt direktivet får medlemsstaterna från den särskilda beslutsord- ningen utesluta transaktioner som ingåtts av kreditinstitut på grund- val av åtgärder som syftar till att skydda deras stabilitet och som an- tagits av den behöriga myndighet som ansvarar för tillsyn i den mening som avses i unionsrätten. Det nämnda undantaget tar sikte på sådana transaktioner som omfattas av det s.k. krishanterings- direktivet14.

Krishanteringsdirektivet är i Sverige genomfört bl.a. genom lagen (2015:1016) om resolution. Lagen reglerar dels åtgärder för att för- bereda en resolution, dels genomförandet av resolutioner. I den senare delen finns det ett antal verktyg som kan tillgripas och ett av dem är det s.k. försäljningsverktyget (12 kap. 1 § första stycket 2 a lagen om resolution). I korthet innebär bestämmelserna att Riks- gäldskontoret får använda försäljningsverktyget för att från ett före- tag i resolution överföra tillgångar eller förpliktelser eller från någon annan än företaget överföra aktier och andra äganderättsinstrument som företaget har gett ut (17 kap. 1 och 2 §§ lagen om resolution). Vid en överföring förlorar ägarna till företaget och företagets borge- närer sin rätt till de överförda tillgångarna och förpliktelserna. Vida- re innebär överföringen att förvärvaren övertar de rättigheter och förpliktelser som följer med det som överförts. Förvärvaren går in som part i stället för företaget i de avtal som överförs (17 kap. 7 och 8 §§ lagen om resolution).

Enligt vår bedömning kan det inte uteslutas att sådana transak- tioner som sker med stöd av lagen om resolution även kan uppfylla kriterierna för en väsentlig transaktion med en närstående part. En ordning där den typen av transaktioner även omfattas av aktiebolags- lagens reglering om väsentliga transaktioner skulle motverka de in- tressen som lagen om resolution avser skydda. Av den anledningen

14Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av en ram för återhämtning och reso- lution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012.

400

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

bör transaktioner som sker med stöd av den nyssnämnda lagen, i en- lighet med vad som föreskrivs i aktieägarrättighetsdirektivet, vara undantagna från den särskilda beslutsordningen för en väsentlig transaktion med en närstående part.

Även beslut om löpande transaktioner på marknadsmässiga villkor ska undantas

Vidare ska – i enlighet med artikel 9c.5 aktieägarrättighetsdirektivet

–den nya beslutsordningen inte tillämpas på transaktioner som är en del av den löpande verksamheten och som genomförs på marknads- mässiga villkor.

Enligt vår bedömning kan detta undantag framför allt komma till användning i samband med att bolag av varandra fortlöpande köper varor och tjänster som behövs för produktionen. Det bör framhållas att denna typ av transaktioner i vissa fall redan kan vara undantagna med anledning av den ovan redovisade regeln beträffande transaktio- ner som sker med ett dotterföretag. Den regeln är dock enbart til- lämplig i de fall företaget är helägt eller, om företaget inte är det, om inte några andra närstående parter har intressen i dotterföretaget. Det kan således uppstå situationer när transaktioner inom en kon- cern i stället kan undantas med den här aktuella bestämmelsen.

Vad särskilt gäller frågan om marknadsmässiga villkor ska också här (jfr avsnitt 9.3.3) erinras om att större bolag enligt årsredovis- ningslagen är skyldiga att i årsredovisningen lämna upplysningar om transaktioner som skett med närstående på andra än marknadsmäs- siga villkor. Enligt 5 kap. 23 § årsredovisningslagen ska upplys- ningarna omfatta

1.uppgift om transaktionernas art och det totala belopp som trans- aktionerna omfattar,

2.uppgift om vilket slag av närståendeförhållande som det är fråga om, och

3.andra uppgifter om transaktionerna som är nödvändiga för att be- döma företagets ställning.

401

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

Även i detta sammanhang bör bedömningen ske med utgångspunkt i en objektiv bedömning av värdet på parternas respektive presta- tioner (prop. 2008/09:71 s. 98). Jfr vad som sägs i avsnitt 9.4.1.

Styrelsen ska se till att det finns rutiner i bolaget för att regelbun- det bedöma om förutsättningarna för det aktuella undantaget är uppfyllda. Det kan vara så att bolaget redan har sådana rutiner med anledning av årsredovisningslagens bestämmelser eller Nasdaq Stockholms regelverk för emittenter (se avsnitt 9.3.3). De bör i så fall kunna komma till användning i detta sammanhang. Den nya be- stämmelsen innebär således inte ett krav på att bolagen instiftar ett nytt eller särskilt granskningsorgan för att kunna göra de aktuella bedömningarna. Det bör dock framhållas att den närstående parten inte ska delta vid bedömningen.

Transaktioner som erbjuds samtliga aktieägare

Slutligen får medlemsstaterna enligt artikel 9c.6 led e i aktieägarrät- tighetsdirektivet undanta sådana transaktioner som erbjuds alla ak- tieägare på samma villkor, om likabehandling av alla aktieägare och skydd av bolagets intressen säkerställs. I svenska bolag rör det sig i dessa sammanhang om exempelvis företrädesemissioner, vinstutdel- ningar eller liknande transaktioner. Vi har ovan gjort bedömningen att det av de nya bestämmelserna uttryckligen ska framgå att dessa och även andra transaktioner är undantagna från den särskilda be- slutsordningen. Katalogen över transaktioner som ska vara undan- tagna är så pass heltäckande att vi gör bedömningen att det inte finns behov av att dessutom införa en generell undantagsregel.

9.4.5Transaktioner som sker med dotterbolag

Förslag: En väsentlig transaktion som sker mellan en till ett pub- likt noterat aktiebolag närstående part och ett till bolaget helägt svenskt dotterbolag, ska underställas bolagsstämman i dotterbo- laget. Huruvida transaktionen är väsentlig eller inte ska avgöras genom att transaktionens värde ställs i relation till koncernens värde. För att en sådan transaktion ska bli giltig ska krävas att den dessutom godkänns av bolagsstämman i moderbolaget. I moder- bolaget ska samma beslutsordning tillämpas som vid prövningen

402

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

av en väsentlig transaktion mellan moderbolaget och en närståen- de part.

I summeringen av transaktioner som skett med en närstående part till ett publikt noterat aktiebolag under en tolvmånaders- period före den aktuella transaktionen, ska det även ingå trans- aktioner som skett mellan den närstående parten och ett till det publika noterade aktiebolaget helägt svenskt dotterbolag.

Bedömning: Det bör inte införas någon ytterligare skyldighet för publika noterade aktiebolag att offentliggöra uppgifter om transaktioner som skett mellan en närstående part och dotter- bolag till det publika noterade aktiebolaget.

Även transaktioner med vissa dotterföretag ska omfattas…

En viktig skillnad mellan å ena sidan AMN 2012:05 och å andra sidan aktieägarrättighetsdirektivet, är synen på hur man bör hantera trans- aktioner mellan en aktiebolaget närstående part och bolagets dot- terföretag. Enligt AMN 2012:05 kräver god sed på aktiemarknaden att en sådan transaktion godkänns av stämman i moderbolaget. Direktivet går inte lika långt, utan ställer enbart krav på att moder- bolaget offentliggör viss information om transaktionen (artikel 9c.7).

Utgångspunkten för de följande resonemangen är sådana trans- aktioner som uppfyller väsentlighetskravet, men inte kommer om- fattas av den särskilda beslutsordningen på grund av att dotterföre- taget inte är ett publikt noterat aktiebolag. En utgångspunkt skulle kunna vara att sådana transaktioner aldrig ska omfattas av den sär- skilda beslutsordningen. Skälet för det skulle vara att de grundläg- gande kriterierna i den särskilda beslutsordningen inte är uppfyllda.

Vi gör dock bedömningen att det är nödvändigt med ett något mer flexibelt förhållningssätt till transaktioner som sker med dotter- företag. Om sådana transaktioner inte omfattas kommer det näm- ligen vara mycket enkelt att kringgå den särskilda beslutsordningen. Det enda som krävs är att väsentliga transaktioner slussas vidare till ett dotterföretag. Det framstår som mycket otillfredsställande att föreslå en ordning som har en sådan uppenbar brist. Detta särskilt med beaktande av att Aktiemarknadsnämnden i AMN 2012:05 valt att inkludera denna typ av transaktioner. I sammanhanget bör det

403

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

även vägas in att aktieägarna i moderbolaget – och vars intresse de nya reglerna avser att skydda – har ett berättigat intresse av att få reda på och även påverka den typen av transaktioner. Om de inte ges den möjligheten går de miste om en del av det skydd som direktivet avser att ge dem. Det kan därmed på goda grunder hävdas att sådana transaktioner med dotterföretag omfattas av direktivets ”intres- sesfär”. Av dessa skäl anser vi att den särskilda beslutsordningen bör tillföras ytterligare moment.

Vilka juridiska personer bör omfattas?

AMN 2012:05 omfattar ”dotterföretag”, dvs. aktiebolag och andra typer av juridiska personer. Enligt vår mening är det inte möjligt att i detta sammanhang överväga en så pass vid reglering, utan en ut- gångspunkt för de fortsatta övervägandena är att det bara är trans- aktioner som sker med dotterbolag som ska omfattas.

Av betydelse är att de förslag vi lämnar i detta sammanhang kom- mer att genomföras i nationell rätt och de kommer således bara om- fatta bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist i Sverige. Det är alltså inte möjligt att i svensk rätt reglera exempelvis beslutsordningen rörande vissa transaktioner i utländska bolag. Av detta skäl bör en- bart svenska dotterbolag omfattas.

När det gäller moderbolagets inflytande i dotterbolaget bör det framhållas att moderbolaget till ett helägt dotterbolag inte kommer ha några problem att säkerställa att det finns rutiner som gör att dot- terbolaget rapporterar här aktuella transaktioner till moderbolaget. Sådana problem kan däremot uppstå i dotterbolag med delat ägande. Att även inkludera sådana dotterbolag skulle kunna leda till admini- strativa svårigheter för moderbolagen när det kommer till att säker- ställa att dotterbolagen har nödvändiga rapporteringsrutiner. Det talar emot att låta de nya reglerna omfatta andra än helägda dotter- bolag. Vad som talar för att även låta majoritetsägda dotterbolag ingå i kretsen av berörda bolag, är att det skulle försvåra möjligheterna att kringgå de nya bestämmelserna. Om bara helägda dotterbolag om- fattas är det nämligen tämligen enkelt att undgå lagens krav genom att avyttra en begränsad andel av aktierna i dotterbolaget. När denna risk ställs mot de problem som en ordning där samtliga svenska dot- terbolag ingår skulle kunna medföra för moderbolagen, bör det

404

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

senare förhållandet fälla avgörandet. Kort sagt skulle det framstå som otillfredsställande att knyta en skyldighet för moderbolagen till förhållanden i dotterbolaget som de inte fullt ut kan råda över. Så- ledes bör bara väsentliga transaktioner, som sker mellan en bolaget närstående part och bolagets helägda svenska dotterbolag, aktualise- ras i detta sammanhang.

Förslaget har som syfte att minska risken för kringgående av den särskilda beslutsordningen. Som konstaterats ovan kommer det även om detta förslag genomförs finnas möjlighet till kringgåenden. Av den anledningen vi vill framhålla att det torde vara i det närmaste omöjligt att i nationell rätt skapa ett system som helt hindrar kring- gåenden och samtidigt är möjligt att tillämpa av berörda bolag. Lag- stiftaren stod inför en liknande situation i samband med utform- ningen av Leo-lagen och framhöll att uppenbara fall av kringgående av denna lag torde betraktas som etiskt oförsvarliga och därmed kun- na angripas i annan ordning (prop. 1986/87:76 s. 26). Härmed avsågs de självreglerande åtgärder som vidtagits bl.a. genom inrättande av Aktiemarknadsnämnden. På samma sätt bör det förhålla sig med de här aktuella reglerna och därmed kommer det vara möjligt att han- tera fall kringgående inom ramen för god sed på aktiemarknaden.

Vilka skyldigheter bör ingå?

För att aktieägarna ska få ett skydd som motsvarar det som ges i AMN 2012:05 bör det införas en ordning där de här aktuella trans- aktionerna ska godkännas i två steg. Det första steget innebär att bolagsstämman i dotterbolaget har att ta ställning till transaktionen. Eftersom det enbart är fråga om helägda dotterbolag rör det sig i allt väsentligt om en formaliafråga. Vi gör dock bedömningen att det är en nödvändig ordning för att det ska vara möjligt för bolagsstämman i moderbolaget att i det andra steget ta ställning till dotterbolagets beslut. En ordning enligt vilken ett styrelsebeslut eller beslut av verkställande direktören i dotterbolaget för sin giltighet skulle vara beroende av godkännande på ett moderbolags stämma skulle vara ett främmande inslag i aktiebolagslagen.

Givet att det är fråga om ett formaliabeslut i dotterbolaget, gör vi bedömningen att det inte är nödvändigt att införa en formell skyl- dighet för styrelsen i dotterbolaget att lämna en redogörelse för

405

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

transaktionen inför stämmans beslut. Däremot måste moderbolaget se till att det inom koncernen finns rutiner som säkerställer att hel- ägda svenska dotterbolag lämnar en tillräckligt utförlig redogörelse för transaktionen för att moderbolaget ska kunna fullgöra sina skyl- digheter. Eftersom det enbart är fråga om helägda dotterbolag finns det inte något behov av att införa en särskild reglering om att den närstående partens aktier inte ska beaktas vid stämmans beslutsfat- tande. Slutligen ska undantagsreglerna även vara tillämpliga i dotter- bolaget (se avsnitt 9.4.4). Däremot ska det finnas en skyldighet för styrelsen i helägda svenska dotterbolag att fortlöpande bedöma om förutsättningarna är uppfyllda för att undanta löpande transaktioner som sker på marknadsmässiga villkor.

När det sedan kommer till processen i moderbolaget, så bör den utformas i enlighet med vad som gäller om den väsentliga trans- aktionen skulle ha skett direkt mellan moderbolaget och den när- stående parten. Det innebär dels att styrelsen inför stämmans pröv- ning ska lämna en redogörelse för den föreslagna transaktionen, dels att den närstående partens aktier inte ska beaktas i samband med stämmans prövning. Den aktuella bestämmelsen bör utformas med 16 kap. 5 § aktiebolagslagen som förebild.

Även summeringsregeln ska omfatta den här aktuella typen av trans- aktioner

För att hindra kringgående bör även mindre transaktioner som sker mellan en närstående part och ett dotterbolag omfattas av den tidi- gare berörda summeringsregeln. Således bör det finnas en skyldighet för publika noterade aktiebolag att vid en summering av de trans- aktioner som skett med den närstående parten under de närmast föregående tolv månaderna, även inkludera transaktioner som skett mellan den närstående parten och ett helägt svenskt dotterbolag.

Om den transaktion som får det sammantagna värdet att över- stiga väsentlighetskriterier sker med moderbolaget, så ska denna transaktion underställas bolagsstämman i moderbolaget. Om där- emot den sista transaktionen skett med dotterbolaget, så ska denna först godkännas av stämman i dotterbolaget och därefter stämman i moderbolaget.

406

Ds 2018:15

Väsentlig transaktion

Direktivets krav på offentliggörande

Mot bakgrund av de övervägande som vi gjort i avsnitt 9.4.3 uppfyller den ovan föreslagna ordningen direktivets krav på offent- liggörande såvitt avser svenska helägda dotterbolag. Det behöver således inte införas någon särskild bestämmelse som reglerar ytter- ligare skyldigheter i detta avseende.

9.4.6Nuvarande sanktionsmöjligheter är tillräckliga

Bedömning: Aktiebolagslagens ogiltighetsregler vid ett befogen- hetsöverskridande och en styrelseledamots skadeståndsansvar ut- gör tillräckliga sanktionsmöjligheter.

Som nämnts tidigare är medlemsstaterna skyldiga att fastställa regler om åtgärder och sanktioner för överträdelse av nationella bestäm- melser som antas enligt aktieägarrättighetsdirektivet och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas (artikel 14b första stycket i aktieägarrättighetsdirektivet).

En viktig del i det nya regelkomplexet är dels att väsentliga trans- aktioner ska underställas stämmans prövning, dels att den närståen- de partens aktier inte ska beaktas i samband med stämmans beslut. Om styrelsen inte följer de aktuella bestämmelserna är det fråga om ett kompetensöverskridande. En reglering i lag som innebär en skyl- dighet för styrelsen att i vissa situationer underställa en fråga stäm- mans prövning, utgör en s.k. legal befogenhetsgräns. Det innebär att om styrelsen inte rättar sig efter denna reglering gör sig styrelsen skyldig till ett överskridande av sin befogenhet. Ett avtal som ingåtts till följd av ett sådant befogenhetsöverskridande blir ogiltigt om bo- laget förmår visa att motparten varit i ond tro (8 kap. 42 § andra stycket ABL).

Det skulle kunna övervägas att komplettera dessa generella be- stämmelser med en särskild reglering som anger att beslut som fattas i strid med bestämmelserna är ogiltig. En sådan reglering finns i 16 kap. 6 § aktiebolagslagen och innebär att en överlåtelse som sker i strid med Leo-reglerna är ogiltig, oberoende av om förvärvaren var i ond eller god tro (prop. 1986/87:76 s. 37). En sådan reglering skulle

407

Väsentlig transaktion

Ds 2018:15

få motsvarande effekt som reglerna om styrelsens behörighetsöver- skridande, enligt vilka ett avtal är ogiltigt oavsett om motparten var i god eller ond tro (8 kap. 42 § första stycket ABL).

Till saken hör emellertid att 16 kap. aktiebolagslagen reglerar en mycket tydligt definierad typ av överlåtelser – överlåtelser av aktier och vissa andra finansiella instrument i ett dotterbolag – medan de transaktioner som kommer omfattas av de nya bestämmelserna om väsentliga transaktioner, på grund av direktivets utformning, är mer generellt till sin karaktär och omfattat ett större spektrum av trans- aktioner. Det kommer tveklöst uppkomma situationer där det finns utrymme för diskussion om en transaktion omfattas av reglerna eller inte. Det är enligt vår mening inte lämpligt att till en sådan reglering knyta en absolut ogiltighetsregel och således gå längre än vad som redan följer av aktiebolagslagens regler om kompetensöverskridan- de.

I avsnitt 5.8 har vi lämnat en redogörelse för aktiebolagslagens bestämmelser om skadeståndsskyldighet för en styrelseledamot som uppsåtligen eller av oaktsamhet skadar bolaget vid fullgörandet av sitt uppdrag. Denna möjlighet att utkräva ansvar utgör enligt vår be- dömning en tillräcklig sanktion för att säkerställa att de föreslagna bestämmelserna kommer att tillämpas.

Avslutningsvis finns det anledning att erinra om det redan exi- sterande sanktionssystemet i form av återbäring och bristtäcknings- ansvar i lagens bestämmelser om värdeöverföringar (17 kap. 6 och 7 §§ ABL). Bestämmelserna omfattar varje form av transaktion, med närstående eller med annan, som resulterar i en olovlig värdeöver- föring från bolaget, dvs. just sådana transaktioner som direktivet avser att förhindra.

408

10 Ändring av Leo-reglerna

10.1Inledning

I vårt uppdrag har det särskilt angetts att vi – förutom att föreslå hur ändringsdirektivet ska genomföras – i mån av tid även får ta upp andra närliggande frågor som aktualiseras under utredningsarbetet. En fråga som särskilt pekats ut är Leo-reglerna och enligt vår mening finns det anledning att – inte minst mot bakgrund av förslagen i av- snitt 9 – överväga behovet av ändringar i dessa regler.

10.2De nuvarande Leo-reglerna

Leo-reglernas bakgrund

Ett aktiebolag kan ge ut nya aktier genom fondemission eller ny- emission. Vid en nyemission mot kontant betalning eller kvittning har aktieägarna företrädesrätt till nya aktier i proportion till sina aktieinnehav. Företrädesrätt för aktieägare föreligger som utgångs- punkt också om bolaget ger ut teckningsoptioner eller konvertibler. Ett beslut om nyemission med företrädesrätt för aktieägarna fattas av bolagsstämman med enkel majoritet av de avgivna rösterna. Be- slutet kan också fattas av styrelsen med stöd av ett bemyndigande från stämman eller av styrelsen under förutsättning av stämmans godkännande (11–15 kap. ABL).

I syfte att underlätta näringslivets kapitalförsörjning tillåts sed- an början av 1970-talet även emissioner med avvikelse från aktie- ägarnas företrädesrätt, exempelvis i form av s.k. riktade emissioner, dvs. kontantemissioner som erbjuds vissa bestämda subjekt. Ett be- slut om en emission med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt kan fattas av bolagsstämman med en majoritet om två tredjedelar av såväl avgivna röster som vid stämman företrädda aktier (13 kap. 2 §

409

Leo-reglerna

Ds 2018:15

ABL när det gäller aktier, 14 kap. 2 § ABL när det gäller tecknings- optioner och 15 kap. 2 § ABL när det gäller konvertibler).

Med anledning av en riktad nyemission i AB Leo – dotterbolag till aktiemarknadsbolaget AB Sonesson – aktualiserades 1985 frågan om missbruk av riktade emissioner. Det ifrågasattes bl.a. om inte tilldelningen av aktier till vissa inblandade hade varit alltför stor och kursen alltför förmånlig. Till komplettering av de självsanerande åt- gärder som vidtogs på marknaden i form av rekommendationer från Stockholms fondbörs och Näringslivets börskommitté, ansåg lag- stiftaren det nödvändigt att ingripa med lagstiftning (Ds Fi 1986:21 och prop. 1986/87:76 s. 17–25). En särskild lag (1987:464) om vissa riktade emissioner i aktiemarknadsbolag m.m. (Leo-lagen) trädde i kraft den 1 juli 1987.

I den nuvarande aktiebolagslagen infördes i 16 kap. med endast smärre ändringar bestämmelser motsvarande Leo-lagen (Leo-regler- na). Till skillnad från Leo-lagen, som enbart var tillämplig på aktie- marknadsbolag och dotterbolag till sådana bolag, är Leo-reglerna til- lämpliga på publika aktiebolag och publika aktiebolags dotterbolag.

Leo-reglernas tillämpningsområde

Leo-reglerna gäller till en början beslut om nyemission av aktier samt beslut om emission av konvertibler eller teckningsoptioner, där aktieägarna inte har företrädesrätt utan emissionen i stället riktas till:

a)styrelseledamot eller suppleant i det emitterande aktiebolaget el- ler annat företag inom samma koncern,

b)verkställande direktör eller vice verkställande direktör i det emit- terande bolaget eller annat företag inom samma koncern,

c)annan anställd i det emitterande bolaget eller annat företag inom samma koncern,

d)make eller sambo till någon som avses i a–c,

e)omyndigt barn, som står under vårdnad av någon under a–c nämnd person, eller

f)juridisk person över vilken någon under a–e nämnd person ensam eller tillsammans med annan sådan person har ett bestämmande inflytande.

410

Ds 2018:15

Leo-reglerna

Ett beslut ska fattas med särskilt kvalificerad majoritet

För att ett beslut av nu angivet slag ska bli giltigt, ska det ha fattats av bolagsstämman i det emitterande bolaget och biträtts, inte med sedvanliga två tredjedelars majoritet, utan med minst nio tiondelar av såväl de avgivna rösterna som de vid stämman företrädda aktierna (16 kap. 8 § ABL).

Om emissionsbeslutet fattas i ett bolag som är dotterbolag till ett publikt aktiebolag, krävs dessutom att emissionen godkänns genom ett beslut på bolagsstämman i moderbolaget med motsvarande maj- oritet (16 kap. 3 § ABL). Finns det flera moderbolag som är publika aktiebolag, ska godkännandet lämnas av bolagsstämman i det bolag bland dessa som är moderbolag i den största koncernen (16 kap. 9 § ABL).

Kravet på att ett beslut ska fattas eller godkännas av bolagsstäm- man innebär att beslutet inte kan fattas av styrelsen med stöd av ett av stämman lämnat bemyndigande (jfr exempelvis 13 kap. 5 § första stycket 8 ABL).

I syfte att förhindra ett kringgående gäller bestämmelserna vida- re, inom samma ram, vissa överlåtelser av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler. Om ett aktiebolag, som är dotterbolag till ett pub- likt aktiebolag, har emitterat aktier, konvertibler eller teckningsop- tioner med rätt till teckning för ett aktiebolag inom samma koncern, får det senare bolaget inte överlåta värdepappren ifråga till något av de ovannämnda subjekten utan att beslut om detta har fattats av bo- lagsstämman i det bolaget, med samma kvalificerade majoritet som nyss nämnts Om överlåtelsen ska ske från ett bolag som är dotter- bolag till ett publikt aktiebolag ska överlåtelsen – oavsett om dotter- bolaget är publikt eller privat – dessutom godkännas med samma majoritet av bolagsstämman i det publika aktiebolag som är moder- bolag i koncernen (16 kap. 4 § ABL).

Reglerna gäller även överlåtelse av aktier m.m.

Inte heller i andra fall får ett publikt aktiebolag eller ett dotterbolag till ett sådant bolag överlåta aktier i ett dotterbolag till det publika bolaget eller teckningsoptioner eller konvertibler som har utfärdats av ett sådant bolag till något av de nämnda subjekten utan att detta

411

Leo-reglerna

Ds 2018:15

–med samma majoritet – har beslutats av bolagsstämman i det pub- lika bolaget. Om det överlåtande publika bolaget i sin tur är dotter- bolag till ett publikt aktiebolag, ska överlåtelsen dessutom godkän- nas – med samma majoritet – genom beslut på bolagsstämman även i det sistnämnda moderbolaget (16 kap. 5 § ABL). Finns det flera moderbolag som är publika aktiebolag i koncernen, ska godkännan- det även i dessa fall lämnas av bolagsstämman i det bolag bland dessa som är moderbolag i den största koncernen (16 kap. 9 § ABL).

En överlåtelse i strid med Leo-reglerna är ogiltig (16 kap. 6 § ABL). Av 19 kap. aktiebolagslagen följer att Leo-reglerna ska tilläm- pas även i vissa fall då ett aktiebolag avser att överlåta egna aktier som bolaget tidigare har återköpt.

Aktiemarknadsnämnden har behandlat frågor med anknytning till Leo-reglerna

I förarbetena till Leo-lagen pekade regeringen på svårigheten att ut- forma de nya lagreglerna på ett sådant sätt att de på en gång utesluter varje möjlighet till kringgående och lämnar tillräckligt utrymme för affärsmässigt motiverade transaktioner. Uppenbara fall av kringgå- ende torde dock enligt regeringen få betraktas som etiskt oförsvar- liga och därmed kunna angripas i annan ordning (prop. 1986/87:76 s. 26). Det senare innebar i praktiken en hänvisning till de själv- sanerande åtgärder som näringslivet vidtog med anledning av ”Leo- affären”, bl.a. inrättandet av Aktiemarknadsnämnden.

Aktiemarknadsnämnden ska genom uttalanden, rådgivning och information verka för god sed på den svenska aktiemarknaden. Nämnden har i en lång rad uttalanden behandlat frågor med anknyt- ning till Leo-lagen och sedan Leo-reglerna. Särskilt omfattande är uttalandet i plenum AMN 2002:01, vari nämnden med utgångspunkt i Leo-reglerna ger riktlinjer för bl.a. hur beslut i aktiemarknadsbolag ska fattas i fråga om olika slag av incitamentsprogram. I linje med förarbetsuttalandena konstaterar nämnden i uttalandet också att uppenbara kringgåenden av Leo-lagens beslutsregler generellt sett innebär ett åsidosättande av god sed på aktiemarknaden. Ett exempel på uttalande som behandlar en konkret kringgåendesituation är AMN 2008:07.

412

Ds 2018:15

Leo-reglerna

Av särskilt intresse i det här sammanhanget är den praxis som nämnden utvecklat rörande förfaranden där god sed på aktiemarkna- den ansetts kräva att den beslutsordning m.m. som föreskrivs i Leo- reglerna ska tillämpas trots att lagreglerna inte formellt är tillämp- liga. Det handlar exempelvis om emissioner och överlåtelser av vissa finansiella instrument som inte träffas av lagen, om emissioner och överlåtelser till personer som inte tillhör någon av de i lagen upp- räknade kategorierna men som är på väg att tillträda eller nyligen lämnat en sådan position, om emissioner och överlåtelser från ett bolag som inte är dotterbolag men väl ett starkt kontrollerat intres- sebolag, etc. När det gäller förfaranden av detta slag tog nämnden 2013 – med förbild i uttalandet AMN 2012:05 rörande närstående- transaktioner – ett första steg mot ett synsätt där emissionens eller överlåtelsens storlek blir avgörande för vad god sed ska anses krävas i fråga om Leo-reglernas tillämpning. Denna utveckling har därefter fortsatt. Från synpunkten av god sed gäller därför i dag, bortsett från vid försök till kringgående av lagens regler, att en tillämpning av Leo- reglerna utanför lagens tillämpningsområde kommer ifråga endast om emissionen eller överlåtelsen inte är av oväsentlig betydelse för ”koncernen” och dess aktieägare (se bl.a. AMN 2015:04).

10.3Tidigare förslag till ändringar av Leo-reglerna

Aktiebolagskommittén lämnade förslag om vissa lättnader…

Aktiebolagskommittén förde i förarbetena till nuvarande aktiebo- lagslagen en diskussion om att sänka Leo-reglernas majoritetskrav. Enligt kommittén skulle en anpassning av majoritetskravet till vad som i allmänhet gäller för beslut om emissioner med avvikelser från aktieägarnas företrädesrätt, dvs. två tredjedelars majoritet, bl.a. inne- bära en bättre överensstämmelse med gällande ordning i såväl våra nordiska grannländer som EU:s medlemsstater. Samtidigt var emel- lertid kommittén av den uppfattningen att Leo-lagens majoritets- krav utgjort en effektiv spärr mot ett otillbörligt utnyttjande av reg- lerna om riktade emissioner för att gynna personer i ledningsställ- ning i bolaget eller koncernen. Kommittén stannade därför för att behålla det stränga majoritetskravet.

Vad särskilt gäller frågan om överlåtelser av aktier i dotterbolag föreslog kommittén en viss lättnad i reglerna. Kravet att dels det

413

Leo-reglerna

Ds 2018:15

överlåtande bolagets bolagsstämma, dels moderbolagets bolagsstäm- ma måste ta ställning till en sådan överlåtelse lade enligt kommittén onödigt hinder i vägen för s.k. management buy-outs (försäljning av bolaget till dess ledning). Av den anledningen föreslog kommittén att regeln fortsättningsvis skulle gälla endast vid överlåtelse till be- fattningshavare i det överlåtande bolaget eller dess moderbolag, inte vid överlåtelse till befattningshavare i det bolag (dotterbolaget) vars aktier överlåts (SOU 1997:22 s. 220–221).

…som inte genomfördes

Remissinstanserna delade överlag kommitténs bedömning att Leo- reglerna borde finnas kvar. I propositionen med förslag till en ny aktiebolagslag framhöll regeringen att, om en emission riktas till personer som själva har haft möjlighet att påverka villkoren, finns det en påtaglig risk för att övriga aktieägare missgynnas. För att minimera denna risk ansåg regeringen att det var nödvändigt att även i fortsättningen ställa upp vissa särskilda villkor för emissioner rikta- de till ledande bolagsfunktionärer och anställda. För att hindra kringgåenden av emissionsreglerna ansåg regeringen att det även var nödvändigt att behålla reglerna om överlåtelser av aktier i annat kon- cernbolag och motsvarande personkategorier.

I fråga om majoritetskravet kan det konstateras att de flesta av remissinstanserna tillstyrkte eller hade inte några invändningar mot kommitténs förslag att behålla det stränga majoritetskravet. Några remissinstanser ansåg emellertid att kravet borde sänkas till samma nivå som i allmänhet gäller för beslut om emissioner med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, dvs. två tredjedelars majoritet. Regeringen – som betecknade det stränga majoritetskravet som ”grundbulten” i Leo-lagen – noterade remissinstansernas uppfatt- ning men fann i likhet med kommittén att skälen för att behålla det stränga majoritetskravet vägde tyngre och föreslog därför att kravet skulle bestå (prop. 2004/05:85 s. 366–367).

Förslaget att göra en viss lättnad i reglerna om överlåtelse av aktier i dotterbolag mötte motstånd hos vissa remissinstanser, som menade att det med hänsyn till allmänhetens förtroende för aktie- marknaden skulle vara olämpligt med en sådan uppmjukning av re- gelverket. Regeringen delade den uppfattningen och framhöll att det

414

Ds 2018:15

Leo-reglerna

är av största vikt att regelverket förmår minimera risken för miss- bruk och risken för att allmänhetens förtroende för aktiemarknaden rubbas. Enligt regeringen kunde det inte uteslutas att ett sådant undantag som kommittén föreslog skulle kunna missbrukas för olämpliga transaktioner och att allmänhetens förtroende för aktie- marknaden därmed skulle rubbas. Regeringen föreslog därför att reglerna skulle vara oförändrade i sak (prop. 2004/05:85 s. 365). Riksdagen följde regeringen.

Ett nytt förslag om lättnader i Leo-reglerna lämnades 2011

I promemorian Vissa lagändringar i fråga om riktade emissioner av aktier (Ds 2011:21) lämnades i maj 2011 förslag till vissa ändringar av Leo-reglerna. Förslaget innebar dels att Leo-reglernas majoritets- krav skulle sänkas till samma nivå som för riktade emissioner i all- mänhet, dvs. två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de på stämman företrädda aktierna, dels att bestämmelserna om överlåtel- se av aktier, teckningsoptioner eller konvertibler i dotterbolag inte skulle gälla vid överlåtelser av begränsad storlek. Överlåtelser avse- ende bolag vars redovisade balansomslutning under senaste avsluta- de räkenskapsår motsvarade mindre än en procent av koncernföre- tagens redovisade balansomslutning under motsvarande period skul- le enligt förslaget undantas från Leo-reglernas tillämpningsområde. De förslag som lämnades i Ds 2011:21 har inte lett till några änd- ringar av Leo-reglerna.

10.4Det har framförts kritik mot Leo-reglerna

Leo-reglerna har tillkommit för att – bl.a. med hjälp av ett särskilt kvalificerat majoritetskrav – förhindra att det sker bl.a. emissioner till bolaget närstående parter till nackdel för övriga aktieägare. Den nuvarande ordningen är emellertid inte utan invändning och Aktie- bolagskommittén framhöll redan för drygt tjugo år sedan att ord- ningen lade ett onödigt hinder i vägen för s.k. management buy-outs (försäljning av bolaget till dess ledning). Detta argument framhölls även i Ds 2011:21 för att undanta vissa mindre transaktioner från Leo-reglerna.

415

Leo-reglerna

Ds 2018:15

Leo-reglerna innebär bl.a. att varje överlåtelse av aktier i ett pub- likt aktiebolags dotterbolag måste tas upp till behandling på bolags- stämman i det publika bolaget. Om det publika bolaget är dotter- bolag till ett publikt aktiebolag krävs dessutom att överlåtelsen god- känns av bolagsstämman i moderbolaget.

I stora koncerner med kanske hundratals dotterbolag pågår fort- löpande omstruktureringar, vilka ibland innefattar överlåtelser av dotterbolag till exempelvis företagsledningen eller samtliga anställda i dotterbolaget. Det handlar ofta om överlåtelser av bolag av mycket begränsad storlek i förhållande till koncernen som helhet. Leo-reg- lerna innebär att varje sådan överlåtelse, oberoende av storleken på affären, måste tas upp till behandling på bolagsstämman i moderbo- laget. Det gäller även överlåtelser av dotterbolag långt ned i koncer- nen (dotterdotterbolag etc.), i Sverige eller utomlands. Det är upp- enbart att detta är en omständlig ordning som i många fall inte är motiverad från aktieägarskyddssynpunkt.

Kritiken mot Leo-reglerna handlar också om det särskilt höga majoritetskravet. Det har påpekats att det i sak knappast är motiverat att uppställa strängare majoritetskrav för just ”Leo-emissioner” än för andra riktade emissioner och att denna specialreglering saknar motsvarighet såväl i våra nordiska grannländer som i andra länder. I sin förlängning leder det till konkurrensnackdelar för svenska börs- bolag, som jämfört med utländska konkurrenter har mycket svårare att genomföra omstruktureringar som bedöms nödvändiga. Leo- reglerna innebär även konkurrensnackdelar för noterade invest- mentbolag jämfört med private equity-bolag (onoterade bolag). Medan det är möjligt för den senare typen av bolag att ordna ett del- ägande för företagsledningen via dotterbolag, gör det nuvarande regelverket det svårt för noterade bolag att ordna delägarskap genom sådana upplägg.

Det höga majoritetskravet har också visat sig orsaka särskilda problem i samband med ett ökat utländskt ägande i näringslivet. Merparten av det utländska ägandet på aktiemarknaden är hänförligt till institutionella ägare av typen aktiefonder, pensionsfonder och liknande. En del av dessa ägare deltar visserligen i bolagsstämman, som regel genom ombud, men röstar vanligtvis utifrån de rekom- mendationer som lämnas av internationella röstningsrådgivare. Des- sa brukar som regel lämna rekommendationen att avstå från eller rösta nej i ovanliga frågor. Leo-reglerna saknar, som nämnts tidigare,

416

Leo-reglerna

Ds 2018:15

10.5Det bör ske vissa ändringar av Leo-reglerna

Förslag: Överlåtelser av aktier, teckningsoptioner eller konver- tibler i dotterbolag ska undantas från kravet på bolagsstämmo- godkännande, om värdet av vad som överlåts understiger 1 pro- cent av koncernens värde.

Vidare ska majoritetskravet för beslut enligt Leo-reglerna än- dras. Ett beslut ska vara giltigt om det har biträtts av minst två tredjedelar av såväl avgivna röster som på stämman företrädda aktier.

Leo-reglerna bör inte avskaffas…

Ändringsdirektivets krav på att medlemsstaterna ska införa en ex ante-prövning av bolags väsentliga transaktioner med en närstående part, väcker frågan om det över huvud taget finns skäl att ha kvar Leo-reglerna. Ett avskaffande av Leo-reglerna skulle skapa en mer enhetlig ordning där prövningar av transaktioner med närstående parter enbart skulle behöva ske enligt det nya 8 a kap. i aktiebolags- lagen.

En sådan ordning skulle emellertid inte vara invändningsfri. Den skulle för det första innebära att det åter blev möjligt för bolagsstäm- man att bemyndiga styrelsen att fatta beslut om det vi i dag kallar Leo-emissioner. För det andra skulle den innebära att emissioner i ett dotterbolag inte längre behövde godkännas av moderbolaget, nå- got som – i likhet med förbudet mot att delegera beslutanderätten till styrelsen – är en central del av Leo-reglerna. Ett avskaffande av Leo-reglerna skulle enligt vår bedömning bl.a. i dessa hänseenden innebära en allt för kraftig uttunning av de skydd för minoritets- aktieägarna som Leo-reglerna i dag ger. Det är därför motiverat att behålla den särskilda beslutsordningen i fråga om emissioner med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt och där rätt att teckna de nya aktierna i stället ska tillkomma styrelseledamöter, verkställande direktör eller andra anställda i det emitterande bolaget eller koncer- nen. Vi återkommer senare till frågan om med vilken majoritet så- dana beslut bör kunna fattas.

418

Ds 2018:15

Leo-reglerna

…däremot bör det införas en ventil för mindre transaktioner

Som nämnts ovan har det tidigare lämnats förslag till ändringar av Leo-reglerna för att underlätta omstruktureringar i koncerner gen- om s.k. management buy-outs. Syftet med den typen av transaktio- ner är att ofta olönsamma dotterbolag säljs till de anställda i bolaget. På så sätt kan man undvika ofta stora kostnader orsakade av att bo- laget ingår i en koncern och därmed möjliggörs fortsatt drift av bolag där alternativet vore att lägga ned verksamheten.

De nuvarande reglerna innebär att även förhållandevis små trans- aktioner måste prövas av stämman inte bara i det överlåtande bolaget utan även – i förekommande fall – i bolagets moderbolag. Det rör sig regelmässigt om transaktioner som, om de inte omfattades av 16 kap. aktiebolagslagen, skulle kunna beslutas av styrelsen eller på företags- ledningsnivå. Av den anledningen framstår det som inkonsekvent att det ska finnas ett tvång om att just dessa transaktioner ska tas till moderbolagets stämma för godkännande. Kravet på stämmobehand- ling blir särskilt problematiskt om affären planeras vid en tidpunkt som medför att en extra bolagsstämma behöver sammankallas. Många bolag anser att det är i det närmaste uteslutet att stämman ska belastas med vad som måste beskrivas som ”bagatellärenden”. Skat- teskäl gör att det som regel inte är möjligt att lägga upp trans- aktionen som en inkråmsöverlåtelse. Alternativet som återstår är att helt avstå från att genomföra transaktionen, vilket i sin tur ofta leder till att det olönsamma dotterbolaget måste läggas ned. Resultatet blir således i dessa fall en ren kapitalförstöring, där i stället för fortsatt drift av verksamheten de anställda blir av med sina arbeten.

De ovan redovisade skälen har framförts tidigare som argument för att det behöver ske en viss uppluckring av Leo-reglerna. Proble- matiken kvarstår och det finns således alltjämt ett behov av ändringar som gör att Leo-reglerna inte i onödan hindrar omstruktureringar i koncerner. En möjlighet att komma till rätta med detta problem vore att från Leo-reglerna helt utmönstra kravet på att överlåtelser av aktier m.m. ska omfattas av denna beslutsordning. I stället skulle den nya beslutsordningen i 8 a kap. behöva tillämpas i vissa fall. Det skulle skapa en mer enhetlig ordning och samtidigt skulle mindre transaktioner undantas från den särskilda beslutsordningen och där- med underlätta s.k. management buy-outs. Vi gör dock bedöm- ningen att en sådan lösning inte är lämplig eftersom personkretsen

419

Leo-reglerna

Ds 2018:15

enligt 8 a kap. är snävare än personkretsen enligt 16 kap. Ett avskaf- fande av de aktuella reglerna i 16 kap. utan förändring av person- kretsen i 8 a kap skulle innebära att exempelvis en överlåtelse av aktier i ett dotterbolag till den verkställande ledningen i dotterbo- laget inte skulle omfattas av någon specialreglering över huvud taget. En sådan ändring skulle enligt vår mening innebära en allt för långt- gående försämring av det skydd som Leo-reglerna i dag ger.

Mot denna bakgrund återstår som enda alternativ för att moder- nisera Leo-reglerna att – i likhet med vad som föreslagits tidigare – införa någon form av ventil som gör att vissa mindre överlåtelser ska undantas från den särskilda beslutsordningen. Dessa transaktioner kan beskrivas som ”oväsentliga” för den stora majoriteten av aktie- ägare, eftersom de har ett begränsat värde och därmed inte riskerar att ha en negativ inverkan på övriga aktieägares intressen. Vi har i avsnitt 9 lämnat ett förslag som innebär att det i 8 a kap. i aktiebo- lagslagen ska införas en definition av en väsentlig transaktion. Den föreslagna bestämmelsen innebär att en transaktion ska betecknas som väsentlig om den avser ett värde som överstiger 1 miljon kr och motsvarar minst 1 procent av bolagets värde.

I syfte att skapa ett sammanhållet och begripligt system bör den här aktuella undantagsregeln bygga på en bedömning som liknar den som ska göras enligt 8 a kap. Av dessa skäl bör det införas en be- stämmelse som anger att beslutsordningen i 4 och 5 §§ inte ska til- lämpas på överlåtelser som har ett värde som understiger en procent av koncerns värde. Med värde avses det tänkta överlåtelseobjektets objektiva bedömda värde (jfr avsnitt 9.3.1 ovan). Genom att undanta dessa transaktioner skapas en mer ändamålsenlig ordning, utan att aktieägarnas skyddsintresse åsidosätts.

Vi har ovan också konstaterat att en väsentlighetsbedömning re- dan i dag sker inom ramen för Aktiemarknadsnämndens prövning av när god sed på aktiemarknaden kan anses kräva att beslutsordningen i Leo-reglerna tillämpas i vissa situationer som formellt faller utan- för, men ligger nära lagens tillämpningsområde. Erfarenheterna av denna ordning ger ytterligare stöd för att införa en väsentlighets- tröskel även i lagen.

420

Ds 2018:15

Leo-reglerna

Det bör inte införas någon särskild revisorsgranskning

Det är styrelsen som har att avgöra om överlåtelseobjektets värde understiger en procent av koncernens värde och därmed om undan- tagsregeln ska vara tillämplig. Det finns en risk för att en styrelse medvetet sätter ett lägre värde i syfte att kunna tillämpa den aktuella regeln i ett större antal fall än vad som är avsikten. Detta problem är inte nytt och riskerar att uppstå i alla situationer när det ska ske en uppskattning av ett objekts värde.

Bolagets revisor har som uppgift att granska bl.a. årsredovisning- en och bokföringen samt styrelsens och den verkställande direktö- rens förvaltning (9 kap. 3 § första stycket ABL). Av bestämmelsen framgår inte vilken omfattning eller inriktning som revisorns granskning av förvaltningen ska ha, utan det får avgöras inom ramen för god revisionssed. Det bör framhållas att en revisor som vid sin granskning har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet, i sin revi- sionsberättelse ska lämna en anmärkning om detta. Detsamma gäller om revisorn vid granskningen har funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören på något annat sätt har handlat i strid med aktiebolagslagen, tillämplig lag om årsredovisning eller bolags- ordningen (9 kap. 33 § andra stycket ABL). Granskningen av för- valtningen bör således alltså främst inriktas på den typen av brister och försummelser. Det redovisade innebär att bolagets revisor redan har ett allmänt ansvar för att i sin granskning kontrollera att den aktuella värderingsregeln tillämpas på ett korrekt sätt.

Det finns skäl att framhålla att den allmänna tillsynen i vissa situa- tioner kompletteras med en särskild skyldighet för en eller flera revi- sorer att granska exempelvis värderingar som skett i bolaget. Som exempel kan nämnas en fusion av bolag, då revisorn ska granska fusionsplanen och uttala sig om bl.a. de värderingsmetoder som til- lämpats (23 kap. 11 § första stycket ABL). Det skulle kunna hävdas att det finns skäl att införa en liknande granskningsregel beträffande de värderingar som sker i anslutning till tillämpningen av den här aktuella undantagsregeln. En granskning av revisorn skulle i sådant fall ge en ”second opinion” i fråga om styrelsens tillämpning av be- stämmelsen.

421

Leo-reglerna

Ds 2018:15

Vi vill dock framhålla att en granskning i den aktuella situationen skulle skilja sig på en mycket väsentlig punkt från den granskning som sker i samband med exempelvis en fusion. I det senare fallet utgör revisorsyttrandet en del av stämmans beslutsunderlag. Om en liknande ordning införs beträffande Leo-reglerna så skulle inte yt- trandet fylla den funktionen, utan i stället utgöra en form av internt dokument som läggs till grund för styrelsens beslut. Granskningen skulle således inte rikta sig till aktieägarna i första hand och ett yttrande skulle bara behöva presenteras i samband med att någon i efterhand ifrågasätter tillämpningen av undantagsregeln i ett speci- fikt fall. Därmed skulle en särskild granskning i stora delar fylla sam- ma funktion som den generella granskning som revisorn redan i dag ska göra av styrelsens förvaltning. En särskild revisorsgranskning skulle således inte ge något egentligt mervärde för aktieägarna och av detta skäl anser vi att det inte bör införas någon sådan ordning i det här fallet. Det redovisade innebär naturligtvis inte att det finns något hinder mot att styrelsen ändå rådgör med revisorn i värde- ringsfrågan.

Majoritetskravet bör omfatta både röst- och kapitalandel

I avsnitt 10.3 har vi lämnat en beskrivning av de problem Leo-regler- nas krav på särskilt kvalificerad majoritet ger upphov till. En liknan- de problembeskrivning lades till grund för de förslag som lämnades i Ds 2011:21. Det kan tilläggas att dessa problem torde ha accentue- rats ytterligare under de senaste åren i takt med ett allt större inter- nationellt ägande i svenska bolag. Vi gör således bedömningen att det alltjämt är motiverat att göra en viss uppluckring i Leo-reglernas mycket långtgående majoritetskrav.

Förslaget i Ds 2011:21 innebar en sänkning av Leo-reglernas majoritetskrav till två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som på stämman företrädda aktierna. I promemorian övervägdes som alter- nativ till en sådan sänkning av majoritetskravet, att i stället slopa kra- vet på att ett förslag också ska biträdas av en viss andel av de på stäm- man företrädda aktierna. Det konstaterades dock att en sådan ord- ning skulle avvika från den vedertagna modellen att krav på kvalifi- cerad majoritet ska innefatta såväl röst- som kapitalandel. Genom en sådan ordning tas hänsyn till att bolagen kan ge ut aktier med olika

422

Ds 2018:15

Leo-reglerna

röstvärde (ofta kallade A- respektive B-aktier). Om majoritetskravet tar sikte på såväl röst- som kapitalandel skapas ett visst skydd mot alltför stark påverkan på beslutet i fråga från ägare till aktier med högt röstvärde. Mot den bakgrunden ansågs det inte finnas utrymme för att ändra bestämmelsen i denna del och i stället lämnades förslag om att sänka majoritetskravet (Ds 2011:21 s. 27). Vi gör inte någon annan bedömning i detta sammanhang.

En sänkning av majoritetskravet är nödvändig

För att komma till rätta med de svårigheter som Leo-reglerna ger upphov till, återstår således att sänka majoritetskravet. En sänkning av majoritetskravet till två tredjedelar av såväl de avgivna som de på stämman företrädda aktierna skulle enligt vår mening minska risken för att ett förslag inte får tillräckligt stöd på grund av att exempelvis utländska institutionella investerare avstår från att rösta i frågan eller röstar nej. Leo-reglerna utgör en mycket ovanlig – för att inte säga unik – rättslig figur vilket leder till att internationella aktörer på re- kommendation av internationella röstningsrådgivare av principiella skäl röstar nej eller avstår från att rösta i dessa frågor. Detta trots att de inte har någon saklig invändning mot förslaget eller att de i vart fall inte gjort någon närmare analys av de sakliga skälen för sin pas- siva eller negativa inställning i det enskilda fallet. Detta bidrar till att det i vissa fall blir omotiverat svårt att uppnå kravet på att beslutet ska stödjas av minst nio tiondelar av de på stämman företrädda aktierna.

Genom den ovan föreslagna sänkningen av majoritetskravet upp- nås även en systematisk överensstämmelse med beslutsordningen för motsvarande emissioner i andra länder som Sverige brukar jäm- föra sig med. I Ds 2011:21 framhölls dessutom att en ändring av majoritetskraven skulle leda till att det även skapas en överensstäm- melse med de krav som gäller för andra riktade emissioner (se exem- pelvis 13 kap. 2 § ABL). Sådana riktade emissioner kan många gånger vara av större betydelse för aktieägarna såvitt avser potentiell utspäd- ning i ekonomiskt eller inflytandemässigt, än sådana emissioner som omfattas av Leo-reglerna (Ds 2011:21 s. 27–28).

Som nämnts ovan har regeringen tidigare uttalat att de strikta majoritetsreglerna är en ”grundbult” i Leo-reglerna (prop.

423

11Anmälan om förändring i bolags- styrelse m.m.

11.1Inledning

Som nämnts inledningsvis har vi genom ett tilläggsuppdrag haft att överväga vilka författningsändringar som tre skrivelser från Bolags- verket kan föranleda. I skrivelserna anför Bolagsverket att det bör ske vissa ändringar i aktiebolagslagen. De bestämmelser som aktuali- serats av verket är regleringen av dels från vilken tidpunkt som en förändring i ett bolags styrelse blir gällande (8 kap. 13 § första stycket ABL), dels möjligheten att styrka betalning i publika aktie- bolag i samband med bl.a. nyemission av aktier (13 kap. 42 § ABL). Därtill anser Bolagsverket att det behöver införas en bestämmelse i aktiebolagslagen enligt vilken myndigheten ges möjlighet att stryka felaktiga adressuppgifter ur bolagsregistret.

Vi tar i det följande upp dessa frågor. I vårt uppdrag ingår även att i mån av tid ta upp andra närliggande frågor som aktualiseras un- der utredningsarbetet. Av den anledningen kommer vi att i det föl- jande även diskutera behovet av att införa en begränsning av en aktie- ägares möjlighet att begära att ett ärende ska tas upp på bolags- stämman, den s.k. initiativrätten (7 kap. 16 § ABL) och behovet av ytterligare några mindre justeringar i aktiebolagslagen.

11.2Anmälan om förändring i en bolagsstyrelse

Ett uppdrag som styrelseledamot gäller till slutet av den första års- stämma som hålls efter det år då styrelseledamoten utsågs. Ändring- ar i styrelsens sammansättning har dock verkan först från den tid- punkt då anmälan om ändringen kom in till Bolagsverket eller från den senare tidpunkt som anges i det beslut som anmälan grundar sig

425

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

på (8 kap. 13 § första stycket ABL). Liknande bestämmelser finns även för den verkställande direktören och särskild firmatecknare (8 kap. 33 och 38 §§ ABL).

Bolagsverket har i en skrivelse till Regeringskansliet påtalat att bestämmelsen angående tidpunkten för rättsverkan av ändringar i en styrelses sammanställning inte är optimal. Det händer att verket får in sådana anmälningar som inte leder till någon registrering, t.ex. för att föreskriven registreringsavgift inte betalas. Även om det inte sker någon registrering av styrelseledamöterna i aktiebolagsregistret le- der den nuvarande ordningen till att anmälan får rättskraft. Avsak- naden av registrering medför att aktiebolagsregistret inte innehåller korrekta uppgifter och detta kan tyckas olyckligt eftersom de som använder sig av registret gärna förlitar sig på att de registrerade upp- gifterna är riktiga. Det kan röra sig om t.ex. domstolar som behöver uppgifter om vilka personer i ett bolag som är delgivningsbara. Den nuvarande ordningen gör att det uppstår en, enligt Bolagsverket, be- tydande rättsosäkerhet både bland bolagen och bland dem som söker information om bolagen.

Ytterligare ett viktigt argument för att ändra den nuvarande ord- ningen är, enligt Bolagsverket, att ett krav på registrering skulle minska risken för bolagskapningar. För den som vill kapa ett bolag är det en fördel att rättsverkan inträder direkt när anmälan kommer in till verket, eftersom denna person genast kan börja agera för bo- lagets räkning. Av den anledningen har verket anfört att rättsverkan bör knytas till registreringstidpunkten. På så sätt ges utsatta bolag mer tid att reagera och kan förhindra kapningsförsöket.

11.2.1För giltighet krävs anmälan till Bolagsverket

Den nu aktuella bestämmelsen infördes i samband med tillkomsten av aktiebolagslagen. Enligt 1975 års aktiebolag fick ett beslut om att utse någon till styrelseledamot eller att entlediga någon från ett så- dant uppdrag rättsverkan vid den tidpunkt som angavs i beslutet el- ler, om tidpunkt saknades, från och med beslutet (8 kap. 10 och 11 §§ 1975 års ABL). Ett sådant beslut skulle vidare anmälas till Patent- och registreringsverket (PRV) för registrering. Registre- ringen saknade dock betydelse för frågan om den registrerades an- svar.

426

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

Det framfördes kritik mot den tidigare ordningen

Ordningen enligt 1975 års aktiebolagslag uppfattades som otillfreds- ställande. Det framkom uppgifter om att styrelseledamöter som registrerats i aktiebolagsregistret påstod att de i själva verket hade avgått före en viss kritisk tidpunkt och att de därför inte kunde göras ansvariga för de handlingar som utförts i bolagens namn. Ibland pre- senterades förfalskade bolagsstämmo- eller styrelseprotokoll till stöd för påståendet. Av den anledningen framförde vissa rättsvård- ande myndigheter ett förslag om att förändringar i kretsen av styrel- seledamöter skulle ges rättsverkan först i och med att uppgifterna om förändringarna registrerats hos PRV (SOU 1999:36 s. 83).

Aktiebolagskommittén lämnade inte något förslag till ändring

Aktiebolagskommittén fick i uppdrag att utreda behovet av en änd- ring av de aktuella bestämmelserna. Kommittén framhöll att en ord- ning som bygger på att en förändring av styrelsen måste registreras för att få verkan, skulle leda till problem för nära nog samtliga aktie- bolag. Detta eftersom styrelsen väljs på ordinarie bolagsstämma och traditionen bjuder att den nya styrelsen omedelbart efter stämman håller ett konstituerande möte. En sådan ordning skulle omöjlig- göras om förändringen först måste registreras för att få rättskraft. Av detta skäl ansåg inte kommittén att det var möjligt att införa ett sådant krav. Som alternativ till denna ordning övervägde kommittén i stället att införa ett krav på att anmälan måste komma in till PRV för att få verkan. Enligt kommittén framstod detta som en fungeran- de ordning i fråga om möjligheten att anmäla en ny styrelse inför ett konstituerande styrelsemöte. Däremot framhölls att ett krav på regi- strering skulle försvåra för styrelseledamöter som vill avgå i förtid på grund av att majoriteten i styrelsen exempelvis står i begrepp att fatta ett lagstridigt beslut. Även om anmälan registrerats hos PRV efter att beslutet fattats, framhöll kommittén att det torde vara ute- slutet att den avgångna styrelseledamoten skulle kunna hållas straff- rättsligt ansvarig för eventuellt regelvidriga beslut. Däremot fram- höll kommittén att det är mer oklart hur det förhåller sig i en situa- tion där bolaget i tiden mellan avgång och registrering exempelvis väljer att inte betala in föreskrivna källskatter eller inte vidtar före- skrivna åtgärder på grund av att det saknas täckning för bolagets

427

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

aktiekapital (25 kap. 13 § ABL). Av den anledningen stod det enligt kommittén klart att kravet på registrering måste kopplas till ett an- svar för bolagets uppkommande förpliktelser vid försummelser att registrera en anmälan om förtida avgång. Av dessa skäl lämnade kommittén inte något förslag till lagändring i denna del (SOU 1999:36 s. 83–86).

Förslag om att anmälans ankomst till myndigheten ska vara avgörande

I prop. 2000/01:150 delade regeringen aktiebolagskommitténs be- dömning att det inte borde införas ett krav på att en anmälan ska registreras för att få verkan. Däremot ansåg regeringen att det fanns skäl att ytterligare överväga regler som innebär att en styrelseleda- mots avgång förlorar sin verkan om den inte anmäls för registrering inom en viss tid (prop. 2000/01:150 s. 69–71).

I en promemoria (Ds 2003:24) lämnades förslag om att införa den ordning som nu är gällande, dvs. att förändringar i en styrelses sam- mansättning får verkan tidigast från den tidpunkt då anmälan om saken kommer in till registreringsmyndigheten. I promemorian kon- staterades att den ordning som lyfts fram i prop. 2000/01:150 skulle kunna leda till betydande praktiska och rättsliga problem. Ett sådant problem gäller hur man ska hantera den situationen att en ledamot som har avgått återinträder till följd av en försummad registrerings- anmälan. Frågan är om en sådan ledamot ska återfå fulla befogen- heter och vad som ska gälla beträffande den styrelseledamot som ut- setts i den avgångne ledamotens ställe. En annan svårlöst fråga är hur man i en återinträdessituation ska bedöma de rättshandlingar som har vidtagits för bolagets räkning av den nya styrelsen. Det skulle krävas en tämligen utförlig och komplicerad reglering för att hantera dessa situationer och det ansågs tala starkt mot att införa en sådan ordning (Ds 2003:24 s. 71–73).

Däremot framhölls det att den ordning som numera är gällande (anmälan för registrering), i ett brottsbekämpningsperspektiv, skul- le ha i princip samma fördelar som en ordning som kräver registre- ring, samtidigt som olägenheterna för de seriösa företagen skulle vara avsevärt mindre än om det ställs krav på att anmälan även ska registreras. Av dessa skäl förordades en sådan ordning (Ds 2003:24 s. 73).

428

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

Lagrådet framförde synpunkter mot förslaget

Lagrådet invände mot regeringens förslag och framhöll att många seriösa styrelseledamöter, av skäl som måste godtas, inte skulle kom- ma att leva upp till det handlingsmönster som förslaget anvisade. Vidare ansåg Lagrådet, med hänvisning till bestämmelsens rättsfölj- der, att den anvisade ordningen i allt väsentligt inte borde vara til- lämplig vad gäller styrelsens behörighet i fråga om beslut och rätts- handlingar. Detta för att ge en nytillträdd styrelse möjlighet att omedelbart sammanträda och fatta nödvändiga beslut. Som alterna- tiv förordade Lagrådet att den föreslagna bestämmelsen skulle be- gränsas till att enbart gälla styrelseledamöters ansvar vid påstådd av- gång eller göras till en presumtion för att utträde ägt rum först när anmälan om utträdet kommit in till Bolagsverket. Ett alternativ vore enligt Lagrådet att konstruera bestämmelsen med en ventil som skulle vara tillämplig när det finns särskilda skäl att anta att en avgång har ägt rum tidigare (prop. 2004/05:85 s. 1407–1408).

Regeringen delade inte Lagrådets synpunkter

Regeringen delade inte Lagrådets bedömning och framhöll bl.a. att den föreslagna lösningen inte innebar några svårigheter av betydelse för seriösa företagare. Regeringen framhöll att en anmälan till Bo- lagsverket kan göras på ett enkelt sätt, t.ex. med fax eller e-post, och att något egentligt dröjsmål mellan entledigande/nyval och anmälan till Bolagsverket därför inte behöver uppstå. För att inte riskera ett missbruk av den nya bestämmelsen föreslog regeringen att verkan av ändringen skulle knytas till den tidpunkt då anmälan inkommer till Bolagsverket och inte den tidpunkt när anmälan avsänds. Regeringen underströk att en sådan ordning skulle kräva att Bolagsverket har rutiner som innebär att inkomna ändringsanmälningar diarieförs omedelbart och att den som har gjort anmälan snabbt kan få en be- kräftelse på att anmälan har kommit in till verket. Det framhölls att verket hade välfungerande rutiner i denna del och att ändringsanmäl- ningar i framtiden dessutom skulle kunna komma att ske via inter- net. Därigenom skulle det vara möjligt att få omedelbar bekräftelse på att anmälan inkommit till Bolagsverket. Mot denna bakgrund be- dömde regeringen att en övergång till den nu gällande ordningen inte

429

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

skulle medföra några olägenheter av betydelse för det seriösa före- tagandet (prop. 2004/05:85 315–317).

11.2.2Det bör inte göras någon ändring i gällande rätt

Bedömning: Det bör inte göras någon ändring i bestämmelserna om när förändringar i ett aktiebolags styrelse får verkan. Även i fortsättningen bör sådana förändringar få verkan från den tid- punkt då anmälan om saken kommer in till Bolagsverket.

Frågan om från vilken tidpunkt förändringar i sammansättningen av ett bolags styrelse ska få verkan har varit föremål för diskussion i nästan tjugo år. En central aspekt i denna diskussion är vad som kan anses utgöra en rimlig balans mellan å ena sidan bolagens behov av smidiga styrelseövergångar och å andra sidan behovet av kontroll för att förhindra missbruk. Den nuvarande avvägningen innebär att en anmälan om styrelseförändring måste ha anmälts till Bolagsverket för att få verkan. Efter exempelvis ett stämmobeslut behöver det så- ledes vidtas ytterligare en åtgärd för att säkerställa att den nya styrel- sen har rättslig handlingsförmåga, nämligen att skicka en anmälan till Bolagsverket. Ordningen innebär en viss fördröjning innan styrelsen kan påbörja sitt arbete. Denna fördröjning har accepterats av lagstif- taren för att uppnå viss kontroll.

Den nuvarande ordningen är inte invändningsfri och, förutom att den kan anses strida mot den avtalsrättsliga principen att ett upp- dragsavtal ska gälla direkt om inte annat anges, har det anförts att den tidsutdräkt som den kan ge upphov till kan orsaka problem för bolagen. Redan ett par timmars fördröjning kan försvåra för en styrelse som ska hålla ett konstituerande möte eller för den styrelse- ledamot som omedelbart vill avgå och på så sätt skydda sig mot ett beslut som upplevs som olämpligt (se Sandström, Publicitet om bo- lagsbeslut, 2009, s. 174–177 och 180–181). Även om vi i det här sam- manhanget saknar anledning att lämna förslag som innebär en åter- gång till den tidigare gällande ordningen, vill vi framhålla att en mycket viktig aspekt när det gäller att bedöma denna fråga är hur snabbt ett beslut kan få verkan. Därtill vill vi på ett mer allmänt plan framhålla att den lagändring som Bolagsverket nu förespråkar skulle innebära att det tas ytterligare steg bort från den grundläggande

430

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

principen om att ett uppdragsavtal ska gälla från den tidpunkt när det lämnats.

En komplett anmälan om förändring registreras efter tre arbetsdagar

När det gäller tidsaspekten finns det anledning att framhålla att det under de senare åren har skett en omfattande teknikutveckling och att de tekniska lösningar som kunde skönjas i samband med införan- det av aktiebolagslagen numera är verklighet. Det är således möjligt att i dag via Bolagsverkets webbplats anmäla förändringar i styrelsens sammansättning (s.k. e-ärende). Om anmälan sker på ett sådant sätt ger den nuvarande ordningen därmed upphov till en mycket begrän- sad tidsfördröjning. När det sedan gäller Bolagsverkets handlägg- ning av e-ärendena framgår det av uppgifter från verket att ett kom- plett ärende i teorin skulle kunna leda till registrering inom 30 minu- ter genom s.k. automatavslut. Bolagsverket har dock lagt in en för- dröjning som gör att ett ärende registreras först på den tredje arbets- dagen från det att en komplett anmälan getts in. Syftet med fördröj- ningen är att ge styrelsen tid att reagera på oriktiga uppgifter i an- mälan, t.ex. vid försök till bolagskapning. Även en anmälan om eget utträde ska enligt verkets rutiner registreras på den tredje arbets- dagen från det att en komplett anmälan kommit in.

Det är även möjligt att lämna in ärenden via ”vanlig” post. När det gäller s.k. pappersärenden uppgår handläggningstiden för ett på- börjat ärende till mellan fem och sex arbetsdagar. Under förutsätt- ning att ett ärende är komplett sker registreringen samma dag som det kom in. I ärenden som inte är kompletta gäller att ansvarig hand- läggare normalt granskar ärendena inom tre dagar från det att kom- pletteringen kommit in.

Det finns planer för e-tjänster som möjliggör direktregistrering

Bolagsverket framhåller att det pågår ett kontinuerligt arbete med att förbättra handläggningstiderna och att myndigheten som en del i detta arbete ser över och utvecklar nya e-tjänster. Verkets målsätt- ning är att inom två år ha utvecklat möjligheten till obligatorisk e- ingivning för anmälan om registrering av alla förändringar i styrel- sens sammansättning i ett aktiebolag. Obligatorisk anslutning till en

431

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

digital brevlåda kommer säkerställa Bolagsverkets aviseringar till företagen, något som ska minimera riskerna för bolagskapning. Det torde enligt myndigheten leda till att den nuvarande fördröjningen kan tas bort och att kompletta e-ärenden därmed kommer att kunna registreras i princip direkt.

Tre dagars handläggningstid måste i denna kontext anses som lång

Bolagsverket framhåller att myndigheten generellt får anses ha korta handläggningstider och mot bakgrund av de ovan redovisade uppgif- terna är vi beredda att hålla med om denna bedömning. Dock måste frågan om vad som är en acceptabel handläggningstid även prövas i förhållande till förutsättningarna i en viss specifik ärendegrupp. En sådan prövning kan leda fram till att en handläggningstid som på ett generellt plan kan betecknas som kort, ändå i förhållande till en viss grupp av ärenden kan framstå som allt för lång för att kunna beteck- nas som acceptabel. Genom den fördröjning som Bolagsverket för närvarande tillämpar i e-ärenden tar det tre arbetsdagar innan en komplett anmälan om styrelseförändring har registrerats.

En handläggningstid om tre dagar måste enligt vår bedömning – i ett sammanhang där även ett par timmars fördröjning uppfattas som problematisk – betecknas som en lång handläggningstid. Bo- lagsverket har som målsättning att införa säkrare e-tjänster som gör att de nuvarande fördröjningarna kan tas bort. Det är lovvärt och kan leda till att ärenden om förändring i styrelsens sammansättning i princip kan registreras direkt och därmed att handläggningstiden i det här sammanhanget blir acceptabel.

Trots att de aktuella handläggningstiderna måste betecknas som långa, skulle det vid tungt vägande skäl ändå kunna finnas anledning att överväga en lagändring.

Det saknas tungt vägande skäl att redan nu ändra bestämmelserna

Ett av skälen som Bolagsverket har framfört för att de aktuella be- stämmelserna bör ändras är att det kan försvåra ekonomisk brotts- lighet, närmare bestämt bolagskapningar. Därtill skulle en sådan ändring öka bolagsregistrets tillförlitlighet.

432

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

Det är naturligtvis viktigt att lagstiftningen utformas på ett så- dant sätt att den i möjligaste mån förhindrar olika typer av oegentlig- heter. Emellertid är det inte möjligt att bortse från att den föreslagna ändringen – under nuvarande förhållanden – skulle komma till ett tämligen högt pris. Om en bolagsstämma beslutar att hela eller en majoritet av styrelsen ska bytas ut, skulle den nya styrelsen inte kunna verka under en karenstid om tre dagar. Förutom att en sådan ordning hindrar den nya styrelsen från att hålla ett konstituerande styrelsemöte och fatta nödvändiga beslut, medför den att den gamla styrelsen behåller sitt mandat. Det senare förhållandet kan vara sär- skilt problematiskt om stämman beslutat att avsätta den gamla sty- relsen p.g.a. av oegentligheter. Den ändring som Bolagsverket för- ordar skulle enligt vår bedömning därmed medföra ett stort ingrepp i bolagens funktionssätt.

Av Bolagsverkets framställning framgår inte hur utbrett proble- met med bolagskapning är. Till detta kommer att Bolagsverket inom ett par år bör ha ett system på plats som minimerar riskerna för den typen av brott. Den förordade ändringen skulle därmed bara ha egentlig betydelse under en kortare övergångsperiod innan det nya elektroniska systemet är på plats. Dessa förhållanden gör enligt vår bedömning att de skäl som Bolagsverket framfört inte är av sådan tyngd att de – ställda mot de negativa konsekvenser en lagändring skulle medföra i fråga om bolagens effektivitet – för närvarande kan motivera en sådan ändring. Av dessa skäl anser vi att den nuvarande ordningen inte bör ändras.

Avslutningsvis vill vi framhålla att vi genom vår bedömning inte utesluter att det i en framtid kan finnas skäl att ändra den aktuella bestämmelsen. En sådan ändring bör dock aktualiseras först när det finns ett välfungerande elektroniskt system som tillgodoser bolag- ens behov av att kunna direktregistrera förändringar i styrelsens sammansättning.

11.3Styrkande av betalning i publika aktiebolag

Nyemission av aktier i ett bolag är en process som sker i flera steg. Efter att beslutet om nyemission har fattats kan teckning av de nya aktierna ske (13 kap. 13–17 §§ ABL) och när den har avslutats ska styrelsen fatta beslut om tilldelning av aktier (13 kap. 18 § ABL).

433

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

Efter tilldelningen ska de nya aktierna betalas (13 kap. 19–26 §§ ABL). Slutligen ska styrelsen därefter anmäla emissionsbeslutet till Bolagsverket för registrering i aktiebolagsregistret. Genom registre- ringen fastställs ökningen av aktiekapitalet (13 kap. 27 och 29 §§ ABL).

För att registrering ska kunna ske krävs att vissa förutsättningar är uppfyllda. Dessa förutsättningar följer av 13 kap. 28 och 42 §§ aktiebolagslagen. Liknande bestämmelser finns beträffande aktie- teckning som skett med utnyttjande av optionsrätt (14 kap. 44 och 49 §§) och emission av konvertibler (15 kap. 27 och 44 §§ ABL). Det är dessa bestämmelser som aktualiseras i detta sammanhang.

11.3.1I dag krävs ett intyg från revisor

För att ett beslut om nyemission av aktier ska få registreras krävs att två förutsättningar är uppfyllda. För det första krävs att summan av de belopp som lägst ska betalas för tecknade och tilldelade aktier uppgår till det belopp eller lägsta belopp som bolagets aktiekapital ska ökas med genom emissionen. För det andra krävs att full och godtagbar betalning har erlagts för samtliga tecknade och tilldelade aktier. Betalning i pengar ska ske genom insättning på ett särskilt konto som bolaget har öppnat för ändamålet hos en bank, ett kredit- marknadsföretag eller ett motsvarande utländskt kreditinstitut i en stat inom EES och det ska visas upp ett intyg från den hos vilken betalning har skett. Om betalning har skett genom apportegendom ska det visas upp ett yttrande från revisor. Yttrandet ska vara under- tecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag och ha det innehåll som anges i 2 kap. 19 § aktie- bolagslagen (13 kap. 28 och 42 §§ ABL).

I fråga om publika aktiebolag finns det särskilda bestämmelser som reglerar betalningen av de nya aktierna. Förutom att betalning kan ske till ett särskilt konto får betalning ske direkt till bolaget (13 kap. 40 § ABL). Vidare är det i ett publikt aktiebolag inte möjligt att styrka betalning i pengar genom ett intyg från exempelvis en bank. I stället måste – i likhet med vad som gäller i fråga om apport- egendom – betalningen styrkas genom ett skriftlig yttrande som un- dertecknats av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett regi- strerat revisionsbolag (13 kap. 42 § ABL).

434

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

I en skrivelse till Regeringskansliet framhåller Bolagsverket att det i förarbetena inte finns något övertygande skäl för att göra skill- nad mellan privata och publika aktiebolag, i fråga om styrkande av betalning som skett i pengar. Lagstiftningen till trots har Bolagsver- ket sedan flera år tillbaka i vissa emissionsärenden i publika bolag godtagit bankintyg i stället för ett revisorsyttrande. Enligt verket är ett bankintyg minst lika tillförlitligt som ett yttrande från en revisor och myndigheten har aldrig stött på några problem med den aktuella praxisen. Av den anledningen anser Bolagsverket att de aktuella be- stämmelserna bör ändras på sådant sätt att det även i publika aktie- bolag blir tillåtet att styrka betalning med bankintyg.

11.3.2Bestämmelserna i 1975 års aktiebolagslag

Tidigare gjordes det skillnad mellan större och mindre bolag

I 1975 års aktiebolagslag fanns bestämmelserna om registrering av nyemission av aktier i 4 kap. 12 §. Enligt huvudregeln var en av förut- sättningarna för registrering att det visades upp ett yttrande från en auktoriserad eller godkänd revisor av vilket det framgick att hälften av det belopp som betalats med pengar för de i den registrerade kapi- talökningen ingående aktierna hade betalats in och att all apport- egendom enligt beslutet om nyemission hade tillförts bolaget. Av yttrandet skulle det vidare framgå att apportegendomen inte hade åsatts ett högre värde än det verkliga värdet för bolaget och att egen- domen dessutom var eller kunde antas bli till nytta för bolagets verk- samhet (4 kap. 12 § första stycket 5 1975 års ABL).

Bolag vars bundna egna kapital före emissionen understeg en miljon kronor var undantagna från huvudregeln om revisorsyttrande beträffande betalning i pengar. I stället för ett sådant yttrande kräv- des för registrering i dessa bolag att hela beloppet, som skulle betalas för aktierna, erlades genom insättning på bankräkning som bolaget öppnat hos ett svenskt bankinstitut och att det visades upp ett intyg om betalning från bankinstitutet (4 kap. 12 § andra stycket 1975 års ABL).

435

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

Skillnaden motiverades med att processen är mer utdragen i större bolag

Skillnaden mellan större och mindre bolag bestod således i på vilket sätt betalning i pengar skulle styrkas. I fråga om inbetalning av aktie- kapitalet i samband med stiftande av aktiebolag framhölls i förarbe- tena till 1975 års aktiebolagslag behovet av en kontrollmekanism som säkerställer att pengarna verkligen betalas in. Under remissbe- handlingen hade det förordats att revisorn till registreringsmyndig- heten skulle intyga att pengarna hade betalats in. Föredragande stats- rådet ansåg att det var en tänkbar lösning, men framhöll att kontrol- len inte skulle bli pålitlig om bolaget inte var skyldigt att anlita en auktoriserad eller godkänd revisor.

Av den anledningen ansåg statsrådet att en bättre ordning kunde åstadkommas genom att det infördes ett krav på att inbetalningen ska göras på en bankräkning som öppnats för bolaget i ett svenskt bankinstitut. Med ett sådant system tvingas aktietecknarna att pres- tera det bundna kapital som ska tillföras bolaget och skentransaktio- ner bör därmed försvåras (prop. 1975:103 s. 205).

I fråga om nyemission framhöll det föredragande statsrådet att till största delen bör samma system kunna användas som vid regist- rering av ett aktiebolag. Det fanns dock skäl att införa en särskild bestämmelse i fråga om betalning i pengar i större aktiebolag (bolag med mer än en miljon kronor i bundet eget kapital, s.k. miljonbolag). I större bolag är det nämligen nödvändigt att låta emissionen fortgå under längre tid och s.k. simultanteckning är i praktiken möjlig bara beträffande mindre bolag med ett fåtal aktieägare. Av den anledning- en ansåg statsrådet att ett system som förutsätter att hela det teck- nade beloppet ska betalas genom insättning på räkning i svenskt bankinstitut inte är särskilt lämpligt eller praktiskt i bolag med en stor aktieägarkrets. Av denna anledning lämnades ett förslag om att större bolag skulle få genomföra kontantemissioner under en längre tidsrymd utan krav på inbetalning till bank. Mot denna bakgrund in- fördes även bestämmelser om att en nyemission ska kunna regist- reras när halva det tecknade beloppet har betalats in (prop. 1975:103 s. 209).

Enligt 1975 års aktiebolagslag gällde att bolag vars bundna kapital uppgick till minst en miljon kronor skulle ha en auktoriserad eller godkänd revisor. Genom att dra gränsen mellan större och mindre

436

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

bolag vid detta belopp garanterades således att de större bolagen hade en kvalificerad revisor. Vidare framhöll föredragande statsrådet följande:

En gränsdragning efter sådana kriterier har också den fördelen att man får garantier för att den ökade rörelsefriheten som ges åt de större bo- lagen inte missbrukas. Bolagen i fråga har ju alltid en kvalificerad revisor och denne måste antagas vaka över att lagreglerna följs. Jag förordar där- för att bolag vars bundna egna kapital före emissionen inte uppgår till 1 milj. kr. skall genomföra emissionen efter de regler som gäller vid bo- lagsbildning. Andra bolag bör få rätt att genomföra emissionen efter de särskilda mindre restriktiva regler som jag nyss beskrev (prop. 1975:103 s. 209).

Revisorsyttrande beträffande apportegendom

Som skäl för att ställa krav på revisorsyttrande vid apportemission framhölls att det finns en risk för övervärdering av egendomen, vil- ket är till nackdel för såväl bolagets fordringsägare som de aktieägare som erlägger betalning i pengar. Fram till införandet av 1975 års aktiebolagslag hade det gällt en ordning som ställde krav på att vissa uppgifter om apportegendomen skulle publiceras, bl.a. om egen- domens värde. Det fanns dock inte några regler om att det vid regi- streringen skulle ske en prövning av skäligheten av det uppgivna värdet.

Föredragande statsrådet ansåg inte att dessa bestämmelser var tillräckliga för att ge en fullständig garanti mot missbruk genom be- talning med övervärderad apportegendom. Av den anledningen an- sågs det finnas skäl att införa krav på att revisor intygar apportegen- domens värde och på så sätt skapa ett från företagsledningen och kapitalägarna fristående kontrollorgan. För att uppnå detta var det enligt statsrådet nödvändigt att kontrollen genomförs av en auktori- serad eller godkänd revisor och därmed att även mindre bolag i detta sammanhang ska vara skyldiga att anlita en kvalificerad revisor (prop. 1975:103 s. 205–207).

437

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

Bestämmelserna överfördes till den nuvarande aktiebolagslagen

Med anledning av Rådets direktiv15 77/91/EEG när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital (kapital- direktivet) ändrades bestämmelsen angående revisorns yttrande om apportegendom. Enligt det tillägg till bestämmelsen, som infördes genom lagändringen ska revisorn i sitt yttrande beskriva apport- egendomen och ange vilken metod som har använts vid värderingen av den. Särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen ska anmärkas (prop. 1993/94:196 s. 156). I samband därmed skedde inte några ytterligare justeringar av de aktuella bestämmelserna.

Vid införandet av aktiebolagslagen delades 4 kap. 12 § i 1975 års aktiebolagslag i två delar och den del som ställer krav på bl.a. bankin- tyg för att styrka betalning i pengar infördes i 13 kap. 28 § aktie- bolagslagen, medan bestämmelserna om revisorsyttrande infördes i 13 kap. 42 § aktiebolagslagen. Bestämmelserna motsvarar i sak de som fanns i 1975 års aktiebolagslag, med den skillnaden att bestäm- melserna om revisorsyttrande vid betalning i pengar ändrades till att avse publika aktiebolag i stället för miljonbolag. Några särskilda skäl för denna ändring anfördes inte. Överföringen av bestämmelserna till den nuvarande aktiebolagslagen innebar således att vissa av de be- stämmelser som finns 13 kap. 28 § aktiebolagslagen gäller enbart för privata bolag, medan publika bolag regleras i 13 kap. 42 § aktie- bolagslagen. I jämförelse med regleringen i 1975 års aktiebolagslag kan bestämmelserna därmed sägas ha fått en omvänd ordning. För- klaringen till denna ändring står att finna i aktiebolagslagens syste- matik, där varje kapitel börjar med de allmänna bestämmelserna som gäller samtliga bolag, medan de bestämmelser som enbart gäller pub- lika bolag är placerade sist i varje kapitel.

11.3.3Betalning ska kunna styrkas med intyg från kreditinstitut

Förslag: Vid anmälan för registrering av en emission av aktier ska det i ett publikt aktiebolag vara möjligt att styrka betalning i pengar inte endast genom ett revisorsyttrande utan också genom

15Direktivet har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt.

438

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

ett intyg från en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett mot- svarande utländskt kreditinstitut i en stat inom EES. Motsvaran- de ska gälla vid registrering av aktieteckning genom utnyttjande av teckningsoptioner och vid registrering av en konvertibel- emission.

Ett bankintyg och revisorsyttrande fyller samma funktion

Genomgången av gällande rätt visar att det är av praktiska skäl som det i dag görs skillnad mellan publika respektive privata aktiebolag i frågan om styrkande av betalning i pengar i samband med en ny- emission av aktier. Ursprungligen ställde ett mer utdraget förfarande i större aktiebolag krav på ett mer flexibelt system, som gjorde det nödvändigt med bl.a. revisorsyttranden. Av betydelse är att det inte är något annat än detta skäl som ligger bakom den nuvarande skill- naden. Det finns således inte något särskilt förhållande vid kontant- betalning i publika aktiebolag som kräver en särskild granskning av en revisor. Ett revisorsyttrande och ett bankintyg ska styrka samma sak – att full betalning har erlagts – och är därmed jämställda. Denna uppfattning bekräftas också av uttalanden i förarbetena till 1975 års aktiebolagslag, där föredragande statsrådet ansåg att ett bankintyg kunde ersätta ett revisorsyttrande i fråga om styrkande av inbetal- ning av ett nybildat bolags aktiekapital (prop. 1975:103 s. 205).

Systemet för styrkande av betalning bör vara mer flexibelt

En viktig skillnad mellan 1975 års aktiebolagslag och den nuvarande aktiebolagslagen är att det inte längre görs någon skillnad mellan större och mindre bolag i fråga om när en registrering av en nyemis- sion kan ske. Den möjlighet som tidigare fanns för större bolag att registrera en emission när hälften av beloppet som skulle erläggas med pengar hade betalats, och som motiverade de särskilda bestäm- melserna om revisorsyttrande, är numera borttagen. I stället gäller för samtliga bolag att registrering får ske när full och godtagbar be- talning har erlagts för samtliga tecknade och tilldelade aktier. En del av en emission får dock registreras, om bestämmelserna 13 kap. 28 § första stycket 1 och 2 aktiebolagslagen inte hindrar det.

439

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

Det skäl som ursprungligen var avgörande för att göra skillnad mellan större och mindre bolag i denna fråga är därmed borta. Be- hovet av revisorsyttrande kvarstår dock i publika aktiebolag efter- som betalning även kan ske direkt till bolaget (13 kap. 40 § ABL). Även om hänsyn tas härtill saknas det skäl att upprätthålla den nu- varande, strikta uppdelningen mellan privata och publika aktiebolag i fråga om styrkande av betalning i pengar. Om det införs en möjlig- het att även styrka betalning genom ett intyg från exempelvis en bank uppnås ett mer flexibelt system. Om detta alternativ finns till- gängligt kommer ett publikt aktiebolag när betalning har skett till en bank inte behöva gå ”omvägen” via en revisor. Därmed skapas ett mer ändamålsenligt system, utan att rättssäkerheten för den skull eftersätts. Ett nog så viktigt skäl är att en sådan ändring även skulle medföra att Bolagsverket i fortsättningen inte behöver agera i strid med lagens bokstav.

De ovan redovisade förhållandena gör att det enligt vår mening finns skäl att ändra regleringen på så sätt att det i publika aktiebolag även ska vara möjligt att styrka kontant betalning vid en nyemission med hjälp av ett intyg från en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett motsvarande kreditinstitut i en stat inom EES. Motsvarande ändring bör göras i de bestämmelser som reglerar aktieteckning som skett med utnyttjande av optionsrätt (14 kap. 44 och 49 §§ ABL) och emission av konvertibler (15 kap. 27 och 44 §§ ABL).

Utformningen av de berörda bestämmelserna

När det gäller utformningen av bestämmelserna gör vi följande över- väganden. Publika aktiebolag ska – såväl i fråga om intyg avseende betalning i pengar som betalning med apportegendom – i stället för bestämmelserna i 13 kap. 28 § första stycket 3 och 4 aktiebolagslagen tillämpa bestämmelserna i 13 kap. 42 § aktiebolagslagen. En jäm- förelse mellan de aktuella bestämmelserna visar att kraven är desam- ma såvitt gäller revisorsyttrande beträffande apportegendom. Mot den bakgrunden kommer en lagändring – som innebär att betalning i pengar även kommer kunna styrkas med ett bankintyg – medföra att de bestämmelser som följer av 13 kap. 28 § första stycket aktie- bolagslagen i sin helhet kan bli tillämpliga såväl i privata som publika aktiebolag. Av dessa skäl skulle det enligt vår mening leda till en

440

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

olycklig dubbelreglering om publika aktiebolag även i fortsättningen undantogs från en del av 13 kap. 28 § första stycket aktiebolagslagen.

Enligt vår mening uppnås ett bättre samspel mellan de båda be- stämmelserna om grundregeln är att 13 kap. 28 § aktiebolagslagen är tillämplig i såväl privata som publika aktiebolag, men att det av para- grafens tredje stycke framgår att det i 13 kap. 42 § aktiebolagslagen finns ytterligare bestämmelser för publika aktiebolag. I det senare lagrummet bör det anges att det i publika aktiebolag är möjligt att – som alternativ till bankintyg – styrka betalning i pengar med ett revisorsyttrande. Därmed kommer 42 § i fortsättningen vara en kompletterande bestämmelse i stället för som i dag vara en undan- tagsbestämmelse. Bestämmelserna i 14 kap. 44 och 49 §§ samt 15 kap. 27 och 44 §§ aktiebolagslagen bör utformas på liknande sätt.

11.4Felaktig adressuppgift i aktiebolagsregistret

Regeringskansliet har av Bolagsverket uppmärksammats på att allt fler myndigheter, företag och privatpersoner vänder sig till verket med anledning av att aktiebolag har felaktiga adresser och e-post- adresser registrerade i aktiebolagsregistret. Under 2017 fick Bolags- verket in 97 skriftliga påpekanden om felaktiga adresser. Motsvaran- de siffra för 2016 var 54 påpekanden och för 2015 9 påpekanden. Bolagsverket anser också att det skett en ökning av såväl telefon- samtal som rör felaktiga adressuppgifter, som returer av brev och meddelanden som skickas till aktiebolags registrerade adresser.

De företag och privatpersoner som felaktigt får ett aktiebolags post upplever, enligt Bolagsverket, detta som en olägenhet och vill oftast inte förknippas med bolaget ifråga. De flesta känner dessutom en rädsla för att drabbas negativt om bolaget misskött sig. Enligt Bolagsverket saknar myndigheten i dag möjlighet att ta bort fel- aktiga adressuppgifter från aktiebolagsregistret. Detta upplevs som frustrerande av de företag och privatpersoner som felaktigt får sig tillsänt posten.

Enligt Bolagsverket bör det införas en bestämmelse i aktiebolags- lagen som ger myndigheten rätt att från aktiebolagsregistret ta bort felaktiga adressuppgifter.

441

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

11.4.1Aktiebolagsregistret

Ett aktiebolag ska anses som bildat när bolagets stiftelseurkund har undertecknats av samtliga stiftare. Inom sex månader därefter ska styrelsen anmäla bolaget för registrering i aktiebolagsregistret (2 kap. 4 och 22 §§ ABL). Anmälan ska innehålla bl.a. bolagets adressuppgift (1 kap. 3 § första stycket 1 aktiebolagsförordningen [2005:559] [ABF]). Det är Bolagsverket som ansvarar för aktiebo- lagsregistret (27 kap. 1 § första stycket ABL). Om den som har gjort en registreringsanmälan inte har följt vad som gäller om anmälan, ska Bolagsverket förelägga honom eller henne att yttra sig i frågan eller vidta rättelse inom viss tid. Föreläggandet får förenas med vite (27 kap. 2 § första stycket och 30 kap. 3 § första stycket 1 ABL). Bolagsverket ska genast kungöra i Post- och Inrikes Tidningar vad som har registrerats i aktiebolagsregistret och det ska anses ha kom- mit till tredje mans kännedom om det har kungjorts i Post- och In- rikes Tidningar (27 kap. 3 § första stycket och 4 § första stycket ABL).

I 27 kap. 6 § aktiebolagslagen finns bestämmelser om avregistre- ring av företrädare som av olika skäl är obehöriga att företräda bolag. I 7 § samma kapitel finns bestämmelser om avregistrering av firma.

Syftet med aktiebolagsregistret är att det ska ge offentlighet åt den information som ingår i registret (2 kap. 1 § första stycket ABF). I aktiebolagsregistret registreras uppgifter för varje bolag och inför- ingar i registret sker i löpande följd för varje bolag. Vid varje införing ska det anges diarienummer samt datum för införingen och dess kungörande i Post- och Inrikes Tidningar (2 kap. 8 och 12 §§ ABF).

När ett aktiebolag registreras antecknas bl.a. bolagets postadress (2 kap. 14 § första stycket 7 ABF). På begäran av ett bolag ska även bl.a. bolagets e-postadress antecknas i registret (2 kap. 15 b § första stycket ABF). Bolagsverket har rätt att ta ut avgifter för registrer- ingsärenden. Dock får avgift inte tas ut vid registrering av ändrad postadress (3 kap. 3 § första stycket 1 ABF).

11.4.2Det bör finnas rätt att avregistrera felaktiga uppgifter

Förslag: Om det framkommer att ett aktiebolags postadress eller e-postadress är felaktig, ska Bolagsverket förelägga bolagets ställ-

442

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

företrädare att anmäla en ny adress. Om bolaget saknar ställföre- trädare eller om ställföreträdaren inte följer ett föreläggande ska Bolagsverket få besluta att den felaktiga postadressen eller e- postadressen ska avregistreras från aktiebolagsregistret. Ett be- slut om avregistrering ska kunna överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol inom två månader från det att beslutet meddelades.

Om Bolagsverket har strukit ett bolags adress ur aktiebolags- registret, ska verket inte vara skyldigt att skicka ett föreläggande till bolaget innan en förseningsavgift påförs bolaget enligt 8 kap. 8 § årsredovisningslagen.

Bolagsverket måste ha möjlighet att hantera felaktiga adressuppgifter

Enligt gällande rätt ska det för varje bolag i aktiebolagsregistret regi- streras en postadress och om bolaget begär det även en e-postadress. Det är av central betydelse att det för bolaget är angivet en korrekt adress som gör det möjligt för bl.a. Bolagsverket att nå bolaget och dess ställföreträdare. Bolagsregistret ska ge offentlighet åt de uppgif- ter som finns i registret. Det fyller således även en viktig roll när det kommer till andra myndigheters och privata aktörers möjligheter att komma i kontakt med bolaget. Av dessa skäl ska bolaget i sin an- mälan om registrering ange bl.a. adress. Om anmälan inte motsvarar lagens krav kan Bolagsverket vitesförelägga företrädare för bolaget.

Det finns således lagregler vars syfte är att tillse att det genom registreringsanmälan registreras en adress till bolaget. Det kan dock uppstå problem om det i tiden därefter framkommer att den regi- strerade adressen eller e-postadressen är felaktig. Den fråga som Bolagsverket har lyft fram i detta sammanhang tar, till skillnad från registreringsbestämmelserna, inte sikte på verkets möjligheter att se till att felaktiga adressuppgifter i aktiebolagsregistret rättas. Frågan har en något annan infallsvinkel och tar i stället sikte på den olägen- het som en felaktig adress kan ge upphov till för den som felaktigt får sig tillsänd ett bolags post. Av de uppgifter som Bolagsverket lämnat framgår att detta är ett ökande problem och vi delar myndig- hetens uppfattning att det bör finnas regler som ger myndigheten möjlighet att hantera denna fråga på ett effektivt sätt.

443

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

Aktiebolagslagen ger inte möjlighet att stryka felaktiga adressuppgifter

Som nämnts har Bolagsverket möjlighet att komma till rätta med brister i en registreringsanmälan och frågan är om dessa bestämmel- ser även kan användas för att hantera problematiken med felaktiga adresser i registret. Enligt Bolagsverket är det oklart om de aktuella bestämmelserna även kan användas när myndigheten efter att regi- strering har skett uppmärksammas på att en registrerad adress är fel- aktig. Bolaget har i dessa fall ursprungligen gjort en behörig anmälan och saknar inte en registrerad adress. Vi delar Bolagsverkets bedöm- ning att det existerande regelverket tar sikte på den ursprungliga an- mälan och att dess primära syfte inte är att komma till rätta med ex- empelvis felaktiga uppgifter.

Även om man skulle vara av uppfattningen att det är möjligt att med stöd av den existerande regleringen rikta förelägganden till bo- laget, går det att ifrågasätta hur meningsfullt det är att skicka den typen av föreläggande exempelvis till bolagets verkställande direktör (jfr prop. 1975:30 s. 580). Det kan naturligtvis vara så att det är ett förbiseende från bolagets sida som gjort att adressen är felaktig och i en sådan situation kan ett föreläggande vara verkningsfullt. Vi har dock av Bolagsverkets skrivelse fått intrycket att problemet till stör- sta del är hänförligt till bolag som inte har något egentligt intresse av att bolaget har en korrekt adress registrerad. Skälen till det kan naturligtvis vara flera, men oavsett vad som ligger bakom det bristan- de intresset kan det ifrågasättas hur effektivt det är att i en sådan situation skicka ut ett kompletteringsföreläggande till bolagets före- trädare. Det riskerar ge upphov till byråkrati som i slutändan inte kommer leda till någon förbättring för den tredjeman som drabbas av den felsända posten. Av dessa skäl anser vi inte att det är möjligt att komma till rätta med problemet med redan existerande bestäm- melser i aktiebolagslagen.

Inte heller förvaltningslagen ger en sådan möjlighet

I sin skrivelse gör Bolagsverket bedömningen att den möjlighet som förvaltningslagen (1986:223) ger att rätta en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon annans skrivfel, räknefel eller lik- nande förbiseende inte kan användas i den aktuella situationen (26 § förvaltningslagen och 36 § förvaltningslagen [2017:900]). Vi vill

444

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

framhålla att den aktuella bestämmelsen tar sikte på möjligheten för en myndighet att rätta uppenbara fel som uppmärksammas i efter- hand. Felet ska med andra vara sådant att var och en med normal iakttagelseförmåga bort kunna upptäcka detta. Felet kan exempelvis framgå vid ett studium av enbart själva beslutet eller vid en enkel jämförelse med handlingarna i ärendet (Hellners & Malmqvist, För- valtningslagen med kommentarer, 2010, 3:e uppl. s. 339). Det sagda gör att det således bör vara möjligt för Bolagsverket att med stöd av bestämmelsen rätta en adress i aktiebolagsregistret som blivit fel- aktig till följd av exempelvis ett slarvfel i samband med registre- ringen.

Förhållandena i den nu aktuella situationen är emellertid annor- lunda och myndigheten har registrerat en uppgift som från början varit riktig eller som verket i vart fall utgått från var riktig. Den har därefter visat sig vara oriktig, men det är inte till följd av det skett ett missgrepp i samband med registreringen. Felet kan i stället vara orsakat av att bolagets ställföreträdare avsiktligt lämnat en felaktig adress eller vägrar komma in med en ny adress efter det att bolaget har bytt adress. Det är således inte fråga om ett sådant ursprungligt slarvfel som förvaltningslagens bestämmelse tar sikte på. Vi delar så- ledes Bolagsverkets bedömning att förvaltningslagen inte ger utrym- me för att stryka felaktiga adressuppgifter ur aktiebolagsregistret.

En bestämmelse enligt vilken en felaktig adressuppgift kan strykas

Det ovan redovisade innebär sammanfattningsvis att vi delar Bolags- verkets uppfattning att det bör införas en ny bestämmelse som ger verket rätt att under vissa förhållanden avregistrera felaktiga adress- uppgifter i aktiebolagsregistret. Den nya bestämmelsen bör införas som en ny paragraf (6 a §) i 27 kap. aktiebolagslagen. Av bestämmel- sen bör det framgå att verket ska vara skyldigt att som ett första steg förelägga bolagets ställföreträdare att komma in med en korrekt adressuppgift, om det framkommer att den registrerade adressen är felaktig. Om ställföreträdaren inte följer ett sådant föreläggande eller om bolaget saknar ställföreträdare, ska det vara möjligt för ver- ket att avregistrera den felaktiga uppgiften.

Beslutet om avregistrering innebär myndighetsutövning. Även om bolaget på ett relativt smidigt sätt kan komma till rätta med de

445

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

negativa konsekvenserna av ett sådant beslut genom att anmäla en korrekt adressuppgift, bör det finnas en möjlighet att överklaga ver- kets beslut. Denna möjlighet bör anges i 31 kap. 1 § första stycket 6 aktiebolagslagen. Ett sådant beslut ska således kunna överklagas in- om två månader från att det meddelats och då till allmän förvalt- ningsdomstol.

Ett beslut att avregistrera en felaktig adressuppgift får till följd att registreringen i aktiebolagsregistret inte längre är fullständig (jfr 2 kap. 14 § ABF). Konsekvenserna av detta blir emellertid inte sär- skilt långtgående jämfört med den situationen att det i stället före- kommer en felaktig adressuppgift i registret. Bolaget är lika svårt att nå under båda dessa förhållanden. Det bör dock framhållas att vissa åtgärder från Bolagsverkets sida förutsätter att verket har skickat ett föreläggande till bolagets senast kända adress.

Skyldigheten att använda ett bolags ”senast anmälda adress”

Bolagsverket får inte meddela förseningsavgift p.g.a. att en inlämnad kopia av en årsredovisning eller en revisionsberättelse inte är bes- tyrkt eller har någon annan lätt avhjälpt brist förrän bolagets ställ- företrädare förelagts att avhjälpa bristen. Föreläggandet får sändas med posten till den postadress som bolaget senast har anmält hos Bolagsverket (8 kap. 8 § ÅRL). Möjligheten att meddela försenings- avgift förutsätter inte att Bolagsverket skickar föreläggandet till en adress som verket med säkerhet vet att bolaget kan bli nådd på. Be- stämmelsen innebär att det är bolaget som står risken att registret inte innehåller en korrekt uppgift. Dessa förhållanden är lätt över- förbara till den aktuella situationen. Har bolaget genom att inte efterkomma ett föreläggande att inkomma med en korrekt adress gett upphov till att det inte finns en korrekt uppgift i aktiebolags- registret, står bolaget risken att det inte får del av ett föreläggande.

Även i aktiebolagslagen finns det bestämmelser som förutsätter att ett föreläggande skickas till bolagets senast kända adress innan en avgift kan tas ut. Det rör sig om de fall då Bolagsverket självmant beslutar att ett bolag ska gå i likvidation eftersom bolaget inte på föreskrivet sätt har kommit in med anmälan till verket om sådan be- hörig styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor som ska finnas enligt aktiebolagslagen (25 kap. 11 §

446

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

första stycket 1 ABL). I ett sådant ärende ska Bolagsverket förelägga bolaget samt aktieägare och borgenärer som vill yttra sig i ärendet att komma in med ett skriftligt yttrande eller efterfrågade handlingar till verket inom en viss tid. Föreläggandet ska delges bolaget, om det kan ske på annat sätt än enligt 38 och 47–51 §§ delgivningslagen (2010:1932). Bolagsverket ska kungöra föreläggandet i Post- och Inrikes Tidningar minst en månad före utgången av den utsatta tiden (25 kap. 24 § ABL). Vidare ska bolaget förpliktas att betala en sär- skild avgift för kostnaderna i likvidationsärendet. Så får bara ske om Bolagsverket senast sex veckor innan föreläggandet meddelades har skickat en påminnelse till bolaget på dess senast anmälda postadress om den brist som föreläggandet avser. Påminnelsen ska innehålla en upplysning om att bolaget kan bli skyldigt att betala en avgift om bristen inte avhjälps (25 kap. 26 § ABL).

Möjligheten att ta ut förseningsavgift enligt årsredovisningslagen

De båda ovan redovisade situationerna kan framstå som i allt väsent- ligt lika, dock vill vi framhålla att de på en principiellt viktig punkt skiljer sig åt. I årsredovisningslagen syftar föreläggandet till att möj- liggöra för myndigheten att ta ut en avgift för att bolaget inte har uppfyllt lagens krav, medan bestämmelserna i aktiebolagslagen syf- tar till att förmå bolaget att rätta till vissa brister. I det senare fallet kan möjligheten att ta ut avgift liknas vid ett vite. Det bör framhållas att ett vitesföreläggande ska delges adressaten (2 § fjärde stycket lagen [1985:206] om viten). Enligt vår bedömning är det inte något som hindrar att Bolagsverket skickar en påminnelse enligt 25 kap. 26 § aktiebolagslagen till bolagets strukna adress. Mot bakgrund av att avgiften har en viteskaraktär kan det emellertid enligt vår mening framstå som tveksamt att så sker eftersom Bolagsverket redan på förhand vet att adressen är felaktig och inte kommer leda till någon rättelse.

Enligt vår bedömning är förhållandena annorlunda när det gäller ett föreläggande enligt årsredovisningslagen. I detta fall är bolaget i dröjsmål och får enligt vår mening stå risken för att det inte finns en korrekt adress i aktiebolagsregistret. Det finns således i detta fall inte något som hindrar att Bolagsverket skickar ut en begäran om rättelse till den strukna adressen och meddelar förseningsavgiften när den

447

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

förelagda tiden passerat. Det handlar emellertid om att skicka ett föreläggande som Bolagsverket redan på förhand vet är helt verk- ningslöst. Enligt vår mening framstår en sådan ordning som märklig och onödigt byråkratiskt. Därtill skulle den motverka det syfte som legat bakom möjligheten att stryka felaktiga adressuppgifter. Av den anledningen framstår det som mest rimligt att komplettera den aktu- ella paragrafen med en bestämmelse som innebär att Bolagsverkets möjlighet att ta ut avgift, i de fall bolagets adressuppgift har strukits ur aktiebolagsregistret, inte är beroende av att verket har skickat ut ett föreläggande om rättelse.

11.5Aktieägares initiativrätt

11.5.1I dag råder en i det närmaste oinskränkt initiativrätt

En aktieägare som vill att ett ärende ska tas upp vid bolagsstämman har i dag en långtgående möjlighet att åstadkomma detta. Varje aktieägare kan, oberoende av storleken på sitt aktieinnehav, initiera ett ärende på stämman, under förutsättning att vissa i lagen angivna tidsfrister iakttas. Aktieägarens begäran ska ha kommit in till styrel- sen senast en vecka före den tidpunkt då kallelsen till bolagsstämman tidigast får utfärdas. Dock ska även en begäran som kommit in efter denna tidpunkt, efterkommas om den har kommit in i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till bolagsstämman (7 kap. 16 § ABL). Det är tillräckligt med ett innehav av en enda aktie för att initiera ett ärende, oberoende av om bolaget är ett privat bolag med en handfull ägare eller ett publikt noterat bolag med kanske hundratusentals ägare.

Varje ärende som en aktieägare begär ska tas upp på en bolags- stämma leder till att det i bolaget behöver vidtas en rad åtgärder. In- ledningsvis måste det fastställas om initiativtagaren verkligen är aktieägare i bolaget samt avgöras om initiativet utgör ett ärende som kan behandlas av en stämma. Utgångspunkten är i det senare hänse- endet att ärendet måste avse något för bolaget relevant spörsmål som kan bli föremål för beslut på stämman. Bolaget återkopplar därefter normalt till aktieägaren vilket, för det fall att bolaget kommit till slutsatsen att ärendet inte kan tas upp på bolagsstämman, kan ge upphov till diskussioner med aktieägaren. För det fall att bolagets bedömning är att ärendet kan tas upp på stämman måste det vidtas

448

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

ett antal åtgärder i samband med kallelsen till stämman. Det rör sig bl.a. om att bedöma hur initiativet ska hanteras i kallelsen, att se till att aktieägaren om möjligt också lämnar ett förslag till beslut som stämman kan ta ställning till, samt att utreda vilka majoritetskrav som gäller för beslutet och om styrelsen måste yttra sig över för- slaget. I många aktiemarknadsbolag behöver aktieägarinitiativet i praktiken också översättas till engelska. Inför stämman sker det ofta en förberedelse beträffande varje ärendepunkt och varje punkt förses med ett visst presentationsmaterial, manus m.m.

Varje aktieägarinitiativ ger således upphov till ett relativt omfat- tande administrativt arbete och kostnader för bolagen, något som är särskilt påtagligt i bolag vars aktier handlas på aktiemarknaden och andra bolag med en stor ägarkrets. Detta gäller även för sådana ären- den som saknar stöd i aktieägarkollektivet och där det redan på för- hand står klart att ärendet inte kommer vinna stämmans bifall.

11.5.2Det är vanligt med begränsningar av initiativrätten i andra länders rättssystem

Vid en internationell jämförelse framgår att i flera europeiska länder är aktieägarnas rätt att initiera stämmoärenden begränsad. I OECD Corporate Governance Factbook 2017 finns en sammanställning av hur aktieägarnas initiativrätt regleras i 47 länder (OECD-länder och icke OECD-länder som är representerade i OECD:s Corperate Governance Committee). I 85 procent av dessa länder (39 länder) har aktieägarnas initiativrätt begränsats på ett eller annat sätt. Som exempel kan nämnas Frankrike, Italien, Polen, Spanien, Storbritan- nien och Tyskland. Även i länder utanför Europa finns sådana be- gränsningar. Här kan nämnas Argentina, Australien, Indien, Japan, Hongkong och Förenta staterna.

Hur dessa begränsningar har utformats skiljer sig från land till land, men som regel bygger de på att en viss andel av aktieägarna ska stå bakom initiativet för att ett ärende ska tas upp till behandling. Bland de enda länder, förutom Sverige, som valt att inte koppla ini- tiativrätten till storleken på aktieinnehavet eller liknande, finns de övriga nordiska länderna samt Slovakien och Nya Zeeland (OECD Corporate Governance Factbook 2017 s. 56–58).

I fråga om på vilket sätt länderna valt att begränsa initiativrätten kan nämnas att i Hong Kong krävs, för att ett bolag ska ta upp en

449

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

begäran, att aktieägare som representerar åtminstone två och en halv procent av rösterna i bolaget står bakom initiativet. En begäran mås- te även tas upp om 50 aktieägare står bakom den (Ch. 622 sec. 580 Companies Ordinance). Enligt irländsk rätt krävs att ägare till minst tre procent av bolagets aktiekapital står bakom en begäran för att ett ärende ska behandlas på bolagsstämman. Dessutom ska aktieägarna representera åtminstone tre procent av det totala antalet röster för de som är röstberättigade i frågan (sec. 1104 [1] Companies Act 2014). I Storbritannien krävs att en något större andel av aktieägarna står bakom begäran. För att ett ärende ska tas upp måste ägare med minst fem procent av rösterna för samtliga som har rösträtt i frågan (”relevant right to vote”) begära detta. Ärendet ska också tas upp om det initieras av minst 100 aktieägare som innehar aktier för vilka de per person i genomsnitt har erlagt en summa om minst 100 brit- tiska pund (sec. 314 [2] Companies Act 2006).

I Tyskland krävs att aktieägarnas innehav uppgår till fem procent av aktiekapitalet eller att värdet på aktieinnehavet uppgår till 500 000 euro, för att ett ärende ska tas upp på deras begäran (§ 122 [2] Aktiengesetz). I Österrike ställs samma krav på andel av aktiekapita- let (fem procent), men dessutom måste aktierna ha innehafts under åtminstone tre månader innan begäran sker (§ 109 [1] Aktien- gesetz).

11.5.3En modernisering av initiativrätten i publika aktiebolag

Förslag: Möjligheten för aktieägare i publika aktiebolag att begä- ra att ett ärende ska behandlas på bolagsstämman ska begränsas. För att ett ärende ska tas upp ska det krävas att ägare till minst en tiotusendel av samtliga aktier i bolaget eller minst 25 aktieägare står bakom begäran.

En begränsning kan förväntas minska bolagens administration

Som framgått ovan ger den i det närmaste oinskränkta initiativrätten upphov till såväl merarbete som kostnader för aktiebolagen. Dessa effekter är särskilt påtagliga i bolag vilkas aktier är föremål för handel på aktiemarknaden. Men även i andra publika aktiebolag, med en stor

450

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

spridning av aktieägandet, kan den i det närmaste obegränsade initia- tivrätten ge upphov till ett omfattande merarbete. Det är inte möjligt att göra skillnad mellan olika ärenden och det innebär att dessa åt- gärder även måste vidtas i fråga om initiativ från aktieägare med ett mycket begränsat innehav och där det redan på förhand står klart att det saknas stöd för förslaget i aktieägarkollektivet. I dessa situatio- ner innebär den nuvarande ordningen ett resursslöseri, som ytterst drabbar aktieägarkollektivet och som inte uppvägs av något reellt skyddsintresse.

Förutom ökade kostnader, leder den obegränsade initiativrätten till att det på bolagsstämman måste läggas tid på att hantera ärenden som i det stora flertalet aktieägares ögon framstår som meningslösa. Om ett ärende ska tas upp på stämman kan inte stämmoordföranden

– till skillnad från vad som är fallet i samband med frågestunden – påverka hur mycket tid behandlingen ska få ta i anspråk. Således tar den typen av initiativärenden, även när stämman leds av en skicklig ordförande, tid och fokus från frågor som av det absoluta flertalet aktieägare uppfattas som mer relevanta. Det kan på goda grunder ifrågasättas om en enskild aktieägare med ett mycket begränsat aktieinnehav ska tillåtas ha ett sådant inflytande över en bolags- stämma.

Mot det nyss redovisade kan hävdas att initiativrätten utgör en viktig möjlighet för aktieägare att göra sin röst hörd och att en be- gränsning av denna rätt skulle innebära en inskränkning av en aktie- ägares rättigheter i bolaget. Det bör dock framhållas att de initiativ- ärenden som är av intresse i det här sammanhanget, är de ärenden där aktieägaren som regel inte har möjlighet att vinna bifall och utöva något reellt inflytande. Därmed utgör en begränsning av initiativrät- ten inte någon begränsning av aktieägarens inflytande i en egentlig mening. Det är vidare av betydelse att de åtgärder som diskuteras här inte kommer ha någon inverkan på en enskild aktieägares frågerätt i samband med bolagsstämman. Aktieägaren kommer således även i fortsättning att kunna ställa frågor inom de ramar som anges i aktiebolagslagen och på så sätt göra sin röst hörd (jfr 7 kap. 32–35 §§ ABL). Därtill bygger de minoritetsregler som redan i dag finns i aktiebolagslagen på principen att ett antal aktieägare kan behöva gå samman för att uppnå det aktieinnehav som krävs för minoritets- rättigheternas utövande. Det saknas skäl att i detta sammanhang överväga någon annan lösning. Därmed skulle den aktieägare som

451

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

vill att ett ärende ska behandlas på stämman även i fortsättningen kunna göra detta genom att försöka samverka med andra aktieägare.

Sammantaget gör de nyss redovisade förhållandena att en be- gränsning av initiativrätten kommer ha mycket liten eller ingen egentlig inverkan alls på en enskild aktieägares rättigheter. Vid denna bedömning och med hänsyn till de fördelar som en sådan ordning kan förväntas medföra för det stora flertalet av aktieägarna och i fråga om bolagens administration, framstår det som uppenbart att fördelarna med en viss begränsning av aktieägarnas initiativrätt väger tyngre än eventuella nackdelar. En ändring i den riktningen skulle även innebära att svensk aktiebolagsrätt i denna del utformas på lik- nande sätt som i majoriteten av OECD:s medlemsländer. Det fram- står som rimligt att det, i takt med ett ökat internationellt ägande i svenska aktiebolag, i denna fråga sker en anpassning av den svenska lagstiftningen. Av dessa skäl anser vi att bestämmelserna om aktie- ägares initiativrätt bör moderniseras på så sätt att det sker en viss begränsning av denna rätt i publika aktiebolag.

Initiativrätten i privata aktiebolag bör inte begränsas

Även i privata aktiebolag kan en i det närmaste oinskränkt initiativ- rätt ge liknande resultat som i ett publikt aktiebolag. Det talar i och för sig för att initiativrätten bör begränsas även i dessa bolag. I jäm- förelse med publika aktiebolag utgör dock de privata aktiebolagen en tämligen heterogen grupp. I den gruppen återfinns allt från bolag där ägandet är spritt i en tämligen vid krets, till bolag där ägandet är fördelat på någon eller några få aktieägare. I de senare bolagen kan en begränsning av initiativrätten – som exempelvis innebär att en viss andel av aktierna i bolaget måste stå bakom initiativet – få långtgåen- de konsekvenser för en aktieägare med ett litet innehav. Till skillnad från ett aktiebolag med många aktieägare, kan en aktieägare i ett privat aktiebolag med en begränsad ägarspridning få svårigheter att samverka med andra aktieägare för att uppnå det minoritetsinnehav som krävs. Således kan en begränsning leda till att aktieägare med ett litet aktieinnehav helt utestängs från möjligheten att påverka vad som ska behandlas vid bolagsstämman.

Det skulle i och för sig vara möjligt att motverka sådana konse- kvenser genom att låta en begränsning av initiativrätten enbart gälla

452

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

i privata aktiebolag där aktieägandet exempelvis är spritt på minst tio aktieägare. En sådan bestämmelse riskerar dock att bli komplicerad. Sett till de negativa konsekvenser som en begränsning kan medföra i privata bolag för en enskild aktieägare och att de problem som de nuvarande bestämmelserna kan ge upphov till inte är lika fram- trädande hos dessa bolag, är vår bedömning att det inte bör införas en liknande begränsning för privata aktiebolag.

Begränsningen bör utgå från ett innehav av ett visst antal av bolagets totala antal aktier

Som framgått ovan har länderna inom OECD valt att utforma be- gränsningarna av initiativrätten på olika sätt. Ett vanligt förekom- mande tillvägagångssätt är dock att det krävs att aktieägare med en viss andel av bolagets aktier står bakom en begäran. Liknande be- stämmelser finns redan i dag i aktiebolagslagen, genom att lagstifta- ren har gett möjlighet för minoritetsägare att utöva inflytande i vissa frågor. Som exempel kan nämnas bestämmelsen om att en aktieägar- minoritet har möjlighet att begära att det ska hållas en extra bolags- stämma. En sådan stämma ska hållas om ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget begär detta (7 kap. 13 § andra stycket ABL). Ett annat exempel är bestämmelserna som ger möjlighet för ägare till minst en tiondel av samtliga aktier i bolaget att begära att årsstämman ska besluta om utdelning av hälften av vad som återstår av årets vinst enligt den fastställda balansräkningen, sedan vissa i aktiebolagslagen specificerade avdrag har gjorts, s.k. minoritetsut- delning (18 kap. 11 § första stycket ABL).

Som kommer att framgå i det följande representerar även tio procent av samtliga aktier – framförallt i bolag vilkas aktier handlas på aktiemarknaden – ett betydande aktieinnehav och därmed ett be- tydande kapitalvärde. Det innebär enligt vår bedömning att det inte är realistiskt att utgå från nivån på de minoritetskrav som redan finns i aktiebolagslagen när det kommer till att utforma en begränsnings- regel för initiativrätten. Däremot är en rimlig utgångspunkt att regeln utformas på så sätt att det – i likhet med andra minoritets- regler – ska krävas att aktieägare med en viss andel av bolagets samt- liga aktier står bakom initiativet för att det ska tas upp på stämman.

Som nämnts tidigare är syftet med att införa en begränsnings- regel att minska belastningen på publika aktiebolag i fråga om sådana

453

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

aktieägarinitiativ som saknar förankring i aktieägarkollektivet. Om det krävs ett allt för stort aktieinnehav finns det en risk för att även sådana initiativ där det finns, eller skulle kunna finnas, ett visst stöd hos övriga aktieägare kommer att uteslutas. Vid en avvägning mellan intresset av att minska den administrativa bördan för aktiebolagen och intresset av att aktieägarinitiativ även i fortsättningen ska kunna fylla en funktion för aktieägarminoriteter, framstår det enligt vår mening som rimligt att kravet för att utöva initiativrätten sätts be- tydligt lägre än tio procent.

Gränsen bör dras vid ett innehav av en tiotusendel av det totala antalet aktier i bolaget

Avsikten är att bestämmelsen ska avse samtliga publika aktiebolag. Det är emellertid en tämligen heterogen grupp i fråga om såväl det totala antalet aktier i bolagen som bolagens och därmed aktiernas marknadsvärde. Förhållandena kan exemplifieras med siffrorna i tabell 11.1 nedan avseende tio aktiebolag med aktier som är föremål för handel på aktiemarknaden.

I ett stort bolag som exempelvis Swedbank skulle en begränsning till 1 procent av bolagets samtliga aktier innebära att det skulle krävas ett innehav av drygt 10 miljoner aktier för att kunna initiera ett ären- de och en begränsning till 0,1 procent innebära att det skulle krävas drygt 1 miljon aktier. En gräns vid någon av dessa nivåer skulle enligt

454

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

även den ge en rätt begränsad effekt i bolag med ett relativt litet antal aktier, se tabell 11.3. För att regeln ska framstå som meningsfull bör gränsen enligt vår bedömning sättas högre En gräns om en tiotusen- del av ett bolags totala antal aktier skulle ge följande resultat:

Här uppnås enligt vår mening en mer rimlig balans mellan de större och mindre bolagen. Det kan i och för sig hävdas att gränsen får allt för stor effekt i de största bolagen, som exempelvis Telia och Swed- bank. Vi vill av den anledningen återigen framhålla att det kommer vara möjligt för flera aktieägare att gå samma för att uppnå det inne- hav som krävs. Det finns således exempelvis inte något krav på att en aktieägare ensam ska inneha exempelvis 113 201 aktier för att kunna begära att ett ärende ska tas upp stämman i Swedbank. Av- görande för om ett ärende ska tas upp på stämman är i stället om de aktieägare som står bakom begäran tillsammans har ett innehav som uppgår till det nyssnämnda antalet aktier när begäran lämnas in till bolaget.

Vår bedömning är att en rimlig balans uppnås om gränsen dras vid en tiotusendel av det totala antalet aktier i bolaget.

Ärende bör även tas upp om ett antal aktieägare står bakom förslaget

Som framgått ovan är de publika aktiebolagen en tämligen disparat grupp och det är svårt att utforma en regel som i samtliga bolag

456

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

skapar en rimlig nivå i fråga om hur stort aktieinnehav som ska krä- vas för att kunna initiera ett stämmoärende. Med den nuvarande aktiekursen kommer den föreslagna gränsen innebära att det i Swed- bank, Telia och Ericsson krävs investeringar om cirka 15–20 miljoner kronor för att en – eller flera samverkande – aktieägare ska kunna begära att ett ärende tas upp på respektive bolagsstämma. Det skulle kunna få till följd att även initiativ som har viss förankring i aktie- ägarkollektivet, och där det finns ett berättigat intresse att de tas upp på stämman, blir uteslutna. En möjlighet att motverka detta vore att sätta gränsen ännu lägre. Mot detta talar dock det faktum att det i gruppen publika aktiebolag även finns mindre bolag och för att be- gränsningsregeln ska få avsedd effekt även i dessa bolag kan gränsen inte sättas allt för lågt.

I stället för att sätta gränsen alltför lågt skulle man emellertid kunna införa en alternativ möjlighet för aktieägare att begära att ett ärende ska tas upp på stämman, nämligen om ett visst minsta antal aktieägare står bakom begäran. En sådan ordning finns i Hongkong och innebär där att ett ärende även ska tas upp om minst 50 aktie- ägare står bakom begäran. En sådan reglering skulle medföra att även aktieägare i stora bolag som tillsammans har ett aktieinnehav som understiger en tiotusendel av det totala antalet aktier kan utnyttja initiativrätten. Därmed skulle en sådan reglering fungera som en viss motvikt till den andra begränsningsregeln och förhindra att den får allt för långtgående konsekvenser. Denna begränsningsregel bygger på att den aktieägare som anser att visst ärende bör tas upp på stäm- man måste ta kontakt med andra aktieägare och intressera dem för frågan. För att detta inte ska framstå som oöverstiglig och det aktu- ella alternativet framstå som realistiskt, bör enligt vår mening grän- sen dras vid att minst 25 aktieägare ska stå bakom begäran.

Det innebär således vi föreslår en begränsning av initiativrätten i publika aktiebolag, på det sättet att styrelsen ska vara skyldig att på begäran ta upp ett ärende på dagordningen för en bolagsstämma en- dast om ägare till minst en tiotusendel av samtliga aktier i bolaget eller 25 aktieägare står bakom denna.

457

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

11.6Verkställande direktörs firmateckningsrätt m.m.

Förslag: Bestämmelsen om en verkställande direktörs firmateck- ningsrätt ska justeras på så sätt att han eller hon alltid har rätt att företräda bolaget och teckna dess firma beträffande sådana upp- gifter som han eller hon får sköta.

Kravet på att till särskild firmatecknare inte får utses någon som inte avser att ta del verksamheten ska tas bort.

Verkställande direktörs rätt att företräda bolaget och teckna dess firma

Den verkställande direktören i ett aktiebolag ansvarar för bolagets löpande förvaltning och ska i detta arbete följa styrelsens riktlinjer och anvisningar (8 kap. 29 § första stycket ABL). Det innebär att den verkställande direktören ska sköta bolagets löpande förvaltning, dvs. alla åtgärder som inte med hänsyn till omfattningen och arten av bolagets verksamhet är av osedvanlig beskaffenhet eller stor be- tydelse. Vidare får den verkställande direktören vidta åtgärder som faller utanför den löpande förvaltningen utan styrelsens bemyn- digande, om styrelsens beslut inte kan avvaktas utan väsentlig olägenhet för bolagets verksamhet. I sådana fall ska styrelsen så snart som möjligt underrättas om åtgärden (8 kap. 29 § andra stycket ABL). Slutligen ska den verkställande direktören vidta de åtgärder som är nödvändiga för att bolagets bokföring ska fullgöras i över- ensstämmelse med lag och för att medelsförvaltningen ska skötas på ett betryggande sätt (8 kap. 29 § tredje stycket ABL).

För att en verkställande direktör ska kunna utföra sina arbets- uppgifter krävs att han eller hon har rätt att företräda bolaget. Denna rätt regleras i 8 kap. 36 § aktiebolagslagen, där det anges att den verk- ställande direktören alltid får företräda bolaget och teckna dess firma beträffande uppgifter som han eller hon ska sköta enligt 29 § i samma kapitel (vår kursivering). Vid en strikt tolkning av de aktuella lag- rummen innebär den nuvarande regleringen att den verkställande direktören inte har rätt att företräda bolaget och teckna dess firma vid sådana brådskande åtgärder som den verkställande direktören en- ligt 8 kap. 29 § andra stycket aktiebolagslagen, under vissa förutsätt- ningar, får sköta. En ordning där den verkställande direktören inte får teckna bolagets firma i samband med brådskande åtgärder skulle

458

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

utgöra ett effektivt hinder mot att de brådskande åtgärderna verklig- en blir utförda. Det kan knappast ha varit lagstiftarens avsikt att på ett sådant sätt lägga en död hand över den verkställande direktörens möjlighet att agera utan att behöva avvakta styrelsens beslut.

Av sagda skäl bör enligt vår mening 8 kap. 36 § aktiebolagslagen justeras på så sätt att den verkställande direktören alltid får företräda bolaget och teckna dess firma beträffande uppgifter som han eller hon får sköta enligt 29 § i samma kapitel. Därmed kommer firma- teckningsrätten att omfatta alla de uppgifter som ingår i 8 kap. 29 § aktiebolagslagen och en sådan ordning överensstämmer även med regleringen i 1975 års aktiebolagslag i dess ursprungliga lydelse där det angavs att verkställande direktören hade firmateckningsrätt i alla de frågor som ”ankom” på honom eller henne (8 kap. 12 § 1975 års ABL). Paragrafen fick sin nuvarande lydelse genom SFS 1998:760 och avsikten var inte att genom ändringen förändra paragrafens sak- liga innehåll (prop. 1997/98:99 s. 222).

Ändring av bestämmelserna om särskild firmatecknare

Utöver vad som redovisats ovan får styrelsen bemyndiga en styrelse- ledamot, den verkställande direktören eller någon annan att företrä- da bolaget och teckna dess firma (särskild firmatecknare). Minst en av de särskilda firmatecknarna ska vara bosatt inom EES. Om det finns särskilda skäl, får Bolagsverket i ett enskilt fall besluta om undantag från bosättningskravet. I övrigt ska bestämmelserna i 8 kap. 31, 32 och 34 §§ aktiebolagslagen tillämpas på en firmateck- nare som inte är styrelseledamot eller verkställande direktör (8 kap. 37 § första och andra styckena ABL). Av 8 kap. 32 § aktiebolagslagen framgår att till särskild firmatecknare får inte utses någon som inte avser att ta del i sådan verksamhet som enligt aktiebolagslagen an- kommer på den särskilda firmatecknaren.

Den senare bestämmelsen har tillkommit för att förhindra att en s.k. målvakt utses till verkställande direktör. En bestämmelse med samma innehåll finns beträffande styrelseledamöter (8 kap. 12 § ABL). Bestämmelserna infördes i 1975 års aktiebolagslag genom SFS 2001:932 och i förarbetena uttalas att avsikten med ändringen är att hindra att målvakter utses just till verkställande direktörer eller

459

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

styrelseledamöter. Särskilda firmatecknare berördes inte i detta sam- manhang (prop. 2000/01:150 s. 76–79). Dock kom även de särskilda firmatecknarna, genom en hänvisning till de bestämmelser som reg- lerade verkställande direktör, att omfattas av det s.k. målvaktsför- budet (8 kap. 31 § andra stycket jfr 8 kap. 27 § 1975 års ABL). Det verkar således som att särskilda firmatecknare har kommit att omfat- tas av det aktuella kravet av misstag. Eftersom en särskild firmateck- nare – till skillnad från en styrelseledamot eller en verkställande direktör – inte kan användas för att dölja ett bolags verkliga ledning eller som målvakt för bolagets åtaganden i förhållanden till tredje man, synes inte heller den aktuella bestämmelsen fylla någon egent- lig funktion. I syfte att förenkla och tydliggöra bestämmelsen an- gående särskilda firmatecknare bör det aktuella kravet strykas från bestämmelsen.

11.7Reglerna om avstämningsdag

Under utredningsarbetet har vi blivit uppmärksammade på att det kan finnas skäl att göra vissa ändringar av aktiebolagslagens bestäm- melser om bl.a. avstämningsdag. Skälen för detta är att den nuvaran- de ordningen dels kan leda till att aktieägare som innehar aktier via intermediärer på avstämningsdagen inte kan rösträttsregistrera sig, dels inte är förenlig med MSGM. För en mer utförlig problem- beskrivning se avsnitt 11.7.3.

11.7.1Avstämningsdagens funktion

Avstämningsdagen utgör en viss fastställd dag då en aktieägare måste vara införd i ett avstämningsbolags aktiebok för att kunna utöva vis- sa rättigheter i bolaget. Det rör sig om såväl ekonomiska rättigheter (exempelvis ta emot vinstutdelning) som förvaltningsrättigheter (delta i bolagsstämman). För att en aktieägare ska kunna utöva eko- nomiska rättigheter krävs att denne på avstämningsdagen dessutom är införd i det av värdepapperscentralen förda avstämningsregistret enligt 4 kap. lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument. Den aktieägare som på avstämningsdagen är införd såväl i aktieboken som avstämningsregistret ska – enligt huvudregeln i 4 kap. 39 § aktiebolagslagen – antas vara behörig att

460

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

1.ta emot nya aktier vid fondemission,

2.ta emot teckningsrätt vid nyemission av aktier eller emission av teckningsoptioner eller konvertibler,

3.ta emot vinstutdelning,

4.ta emot betalning i samband med minskning av aktiekapitalet för återbetalning till aktieägarna, och

5.ta emot betalning i samband med utskiftning vid bolagets likvida- tion.

När det gäller rätten att delta på bolagsstämman i ett avstämnings- bolag är det tillräckligt om aktieägaren är införd i aktieboken på av- stämningsdagen. Avstämningsdagen infaller fem vardagar före bo- lagsstämman (7 kap. 2 § första stycket och 28 § tredje stycket ABL). För att en aktieägare som innehar sina aktier via en förvaltare (s.k. förvaltarregistrerade aktier) ska kunna delta vid bolagsstämman krävs att denne begär att tillfälligt få bli införd i aktieboken. Efter avstämningsdagen ska aktieägaren strykas från aktieboken (5 kap. 15 § ABL). Denna process kallas för rösträttsregistrering.

11.7.2Förvaltarregistrerade aktier

I ett avstämningsbolag vars aktier är kontoförda enligt lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument gäller att aktierna – mer exakt den faktiska äganderätten till sådana aktier – antingen kan hållas på ett avstämningskonto i ett avstäm- ningsregister eller via en förvaltare. I avsnitt 5.2.2 finns en redo- görelse för vilka aktörer som av en svensk värdepapperscentral kan antas som förvaltare.

För att en aktieägare ska kunna inneha aktierna direkt på ett av- stämningskonto krävs att ett kontoförande institut, hos värdepap- perscentralen, öppnar ett s.k. VP-konto i aktieägarens namn (s.k. ägarkonto), på vilket aktieinnehavet kontoförs.

Aktieägare som har låtit förvaltarregistrera sina aktier via en för- valtare har varken ett avstämningskonto eller ett VP-konto, utan har i stället en depå hos förvaltaren, som i sin tur har ett VP-konto hos värdepapperscentralen (s.k. förvaltarkonto). På förvaltarkontot

461

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

markeras att förvaltaren innehar aktierna för annans räkning. I prak- tiken anges det som ”i ägares ställe”.

Av avsnitt 5.2.2 framgår att den f.n. enda svenska värdepappers- centralen är Euroclear. Samtliga aktier i ett avstämningsbolag ska kontoföras på avstämningskonton. Det sker via ägar- eller förvaltar- konton i Euroclears tekniska system (det s.k. VPC-systemet). För kontoförda aktier i avstämningsbolag gäller som huvudregel att det är innehavaren av ägar- och/eller förvaltarkontot – även kallad kon- tohavaren – som förs in i aktieboken (5 kap. 13 § ABL). Förvaltar- registrerade aktieägare förs inte in i aktieboken utan i en separat för- teckning kallad förvaltarförteckning. Som redan nämnts i avsnitt

5.2.2är förvaltare med aktieinnehav på förvaltarkonton skyldiga att till Euroclear rapportera vilka som i förvaltarens system har ett aktie- innehav antecknat på depå (3 kap. 12 § kontoföringslagen). Praxis i dag är att förvaltare kan inrapportera även intermediärer som aktie- ägare i förvaltarförteckningen, om det är en intermediär som har låtit förvaltarregistrera aktierna.

I fråga om aktier som är förvaltarregistrerade på avstämnings- dagen gäller att förvaltaren utövar de ekonomiska rättigheter som omfattas av 4 kap. 39 § aktiebolagslagen i aktieägarens ställe. Förval- taren tilldelar motsvarande rättigheter till de aktieägare som är regi- strerade som sådana i förvaltarens depåsystem. När det gäller möjlig- heten att delta i bolagsstämman gäller en annan ordning. Inför bo- lagsstämman tas det fram en särskild aktiebok (s.k. bolagsstämmo- aktiebok) i vilken även ägare till förvaltarregistrerade aktier kan låta sig införas genom den ovan beskrivna rösträttsregistreringen. Bo- lagsstämmoaktieboken tar bara sikte på förvaltningsrättigheten att delta i stämman. Av den anledningen kan även aktieägare som saknar avstämningskonto föras in i aktieboken. När så sker reduceras för- valtarens innehav ”i ägarens ställe” i motsvarande mån. Detta för att summan av bolagets totala antal aktier ska vara oförändrad. Inför en bolagsstämma skapas inte någon förvaltarförteckning.

11.7.3Den nuvarande ordningen kan leda till diskrepanser

Processen för framtagande av aktiebok och förvaltarförteckning

Euroclears arbete med att ta fram aktiebok och förvaltarförteckning i ett avstämningsbolag består i dag av följande steg:

462

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

1.Euroclear gör en avstämning efter avstämningsdagens slut, dvs. på avstämningsdagens kväll (vid ca kl. 21.00).

2.Resultatet av avstämningen – aktieägare eller andra rättighets- havare med egna VP-konton och förvaltare med förvaltarregistre- rade aktier – förs in i avstämningsbolagets aktiebok.

3.Aktieboken är klar morgonen efter avstämningsdagen.

4.På basis av aktieboken fastställer Euroclear hur många förvaltar- registrerade aktier som respektive förvaltare innehade per av- stämningsdagen.

5.Euroclear begär in uppgifter angående de förvaltarregistrerade aktierna.

6.De uppgifter som rapporteras in från förvaltarna läggs till grund för en förvaltarförteckning. Förvaltarförteckningen är i normal- fallet klar den tredje eller femte bankdagen efter avstämnings- dagen. I förteckningen antecknas de aktieägare som har en depå direkt hos den som är antagen som förvaltare av Euroclear. Såle- des ingår inte aktieägare med depå hos exempelvis ett utländskt institut som inte är antaget som förvaltare enligt lagen om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument.

Processen för framtagande av bolagsstämmoaktieboken

Bolagsstämmoaktieboken innehåller uppgifter om dels de aktieägare som finns i aktieboken, dels de aktieägare som valt att rösträttsregi- strera sig inför stämman. I det senare fallet är det fråga om dels aktieägare som upptagits i förvaltarförteckningen, dels andra aktie- ägare som innehar aktier via aktörer som inte är antagna som förval- tare av Euroclear. Enligt den nuvarande ordningen måste aktieägare vara rösträttsregistrerade på avstämningsdagen för att ha rätt att rös- ta på stämman. De förvaltare som är antagna av Euroclear kan lämna uppgifter till Euroclear fram till kl. 20.50 på avstämningsdagen, dvs. innan Euroclear gör sin avstämning enligt punkten 1 ovan.

Euroclears arbete med att tar fram bolagsstämmoaktieboken i ett avstämningsbolag består av följande steg:

1.Förvaltare kan påbörja rösträttsregistreringen av förvaltarregi- strerade aktier 20 kalenderdagar före bolagsstämman.

463

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

2.Sista tillåtna tidpunkt för rösträttsregistrering är kl. 20.50 på av- stämningsdagen. Euroclear gör en avstämning ca kl. 21.00 och därefter sker en ”körning” som resulterar i den slutliga bolags- stämmoaktieboken. Detta sker fem vardagar före bolagsstämman (jfr 7 kap. 28 § tredje stycket ABL).

3.På morgonen efter avstämningsdagen, dvs. fyra vardagar före bolagsstämman, är bolagsstämmoaktieboken färdigställd.

4.Bolaget får tillgång till bolagsstämmoaktieboken fyra vardagar före bolagsstämman.

5.Uppgifterna i bolagsstämmoaktieboken läggs till grund för röst- längden enligt 7 kap. 29 § aktiebolagslagen. Det sker en avstäm- ning mellan uppgifterna i bolagsstämmoaktieboken och de an- mälningar som skickats in till bolaget. De aktieägare som finns med i bolagsstämmoaktieboken och har anmält sig till stämman skapar grunden till röstlängden.

6.Dagen för stämman.

I vissa fall finns det en risk för att rösträttsregistrering inte hinner ske

I samband med rösträttsregistreringen kan det även komma uppgif- ter till Euroclear från intermediärer. I dessa innehavskedjor kan det förekomma ”deadlines” som infaller tidigare än kl. 20.50 på avstäm- ningsdagen. Skälet till det är att den förvaltare som ska genomföra rösträttsregistreringen måste få tillgång till uppgifterna innan Euro- clears deadline infaller. I teorin innebär det att ju längre innehavs- kedjan är, desto tidigare måste aktieägaren göra sin rösträttsregistre- ring.

Den nuvarande ordningen innebär en risk för att det inte hinner ske någon rösträttsregistrering för aktier som flyttas mellan konton i förvaltarens eller underliggande intermediärs depåsystem på eller direkt inför avstämningsdagen. Det nuvarande systemet kan således ge upphov till tidsmässiga förskjutningar och de i sin tur kan leda till diskrepanser mellan å ena sida bolagsstämmoaktieboken och å andra sidan vad som finns angivet i förvaltarens och/eller intermediärernas depåsystem per avstämningsdagens kväll. Den yttersta konsekven- sen av detta är att en person som är aktieägare per avstämningsdagen inte kan utöva sin rösträtt på stämman.

464

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

Market Standards for General Meetings

Av betydelse i sammanhanget är även MSGM som har tagits fram av en arbetsgrupp bestående av representanter för ett antal europeiska organisationer. Det rör sig om bl.a. EuropeanIssuers, Institute of Chartered Secretaries and Administrators – Registrars Group, Cen- tral Securities Depositories m.fl. Syftet med MSGM är att undanröja hinder för det fria flödet av information mellan bolagen och aktie- ägarna (end investor). Enligt standard 3.2 och 3.3 i MSGM ska pro- cessen inför bolagsstämman bestå av följande steg:

1.Kallelse till bolagsstämman.

2.Avstämningsdag.

3.Sista dag för rösträttsregistrering.

4.Sista dag för anmälan till bolagsstämman.

5.Bolagsstämman.

Mellan punkterna 3 och 4 får det förflyta maximalt tre bankdagar och mellan punkterna 4 och 5 maximalt två bankdagar. Uppgifter som vi fått del av gör gällande att kommissionen kommer att lägga bl.a. MSGM till grund för sitt arbete med att ta fram kompletterande genomförandeakter. Om så är fallet kan det finnas ett behov av att göra aktiebolagslagens bestämmelser kompatibla med MSGM.

11.7.4Reglerna bör inte ändras för närvarande

Bedömning: Det bör för närvarande inte ske någon ändring av aktiebolagslagens bestämmelser som reglerar rösträttsregistre- ring och avstämningsdag. Vidare bör det för närvarande inte in- föras någon bestämmelse som reglerar sista dag för anmälan till bolagsstämman i avstämningsbolag.

För att dels förhindra att det uppstår diskrepanser mellan uppgifter- na som finns i förvaltarnas och intermediärernas depåsystem och uppgifterna i bolagsstämmoaktieboken, dels anpassa svensk rätt till MSGM skulle det behöva ske vissa ändringar i aktiebolagslagen.

465

Övriga bolagsrättsliga frågor

Ds 2018:15

Den första ändringen skulle syfta till att särskilja avstämnings- dagen från sista dagen för rösträttsregistreringen. Om dessa båda moment förläggs till skilda dagar skulle intermediärerna ges ökad möjlighet att rösträttsregistrera sådana aktier som förvärvats nära in- på eller på avstämningsdagen. Detta skulle kunna uppnås med föl- jande process:

1.Euroclear gör en avstämning på avstämningsdagens kväll (vid cirka kl. 21.00). Detta sker sex bankdagar före bolagsstämman.

2.Resultatet av avstämningen – aktieägare med egna VP-konton och förvaltare som innehar aktier för annans räkning (förvaltar- registrerade aktier) – förs in i avstämningsbolagets bolagsstäm- moaktiebok.

3.På morgonen efter avstämningsdagen, dvs. fem bankdagar före bolagsstämman, innehåller bolagsstämmoaktieboken aktieägare med egna VP-konton och förvaltarregistrerade aktier som låtit rösträttsregistrera sina aktier.

4.Förvaltarna ges möjlighet att fortsätta rösträttsregistrera aktie- ägare som önskar detta. Möjligheten till fortsatt rösträttsregistre- ring och korrigering av redan gjorda registreringar pågår hela den femte och fjärde bankdagen före bolagsstämman.

5.På kvällen för den fjärde bankdagen före bolagsstämman gör Euroclear en körning, som resulterar i den slutliga bolagsstäm- moaktieboken. På morgonen därefter – dvs. tre bankdagar före bolagsstämman – är bolagsstämmoaktieboken färdigställd.

6.Bolaget får tillgång till bolagsstämmoaktieboken tre bankdagar före bolagsstämman.

7.Uppgifterna i bolagsstämmoaktieboken läggs till grund för röst- längden enligt 7 kap. 29 § aktiebolagslagen. Det sker en avstäm- ning mellan uppgifterna i bolagsstämmoaktieboken och de an- mälningar som skickats in till avstämningsbolaget. De aktieägare som finns med i bolagsstämmoaktieboken och har anmält sig till stämman skapar grunden till röstlängden.

8.Dagen för stämman.

466

Ds 2018:15

Övriga bolagsrättsliga frågor

De centrala skillnaderna mellan den ovan beskrivna ordningen och vad som gäller i dag är dels att avstämningsdagen skulle infalla sex bankdagar i stället för fem vardagar före bolagsstämman, dels att rösträttsregistrering skulle kunna ske efter avstämningsdagen. Den senare ändringen skulle i sin tur innebära att avstämningsbolaget skulle få tillgång till den färdigställda bolagsstämmoaktieboken tre bankdagar i stället för fyra vardagar före stämman. I normalfallet är en av de fyra vardagarna en arbetsfri lördag, varför det motsvarar tre bankdagar. Ändringen skulle därmed sannolikt inte leda till en ökad tidspress för avstämningsbolagen.

Den andra ändringen skulle syfta till att harmonisera svensk rätt med MSGM. Enligt standard 3.2 i MSGM får det vara som mest två bankdagar mellan sista dagen för anmälan till bolagsstämman och själva stämman. Denna fråga är i dag inte reglerad i aktiebolagslagen. För det fall ett bolag i sin bolagsordning kräver att det ska ske en anmälan till stämman, får sista dag för anmälan inte vara söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, julafton eller nyårs- afton och inte infalla tidigare än femte vardagen före bolagsstämman (7 kap. 2 § andra stycket ABL). För att få aktiebolagslagens bestäm- melser att överensstämma med MSGM, skulle det vara nödvändigt att införa en ny bestämmelse som reglerar när sista dag för anmälan till bolagsstämman senast måste infalla. Emellertid skulle det inte vara möjligt att med utgångspunkt i den ovan beskrivna ordningen för rösträttsregistrering införa en reglering där det som mest är två bankdagar mellan sista dag för anmälan och bolagsstämman. Detta eftersom avstämningsbolaget måste ges möjlighet att under tre bankdagar närmast före bolagsstämman med utgångspunkt i bolags- stämmoaktieboken och anmälningar ta fram röstlängden. Det sagda innebär att det skulle vara nödvändigt att föreskriva att sista dagen för anmälan är fyra bankdagar före stämman.

Även om det inte är möjligt att få den nya ordningen fullt ut kompatibel med MSGM, skulle de ovan skisserade ändringarna inne- bära att reglerna i vart fall ligger närmare vad som föreskrivs. Därtill skulle ändringarna motverka diskrepanser mellan bolagsstämmo- aktieboken och depåsystemen per avstämningsdagens kväll. Det senare förhållandet är enligt vår mening ett tungt vägande skäl, som gör att det förr eller senare måste ske en reform i linje med det ovan redovisade. Vad som emellertid får oss att detta i sammanhang avstå från att lämna några förslag i den riktningen, är att vi ännu inte sett

467

12Ikraftträdande- och övergångs- bestämmelser

Förslag: 3 a kap. lagen om värdepapperscentraler och konto- föring av finansiella instrument och ändringarna aktiebolagslag- en, med anledning av artikel 3 a–3 c i aktieägarrättighetsdirekti- vet, ska träda i kraft den 1 september 2020. Övriga författnings- förslag ska träda i kraft den 1 juni 2019.

Värdepapperscentraler och förvaltare ska inte tillämpa 3 kap.

12 a, 12 b och 14–16 §§ lagen om värdepapperscentraler och kon- toföring av finansiella instrument förrän från och med den 1 sep- tember 2020. Vidare ska de tillämpa den äldre lydelsen av 3 kap. 12 § till och med den 31 augusti 2020.

Skyldigheten för röstningsrådgivare, institutionella investera- re och kapitalförvaltare att lämna årliga redogörelser och kapital- förvaltares skyldighet att lämna information till institutionella investerare ska tillämpas första gången 2020.

I publika noterade aktiebolag ska bestämmelserna om riktlin- jer för ersättning till ledande befattningshavare tillämpas första gången 2020. Bestämmelserna om skyldigheten att lägga fram en ersättningsrapport ska tillämpas första gången 2021. Bestämmel- serna i den tidigare lydelsen av 8 kap. 51 § andra och tredje stycke- na aktiebolagslagen ska tillämpas i aktiebolag, vars aktier är upp- tagna till handel på en reglerad marknad i Sverige, i samband med årsstämman 2020.

Det nya kapitlet i aktiebolagslagen om väsentliga transaktio- ner med en närstående part ska inte tillämpas på transaktioner som bolaget beslutat om men inte slutfört innan kapitlet trädde i kraft. Skyldigheten att summera transaktioner enligt 8 a kap. 4 § andra stycket aktiebolagslagen ska inte gälla transaktioner som ägt rum före ikraftträdandet.

469

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Ds 2018:15

Merparten av förslagen ska träda i kraft den 1 juni 2019

Enligt direktivet ska medlemsstaterna senast den 10 juni 2019 sätta i kraft de lagar, förordningar och administrativa författningar som är nödvändiga för att följa direktivet (artikel 2.1 första stycket i änd- ringsdirektivet). Medlemsstaterna ges emellertid möjlighet att trots det nyss sagda senarelägga ikraftträdandet i fråga om de lagar m.m. som är nödvändiga för att följa artiklarna 3a–3c i aktieägarrättighets- direktivet. För dessa tre artiklar gäller i stället att nödvändiga änd- ringar ska träda i kraft senast 24 månader efter det att kommissionen antagit de genomförandeakter som avses i artiklarna 3a.8, 3b.6 och 3c.3 (artikel 2.1 tredje stycket i ändringsdirektivet). Genomförande- akterna ska antas senast den 10 september 2018. Det innebär att nöd- vändiga lagändringar måste träda i kraft senast den 10 september 2020.

Vi gör bedömningen att den möjlighet som direktivet ger till ett senare ikraftträdande för lagändringar m.m. till följd av artiklarna 3a– 3c bör utnyttjas. Det kommer att ge berörda aktörer bättre möjlig- het att vidta nödvändiga anpassningsåtgärder med anledning av dels de föreslagna ändringarna i lagen om värdepapperscentraler och kon- toföring av finansiella instrument, dels kommissionens genomföran- deakter och de tillkommande föreskrifter som kan bli resultatet av dessa. De författningsförslag som omfattas av direktivets undantag är:

3 kap. 12 § kontoföringslagen	Artikel 3a.1–3
3 kap. 12 a § kontoföringslagen	Artikel 3a.6
3 kap. 12 b § kontoföringslagen	Artikel 3a.4
3 kap. 14 § kontoföringslagen	Artikel 3b.1 led a, artikel 3b.3
	och artikel 3b.5
3 kap. 15 § kontoföringslagen	Artikel 3b.4 och artikel 3b.5
3 kap. 16 § kontoföringslagen	Artikel 3c.1 led a
3 kap. 19 § kontoföringslagen	Artikel 3a–3c
(delvis)
3 a kap. 1–3 §§ kontoförings-	Artikel 3a.1–3
lagen

470

Ds 2018:15

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

3 a kap. 4 § kontoföringslagen

3 a kap. 5 § kontoföringslagen

3 a kap. 6 § kontoföringslagen

3 a kap. 7 § kontoföringslagen

3 a kap. 8 § kontoföringslagen

3 a kap. 9 § kontoföringslagen

3 a kap. 11 § kontoföringslagen

5 kap. 15 § aktiebolagslagen

7 kap. 4 a och 4 b §§ aktiebo- lagslagen

7 kap. 56 d § aktiebolagslagen

7 kap. 68 § fjärde stycket aktie- bolagslagen

Artikel 3a.6

Artikel 3a.5

Artikel 3b.1 led a, artikel 3b.3 och artikel 3b.5

Artikel 3b.4 och artikel 3b.5 Artikel 3c.1 led a och artikel 3c.2 tredje stycket

Artikel 3a och 3b.4

Artikel 3b och 3c

Artikel 3c.1 led a

Artikel 3c.2 första stycket

Artikel 3b.2

Artikel 3c.2 andra stycket

I 3 a kap. regleras uteslutande svensk annan intermediärs skyldighet såvitt avser aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom i EES och vars aktier inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral. Den en- da paragrafen i detta kapitel som inte omfattas av direktivets senare ikraftträdande är 10 § som reglerar svensk annan intermediärs rätt att ta ut avgifter i samband med att denne fullgör de skyldigheter som regleras i kapitlet. Dessa skyldigheter bör enligt vår bedömning träda i kraft först 2020. Att strikt följa direktivet skulle i denna del således innebära att endast en paragraf – som tillfälligtvis saknar til- lämpningsområde – skulle träda i kraft 2019. Att föreslå en sådan rent akademisk reglering skulle framstå som löjeväckande. Av den anledningen gör vi bedömningen att hela 3 a kap. bör träda i kraft den 1 september 2020.

En märklig omständighet i sammanhanget är att artikel 3e, som reglerar intermediärer från tredjeland, inte omfattas av möjligheten till senare ikraftträdande. Den paragraf som reglerar intermediärer från tredjeland (3 kap. 17 §) måste således träda i kraft 2019. Ytter-

471

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Ds 2018:15

ligare en svårighet i sammanhanget är att intermediärer från tredje- land – till skillnad från värdepapperscentraler och förvaltare – från detta datum fullt ut ska omfattas av samtliga de skyldigheter som direktivet föreskriver. I den paragraf som reglerar intermediärer från tredjeland sker hänvisningar till de bestämmelser som reglerar värde- papperscentraler och förvaltare. Direktivets märkliga gränsdragning medför således att det inte är möjligt att låta dessa bestämmelser i 3 kap. träda i kraft vid en senare tidpunkt. Det sagda innebär enligt vår bedömning att samtliga ändringar i 3 kap. lagen om värdepap- perscentraler och kontoföring av finansiella instrument måste träda i kraft den 1 juni 2019. Skyldigheten för värdepapperscentraler och förvaltare bör hanteras genom en övergångsbestämmelse. 3 a kap. i samma lag och de ovan redovisade lagförslagen i aktiebolagslagen bör träda i kraft den 1 september 2020.

Övergångsbestämmelser i lagen om värdepapperscentraler och konto- föring av finansiella instrument

Som ovan redovisats anser vi att ändringarna i 3 kap. lagen om värde- papperscentraler och kontoföring av finansiella instrument måste träda i kraft den 1 juni 2019. För att värdepapperscentraler och för- valtare inledningsvis ska vara undantagna från de nya bestämmelser- na (fram till den 1 september 2020), bör det införas en särskild över- gångsbestämmelse som reglerar detta. Av denna bör framgå att vär- depapperscentraler och förvaltare inte ska tillämpa 3 kap. 12 a, 12 b och 14–16 §§ förrän från och med den 1 september 2020. Vidare ska de tillämpa den äldre lydelsen av 3 kap. 12 § till och med den 31 augusti 2020.

Övergångsbestämmelser som berör röstningsrådgivare

Som framgått ovan föreslås bl.a. lagen om röstningsrådgivare träda i kraft den 1 juni 2019. Det innebär att röstningsrådgivare som be- driver en verksamhet som omfattas av den nya lagen är skyldiga att från detta datum antingen anta en uppförandekod eller lämna en tyd- lig och motiverad förklaring till varför en sådan kod inte har antagits. Likaså är en röstningsrådgivare från det aktuella datumet skyldig att redovisa eventuella intressekonflikter.

472

Ds 2018:15

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

En ytterligare skyldighet för röstningsrådgivare som följer av lagen är att lämna en årlig redogörelse som beskriver hur röstnings- rådgivaren utarbetar undersökningar, råd och röstningsrekommen- dationer. För att en sådan redogörelse ska fylla sitt syfte bör den aktuella lagen ha tillämpats åtminstone ett år och av den anledningen bör det i en övergångsbestämmelse anges att den aktuella paragrafen (5 §) ska tillämpas första gången 2020.

Övergångsbestämmelser som berör institutionella investerare

Institutionella investerare ska enligt våra förslag från och med den 1 juni 2019 antingen anta principer för aktieägarengagemang eller läm- na en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana prin- ciper inte har antagits. Vidare är dessa investerare skyldiga att varje år antingen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna för aktieägarengagemang har tillämpats eller lämna en tydlig och moti- verad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Den senare skyldigheten motsvarar vad som gäller för röstningsrådgivare. Beträffande röstningsrådgivare lämnar vi förslag om att skyldigheten ska infalla första gången 2020. Även när det gäller institutionella in- vesterare framstår det som rimligt om de nya bestämmelserna har tillämpats åtminstone ett år och därmed att de institutionella inves- terare som antagit principer för aktieägarengagemang har tillämpat dessa under samma tid, innan det uppstår en redovisningsskyldighet. Av den anledningen bör det i lagen om ändring i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och lagen om ändring i försäkringsrörel- selagen, anges att de aktuella paragraferna (10 f § tryggandelagen och 6 kap. 13 b § FRL) ska tillämpas första gången 2020. I sammanhanget vill vi även erinra om att vi i avsnitt 6.4 lämnat förslag till ytterligare övergångsbestämmelser i lagen om ändring i försäkringsrörelse- lagen.

Övergångsbestämmelser som berör kapitalförvaltare

Kapitalförvaltare befinner sig i en situation liknande den som gäller de institutionella investerarna. Således kommer även kapitalförvalta- re att från och med den 1 juni 2019 vara skyldiga att antingen anta

473

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Ds 2018:15

principer för aktieägarengagemang eller lämna en tydlig och moti- verad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av samma skäl som angetts i fråga om institutionella investerare bör skyldigheten för kapitalförvaltare att lämna en årlig redogörelse an- stå ett år. Det bör således införas övergångsbestämmelser i lagen om ändring i lagen om värdepappersmarknaden, lagen om ändring i lagen om värdepappersfonder och lagen om ändring i lagen om för- valtare av alternativa investeringsfonder, där det anges att de aktuella lagrummen (8 kap. 20 b § LVM, 2 kap. 17 i § LVP och 8 kap. 27 b § LAIF) ska tillämpas första gången 2020.

De nya bestämmelserna innebär även en skyldighet för kapital- förvaltare att till institutionella investerare lämna en årlig redogörel- se om investeringsstrategin överensstämmer med träffade överens- kommelser om diskretionär förvaltning. Vi gör bedömningen att även denna redovisningsskyldighet bör anstå till 2020. Genom hän- visningar i lagen om värdepappersfonder (7 kap. 3 §) och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder (3 kap. 2 § tredje stycket) är berörda kapitalförvaltare skyldiga att i samband med diskretionär förvaltning tillämpa de aktuella bestämmelserna som finns i lagen om värdepappersmarknaden (9 kap. 29 a och 29 b §§). Det bör infö- ras övergångsbestämmelser som anger att dessa bestämmelser ska tillämpas första gången 2020.

Övergångsbestämmelser som berör publika noterade aktiebolag m.fl.

Såvitt avser publika noterade aktiebolag innebär våra förslag bl.a. ändringar i fråga om riktlinjerna för ersättning till ledande befatt- ningshavare. När de nya bestämmelserna träder i kraft den 1 juni 2019 har ordinarie bolagsstämma i de flesta bolag ägt rum. Det in- nebär att om det inte införs några övergångsbestämmelser kommer berörda bolag vara skyldiga att kalla till en extra bolagsstämma för att aktieägarna ska få ta ställning till ett nytt förslag till riktlinjer som är utformat enligt de nya bestämmelserna. Enligt vår mening fram- står inte detta som rimligt. Inte minst mot bakgrund av att det i aktiebolagslagen redan finns bestämmelser som på ett generellt plan motsvarar direktivets krav. En viss förskjutning av tidpunkten för att börja tillämpa de nya reglerna innebär således inte att aktieägarna helt går miste om inflytande i den aktuella frågan. Av dessa skäl anser

474

Ds 2018:15

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

viatt det bör införas en övergångsbestämmelse enligt vilken de nya bestämmelserna om riktlinjer för ersättning till ledande befattnings- havare ska tillämpas första gången 2020. Det innebär att styrelsen är skyldig att lämna förslag till riktlinjer i enlighet med de nya bestäm- melserna till den årsstämma som äger rum 2020.

De nya bestämmelserna om skyldigheten att ta fram en ersätt- ningsrapport bygger på att bolaget har antagit riktlinjer i enlighet med de nya bestämmelserna. Av den anledningen framstår det inte som meningsfullt att bestämmelserna om ersättningsrapport ska til- lämpas första gången förrän året efter det att de nya riktlinjerna an- tagits, dvs. i samband med den årsstämma som äger rum 2021. Det bör införas en övergångsbestämmelse med ett sådant innehåll.

Det bör framhållas att det enligt 8 kap. 51 § andra och tredje styckena aktiebolagslagen i dess nuvarande lydelse finns en skyldig- het för bolag, vars aktier är upptagna till handel på en reglerad mark- nad i Sverige, att i förslaget till riktlinjer lämna information dels om tidigare beslutade ersättningar som inte har förfallit till betalning, dels om beslutade riktlinjer inte har följts och om skälet till att det skett en sådan avvikelse. Vårt förslag till ändring av den aktuella paragrafen innebär att dessa skyldigheter kommer att upphöra och att denna information i stället ska lämnas i ersättningsrapporten. Eftersom skyldigheten att lämna en sådan rapport infaller först 2021, finns det skäl att genom en övergångsbestämmelse införa en skyldig- het för berörda bolagen att tillämpa de äldre bestämmelserna i 8 kap. 51 § aktiebolagslagen i samband med årsstämman 2020. På så sätt säkerställs att aktieägarna inte går miste om den aktuella informa- tionen.

Slutligen gör vi bedömningen att det även finns behov av över- gångsbestämmelser med anledning av det nya kapitlet om väsentliga transaktioner med en närstående part. Avsikten är inte att de nya bestämmelserna ska omfatta transaktioner som beslutats före lagens ikraftträdande men som inte slutförs förrän efter det att lagen trätt i kraft. Detta bör tydliggöras genom en övergångsbestämmelse. Vida- re bör inte den s.k. summeringsregeln i 8 a kap. 4 § andra stycket aktiebolagslagen omfatta sådana transaktioner som beslutades innan lagen trädde i kraft. Det bör således införas en övergångsbestämmel- ser av vilken det framgår att den aktuella bestämmelsen bara ska om- fatta transaktioner som beslutas efter ikraftträdandet.

475

13 Konsekvenser av förslagen

Enligt uppdragspromemorian ska vi allsidigt och grundligt belysa förslagens konsekvenser för näringslivet, anställda, staten och andra intressenter. Konsekvensbeskrivningen är utformad i enlighet med de krav som följer av 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.

13.1Förslagens syfte och alternativa lösningar

Ändringsdirektivet syftar till att, för företag inom EU, förbättra den långsiktiga hållbarheten och skapa en attraktiv miljö för aktieägare. Vidare är syftet att stärka gränsöverskridande röstning genom att förbättra investeringskedjans effektivitet och på så vis bidra till till- växt, ökad sysselsättning och EU:s konkurrenskraft. Avsikten är att komma till rätta med ett antal problem. Det rör sig bl.a. om att insti- tutionella investerare och kapitalförvaltare inte engagerar sig i till- räckligt hög grad i de bolag som de äger aktier i, otillräcklig koppling mellan ersättning och prestation för ledande befattningshavare och bristande aktieägarkontroll av transaktioner med närstående part. Av dessa skäl är målet att ändringsdirektivet ska leda till

1.ett ökat engagemang i portföljbolagen från kapitalägares och kapitalförvaltares sida,

2.en stärkt koppling mellan ersättning och prestation för ledande befattningshavare,

3.en förbättrad öppenhet och aktieägarkontroll i fråga om väsent- liga transaktioner med närstående part,

4.en förbättrad pålitlighet och kvalitet när det gäller röstningsråd- givares råd och röstningsrekommendationer, och

477

Konsekvenser av förslagen

Ds 2018:15

5.en förbättrad överföring av information i samband med gräns- överskridande aktieinnehav, bl.a. genom bättre möjlighet för bo- lagen att identifiera sina aktieägare.

Merparten av de förslag vi lämnar i den här promemorian syftar till att uppfylla de krav som direktivet ställer. Ändringsdirektivet är i grunden ett minimidirektiv, vilket innebär att det står medlems- staterna fritt att vid genomförandet gå längre än vad direktivet kräver. I avsnitt 4.4 har vi gjort bedömningen att möjligheten att gå utöver direktivets krav bara bör utnyttjas i de fall då ett rent genomförande av direktivet skulle innebära en sänkning av de krav som redan finns i svensk rätt. Som exempel kan nämnas att vi före- slår att stämman även fortsättningsvis ska besluta om styrelseleda- möters arvoden och att styrelsen varje år ska presentera förslag till riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare.

Vi vill även framhålla att ändringsdirektivet – i likhet med aktie- ägarrättighetsdirektivet – omfattar aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Aktieägarrättighetsdirektivet genomfördes i Sverige på så sätt att tillämpningsområdet kom att utökas något genom att även svenska bolag som har aktier upptagna till handel på en motsvarande marknad utanför EES omfattas av direktivets krav. En direkt konsekvens härav är att våra förslag om- fattar samma kategori av bolag som vid genomförandet av aktieägar- rättighetsdirektivet (se avsnitt 4.3).

Ikraftträdandetidpunkten motsvarar direktivets krav. Möjlighet- en till försenat ikraftträdande i några fall har utnyttjats. Föreslagna lagändringar som inte har sin grund i direktivet föreslås för enkelhets skull träda i kraft samtidigt med övriga ändringar som föreslås i promemorian.

13.2Konsekvenser för intermediärer

De förslag vi lämnar innebär endast begränsade ändringar för för- valtare och svenska värdepapperscentraler i fråga om aktier i avstäm- ningsbolag. Förslagen innebär vissa mindre skillnader när det gäller skyldigheten att vidarebefordra information och underlätta utövan- det av aktieägarrättigheter, men på det hela taget kommer verksam- heten även fortsättningsvis kunna bedrivs i enlighet med gällande

478

Ds 2018:15

Konsekvenser av förslagen

rätt. Vidare föreslår vi att det införs nya skyldigheter när det gäller aktier som har upptagits till handel på en reglerad marknad och som inte kontoförs hos en svensk värdepapperscentral. Beträffande dessa aktier innebär förslagen tillkommande skyldigheter i fråga om iden- tifiering av aktieägare, vidarebefordran av information och under- lättande av utövandet av aktieägarrättigheter.

Såvitt avser aktier som har utgivits av avstämningsbolag förbät- tras möjligheten att efterfråga identiteten när det gäller aktieägare som förvarar aktierna genom en intermediär inom EES, eftersom dessa intermediärer också kommer att omfattas av de nya reglerna om att lämna information om aktieägarnas identitet. I princip om- fattas även intermediärer från tredjeland av samma skyldigheter. Vi föreslår att förvaltare och värdepapperscentralen ska vara skyldiga att efterfråga identiteten när det gäller aktieägare som förvarar sina aktier genom en intermediär inom EES eller en intermediär från tredjeland, som i sin tur är registrerad som kontohavare hos förval- taren respektive hos värdepapperscentralen samt, i relevanta fall, vid- arebefordra informationen till värdepapperscentralen.

Vidare blir förvaltare och värdepapperscentralen skyldiga att medverka till att aktieägarna i avstämningsbolag kan utöva sina rät- tigheter på bolagsstämman och även i övrigt utöva de rättigheter som följer av aktieinnehavet. Detta handlar i betydande utsträckning om åtgärder som redan vidtas men som nu måste komma till tydligt uttryck i lag, i enlighet med reglerna i aktieägarrättighetsdirektivet. Ägare till aktier i avstämningsbolag omfattas redan av svensk rätt, varför tillkommande krav i det sammanhanget torde ha begränsade tidsmässiga och kostnadsmässiga konsekvenser. Om så inte skulle vara fallet återstår det en möjlighet för förvaltare och för värdepap- perscentralen att ta ut avgifter som motsvarar kostnaderna för att ta fram och vidarebefordra information om aktieägare och deras rättig- heter.

Våra förslag innebär vidare att det, i enlighet med direktivet, in- förs nya skyldigheter i förhållande till aktier som har upptagits till handel på en reglerad marknad och som inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral. I detta fall blir en svensk annan intermediär skyldig att vidarebefordra uppgifter om aktieägarnas identitet och att lämna information eller på annat sätt underlätta utnyttjandet av aktieägarrättigheter. Det senare definieras som åtgärder som krävs för att aktieägaren på egen hand ska kunna utöva sina rättigheter,

479

Konsekvenser av förslagen

Ds 2018:15

inklusive rätten att delta i och rösta vid bolagsstämman. Detta är det mindre betungande alternativet av två som direktivet tillhandahåller.

Genom direktivet kompletteras kraven på information om aktie- ägares identitet till att, om bolaget begär det, inkludera uppgift om datum från och med vilket aktierna innehas. Kravet är potentiellt betungande men uppvägs av en rätt för en svensk annan intermediär att ta ut avgifter som motsvarar kostnaderna.

I den konsekvensutredning som åtföljer förslaget till ändrings- direktiv (SWD[2014] 127 final) framhåller kommissionen bl.a. att krav på överföring av korta och standardiserade meddelanden mellan intermediärer sänker kostnaderna för sådana överföringar till ett minimum. Det hindrar emellertid inte att ändringarna ger upphov till engångskostnader för anpassningar av it-system, interna proce- durer och avtal med kontohavare. Mot dessa kostnader ställer kom- missionen pågående ansträngningar bland berörda finansiella företag och deras intresseorganisationer att harmonisera utövandet av aktie- ägarrättigheter genom utformning av marknadsstandarder (Market standards for Corporate Actions Processing, antagna 2009, och Market Standards for General Meetings, antagna 2010). Som ett resultat av detta arbete kommer it-system, interna procedurer och dokumentation under alla omständigheter att ändras. Standardise- ringen kommer enligt kommissionen även leda till sänkta kostnader. Det faktum att berörda finansiella företag och deras intresseorgani- sationer har påbörjat ett standardiseringsarbete visar, enligt kom- missionen, att de själva bedömer att nyttan kommer att överväga kortsiktiga kostnader.

13.3Konsekvenser för institutionella investerare och kapitalförvaltare

Våra förslag innebär bl.a. att institutionella investerare och kapital- förvaltare ska anta principer för aktieägarengagemang och lämna en årlig redogörelse för hur dessa principer har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring varför så inte har skett (”följ-eller- förklara”). Vidare ska institutionella investerare offentliggöra en redogörelse för hur de viktigaste inslagen i deras investeringsstrategi stämmer överens med deras åtaganden. Denna skyldighet avser pla- ceringar i aktier som är föremål för handel på en reglerad marknad.

480

Ds 2018:15

Konsekvenser av förslagen

Institutionella investerare har samma redovisningsskyldighet när den typen av investeringar genomförs av en kapitalförvaltare för den institutionella investerarens räkning. Kapitalförvaltaren ska i sådant fall årligen lämna vissa upplysningar till en institutionell investerare om utförandet av diskretionära förvaltningsuppdrag, om informa- tionen inte redan är offentligt tillgänglig. Vidare ska kapitalförval- taren lämna viss information i årsberättelsen för en värdepappers- fond eller AIF-fond i enlighet med gällande rätt.

Med institutionella investerare avses livförsäkringsföretag, som bedriver verksamhet avseende tjänstepensionsförsäkring, tjänste- pensionskassor och pensionsstiftelser som avser att trygga utfästelse om pension till minst 100 personer. Med kapitalförvaltare avses fondbolag, AIF-förvaltare och värdepappersinstitut som tillhanda- håller portföljförvaltningstjänster åt investerare med undantag för utländska företag. Sammantaget kommer att stort antal företag av varierande storlek att omfattas av den nya redovisningsskyldighet som blir resultatet av våra förslag. Berörda företag har alla det gemensamt att de tillhör den finansiella sektorn och därför står under tillsyn. Det innebär att de omfattas av specifika villkor för att få bedriva verksamhet. De tillkommande skyldigheter som våra för- slag kommer att medföra torde därför inte leda till några väsentliga merkostnader, särskilt inte mot bakgrund av att det kommer finnas en möjlighet att avstå från att offentliggöra vissa uppgifter och i stället lämna en tydlig och motiverad förklaring till ett sådant beslut. Exempelvis torde inte kravet att anta principer för aktieägarengage- mang innebära någon fundamentalt ny och annorlunda skyldighet, eftersom det redan i dag är vanligt att institutionella placerare antagit sådana.

Det torde förhålla sig på ett liknande sätt när det gäller kravet på offentliggörande av de viktigaste inslagen i de institutionella inves- terarnas aktieinvesteringsstrategi och hur denna investeringsstrategi stämmer överens med deras åtaganden. Samtliga berörda institut omfattas nämligen av den s.k. aktsamhetsprincipen som innebär att deras placeringar – sammantagna – ska utformas med utgångspunkt i institutens åtaganden. De nya kraven på offentliggörande som vi föreslår, i enlighet med direktivet, innebär således endast att fästa på papper vad de institutionella investerarna redan har att rätta sig efter. Därför gör vi bedömningen att förslagen i denna del inte kommer ge upphov till några väsentliga merkostnader.

481

Konsekvenser av förslagen

Ds 2018:15

Våra förslag innebär att institutionella investerare ska vara skyl- diga att offentliggöra viss information beträffande placeringar som genomförs av en kapitalförvaltare. Det ska alltså inte spela någon roll om investeringsverksamheten bedrivs av den institutionella investe- raren själv, eller genom en extern kapitalförvaltare. Förslaget innebär att det ska ställas mer detaljerade krav på offentliggörande av diskretionära förvaltningsuppdrag. Enligt förslaget ska en redovis- ning innehålla en beskrivning av hur den institutionella investeraren utvärderar kapitalförvaltarens prestationer m.m. Om överenskom- melsen saknar ett eller flera av de inslag som anges i lagen ska den institutionella investeraren lämna en tydlig och motiverad förklaring till det. Om placeringen sker genom värdepappersfonder, utländska fondföretag eller AIF-fonder ska den institutionella investeraren på motsvarande sätt ange grunderna för det. Utgångspunkten är hela tiden densamma, dvs. hur placeringarna överensstämmer med den institutionella investerarens åtagande, vilket i sin tur kan härledas från en tillämpning av aktsamhetsprincipen som är styrande för placering av institutens tillgångar, i synnerhet tillgångar som avser skuldtäckning. Om placeringarna i aktier som har upptagits till handel på en reglerad marknad ligger vid sidan av tillgångar som avser skuldtäckning är institutet mindre bundet av åtagandesidan.

Kapitalförvaltare ska återrapportera resultatet av ett förvaltnings- uppdrag till en institutionell investerare som har lämnat uppdraget. Det avviker inte från vad som redan torde vara praxis. Vad som tillkommer i detta fall är detaljerade krav på vad återrapporteringen ska innehålla. I allt väsentligt bör dock kraven på återrapportering överensstämma med vad som redan förekommer. Detta gäller i syn- nerhet placeringar i fonder som erbjuds av fondbolag och AIF-för- valtare. I dessa fall finns det ingen uttryckligen överenskommelse om ett förvaltningsuppdrag mellan parterna, varför återrapporte- ringen får formen av offentligt tillgängliga årsberättelser som fond- bolag och AIF-förvaltare redan är skyldiga att lämna. En kapital- förvaltare behöver inte lämna uppgifter som redan är offentligt till- gängliga.

Vi har vid utformningen av våra förslag utnyttjat den möjlighet som direktivet ger att undanta mindre pensionsstiftelser från direk- tivets krav (stiftelser som avser att trygga pensionsutfästelse till färre än 100 personer). Ytterligare en åtgärd som förväntas kunna under- lätta för de stiftelser som kommer att omfattas av direktivets krav,

482

Ds 2018:15

Konsekvenser av förslagen

är att det kommer finnas alternativ till att offentliggöra informa- tionen på en egen hemsida. Genom att det är möjligt för exempelvis en stiftelse att offentliggöra informationen på ett annat lättillgäng- ligt sätt ”som är lika publikt” kommer det vara möjligt att lämna in- formationen på exempelvis arbetsgivarens webbplats. Därmed kom- mer det inte vara nödvändigt för varje aktör att skapa en egen webb- plats med anledning av våra förslag. Enligt vår bedömning hade det varit önskvärt om det getts möjlighet att undanta även mindre pen- sionskassor, vars placeringar av här aktuellt slag kan vara av mycket liten omfattning och ofta vara begränsade till indirekta placeringar genom fonder. Direktivet lämnar emellertid inget utrymme för un- dantag från någon del av de krav som medlemsstaterna ska införa i nationell rätt. Det finns skäl att uppmärksamma möjligheten att i stället för att uppfyllda detaljerade krav som anges i direktivet att lämna en tydlig och motiverad förklaring till att avstå, både när det gäller krav på principer för aktieägarengagemang och rapportering av externa förvaltningsuppdrag och hur de överensstämmer med insti- tutens åtaganden.

13.4Konsekvenser för röstningsrådgivare

Enligt våra förslag ska röstningsrådgivare antingen anta och pub- licera en uppförandekod eller lämna en tydlig och motiverad för- klaring varför så inte har skett. Vidare ska de vara skyldiga att årligen lämna viss information om verksamheten och om hanteringen av intressekonflikter. Förslagen innebär inte att det ska krävas tillstånd för att bedriva verksamhet som röstningsrådgivare. Som en direkt följd härav kommer inte Finansinspektionen som är tillsynsmyndig- het att ha några långtgående sanktionsmöjligheter. Vi gör bedöm- ningen att de nya kraven kommer att medföra mycket begränsade merkostnader.

13.5Konsekvenser för aktiebolag

13.5.1Ersättning till ledande befattningshavare

I denna del innebär våra förslag bl.a. att styrelsen i ett publikt noterat aktiebolag ska vara skyldig att årligen till bolagsstämman presentera

483

Konsekvenser av förslagen

Ds 2018:15

ett förslag till riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare. Redan i dag har styrelsen i aktiebolag vars aktier är upptagna till han- del på en reglerad marknad i Sverige en sådan skyldighet. Vårt förslag innebär att kategorin av bolag som berörs av den aktuella bestäm- melse utvidgas något eftersom även bolag vars aktier är upptagna på en reglerad marknad utanför Sverige eller en motsvarande marknad utanför EES (publika noterade aktiebolag) ska omfattas av denna skyldighet. Vidare innebär förslagen att riktlinjernas innehåll kommer att regleras på mer utförligt sätt än vad som hittills har varit fallet. Vi gör dock bedömningen att det senare inte innebär något väsentlig nytt eftersom riktlinjerna redan i dag som regel har en utformning som motsvarar direktivets krav. Vidare kommer person- kretsen att vara densamma som i dag. Sammantaget innebär detta att

vigör bedömningen att förslagen i denna del inte kommer att med- föra några egentliga konsekvenser för berörda bolag.

Vidare innebär förslagen att publika noterade aktiebolag ska vara skyldiga att ta fram en rapport över ersättningen till ledande be- fattningshavare. Kravet på en sådan särskild ersättningsrapport är nytt men berörda bolag är redan i dag skyldiga att presentera den aktuella informationen i andra sammanhang. Således ska det i rikt- linjerna för ersättning till ledande befattningshavare redovisas dels tidigare beslutade ersättningar som inte har förfallit till betalning, dels om styrelsen frångått riktlinjerna. I vårt förslag överförs denna redovisningsskyldighet från riktlinjerna till ersättningsrapporten. Vidare är bolagen skyldiga att i årsredovisningen lämna upplysningar beträffande ersättning till ledande befattningshavare. Denna redo- visning ska ske även fortsättningsvis, men de uppgifter som redan i dag ska finnas tillgängliga i årsredovisningen kan läggas till grund för utformningen av ersättningsrapporten. Vi gör därmed bedömningen att de nya reglerna inte kommer medföra något merarbete för bo- lagen när det kommer till att fram de uppgifter som behövs för att utforma rapporten. Själva utformandet av ersättningsrapporten och skyldigheten att hålla den tillgänglig inför bolagsstämman kommer att innebära ett visst merarbete, men det bör enligt vår bedömning ändå vara ganska begränsat.

Ytterligare en skyldighet som tillkommer i denna del är att i rikt- linjer och ersättningsrapport förklara hur resultatet av stämmans omröstning och eventuella synpunkter som framförts i samband med stämmobehandlingen har beaktats. Vi har gjort bedömningen

484

Ds 2018:15

Konsekvenser av förslagen

att det bör vara möjligt för bolagen att i detta sammanhang avstå från att redovisa helt marginella synpunkter från enstaka aktieägare med små innehav. Denna skyldighet kommer således inte att aktualiseras särskilt ofta och kommer enligt vår mening därmed enbart medföra ett marginellt merarbete för bolagen.

13.5.2Väsentlig transaktion med närstående part

Enligt våra förslag ska det införas en särskild beslutsordning som publika noterade aktiebolag ska tillämpa i samband med väsentliga transaktioner med en närstående part. Förslaget i denna del innebär, enkelt uttryckt, att den ordning som etablerats genom Aktiemark- nadsnämndens uttalande AMN 2012:05 – och som är god sed på aktiemarknaden – överförs till ett nytt kapitel i aktiebolagslagen. I det nya kapitlet införs en definition av vad som är en väsentlig trans- aktion. Även om det inte är möjligt att utifrån nämndens praxis i enskilda fall ge ett generellt svar på frågan om vad som är en väsentlig transaktion, gör vi bedömningen att den nya legaldefinitionen inte kommer att innebära en utvidgning av tillämpningsområdet i jäm- förelse med AMN 2012:05. Det föreslagna nya kapitlet i aktie- bolagslagen kommer således inte att innebära någon egentlig ändring för de berörda bolagen.

13.5.3Övriga bolagsrättsliga frågor

I promemorian har vi även lämnat ett förslag till viss andra ändringar i aktiebolagslagen. Vi finner skäl att i detta sammanhang ta upp två av dessa förslag, nämligen ändringen av Leo-reglerna (avsnitt 10) och en begränsning av initiativrätten (avsnitt 11.5.3).

Ändringen av Leo-reglerna kan delas upp i två delar. Den första delen innebär att det ska införas en ventil som gör att mindre över- låtelser av bl.a. aktier i dotterbolag ska vara undantagna från den nu gällande särskilda beslutsordningen. Syftet med att undanta mindre överlåtelser från Leo-reglerna, är att underlätta omstruktureringar i koncerner genom s.k. management buy-outs. De nuvarande reglerna där även i sammanhanget mycket små transaktioner måste prövas av stämman inte bara i det överlåtande bolaget utan även bolagets moderbolag innebär en komplicerad beslutsprocess. Den medför att

485

Konsekvenser av förslagen

Ds 2018:15

bolagen ofta avstår från att genomföra transaktionen, exempelvis en överlåtelse av ett litet dotterbolag till de i bolaget anställda, med den följden att det aktuella bolaget i stället kanske läggs ned. Den nu- varande ordningen leder under sådana förhållanden till en ren kapi- talförstöring. Vi gör bedömningen att den föreslagna ändringen på ett påtagligt sätt kan underlätta omstruktureringar och möjliggöra fortsatt drift av de bolag som säljs ut. Den föreslagna ändringen kommer i sådana situationer medföra positiva konsekvenser inte bara för berörda bolag utan även för anställda som ges möjlighet att överta bolaget och fortsätta att driva det.

Den andra delen i förslaget om ändringar i Leo-reglerna innebär att majoritetskravet för sådana emissioner som omfattas av reglerna sänks från nio tiondelar till två tredjedelar av såväl avgivna röster som på stämman företrädda aktier. Syftet är att minska risken för att förslag till vissa emissionsbeslut inte ska få tillräckligt stöd på grund av att exempelvis utländska institutionella investerare avstår från att rösta i frågan. Vi gör bedömningen att detta inte kommer att leda till några ökade kostnader för företagen.

Även förslaget om en begränsning av initiativrätten bedöms med- föra positiva konsekvenser för berörda bolag. Genom att det i fort- sättningen ska krävas att en viss andel av bolagets aktier eller ett visst antal aktieägare ska stå bakom ett initiativ för att det ska tas upp på stämman, säkerställs att initiativet har en viss förankring i aktieägar- kollektivet. Aktiebolagen kommer således bara behöva vidta de rela- tivt kostnadskrävande förberedelseåtgärder, som varje initiativ ger upphov till, i förhållande till initiativ som har viss legitimitet. För- slaget kan således förväntas medföra positiva ekonomiska konse- kvenser för bolagen. Därtill kommer förslaget medföra positiva kon- sekvenser för bolagens möjligheter att genomföra bolagsstämmorna på ett mer koncentrerat sätt. Förslaget innebär en viss inskränkning av aktieägarnas möjligheter att utnyttja initiativrätten. Dock innebär förslaget inte någon förändring av aktieägarnas möjlighet att ställa frågor på bolagsstämman.

Slutligen gör vi bedömningen att övriga föreslagna ändringar i aktiebolagslagen inte kommer att medföra några sådana konsekven- ser som behöver redovisas i detta sammanhang.

486

Ds 2018:15

Konsekvenser av förslagen

13.6Konsekvenser för det allmänna

Våra förslag innebär att det införs nya bestämmelser i ett antal lagar som kommer att utöka Finansinspektionens tillsynsansvar. De lagar som berörs är lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m., lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instru- ment, lagen om värdepappersfonder, lagen om värdepappersmark- naden, försäkringsrörelselagen och lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Det tillkommande tillsynsansvaret kommer att innebära dels att berörda institutionella investerare och kapital- förvaltare redovisar de uppgifter som lagen kräver, dels att berörda intermediärer följer vad som föreskrivs i lag. Berörda aktörer har redan i dag en omfattande redovisningsskyldighet och vi har redan konstaterat att de tillkommande skyldigheterna, såvitt gäller insti- tutionella investerare och kapitalförvaltare, endast kommer ha be- gränsade konsekvenser i fråga om arbetsbörda och kostnader. Där- med gör vi bedömningen att den utökning som kommer att ske av Finansinspektionens ansvar i denna del – sett till det redan existeran- de tillsynsansvaret – endast kommer att medföra en begränsad ök- ning av myndighetens tillsynsansvar. Vi gör samma bedömning när det gäller tillsynen enligt lagen om värdepapperscentraler och konto- föring av finansiella instrument. Det bör framhållas att även läns- styrelserna har ett visst tillsynsansvar över pensionsstiftelserna. De ändringar som vi föreslår påverkar emellertid enbart det område som står under Finansinspektionens tillsynsansvar.

Finansinspektionen berörs ytterligare genom att myndigheten, som redan nämnts, kommer att utöva tillsyn över röstningsråd- givare. I dag finns det bara en svensk aktör som omfattas av den nya lagens krav och som därmed kommer att bli föremål för tillsyn. Till saken hör även att det bara är en begränsad del av röstningsråd- givarens verksamhet som kommer omfattas av tillsyn. Som nämnts tidigare kommer det exempelvis inte ske någon tillståndsprövning av den som vill bedriva verksamhet som röstningsrådgivare. Dessa förhållanden sammantagna leder fram till bedömningen att det nya tillsynsansvaret enbart kommer ha en marginell påverkan på Finans- inspektionens verksamhet.

Slutligen när det gäller Finansinspektionen innebär våra förslag att det ska införas bemyndiganden enligt vilka regeringen eller den

487

Konsekvenser av förslagen

Ds 2018:15

myndighet regeringen bestämmer ges möjlighet att lämna komplet- terande föreskrifter i vissa fall. Enligt vår bedömning bör denna föreskriftsrätt subdelegeras till Finansinspektionen. Skälet för för- slagen är dels att möjliggöra nödvändiga åtgärder när väl kommis- sionens genomförandeakter är antagna, dels att vi har gjort bedöm- ningen att vissa av direktivets krav bör genomföras på föreskrifts- nivå. Det är fråga om föreskrifter om bl.a. rätten för förvaltare, vär- depapperscentraler m.fl. att ta ut avgifter, om skyldigheten att för- medla uppgifter och underlätta utövandet av aktieägarrättigheter samt, när det gäller institutionella investerare och kapitalförvaltare, om intressekonflikter. Det bör framhållas att kommissionens gen- omförandeakter med stor sannolikhet kommer att utgöras av för- ordningar, som blir direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Även om vi för närvarande inte med säkerhet vet om så kommer bli fallet, talar det för att de kompletterande åtgärder som Finansinspektionen kan behöva vidta i denna del är begränsade. Vi gör, med anledning av vad som har framkommit ovan, den sammanvägda bedömningen att Finansinspektionen bör kunna hantera de tillkommande uppgifterna inom befintliga ramar.

När det gäller röstningsrådgivare kan det vidare konstateras att det i den nya lagen finns en möjlighet att överklaga beslut till dom- stol. Liknande möjligheter finns beträffande redan existerande lag- stiftning enigt vilka Finansinspektionen utövar tillsyn. Givet det redan anförda gör vi bedömningen att dessa möjligheter inte kom- mer medföra någon nämnvärd ökning av måltillströmningen.

Slutligen finns det skäl att nämna de förslag i avsnitt 11 som ini- tierats av Bolagsverket. I sina skrivelser har myndigheten gjort gäl- lande att möjligheten stryka felaktiga adressuppgifter från aktiebo- lagsregistret kommer medföra positiva konsekvenser. Vidare har myndigheten framhållit att inte någon av de frågor som initierats av dem kommer att medföra några ekonomiska konsekvenser. Vi gör inte någon annan bedömning.

488

14 Författningskommentar

14.1Förslaget till lag om röstningsrådgivare

1 § En röstningsrådgivare är en juridisk person som yrkesmässigt analyser- ar redovisningar och annan relevant information beträffande aktiebolag i syfte att bistå aktieägare med undersökningar, råd eller röstningsrekom- mendationer inför beslut på en bolagsstämma.

Paragrafen innehåller en definition av begreppet röstningsrådgivare. För att en verksamhet ska omfattas av begreppet krävs att fyra förutsättningar är uppfyllda. För det första ska verksamheten bedri- vas inom ramen för en juridisk person. Lagen är således inte tillämp-

lig om verksamheten bedrivs som en enskild näringsverksamhet. För det andra ska rådgivningsverksamheten vara yrkesmässig.

Kravet innebär att rådgivningen ska ske på regelbunden basis. Den som ger råd vid något enstaka tillfälle uppfyller således inte detta krav. I begreppet ligger även att rådgivningen utförs mot någon form av ekonomisk ersättning. Vid bedömningen av om en rådgivnings- verksamhet är yrkesmässig har det även betydelse hur verksamheten marknadsförs.

Definitionen enligt paragrafen innehåller en närmare beskrivning av vad en verksamhet ska bestå i för att det ska vara fråga om röst- ningsrådgivning i lagens mening. Således krävs, för det tredje, att verksamheten är inriktad på att analysera aktiebolags årsredovisning- ar och annan relevant information. Därtill krävs det, för det fjärde, att analysen sker i syfte att informera aktieägare inför deras beslut på en bolagsstämma. Syftet med verksamheten ska således vara att ge aktieägarna sådan information som de behöver för att kunna ta ställning till de förslag till beslut som ska behandlas på en bolags- stämma. Informationen kan bestå i regelrätta röstningsrekommen- dationer men det kan även vara fråga om andra råd eller undersök- ningar som aktieägaren kan behöva för att kunna ta ställning till ett

489

Författningskommentar

Ds 2018:15

beslutsförslag. Om röstningsrådgivaren enbart driver annan typ av verksamhet i landet är lagen alltså inte tillämplig.

Paragrafen genomför artikel 2 led g i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 7.4.

2 § Denna lag är tillämplig när ett svenskt företag bedriver sådan verksam- het som avses i 1 §. Lagen är vidare tillämplig på motsvarande verksamhet som bedrivs av en röstningsrådgivare som i Sverige har

1.sitt huvudkontor utan att ha sin bolagsrättsliga hemvist inom Europe- iska ekonomiska samarbetsområdet, eller

2.ett verksamhetsställe utan att vare sig ha sin bolagsrättsliga hemvist eller huvudkontor inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Lagen är bara tillämplig på sådan rådgivning som avser aktier förenade med rösträtt i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Paragrafen innehåller bestämmelser som begränsar lagens tillämp- ningsområde.

För att lagen ska vara tillämplig på en verksamhet krävs, förutom att förutsättningarna i 1 § är uppfyllda, exempelvis att förutsätt- ningarna i förevarande paragraf är uppfyllda. Enligt huvudregeln i paragrafens första stycke är lagen tillämplig på röstningsrådgivnings- verksamhet som bedrivs av ett svenskt företag. Med svenskt företag avses att verksamheten ska bedrivas av en juridisk person som är registrerad hos Bolagsverket.

Av de två punkterna i samma stycke framgår att även sådan verk- samhet som bedrivs av ett utländskt företag i Sverige i vissa fall kan omfattas av lagen. Av den första punkten framgår att lagen är tillämp- lig på röstningsrådgivare som har sitt huvudkontor i Sverige utan att ha sin bolagsrättsliga hemvist inom EES. Det innebär att en verk- samhet omfattas av lagen exempelvis om en röstningsrådgivare har sin bolagsrättsliga hemvist i Förenta staterna och huvudkontor i Sverige. Om röstningsrådigvaren däremot har sin bolagsrättsliga hemvist i exempelvis Tyskland är lagen inte tillämplig. Då är det i stället tysk lagstiftning som röstningsrådgivaren har att rätta sig efter. Den bolagsrättsliga hemvisten måste avgöras utifrån gällande rätt i respektive medlemsstat. Enligt styckets andra punkt är lagen tillämplig på röstningsrådgivare som har verksamhetsställe i Sverige

490

Ds 2018:15

Författningskommentar

utan att vare sig ha sin bolagsrättsliga hemvist eller huvudkontor in- om EES. Kravet på att röstningsrådgivaren ska ha ett verksamhets- ställe i Sverige innebär att det inte ska vara fråga om någon kortvarig etablering. Det ska således röra sig om en verksamhet som ger ett mer varaktigt intryck. Vid bedömningen av om det är fråga om en varaktig etablering bör hänsyn kunna tas till röstningsrådgivarens fysiska närvaro i landet exempelvis genom personal och kontor.

Enligt paragrafens andra stycke krävs dessutom att rådgivningen avser aktier förenade med rösträtt i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reg- lerad marknad. Om bolaget har aktier av flera slag är det tillräckligt att ett av aktieslagen är upptaget till sådan handel. Definitionen av begreppet reglerad marknad finns i 1 kap. 4 b § lagen om värde- pappersmarknaden.

Paragrafen innebär exempelvis att om en röstningsrådgivares verksamhet avser aktier, som är upptagna till handel på Nasdaq Stockholm, men röstningsrådgivaren har sin bolagsrättsliga hemvist eller huvudkontor i en annan medlemsstat, så är lagen inte tillämplig på verksamheten. I stället är det lagstiftningen i det land inom EES där röstningsrådgivaren har sin bolagsrättsliga hemvist eller sitt huvudkontor som röstningsrådgivaren har att rätta sig efter. Om röstningsrådgivaren däremot vare sig har sin bolagsrättsliga hemvist eller sitt huvudkontor i en annan medlemsstat omfattas verksam- heten av lagen. Lagens tillämplighet i den senare situationen påver- kas inte av om röstningsrådgivaren har verksamhetsställen i flera medlemsländer. Under sådana förhållanden har röstningsrådgivaren att anpassa varje verksamhetsställes verksamhet utifrån de förhållan- den som anges i respektive lands lagstiftning. Slutligen är lagen inte tillämplig om en röstningsrådgivare med verksamhet i Sverige ger råd beträffande ett aktiebolag vars aktier inte är upptagna till handel på en reglerad marknad. Det finns dock inte något som hindrar att röstningsrådgivaren – av exempelvis praktiska skäl eller i syfte att skapa en mer transparent verksamhet – tillämpar lagen i förhållande till all rådgivningsverksamhet.

Paragrafen genomför artikel 1.2 led b, artikel 1.6 led c och artikel 3j.4 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 7.4.

491

Författningskommentar

Ds 2018:15

3 § En röstningsrådgivare ska antingen anta en uppförandekod för sin råd- givningsverksamhet eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till var- för en sådan kod inte har antagits.

Uppförandekoden ska kostnadsfritt hållas tillgänglig på röstningsråd- givarens webbplats. Om röstningsrådgivaren inte har antagit någon sådan kod ska i stället skälen för detta hållas tillgängliga på webbplatsen. Uppgif- terna ska uppdateras årligen.

Paragrafen ställer krav på en uppförandekod för en röstningsråd- givares rådgivningsverksamhet.

Enligt paragrafens första stycke ska en röstningsrådgivare antingen anta en uppförandekod för sin rådgivningsverksamhet eller lämna en tydlig motiverad förklaring till varför en sådan kod inte har antagits. Det är fråga om en följ-eller-förklara-reglering där röstningsrådgiva- ren kan välja om en uppförandekod ska antas eller inte.

Det övergripande syftet med en uppförandekod är att skapa tran- sparens kring verksamheten och därmed att bl.a. röstningsrådgiva- rens kunder ska ges en möjlighet att bilda sig en uppfattning om huruvida verksamheten tillgodoser deras intressen. För att uppfylla detta krav bör en uppförandekod innehålla en redogörelse för bl.a. de metoder som röstningsrådgivaren tillämpar för att hämta in de uppgifter som läggs till grund för rådgivningen. Vidare bör röst- ningsrådgivaren i uppförandekoden ange om det i verksamheten til- lämpas någon form av interna principer för röstning. Det kan exem- pelvis röra sig om principer som innebär att röstningsrådgivaren regelmässigt rekommenderar ett visst röstningsbeteende i en viss typ av frågor. En viktig del i säkerställandet av en transparent verksam- het är att det dessutom finns tydliga rutiner för att upptäcka och hantera intressekonflikter. I uppförandekoden bör det anges vilka rutiner som röstningsrådgivaren tillämpar i denna fråga. Slutligen bör det framgå vilka rutiner som röstningsrådgivaren har för extern kommunikation. Det kan i samband med de utredningar som en röstningsrådgivare genomför finnas behov av att ha kontakt med exempelvis företrädare för ett aktiebolag. Av uppförandekoden bör det framgå bl.a. i vilka sammanhang sådana kontakter kan äga rum och i vilken omfattning samt hur dessa kontakter ska redovisas till röstningsrådgivarens kunder. Vid utformningen av uppförandekod- en bör röstningsrådgivaren även ta hänsyn till vilka uppgifter som ska lämnas i den årliga redogörelsen enligt 5 §.

492

Ds 2018:15

Författningskommentar

Det bör vara möjligt för en röstningsrådgivare att i uppförande- koden avstå från att redovisa sådana uppgifter som bedöms kunna skada verksamheten i konkurrenshänseende. I en sådan situation bör det vara tillräckligt om röstningsrådgivaren lämnar en mer över- gripande beskrivning. Denna ska dock ge en rättvisande bild av den verksamhet som röstningsrådgivaren bedriver.

Som alternativ till att anta en uppförandekod kan röstningsråd- givaren välja att i stället lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför så inte har skett. Skälen för att inte anta en kod bör exempelvis kunna vara att röstningsrådgivaren bedriver en begränsad verksam- het eller att bara en liten del av rådgivningsverksamheten avser bolag inom EES vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Även om röstningsrådgivaren inte antar en kod bör det kunna ställas krav på att verksamheten bedrivs på ett sätt som tillgodoser kunder- nas intressen. Röstningsrådgivaren bör kunna förklara hur dessa in- tressen tillgodoses utan att det har antagits en uppförandekod.

Av paragrafens andra stycke framgår att röstningsrådgivaren är skyldig att hålla viss information tillgänglig kostnadsfritt på sin webbplats. I första hand är det uppförandekoden som ska göras till- gänglig på sådant sätt. Om någon kod inte har antagits är det i stället en tydlig och motiverad förklaring till detta val som ska tillhanda- hållas. Slutligen är röstningsrådgivaren skyldig att informera om man i rådgivningsverksamheten har avvikit från någon av de rekom- mendationer som lämnas i uppförandekoden. Av styckets sista mening framgår att uppgifterna ska uppdateras årligen. Det innebär att röstningsrådgivaren är skyldig att åtminstone en gång per år göra en genomgång av uppgifterna för att avgöra om de behöver ändras i något avseende. Om det inte behöver ske någon uppdatering bör det vara tillräckligt om röstningsrådgivaren anger att det har skett en översyn med angivande av datum.

Paragrafen genomför delar av artikel 3j.1 i aktieägarrättighets- direktivet och behandlas i avsnitt 7.5.

4 § En röstningsrådgivare är skyldig att identifiera och utan dröjsmål för sina kunder redovisa alla faktiska eller potentiella intressekonflikter eller affärsförbindelser som kan påverka röstningsrådgivarens undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer. Vidare ska röstningsrådgivaren re- dovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att undanröja, begränsa eller han- tera en faktisk eller potentiell intressekonflikt.

493

Författningskommentar

Ds 2018:15

Paragrafen reglerar en röstningsrådgivares skyldighet att redovisa in- tressekonflikter m.m. i förhållande till sina kunder.

Enligt huvudregeln ska en röstningsrådgivare enligt 3 § första stycket anta och tillämpa en uppförandekod för sin verksamhet. En del av syftet med uppförandekoden bör vara att säkerställa att röst- ningsrådgivaren har rutiner för att upptäcka och hantera intresse- konflikter. En röstningsrådgivare kan avstå från att anta en sådan kod. Den aktuella paragrafen understryker dock röstningsrådgivar- ens skyldighet att, oavsett om en uppförandekod antagits eller inte, identifiera och utan dröjsmål för sina kunder redovisa bl.a. intresse- konflikter. Denna skyldighet är inte begränsad till situationer där det faktiskt har uppstått en intressekonflikt, utan röstningsrådgivaren är skyldig att dessutom lämna uppgifter om kontakter som i sin för- längning kan leda till intressekonflikter (potentiella intressekon- flikter).

Förutom intressekonflikter är röstningsrådgivaren även skyldig att i förhållande till sina kunder redovisa affärsförbindelser som kan påverka utarbetandet av röstningsrådgivarens undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer. I denna del är det således inte fråga om regelrätta intressekonflikter, utan i stället sådana kontakter som en kund kan ha ett berättigat intresse av att få kännedom om i syfte att kunna avgöra om de råd m.m. som röstningsrådgivaren lämnar ser till hans eller hennes intressen. Vidare är röstningsråd- givaren skyldig att till kunden redovisa vilka åtgärder som har vid- tagits för att undanröja, begränsa eller hantera en faktisk eller poten- tiell intressekonflikt. Informationen syftar till att göra det möjligt för kunden att avgöra om röstningsrådgivaren har vidtagit tillräck- liga åtgärder för att hantera den uppkomna situationen.

Paragrafen genomför artikel 3j.3 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 7.5.

5 § En röstningsrådgivare är skyldig att årligen lämna en redogörelse som beskriver hur röstningsrådgivaren utarbetar undersökningar, råd och röst- ningsrekommendationer.

Redogörelsen ska kostnadsfritt hållas tillgänglig på röstningsrådgiva- rens webbplats under åtminstone tre år.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om redogörelsen.

494

Ds 2018:15

Författningskommentar

Paragrafen innehåller bestämmelser om en röstningsrådgivares skyl- dighet att utarbeta en årsrapport.

Av paragrafens första stycke framgår att en röstningsrådgivare är skyldig att varje år lämna en redogörelse som beskriver hur röst- ningsrådgivaren utarbetar undersökningar, råd och röstningsrekom- mendationer. Syftet med redogörelsen är att utomstående, framför allt röstningsrådgivarens kunder, ska kunna bilda sig en uppfattning om hur röstningsrådgivaren bedriver sin verksamhet och hur denna förhåller sig till exempelvis verksamhetens uppförandekod. Redo- görelsen fyller därmed en viktig funktion för att skapa transparens beträffande röstningsrådgivarens verksamhet. Även uppförande- koden utgör en viktig del i att ge insyn i hur röstningsrådgivaren bedriver sin verksamhet. Av den anledningen är det viktigt att det i redogörelsen lämnas upplysning om det under det gångna året har skett någon avvikelse från uppförandekoden. Röstningsrådgivaren bör förklara varför det har skett avvikelser och om det har vidtagits några åtgärder för att minska eventuella negativa följder med anled- ning av avvikelsen.

Av paragrafens andra stycke följer att röstningsrådgivaren är skyl- dig att kostnadsfritt hålla redogörelsen tillgänglig på sin webbplats. Redogörelsen ska hållas tillgänglig under åtminstone tre år. Detta för att möjliggöra för bl.a. röstningsrådgivarens kunder att bedöma tidigare prestationer. Det står en röstningsrådgivare fritt att hålla en redogörelse tillgänglig under en längre tidsperiod.

I paragrafens tredje stycke finns ett bemyndigande för regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, att meddela ytterligare föreskrifter om redogörelsen. Sådana föreskrifter kan exempelvis ta sikte på vilket närmare innehåll en redogörelse ska ha och när den senast ska vara färdigställd.

Paragrafen genomför artikel 3j.2 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 7.5.

6 § Finansinspektionen har tillsyn över att en röstningsrådgivare uppfyller de krav som följer av denna lag.

Av paragrafen framgår att det är Finansinspektionen som har tillsyn över att en röstningsrådgivare uppfyller de krav som följer av lagen. Myndigheten ska således se till att röstningsrådgivare som drivs av svenska företag eller utländska aktörer med huvudkontor i Sverige

495

Författningskommentar

Ds 2018:15

(utan att ha bolagsrättslig hemvist inom EES) eller med verksam- hetsställe i Sverige (utan att vare sig ha bolagsrättslig hemvist eller huvudkontor inom EES), antar en uppförandekod eller lämnar en förklaring till varför så inte har skett, lämnar en redogörelse för in- tressekonflikter m.m. samt utarbetar en årlig redogörelse med ett visst minsta innehåll.

Paragrafen genomför artikel 14b i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 7.6.

7 § Finansinspektionen får begära att en röstningsrådgivare lämnar de upp- gifter och handlingar som behövs för tillsynen av att denna lag följs.

Enligt paragrafen är en röstningsrådgivare skyldig att till Finansin- spektionen lämna de uppgifter och handlingar som myndigheten an- ser sig behöva för att kunna utöva sin tillsyn. Det är således myn- digheten som avgör omfattningen av en röstningsrådgivares upplys- ningsplikt. Bestämmelserna i 30 kap. 4 § i offentlighets- och sekre- tesslagen om sekretess i samband med tillsyn av de finansiella mark- naderna är tillämpliga på de uppgifter som hämtas in med stöd av den aktuella paragrafen.

Paragrafen genomför artikel 14b i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 7.6.

8 § Om en röstningsrådgivare åsidosätter sina skyldigheter enligt denna lag ska Finansinspektionen förelägga röstningsrådgivaren att inom viss tid åt- gärda bristen eller ingripa genom att göra en anmärkning.

Finansinspektionen får förena ett föreläggande med vite. Finansinspektionen får avstå från ingripande om en brist är ringa eller

ursäktlig eller om röstningsrådgivaren gör rättelse.

I paragrafen regleras Finansinspektionens möjlighet att ingripa mot en röstningsrådgivare som åsidosätter sina skyldigheter enligt lagen.

Av paragrafens första stycke följer att Finansinspektionen kan förelägga en röstningsrådgivare att inom en viss tid åtgärda de brister som myndigheten uppmärksammar vid sin tillsyn. Alternativt kan myndigheten rikta en anmärkning med anledning av en brist som har uppmärksammats. Om Finansinspektionen utfärdar ett föreläggan- de ska myndigheten samtidigt ange inom vilken tid som bristen ska åtgärdas. Ett föreläggande kan exempelvis avse att röstningsrådgiva- ren inom viss tid ska upprätta en årlig redogörelse eller fullgöra sin

496

Ds 2018:15

Författningskommentar

uppgiftsskyldighet i förhållande till Finansinspektionen. Om myn- digheten uppmärksammar att en röstningsrådgivare har offentlig- gjort exempelvis en årlig redogörelse allt för sent har inspektionen möjlighet att rikta en anmärkning mot röstningsrådgivaren.

I paragrafens andra stycke anges att Finansinspektionen får förena ett föreläggande enligt första stycket med vite. Myndigheten har inte rätt att själv döma ut ett förelagt vite, utan får i stället enligt allmänna regler ansöka vid en förvaltningsrätt om att vitet ska dömas ut. Be- stämmelser om vite finns i lagen (1985:206) om vite.

I paragrafens tredje stycke anges att Finansinspektionen får avstå från att förelägga röstningsrådgivaren att vidta rättelse eller göra en anmärkning. Myndigheten kan tillämpa undantaget om den brist som har uppmärksammats är ringa eller ursäktlig. I det senare fallet kan det exempelvis vara fråga om att bristen har orsakats av ett miss- tag. Ett ringa fall kan exempelvis vara att ett dröjsmål avsett en be- gränsad tidsperiod. Vidare kan Finansinspektionen avstå från att in- gripa om röstningsrådigvaren självmant åtgärdar bristen.

Paragrafen genomför artikel 14b i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 7.6.

9 § Finansinspektionens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdom- stol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Av paragrafen följer att Finansinspektionens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det är således möjligt för en röst- ningsrådgivare att överklaga myndighetens beslut om föreläggande eller beslut om anmärkning. Det krävs prövningstillstånd i kammar- rätten.

Paragrafen genomför artikel 14b i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 7.6.

14.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

9 a § Bestämmelserna i 10 a § andra–femte styckena, 10 b–10 j §§ och 11 § fjärde och femte styckena, 15 a–15 e och 16 a §§ gäller för en pensions- stiftelse som tryggar utfästelse om pension till minst 100 sådana personer som avses i 9 § första stycket, och för vilka avsättningar har gjorts till stiftelsen.

497

Författningskommentar

Ds 2018:15

Bestämmelserna får tillämpas även av andra pensionsstiftelser i enlighet med 31 §, dock inte beträffande egenföretagares tryggande i stiftelse för egen räkning.

Paragrafen reglerar vilka bestämmelser som gäller för en pensions- stiftelse som tryggar utfästelse om pension till minst 100 arbets- tagare.

I paragrafens första stycke har det skett en justering som innebär att det nya bestämmelserna som tillförts i lagen genom 10 e–10 j §§ ska tillämpas av större pensionsstiftelser. Av paragrafens andra stycke framgår det att de nya bestämmelserna även får tillämpas av mindre pensionsstiftelser.

Paragrafen genomför artikel 2 led e ii i aktieägarrättighetsdirek- tivet och behandlas i avsnitt 6.2.3.

10 e § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska antingen anta principer för aktieägarengagemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av principerna ska det framgå hur stiftelsen integrerar aktieägarengagemang i sin investeringsstrategi när det gäl- ler sådana aktier.

I principerna ska stiftelsen lämna en beskrivning av hur den i relevanta frågor övervakar de bolag i vilka stiftelsen investerar stiftelsens medel. Be- skrivningen ska minst omfatta hur stiftelsen övervakar portföljbolagens

1.strategi,

2.finansiella och icke-finansiella resultat och risker,

3.kapitalstruktur,

4.social och miljömässig påverkan, och

5.bolagsstyrning.

Av principerna ska det vidare framgå hur pensionsstiftelsen för dialoger med företrädare för portföljbolagen och utövar rösträtt och andra rättigheter knutna till aktieinnehavet. Det ska även framgå hur stiftelsen samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolagen samt hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

Paragrafen är ny och reglerar principer för vissa stiftelsers aktieägar- engagemang.

Av paragrafens första stycke framgår att vissa stiftelser antingen ska anta principer för aktieägarengagemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har an- tagits. Det är således fråga om en följ-eller-förklara-reglering och för

498

Ds 2018:15

Författningskommentar

att denna ska aktualiseras ska två grundläggande förutsättningar vara uppfyllda. För det första ska stiftelsen omfattas av 9 a § och, för det andra, ska stiftelsen investera i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Definitionen av reglerad marknad är densam- ma som i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden. Om stiftel- sen har valt att uteslutande investera i aktier som handlas på andra marknadsplatser eller i andra typer av värdepapper än aktier finns det inte någon skyldighet att anta några principer. Pensionsstiftelsen ska anta principer för aktieägarengagemang även om investeringarna i aktier som handlas på en reglerad marknad är relativt begränsade. Dock finns det en möjlighet för en pensionsstiftelse att i en sådan situation avstå från att anta principer och i stället lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta. Ett annat skäl för att avstå från att anta principer för aktieägarengagemang kan vara att stiftelsen har begränsade förutsättningar att övervaka portföljbolagen och därmed att sådana inslag i verksamhet skulle ta en oproportionerligt stor an- del av stiftelsens resurser i anspråk. Utgångspunkten är att pensions- stiftelsen ska anta principer för aktieägarengagemang även om den har gett en kapitalförvaltare i uppdrag att ansvara för stiftelsens in- vesteringar.

Av den andra meningen i det första stycket framgår det över- gripande syftet med principerna för aktieägarengagemang. För att dessa principer ska få en tydlig koppling till de faktiska investe- ringarna är pensionsstiftelsen skyldig att i principerna förklara hur den integrerar aktieägarengagemang i sin aktieinvesteringsstrategi. Det kan exempelvis handla om att beskriva hur valet av investerings- objekt görs i syfte att kunna få genomslag för sitt aktieägarenga- gemang. Principerna för aktieägarengagemang behöver bara omfatta aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Av paragrafens andra stycke följer att pensionsstiftelsen ska för- klara hur den i relevanta frågor övervakar sina portföljbolag, dvs. de aktiebolag som stiftelsen har investerat i. Det är upp till pensions- stiftelsen att avgöra vilka frågor som – med utgångspunkt i aktiein- vesteringsstrategin – är relevanta att redovisa. Dock ska redogörel- sen minst omfatta de fem punkter som finns i det andra stycket. Det innebär att pensionsstiftelsen ska förklara hur den övervakar port- följbolagen i fråga om deras strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, social och miljömässig påverkan samt bolagsstyrning. Hur utförlig redogörelsen ska vara beträffande

499

Författningskommentar

Ds 2018:15

varje punkt måste avgöras från fall till fall. Vidare är det inte något som hindrar pensionsstiftelsen från att lägga till ytterligare frågor som den anser att det är relevant att bevaka. Beskrivningen ska vara övergripande och avse investeringsportföljen som helhet. Det finns således inte någon skyldighet att lämna en redogörelse i förhållande till varje enskilt portföljbolag.

Av paragrafens tredje stycke framgår att pensionsstiftelsen i prin- ciperna för aktieägarengagemang dessutom ska lämna en redogörelse för hur den för dialoger med företrädare för portföljbolagen och hur den utövar rösträtt och andra rättigheter knutna till aktieinnehavet. Syftet med bestämmelsen är att pensionsstiftelsen ska göra det tyd- ligt hur den försöker utöva inflytande i portföljbolagen. Förutom att ha kontakt med företrädare för bolagen och utöva rösträtt kan stif- telsen exempelvis utöva inflytande genom att lämna förslag till ären- den som ska tas upp på bolagsstämman. En annan ”rättighet” som följer med ett aktieinnehav, åtminstone i ett svenskt bolag, är den rätt som en aktieägare har att ställa frågor i samband med bolags- stämman.

Paragrafen genomför artikel 3g.1 led a i aktieägarrättighetsdirek- tivet och behandlas i avsnitt 6.2.3.

10 f § En pensionsstiftelse ska varje år antingen lämna en redogörelse som be- skriver hur principerna som avses i 10 e § har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Redo- görelsen ska innehålla en allmän beskrivning av

1.stiftelsens röstningsbeteende i portföljbolagen,

2.de viktigaste frågorna där portföljbolagens stämma har fattat beslut, och

3.i vilka frågor som stiftelsen tillämpat råd eller rekommendationer från en röstningsrådgivare.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för pensionsstiftelser att lämna en årlig redogörelse som beskriver hur de principer som avses i 10 e § har tillämpats.

Enligt första stycket ska en pensionsstiftelse årligen antingen läm- na en redogörelse som beskriver hur stiftelsens principer för aktie- ägarengagemang har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad

500

Ds 2018:15

Författningskommentar

förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Paragrafens första stycke har en liknande utformning som 10 e § och det är således även i detta fall fråga om en följ-eller-förklara-reglering.

Det övergripande syftet med paragrafen är att det ska vara möjligt att utifrån redogörelsen få en uppfattning om hur stiftelsen tillämpar principerna i praktiken. Enligt styckets första punkt ska beskrivning- en därför innehålla en allmän redogörelse för stiftelsens röstnings- beteende i portföljbolagen. Det innebär att stiftelsen ska lämna upp- gifter om den exempelvis tillämpar några särskilda principer i sam- band med en bolagsstämmas beslutsfattande. Det kan exempelvis handla om att stiftelsen regelmässigt röstar på ett visst sätt i en viss typ av frågor. Det kan också handla om att stiftelsen i vissa situa- tioner väljer att inte utnyttja rätten att rösta.

Av styckets andra punkt framgår vidare att stiftelsen ska lämna en allmän beskrivning av de viktigaste frågorna där stämman i varje portföljbolag har fattat beslut. Det är upp till stiftelsen att avgöra vilka frågor som anses så viktiga att de ska redovisas. Bedömningen bör ta sin utgångspunkt i principerna för aktieägarengagemang och det bör vara möjligt att regelmässigt utelämna sådana frågor som är av formaliakaraktär. För skyldigheten att lämna en redogörelse sak- nar det betydelse om det skett en formell rösträkning, eller om be- slut har fattats genom acklamation. Denna redogörelse bör kunna lämnas tillsammans med den redogörelse som ska lämnas enligt an- dra stycket.

Enligt den tredje punkten är stiftelsen slutligen skyldig att lämna en allmän beskrivning av i vilka frågor som den tillämpat råd eller rekommendationer från en röstningsrådgivare. Avsikten är att det med utgångspunkt i den aktuella redogörelsen ska vara möjligt att avgöra i vilken omfattning som stiftelsen inför en omröstning har låtit sig påverkas av en utomståendes bedömning av de frågor som ska behandlas på en bolagsstämma. Definitionen av röstningsråd- givare finns i 1 § lagen (2019:000) om röstningsrådgivare. För skyl- digheten att lämna en redogörelse enligt den aktuella punkten saknar det betydelse huruvida röstningsrådgivaren har lämnat ett konkret råd om hur stiftelsen ska rösta i en viss fråga eller om det är fråga om mer allmänna rekommendationer om hur stiftelsen bör resonera beträffande vissa frågor. Avgörande är i stället om stiftelsen har lyssnat till råden eller rekommendationerna och har tillämpat dessa.

501

Författningskommentar

Ds 2018:15

Enligt paragrafens andra stycke är stiftelsen skyldig att lämna upp- gifter om hur den har ställt sig i de frågor som har behandlats vid portföljbolagens stämmor. Till skillnad från andra punkten i första stycket är det här inte fråga om en allmän beskrivning, utan utgångs- punkten är att stiftelsen ska lämna uppgift om dess ställningstagande i samtliga frågor där stämman har fattat beslut. Avsikten är dock inte att uppgifterna ska redovisas två gånger och det bör vara möjligt för stiftelsen att lämna en sammanhållen redogörelse som omfattar såväl första styckets andra punkt som det andra stycket. I likhet med vad som gäller enligt första styckets andra punkt saknar det betydelse för redovisningsskyldigheten om det har skett en formell röst- räkning. Skyldigheten för stiftelsen att lämna en redogörelse för hur den ställt sig i en viss fråga uppstår så fort stämman har fattat ett beslut. Stiftelsen är således skyldig att lämna uppgiften i fråga även om stämmans beslut fattats på så sätt att det enbart är de största ägarna som vid stämman har lämnat uppgift om sina ståndpunkter och stiftelsen därmed inte har redogjort för sin uppfattning i frågan.

I andra meningen finns ett undantag från skyldigheten att lämna en redogörelse för stiftelsens inställning till vissa beslut som kan be- tecknas som oviktiga. I syfte att minska den administrativa bördan är stiftelsen inte skyldig att lämna en redogörelse för frågor som är oviktiga på grund av ämnet eller storleken på stiftelsens aktieinne- hav. Det bör vara möjligt att med stöd av bestämmelsen undanta for- maliafrågor från redovisningen. Det kan exempelvis avse situationer där stämman ska ta ställning till om stämman är behörigen samman- kallad eller där stämman ska fastställa dagordningen. Vad som ska anses utgöra ett så begränsat aktieinnehav att en fråga som av det skälet kan undantas från redogörelsen måste avgöras från fall till fall. Om stiftelsen har ett begränsat aktieinnehav men genom samverkan med andra aktieägare har fått inflytande i en viss fråga, bör frågan inte kunna undantas från skyldigheten att lämna en redogörelse.

Paragrafen genomför artikel 3g.1 led b i aktieägarrättighetsdirek- tivet och behandlas i avsnitt 6.2.4.

10 g § Principerna för aktieägarengagemang och redogörelsen enligt 10 e och 10 f §§ ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på pensionsstiftelsens webbplats eller offentliggöras på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Om pensionsstif- telsen inte har antagit några principer eller lämnat någon redogörelse eller om dessa saknar något av det innehåll som anges i 10 e och 10 f §§, ska stiftelsen på webbplatsen lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta.

502

Ds 2018:15

Författningskommentar

Om pensionsstiftelsen har gett en kapitalförvaltare i uppdrag att ansvara för investeringarna och att därvid genomföra principerna för aktieägarengage- mang, inklusive omröstningar, ska stiftelsen på sin webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt ange var kapitalförvaltaren har offentlig- gjort information om stämmans beslutsfattande.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för pensionsstiftelser att kostnadsfritt tillhandahålla de uppgifter som avses i 10 e och 10 f §§ på sin webbplats.

Enligt paragrafens första stycke första mening är en stiftelse skyldig att på sin webbplats hålla tillgänglig dels principerna för aktieägar- engagemang, dels den årliga redogörelsen. Om stiftelsen har valt att inte följa lagens krav är den enligt styckets andra mening i stället skyldig att hålla tillgänglig en tydlig och motiverad förklaring till detta. Som alternativ till att offentliggöra uppgifterna på sin egen webbplats, kan stiftelsen offentliggöra dem på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Det som ligger närmast till hands är att upp- gifterna i stället publiceras på arbetsgivarens webbplats. För det fall stiftelsen inte redan har tillgång till en webbplats innebär det redo- visade att stiftelsen inte behöver ordna med en sådan för att efter- komma de nya kraven.

Av paragrafens andra stycke följer att pensionsstiftelsen är skyldig att hålla tillgänglig vissa ytterligare uppgifter, om stiftelsen har gett en kapitalförvaltare i uppdrag att ansvara för investeringarna och att i det sammanhanget genomföra principerna för aktieägarengage- mang. Ett sådant uppdrag kan bestå i att stiftelsen antingen har träf- fat en överenskommelse med en kapitalförvaltare om diskretionär förvaltning eller har valt att investera i en värdepappersfond, ett ut- ländskt fondföretag eller en alternativ investeringsfond. I det senare fallet är det kapitalförvaltaren som röstar på portföljbolagens bolags- stämmor. Därmed finns det inte heller någon skyldighet för stiftel- sen att lämna uppgifter om omröstningarna. Däremot är stiftelsen skyldig att på sin webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt ange var kapitalförvaltaren har offentliggjort denna in- formation. Det är naturligtvis inte något som hindrar att stiftelsen direkt på sin webbplats eller motsvarande lämnar uppgifter om om- röstningarna. I sådana fall bör det inte finnas någon skyldighet för stiftelsen att lämna en hänvisning till kapitalförvaltarens webbplats.

503

Författningskommentar

Ds 2018:15

Paragrafen genomför artikel 3g.2 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 6.2.5.

10 h § En pensionsstiftelse som avses i 9 a § och som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad ska offentliggöra hur de viktigaste inslagen i investeringsstrategin när det gäller dessa aktier stämmer överens med profilen och löptiden för de åtaganden som stiftelsen ska trygga och hur de bi- drar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.

Paragrafen är ny och reglerar vissa pensionsstiftelsers skyldighet att offentliggöra uppgifter om deras aktieinvesteringsstrategier.

För att en pensionsstiftelse ska vara skyldig att iaktta bestämmel- serna i paragrafen ska två förutsättningar vara uppfyllda. För det första ska stiftelsen trygga omfattas av 9 a § och, för det andra, ska stiftelsen investera i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Definitionen av reglerad marknad är densamma som i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden.

Om dessa förutsättningar är uppfyllda är stiftelsen skyldig att offentliggöra hur de viktigaste inslagen i aktieinvesteringsstrategin stämmer överens med profilen och löptiden för de åtaganden som stiftelsen ska trygga och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt. Stiftelsen är inte skyldig att lämna en sådan redovisning beträffande aktier som handlas på andra marknads- platser eller andra typer av värdepapper.

Syftet med redogörelsen är att stiftelsen ska förklara hur dess aktieinvesteringsstrategi stämmer överens med profilen och löp- tiden för de åtaganden som stiftelsen ska trygga, dvs. arbetsgivarens pensionsutfästelse. Redogörelsen ska vara övergripande och det är enbart de viktigaste inslagen som stiftelsen behöver lämna uppgifter om. Det ska var fråga om en översiktlig redogörelse, som ska ha ett innehåll som även personer utan någon djupare kunskap om den finansiella marknaden kan ta till sig.

Paragrafen genomför artikel 3h.1 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 6.3.3.

10 i § Om en pensionsstiftelse som omfattas av 10 h § träffar en överenskom- melse om diskretionär förvaltning med ett fondbolag, ett utländskt förvalt- ningsbolag eller investeringsbolag, ett värdepappersinstitut eller utländskt vär- depappersföretag som tillhandahåller förvaltningstjänster till investerare eller

504

Ds 2018:15

Författningskommentar

en AIF-förvaltare, ska pensionsstiftelsen offentliggöra information om varak- tigheten för överenskommelsen och hur den främjar

1.en investeringsstrategi och investeringsbeslut i överensstämmelse med profilen och löptiden för arbetsgivarens åtaganden, och

2.investeringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och ett enga- gemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt.

Pensionsstiftelsen ska vidare lämna information om hur metoden för ut- värdering av kapitalförvaltarens prestationer, inbegripet längden av den tids- period som läggs till grund för utvärderingen, samt ersättningen för kapitalför- valtningstjänsterna stämmer överens med profilen och löptiden för de åtagan- den som stiftelsen ska trygga samt beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal. Av informationen ska det framgå hur pensionsstiftelsen bevakar kapital- förvaltarens kostnader för portföljens omsättning och hur stiftelsen bevakar portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättningshastig- heten.

Om överenskommelsen saknar ett eller flera av de inslag som framgår av första och andra styckena ska pensionsstiftelsen lämna en tydlig och motiverad förklaring till det.

Om pensionsstiftelsen investerar i en värdepappersfond, ett utländskt fond- företag eller en alternativ investeringsfond ska pensionsstiftelsen, i stället för den information som avses i första och andra styckena, lämna information om hur placeringen stämmer överens med profilen och löptiden för arbetsgivarens åtaganden och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.

Paragrafen är ny och reglerar vissa pensionsstiftelsers skyldighet att lämna uppgifter om arrangemang med kapitalförvaltare.

Enligt paragrafens första stycke är en pensionsstiftelse som träffar en överenskommelse om diskretionär förvaltning med ett fondbo- lag, ett utländskt förvaltningsbolag eller investeringsbolag, ett värde- pappersinstitut som tillhandahåller förvaltningstjänster till inves- terare eller en AIF-förvaltare, skyldig att offentliggöra viss infor- mation angående överenskommelsen. Det är enbart stiftelser som omfattas av 10 e § som har en sådan skyldighet. Det innebär att skyldigheten bara gäller stiftelser som omfattas av 9 a § när dessa investerar i aktier som handlas på en reglerad marknad. Vidare gäller första till tredje stycket enbart överenskommelser om diskretionär förvaltning. (Redovisningsskyldigheten för investeringar som sker genom ett företag för kollektiva investeringar regleras i paragrafens

505

Författningskommentar

Ds 2018:15

fjärde stycke.) Det innebär att stiftelsen har träffat en överens- kommelse med en kapitalförvaltare om att förvaltaren ska ansvara för investeringen inom vissa angivna ramar. Kapitalförvaltaren är således fri att ta de beslut om investeringar som förvaltaren finner lämpliga inom de ramar som dragits upp genom det ingångna avtalet. Enligt det aktuella stycket är stiftelsen skyldig att offentliggöra information om överenskommelsens varaktighet.

Vidare ska stiftelsen enligt styckets första punkt lämna informa- tion om hur det diskretionära arrangemanget främjar en investe- ringsstrategi och investeringsbeslut i överensstämmelse med profil- en och löptiden för arbetsgivarens åtaganden, dvs. arbetsgivarens utfästelse om pension. I 10 a § finns bestämmelser som reglerar vad en stiftelse har att iaktta när den placerar sina tillgångar. Avsikten med den här aktuella bestämmelsen är att säkerställa att dessa krav även får genomslag i samband med ett diskretionärt arrangemang.

Syftet med den aktuella artikeln i aktieägarrättighetsdirektivet är att ge de institutionella investerarna incitament till mer långsiktiga engagemang i portföljbolagen. Av styckets andra punkt följer således att stiftelsen ska förklara hur överenskommelsen främjar investe- ringsbeslut som grundas på bedömningar av portföljbolagens finan- siella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt. Vidare ska stiftelsen förklara hur överenskommelsen med kapitalförvaltar- en främjar ett långsiktigt engagemang i portföljbolagen i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt. Överenskommel- sen med kapitalförvaltaren tar sikte på den samlade delen av investe- ringsportföljen som avser aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad. Det innebär inte att varje investering i sådana aktier måste syfta till ett långsiktigt engagemang i portföljbolagen. Det övergripande syftet med investeringarna bör dock vara ett mer långsiktigt åtagande och stiftelsen är skyldig att förklara hur den in- gångna överenskommelsen med kapitalförvaltaren främjar den typen av investeringar.

Att paragrafen syftar till ett mer långsiktigt engagemang i port- följbolagen från pensionsstiftelsernas sida återspeglas även i para- grafens andra stycke. Av stycket framgår att pensionsstiftelsen ska lämna information dels om hur stiftelsen utvärderar kapitalförval- tarens prestation, dels om hur stiftelsen övervakar kostnaderna för portföljens omsättning och dess omsättningshastighet. Pensions-

506

Ds 2018:15

Författningskommentar

stiftelsen är skyldig att förklara vilken metod den tillämpar för ut- värdering av den ingångna överenskommelsen och längden av den tidsperiod som läggs till grund för utvärderingen. Stiftelsen ska så- ledes förklara hur den planerar att utvärdera kapitalförvaltarens pre- stationer och hur denna utvärdering överensstämmer med profilen och löptiden för de åtaganden som stiftelsen ska trygga.

Stiftelsen ska vidare redovisa hur den bevakar kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning. Det övergripande syftet med den aktuella paragrafen är att den ska främja ett mer långsiktigt enga- gemang i portföljbolagen. För att säkerställa detta bör den överens- kommelse som stiftelsen ingår med kapitalförvaltaren innehålla rikt- linjer för omsättningshastigheten. Enligt det andra stycket ska stif- telsen förklara hur den övervakar att kapitalförvaltaren rättar sig efter överenskommelsen och tillämpar denna. Överenskommelsen kan alternativt innehålla gränser för omsättningshastigheten och då ska stiftelsen i stället förklara hur den övervakar att kapitalförval- taren följer dessa.

Enligt paragrafens tredje stycke är stiftelsen skyldig att, om över- enskommelsen med kapitalförvaltaren saknar ett eller flera av de in- slag som följer av paragrafens första och andra stycke, lämna en tyd- lig och motiverad förklaring till detta. Det är således fråga om en följ-eller-förklara-reglering, vilket innebär att det finns en frihet för stiftelsen att ge överenskommelsen med kapitalförvaltaren det inne- håll som stiftelsen önskar. Ett skäl för att låta överenskommelsen ha ett mer begränsat innehåll än vad lagen kräver, kan vara att stiftelsen har en begränsad verksamhet och därmed inte har resurser till eller anser det vara ekonomiskt försvarbart att övervaka kapitalförvalta- ren. Ett annat skäl kan vara att överenskommelsen om diskretionär förvaltning enbart avser en mindre del av stiftelsens totala placering- ar och att en övervakning av kapitalförvaltarens förvaltning skulle ta i anspråk en oproportionerligt stor andel av stiftelsens resurser.

I paragrafens fjärde stycke finns bestämmelser som stiftelsen har att iaktta om den i stället för en överenskommelse om diskretionär förvaltning, träffar en överenskommelse om investeringar genom ett företag för kollektiva investeringar. Det är således fråga om investe- ringar i värdepappersfonder, utländskt fondföretag eller alternativa investeringsfonder. I dessa fall ska stiftelsen, i stället för de uppgifter som avses i första och andra styckena, lämna information om hur placeringen stämmer överens med profilen och löptiden för de

507

Författningskommentar

Ds 2018:15

åtaganden som stiftelsen ska trygga och hur de bidrar till tillgångar- nas utveckling på medellång till lång sikt. Redogörelsen bör ske med utgångspunkt i de redovisningar som exempelvis ett fondbolag är skyldigt att lämna beträffande en värdepappersfond och stiftelsen ska förklara hur dessa stämmer överens med de åtaganden som stif- telsen ska trygga.

Paragrafen genomför artikel 3h.2 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 6.3.4.

10 j § Den information som avses i 10 h och 10 i §§ ska kostnadsfritt hållas tillgänglig på pensionsstiftelsens webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Informationen ska uppdateras årligen. Pensionsstiftelsen får dock avstå från att göra en uppdatering om det inte har skett någon väsentlig förändring.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för pensionsstiftelser att tillhandahålla de uppgifter som avses i 10 h och 10 i §§ på sin webbplats.

Enligt paragrafens första mening är en pensionsstiftelse skyldig att hålla de uppgifter som avses i 10 h och 10 i §§ tillgängliga på sin webbplats. I likhet med vad som gäller enligt 10 g § kan stiftelsen som alternativ till att publicera uppgifterna på en egen webbplats, i stället hålla dem tillgängliga på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. De uppgifter som ska hållas tillgängliga är dels stiftelsens aktieinvesteringsstrategi, dels uppgifter om eventuella arrangemang med en kapitalförvaltare. För det fall en överenskommelse med en kapitalförvaltare saknar något av de inslag som anges i 10 i § ska stiftelsen hålla tillgänglig information om skälen för detta. Av para- grafens andra mening framgår att informationen ska uppdateras år- ligen. Detta är inte ett absolut krav, utan av paragrafens tredje mening framgår att stiftelsen får avstå från en uppdatering om det inte har skett någon väsentlig förändring sedan den senaste uppdateringen. Så kan vara fallet om det enbart har skett mindre justeringar i exem- pelvis den överenskommelse som träffats med en kapitalförvaltare.

Paragrafen genomför artikel 3h.3 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 6.3.5.

34 § Finansinspektionen ska utöva tillsyn över att en pensionsstiftelse som avses i 9 a § första stycket förvaltas i enlighet med bestämmelserna i 10 a § andra–femte styckena, 10 b–10 j §§, 11 § fjärde och femte styckena, 15 a–

508

Ds 2018:15

Författningskommentar

15 e och 16 a §§ samt i enlighet med föreskrifter som meddelats med stöd av någon av dessa bestämmelser. Inspektionen ska utöva sådan tillsyn också över förvaltningen av en stiftelse som med stöd av 9 a § andra stycket beslutat att tillämpa de bestämmelserna.

Finansinspektionen ska i sin tillsynsverksamhet samarbeta med mot- svarande utländska tillsynsmyndigheter i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Paragrafen reglerar Finansinspektionens tillsyn över pensionsstiftel- ser som omfattas av 9 a §.

Paragrafen har justerats med anledning av införandet av de nya bestämmelserna om principer för aktieägarengagemang m.m. på så- dant sätt att Finansinspektionens tillsyn även omfattar pensionsstif- telsers skyldighet att anta och tillämpa principer för aktieägarenga- gemang (10 e–10 g §§) och lämna information om investeringsstra- tegi och överenskommelser med kapitalförvaltare (10 h–10 j §§).

Paragrafen behandlas i avsnitt 6.6.

14.3Förslaget till lag om ändring i årsredovisnings- lagen (1995:1554)

6 kap.

1 a § I ett publikt noterat aktiebolag ska förvaltningsberättelsen även inne- hålla

1.de senast beslutade riktlinjerna av det slag som avses i 8 kap. 51 § aktiebolagslagen (2005:551), och

2.styrelsens förslag till riktlinjer att gälla för tiden från den årsstämma där de har antagits.

Information enligt första stycket 1 får lämnas i anslutning till uppgifter som lämnas enligt 5 kap. 40 eller 41 §. I sådant fall ska förvaltningsbe- rättelsen innehålla en hänvisning till den plats där informationen har läm- nats.

I paragrafen finns bestämmelser om skyldigheten att i förvaltnings- berättelsen för vissa aktiebolag redovisa riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare.

Med anledning av ändringarna i aktiebolagslagens bestämmelser om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare har det

509

Författningskommentar

Ds 2018:15

skett en följdändring i förevarande paragrafs första stycket. Ändring- en innebär att paragrafens tillämpningsområde har utökats från aktiemarknadsbolag till publika noterade aktiebolag. Den senare definitionen finns i 1 kap. 10 c § aktiebolagslagen och enligt definitionen är det fråga om aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Vidare har det skett ett förtydligande i första styckets andra punkt om att förslaget till riktlinjer ska gälla från den års- stämma där de har antagits. Motsvarande justering har skett i 8 kap. 51 § aktiebolagslagen. Den innebär inte någon ändring av bestäm- melsens sakliga innehåll.

Paragrafen behandlas i avsnitt 8.2.3.

8 kap.

8 § Har bolaget inom tid som avses i 6 § gett in kopior av de handlingar som anges i 5 § men är kopiorna inte bestyrkta eller har handlingarna på annat sätt någon brist som lätt kan avhjälpas, får registreringsmyndigheten meddela beslut om förseningsavgift endast om bolaget har underrättats om bristen och fått tillfälle att avhjälpa den men inte gjort det inom tid som angetts i underrättelsen. En sådan underrättelse får sändas med posten till den postadress som bolaget senast har anmält hos registreringsmyndig- heten.

Det behöver inte sändas någon underrättelse enligt första stycket om Bo- lagsverket har avregistrerat bolagets adress med stöd av 27 kap. 6 a § aktie- bolagslagen (2005:551).

Paragrafen reglerar Bolagsverkets möjlighet att ta ut förseningsav- gift i vissa fall.

Enligt paragrafens första stycke krävs att Bolagsverket underrättar bolaget om bristen och att bolaget fått tillfälle att avhjälpa denna in- nan myndigheten meddelar beslut om förseningsavgift. Föreläggan- det ska sändas till den adress som bolaget senast anmält till Bolags- verket. Enligt 27 kap. 6 a § aktiebolagslagen får Bolagsverket i vissa fall avregistrera en felaktig adress ur aktiebolagsregistret. För att myndigheten inte ska vara tvungen att skicka en underrättelse till denna felaktiga adress, har paragrafen tillförts ett nytt andra stycke enligt vilken myndigheten kan avstå från att skicka ett föreläggande om bolagets adress har avregistrerats.

510

Ds 2018:15

Författningskommentar

Paragrafen behandlas i avsnitt 11.4.2.

14.4Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument

1 kap.

3 § I denna lag betyder:

avstämningsbolag: sådant avstämningsbolag som avses i aktiebolagslagen (2005:551),

avstämningsregister: sådant register som avses i 4 kap. 1 §,

EES: Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

emittent: i fråga om aktier aktiebolaget och i fråga om annat finansiellt instrument utgivaren eller utfärdaren av instrumentet,

finansiellt instrument: detsamma som i artikel 2.1.8 i förordningen om värdepapperscentraler, i den ursprungliga lydelsen, varvid aktier och sådana rättigheter som avses i 4 kap. 2 § andra stycket denna lag i fråga om avstämningsbolag som är privata aktiebolag vid tillämpningen av denna lag ska jämställas med finansiella instrument,

förordningen om värdepapperscentraler: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepap- persavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012,

intermediär: ett utländskt värdepappersföretag eller värdepappersbolag en- ligt definitionen i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden, ett kreditinstitut enligt definitionen i 1 kap. 5 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, en värdepapperscentral eller en annan juridisk person som för aktieägares räkning tillhandahåller tjänster som avser förvar, admi- nistration eller förande av värdepapperskonton avseende aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad,

intermediär från tredjeland: en intermediär som vare sig är registrerad som förvaltare av en svensk värdepapperscentral eller är auktoriserad i ett land inom EES,

intermediär inom EES: en inom EES auktoriserad intermediär som inte är registrerad som förvaltare enligt denna lag eller omfattas av begreppet svensk annan intermediär,

kontoförande institut: den som av en värdepapperscentral medgetts rätt att vidta registreringsåtgärder i avstämningsregister,

511

Författningskommentar

Ds 2018:15

kontoföring av finansiella instrument: registrering i avstämningsregister av äganderätt och särskild rätt till sådana aktier och andra finansiella instrument för vilka aktiebrev, skuldebrev eller annan motsvarande skriftlig handling inte har utfärdats eller, där sådan handling har utfärdats, det genom förvaring eller på annat likvärdigt sätt har säkerställts att handlingen inte kommer i omlopp,

kvalificerat innehav: detsamma som i 1 kap. 5 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

skuldförbindelse: ensidig skuldförbindelse avsedd för allmän omsätt- ning,

svensk annan intermediär: en i Sverige auktoriserad intermediär som till- handahåller tjänster i annan egenskap än som förvaltare enligt denna lag,

utsett kreditinstitut: sådant kreditinstitut som har utsetts enligt artikel

54.2b i förordningen om värdepapperscentraler, i den ursprungliga lydel-

sen,

värdepapperscentral: detsamma som i artikel 2.1.1 i förordningen om värdepapperscentraler, i den ursprungliga lydelsen,

värdepapperscentral från tredjeland: en sådan värdepapperscentral som avses i artikel 2.1.2 i förordningen om värdepapperscentraler, i den ur- sprungliga lydelsen, samt

värdepappersinstitut: detsamma som i 1 kap. 4 b § lagen om värde- pappersmarknaden.

Paragrafen innehåller ett antal definitioner som förekommer i lagen. Paragrafen har tillförts fyra nya definitioner: intermediär, inter- mediär från tredjeland, intermediär inom EES och svensk annan in-

termediär.

Med begreppet intermediär avses en juridisk person som för aktieägares räkning tillhandahåller tjänster som avser förvar av, administration eller förande av värdepapperskonton avseende aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES, vilkas aktier är upp- tagna till handel på en reglerad marknad. I definitionen finns en upp- räkning av ett antal aktörer som kan inta rollen som intermediär. Det rör sig om utländska värdepappersföretag eller värdepappersbolag enligt definitionen i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden, kreditinstitut enligt definitionen i 1 kap. 5 § lagen om bank- och finansieringsrörelse och värdepapperscentraler. Uppräkningen är inte uttömmande, utan även andra juridiska personer kan omfattas av definitionen. För att en juridisk person ska betecknas som en intermediär krävs att denne tillhandahåller de aktuella tjänsterna i förhållande till aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES

512

Ds 2018:15

Författningskommentar

och att dessa aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. Således faller utanför definitionen juridiska personer som erbjuder tjänster i förhållande till aktier i bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist utanför EES. Samma sak gäller om aktierna är upptagna till handel på vad som motsvarar en reglerad marknad utanför EES eller någon annan typ av marknadsplats, exempelvis en handelsplattform.

Med begreppet intermediär från tredjeland avses en juridisk per- son som tillhandahåller någon av de tjänster som omfattas av be- greppet intermediär, men som inte omfattas av begreppen förvaltare, intermediär inom EES eller svensk annan intermediär. En interme- diär med bolagsrättslig hemvist utanför EES men som antagits som förvaltare av en svensk värdepapperscentral omfattas således inte av begreppet intermediär från tredjeland, utan av begreppet förvaltare.

Med begreppet intermediär inom EES avses en juridisk person som tillhandahåller någon av de tjänster som omfattas av begreppet intermediär och samtidigt är auktoriserad inom EES. Begreppet om- fattar emellertid inte juridiska personer som omfattas av begreppen förvaltare eller svensk annan intermediär.

Med begreppet svensk annan intermediär avses en i Sverige aukto- riserad intermediär som tillhandahåller tjänster i en annan egenskap än som förvaltare. Begreppet omfattar således juridiska personer som tillhandahåller någon av de tjänster som omfattas av begreppet intermediär i förhållande till aktier i bolag med bolagsrättslig hem- vist inom EES och vars aktier inte är kontoförda hos en svensk värdepapperscentral. Definitionen har införts mot bakgrund av att begreppet förvaltare kvarstår med oförändrad betydelse.

En intermediär som tillhandahåller sådana tjänster som omfattas av begreppet intermediär, kan göra det i egenskap av såväl förvaltare som svensk annan intermediär. Avgörande för vilken roll som inter- mediären intar är beträffande vilka aktier som tjänsterna tillhanda- hålls. Om tjänsterna tillhandahålls i förhållande till aktier som är kontoförda hos en svensk värdepapperscentral, sker det i egenskap av förvaltare. Om tjänsterna tillhandahålls i stället i förhållande till aktier som inte är kontoförda hos en svensk värdepapperscentral, sker det i egenskap av svensk annan intermediär.

Paragrafen genomför artikel 2 led d i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.2.4.

513

Författningskommentar

Ds 2018:15

3 kap.

12 § På begäran av värdepapperscentralen ska en förvaltare utan dröjsmål lämna uppgifter till värdepapperscentralen om de aktieägare vars aktier den förvaltar. Uppgifterna ska avse aktieägarnas namn och personnummer, or- ganisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress och, i förekommande fall, e-postadress. Förvaltaren ska dessutom ange det antal aktier av olika slag som varje aktieägare äger och, om avstämningsbolaget be- gär det, uppgift om tidpunkt när aktierna förvärvades. Uppgifterna ska avse förhållandena vid den tidpunkt som värdepapperscentralen bestämmer.

Värdepapperscentralen ska på begäran av ett avstämningsbolag kräva in sådana uppgifter om bolagets aktieägare som avses i första stycket.

Avstämningsbolag har rätt att hos värdepapperscentralen få tillgång till de uppgifter som har lämnats om bolagets aktieägare.

Om förvaltaren saknar de uppgifter som avses i första stycket ska begäran utan dröjsmål vidarebefordras till den intermediär för vars räkning aktierna innehas. Förvaltaren ska utan dröjsmål vidarebefordra mottagna uppgifter som avses i första stycket.

Om det finns särskilda skäl, får Finansinspektionen medge förvaltare undantag från den uppgiftsskyldighet som följer av första och andra styckena.

Paragrafen reglerar skyldigheten för en förvaltare att lämna uppgif- ter om identiteten på de aktieägare vars aktier förvaltaren förvaltar. Det har skett ändringar i paragrafens första stycke och paragrafen har tillförts ett nytt fjärde stycke.

Av paragrafens första stycke framgår att en förvaltare som för- valtar aktier för någon annans räkning är skyldig att utan dröjsmål på begäran av en värdepapperscentral, lämna uppgift om aktieägarens identitet. Syftet härmed är att ett avstämningsbolag ska kunna iden- tifiera sina aktieägare. Av paragrafens andra stycke framgår att bo- laget har rätt att hos värdepapperscentralen få tillgång till de upp- gifter som har begärts in enligt det första stycket. Det har skett en utökning av vilka uppgifter som en förvaltare är skyldig att lämna om en aktieägares identitet. Förutom uppgift om postadress ska för- valtaren, i förekommande fall, även lämna uppgift om aktieägarens e-postadress. Sådan uppgift ska bara lämnas om förvaltaren har fått tillgång till den genom att aktieägaren lämnat den till förvaltaren. Det finns således inte någon skyldighet för förvaltaren att kräva in en sådan uppgift från aktieägaren. Stycket har vidare kompletterats med en bestämmelse enligt vilken förvaltaren är skyldig att lämna

514

Ds 2018:15

Författningskommentar

uppgift om tidpunkt när aktieägaren förvärvade de aktier som förval- taren förvaltar. Sådan uppgift ska bara lämnas om det begärs av av- stämningsbolaget.

I paragrafens fjärde stycke regleras skyldigheterna för den förval- tare som saknar de uppgifter som avses i paragrafens första stycke och därmed saknar uppgift om vem som är aktieägare. Den situa- tionen kan uppkomma om aktieägaren innehar aktier genom en ked- ja av intermediärer. Om förvaltaren saknar uppgift om aktieägaren och enbart har uppgift om att aktierna i avstämningsbolaget innehas av en viss intermediär för annans räkning, är förvaltaren skyldig att vidarebefordra begäran om aktieägarens identitet till den aktuella in- termediären. I enlighet med aktieägarrättighetsdirektivet ska inter- mediärer inom EES vara skyldiga att besvara en begäran om aktie- ägares identitet (jfr 3 a kap. 2 §). Även intermediärer från tredjeland som förvaltar sådana aktier är skyldiga att lämna sådana uppgifter (se 17 §). Vidare är en förvaltare skyldig att från en intermediär inom EES eller en intermediär från tredjeland vidarebefordra de uppgifter som värdepapperscentralen begärt om en aktieägares identitet. Be- gäran om uppgifter om en aktieägares identitet och kontaktuppgifter ska vidarebefordras utan dröjsmål.

Paragrafen genomför artikel 2 led j och artikel 3a.1–3 i aktie- ägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.2.5.

12 a § Den som lämnar uppgifter enligt 12 § får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt.

Paragrafen är ny. Den syftar till att tillse att en förvaltare ska kunna fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt 12 § utan att hållas ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt. Bestämmelsen utgör således en ansvarsfrihetsregel och omfattar inte bara brott mot tystnadsplikt enligt lag utan även avtalsrättsliga åtaganden om tystnadsplikt. Inne- börden av bestämmelsen är att en anställd hos förvaltaren som läm- nar uppgifter i enlighet med 12 § varken kan ådra sig straffrättsligt ansvar, skadeståndsskyldighet eller andra sanktioner för brott mot tystnadsplikten.

Paragrafen genomför artikel 3a.6 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.2.5.

515

Författningskommentar

Ds 2018:15

12 b § Personuppgifter som har mottagits uteslutande i syfte att identifiera en aktieägare får inte lagras under längre tid än tolv månader efter det att en värdepapperscentral eller en förvaltare fått kunskap om att personen inte längre är aktieägare.

Paragrafen är ny och reglerar värdepapperscentralers och förvaltares rätt att lagra personuppgifter i samband med identifiering av en aktieägare i ett avstämningsbolag. Värdepapperscentralen och för- valtaren är skyldig att gallra personuppgifterna senast tolv månader efter det att de fått kunskap om att personen inte längre är aktie- ägare. Paragrafen medför inte någon skyldighet att gallra uppgifter hänförliga till juridiska personer som är aktieägare i ett avstämnings- bolag. Det finns inte heller någon skyldighet att gallra personupp- gifter som värdepapperscentralen eller förvaltaren behöver ha till- gång till för något annat ändamål än att identifiera en aktieägare.

Paragrafen genomför artikel 3a.4 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.2.5.

14 § En förvaltare ska på begäran av en värdepapperscentral utan dröjsmål till en aktieägare vidarebefordra ett sådant standardiserat meddelande från av- stämningsbolaget som avses i 7 kap. 56 d § aktiebolagslagen (2005:551). Vär- depapperscentralen ska även vidarebefordra meddelandet till aktieägare som har ett avstämningskonto.

Om förvaltaren ingår i en kedja av intermediärer ska meddelandet enligt första stycket överföras till nästa intermediär i kedjan såvida inte meddelandet kan skickas direkt till aktieägaren. En förvaltare är inte skyldig att vidare- befordra meddelandet om avstämningsbolaget redan har skickat det direkt till bolagets samtliga aktieägare.

Paragrafen är ny och reglerar en förvaltares skyldighet att på begäran av en värdepapperscentral vidarebefordra uppgifter som en aktie- ägare behöver för att kunna utnyttja de rättigheter som följer av aktieinnehavet.

Enligt paragrafens första stycke ska förvaltaren vara skyldig att till en aktieägare vidarebefordra ett sådant standardiserat meddelande som avses i 7 kap. 56 d § aktiebolagslagen. I ett publikt noterat aktie- bolag ska de handlingar som en aktieägare är i behov av i samband med bolagsstämman hållas tillgängliga på bolagets webbplats minst tre veckor innan stämman. Förutom kallelsen till stämman rör det sig bl.a. om redovisningshandlingar och revisionsberättelse (7 kap.

516

Ds 2018:15

Författningskommentar

56 a–56 c §§ ABL). Enligt 7 kap. 56 d § aktiebolagslagen är styrelsen skyldig att i ett standardiserat meddelande till värdepapperscentralen lämna upplysning om var på bolagets webbplats dessa uppgifter finns tillgängliga. Enligt den här aktuella bestämmelsen ska en förvaltare på begäran av en värdepapperscentral vidarebefordra meddelandet till den aktieägare för vars räkning aktierna förvaltas. Vidare ska värdepapperscentralen vidarebefordra meddelandet till de aktieägare som innehar aktier direkt genom ett avstämningskonto.

I paragrafens andra stycke regleras förvaltarens skyldigheter för det fall denne saknar uppgift om vem som är aktieägare. Stycket har utformats på liknande sätt som 12 § fjärde stycket. Situationen kan uppkomma om aktieägaren innehar aktierna genom en kedja av in- termediärer. Under sådana förhållanden kan det vara så att förval- taren enbart har uppgift om att aktierna i avstämningsbolaget inne- has av en viss intermediär för annans räkning. Förvaltaren kan så- ledes inte vidarebefordra de uppgifter som avses i första stycket till aktieägaren. För att aktieägaren i en sådan situation inte ska riskera att gå miste om informationen är förvaltaren skyldig att utan dröjs- mål vidarebefordra uppgifterna till den intermediär för vars räkning aktierna förvaltas. Enligt aktieägarrättighetsdirektivet ska varje med- lemsstat se till att de intermediärer som är auktoriserade i respektive medlemsstat är skyldiga att vidarebefordra de aktuella uppgifterna till de aktieägare för vars räkning aktierna förvaltas. Även en inter- mediär från tredjeland är skyldig att vidarebefordra sådana uppgifter (17 §).

Det finns dock två undantag från en förvaltares skyldighet att vidarebefordra uppgifterna. För det första behöver så inte ske om förvaltaren lika gärna kan vidarebefordra uppgiften direkt till aktie- ägaren. Syftet med bestämmelsen är att om förvaltaren – trots att aktien innehas via en kedja av intermediärer – har kunskap om vem som är aktieägare så ska uppgifterna skickas direkt till aktieägaren. Förvaltaren kan ha fått tillgång till sådana uppgifter i samband med att dessa har skickats från en intermediär via förvaltaren till värde- papperscentralen i enlighet med 3 kap. 12 § fjärde stycket. Avsikten med den aktuella bestämmelsen är att den ska bidra till att bl.a. per- sonuppgifter inte hanteras av fler aktörer än nödvändigt. Av bestäm- melsen framgår att den bara ska utnyttjas om uppgifterna ”kan” skickas direkt till aktieägaren. Ordet ”kan” tar inte enbart sikte på om förvaltaren har tillgång till aktieägarens identitet, utan ordet

517

Författningskommentar

Ds 2018:15

signalerar även att förvaltaren kan vara tvungen att väga in andra aspekter vid prövningen av om det är möjligt att utnyttja bestäm- melsen. Det kan exempelvis vara nödvändigt att informationen sänds genom hela kedjan av intermediärer för att säkerställa att den når rätt mottagare. För det andra framgår att en förvaltare inte är skyldig att vidarebefordra uppgifter enligt första stycket om avstämnings- bolaget redan har skickat informationen direkt till bolagets samtliga aktieägare. Bestämmelsen innebär att bolaget kan välja att skicka uppgifterna direkt till samtliga aktieägare eller att gå ”omvägen” via värdepapperscentralen. Det är nödvändigt för bolaget att gå via värdepapperscentralen, om bolaget saknar uppgift om vem eller vilka som är ägare till vissa aktier.

Paragrafen genomför artikel 3b.1, 3 och 5 i aktieägarrättighets- direktivet och behandlas i avsnitt 5.3.3.

15 § En förvaltare ska, på begäran av en aktieägare eller en intermediär utan dröjsmål till värdepapperscentralen vidarebefordra uppgifter från aktieägaren i ett avstämningsbolag avseende utövandet av de rättigheter som följer med aktieinnehavet. Uppgifterna ska av värdepapperscentralen vidarebefordras till avstämningsbolaget.

Paragrafen är ny och reglerar förvaltares skyldighet att vidarebefor- dra uppgifter från bl.a. aktieägare till avstämningsbolaget.

Enligt paragrafen är en förvaltare skyldig att på begäran av en aktieägare eller en intermediär utan dröjsmål till värdepapperscen- tralen vidarebefordra uppgifter från aktieägaren i ett avstämningsbo- lag avseende utövandet av de rättigheter som följer med aktieinne- havet. I 3 kap. 18 § har regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer getts rätt att meddela ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter som förvaltaren ska vara skyldig att vidarebefordra till av- stämningsbolaget.

Paragrafen genomför artikel 3b.4–5 i aktieägarrättighetsdirek- tivet och behandlas i avsnitt 5.3.4.

16 § En värdepapperscentral och en förvaltare är skyldiga att vidta de åtgärder som krävs för att en aktieägare i ett avstämningsbolag på egen hand ska kunna utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet.

518

Ds 2018:15

Författningskommentar

Paragrafen är ny och reglerar värdepapperscentralers och förvaltares skyldighet att vidta åtgärder för att aktieägare i ett avstämningsbolag ska kunna utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet.

Avsikten med bestämmelsen är att en förvaltare bl.a. ska under- lätta för en aktieägare att låta sig införas tillfälligt i aktieboken inför en stämma (rösträttsregistrering) och på så sätt underlätta aktieäga- rens deltagande i stämman. Enligt 5 kap. 15 § andra stycket aktie- bolagslagen är en förvaltare skyldig att ha rutiner som säkerställer att en aktieägare kan rösträttsregistrera sig. Förevarande paragraf kan medföra en skyldighet för förvaltaren att vidta ytterligare åtgärder för att underlätta aktieägarens deltagande vid bolagsstämman. Det kan exempelvis röra sig om att vidarebefordra uppgifter från bolaget som aktieägaren behöver för att kunna utöva de rättigheter som föl- jer på aktieinnehavet. Detsamma gäller för värdepapperscentraler i förhållande till sådana aktieägare som innehar aktier direkt via ett avstämningskonto hos värdepapperscentralen. Därtill är värdepap- perscentralen och förvaltaren skyldiga att vidta andra åtgärder som krävs för att underlätta utövandet av de rättigheter som följer med aktieinnehavet. I 18 § har regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer getts rätt att meddela föreskrifter om vilka ytterligare åtgärder som förvaltaren ska vara skyldig att vidta.

Paragrafen genomför artikel 3c.1 led a i aktieägarrättighetsdirek- tivet och behandlas i avsnitt 5.4.4.

17§ Vad som följer av 12–12 b och 14–16 §§ ska även gälla för intermediärer från tredjeland som tillhandahåller tjänster avseende aktier i bolag med bolags- rättslig hemvist i Sverige och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad.

Paragrafen är ny och reglerar vissa skyldigheter för intermediärer från tredjeland.

Begreppet intermediär från tredjeland definieras i 1 kap. 3 §. Förevarande paragraf ska tillämpas när en intermediär från tredje- land tillhandahåller tjänster avseende aktier i bolag med bolagsrätts- lig hemvist i Sverige och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad. För frågan om paragrafens tillämplighet saknar det således betydelse om intermediären från tredjeland har ett verk- samhetsställe i Sverige. Om intermediären förvarar, administrerar el- ler för värdepapperskonto beträffande den aktuella typen av aktier

519

Författningskommentar

Ds 2018:15

är intermediären skyldig att följa bestämmelserna i 3 kap. 12–12 b och 14–16 §§.

En intermediär från tredjeland är således skyldig att på begäran av exempelvis en värdepapperscentral lämna uppgift om för vems räk- ning som en aktie innehas. Vidare är en sådan intermediär som be- finner sig i en innehavskedja skyldig att vidarebefordra begäran om en aktieägares identitet och aktieägarens identitetsuppgifter. Para- grafen innebär även att intermediären är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att underlätta utövandet av aktieägarens rättigheter.

Paragrafen genomför artikel 3e i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.5.

18 § En värdepapperscentral, en förvaltare och en intermediär från tredjeland har rätt att ta ut avgifter för sådana tjänster som avses i 12 och 14–16 §§. Av- gifterna ska offentliggöras separat för varje tjänst, vara icke-diskriminerande och stå i proportion till de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten.

Paragrafen är ny och reglerar värdepapperscentralers, förvaltares och intermediärer från tredjelands rätt att ta ut avgifter för vissa tjänster som tillhandahålls enligt kapitlet.

De berörda aktörerna har rätt att ta ut avgifter för tjänster som innebär att ett avstämningsbolag ska kunna identifiera sina aktie- ägare (12 §), vidarebefordra uppgifter mellan bolaget och dess aktie- ägare (14 och 15 §§) och underlätta för aktieägaren att utöva de rättigheter som följer med aktieinnehavet (16 §). Enligt den aktuella paragrafen finns det en skyldighet att offentliggöra avgifterna sepa- rat för varje tjänst som tillhandahålls. Syftet härmed är att det ska vara möjligt för bolagen att jämföra de priser som olika aktörer tar ut för en viss tjänst. Vidare ska avgifterna vara icke-diskriminerande och stå i proportion till de faktiska kostnaderna. Det är således inte tillåtet för berörda aktörer att ta ut en högre avgift enbart på den grunden att tjänsten tillhandahålls ett bolag som har en annan bo- lagsrättslig hemvist inom EES än Sverige (se 3 a kap. 11 §). Däremot är det inte något som hindrar att en förvaltare tar ut en högre avgift om det förhållandet att bolaget inte har bolagsrättslig hemvist i Sverige ger upphov till en merkostnad. I 3 kap. 18 § har regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer getts rätt att meddela ytterligare föreskrifter om rätten att ta ut avgifter.

520

Ds 2018:15

Författningskommentar

Paragrafen genomför artikel 3d i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.6.2.

19 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att överföra information om aktieägares identitet enligt 12 §, vidarebefordra uppgifter enligt 14 och 15 §§ samt vidta åtgärder enligt 16 § och rätten att ta ut avgifter enligt 18 §.

Paragrafen är ny och innehåller ett bemyndigande som ger rege- ringen eller den myndighet regeringen bestämmer rätt att meddela vissa kompletterande föreskrifter. I aktieägarrättighetsdirektivet har kommissionen getts befogenhet att anta vissa genomförandeakter. Dessa rättsakter ska avse vissa minimikrav för överföring av infor- mation beträffande aktieägares identitet (artikel 3a.8), information som krävs för att aktieägarna ska kunna utöva de rättigheter som följer av aktieinnehavet (artikel 3b.6) och åtgärder för att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter (artikel 3c.3). Genom det aktuella bemyndigandet ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer rätt att meddela de ytterligare föreskrifter som kan kom- ma att behövas med anledning av kommissionens arbete. Slutligen omfattar bemyndigandet även rätten att meddela kompletterande föreskrifter avseende rätten att ta ut avgifter.

Paragrafen genomför artiklarna 3a.8, 3b.6, 3c.3 och 3.d i aktie- ägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitten 5.2.4, 5.3.3, 5.3.4, 5.4.4 och 5.6.2.

3 a kap.

1 § I detta kapitel regleras skyldigheten för en svensk annan intermediär att i vissa situationer vidta åtgärder beträffande aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES. Skyldigheten gäller i förhållande till aktier som är upp- tagna till handel på en reglerad marknad och som inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral.

Paragrafen är ny och reglerar i vilka sammanhang som 3 a kap. 2– 9 §§ ska tillämpas.

Paragrafen innebär att en svensk annan intermediär är skyldig att vidta vissa åtgärder beträffande aktier i bolag med bolagsrättslig

521

Författningskommentar

Ds 2018:15

hemvist inom EES och som inte kontoförs av en svensk värdepap- perscentral. Skyldigheten gäller enbart i förhållande till aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral. Avsikten är att det förhållandet att sådana aktier innehas genom en kedja av intermediärer inte ska ut- göra ett hinder för dels att bolaget ska kunna få reda på vem som är ägare till aktierna, dels att aktieägarna ska kunna utöva de rättigheter som följer av aktieinnehavet.

Paragrafen genomför artikel 3a.1–3 och behandlas i avsnitt 5.2.5.

2 § Uppgiftsskyldigheten enligt 3 kap. 12 § gäller även för en svensk annan intermediär som för annans räkning förvaltar aktier som omfattas av 1 §.

Om en svensk annan intermediär saknar sådana uppgifter som avses i 3 kap. 12 § ska den utan dröjsmål vidarebefordra begäran till den intermediär för vars räkning aktierna innehas.

Uppgifter enligt första stycket ska lämnas utan dröjsmål, om de begärs av en intermediär inom EES eller en svensk annan intermediär.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten att i vissa situationer lämna upplysningar om en aktieägares identitet till aktiebolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier inte är kontoförda hos en svensk värdepapperscentral.

Av paragrafens första stycke framgår genom hänvisningen till 3 a kap. 1 § att uppgiftsskyldigheten är begränsad till sådana aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral. Uppgiftsskyldigheten för aktier som kontoförs av en svensk värdepapperscentral regleras i 3 kap. Av det aktuella stycket framgår att en svensk annan inter- mediär är skyldig att lämna sådana uppgifter om aktieägaren som framgår av 3 kap. 12 §. Det innebär att uppgifterna ska avse aktie- ägarnas namn och personnummer, organisationsnummer eller annat identifieringsnummer samt postadress och, i förekommande fall, e- postadress. En svensk annan intermediär ska dessutom, om det be- gärs, ange det antal aktier av olika slag som varje aktieägare äger och uppgift om tidpunkt när aktierna förvärvades. Om en svensk annan intermediär ingår i en kedja av intermediärer och saknar sådana upp- gifter som avses i 3 kap. 12 § så är denne enligt paragrafens andra stycke skyldig att vidarebefordra begäran till den intermediär för vars räkning aktierna innehas. Stycket har samma utformning som 3 kap. 12 § fjärde stycket.

522

Ds 2018:15

Författningskommentar

I paragrafens tredje stycke föreskrivs att en svensk annan inter- mediär enbart är skyldig att lämna uppgifter i enlighet med den aktuella paragrafen om framställningen kommer från en intermediär inom EES eller en svensk annan intermediär. Skyldigheten att lämna uppgifter på begäran av en intermediär från tredjeland regleras i 3 a kap. 9 §. Begreppet intermediär inom EES och intermediär från tredjeland regleras i 1 kap. 3 §.

Paragrafen genomför artikel 2 led j och artikel 3a.1–3 i aktieägar- rättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.2.5.

3 § En svensk annan intermediär som omfattas av 2 § är skyldig att på begäran av en intermediär utan dröjsmål vidarebefordra sådana uppgifter som avses i 3 kap. 12 § till den intermediär inom EES eller en svensk annan intermediär som begärt uppgiften.

Paragrafen är ny och reglerar en svensk annan intermediärs skyldig- het att vidarebefordra uppgifter till den intermediär inom EES eller en svensk annan intermediär som begärt sådana uppgifter som omfattas av 3 kap. 12 §.

Enligt 2 § tredje stycket är en svensk annan intermediär skyldig lämna uppgifter om vem som är ägare till aktier i bolag med bolags- rättslig hemvist inom EES. Skyldigheten gäller i förhållande till akti- er som är upptagna till handel på en reglerad marknad och som inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral. Om en svensk annan intermediär saknar uppgift om vem som är ägare ska begäran vidare- befordras till den för vars räkning aktierna innehas. Den aktuella paragrafen tar sikte på de uppgifter som lämnas med anledning av att en sådan begäran har vidarebefordrats. Under sådana förhållanden är en svensk annan intermediär skyldig att utan dröjsmål vidarebefor- dra uppgifterna om aktieägarens identitet till den intermediär inom EES eller svensk annan intermediär som begärt uppgiften. Skyldig- heten att vidarebefordra uppgifter till en intermediär från tredjeland regleras i 3 a kap. 9 §. Paragrafen är utformad på samma sätt om 3 kap. 12 § fjärde stycket andra meningen.

Paragrafen genomför artikel 3a.1–3 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.2.5.

4 § Den som lämnar uppgifter enligt 2 och 3 §§ får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt.

523

Författningskommentar

Ds 2018:15

Paragrafen är ny. Den syftar till att tillse att en svensk annan intermediär kan fullgöra den uppgiftsskyldighet som följer av 2 och 3 §§. Paragrafen har samma utformning som 3 kap. 12 a §, varför det kan hänvisas till den kommentaren.

Paragrafen genomför artikel 3a.6 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.2.5.

5 § Personuppgifter som har mottagits uteslutande i syfte att identifiera en aktieägare får inte lagras under längre tid än tolv månader efter det att en svensk annan intermediär fått kunskap om att personen inte längre är aktie- ägare.

Paragrafen är ny och reglerar en svensk annan intermediärs rätt att lagra personuppgifter i samband med identifiering av en aktieägare i ett bolag. Paragrafen har samma utformning som 3 kap. 12 b §, var- för det kan hänvisas till den kommentaren.

Paragrafen genomför artikel 3a.4 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.2.4.

6 § En svensk annan intermediär som omfattas av 2 § ska, på begäran av en intermediär, utan dröjsmål till en aktieägare vidarebefordra sådana uppgifter som behövs för att aktieägaren ska kunna utnyttja de rättigheter som följer av aktieinnehavet.

Om en svensk annan intermediär ingår i en kedja av intermediärer ska informationen enligt första stycket överföras till nästa intermediär i kedjan, såvida inte informationen kan överföras direkt till aktieägaren. En svensk an- nan intermediär är inte skyldig att vidarebefordra uppgifterna om aktiebolaget redan har skickat denna information direkt till bolagets samtliga aktieägare.

Paragrafen är ny och reglerar en svensk annan intermediärs skyldig- het att på begäran av ett aktiebolag vidarebefordra uppgifter som en aktieägare behöver för att kunna utnyttja de rättigheter som följer av aktieinnehavet. Paragrafen har samma sakliga innehåll som 3 kap. 14 §, varför det kan hänvisas till den kommentaren.

Paragrafen genomför artikel 3b.1, 3 och 5 i aktieägarrättighets- direktivet och behandlas i avsnitt 5.3.3.

7 § En svensk annan intermediär som omfattas av 2 § ska på begäran av en aktieägare eller en intermediär utan dröjsmål vidarebefordra uppgifter från

524

Ds 2018:15

Författningskommentar

aktieägaren avseende utövandet av de rättigheter som följer med aktieinne- havet till nästa intermediär inom EES eller svensk annan intermediär, såvida inte informationen kan överföras direkt till bolaget.

Paragrafen är ny och reglerar en svensk annan intermediärs skyldig- het att vidarebefordra uppgifter från aktieägare avseende utövandet av de rättigheter som följer med aktieinnehavet.

Av paragrafen följer att en svensk annan intermediär ska överföra informationen till nästa intermediär inom EES eller svensk annan intermediär i innehavskedjan. Så ska ske om det begärs av en aktie- ägare eller en annan intermediär. Om informationen kan överföras direkt till bolaget ska förvaltaren dock göra det i stället. Avsikten med bestämmelsen är att undvika att personuppgifter i onödan han- teras av intermediärer i innehavskedjan. I vissa situationer kan det dock finnas ett behov av att överföra informationen genom samtliga steg i innehavskedjan. Det kan exempelvis vara nödvändigt att aktie- ägarens identitet fastställs i varje steg i kedjan för att bolaget ska kunna vara säkert på vem som är ägare till aktierna och dennes rätt att rösta vid stämman. Om så inte sker blir de uppgifter som skickas värdelösa och aktieägaren kan därmed inte utnyttja de rättigheter som följer av aktieinnehavet. I en sådan situation ”kan” inte upp- gifterna överföras direkt till bolaget och den aktuella bestämmelsen ska därmed inte utnyttjas. En svensk annan intermediär måste från fall till fall avgöra om det är möjligt att överföra uppgifterna direkt till bolaget eller inte. I stycket regleras bara överförandet av infor- mation till intermediärer inom EES eller svensk annan intermediär. I 3 a kap. 9 § finns särskilda bestämmelser som reglerar skyldigheten i förhållande till intermediärer från tredjeland.

Paragrafen genomför artikel 3b.4–5 i aktieägarrättighetsdirek- tivet och behandlas i avsnitt 5.3.4.

8 § En svensk annan intermediär som omfattas av 2 § är skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att en aktieägare på egen hand ska kunna utöva de rät- tigheter som följer med aktieinnehavet.

Paragrafen är ny och reglerar en svensk annan intermediärs skyldig- het att vidta åtgärder för att aktieägarna ska kunna utöva de rättig- heter som följer med aktieinnehavet. Paragrafen har samma sakliga innehåll som 3 kap. 16 §, varför det kan hänvisas till den kommen- taren.

525

Författningskommentar

Ds 2018:15

Paragrafen genomför artikel 3c.1 led a i aktieägarrättighetsdirek- tivet och behandlas i avsnitt 5.4.4.

9 § En svensk annan intermediär är skyldig att på begäran av en intermediär från tredjeland lämna sådana uppgifter som avses i 2 § eller till en intermediär från tredjeland vidarebefordra sådana uppgifter som avses i 7 §. Skyldigheten gäller beträffande aktier som avses i 1 §.

En åtgärd enligt 2 eller 7 § ska bara vidtas om intermediären från tredje- land står under tillsyn och lyder under ett bindande regelverk som säkerställer att en aktieägares personuppgifter omfattas av ett skydd som motsvarar det som gäller enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) eller om aktieägaren lämnat sitt samtycke till att uppgifterna lämnas ut.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för värdepapperscentraler och förvaltare att i vissa situationer lämna uppgifter till intermediär- er från tredjeland.

Av 3 kap. 12, 14 och 15 §§ följer att en förvaltare är skyldig att till bl.a. intermediärer från tredjeland vidarebefordra en begäran om uppgifter om en aktieägares identitet och uppgifter från en aktie- ägare angående utövande av aktieägarrättigheter. Det är således inte något som hindrar att svensk annan intermediär skickar en begäran om en aktieägares identitet till en intermediär från tredjeland som befinner sig längre bort från aktiebolaget och närmare aktieägaren.

Förevarande paragraf tar sikte på den motsatta situationen, dvs. när intermediären från tredjeland befinner sig ovanför en svensk annan intermediär i innehavskedjan och därmed närmare aktiebo- laget. Av paragrafens första stycke framgår att en svensk annan inter- mediär på begäran av en intermediär från tredjeland är skyldig att lämna uppgift om en aktieägare och till en intermediär från tredje- land vidarebefordra uppgifter från en aktieägare till bolaget. Denna skyldighet gäller för aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist inom EES och vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad och som inte kontoförs av en svensk värdepapperscentral. Skyldig- heten omfattar i första hand aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist i ett annat land inom EES än Sverige. Dock kan skyldigheten även omfatta aktier i bolag med bolagsrättslig hemvist i Sverige som är kontoförda hos en utländsk värdepapperscentral inom EES. Detta

526

Ds 2018:15

Författningskommentar

under den ytterligare förutsättningen att en svensk värdepappers- central inte samtidigt kontoför samma aktier genom länk med den utländska värdepapperscentralen.

I paragrafens andra stycke finns en begränsning i fråga om en svensk annan intermediärs skyldighet att till intermediärer från tredjeland vidarebefordra uppgifter om aktieägares identitet (2 §) el- ler uppgifter från aktieägaren till bolaget (7 §). I dessa fall kan det vara fråga om personuppgifter och för att säkerställa att dessa upp- gifter behandlas på ett korrekt sätt är en svensk annan intermediär bara skyldig att vidarebefordra uppgifterna om intermediären från tredjeland står under tillsyn och lyder under ett bindande regelverk, som säkerställer att en aktieägares personuppgifter ges ett skydd motsvarande det som gäller enligt personuppgiftsförordningen. Av- sikten är således att en aktieägares personuppgifter inte ska få ett sämre skydd på grund av att de överlämnas till en intermediär från tredjeland. Om en intermediär från tredjeland inte kan lämna den typen av garantier, ska uppgifterna inte lämnas ut. Dock är det möj- ligt att trots det överlämna personuppgifterna om aktieägaren sam- tycker till det.

Paragrafen genomför artikel 3e i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.5.

10 § Bestämmelserna i 3 kap. 18 § om rätten att ta ut avgifter gäller även för en svensk annan intermediär eller en intermediär från tredjeland när de till- handahåller tjänster enligt detta kapitel.

Paragrafen är ny och anger att bestämmelserna i 3 kap. 18 § om rätten att ta ut avgifter även gäller i förhållande till tjänster som tillhanda- hålls enligt 3 a kap.

Paragrafen genomför artikel 3d i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.4.

11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om skyldigheten att vidarebefordra uppgifter enligt 6 och 7 §§ samt vidta åtgärder enligt 8 §.

Paragrafen är ny och innehåller ett bemyndigande som ger regering- en eller den myndighet regeringen bestämmer rätt att meddela vissa

527

Författningskommentar

Ds 2018:15

kompletterande föreskrifter. Paragrafen har i stort sett samma sak- liga innehåll som 3 kap. 18 §, varför det kan hänvisas till den kom- mentaren.

Paragrafen genomför artiklarna 3a.8, 3b.6, 3c.3 och 3.d i aktie- ägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitten 5.2.4, 5.3.3, 5.3.4, 5.4.4 och 5.5.2.

5 kap.

4 § En registrering ska rättas, om den innehåller någon uppenbar oriktighet eller är ofullständig till följd av att den som vidtagit registreringsåtgärden eller någon annan har gjort sig skyldig till skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende eller till följd av något tekniskt fel. Den vars rätt berörs ska ges möjlighet att yttra sig, om inte rättelsen är till förmån för denne eller yt- trande annars är uppenbart obehövligt.

Paragrafen reglerar möjligheten att rätta uppgifter som registrerats med stöd av lagen.

Sedan tidigare är det möjligt att rätta uppgifter som är uppenbart oriktiga. Med anledning av aktieägarrättighetsdirektivet komplet- teras paragrafen på så sätt att det ska vara möjligt att även rätta ofullständiga uppgifter. I likhet med vad som gäller i fråga om möj- ligheten att rätta oriktiga uppgifter krävs att uppgifterna blivit ofull- ständiga på grund av någons skrivfel, räknefel eller liknande förbise- ende eller till följd av något tekniskt fel.

Paragrafen genomför artikel 3a.5 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.2.6.

14.5Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder

2 kap.

17 h § Ett fondbolag som för en värdepappersfonds räkning investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska antingen anta prin- ciper för aktieägarengagemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av principerna ska det framgå hur fondbolaget integrerar aktieägarengagemang i dess investerings- strategi när det gäller sådana aktier.

528

Ds 2018:15

Författningskommentar

I principerna ska fondbolaget lämna en beskrivning av hur det i relevanta frågor övervakar de bolag i vilka fondbolaget investerar fondens medel. Be- skrivningen ska minst omfatta hur värdepappersfonden övervakar portföljbo- lagens

1.strategi,

2.finansiella och icke-finansiella resultat och risker,

3.kapitalstruktur,

4.sociala och miljömässiga påverkan, och

5.bolagsstyrning.

Av principerna ska det vidare framgå hur fondbolaget för dialoger med företrädare för portföljbolagen och utövar rösträtt och andra rättigheter knutna till aktieinnehavet. Det ska även framgå hur fondbolaget samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolagen samt hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för fondbolag att i vissa fall anta principer för aktieägarengagemang.

Paragrafen har samma sakliga innehåll som 10 e § lagen om tryg- gande av pensionsutfästelse m.m., varför det kan hänvisas till den kommentaren.

Paragrafen genomför artikel 3g.1 led a i aktieägarrättighetsdirek- tivet och behandlas i avsnitt 6.2.3.

17 i § Ett fondbolag ska varje år antingen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna som avses i 17 h § har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Redogörel- sen ska innehålla en allmän beskrivning av

1.fondbolagets röstningsbeteende i portföljbolagen,

2.de viktigaste frågorna i vilka portföljbolagens stämma har fattat beslut,

och

3.i vilka frågor som fondbolaget tillämpat råd eller rekommendationer från en röstningsrådgivare.

Av redogörelsen ska det vidare framgå hur fondbolaget har ställt sig i de frågor där stämmorna fattat beslut. Stämmobeslut som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på fondens innehav behöver inte redovisas.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för fondbolag att lämna en årlig redogörelse som beskriver hur principerna som avses i 2 kap. 17 h § har tillämpats.

529

Författningskommentar

Ds 2018:15

Paragrafen har samma sakliga innehåll som 10 f § lagen om tryg- gande av pensionsutfästelse m.m., varför det kan hänvisas till den kommentaren.

Paragrafen genomför artikel 3g.1 led b i aktieägarrättighetsdirek- tivet och behandlas i avsnitt 6.2.4.

17 j § Principerna för aktieägarengagemang och redogörelsen enligt 17 h och 17 i §§ ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på fondbolagets webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Om fondbolaget inte har antagit några principer eller lämnat någon redogörelse eller om dessa saknar något av det innehåll som anges i 17 h och 17 i §§, ska fondbolaget på motsvarande sätt lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för fondbolag att tillhan- dahålla de uppgifter som avses i bl.a. 2 kap. 17 h och 17 i §§ på sin webbplats eller på annat lämpligt sätt som är lika publikt.

Paragrafen har samma sakliga innehåll som 10 g § första stycket i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m., varför det kan hän- visas till den kommentaren.

Paragrafen genomför artikel 3g.2 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 6.2.5.

7 kap.

3 § Ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende fin- ansiella instrument ska i denna förvaltning och när det utför tjänster enligt

1§ första stycket tillämpa 8 kap. 9–12, 14–16 och 22 §§ och 9 kap. 1, 3–6, 9, 10, 12–23, 26–29 b och 40 §§, 41 § första stycket och 43 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

Paragrafen reglerar vilka skyldigheter som ett fondbolag som utför diskretionär portföljförvaltning avseende finansiella instrument har.

Paragrafens bestämmelser innebär att ett fondbolag som utför diskretionär förvaltning är skyldig att tillämpa ett antal bestämmel- ser i lagen om värdepappersmarknaden. Hänvisningarna till den senare lagen har utökats till att även omfatta 9 kap. 29 a och 29 b §§. Det innebär att ett fondbolag som ingått en överenskommelse om diskretionär förvaltning enligt 10 f § lagen om tryggande av pen- sionsutfästelse m.m. eller 16 kap. 2 b § försäkringsrörelselagen

530

Ds 2018:15

Författningskommentar

årligen till den institutionella investeraren ska lämna en redogörelse vars närmare innehåll regleras i 9 kap. 29 a § lagen om värdepappers- marknaden. Denna skyldighet gäller även i förhållande till institu- tionella investerare inom EES när fondbolaget träffat en motsvaran- de överenskommelse. Hur redovisningen ska ske regleras i 9 kap. 29 b § samma lag.

Paragrafen genomför artikel 3i i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 6.5.3.

14.6Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen (2005:551)

1 kap.

10 c § Ett publikt noterat aktiebolag är ett aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Paragrafen är ny och innehåller en definition av publikt noterat aktiebolag.

Definitionen omfattar enbart svenska bolag, dvs. bolag som har sin bolagsrättsliga hemvist i Sverige. Definitionen av reglerad mark- nad finns i 1 kap. 5 § 20 lagen om värdepappersmarknaden.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

5 kap.

15 § Om den som äger förvaltarregistrerade aktier vill delta i en bolags- stämma, ska han eller hon på begäran av förvaltaren tillfälligt föras in i aktie- boken. Efter den tidpunkt som avses i 7 kap. 28 § tredje stycket ska aktie- ägaren strykas från aktieboken.

Förvaltaren är skyldig att ha rutiner som säkerställer att aktieägare kan in- föras i aktieboken enligt första stycket.

Paragrafen reglerar en aktieägares rätt att rösträttregistrera sig inför en bolagsstämma.

Paragrafen har tillförts ett nytt andra stycke av vilket det framgår att förvaltaren är skyldig att ha rutiner som säkerställer att aktie- ägaren kan rösträttsregistrera sig. Det kan exempelvis vara fråga om

531

Författningskommentar

Ds 2018:15

att ha ett system för att ta emot begäran om rösträttsregistrering och att det finns rutiner för att vidarebefordra en sådan begäran till den som för bolagets aktiebok.

Paragrafen genomför artikel 3c.1 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.4.3.

7 kap.

3 § En aktieägare som inte är personligen närvarande vid bolagsstämman får utöva sin rätt vid stämman genom ett ombud med skriftlig, av aktie- ägaren undertecknad och daterad fullmakt. Om bolaget är ett avstäm- ningsbolag, får aktieägaren utse två eller flera ombud, varvid varje ombud får utöva den rätt som hänför sig till en viss i fullmakten angiven andel av aktierna.

En fullmakt gäller högst ett år från utfärdandet. Om bolaget är ett av- stämningsbolag, får det i fullmakten anges en längre giltighetstid, dock längst fem år från utfärdandet.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller även 54 a §.

Paragrafen reglerar möjligheten för aktieägare att utöva sin rätt vid bolagsstämman genom ett ombud.

I paragrafens tredje stycke har det skett en språklig justering med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: publika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Ändringen innebär således inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

4 a § I bolagsordningen får det anges att aktieägarna före bolagsstämman ska kunna utöva sin rösträtt per post eller att styrelsen inför en bolags- stämma får besluta att aktieägarna ska kunna göra detta.

Vid poströstning ska användas ett formulär som bolaget tillhandahåller. Formuläret ska, med hänvisning till de framlagda förslag till beslut som anges i förslaget till dagordning för bolagsstämman, innehålla två likvärdigt presenterade svarsalternativ med rubrikerna Ja och Nej.

Om en poströst enligt andra stycket avges elektroniskt är ett publikt noterat aktiebolag skyldigt att elektroniskt bekräfta att rösten har tagits emot.

Paragrafen innehåller bestämmelser om poströstning.

532

Ds 2018:15

Författningskommentar

Paragrafen har tillförts ett nytt tredje stycke som reglerar skyl- digheten för publika noterade aktiebolag att elektroniskt bekräfta att en poströst som avgetts elektroniskt har tagits emot. Skyldigheten är begränsad till att enbart bekräfta att en avgiven röst har registre- rats. Det finns således inte något krav på att bolaget även ska re- dovisa att rösten har räknats i samband med en omröstning. Bestäm- melsens utformning innebär att skyldigheten att elektroniskt be- kräfta att en röst mottagits enbart uppstår när en röst avges på för- hand. Stycket reglerar således inte sådana röster som avges elektron- iskt i realtid under stämman.

Paragrafen genomför artikel 3c.2 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.4.3.

4 b § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldigheten att bekräfta mot- tagandet av en poströst enligt 4 a § tredje stycket.

Paragrafen är ny och innehåller ett bemyndigande enligt vilket rege- ringen får meddela föreskrifter om skyldigheten att bekräfta mot- tagandet av en poströst enligt 4 a § tredje stycket. Föreskrifterna kan exempelvis avse på vilket sätt bekräftelsen ska ske eller vilket inne- håll den ska ha.

Paragrafen genomför artikel 3c.2 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.4.3.

16 § En aktieägare som vill få ett ärende behandlat vid en bolagsstämma ska begära detta skriftligen hos styrelsen.

Ärendet ska tas upp vid bolagsstämman, om begäran har kommit in till styrelsen

1.senast en vecka före den tidpunkt då enligt 18–20 §§ kallelse tidigast får utfärdas, eller

2.efter den tidpunkt som anges i 1 men i sådan tid att ärendet kan tas upp i kallelsen till bolagsstämman.

Paragrafen reglerar aktieägares möjlighet att skriftligen begära att ett ärende ska behandlas vid en bolagsstämma.

Paragrafen har tillförts ett nytt tredje stycke som särskilt reglerar initiativrätten i publika aktiebolag. Förutom förutsättningarna i

533

Författningskommentar

Ds 2018:15

paragrafens första och andra stycke krävs i ett publikt aktiebolag dessutom att antingen ägare till minst en tiotusendel (0,01 procent) av samtliga aktier i bolaget eller 25 aktieägare står bakom begäran. När det gäller det första kravet (minst en tiotusendel) är det inte nödvändigt att samtliga aktier tillhör en och samma ägare. Således är det möjligt för flera aktieägare att gå samman i fråga om ett initiativ för att uppnå det minoritetsinnehav som minst krävs för att ärende ska tas upp vid bolagsstämman. När det gäller den alternativa möjlig- heten (att minst 25 aktieägare står bakom begäran) saknar det be- tydelse vilken andel av samtliga aktier i bolaget som aktieägarna representerar. Det är således tillräckligt att de äger en aktie vardera och därmed har ett samlat ägande som uppgår till 25 aktier. Det är förhållandena när begäran kommer in till styrelsen som ska läggas till grund för prövning av om denna ska tas upp. Det saknar alltså betydelse för denna rättighet om det senare, exempelvis vid stäm- man, skulle framkomma att aktieägarna inte längre är ägare till exe- mpelvis en tiotusendel av samtliga aktier i bolaget.

Paragrafen behandlas i avsnitt 11.5.3.

20 § Kallelse till annan extra bolagsstämma än en sådan som avses i 19 § ska utfärdas tidigast sex veckor och senast två veckor före bolagsstämman.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 55 a § i stället för denna paragraf.

När Finansinspektionen anser att det finns skäl att anta att aktiebolaget kan komma att omfattas av resolution enligt lagen (2015:1016) om resolution, får kallelse till extra bolagsstämma för att pröva en fråga om en ökning av aktiekapitalet utfärdas senare än som anges i första stycket, dock inte senare än tio dagar före stämman. Bestämmelserna i 16 § andra stycket om aktieägares initiativrätt och 28 § tredje stycket om tillhandahållande av aktiebok gäller inte när kallelse sker enligt det här stycket.

Paragrafen reglerar kallelse till extra bolagsstämma i vissa fall.

I paragrafens andra stycke har det skett en språklig justering med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: pub- lika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Ändringen innebär således inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

534

Ds 2018:15

Författningskommentar

23 § Aktieägarna ska kallas till bolagsstämma på det sätt som anges i bo- lagsordningen. Kallelse ska även skickas med post till varje aktieägare vars postadress är känd för bolaget, om

1.ordinarie bolagsstämma ska hållas på annan tid än som anges i bo- lagsordningen, eller

2.bolagsstämman ska

a)behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som avses i 43–45 §§,

b)ta ställning till om bolaget ska gå i likvidation,

c)granska likvidators slutredovisning, eller

d)behandla en fråga om att bolagets likvidation ska upphöra.

I fråga om publika aktiebolag gäller även 56 §. I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 56 a och 64–67 §§ i stället för denna paragraf.

Paragrafen reglerar kallelse till bolagsstämma.

I paragrafens andra stycke har det skett en språklig justering med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: publika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reg- lerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Änd- ringen innebär således inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

24 § Kallelsen ska innehålla uppgift om tid och plats för bolagsstämman samt uppgift om förutsättningarna enligt 2 § för aktieägares rätt att delta i stämman. Kallelsen ska också innehålla ett förslag till dagordning för bo- lagsstämman. I förslaget till dagordning ska styrelsen tydligt ange de ären- den som ska behandlas vid bolagsstämman. Ärendena ska vara numrerade.

Det huvudsakliga innehållet i varje framlagt förslag ska anges, om för- slaget inte rör en fråga av mindre betydelse för bolaget. Avser ett ärende en ändring av bolagsordningen, ska det huvudsakliga innehållet i förslaget till ändring alltid anges.

Om aktieägarna ska kunna utöva rösträtt vid bolagsstämman med an- vändning av en sådan fullmakt som avses i 4 § andra stycket, genom post- röstning eller med användning av elektroniska hjälpmedel, ska det framgå av kallelsen hur de ska gå till väga.

Särskilda bestämmelser om innehållet i en kallelse finns i 2 § detta kapitel (deltagande i stämma),

13 kap. 10, 33 och 36 §§ (nyemission av aktier),

14 kap. 12, 26 och 29 §§ (emission av teckningsoptioner), 15 kap. 12, 31 och 34 §§ (emission av konvertibler),

16 kap. 3–5 och 7 §§ (vissa riktade emissioner m.m.),

535

Författningskommentar

Ds 2018:15

18 kap. 8 § (vinstutdelning),

19 kap. 26 och 35 §§ (förvärv eller överlåtelse av egna aktier), 20 kap. 16 § (minskning av aktiekapitalet), och

25 kap. 5 § (likvidation).

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller även 63 §.

Paragrafen reglerar innehållet i en kallelse till bolagsstämma.

I paragrafens femte stycke har det skett en språklig justering med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: pub- lika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Ändringen innebär således inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

25 § Styrelsen ska hålla redovisningshandlingar och revisionsberättelse eller kopior av dessa handlingar tillgängliga hos bolaget för aktieägarna under minst två veckor närmast före årsstämman. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 56 b § i stället för denna paragraf.

Paragrafen reglerar styrelsens skyldighet att hålla vissa handlingar tillgängliga inför årsstämman.

I paragrafens tredje stycke har det skett en språklig justering med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: pub- lika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Ändringen innebär således inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

48 § Ordföranden ska se till att det förs protokoll vid bolagsstämman.

536

Ds 2018:15

Författningskommentar

Protokollet ska undertecknas av protokollföraren. Det ska justeras av ordföranden, om han eller hon inte har fört protokollet, och av minst en justeringsman som bolagsstämman har utsett. Om ordföranden eller proto- kollföraren ensam eller de två tillsammans företräder samtliga aktier i bo- laget, behövs inte någon justeringsman.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller även 68 § andra stycket.

Paragrafen reglerar skyldigheten att föra protokoll vid bolagsstäm- man.

I paragrafens fjärde stycke har det skett en språklig justering med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: pub- lika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Ändringen innebär således inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

49 § Senast två veckor efter bolagsstämman ska protokollet hållas tillgäng- ligt hos bolaget för aktieägarna. En kopia av protokollet ska sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Protokollen ska förvaras på ett betryggande sätt.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller även 68 § tredje stycket.

Paragrafen reglerar skyldigheten att hålla protokollet tillgängligt efter bolagsstämman.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

54 a § Ett publikt noterat aktiebolag ska inför en bolagsstämma tillhanda- hålla aktieägarna ett fullmaktsformulär. Formuläret ska tillhandahållas till- sammans med kallelsen till bolagsstämman, om kallelsen sänds till aktie- ägarna. Om kallelse sker på något annat sätt, ska fullmaktsformuläret tillhandahållas aktieägarna på begäran efter det att bolagsstämman har till- kännagetts. Formuläret får inte innehålla namn på ombud eller ange hur ombudet ska rösta. Bestämmelserna i denna paragraf hindrar inte bolaget att tillhandahålla sådana fullmaktsformulär som avses i 4 §.

537

Författningskommentar

Ds 2018:15

Paragrafen reglerar skyldigheten att inför bolagsstämma i vissa bolag tillhandahålla fullmaktsformulär.

I paragrafen har det skett en språklig justering med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: publika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Ändringen innebär så- ledes inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

55 a § I ett publikt noterat aktiebolag ska kallelse till annan extra bolags- stämma än en sådan som avses i 19 § utfärdas tidigast sex veckor och senast tre veckor före bolagsstämman.

När Finansinspektionen anser att det finns skäl att anta att aktiebolaget kan komma att omfattas av resolution enligt lagen (2015:1016) om resolu- tion, får kallelse till extra bolagsstämma för att pröva en fråga om en ökning av aktiekapitalet utfärdas senare än som anges i första stycket, dock inte senare än tio dagar före stämman. Bestämmelserna i 16 § andra stycket om aktieägares initiativrätt och 28 § tredje stycket om tillhandahållande av aktiebok gäller inte när kallelse sker enligt det här stycket.

Paragrafen reglerar kallelse till annan extra bolagsstämma i vissa bo- lag.

I paragrafens första stycke har det skett en språklig justering med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: pub- lika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Ändringen innebär således inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

56 a § I ett publikt noterat aktiebolag ska kallelse till bolagsstämma ske genom annonsering i Post- och Inrikes Tidningar och genom att kallelsen hålls tillgänglig på bolagets webbplats. Kallelse ska, i förekommande fall, också ske på annat i bolagsordningen angivet sätt.

Kallelsen ska genast och utan kostnad för mottagaren skickas med post till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress. Om ordinarie bolagsstämma ska hållas på annan tid än den som anges i bolagsordningen, ska kallelsen utan kostnad för mottagaren skickas med post till varje aktie- ägare vars postadress är känd för bolaget.

538

Ds 2018:15

Författningskommentar

Samtidigt som kallelse sker ska bolaget genom annonsering i minst en i bolagsordningen angiven rikstäckande dagstidning upplysa om att kallelse har skett och då ange bolagets namn och organisationsnummer, vilket slag av bolagsstämma som ska hållas, tid och plats för stämman samt förut- sättningarna enligt 2 § för aktieägarnas rätt att delta i stämman. I annonsen ska det anges hur en aktieägare kan ta del av kallelsen på bolagets webbplats eller få den skickad till sig.

Av annonsen ska det även framgå om bolagsstämman ska

1.behandla en fråga om sådan ändring av bolagsordningen som avses i 43–45 §§,

2.ta ställning till om bolaget ska gå i likvidation,

3.granska likvidators slutredovisning eller

4.behandla en fråga om att bolagets likvidation ska upphöra.

Paragrafen reglerar på vilket sätt kallelse till bolagsstämma ska ske i vissa bolag.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

56 b § I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla redovisningshand- lingar och revisionsberättelse, eller kopior av dessa handlingar, tillgängliga hos bolaget för aktieägarna under minst tre veckor närmast före årsstäm- man. Detsamma gäller ersättningsrapporten enligt 8 kap. 53 a § och revisorns yttrande enligt 8 kap. 54 §. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före årsstämman och på dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheten för styrelsen i vissa bolag att hålla handlingar tillgängliga för aktieägarna inför års- stämman.

Det har skett en språklig justering i paragrafens första stycke av vilken det framgår att paragrafens bestämmelser gäller publika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser

539

Författningskommentar

Ds 2018:15

publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Ändringen innebär således inte någon förändring i sak. Tillägget i samma stycke innebär att styrelsens skyldighet att tillhandahålla handlingar även omfattar den årliga rapporten angående ersättning till ledande be- fattningshavare. Bestämmelser om årsstämmans behandling av er- sättningsrapporten och dess närmare innehåll finns i 7 kap. 62 § och 8 kap. 53 a §. I likhet med vad som gäller för övriga handlingar, ska ersättningsrapporten hållas tillgänglig hos bolaget under minst tre veckor närmast före årsstämman. Vidare ska handlingarna skickas kostnadsfritt till de aktieägare som begär det och uppger sin post- adress.

Av paragrafens andra stycke framgår att ersättningsrapporten dessutom ska hållas tillgänglig på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före årsstämman och på dagen för stämman. Därtill ska ersättningsrapporten läggas fram på stämman.

Paragrafen genomför artikel 9b.1 (delvis) i aktieägarrättighets- direktivet och behandlas i avsnitt 8.3.3.

56 c § I ett publikt noterat aktiebolag ska fullmaktsformulär och formulär för poströstning hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före bolagsstämman och på dagen för stämman.

Paragrafen reglerar skyldigheten för vissa bolag att hålla formulär för poströstning tillgängliga på bolagets webbplats.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

56 d § Ett publikt noterat aktiebolag ska i samband offentliggörandet av de uppgifter som avses i 56 a–56 c §§, i ett standardiserat meddelande till värde- papperscentralen ange var på bolagets webbplats uppgifterna finns. Värdepap- perscentralens och förvaltarens skyldighet att vidarebefordra meddelandet reg- leras i 3 kap. 14 § lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och konto- föring av finansiella instrument.

540

Ds 2018:15

Författningskommentar

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för publika noterade aktiebolag att lämna viss information till den värdepapperscentralen där bolagets aktier är kontoförda.

I 56 a § regleras skyldigheten för bolagen att hålla tillgänglig kal- lelsen till bolagsstämman. I 56 b § regleras skyldigheten att tillhan- dahålla vissa redovisningshandlingar och i 56 c § regleras skyldighet- en att tillhandahålla fullmaktsformulär och formulär för poströst- ning. Informationen ska hållas tillgänglig på bolagets webbplats och av den aktuella paragrafen framgår att bolaget i ett standardiserat meddelande till värdepapperscentralen ska uppge var på webbplatsen informationen finns. Syftet härmed är att värdepapperscentralen ska vidarebefordra meddelandet till bl.a. den förvaltare som förvaltar bo- lagets aktier åt aktieägaren. Skyldigheten för värdepapperscentraler och förvaltare att vidarebefordra uppgifterna regleras i 3 kap. 14 § kontoföringslagen.

Paragrafen genomför artikel 3b.1 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 5.3.3.

61 § I ett publikt noterat aktiebolag ska det vid årsstämman fattas beslut om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare.

Om stämman inte antar förslaget till riktlinjer, ska ersättning utbetalas i enlighet med de riktlinjer som gällt tidigare eller, om sådana inte finns, i enlig- het med vad som är praxis inom bolaget. Senast vid nästa årsstämma ska styrel- sen presentera ett nytt förslag till riktlinjer.

I 8 kap. 51 och 52 §§ finns bestämmelser om styrelsens skyldighet att upp- rätta förslag till riktlinjer och vad dessa ska innehålla.

Paragrafen innehåller bestämmelser om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare i publika noterade aktiebolag.

Paragrafen har tillförts två nya stycken och det har även skett vissa ändringar i paragrafens första stycke. Genom ändringarna har paragrafens tillämpningsområde utökats till att omfatta publika noterade aktiebolag. Till skillnad från tidigare omfattar bestämmel- serna således även svenska bolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad utanför Sverige. I publika noterade aktie- bolag ska årsstämman fatta beslut om riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare. Även om det är fråga om ett årligt beslut är det inte något som hindrar att riktlinjerna har en mer långsiktig inriktning.

541

Författningskommentar

Ds 2018:15

I paragrafens andra stycke regleras vad som gäller om årsstämman inte antar styrelsens förslag till riktlinjer. Regleringen tar sikte på två olika situationer. Den första situationen är att bolaget sedan tidigare har antagna riktlinjer, den andra situationen att bolaget saknar rikt- linjer. För det fall bolaget redan har riktlinjer, ska ersättningen beta- las ut i enlighet med dessa till dess att stämman antar nya riktlinjer. Det innebär att riktlinjerna kan behöva tillämpas för en längre period än vad som ursprungligen var avsikten. Om bolaget inte redan har riktlinjer ska, för det fall årsstämman inte antar de föreslagna rikt- linjerna, ersättning betalas ut i enlighet med den praxis som har etablerats i bolaget. Det förhållandet att bolaget saknar riktlinjer in- nebär inte att styrelsen kan bortse från kravet på att varje år upprätta en ersättningsrapport (8 kap. 53 a §) och i denna lämna en redo- görelse för hur utbetalda ersättningar överensstämmer med bolagets etablerade ersättningspraxis. Vidare är revisorn skyldig att yttra sig om huruvida praxisen har följts (8 kap. 54 §). Syftet härmed är att det ska vara möjligt för stämman att kontrollera på vilket sätt er- sättning har betalats ut även för det fall det inte har antagits några riktlinjer. Av styckets andra mening framgår att styrelsen, för det fall stämman inte antar de föreslagna riktlinjerna, ska presentera ett nytt förslag till riktlinjer senast vid nästa årsstämma. Det finns således inte något som hindrar att styrelsen beslutar att lägga fram ett nytt förslag tidigare än så vid en extra bolagsstämma.

I paragrafens tredje stycke finns en erinran om att det i 8 kap. 51 och 52 §§ finns bestämmelser dels om styrelsens skyldighet att ta fram förslag till riktlinjer, dels om vad riktlinjerna ska innehålla. I 8 kap. 51 § anges även vilka personer i bolaget som avses med be- greppet ledande befattningshavare.

Paragrafen genomför artikel 9a.1, 2 och 5 i aktieägarrättighets- direktivet och behandlas i avsnitt 8.2.3.

62 § I ett publikt noterat aktiebolag ska den ersättningsrapport som avses i 8 kap. 53 a § läggas fram på årsstämman för godkännande.

Paragrafen är ny och anger att i publika noterade aktiebolag ska bo- lagsstämman godkänna den rapport om ersättning till ledande be- fattningshavare som styrelsen är skyldig att utarbeta varje år.

542

Ds 2018:15

Författningskommentar

Enligt 8 kap. 53 a § är bolagets styrelse skyldig att årligen ta fram en rapport angående ersättning till bolagets ledande befattningshava- re. I den aktuella paragrafen anges att årsstämman ska ta ställning till om denna rapport kan godkännas. Det är inte möjligt för stämman att vid behandlingen direkt påverka ersättningsnivåerna. Det stäm- man har att ställning till är i stället i första hand om de antagna rikt- linjerna för ersättning till de ledande befattningshavarna har tilläm- pats på ett korrekt sätt. Vidare är det möjligt för aktieägare att i sam- band med stämmans behandling av ersättningsrapporten framföra synpunkter på riktlinjerna. På så sätt ges aktieägarna möjlighet att påverka den framtida tillämpningen av riktlinjerna och även deras utformning. Enligt 8 kap. 53 b § andra stycket är styrelsen skyldig att i nästa ersättningsrapport lämna en redogörelse för hur synpunk- ter som framförts angående en tidigare ersättningsrapport eller riktlinjer har beaktats. Om en aktieägare begär det, ska det ske en omröstning om ersättningsrapporten (7 kap. 37 §). Ett beslut att inte godkänna rapporten har inte någon påverkan på de ledande be- fattningshavarnas rätt till ersättning. Däremot kan det resultera i att styrelsen i nästa rapport måste förklara hur resultatet har beaktats. Bolaget är inte skyldigt att ta hänsyn till synpunkter som framförts i andra sammanhang.

Paragrafen genomför artikel 9b.4 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 8.3.3.

62 a § På bolagets webbplats ska utan kostnad hållas tillgängligt

1.bolagets riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare enligt 8 kap. 51 §, åtminstone så länge de är gällande, och

2.en ersättningsrapport enligt 8 kap. 53 a § under en period av tio år räknat från det att rapporten lagts fram på bolagets årsstämma.

En ledande befattningshavares personuppgifter ska avlägsnas från ersätt- ningsrapporten om bolaget väljer att hålla den tillgänglig efter det att tids- perioden som anges i första stycket 2 har löpt ut.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för publika noterade aktiebolag att tillhandahålla vissa handlingar på sin webbplats.

Av första styckets första punkt följer att riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats i vart fall under den tid som de är gällande. Det är inte något som hindrar att bolaget även tillhandahåller äldre riktlinjer, i

543

Författningskommentar

Ds 2018:15

syfte att möjliggöra jämförelser mellan olika riktlinjer. I sådant fall måste det tydligt framgå vilka riktlinjer som för närvarande gäller.

I andra punkten anges att en ersättningsrapport ska hållas till- gänglig under en period av tio år räknat från det att rapporten lagts fram på årsstämma. Det innebär att det på ett bolagets webbplats kommer att finnas flera olika ersättningsrapporter. Tio år efter det att rapporten lagts fram vid årsstämman ska den avlägsnas från webbplats. Det finns dock inte något som hindrar att rapporten hålls tillgänglig på bolagets webbplats under en längre tidsperiod än så. I sådant fall måste, enligt paragrafens andra stycke, personuppgifterna avlägsnas. Det finns inte någon bortre tidsgräns för hur länge en anonymiserad ersättningsrapport får hållas tillgänglig på bolagets webbplats.

I paragrafen anges inte när de aktuella uppgifterna senast ska hål- las tillgängliga på webbplats. Utgångspunkten bör vara att uppgifter- na ska offentliggöras så snart som möjligt och senast inom samma tid som gäller för tillhandahållande av protokoll från årsstämman, dvs. senast två veckor efter att stämman har ägt rum (7 kap. 49 och

68§§).

Paragrafen genomför artiklarna 9a.7 och 9b.5 i aktieägarrättig-

hetsdirektivet och behandlas i avsnitten 8.3.2 och 8.3.3.

63 § I ett publikt noterat aktiebolag ska en kallelse till en bolagsstämma, utöver det som anges i 24 §, även innehålla uppgift om det totala antalet aktier och röster i bolaget samt, i förekommande fall, uppgift om bolagets innehav av egna aktier. Uppgifterna ska avse förhållandena vid den tidpunkt då kallelsen utfärdas och vara fördelade på aktieslag.

Kallelsen ska innehålla uppgift om på vilken webbplats som bolaget till- handahåller de fullmaktsformulär och formulär för poströstning som ska hållas tillgängliga inför stämman och de handlingar som ska läggas fram på stämman. I kallelsen ska det också informeras om aktieägarnas rätt att be- gära upplysningar enligt 32 §.

Paragrafen reglerar innehållet i kallelsen till bolagsstämma i vissa bolag.

544

Ds 2018:15

Författningskommentar

marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Ändringen innebär således inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

64 § Under de förutsättningar som anges i 65–67 §§ får ett publikt noterat aktiebolag lämna information till aktieägare med elektroniska hjälpmedel även när det i lagen anges att informationen ska lämnas på något annat sätt.

Paragrafen reglerar möjligheten att i vissa bolag lämna information till aktieägare med elektroniska hjälpmedel.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

68 § Utöver det som anges i 48 och 49 §§, gäller i fråga om ett publikt noterat aktiebolag följande.

Om en aktieägare begär det inför en omröstning, ska aktiebolaget i stämmoprotokollet eller i en bilaga till protokollet redovisa

1.antalet röster för och mot förslaget till beslut,

2.antalet röster som närvarande aktieägare har avstått från att avge,

3.det antal aktier för vilka röster har avgetts och

4.den andel av aktiekapitalet som dessa röster representerar. Protokollet, utom röstlängden, ska hållas tillgängligt på bolagets webb-

plats senast två veckor efter bolagsstämman och under minst tre år. Bolaget är skyldigt att på begäran av en aktieägare bekräfta att aktieägaren

har registrerats i röstlängden. En sådan begäran ska ske inom tre veckor från det att stämman avslutats.

Paragrafen reglerar skyldigheten för vissa bolag, att på begäran av en aktieägare, i stämmoprotokollet redovisa bl.a. antalet röster vid en omröstning för och mot förslaget till beslut.

Paragrafen har tillförts ett nytt tredje stycke och det har även skett vissa ändringar i paragrafens första stycke. Det rör sig om en språklig justering med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: publika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till

545

Författningskommentar

Ds 2018:15

handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad ut- anför EES. Ändringen innebär således inte någon förändring i sak.

I paragrafens nya fjärde stycke regleras bolagets skyldighet att på begäran av en aktieägare bekräfta att aktieägaren har registrerats i röstlängden. Stycket har i första hand tillkommit för att den aktie- ägare som avgett en förhandsröst och inte deltagit på stämman, i efterhand ska kunna få bekräftat att den avgivna rösten har beaktats och aktieägaren förts in i röstlängden. Bestämmelsen är emellertid inte begränsad till den typen av röster och det är således möjligt även för den aktieägare som har deltagit på stämman att efter det att stämman avslutats inkomma med en sådan begäran. En aktieägare måste framställa en begäran enligt stycket inom tre veckor från det att stämman avslutats.

Paragrafen genomför artikel 3c.2 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 4.3 och 5.4.3.

8 kap.

36 § Den verkställande direktören får alltid företräda bolaget och teckna dess firma beträffande uppgifter som han eller hon får sköta enligt 29 §.

Paragrafen reglerar den verkställande direktörens rätt att företräda bolaget och teckna dess firma.

Paragrafen har ändrats på sådant sätt att det anges att den verk- ställande direktören alltid får företräda bolaget och teckna dess firma beträffande uppgifter som han eller hon får sköta enligt 29 §. Tidi- gare angavs att denna rätt avsåg sådana uppgifter som den verkstäl- lande direktören ska sköta enligt 29 §. Ändringen innebär att rätten att företräda bolaget avser samtliga de uppgifter som omfattas av 8 kap. 29 §.

Paragrafen behandlas i avsnitt 11.6.

37 § Styrelsen får bemyndiga en styrelseledamot, den verkställande direk- tören eller någon annan att företräda bolaget och teckna dess firma (särskild firmatecknare).

Minst en av de särskilda firmatecknarna ska vara bosatt inom Euro- peiska ekonomiska samarbetsområdet. Om det finns särskilda skäl, får Bolagsverket i ett enskilt fall besluta om undantag från bosättningskravet.

546

Ds 2018:15

Författningskommentar

I övrigt ska bestämmelserna i 31 och 34 §§ tillämpas på en firmatecknare som inte är styrelseledamot eller verkställande direktör.

Styrelsen får när som helst återkalla ett bemyndigande som avses i första stycket.

I bolagsordningen får det föreskrivas att styrelsen inte får lämna ett sådant bemyndigande som avses i första stycket eller att ett sådant be- myndigande får lämnas endast på vissa villkor.

Paragrafen reglerar förutsättningarna för ett bolag att bemyndiga en person att företräda bolaget som särskild firmatecknare.

Paragrafens andra stycke har ändrats på sådant sätt att hänvis- ningen till 32 § har tagits bort. Det innebär att det inte längre ställs krav på att en särskilda firmatecknaren verkligen avser att ta del i de uppgifter som ankommer på en särskild firmatecknare. Bestämmel- sen i 32 § syftar till att förhindra att ett bolags verkliga företrädare gömmer sig bakom s.k. målvakter. Eftersom bestämmelsen inte fyl- ler någon praktisk funktion i fråga om särskilda firmatecknare har detta krav tagits bort. Ändringen innebär därmed inte någon egentlig förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 11.6.

51 § I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen varje år upprätta ett förslag till riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare. Riktlinjerna ska avse tiden från den stämma där de har antagits.

Riktlinjerna ska avse lön och annan ersättning till den verkställande direk- tören och i förekommande fall den vice verkställande direktören samt övriga personer i bolagets ledning. Med ersättning jämställs överlåtelse av värdepapper och upplåtelse av rätt att i framtiden förvärva värdepapper från bolaget.

Första stycket gäller inte sådana emissioner och överlåtelser som om- fattas av 16 kap. Det gäller inte heller ersättning som omfattas av 23 a § första stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldigheten för styrelsen i ett publikt noterat aktiebolag att upprätta ett förslag till riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare.

I paragrafens första stycke regleras skyldigheten för styrelsen att ta fram ett förslag till riktlinjer för ersättning till ledande befatt- ningshavare. Stycket har ändrats på sådant sätt att paragrafens til- lämpningsområde utökats till att omfatta publika noterade aktiebo- lag. Till skillnad från tidigare omfattar bestämmelserna således även

547

Författningskommentar

Ds 2018:15

svenska bolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad mark- nad utanför Sverige. I publika noterade aktiebolag är styrelsen skyl- dig att årligen upprätta ett förslag till riktlinjer. Av styckets andra mening framgår att riktlinjerna ska avse tiden från den stämma där de har antagits. Detta är i enlighet med den ordning som gällt hittills och ändringen har endast skett i syfte att tydliggöra gällande rätt.

Paragrafens andra stycke är nytt och innehåller bestämmelser som tidigare var placerade i paragrafens första stycke. I det andra stycket anges dels vilken typ av ersättning som riktlinjerna ska omfatta, dels vilka som ingår i begreppet ”ledande befattningshavare”. I fråga om personkretsen omfattar den dels den verkställande direktören och, om sådan har utsetts, vice verkställande direktör, dels andra personer i bolagets ledning. I likhet med vad som gäller sedan tidigare ska således riktlinjerna också omfatta personer som har befogenhet och ansvar för planering, ledning och styrning av bolaget. Som regel bör till denna grupp räknas högre chefer som direkt under styrelsen eller den verkställande direktören ansvarar för en viss funktion, en rörel- segren eller motsvarande enhet, t.ex. ekonomidirektör, finansdirek- tör, affärsområdeschef och personalchef (prop. 2005/06:186 s. 50). Den aktuella personkretsen är således mer omfattande än den som enligt aktieägarrättighetsdirektivet ska omfattas av riktlinjerna. Den snävare personkretsen enligt direktivet tillämpas till viss del däremot i fråga om skyldigheten att upprätta en ersättningsrapport (jfr 8 kap. 53 a §).

Riktlinjerna ska, i enlighet med vad som gäller sedan tidigare, avse alla typer av ersättningar och förmåner. Det rör sig således om – för- utom lön – tantiem, provision, pension, avgångsvederlag, bonus, an- del i vinst och naturaförmåner. Även ersättningsprogram som base- ras på aktier, konvertibler och optioner av olika slag omfattas, oav- sett om det framtida ekonomiska utfallet av värdepapperen, eller rät- ten att i framtiden förvärva värdepapper, förvärvas av befattnings- havaren till ett verkligt eller framräknat marknadsvärde (prop. 2005/06:186 s. 66). I 52 § finns ytterligare bestämmelser som närmare reglerar riktlinjernas innehåll.

Av paragrafens tredje stycke följer att riktlinjerna inte ska omfatta sådana emissioner och överlåtelser som omfattas av 16 kap. Skälet för detta är att bolagsstämman ska fatta beslut i dessa frågor. Vidare följer att riktlinjerna inte heller ska omfatta sådant arvode eller annan ersättning till styrelseledamöterna som bolagsstämman ska besluta

548

Ds 2018:15

Författningskommentar

om (8 kap. 23 a §). Det innebär motsatsvis att om en styrelseledamot eller styrelsesuppleant är anställd av bolaget, ska den ersättning som han eller hon erhåller i denna egenskap omfattas av riktlinjerna. Det- samma gäller eventuella konsultarvoden till en styrelseledamot eller styrelsesuppleant.

Paragrafen genomför artikel 2 led i och artikel 9a.6 i aktieägar- rättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 8.2.3.

52 § I riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare ska det finnas en förklaring till hur de bidrar till bolagets affärsstrategi och långsiktiga in- tressen och hållbarhet. Vidare ska riktlinjerna innehålla en beskrivning av de olika former av ersättning som kan utgå till ledande befattningshavare, med angivande av deras relativa andelar.

I riktlinjerna ska det vidare lämnas en förklaring till hur lönen och an- ställningsvillkoren för bolagets anställda har beaktats när riktlinjerna fast- ställdes.

I fråga om rörlig ersättning ska det finnas uttömmande och varierande kriterier och det ska framgå vilken metod som ska användas för att fastställa i vilken utsträckning kriterierna har uppfyllts. Vidare ska det framgå hur er- sättningen bidrar till de mål som fastställts enligt första stycket. Det ska även finnas uppgifter om eventuella uppskovsperioder och om bolagets möjlighet att enligt avtalet återkräva ersättning.

I fråga om aktiebaserad ersättning ska det finnas uppgifter om förvärvan- deperioder och i tillämpliga fall behållande av aktier efter förvärv.

I riktlinjerna ska anges varaktigheten av avtal eller överenskommelser med ledande befattningshavare och gällande uppsägningsperioder, huvuddragen för systemen för tilläggspension eller förtidspensionering samt villkoren för upp- sägning och betalningar kopplade till uppsägning.

Riktlinjerna ska innehålla en beskrivning av den beslutsprocess som til- lämpas för att fastställa, se över och genomföra dem samt vilka åtgärder som vidtas för att undvika eller hantera intressekonflikter. Om det har skett en översyn av riktlinjerna, ska samtliga betydande förändringar redovisas och hur dessa hur dessa beaktar, i förekommande fall, de synpunkter som framförts i samband med stämmobehandlingen av tidigare riktlinjer och ersättnings- rapporter.

Paragrafen är ny och reglerar innehållet i de riktlinjer som avses i 8 kap. 51 §. Paragrafen har ersatt den paragraf som tidigare reglerade innehållet i riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare.

549

Författningskommentar

Ds 2018:15

Den nya paragrafen innebär att det, jämfört med de tidigare bestäm- melserna, ställs mer detaljerade krav på vad riktlinjerna ska innehålla för information.

I paragrafens första stycke finns generella krav på riktlinjerna. Syftet är att de krav som finns i stycket ska hjälpa bolaget att for- mulera riktlinjer som främjar bolagets långsiktiga mål. För att rikt- linjerna ska fylla sitt syfte och göra det möjligt för aktieägarna att ta ställning till dem är det nödvändigt att de är tydliga, lättbegripliga och ger en fullständig översikt över de ersättningar som bolaget kan komma att betala ut. För att aktieägarna ska kunna ta ställning till om riktlinjerna är förenliga med bl.a. bolagets affärsstrategi måste det i riktlinjerna anges hur denna ser ut. Det kan i affärsstrategin finnas uppgifter som är känsliga i konkurrenshänseende och som lämpligen inte bör presenteras i riktlinjerna. Dock bör det vara möjligt att i riktlinjerna i mer allmänna ordalag beskriva bolagets strategi. Därtill måste det av riktlinjerna framgå hur de förväntas bidra till bolagets långsiktiga intressen och hållbarhet. Riktlinjerna ska innehålla en beskrivning av de olika former av ersättning som kan komma att utgå till ledande befattningshavare. Som angetts i kommentaren till 8 kap. 51 § är avsikten att riktlinjerna ska omfatta alla typer av ersättningar och förmåner. Därtill ska de olika delarnas relativa andelar anges.

Av andra stycket framgår att det i riktlinjerna ska lämnas en för- klaring till hur lönen och anställningsvillkoren för bolagets anställda beaktats när riktlinjerna fastställdes. Syftet med att koppla riktlinjer- na till övriga anställdas löner och anställningsvillkor, är att säker- ställa att det i riktlinjerna finns en helhetssyn beträffande bolagets ersättningsnivåer. Detta i syfte att främja bl.a. bolagets långsiktiga utveckling.

I paragrafens tredje stycke anges vilka krav som ställs på rikt- linjernas beskrivning av rörlig ersättning till ledande befattnings- havare. Kraven uppvisar likheter med bestämmelserna i den upphäv- da paragraf som förevarande paragraf har ersatt. Med rörlig ersätt- ning avses exempelvis tantiem och personaloptioner. Det är en er- sättningsform som det kan vara svårt för aktieägare att få grepp om. Av den anledningen ställs det krav på att det i riktlinjerna ska vara en viss konkretion i dessa delar. Kriterierna ska vara uttömmande och varierande och det ska anges vilken metod som ska användas för att fastställa i vilken utsträckning kriterierna har uppfyllts. När det

550

Ds 2018:15

Författningskommentar

gäller resultatkriterierna kan dessa vara såväl finansiella som icke- finansiella. Det kan vara lämpligt att även ha kriterier som är kop- plade till bolagets sociala ansvar. Vidare ska det finnas en förklaring till hur den rörliga ersättningen bidrar till de mål som fastställts en- ligt paragrafens första stycke. Det ska således framgå hur den rörliga ersättningen bidrar till bolagets affärsstrategi, långsiktiga intressen och hållbarhet. Slutligen ska det även finnas uppgifter om eventuella uppskovsperioder och om bolagets möjlighet att återkräva ersätt- ning.

Hur omfattande och detaljerad redogörelsen bör vara måste av- göras från fall till fall. Vid utformningen av riktlinjerna i denna del måste hänsyn tas till det övergripande syftet med riktlinjerna, dvs. att främja bolagets långsiktiga mål. För att så ska kunna ske måste det framgå av riktlinjerna exempelvis om rörlig ersättning får bestå av en viss form av värdepapper. Vidare måste det framgå under vilka förutsättningar som ersättningen ska lämnas eller kunna göras gäl- lande. Detta kan t.ex. ske genom att det anges att bolaget måste upp- nå en viss vinst, omsättning eller liknande för att den ledande befatt- ningshavaren ska ha rätt till den rörliga ersättningen. Om den rörliga ersättningen inte alls är kopplad till något resultatkriterium bör detta anges.

Av paragrafens fjärde stycke framgår att det beträffande aktie- baserad ersättning måste finnas uppgifter om förvärvandeperioder. Vidare ska, i tillämpliga fall, uppgifter om behållande av aktier efter förvärv redovisas. Sådan ersättning som beslutas enligt 16 kap. be- höver inte redovisas i detta sammanhang.

Av paragrafens femte stycke följer att det i riktlinjerna ska anges varaktigheten av avtal eller överenskommelser med ledande befatt- ningshavare och tillämpliga uppsägningsperioder. Därtill ska det lämnas uppgift om huvuddragen för tilläggspension samt villkoren för uppsägning och betalningar kopplade till uppsägning. Dessa upp- gifter har bolagen hittills varit skyldiga att redovisa i riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare. Även om förevarande stycke är mer utförligt i sin beskrivning innebär den nya paragrafen i denna del inte någon ändring i sak (jfr prop. 2005/06:186 s. 68).

I paragrafens sjätte stycke ställs det krav på att det i riktlinjerna ska finnas en beskrivning av processen för framtagandet av riktlinjerna, översyn och genomförande av dem. I detta ingår även att beskriva

551

Författningskommentar

Ds 2018:15

hur eventuella intressekonflikter hanteras. Avsikten är att de aktie- ägare som tar del av informationen ska få en heltäckande bild av hur arbetet med riktlinjerna går till och hur de tillämpas och därmed kunna bilda sig en uppfattning om huruvida bolagets långsiktiga mål tillgodoses. Av styckets andra mening följer att det vid en översyn av riktlinjerna ska lämnas en redovisning och förklaring till alla be- tydande förändringar som har skett. Syftet är att aktieägarna genom informationen ska kunna få en bild av vad de föreslagna föränd- ringarna förväntas medföra jämfört med de gällande riktlinjerna. Aktieägarna ska således inte behöva jämföra de olika dokumenten för att få klarhet i vilka förändringar som har skett. Vad som utgör en betydande förändring måste avgöras från fall till fall, men juste- ringar av mer redaktionell karaktär och som inte har någon påverkan på ersättningen behöver inte redovisas. Det finns inte något krav på att riktlinjerna ska revideras varje år och det är således möjligt för styrelsen att föreslå att de gällande riktlinjerna även ska gälla fort- sättningsvis. För att underlätta aktieägarnas beslutsfattande bör det i sådant fall anges att det inte föreslås någon förändring av de gäl- lande riktlinjerna.

Slutligen ska det i riktlinjerna anges om det har skett någon för- ändring med anledning av en tidigare stämmobehandling av riktlinjer eller ersättningsrapporter. Det kan vara så att stämman röstat emot ett förslag till riktlinjer eller inte godkänt en tidigare ersättnings- rapport. Under sådana förhållande är styrelsen skyldig att förklara hur detta har beaktats vid utformandet av riktlinjerna. Denna skyl- dighet föreligger inte enbart när ett förslag inte har antagits av stäm- man, utan det kan även finnas skäl för styrelsen att bemöta kritiska synpunkter som har framförts i samband med stämmobehandlingen. Det bör inte finnas en skyldighet att i riktlinjerna redovisa samtliga synpunkter som framförts i samband med den tidigare stämman. Vid bedömningen av om det finns skäl att redovisa en synpunkt bör det kunna tas hänsyn till vem som framfört densamma. Det bör således vara möjligt att avstå från att redovisa helt marginella synpunkter från enstaka aktieägare med små innehav.

Paragrafen genom artikel 9a.6 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 8.2.4.

53 § I de riktlinjer som avses i 51 § får det bestämmas att styrelsen tillfälligt får göra undantag från riktlinjerna. Det får bara ske om det i ett enskilt fall

552

Ds 2018:15

Författningskommentar

finns särskilda skäl för det och om det i riktlinjerna finns regler som gäller tillämpningen av undantaget och det framgår vilka delar av riktlinjerna som det är möjligt att göra undantag från.

Med särskilda skäl avses situationer där ett undantag från riktlinjerna är nödvändigt för att tillgodose bolagets långsiktiga intressen och hållbarhet eller säkerställa dess bärkraft.

Paragrafen innehåller bestämmelser som reglerar bolagsstämmans rätt att besluta om möjlighet för styrelsen att i vissa situationer göra undantag från riktlinjerna för ersättning till ledande befattnings- havare. Det har skett vissa ändringar i paragrafens första stycke och den har vidare tillförts ett nytt andra stycke.

Som angetts i kommentaren till 7 kap. 61 § är riktlinjerna i princip bindande för styrelsen. I förevarande paragrafs första stycke anges dock att det är möjligt för stämman att besluta att det i riktlinjerna ska anges att styrelsen tillfälligt får göra undantag från dem. För att ett sådant undantag ska få ske krävs att det i det enskilda fallet finns särskilda skäl. Vidare måste det i riktlinjerna finnas regler för hur undantaget ska tillämpas och vilka delar av riktlinjerna som det är möjligt att göra undantag från. Det innebär att för att det ska vara möjligt att frångå riktlinjerna måste stämman vid antagandet ha god- känt att så kan komma att ske. Kravet på regler för hur undantaget ska tillämpas syftar till att säkerställa att stämman får ta ställning till på vilket sätt möjligheten till undantag kan komma att tillämpas. Av- sikten är att såväl reglerna för tillämpningen av undantaget som an- givandet av vilka delar av riktlinjerna som får frångås, ska utgöra den ram inom vilken styrelsen har att hålla sig om den har för avsikt att frångå riktlinjerna. Detta för att motverka en godtycklig tillämpning av möjligheten till undantag. Hur detaljerad denna reglering bör vara måste avgöras av stämman. Det är inget som hindrar att det i sådana förfaranderegler exempelvis anges ett tak för hur stora avvikelser som styrelsen får göra. Vidare är det möjligt att i riktlinjerna uttryckligen ange i vilka situationer som det är tillåtet att göra ett undantag och därmed att undantagets tillämpningsområde begrän- sas.

I paragrafens andra stycke anges vad som avses med särskilda skäl. Härmed avses situationer där ett undantag från riktlinjerna är nöd- vändigt för att tillgodose bolagets långsiktiga intressen och hållbar- het eller att säkerställa dess bärkraft. Begreppet särskilda skäl signa- lerar, i likhet med vad som gällt hittills, att denna möjlighet bara ska

553

Författningskommentar

Ds 2018:15

tillgripas i undantagssituationer. Sådana skäl kan t.ex. finnas om den verkställande direktören ska bytas ut och styrelsen anser att det bästa för bolaget är att erbjuda den tilltänkta efterträdaren en er- sättning som i något avseende inte är förenlig med riktlinjerna. Styrelsen kan på motsvarande sätt anse att villkoren för en befintlig verkställande direktör, som är på väg att rekryteras av ett annat bo- lag, bör förbättras utöver vad riktlinjerna tillåter. Det är dock inte godtagbart att styrelsen avviker från riktlinjerna endast för att den anser att de riktlinjer som bolagsstämman har beslutat om har all- männa brister. I en sådan situation är styrelsen i stället hänvisad till att kalla till en extra bolagsstämma för att lägga fram ett förslag till ändringar i riktlinjerna. Omständigheter som har varit kända eller kunnat förutses när riktlinjerna beslutades bör i normalfallet inte heller kunna accepteras som skäl för en avvikelse (prop. 2005/06:186 s. 68–69).

Paragrafen genomför artikel 9a.4 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 8.2.3.

53 a § Styrelsen ska varje räkenskapsår utarbeta en ersättningsrapport som ger en heltäckande översikt över utbetald och innestående ersättning som omfattas av de riktlinjer som avses i 51 §. Rapporten ska innehålla de uppgifter som följer av 53 b § och även omfatta befattningshavare som rekryterats eller avgått under räkenskapsåret.

Bolaget är personuppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter som utarbetandet av ersättningsrapporten innebär och ska se till att rapporten inte innehåller personuppgifter som avser enskilda befattningshavares familje- situation.

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser som reglerar dels skyl- digheten för styrelsen i ett publikt noterat aktiebolag att årligen ut- arbeta en rapport angående ersättning till ledande befattningshavare, dels bolagets personuppgiftsansvar.

Syftet med ersättningsrapporten är att den ska ge aktieägarna möjlighet att bilda sig en självständig uppfattning om hur bolagets riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare har tillämpats. Av första stycket följer att ersättningsrapporten ska ge en heltäckande översikt över utbetald och innestående ersättning till bolagets ledan- de befattningshavare. En förutsättning för att det ska finnas en skyldighet att redovisa ersättningen i rapporten, är att den omfattas av riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare. Det

554

Ds 2018:15

Författningskommentar

innebär att ersättningsrapporten ska omfatta all utbetald och inne- stående ersättning till den verkställande direktören och i förekom- mande fall vice verkställande direktören samt övriga personer i bo- lagets ledning. I och med att sådana emissioner och överlåtelser som omfattas av 16 kap. och ersättningen till styrelseledamöter för styrel- seuppdraget inte ingår i riktlinjerna finns det inte någon skyldighet att redovisa dem i ersättningsrapporten. Om en styrelseledamot däremot är anställd i bolaget eller anlitas som konsult, och därmed erhåller annan ersättning än styrelsearvode, ska ersättningen omfat- tas av såväl riktlinjerna som ersättningsrapporten. Av styckets andra mening framgår att ersättningsrapportens närmare utformning och innehåll regleras i 8 kap. 53 b § och att i ersättningsrapporten ska redovisas även ersättning till ledande befattningshavare som rekry- terats eller avgått under räkenskapsåret.

Syftet med ersättningsrapporten är att den ska ge en fullständig bild av hur ”belastat” bolaget är av redan utbetalda och kommande ersättningar. Hur detaljerad information som ska lämnas måste av- göras från fall till fall, men för att en ersättningsrapport ska uppfylla paragrafens krav är det nödvändigt att den på ett tydligt och lättbe- gripligt sätt redogör för de ersättningar som har betalats ut och kommer att betalas ut.

I paragrafens andra stycke anges att bolaget är personuppgiftsan- svarigt för den behandling av personuppgifter som utarbetandet av ersättningsrapporten innebär. Stycket är utformat delvis med 5 kap. 4 § som förebild och innebär att bolaget är ansvarigt för att behand- lingen av personuppgifter i ersättningsrapporten sker i enlighet med personuppgiftsförordningen. Vidare anges det uttryckligen att bo- laget ska se till att rapporten inte innehåller personuppgifter som av- ser enskilda befattningshavares familjesituation. Det innebär att om den enskilda befattningshavaren har tillerkänts ersättning på grund av sin familjesituation så ska bolaget enbart ange vilket belopp det är fråga om, inte skälen för ersättningen.

Paragrafen genomför artikel 9b.1–3 i aktieägarrättighetsdirekti- vet och behandlas i avsnitt 8.3.3.

53 b § Av ersättningsrapporten enligt 53 a § ska det framgå hur stor ersättning som den verkställande direktören och, i förekommande fall, styrelseledamöter och vice verkställande direktör har erhållit. Ersättningen till övriga ledande

555

Författningskommentar

Ds 2018:15

befattningshavare ska redovisas i anonymiserad form. Ersättningsrapporten ska vidare, i förekommande fall, innehålla följande uppgifter

1.den totala ersättningen uppdelad per komponent, andelen fast respektive rörlig ersättning, en förklaring av hur den totala ersättningen följer de antagna riktlinjerna, däribland hur den bidrar till bolagets långsiktiga resultat, samt information om hur resultatkriterierna tillämpats,

2.den årliga förändringen av ersättningen, av bolagets resultat och av den genomsnittliga ersättningen i heltidsekvivalenter för bolagets andra anställda än ledande befattningshavare under åtminstone de fem senaste räkenskapsåren, presenterat på ett sätt som medger jämförelse,

3.ersättning från ett annat företag inom samma koncern,

4.antalet aktier och aktieoptioner som tilldelats eller erbjudits och de huvudsakliga villkoren för att utnyttja optionerna, inklusive lösenpris och lösendatum och eventuella ändringar av dessa,

5.möjligheten att enligt avtalet kräva tillbaka rörlig ersättning, och

6.huruvida det gjorts avvikelser från den beslutsprocess som ska tillämpas för att fastställa ersättningen eller om det gjorts undantag från riktlinjerna på grund av särskilda skäl, med uppgift om vilka dessa skäl varit och vilka delar av riktlinjerna som det gjorts undantag från.

Av ersättningsrapporten ska det slutligen framgå hur, i förekommande fall, synpunkter som framförts i samband en stämmobehandling av en tidigare ersättningsrapport har beaktats.

Paragrafen är ny och reglerar ersättningsrapportens utformning och innehåll.

Paragrafen innehåller sex punkter som reglerar det närmare in- nehållet i ersättningsrapporten. Förutom dessa punkter regleras i paragrafens första stycke hur ersättningen till de olika befattnings- havarna ska redovisas. Enligt första meningen ska det av rapporten framgå hur stor ersättning (utbetald och innestående) som den verk- ställande direktören och, i förekommande fall, styrelseledamöter och vice verkställande direktör har erhållit. För att detta ska vara möjligt är det nödvändigt att i ersättningsrapporten redovisa person- uppgifter beträffande dessa befattningshavare. I och med att det inte finns en skyldighet att i ersättningsrapporten redovisa sådan ersätt- ning som stämman ska besluta om (arvode för styrelsearbete enligt 7 kap. 23 a § och ersättning enligt Leo-reglerna i 16 kap.), innebär den aktuella bestämmelsen att det som regel enbart bör vara den verkställande direktörens och, om sådan har utsetts, den vice verk- ställande direktörens personuppgifter som behöver redovisas i rap- porten. Av styckets andra mening framgår att ersättningen till övriga

556

Ds 2018:15

Författningskommentar

ledande befattningshavare ska redovisas i anonymiserad form. Det är här fråga om ersättning till övriga personer i bolagets ledning, dvs. högre chefer som direkt under styrelsen eller den verkställande direktören ansvarar för en viss funktion, en rörelsegren eller mot- svarande enhet, t.ex. ekonomidirektör, finansdirektör, affärsom- rådeschef och personalchef (prop. 2005/06:186 s. 50). Givet att re- dovisningen i denna del ska vara anonymiserad är det inte något som hindrar att redovisningen sker i ”klumpsummor” för samtliga be- rörda befattningshavare. Detta till trots måste de krav som ställs i punkterna 1–6 uppfyllas.

Beträffande de särskilda krav som ställs i punkterna bör det fram- hållas att redovisning bara ska ske i ”förekommande fall”. Om en ledande befattningshavare har fått uteslutande fast ersättning, är det således enbart denna som behöver redovisas. För att underlätta för- ståelsen av rapporten kan det i en sådan situation dock finnas ett värde i att bolaget uttryckligen anger att den ledande befattnings- havaren inte har fått någon rörlig ersättning. I styckets första punkt finns ett mer övergripande krav vars syfte är att med utgångspunkt i den totala ersättningen tydliggöra förhållandet mellan fast och rörlig ersättning. Om befattningshavaren har rätt till rörlig ersättning ska det vidare lämnas information om hur resultatkriterierna har tilläm- pats. I fråga om resultatkriterierna kan det röra sig om för bolaget i konkurrenshänseende känslig information. Kravet på en redovisning av hur dessa kriterier har tillämpats bör inte medföra en skyldighet för bolaget att redovisa sådan information som bedöms känslig. Det bör dock framhållas att det kan vara mindre känsligt att redovisa viss information i efterhand jämfört med den redovisning som sker i rikt- linjerna. Således kan det vara möjligt att redovisa information i rap- porten som inte varit möjlig att ta med i riktlinjerna. I en situation där uppgifterna även bedöms för känsliga för att kunna redovisas i rapporten bör det vara tillräckligt om styrelsen lämnar mer översikt- liga uppgifter. Ett grundläggande krav är dock att det ska vara möj- ligt att utifrån de mer övergripande uppgifterna bedöma dels hur mycket den rörliga ersättningen uppgår till, dels vilka kriterier styrelsen har utgått från när ersättningen har beräknats. Med denna information, i förening med styrelsens bedömning av hur den totala ersättningen följer de antagna riktlinjerna, ska det vara möjligt för aktieägarna att bedöma hur utbetalad och kommande ersättningar förhåller sig till de riktlinjer som stämman antagit.

557

Författningskommentar

Ds 2018:15

I andra punkten regleras skyldigheten att ställa den årliga er- sättningen i relation till bl.a. bolagets resultat. Vidare ska ersättning- en sättas i relation till den genomsnittliga ersättningen för bolagets övriga anställda. För att en ersättningsrapport ska motsvara de krav som ställs i denna punkt, ska det vara möjligt att sätta den enskilda befattningshavarens ersättning i relation till den genomsnittliga lön som olika kategorier av anställda har erhållit under åtminstone de senaste fem åren. Med utgångspunkt i denna information ska det vara möjligt för aktieägarna att bilda sig en uppfattning om utveck- lingen av avståndet mellan de ledande befattningshavarnas och öv- riga anställdas ersättning.

Enligt tredje punkten ska det av ersättningsrapporten även framgå om befattningshavare har fått ersättning från något annat företag inom samma koncern. Vad som utgör en koncern framgår av 1 kap.

11§.

Av fjärde punkten följer att om befattningshavaren har fått er-

sättning i form av aktier eller aktieoptioner ska detta anges särskilt i rapporten. Om ersättningen utgörs av aktier ska antalet aktier anges. I fråga om aktieoptioner ska, förutom antalet, även anges villkoren för dessa och de huvudsakliga villkoren för att lösa in optionerna, inklusive lösenpris och lösendatum och eventuella ändringar av des- sa. För att uppfylla kravet i punkten ska det vara möjligt att avgöra om villkoren för optionerna är marknadsmässiga eller inte.

I femte punkten anges att styrelsen i ersättningsrapporten även ska lämna en redogörelse för om det är möjligt att enligt avtalet kräva tillbaka rörlig ersättning som betalats ut till en ledande befattnings- havare. Det som avses här är s.k. clawback, dvs. att bolaget under vissa förhållanden har rätt att enligt det avtal som ingåtts med den ledande befattningshavare kräva tillbaka utbetald ersättning. Således finns inte någon skyldighet att redovisa andra lagliga möjligheter som bolaget kan tänkas ha för att kräva tillbaka ersättningen.

Enligt sjätte punkten ska det i rapporten anges bl.a. om det skett avvikelser från den beslutsprocess som ska tillämpas för att fastställa ersättningen och som ska framgå av riktlinjerna. Om så har skett bör det i rapporten anges på vilket sätt detta har skett och varför det bedömts nödvändigt. Det finns vidare en möjlighet för styrelsen att i vissa situationer gå utanför de ramar som riktlinjerna föreskriver. Så får bara ske om det finns särskilda skäl och om förutsättningarna i 8 kap. 53 § är uppfyllda. Om styrelsen har valt att frångå riktlinjerna

558

Ds 2018:15

Författningskommentar

är den skyldig att i ersättningsrapporten ge en beskrivning av vad de särskilda skälen har bestått i och vilken eller vilka delar av riktlinjerna som styrelsen har frångått. Det ska vara möjligt att utifrån beskriv- ningen bilda sig en uppfattning om huruvida förutsättningarna i 8 kap. 53 § är uppfyllda.

Hur detaljerad redovisning som behöver göras på respektive punkt måste bedömas från fall till fall. Utgångspunkten bör dock vara ersättningsrapportens övergripande syfte, nämligen att ge aktie- ägarna en heltäckande översikt av ersättningarna till de ledande be- fattningshavarna och hur dessa ersättningar förhåller sig till rikt- linjerna. För det fall styrelsens förslag till riktlinjer inte har antagits ska utbetalning av ersättningen antingen ske i enlighet med bolagets befintliga riktlinjer eller, om sådana inte finns, i enlighet med vad som är praxis inom bolaget (7 kap. 61 § andra stycket). Det innebär att vid utformningen av ersättningsrapporten ska styrelsen förhålla sig antingen till gällande eller tidigare riktlinjer eller den ersättnings- praxis som etablerats inom bolaget.

Enligt paragrafens andra stycke är styrelsen slutligen skyldig att i ersättningsrapporten ange hur, i förekommande fall, synpunkter som framförts i samband en stämmobehandling av en tidigare ersätt- ningsrapport har beaktats. En ersättningsrapport ska godkännas av bolagsstämman. Om det i samband med det framförs synpunkter på rapporten eller stämman beslutar att inte godkänna denna, kan det finnas skäl för styrelsen att göra justeringar i såväl riktlinjerna för ersättning till ledande befattningshavare som i kommande ersätt- ningsrapporter. Enligt det förevarande stycket är styrelsen skyldig att lämna en redogörelse för hur dessa förändringar beaktar de syn- punkter som framförts i samband med en stämmobehandling. Skyl- digheten är begränsad till sådana synpunkter som framförs i sam- band med stämman. Det finns således inte någon skyldighet att även redovisa ställningstaganden till synpunkter som framförts i andra sammanhang. För det fall styrelsen gör bedömningen att synpunk- terna inte bör leda till någon förändring bör skälen för denna be- dömning redovisas i ersättningsrapporten. I likhet med vad som gäller i fråga om riktlinjerna, bör det inte finnas en absolut skyl- dighet att i ersättningsrapporten redovisa alla de synpunkter som framförts i samband med stämmobehandlingen. Även i denna situa- tion bör det således finnas möjlighet att avstå från att redovisa helt marginella synpunkter från enstaka aktieägare med små innehav.

559

Författningskommentar

Ds 2018:15

Paragrafen genomför artikel 9b.1 och 9b.4 i aktieägarrättighets- direktivet och behandlas i avsnitt 8.3.4.

8 a kap.

1 § Detta kapitel ska tillämpas när ett publikt noterat aktiebolag ska besluta om en väsentlig transaktion med en närstående part. Kapitlet ska enligt vad som närmare anges i 9 § även tillämpas när en sådan transaktion sker mellan den närstående parten och ett helägt svenskt dotterbolag till det publika notera- de aktiebolaget.

Paragrafen är ny och reglerar kapitlets tillämpningsområde.

Av paragrafen framgår att kapitlet ska tillämpas i två situationer. Den första är när ett publikt noterat aktiebolag ska besluta om en väsentlig transaktion med en närstående part. Den andra är när ett helägt svenskt dotterbolag till ett publikt noterat aktiebolag ska besluta om en väsentlig transaktion med en till det publika noterade bolaget närstående part. Definitionen av publikt noterat aktiebolag finns i 1 kap. 10 c §. Termen avser aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Definitionen av väsentlig transaktion finns i 4 § i detta kapitel och definitionen av närstående part i 5 §. I 2 och 3 §§ regleras undantag enligt vilka kapitlet inte ska tillämpas på vissa beslut trots att förutsättningarna i 4 och 5 §§ är uppfyllda. Transaktioner som sker med helägda svenska dotterbolag regleras i 9 §.

Paragrafen genomför artikel 9c i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 9.

2 § Kapitlet ska inte tillämpas på beslut om

–arvode till styrelseledamöter enligt 8 kap. 23 a §,

–ersättning till ledande befattningshavare som omfattas av sådana riktlin- jer som avses i 8 kap. 51 §,

–lån enligt 11 kap.,

–emissioner enligt 12–16 kap.,

–vinstutdelning enligt 18 kap.,

–förvärv eller överlåtelse av egna aktier enligt 19 kap.,

–minskning av aktiekapitalet enligt 20 kap.,

–lån enligt 21 kap.,

–fusion enligt 23 kap.,

–delning enligt 24 kap, eller

560

Ds 2018:15

Författningskommentar

–beslut med stöd av lagen (2015:1016) om resolution. Kapitlet ska inte heller tillämpas på transaktioner

–mellan ett bolag och dess helägda dotterföretag, eller

–mellan ett bolag och dess icke helägda dotterföretag, om inte några andra närstående parter till bolaget har ett intresse i dotterföretaget.

Paragrafen är ny. Den undantar ett antal beslut från kapitlets tillämpningsområde.

Även om förutsättningarna i 4 och 5 §§ är uppfyllda, ska inte kapitlets särskilda beslutsordning tillämpas beträffande den typ av beslut som omfattas av paragrafen.

I paragrafens första stycke finns elva strecksatser som upptar ett antal beslut där kapitlet inte ska tillämpas. Besluten har undantagits från kapitlets tillämpningsområde huvudsakligen eftersom de redan reglerade beslutsordningarna garanterar aktieägarna ett avgörande inflytande över besluten (jfr artikel 9c.6 led b. i aktieägarrättig- hetsdirektivet).

Kapitlet ska således, enligt den första strecksatsen, inte tillämpas på beslut om arvode till styrelseledamöter eftersom detta redan enligt 8 kap. 23 a § ska fattas av stämman. Samma sak gäller, enligt den andra strecksatsen, sådan ersättning till ledande befattnings- havare som omfattas av de riktlinjer som stämman har beslutat om enligt 8 kap. 51 §. Enligt 11 kap. 11 § ska ett beslut om att bolaget ska ta upp lån fattas av bolagsstämman, eller efter bolagsstämmans bemyndigande, av styrelsen, om storleken av den ränta som ska löpa på lånet eller det belopp som ska återbetalas ska öka om bolagets vinst eller utdelningen till aktieägarna ökar. Beslut om sådana lån ska, enligt den tredje strecksatsen, inte omfattas av kapitlets särskil- da beslutsordning.

Enligt den fjärde strecksatsen är samtliga beslut om emissioner undantagna från 8 a kap. Det rör sig om fondemissioner (12 kap.), nyemissioner av aktier (13 kap.), emission av teckningsoptioner (14 kap.), emission av konvertibler (15 kap.) och vissa riktade emis- sioner som omfattas av Leo-reglerna (16 kap.).

Av de femte till sjunde strecksatserna framgår att kapitlet inte ska tillämpas på beslut om vinstutdelning som omfattas av 18 kap. Sam- ma sak gäller beslut om förvärv eller överlåtelser av egna aktier som omfattas av 19 kap. Slutligen ska 8 a kap. inte tillämpas på beslut om minskning av aktiekapitalet enligt 20 kap.

561

Författningskommentar

Ds 2018:15

Enligt den åttonde strecksatsen ska även beslut om lån enligt

21 kap. undantas från 8 a kap. Samma sak gäller beslut om fusion enligt 23 kap. (nionde strecksatsen) och delning enligt 24 kap. (tion- de strecksatsen). Genom den elfte strecksatsen undantas slutligen beslut som fattas med stöd av lagen om resolution.

I paragrafens andra stycke undantas vissa transaktioner som sker mellan ett bolag och dess dotterföretag. Enligt den första streck- satsen ska sådana transaktioner undantas som sker mellan ett bolag och dess helägda dotterföretag. Undantaget gör inte någon skillnad på om transaktionen sker till eller från bolaget och det innebär att såväl exempelvis förvärv från som överlåtelser till ett helägt dotter- företag är undantagna. Av den andra strecksatsen framgår att även ett bolags transaktioner med ett icke helägt dotterföretag kan vara undantagna. För att dessa ska vara undantagna krävs att inte några andra närstående parter till bolaget har ett intresse i dotterföretaget. I fråga om det senare kravet saknar det betydelse hur stort intresse den andra närstående parten har i dotterföretaget.

Paragrafen genomför artikel 9c.6 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 9.4.4.

3 § Kapitlet ska inte heller tillämpas på transaktioner som är en del av bolagets löpande verksamhet och som genomförs på marknadsmässiga villkor.

Paragrafen är ny och undantar från kapitlets tillämpningsområde löpande transaktioner som sker på marknadsmässiga villkor.

För att en transaktion ska kunna undantas från den särskilda be- slutsordningen med stöd av paragrafen, krävs att två förutsättningar är uppfyllda. För det första ska transaktionen vara en del av bolagets löpande verksamhet. Undantaget kan komma till användning exem- pelvis i samband med att varandra närstående bolag inom en koncern köper varor och tjänster av varandra som behövs för produktionen. Den typen av transaktioner kan i vissa fall även vara undantagna enligt 2 § andra stycket. Det senare undantaget är dock enbart til- lämplig i de fall dotterföretaget är helägt eller, om dotterföretaget inte är det, om inte några andra närstående parter har intressen i dotterföretaget. Det här aktuella undantaget kan således vara til- lämpligt i en situation när andra närstående parter har intressen i dotterbolaget.

562

Ds 2018:15

Författningskommentar

För det andra krävs att transaktionen sker på marknadsmässiga villkor. Enligt 5 kap. 23 § årsredovisningslagen är större bolag skyl- diga att i årsredovisningen lämna upplysningar om transaktioner som skett med närstående på andra än marknadsmässiga villkor. Samma bedömning som läggs till grund för den redovisningen kan läggas till grund för bedömningen om det här aktuella undantaget ska tillämpas. Vid bedömningen av om en transaktion sker på mark- nadsmässiga villkor kan de principer som tillämpas inom aktiebo- lagsrätten för att bedöma om det har förekommit s.k. förtäckt vinst- utdelning ge viss ledning. Bedömningen ska huvudsakligen utgå från en objektiv bedömning av värdet på parternas respektive prestatio- ner. Det anses således vara fråga om en förtäckt vinstutdelning ex- empelvis om ett företag säljer en vara till ett pris som understiger vad som normalt betalas för motsvarande produkt (prop. 2008/09:71 s. 98). Enligt 6 § är styrelsen ansvarig för att fortlöpande bedöma om förutsättningarna i 3 § är uppfyllda.

Paragrafen genomför artikel 9c.5 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 9.4.4.

4 § En transaktion ska anses som väsentlig om det som transaktionen avser har ett värde som överstiger 1 miljon kr och värdet motsvarar minst 1 procent av bolagets värde.

En transaktion som ensam inte uppfyller väsentlighetskravet ska anses ut- göra en väsentlig transaktion om den, sammantagen med andra transaktioner med samma närstående part under en tolvmånadersperiod närmast före trans- aktionen, uppfyller förutsättningarna i första stycket. I beräkningen ska även ingå sådana transaktioner som skett under samma period mellan den närståen- de parten och bolagets helägda svenska dotterbolag.

Paragrafen är ny och innehåller bl.a. en definition av väsentlig trans- aktion.

Av paragrafens första stycke framgår att två förutsättningar måste vara uppfyllda för att en transaktion ska definieras som väsentlig. För det första ska transaktionen ha ett värde som överstiger 1 miljon kronor. För det andra ska värdet motsvara minst 1 procent av bo- lagets värde.

När det gäller transaktionens värde ska detta, på samma sätt som vid bedömningar enligt 17 kap. om värdeöverföringar, fastställas genom en marknadsvärdering. Vilka effekter transaktionen får på bolagets redovisning saknar betydelse. Om det inte är möjligt för

563

Författningskommentar

Ds 2018:15

styrelsen själv att bestämma något marknadsvärde får styrelsen för- utsättas ta hjälp av en sakkunnig, som med tillämpning av allmänt accepterade värderingsmodeller och värderingsmetoder kan göra en rimlig uppskattning av marknadsvärdet (jfr 4 kap. 14 a § årsredovis- ningslagen). Värderingen bör utgå från förhållandena vid styrelsens beslut om transaktionen (jfr prop. 2004/05:85 s. 859).

När det gäller begreppet ”bolagets värde” så avses härmed bo- lagets marknadsvärde, dvs. dess börsvärde. Om bolaget ingår i en koncern så blir börsvärdet värdet på den koncern som har börs- bolaget som moderbolag.

Utformningen av definitionen innebär att den bara omfattar transaktioner som kan åsättas ett värde. En ”väsentlig transaktion” torde många gångar ha formen av överlåtelse eller förvärv av olika slag av tillgångar, men det kan också handla om andra typer av transaktioner, exempelvis hyres- eller serviceavtal, allt förutsatt att de kan åsättas ett marknadsvärde om minst 1 miljon kronor och att detta motsvarar minst 1 procent av bolagets börsvärde.

I paragrafens andra stycke finns en summeringsregel vars syfte bl.a. är att hindra ett kringgående av paragrafens första stycke genom att en väsentlig transaktion delas upp i flera mindre ”icke-väsentliga” transaktioner. Bestämmelsen innebär att en icke-väsentlig trans- aktion ska anses vara en väsentlig transaktion om den, sammantagen med andra transaktioner, uppfyller förutsättningarna i första styck- et. Ytterligare en förutsättning som måste vara uppfylld är att de övriga transaktionerna har skett med samma närstående part under en tolvmånadersperiod närmast före transaktionen. För skyldig- heten att tillämpa regeln saknar det betydelse om transaktionerna sker i form av överlåtelser eller förvärv. Det finns således en skyl- dighet att summera värdet av samtliga transaktioner som skett med samma närstående part under en tolvmånadersperiod. Av styckets andra mening framgår att i en sådan summering ska även ingå trans- aktioner som den närstående parten genomför med bolagets helägda svenska dotterbolag.

Bestämmelsen innebär att ett publikt noterat aktiebolag vid varje transaktion – som inte uppfyller väsentlighetskravet – med en när- stående part är skyldig att ta reda på om det under de närmast före- gående tolv månaderna har skett några transaktioner med samma part (antingen direkt med bolaget eller med ett helägt svenskt dot- terbolag). Om så är fallet ska värdet av dessa summeras. Följande

564

Ds 2018:15

Författningskommentar

exempel kan användas för att beskriva hur bestämmelsen ska tilläm- pas. Ett bolag har genomfört fyra transaktioner med samma när- stående part under en tolvmånadersperiod. Två transaktioner avser överlåtelser av tillgångar och två transaktioner avser förvärv av till- gångar. Varje transaktion har ett marknadsvärde om 250 000 kronor och bolagets börsvärde är 100 miljoner kronor. Var för sig uppfyller de fyra transaktionerna inte kriterierna i paragrafens första stycke. Däremot har de tillsammans ett värde om 1 miljon kronor som även motsvarar en procent av bolagets börsvärde. Därmed ska den sär- skilda beslutsordningen tillämpas på den sista transaktionen. Övriga tre transaktioner som redan ägt rum omfattas inte av den särskilda beslutsordningen.

Paragrafen genomför artikel 9c.8 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 9.4.1.

5 § Med närstående part avses en juridisk eller fysisk person enligt 1 kap. 8 eller 9 § årsredovisningslagen (1995:1554).

Paragrafen är ny och innehåller en definition av begreppet när- stående part.

Av paragrafen framgår att med en närstående part avses en juri- disk eller fysisk person enligt 1 kap. 8 eller 9 § årsredovisningslagen. Det innebär att en juridisk person ska anses som närstående till ett publika noterat aktiebolag om

1.den ingår i samma koncern som bolaget,

2.den är ett intresseföretag till bolaget eller till ett företag i en koncern som bolaget ingår i,

3.bolaget är ett intresseföretag till den juridiska personen, eller till ett företag i en koncern som den juridiska personen ingår i,

4.den är ett gemensamt styrt företag som samägs av bolaget eller av ett företag i en koncern som bolaget ingår i,

5.bolaget är ett gemensamt styrt bolag som samägs av den juridiska personen, eller av ett företag i en koncern som den juridiska personen ingår i,

6.den och bolaget båda är gemensamt styrda företag som samägs av samma tredje företag,

565

Författningskommentar

Ds 2018:15

7.den eller bolaget är ett gemensamt styrt företag som samägs av ett tredje företag, och den andra av dem är ett intresseföretag till det tredje företaget,

8.den är ett dotterföretag till en juridisk person som avses i 2, 4, 6 eller 7,

10.den har avsatt tillgångar till förvaltning av ett företag som är en sådan juridisk person som avses i 9,

11.den står under bestämmande inflytande eller gemensamt bestämmande inflytande av en person som är närstående enligt 1 kap. 9 § årsredovisningslagen,

12.den annars står under betydande inflytande av en person som avses i 1 kap. 9 § 1 eller 4–6 årsredovisningslagen,

13.den eller dess moderföretag har en styrelseledamot, verk- ställande direktör eller annan ledande befattningshavare som är en person som avses i 1 kap. 9 § 1 årsredovisningslagen, eller

14.den eller ett företag i en koncern som den ingår i tillhandahåller tjänster för företagsledning åt bolaget eller åt dess moder- företag.

Med koncern jämställs en företagsgrupp som kontrolleras av ett företag eller ett annat rättssubjekt som inte är ett moderföretag i årsredovisningslagens mening. Ett intresseföretag är ett företag som innehar minst 20 procent av rösterna för samtliga andelar i den juri- diska personen och därmed har ett betydande inflytande över denna, om inte något annat framgår av omständigheterna. Detsamma gäller om företagets dotterföretag eller företaget tillsammans med ett eller flera dotterföretag eller flera dotterföretag tillsammans innehar minst 20 procent av rösterna (1 kap. 5 § andra stycket och 8 § andra stycket ÅRL).

En fysisk person ska anses som närstående till bolaget om han eller hon

566

Ds 2018:15

Författningskommentar

1.själv eller gemensamt med någon annan utövar ett bestämmande inflytande över bolaget,

2.annars har ett betydande inflytande över bolaget,

3.är en styrelseledamot, den verkställande direktören eller någon annan ledande befattningshavare i bolaget eller dess moderföre- tag,

4.är gift eller sambo med eller förälder, barn eller styvbarn till en person som avses i 1–3,

5.är ekonomiskt eller på annat sätt beroende av en person som avses i 1–3 eller av hans eller hennes make eller sambo, eller

6.annars ingår i samma familj som en person som avses i 1–3 och kan förväntas påverka den personen i hans eller hennes kontakter med företaget eller påverkas av honom eller henne i sina egna kontakter med företaget.

Paragrafen genomför artikel 2 led h i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 9.4.2.

6 § Styrelsen är ansvarig för att fortlöpande bedöma om förutsättningarna i 3 § är uppfyllda.

Paragrafen är ny och reglerar styrelsens ansvar för att fortlöpande bedöma om förutsättningarna i 3 § är uppfyllda.

Av 3 § följer att den särskilda beslutsordningen enligt 8 a kap. inte ska tillämpas på transaktioner som är en del av bolagets löpande verksamhet och som genomförs på marknadsmässiga villkor. Enligt den aktuella paragrafen är styrelsen ansvarig för att fortlöpande be- döma om förutsättningarna för det aktuella undantaget är uppfyllda.

Enligt 5 kap. 23 § årsredovisningslagen är större företag som har genomfört en transaktion på andra än marknadsmässiga villkor med en närstående part skyldiga att enligt huvudregeln i årsredovisningen lämna upplysningar om transaktionen. Liknande bestämmelser finns i Nasdaq Stockholms emittentregler. Enligt de senare reglerna ska en transaktion med en närstående part offentliggöras om den inte utgör en del av emittentens normala verksamhet eller är av mindre betydelse för de inblandade parterna. Med anledning av dessa regel- verk kan det vara så att bolaget redan har nödvändiga rutiner för att

567

Författningskommentar

Ds 2018:15

uppfylla paragrafens krav. Det finns således inte något krav på att bolagen inrättar ett nytt eller särskilt granskningsorgan för att kunna göra de aktuella bedömningarna. Den närstående parten bör inte delta vid bedömningen.

Paragrafen genomför artikel 9c.5 och behandlas i avsnitt 9.4.4.

7 § En väsentlig transaktion med en närstående part ska underställas bolags- stämman.

Till underlag för bolagsstämmans beslut ska styrelsen upprätta en redo- görelse för transaktionen. Av redogörelsen ska villkoren för transaktionen framgå, i den utsträckning som krävs för att stämman ska kunna ta ställning till förslaget.

Redogörelsen ska hållas tillgänglig på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. Den ska vidare läggas fram på stämman.

Paragrafen är ny och reglerar bl.a. skyldigheten för styrelsen att tillse att väsentliga transaktioner med en närstående part underställs stäm- man.

Av paragrafens första stycke framgår att om förutsättningarna i 4 och 5 §§ är uppfyllda och inte något av undantagen i 2 och 3 §§ är för handen, ska transaktionen underställas bolagsstämman för be- slut. Det är styrelsen som är ansvarig för att pröva varje transaktion utifrån de aktuella bestämmelserna och därmed också besluta om en transaktion ska underställas bolagsstämman.

Enligt paragrafens andra stycke är styrelsen ansvarig för att det upprättas en redogörelse för transaktionen. Redogörelsen ska tjäna som underlag för stämmans beslut. Det är inte närmare reglerat vad denna redogörelse ska ha för innehåll. Emellertid måste av redo- görelsen framgå villkoren för transaktionen i den utsträckning som krävs för att stämman ska kunna ta ställning till förslaget. Det in- nebär att det av redogörelsen normalt ska framgå vem den när- stående parten är, vilken typ av transaktion det är fråga om, till vilket pris den ska ske m.m. För att stämman ska kunna bedöma om transaktionen kommer att ske på för aktieägarna acceptabla villkor torde det normalt krävas att det i redogörelsen ingår en s.k. fairness opinion, dvs. ett utlåtande om transaktionens skälighet från en finansiell utgångspunkt. Om styrelsen inhämtat ett värderingsut- låtande till underlag för ställningstagandet om transaktionen ska

568

Ds 2018:15

Författningskommentar

underställas stämman, finns det inte något som hindrar styrelsen från att låta utlåtandet ingå i redogörelsen till stämman.

Skyldigheten att upprätta en redogörelse gäller även sådana trans- aktioner som omfattas av den särskilda summeringsregeln. Det in- nebär att om styrelsen gör bedömningen att ett antal mindre trans- aktioner med samma part sammantagna utgör en väsentlig trans- aktion, bör styrelsen lämna en redogörelse för samtliga transaktioner och inte enbart den transaktion som omfattas av den särskilda be- slutsordningen. Detta för att stämman ska få en heltäckande bild av vilka transaktioner som förekommit mellan parterna.

Skyldigheten att offentliggöra information enligt den aktuella paragrafen påverkar inte de skyldigheter som ett företag kan ha en- ligt marknadsmissbruksförordningen. Det innebär att ett företag, förutom att offentliggöra information enligt den aktuella paragrafen, dessutom kan behöva lämna information i enlighet med artikel 17 i den nyss nämnda förordningen.

Av paragrafens tredje stycke framgår att redogörelsen enligt andra stycket ska hållas tillgänglig på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. Vidare ska redogörelsen läggas fram på stämman. Stycket har samma utform- ning som bl.a. 7 kap. 56 b § andra stycket aktiebolagslagen.

Paragrafen genomför artikel 9c.2 och 9c.4 i aktieägarrättighets- direktivet och behandlas i avsnitt 9.4.3.

8 § Vid stämmans beslut om godkännande av en transaktion ska aktier som innehas av den närstående parten eller av ett annat företag i samma koncern som den närstående parten inte beaktas. Med koncern likställs i detta samman- hang annan företagsgrupp av motsvarande slag.

Paragrafen är ny och anger att vid ett beslut om godkännande av en transaktion ska den närstående partens aktier inte beaktas. Med när- stående part avses den part med vilken den föreslagna transaktionen ska ske. Paragrafen innebär således inte att även andra bolaget när- stående parters aktier inte ska beaktas vid ett beslut. För att en trans- aktion ska ha godkänts av stämman krävs att mer än hälften av de avgivna rösterna står bakom beslutet (7 kap. 40 § första stycket ABL).

Vad som gäller ifråga om aktier som innehas av den närstående parten gäller också ifråga om aktier som innehas av annat företag i

569

Författningskommentar

Ds 2018:15

samma koncern som denne. Inte heller dessa aktier ska beaktas vid beslut om godkännande av transaktionen. Vad som avses med ”kon- cern” framgår av 1 kap. 11 §. Det innebär exempelvis att, i före- kommande fall, inte heller aktier som innehas av ett moderbolag, dotterbolag eller ”systerbolag” till den närstående parten ska beak- tas. Med koncern jämställs ”företagsgrupp av motsvarande slag”. Med det sistnämnda begreppet avses strukturer som inte utgör aktie- bolagsrättsliga strukturer men är av koncernliknande slag, t.ex. när flera företag ingår i en koncern med en ekonomisk förening, en stiftelse eller en utländsk juridisk person som moderföretag. Även det fallet där en fysisk person kontrollerar ett eller flera företag på grund av aktie- eller andelsinnehav omfattas av begreppet (jfr prop. 2007/08:155 s. 18, 19 och 31).

Bestämmelsen har utformats med 23 kap. 17 § femte stycket och

24 kap. 19 § fjärde stycket aktiebolagslagen som förebild. Paragrafen genomför artikel 9c.4 i aktieägarrättighetsdirektivet

och behandlas i avsnitt 9.4.3.

9 § Vad som anges i 2–4 och 6 §§ och 7 § första stycket ska även tillämpas av ett helägt svenskt dotterbolag till ett publikt noterat aktiebolag, när dotter- bolaget genomför en transaktion med en part som är närstående till moder- bolaget enligt 5 §. Vid beräkningen enligt 4 § ska värdet av det som trans- aktionen avser ställas i relation till koncernens värde.

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser som reglerar skyldig- heten för helägda svenska dotterbolag till publika noterade aktie- bolag att i vissa fall tillämpa 8 a kap.

För att ett dotterbolag ska vara skyldigt att tillämpa 8 a kap. krävs enligt paragrafens första stycke att två förutsättningar är uppfyllda. För det första ska transaktionen uppfylla väsentlighetskravet i 4 §. Vid den beräkning som ska ske enligt den senare paragrafen ska vär- det av det som transaktionen avser ställas i relation till koncernens värde. För det andra ska transaktionen ske med en part som enligt 5 § är närstående till moderbolaget. För dotterbolagets skyldighet att tillämpa 8 a kap. saknar det således betydelse om parten är när- stående till dotterbolaget eller om dotterbolaget är ett publikt

570

Ds 2018:15

Författningskommentar

noterat aktiebolag. I likhet med vad som gäller en väsentlig trans- aktion som sker i ett publikt noterat aktiebolag, är sådana trans- aktioner som omfattas av 2 och 3 §§ undantagna även från den sär- skilda beslutsordningen i ett helägt svenskt dotterbolag.

Om förutsättningarna är uppfyllda ska dotterbolaget tillämpa den särskilda beslutsordning som följer av 8 a kap. Det innebär att transaktionen ska underställas stämman för godkännande (7 § första stycket). Till skillnad från vad som gäller vid en transaktion mellan ett publikt noterat aktiebolag och en närstående part, finns det inte någon skyldighet för styrelsen i dotterbolaget att ta fram en redo- görelse för transaktionen och offentliggöra denna (7 § andra och tredje styckena). Denna skyldighet ligger i stället på moderbolaget. Se vidare nedan. Eftersom bara helägda dotterbolag omfattas av para- grafen aktualiseras inte heller bestämmelsen om att man vid besluts- fattande inte ska beakta den närstående partens aktier. Således är stämmans godkännande av transaktionen i det närmaste en for- maliafråga. Detta steg är dock nödvändigt för att stämman i moder- bolaget ska kunna pröva transaktionen.

Av paragrafens andra stycke följer att en väsentlig transaktion mellan en närstående part till ett publikt noterat aktiebolag och ett till bolaget helägt svenskt dotterbolag ska bli giltig, krävs att trans- aktionen dessutom godkänns av bolagsstämman i moderbolaget. In- för stämmans beslut är styrelsen i moderbolaget skyldig att upprätta en redogörelse enligt 7 § andra stycket och i denna redogöra för vill- koren för transaktionen i den utsträckning som krävs för att stäm- man ska kunna ta ställning till förslaget. Redogörelsen ska även hål- las tillgänglig på bolagets webbplats under minst tre veckor före stämman och på dagen för stämman. Den ska vidare läggas fram på stämman (7 § tredje stycket). Vid stämmans beslut om godkännande av en transaktion ska aktier som innehas av den närstående parten inte beaktas (8 §). Det aktuella stycket är utformat med 16 kap. 5 § aktiebolagslagen som förebild.

Den aktuella paragrafen aktualiseras även när en transaktion mel- lan dotterbolaget och den närstående parten omfattas av summe- ringsregeln i 4 § andra stycket. Det innebär att en transaktion mellan dotterbolaget och en till moderbolaget närstående part som – till- sammans med andra transaktioner som skett med den närstående parten under en de närmast föregående tolv månaderna – uppfyller förutsättningarna i 4 § första stycket ska prövas enligt 8 a kap. I

571

Författningskommentar

Ds 2018:15

summeringen ska ingå såväl transaktioner som skett mellan moder- bolaget och den närstående parten som transaktioner som skett mellan dotterbolaget och den närstående parten. Om den sista transaktionen sker med dotterbolaget ska denna godkännas såväl av stämman i dotterbolag som stämman i moderbolaget.

Paragrafen genomför artikel 9c.7 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 9.4.5.

12 kap.

8 § Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 7 §, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om fondemission ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 14 § i stället för denna paragraf.

Paragrafen reglerar skyldigheten att för aktieägarna hålla tillgänglig förslaget om fondemission m.m.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

14 § I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 7 §, till- gängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolags- stämma där frågan om fondemission ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

572

Ds 2018:15

Författningskommentar

Paragrafen reglerar skyldigheten att i vissa bolag för aktieägarna hålla tillgänglig förslaget om fondemission m.m.

I paragrafens första stycke har det skett en språklig justering med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: pub- lika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Vidare har det skett en språklig förändring i det andra stycket. Ändringarna innebär inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

13 kap.

4 § I förslaget enligt 3 § ska följande anges:

1.det belopp eller högsta belopp, som bolagets aktiekapital ska ökas med, eller det lägsta och högsta beloppet för ökningen,

2.det antal aktier, högsta antal aktier eller lägsta och högsta antal aktier som ska ges ut,

3.det belopp som ska betalas för varje ny aktie (teckningskursen),

4.den rätt att teckna aktier som aktieägarna eller någon annan ska ha,

5.den tid inom vilken aktieteckning ska ske,

6.den fördelningsgrund som styrelsen ska tillämpa för aktier som inte tecknas med företrädesrätt,

7.den tid inom vilken aktierna ska betalas eller, i förekommande fall, att teckning ska ske genom betalning enligt 13 § tredje stycket, samt

8.från vilken tidpunkt de nya aktierna ska ge rätt till utdelning. Uppgifter som avses i första stycket 1–3 behöver inte anges i förslaget,

om det föreslås att stämman ska besluta om ett sådant bemyndigande som avses i 5 § första stycket 8.

Teckningskursen enligt första stycket 3 får inte sättas lägre än de tidi- gare aktiernas kvotvärde. I publika noterade aktiebolag får dock tecknings- kursen vara lägre, om ett belopp som motsvarar skillnaden mellan teck- ningskursen och aktiernas kvotvärde tillförs aktiekapitalet genom över- föring från bolagets eget kapital i övrigt eller genom uppskrivning av värdet av anläggningstillgångar. En sådan överföring eller uppskrivning ska ske innan beslutet om nyemission registreras.

Innebär förslaget enligt första stycket 4 en avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt, ska skälen till avvikelsen samt grunderna för tecknings- kursen anges i förslaget eller i en bifogad handling.

Teckningstiden enligt första stycket 5 får inte understiga två veckor, om aktieägarna ska ha företrädesrätt till de nya aktierna. I bolag som inte är

573

Författningskommentar

Ds 2018:15

avstämningsbolag räknas denna tid från det att underrättelse enligt 12 § har skett eller, om samtliga aktieägare har varit företrädda på den stämma som har beslutat om emissionen, från beslutet. I avstämningsbolag räknas tiden från avstämningsdagen.

Paragrafen reglerar vad förslaget till emission ska innehålla.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

9 § Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 6–8 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om nyemission ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mot- tagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 39 a § i stället för denna paragraf.

Paragrafen reglerar skyldigheten för styrelsen att hålla förslaget till nyemission tillgängligt för aktieägarna.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

28 § Ett beslut om nyemission av aktier får registreras endast om

2.full och godtagbar betalning har erlagts för samtliga tecknade och till- delade aktier,

574

Ds 2018:15

Författningskommentar

3.ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 21 § första stycket angående betalning i pengar, och

4.ett yttrande enligt 23 § visas upp angående apportegendom som anges

iemissionsbeslutet.

En del av en emission får registreras, om bestämmelserna i första stycket 1 och 2 inte hindrar det.

Ytterligare bestämmelser för publika aktiebolag finns i 42 §.

Paragrafen reglerar vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att ett beslut om nyemission ska få registreras av Bolagsverket.

I paragrafens tredje stycke har det skett en ändring av vilken det framgår att för publika aktiebolag finns ytterligare bestämmelser i 13 kap. 42 §. I den senare paragrafen anges att ett beslut om nyemis- sion även får registreras om det visas upp ett revisorsyttrande i stället för ett sådant intyg som avses i första stycket 3 i den aktuella para- grafen. Det innebär att i ett publikt aktiebolag är det möjligt att välja om en betalning i pengar ska styrkas med ett intyg från ett kreditin- stitut eller ett intyg från en revisor.

Övervägandena finns i avsnitt 11.3.3.

39 a § I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 6–8 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolags- stämma där frågan om nyemission ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

Paragrafen reglerar skyldigheten för styrelsen i vissa bolag att hålla förslaget till nyemission tillgängligt för aktieägarna.

I paragrafens första stycke har det skett en språklig justering med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: pub- lika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Vidare har det skett en språklig ändring i det andra stycket. Ändringen innebär således inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

575

Författningskommentar

Ds 2018:15

42 § I ett publikt aktiebolag gäller att ett beslut om nyemission av aktier även får registreras om det i stället för ett sådant intyg som avses i 28 § första stycket 3 visas upp ett yttrande från revisor. Yttrandet ska vara undertecknat av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag och av det ska framgå att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier.

Paragrafen utgör ett komplement till 28 § som reglerar vilka förut- sättningar som ska vara uppfyllda för att ett beslut om nyemission ska få registreras av Bolagsverket.

Ändringen av paragrafen innebär att det i ett publikt aktiebolag är möjligt att välja om en betalning i pengar ska styrkas med ett revisorsyttrande enligt den aktuella paragrafen eller genom ett intyg från ett kreditinstitut enligt 28 § första stycket 3.

Övervägandena finns i avsnitt 11.3.3.

14 kap.

11 § Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsam- mans med de handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av teckningsoptioner ska prövas. Kopior av handlingarna ska gen- ast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 46 a § i stället för denna paragraf.

Paragrafen reglerar skyldigheten för styrelsen att hålla förslaget till emission av teckningsoptioner med åtföljande teckning av nya aktier tillgängligt för aktieägarna.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

576

Ds 2018:15

Författningskommentar

44 § En aktieteckning som har skett med utnyttjande av optionsrätt får registreras endast om

1.full och godtagbar betalning har erlagts för de nya aktierna, och

2.ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 39 § första stycket.

Ytterligare bestämmelser för publika aktiebolag finns i 49 §.

Paragrafen reglerar vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en aktieteckning som har skett med utnyttjande av optionsrätt ska få registreras av Bolagsverket.

Paragrafen har en liknande utformning som 13 kap. 28 §, varför det kan hänvisas till den kommentaren.

Övervägandena finns i avsnitt 11.3.3.

46 a § I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolags- stämma där frågan om emission av teckningsoptioner ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

Paragrafen reglerar skyldigheten att i vissa bolag för aktieägarna hålla tillgänglig bl.a. förslaget om emission av teckningsoptioner med åt- följande teckning av nya aktier.

I paragrafens första stycke har det skett en språklig justering med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: pub- lika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Vidare har det skett en språklig ändring i det andra stycket. Ändringarna innebär inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

49 § I ett publikt aktiebolag gäller att aktieteckning även får registreras om det i stället för ett sådant intyg som avses i 44 första stycket 2 visas upp ett yttrande från revisor. Yttrandet ska vara undertecknat av en auktoriserad

577

Författningskommentar

Ds 2018:15

eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag och av det ska fram- gå att full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier.

Paragrafen utgör ett komplement till 44 § som reglerar vilka förut- sättningar som ska vara uppfyllda för att en aktieteckning som har skett med utnyttjande av optionsrätt ska få registreras av Bolagsver- ket.

Paragrafen har liknande utformning som 13 kap. 42 §, varför det kan hänvisas till den kommentaren.

Övervägandena finns i avsnitt 11.3.3.

15 kap.

11 § Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsam- mans med de handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om emission av konvertibler ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 41 a § i stället för denna paragraf.

Paragrafen reglerar skyldigheten för styrelsen att hålla förslaget till emission av konvertibler tillgängligt för aktieägarna.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

27 § Ett beslut om emission av konvertibler får registreras endast om

1.det sammanlagda beloppet som ska betalas för tecknade och tilldelade konvertibler uppgår till minst det belopp som har bestämts för emissionen,

2.full och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade konvertibler,

578

Ds 2018:15

Författningskommentar

3.ett intyg visas upp från ett sådant kreditinstitut som avses i 22 § första stycket angående betalning i pengar, och

4.ett yttrande enligt 24 § visas upp angående apportegendom som anges

ibeslutet.

En del av en emission får registreras, om bestämmelserna i första stycket 1 och 2 inte hindrar det.

Ytterligare bestämmelser för publika aktiebolag finns i 44 §.

Paragrafen reglerar vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att ett beslut om emission av konvertibler ska få registreras av Bo- lagsverket.

Paragrafen har liknande utformning som 13 kap. 28 §, varför det kan hänvisas till den kommentaren.

Övervägandena finns i avsnitt 11.3.3.

41 a § I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 8–10 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolags- stämma där frågan om emission av konvertibler ska prövas. Kopior av hand- lingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktie- ägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

Paragrafen reglerar skyldigheten att i vissa bolag för aktieägarna hålla tillgänglig bl.a. förslaget om emission av konvertibler.

I paragrafens första stycke har det skett en språklig justering med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: pub- lika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Vidare har det skett en språklig ändring i det andra stycket. Ändringarna innebär inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

44§ I ett publikt aktiebolag gäller att registrering även får ske om det i stället för ett sådant intyg som avses i 27 § första stycket 3 visas upp ett yttrande från revisor. Yttrandet ska vara undertecknat av en auktoriserad eller god- känd revisor eller ett registrerat revisionsbolag och av det ska framgå att full

579

Författningskommentar

Ds 2018:15

och godtagbar betalning har lämnats för samtliga tecknade och tilldelade aktier.

Paragrafen utgör ett komplement till 27 § som reglerar vilka förut- sättningar som ska vara uppfyllda för att ett beslut om emission av konvertibler ska få registreras av Bolagsverket.

Paragrafen har liknande utformning som 13 kap. 42 §, varför det kan hänvisas till den kommentaren.

Övervägandena finns i avsnitt 11.3.3.

16 kap.

5 a § Det som sägs i 4 och 5 §§ gäller inte en överlåtelse vars värde understiger en procent av koncernens värde.

Paragrafen är ny och reglerar möjligheten att undanta vissa över- låtelser från den särskilda beslutsordningen.

Paragrafen innebär att, om värdet av vad som överlåts understiger en procent av koncernens marknadsvärde, så ska bestämmelserna i 4 och 5 §§ inte tillämpas. Således gäller i sådana fall inte kravet att över- låtelser av aktier, konvertibler eller teckningsoptioner i ett dotterbo- lag som understiger det aktuella värdet ska godkännas av bolags- stämman i moderbolaget. Undantaget innebär vidare att den typen av överlåtelser inte heller behöver beslutas av stämman i dotter- bolaget. Undantagsregeln har tillkommit för att underlätta bl.a. s.k. management buy-outs och innebär att denna typ av mindre trans- aktioner kan beslutas av exempelvis styrelsen i dotterbolaget. Para- grafen har en liknande utformning som 8 a kap. 4 §, varför det kan hänvisas till den kommentaren i fråga om vad som avses med be- greppet värde.

Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

8 § Ett beslut enligt 2–5 eller 7 § ska fattas eller godkännas av bolagsstäm- man är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredje- delar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid bo- lagsstämman.

Paragrafen reglerar med vilken majoritet som ett beslut ska fattas enligt 16 kap.

580

Ds 2018:15

Författningskommentar

Majoritetskravet i paragrafen har sänkts från nio tiondelar till två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är före- trädda vid bolagsstämman. Bestämmelsen anger med vilken majori- tet ett beslut om sådan emission eller överlåtelse som avses i 2–5 §§ respektive 7 § ska fattas för att vara giltigt. Ändringen innebär att majoritetskravet är detsamma som majoritetskravet för andra emis- sioner med avvikelse från aktieägarnas företrädesrätt.

Övervägandena finns i avsnitt 10.5.

18 kap.

7 § Styrelsen ska hålla förslaget enligt 2 § tillsammans med de handlingar som anges i 4 § och, i förekommande fall, 6 § tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om vinstutdelning ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på bolagsstämman.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 14 § i stället för denna para- graf.

Paragrafen reglerar skyldigheten för styrelsen att hålla förslaget till vinstutdelning tillgängligt för aktieägarna.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

14 § I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla förslaget enligt 2 § tillsammans med de handlingar som anges i 4 § och, i förekommande fall, 6 § tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bo- lagsstämma där frågan om vinstutdelning ska prövas. Kopior av handlingar- na ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

581

Författningskommentar

Ds 2018:15

Paragrafen reglerar skyldigheten att i vissa bolag för aktieägarna hålla tillgänglig bl.a. förslaget till vinstutdelning.

I paragrafens första stycke har det skett en språklig justering med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: pub- lika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Vidare har det skett en språklig ändring i det andra stycket. Ändringarna innebär inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

19 kap.

13 § Ett publikt noterat aktiebolag får, utöver det som följer av 5 §, förvärva egna aktier enligt bestämmelserna i 14 och 15 §§. Beslut om förvärv ska i så fall fattas med tillämpning av 18–29 §§. Om bolaget har förvärvat aktier i strid med 14 eller 15 § eller i strid med 17 kap. 3 eller 4 §, gäller bestäm- melserna i 16 §.

Paragrafen reglerar vissa bolags förvärv av egna aktier.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

25 § Styrelsen ska hålla förslaget enligt 19 §, i förekommande fall tillsam- mans med de handlingar som anges i 24 §, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om förvärv av egna aktier ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin post- adress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

582

Ds 2018:15

Författningskommentar

Paragrafen reglerar skyldigheten för styrelsen att hålla tillgängligt ett förslag till förvärv av egna aktier.

I paragrafens andra stycke har det skett ett förtydligande om att handlingarna ska hållas tillgängliga på dagen för stämman. Änd- ringen innebär således inte någon förändring i sak.

20 kap.

15 § Styrelsen ska hålla förslaget enligt 6 §, i förekommande fall tillsam- mans med de handlingar som anges i 12 och 14 §§, tillgängligt för aktieägar- na under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om minskning av aktiekapitalet ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 37 § i stället för denna paragraf.

Paragrafen reglerar skyldigheten för styrelsen att hålla förslaget till minskning av aktiekapitalet tillgängligt för aktieägarna.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

37 § I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla förslaget enligt 6 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 12 och 14 §§, tillgängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om minskning av aktiekapitalet ska prövas. Kop- ior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

Paragrafen reglerar skyldigheten för styrelsen i vissa bolag att hålla förslaget till minskning av aktiekapitalet tillgängligt för aktieägarna.

583

Författningskommentar

Ds 2018:15

I paragrafens första stycke har det skett en språklig justering med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: pub- lika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Vidare har det skett en språklig ändring i det andra stycket. Ändringarna innebär inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

23 kap.

16 § Om en fråga om godkännande av fusionsplan enligt 15 § ska under- ställas bolagsstämman, gäller följande.

Styrelsen ska hålla planen med bifogade handlingar tillgänglig för aktie- ägarna under minst en månad eller, om samtliga bolag som deltar i fusionen är privata aktiebolag, minst två veckor före den bolagsstämma där frågan ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna ska genast och utan kost- nad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Under förutsättning att handlingarna hålls tillgängliga på bolagets webbplats får styrelsen, trots andra stycket, välja mellan att hålla dem till- gängliga hos bolaget och att sända kopior av dem till aktieägarna.

Om det har inträffat väsentliga förändringar i något bolags tillgångar och skulder efter det att fusionsplanen upprättades, ska styrelsen lämna upplysningar om detta på bolagsstämman innan frågan om godkännande av fusionsplanen avgörs.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller även 53 §.

Paragrafen reglerar skyldigheten för styrelsen hålla en fusionsplan tillgänglig för aktieägarna.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

584

Ds 2018:15

Författningskommentar

17 § Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av fusionsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.

Om det finns flera aktieslag i bolaget, ska vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman.

Om något av de överlåtande bolagen är ett publikt aktiebolag och det övertagande bolaget är ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om godkännande av fusionsplanen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa till- sammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget. Det- samma gäller om något av de överlåtande bolagen är ett publikt noterat aktiebolag och det som fusionsvederlag ska lämnas aktier som vid den tid- punkt då vederlaget ska lämnas ut inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska sam- arbetsområdet.

Vid beslut om godkännande av fusionsplanen i överlåtande bolag ska aktier som innehas av det övertagande bolaget eller av ett annat företag i samma koncern som det övertagande bolaget inte beaktas. Med koncern likställs i detta sammanhang annan företagsgrupp av motsvarande slag.

Paragrafen reglerar majoritetsregler för beslut om godkännande av en fusionsplan.

I paragrafens tredje stycke har det skett vissa språkliga justeringar med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: publika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Änd- ringarna innebär således inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

43 § Vid en gränsöverskridande fusion ska styrelsen i ett bolag som deltar i fusionen hålla fusionsplanen med bifogade handlingar och styrelsens re- dogörelse enligt 39 § tillgängliga för aktieägarna, för arbetstagarorganisa- tioner som företräder arbetstagare hos bolaget och för arbetstagare som inte företräds av någon arbetstagarorganisation. Handlingarna ska, under minst en månad före den bolagsstämma där frågan om godkännande av fusionsplanen ska behandlas, hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen ska ha sitt säte. Kopior av handlingarna ska genast och utan kost- nad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller även 53 §.

585

Författningskommentar

Ds 2018:15

Paragrafen reglerar styrelsens skyldigheter vid en gränsöverskridan- de fusion.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

53 § Utöver det som anges i 16 respektive 43 §, ska i ett publikt noterat aktiebolag fusionsplanen med bifogade handlingar hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats under minst en månad före den bolags- stämma där frågan om godkännande av planen ska behandlas och på dagen för stämman.

Paragrafen reglerar skyldigheten att i vissa bolag på sin webbplats hålla tillgänglig bl.a. fusionsplanen.

I paragrafen har det skett vissa språkliga justeringar med anled- ning av bl.a. att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: pub- lika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Vidare har det skett en språklig ändring. Ändringarna innebär inte någon föränd- ring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

24 kap.

18 § Om en fråga om godkännande av en delningsplan enligt 17 § ska underställas bolagsstämman, gäller följande.

Styrelsen ska hålla planen med bifogade handlingar tillgänglig för aktie- ägarna under minst en månad eller, om samtliga bolag som deltar i del- ningen är privata aktiebolag, minst två veckor före den bolagsstämma där frågan ska behandlas. Handlingarna ska hållas tillgängliga hos bolaget på den ort där styrelsen har sitt säte. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

586

Ds 2018:15

Författningskommentar

Om det har inträffat väsentliga förändringar i det överlåtande bolagets tillgångar och skulder efter det att delningsplanen upprättades, ska styrel- sen lämna upplysningar om detta på bolagsstämman innan frågan om god- kännande av delningsplanen avgörs.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller även 31 §.

Paragrafen reglerar skyldigheten för vissa bolag att på sin webbplats hålla tillgänglig bl.a. delningsplanen.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

19 § Ett bolagsstämmobeslut om godkännande av delningsplanen är giltigt endast om det har biträtts av aktieägare med minst två tredjedelar av såväl de avgivna rösterna som de aktier som är företrädda vid stämman.

Om det finns flera aktieslag i bolaget, ska vad som föreskrivs i första stycket även tillämpas inom varje aktieslag som är företrätt vid stämman.

Om det överlåtande bolaget är ett publikt aktiebolag och något av de övertagande bolagen är ett privat aktiebolag, är det publika aktiebolagets beslut om godkännande av delningsplanen giltigt endast om det har biträtts av samtliga aktieägare som är närvarande vid bolagsstämman och dessa till- sammans företräder minst nio tiondelar av samtliga aktier i bolaget. Det- samma gäller om det överlåtande bolaget är ett publikt noterat aktiebolag och det som delningsvederlag ska lämnas aktier som vid den tidpunkt då vederlaget ska lämnas ut inte är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsom- rådet.

Vid beslut om godkännande av delningsplanen i det överlåtande bolaget ska aktier som innehas av något av de övertagande bolagen eller av ett annat företag i samma koncern som något av de övertagande bolagen inte beaktas. Med koncern likställs i detta sammanhang annan företagsgrupp av mot- svarande slag.

Paragrafen reglerar majoritetsregler för beslut om godkännande av en delningsplan.

587

Författningskommentar

Ds 2018:15

I paragrafens tredje stycke har det skett vissa språkliga justeringar med anledning av att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: publika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reg- lerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Änd- ringarna innebär således inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

31 § Utöver det som anges i 18 §, ska i ett publikt noterat aktiebolag del- ningsplanen med bifogade handlingar hållas tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats under minst en månad före den bolagsstämma där fråg- an om godkännande av planen ska behandlas och på dagen för stämman.

Paragrafen reglerar skyldigheten att i vissa bolag på sin webbplats hålla tillgänglig bl.a. fusionsplanen.

I paragrafen har det skett vissa språkliga justeringar med an- ledning av bl.a. att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: publika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Vidare har det skett en språklig ändring. Ändringarna innebär inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

25 kap.

6 § Styrelsen ska hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 4 §, tillgängligt för aktieägarna under minst två veckor närmast före den bolagsstämma där frågan om likvidation ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska läggas fram på stämman.

I fråga om publika noterade aktiebolag gäller 52 § i stället för denna paragraf.

Paragrafen reglerar styrelsens skyldighet att tillhandahålla bl.a. lik- vidationshandlingar till aktieägarna.

588

Ds 2018:15

Författningskommentar

publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Ändringen innebär således inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

52 § I ett publikt noterat aktiebolag ska styrelsen hålla förslaget enligt 3 §, i förekommande fall tillsammans med de handlingar som anges i 4 §, till- gängligt för aktieägarna under minst tre veckor närmast före den bolags- stämma där frågan om likvidation ska prövas. Kopior av handlingarna ska genast och utan kostnad för mottagaren sändas till de aktieägare som begär det och uppger sin postadress.

Handlingarna ska hållas tillgängliga på bolagets webbplats under minst tre veckor närmast före stämman och på dagen för stämman. De ska vidare läggas fram på stämman.

Paragrafen reglerar skyldigheten att i vissa bolag på sin webbplats hålla tillgänglig bl.a. likvidationsplanen.

I paragrafen har det skett vissa språkliga justeringar med anled- ning av bl.a. att aktiebolagslagen har tillförts ett nytt begrepp: pub- lika noterade aktiebolag. Definitionen finns i 1 kap. 10 c § och avser publika aktiebolag vars aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför EES. Vidare har det skett en språklig ändring i det andra stycket. Ändringarna innebär inte någon förändring i sak.

Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.

27 kap.

6 a § Om det framgår att bolagets postadress eller e-postadress är felaktig ska Bolagsverket förelägga bolagets ställföreträdare att anmäla en ny adress. Om bolaget saknar ställföreträdare eller om ställföreträdaren inte följer ett föreläg- gande får Bolagsverket besluta att den felaktiga postadressen eller e-postadres- sen ska avregistreras ur aktiebolagsregistret.

Paragrafen är ny och reglerar möjligheten för Bolagsverket att stryka felaktiga adressuppgifter ur aktiebolagsregistret.

Av paragrafens första mening framgår att Bolagsverket ska före- lägga ett bolags ställföreträdare att anmäla en ny adress till bolaget, om det framkommer att bolagets postadress eller e-postadress är fel- aktig. Att ett bolags adress är felaktig kan exempelvis framkomma

589

Författningskommentar

Ds 2018:15

genom att Bolagsverket får försändelser i retur eller att verket får meddelande från personer om att de felaktigt mottagit försändelser avsedda för bolaget. Det finns således inte någon skyldighet för Bo- lagsverket att med stöd av bestämmelsen regelmässigt kontrollera om de adresser som ett bolag uppger ska registrerats i aktiebolags- registret eller om sådana uppgifter som redan är registrerade är kor- rekta. Om det efter att adressen registrerats framkommer att den är felaktig ska Bolagsverket förelägga bolagets ställföreträdare att inom viss tid anmäla en ny adress. Ett sådant föreläggande bör i första hand skickas till bolagets verkställande direktör (jfr. prop. 1975:30 s. 580).

För det fall bolaget saknar en ställföreträdare som Bolagsverket kan skicka ett föreläggande till, får verket enligt paragrafens andra mening omedelbart avregistrera den felaktiga adressuppgiften ur aktiebolagsregistret. Detsamma gäller om bolaget inte följer före- läggandet och kommer in med en ny adress. Åtgärden innebär ett beslut som kan överklagas med stöd av 31 kap. 2 § 6.

Paragrafen behandlas i avsnitt 11.4.2.

31 kap.

2 § Följande beslut av Bolagsverket får överklagas till allmän förvaltnings- domstol:

1.beslut i ärenden enligt 7 kap. 17 §, 9 kap. 9, 9 a, 25, 26 eller 27 § eller 10 kap. 22 §,

2.beslut i tillståndsärenden enligt 8 kap. 9 §, 30 § eller 37 § andra stycket, 9 kap. 15 §, 20 kap. 23 §, 23 kap. 20 eller 33 § eller 24 kap. 22 §,

3.beslut enligt 23 kap. 27 eller 35 § eller 24 kap. 29 § att förklara att frågan om fusion eller delning har fallit,

4.beslut att vägra utfärda ett intyg enligt 23 kap. 46 §,

5.beslut enligt 27 kap. 2 § att skriva av en anmälan om registrering eller vägra registrering i andra fall än det som anges i andra stycket,

6.beslut att avregistrera företrädare enligt 27 kap. 6 § eller en postadress eller en e-postadress enligt 27 kap. 6 a §,

7.beslut i ärenden enligt 28 kap. 5 § andra stycket,

8.beslut att förelägga eller döma ut vite enligt 30 kap. 3 §.

Paragrafen reglerar vilka av Bolagsverkets beslut som kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

590

Ds 2018:15

Författningskommentar

I sjätte punkten har det skett ett tillägg som innebär att det är möjligt att överklaga Bolagsverkets beslut om att från bolagsregi- stret avregistrera en felaktig postadress eller e-postadress. Ett sådant beslut ska överklagas inom två månader från det att det meddelades.

Paragrafen behandlas i avsnitt 11.4.2.

14.7Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden

8 kap.

12 a § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om hanteringen av intressekonflikter.

Paragrafen är ny och innehåller ett bemyndigande som regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, rätt att meddela ytter- ligare föreskrifter om hanteringen av intressekonflikter. Bestämmel- sen om intressekonflikter finns i 8 kap. 12 §.

Paragrafen genomför artikel 3g.3 och behandlas i avsnitt 6.2.5.

20 a § Ett värdepappersinstitut som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster åt investerare, med undantag för utländska företag som driver värdepap- persrörelse från filial i Sverige, som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska antingen anta principer för aktieägar- engagemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av principerna ska det framgå hur värde- pappersinstitutet integrerar aktieägarengagemang i sin investeringsstrategi när det gäller dessa aktier.

I principerna ska värdepappersinstitutet lämna en beskrivning av hur det i relevanta frågor övervakar sina portföljbolag. Beskrivningen ska minst omfatta hur institutet övervakar portföljbolagens

1.strategi,

2.finansiella och icke-finansiella resultat och risker,

3.kapitalstruktur,

4.social och miljömässig påverkan, och

5.bolagsstyrning.

Av principerna ska det vidare framgå hur värdepappersinstitutet för dia- loger med företrädare för portföljbolagen och utövar rösträtt och andra rättig- heter knutna till aktieinnehavet. Det ska även framgå hur institutet samarbetar

591

Författningskommentar

Ds 2018:15

med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i portfölj- bolagen samt hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för värdepappersinstitut att i vissa fall anta principer för aktieägarengagemang.

Paragrafen har samma sakliga innehåll som 10 e § i lagen om tryg- gande av pensionsutfästelse m.m., varför det kan hänvisas till den kommentaren.

Paragrafen genomför artikel 3g.1 led a i aktieägarrättighetsdirek- tivet och behandlas i avsnitt 6.2.3.

20b § Ett värdepappersinstitut ska varje år antingen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna som avses i 20 a § har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Redo- görelsen ska innehålla en allmän beskrivning av

1.värdepappersinstitutets röstningsbeteende i portföljbolagen,

2.de viktigaste frågorna där portföljbolagens stämma har fattat beslut, och

3.i vilka frågor som värdepappersinstitutet tillämpat råd eller rekommen- dationer från en röstningsrådgivare.

Av redogörelsen ska det vidare framgå hur värdepappersinstitutet har ställt sig i de frågor där stämmorna fattat beslut. Stämmobeslut som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på värdepappersinstitutets innehav behöver inte redovisas.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för värdepappersinstitut att lämna en årlig redogörelse som beskriver hur principerna som avses i 8 kap. 20 a § har tillämpats.

Paragrafen har samma sakliga innehåll som 10 f § i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m., varför det kan hänvisas till den kommentaren.

Paragrafen genomför artikel 3g.1 led b i aktieägarrättighets- direktivet och behandlas i avsnitt 6.2.4.

20 c § Principerna för aktieägarengagemang och redogörelsen enligt 20 a och 20 b §§ ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på värdepappersinstitutets webb- plats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Om institutet inte har antagit några principer eller lämnat någon redogörelse eller om dessa sak- nar något av det innehåll som anges i 20 a och 20 b §§, ska institutet lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta.

592

Ds 2018:15

Författningskommentar

Paragrafen är ny och reglerar rätten för värdepappersinstitut att avstå från att lämna de uppgifter som avses i 8 kap. 20 a och 20 b §§.

Paragrafen har samma sakliga innehåll som 10 g § i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m., varför det kan hänvisas till den kommentaren.

Paragrafen genomför artikel 3g.1 första stycket i aktieägarrättig- hetsdirektivet och behandlas i avsnitt 6.2.5.

9 kap.

29 a § Ett värdepappersinstitut som avses i 20 a § och som ingått en sådan överenskommelse som avses i 10 i § lagen (1967:531) om tryggande av pen- sionsutfästelse m.m. eller 16 kap. 2 b § försäkringsrörelselagen (2010:2043) ska årligen till den institutionella investeraren lämna en redogörelse, av vilken det framgår hur investeringsstrategin för portföljförvaltningstjänsten överensstäm- mer med överenskommelsen och hur den bidrar till utvecklingen av den insti- tutionella investerarens eller fondens tillgångar på medellång till lång sikt.

Redogörelsen ska vidare innehålla uppgift om

1.de mest betydande riskerna på medellång till lång sikt som investe- ringarna är förenade med,

2.portföljens sammansättning,

3.omsättning och omsättningskostnader,

4.anlitande av röstningsrådgivare för engagemang i portföljbolagen, och

5.riktlinjer för utlåning av värdepapper och hur dessa tillämpas för att fullfölja engagemanget i tillämpliga fall, särskilt vid portföljbolagens bolags- stämmor.

Av redogörelsen ska det framgå om, och i så fall hur, värdepappersinstitutet fattar investeringsbeslut med utgångspunkt i en bedömning av portföljbolagens resultat på medellång till lång sikt.

Skyldigheten att lämna en redogörelse enligt första–tredje styckena gäller även när ett värdepappersinstitut ingår en motsvarande överenskommelse med en institutionell investerare inom EES.

Paragrafen är ny och reglerar skyldighet för ett värdepappersinstitut att i vissa fall lämna en årlig redogörelse till en institutionell inves- terare.

Av paragrafens första stycke framgår att ett värdepappersinstitut som ingått en överenskommelse om diskretionär förvaltning enligt 10 i § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller 16 kap.

593

Författningskommentar

Ds 2018:15

2 b § försäkringsrörelselagen är skyldigt att årligen lämna viss infor- mation till en pensionsstiftelse, ett livförsäkringsföretag eller ett försäkringsföretag som bedriver verksamhet som avser tjänstepen- sionsförsäkring. Överenskommelsen ska avse investering i aktier som har upptagits till handel på en reglerad marknad. Av redogörel- sen ska det framgå hur investeringsstrategin överensstämmer med den överenskommelse som värdepappersinstitutet har träffat med den institutionella investeraren och hur investeringsstrategin bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens tillgångar på medellång till lång sikt.

I paragrafens andra stycke anges vilken information som redo- görelsen minst ska innehålla. Det är således inte något som hindrar värdepappersinstitutet från att lämna mer information än vad som anges i styckets fem punkter. En redogörelse ska dock alltid innehåll uppgift om de mest betydande riskerna på medellång till lång sikt som investeringarna är förenade med (första punkten). Vidare ska värdepappersinstitutet lämna en redogörelse för portföljens sam- mansättning och dess omsättning samt omsättningskostnader (an- dra och tredje punkterna). Med portföljens sammansättning avses övergripande information om fördelningen på tillgångsslag, inte detaljerad information om enskilda aktier. Det ska av redogörelsen framgå i vilken omfattning som värdepappersinstitutet har anlitat röstningsrådgivare för engagemang i portföljbolagen (fjärde punk- ten). Definition av röstningsrådgivare finns i 1 § lagen (2019:000) om röstningsrådgivare. Av redogörelsen bör det framgå i vilka sam- manhang som värdepappersinstitutet har anlitat röstningsrådgivare och tillämpat deras röstningsråd eller rekommendationer. Slutligen ska det lämnas en redogörelse för värdepappersinstitutets riktlinjer för utlåning av värdepapper och hur dessa tillämpas för att fullfölja engagemanget i tillämpliga fall, särskilt vid portföljbolagens bolags- stämmor (femte punkten). Det ska vara möjligt att med utgångs- punkt i redogörelsen få en bild av om utlåningsverksamheten påver- kar värdepappersinstitutets möjlighet till inflytande vid portfölj- bolagens bolagsstämmor och därmed påverkar det långsiktiga enga- gemanget i portföljbolagen.

I paragrafens tredje stycke att det av redogörelsen ska framgå om, och i så fall hur, värdepappersinstitutet fattar investeringsbeslut med utgångspunkt i en bedömning av portföljbolagens resultat på medel- lång till lång sikt.

594

Ds 2018:15

Författningskommentar

Av paragrafens fjärde stycke framgår slutligen att skyldigheten att lämna en redogörelse enligt första–tredje styckena även gäller när ett värdepappersinstitut ingår en överenskommelse med en institutio- nell investerare inom EES motsvarande vad som anges i paragrafens första stycket. Syftet med skyldigheten är att möjliggöra för insti- tutionella investerare inom EES att fullgöra den redovisningsskyl- dighet som följer av artikel 3h.2 i aktieägarrättighetsdirektivet. Skyldigheten för den institutionella investeraren att lämna en sådan redogörelse regleras i deras respektive hemstat.

Paragrafen genomför artikel 3i.1 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 6.5.3.

29 b § Den information som avses i 29 a § ska redovisas tillsammans med den rapportering värdepappersinstitutet enligt 27 § ska lämna om de tjänster insti- tutet utfört för kunden.

Värdepappersinstitutet är inte skyldigt att lämna den information som av- ses i 29 a § direkt till den institutionella investeraren om informationen redan är tillgänglig för allmänheten.

Paragrafen är ny och reglerar var redogörelsen enligt 29 a § ska lämnas.

Av paragrafens första stycke framgår att den information som värdepappersinstitutet är skyldigt att lämna till en institutionell in- vesterare enligt 29 a § ska lämnas tillsammans med den rapportering som institutet redan i dag är skyldig att lämna enligt 9 kap. 27 §.

Enligt paragrafens andra stycke är värdepappersinstitutet inte skyldigt att lämna den information som avses i 29 b § direkt till den institutionella investeraren, om den redan är tillgänglig för allmän- heten. Det innebär att om informationen redan redovisas på annat sätt och den institutionella investeraren kan få tillgång till denna, be- höver inte värdepappersinstitutet redovisa den särskilt till den insti- tutionella investeraren.

Paragrafen genomför artikel 3i.2 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 6.5.4.

595

Författningskommentar

Ds 2018:15

14.8Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelse- lagen (2010:2043)

6 kap.

13 a § Ett livförsäkringsföretag som investerar i aktier som är upptagna till handel på en reglerad marknad, ska antingen anta principer för aktieägarenga- gemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av principerna ska det framgå hur försäkringsföre- taget integrerar aktieägarengagemang i sin investeringsstrategi när det gäller sådana aktier. Denna skyldighet gäller enbart i förhållande till aktieplaceringar som försäkringsföretaget självt förfogar över.

I principerna ska försäkringsföretaget lämna en beskrivning av hur det i relevanta frågor övervakar sina portföljbolag. Beskrivningen ska minst omfatta hur försäkringsföretaget övervakar portföljbolagens

1.strategi,

2.finansiella och icke-finansiella resultat och risker,

3.kapitalstruktur,

4.social och miljömässig påverkan, och

5.bolagsstyrning.

Av principerna ska det vidare framgå hur försäkringsföretaget för dialoger med företrädare för portföljbolagen och utövar rösträtt och andra rättigheter knutna till aktieinnehavet. Det ska även framgå hur försäkringsföretaget sam- arbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolagen samt hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för vissa livförsäkrings- företag att anta riktlinjer för aktieägarengagemang.

Paragrafen har i stort sett samma sakliga innehåll som 10 e § i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m., varför det kan hän- visas till den kommentaren. Första styckets sista mening saknar emel- lertid en motsvarighet i lagen om tryggande av pensionsutfästelse

m.m.Den aktuella bestämmelsen anger att skyldigheten att anta riktlinjer bara gäller i förhållande till aktieplaceringar som försäk- ringsföretaget självt förfogar över. Således finns inte någon sådan skyldighet i förhållande till exempelvis fond- eller depåförsäkringar. Detta eftersom där är det försäkringstagaren som anger placerings- inriktning.

Paragrafen genomför artikel 3g.1 led a i aktieägarrättighetsdirek- tivet och behandlas i avsnitt 6.2.3.

596

Ds 2018:15

Författningskommentar

13 b § Ett försäkringsföretag ska varje år antingen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna som avses i 13 a § har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Redo- görelsen ska innehålla en allmän beskrivning av

1.försäkringsföretagets röstningsbeteende i portföljbolagen,

2.de viktigaste frågorna där portföljbolagens stämma har fattat beslut, och

3.i vilka frågor som försäkringsföretaget tillämpat råd eller rekommen- dationer från en röstningsrådgivare.

Av redogörelsen ska det vidare framgå hur försäkringsföretaget har ställt sig

ide frågor där stämmorna fattat beslut. Stämmobeslut som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på försäkringsföretagets innehav behöver inte redovisas.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för vissa livförsäkrings- företag att lämna en årlig redogörelse som beskriver hur riktlinjerna som avses i 13 a § har tillämpats.

Paragrafen har samma sakliga innehåll som 10 f § i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m., varför det kan hänvisas till den kommentaren.

Paragrafen genomför artikel 3g.1 led b i aktieägarrättighets- direktivet och behandlas i avsnitt 6.2.4.

13 c § Principerna för aktieägarengagemang och redogörelsen enligt 13 a och 13 b §§ ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på försäkringsföretagets webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Om försäkringsföretaget inte har antagit några principer eller lämnat någon redogörelse eller om dessa saknar något av det innehåll som anges i 13 a och 13 b §§, ska försäkringsföre- taget på motsvarande sätt lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta.

Om försäkringsföretaget har gett en kapitalförvaltare i uppdrag att ansvara för investeringarna och att därvid genomföra principerna för aktieägarenga- gemang, inklusive omröstningar, ska försäkringsföretaget på sin webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt ange var kapitalförvaltaren har offentliggjort information om stämmans beslutsfattande.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för vissa livförsäkrings- företag att tillhandahålla de uppgifter som avses i 13 a och 13 b §§ på sin webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt.

Paragrafen har samma sakliga innehåll som 10 g § i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m., varför det kan hänvisas till den kommentaren.

597

Författningskommentar

Ds 2018:15

Paragrafen genomför artikel 3g.2 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 6.2.5.

16 kap.

2 a § Ett livförsäkringsföretag som investerar i aktier som är upptagna till han- del på en reglerad marknad ska offentliggöra hur de viktigaste inslagen i inves- teringsstrategin när det gäller dessa aktier stämmer överens med profilen och löptiden för försäkringsföretagets åtaganden och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt. Denna skyldighet gäller enbart i för- hållande till aktieplaceringar som försäkringsföretaget självt förfogar över.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för vissa livförsäkrings- företag att offentliggöra uppgifter om sina aktieinvesterings- strategier.

Paragrafen har samma sakliga innehåll som 10 h § i lagen om tryg- gande av pensionsutfästelse m.m., varför det kan hänvisas till den kommentaren. Sista meningen finns även i 6 kap. 13 a §, varför det i den delen hänvisas även till den kommentaren.

Paragrafen genomför artikel 3h.1 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 6.3.3.

2 b § Om ett försäkringsföretag som omfattas av 2 a § träffar en överenskom- melse om diskretionär förvaltning med ett fondbolag, ett utländskt förvalt- ningsbolag eller investeringsbolag, ett värdepappersinstitut eller utländskt värdepappersföretag som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster åt inves- terare eller en AIF-förvaltare, ska försäkringsföretaget offentliggöra information om varaktigheten av överenskommelsen och hur den främjar

1.en investeringsstrategi och investeringsbeslut i överensstämmelse med profilen och löptiden för försäkringsföretagets åtaganden, och

Försäkringsföretaget ska vidare lämna information om hur metoden för ut- värdering av kapitalförvaltarens prestationer, inbegripet längden av den tids- period som läggs till grund för utvärderingen, samt ersättningen för kapital- förvaltningstjänsterna stämmer överens med profilen och löptiden för försäk- ringsföretagets åtaganden samt beaktar det långsiktiga resultatet i absoluta tal. Av informationen ska det framgå hur försäkringsföretaget bevakar kapital- förvaltarens kostnader för portföljens omsättning och hur försäkringsföretaget

598

Ds 2018:15

Författningskommentar

bevakar portföljens avsedda omsättningshastighet eller gränser för omsättnings- hastigheten.

Om överenskommelsen saknar ett eller flera av de inslag som framgår av första och andra styckena ska försäkringsföretaget lämna en tydlig och moti- verad förklaring till det.

Om försäkringsföretaget investerar i en värdepappersfond, ett utländskt fondföretag eller en alternativ investeringsfond ska försäkringsföretaget, i stället för den information som avses i första och andra styckena, lämna information om hur placeringen stämmer överens med profilen och löptiden för försäkrings- företagets åtaganden och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medel- lång till lång sikt.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för vissa livförsäkrings- företag att lämna uppgifter om överenskommelser som träffas med institutionella investerare.

Paragrafen har samma sakliga innehåll som 10 h § i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m., varför det kan hänvisas till den kommentaren.

Paragrafen genomför artikel 3h.2 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 6.3.4.

2 c § Den information som avses i 2 a och 2 b §§ ska kostnadsfritt hållas till- gänglig på försäkringsföretagets webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Informationen ska uppdateras årligen. Försäkringsföretaget får dock avstå från att göra en uppdatering om det inte har skett någon väsentlig förändring.

Försäkringsföretaget får lämna redovisningen enligt första stycket i den solvens- och verksamhetsrapport som avses i 2 §.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för livförsäkringsföretag att tillhandahålla de uppgifter som avses i 2 a och 2 b §§ på sin webbplats.

Enligt paragrafens första stycke första mening är ett försäkrings- företag skyldigt att hålla de uppgifter som avses i 2 a och 2 b §§ till- gängliga på sin webbplats. Det handlar om försäkringsföretagets aktieinvesteringsstrategi och uppgifter om eventuella arrangemang med kapitalförvaltare. För det fall en överenskommelse med en kapitalförvaltare om diskretionär förvaltning saknar något av de in- slag som anges i 2 b §, ska försäkringsföretaget hålla tillgänglig infor- mation om skälen för detta. Av styckets andra mening framgår att informationen ska uppdateras årligen. Det är inte ett absolut krav

599

Författningskommentar

Ds 2018:15

med en årlig uppdatering och av styckets tredje mening framgår att försäkringsföretaget får avstå från att göra en uppdatering, om det inte har skett någon väsentlig förändring sedan den senaste uppdate- ringen. Ett försäkringsföretag kan således avstå från att göra en uppdatering om det enbart har skett mindre justeringar i exempelvis den överenskommelse som träffats med en kapitalförvaltare.

Av paragrafens andra stycke framgår att försäkringsföretaget har möjlighet att lämna redovisningen enligt första stycket i den sol- vens- och verksamhetsrapport som avses i 16 kap. 2 §. Enligt 16 kap. 1 § ska en sådan rapport offentliggöras en gång per år. Det är upp till försäkringsföretaget att avgöra om redovisningen enligt första stycket ska ske i rapporten eller på annat lämpligt sätt.

Paragrafen genomför artikel 3h.3 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 6.3.5.

14.9Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder

3 kap.

2 § En extern AIF-förvaltare med tillstånd enligt 1 §, får av Finansinspek- tionen ges tillstånd att utföra diskretionär förvaltning av investerings- portföljer.

En AIF-förvaltare med tillstånd för diskretionär förvaltning av inves- teringsportföljer får efter tillstånd av Finansinspektionen

1.förvara och administrera andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar,

2.ta emot medel med redovisningsskyldighet,

3.ta emot och vidarebefordra order i fråga om finansiella instrument,

och

4.lämna investeringsråd.

Vid erbjudande och tillhandahållande av tjänster enligt första och andra styckena ska 8 kap. 2, 9–12, 14–20 och 22 §§ och 9 kap. 1, 3–10, 12–29 b och 40 §§, 41 § första stycket och 43 § lagen (2007:528) om värdepappers- marknaden tillämpas. Medel som tas emot med redovisningsskyldighet en- ligt andra stycket 2 ska omedelbart avskiljas från AIF-förvaltarens egna till- gångar.

Paragrafen reglerar vilka skyldigheter som en extern AIF-förvaltare som utför diskretionär förvaltning av investeringsportföljer har.

600

Ds 2018:15

Författningskommentar

Paragrafens bestämmelser innebär att en AIF-förvaltare som ut- för diskretionär förvaltning är skyldig att tillämpa ett antal bestäm- melser i lagen om värdepappersmarknaden. Hänvisning till den sena- re lagen har utökats till att även omfatta 9 kap. 29 a och 29 b §§. Det innebär att ett fondbolag som ingått en överenskommelse om dis- kretionär förvaltning enligt 10 f § lagen om tryggande av pensions- utfästelse m.m. eller 16 kap. 2 b § försäkringsrörelselagen årligen till den institutionella investeraren ska lämna en redogörelse vars när- mare innehåll regleras i 9 kap. 29 a § lagen om värdepappersmark- naden. Hur redovisningen ska ske regleras i 9 kap. 29 b § i samma lag.

Paragrafen genomför artikel 3i i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 6.5.3.

8 kap.

27 a § En svensk tillståndspliktig AIF-förvaltare som för en alternativ inves- teringsfonds räkning investerar i aktier som är upptagna till handel på en reg- lerad marknad, ska antingen anta principer för aktieägarengagemang eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför några sådana principer inte har antagits. Av principerna ska det framgå hur förvaltaren integrerar aktieägarengagemang i den alternativa investeringsfondens investeringsstrategi när det gäller dessa aktier.

I principerna ska AIF-förvaltaren lämna en beskrivning av hur förvaltaren i relevanta frågor övervakar de portföljbolag i vilka AIF-förvaltaren investerar fondens medel. Beskrivningen ska minst omfatta hur förvaltaren övervakar portföljbolagens

1.strategi,

2.finansiella och icke-finansiella resultat och risker,

3.kapitalstruktur,

4.social och miljömässig påverkan, och

5.bolagsstyrning.

Av principerna ska det vidare framgå hur förvaltaren för dialoger med före- trädare för portföljbolagen och utövar rösträtt och andra rättigheter knutna till aktieinnehavet. Det ska även framgå hur förvaltaren samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i portföljbolagen samt hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för AIF-förvaltare att i vissa fall anta principer för aktieägarengagemang.

601

Författningskommentar

Ds 2018:15

Paragrafen har samma sakliga innehåll som 10 e § i lagen om tryg- gande av pensionsutfästelse m.m., varför det kan hänvisas till den kommentaren.

Paragrafen genomför artikel 3g.1 led a i aktieägarrättighetsdirek- tivet och behandlas i avsnitt 6.2.3.

27 b § En svensk tillståndspliktig AIF-förvaltare ska varje år antingen lämna en redogörelse som beskriver hur principerna som avses i 27 a § har tillämpats eller lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför en sådan redogörelse inte lämnas. Redogörelsen ska innehålla en allmän beskrivning av

1.förvaltarens röstningsbeteende i portföljbolagen,

2.de viktigaste frågorna där portföljbolagens stämma har fattat beslut, och

3.i vilka frågor som förvaltaren tillämpat råd eller rekommendationer från en röstningsrådgivare.

Av redogörelsen ska det vidare framgå hur förvaltaren har ställt sig i de frågor där stämmorna fattat beslut. Stämmobeslut som är obetydliga på grund av ämnet eller storleken på förvaltarens innehav behöver dock inte redovisas.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för AIF-förvaltare att lämna en årlig redogörelse som beskriver hur principerna som avses i 27 a § har tillämpats.

Paragrafen har samma sakliga innehåll som 10 f § i lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m., varför det kan hänvisas till den kommentaren.

Paragrafen genomför artikel 3g.1 led b i aktieägarrättighets- direktivet och behandlas i avsnitt 6.2.4.

27 c § Principerna för aktieägarengagemang och redogörelsen enligt 27 a och 27 b §§ ska kostnadsfritt hållas tillgängliga på AIF-förvaltarens webbplats eller på annat lättillgängligt sätt som är lika publikt. Om förvaltaren inte har antagit några principer eller lämnat någon redogörelse eller om dessa saknar något av det innehåll som anges i 27 a och 27 b §§, ska förvaltaren på motsvarande sätt lämna en tydlig och motiverad förklaring till detta.

Paragrafen är ny och reglerar skyldigheten för AIF-förvaltare att tillhandahålla de uppgifter som avses i 27 a och 27 b §§ på sin webb- plats.

Paragrafen har samma sakliga innehåll som 10 g § i lagen om tryg- gande av pensionsutfästelse m.m., varför det kan hänvisas till den kommentaren.

602

Ds 2018:15

Författningskommentar

Paragrafen genomför artikel 3g.2 i aktieägarrättighetsdirektivet och behandlas i avsnitt 6.2.5.

15 kap.

2§ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1.vilka åtgärder en AIF-förvaltare ska vidta för att uppfylla de krav som följer av 3 kap. 2 § tredje stycket eller 2 a § andra stycket,

2.vad en AIF-förvaltare ska iaktta för att uppfylla skyldigheterna i

4kap. 2 § första stycket 4 och 3 § andra stycket och 5 kap. 5 § tredje stycket,

3.vilka poster som får räknas in i startkapitalet och kapitalbasen enligt

7kap. 1–4 §§,

4.om hanteringen av intressekonflikter enligt 8 kap. 19 och 20 §§,

5.vilka uppgifter som ska ingå i en underrättelse enligt 8 kap. 14 § och i en ansökan om godkännande enligt 8 kap. 16 §, samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

6.en AIF-förvaltares ersättningssystem och vad förvaltaren ska iaktta för att uppfylla villkoren enligt 8 kap. 22 §,

7.vilka uppgifter som ska ingå i en informationsbroschyr enligt 10 kap.

1§ och 12 kap. 7 §,

8.vilka uppgifter som ska ingå i ett faktablad enligt 10 kap. 2 § och

12kap. 8 §,

9.tillhandahållande av informationsbroschyr och faktablad enligt

10kap. 3 §,

10.hur informationen enligt 10 kap. 11 § ska presenteras,

11.vilka uppgifter som ska ingå i underrättelser enligt 11 kap. 4, 5 och

7§§ samt vilken information och vilka handlingar som samtidigt ska lämnas till Finansinspektionen,

12.vad AIF-förvaltaren ska iaktta för att uppfylla bestämmelserna i

12kap. 3 §,

13.innehåll i årsberättelser och halvårsredogörelser enligt 12 kap. 10 §,

14.kriterier för de finansiella tillgångar som medel i en specialfond får placeras i, vilka tekniker och instrument en AIF-förvaltare får använda samt villkor och gränser för sådan användning, det system för riskhantering som en AIF-förvaltare som förvaltar specialfonder ska ha och beräkning av exponeringar enligt 12 kap. 13 §,

15.på vilket sätt underrättelse ska lämnas, vilka fel och försummelser som ska rapporteras till Finansinspektionen samt förutsättningar för över- föring av finansiella instrument och förvaltning enligt 12 kap. 14 §,

16.hur beräkning och redovisning av en specialfonds risknivå ska ut- föras enligt 12 kap. 15 §,

603

Författningskommentar

Ds 2018:15

17.vilken information som ska lämnas till andelsägare, hur den ska ut- formas, på vilket sätt den ska tillhandahållas och vad som ska bifogas in- formationen enligt 12 kap. 16 §,

18.vad som vid förvaltning av specialfonder ska iakttas för att uppfylla skyldigheterna i 12 kap. 19 §,

19.vilka upplysningar som AIF-förvaltare ska lämna till Finansinspek- tionen enligt 13 kap. 6 §,

20.avgifter enligt 13 kap. 15 §, samt

21.på vilket språk handlingar som avses i denna lag ska upprättas.

Paragrafen reglerar möjligheten för regeringen eller den myndighet regeringen föreskriver att meddela ytterligare föreskrifter.

Uppräkningen av bemyndiganden har kompletterats med en ny fjärde punkt, av vilken det framgår att rätten att meddela komplet- terande föreskrifter även omfattar hanteringen av intressekonflikter enligt 8 kap. 19 och 20 §§.

Paragrafen genomför artikel 3g.3 i aktieägarrättighetsdirektivet behandlas i avsnitt 6.2.5.

604

Ds 2018:15			Bilaga 1
20.5.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 132/1
20.5.2017	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/1

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2017/828

av den 17 maj 2017

om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 50 och 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

ienlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)I Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG (3) fastställs krav med avseende på utnyttjande av vissa aktieägarrättigheter som är kopplade till aktier med rösträtt vid bolagsstämmor i bolag som har sitt säte i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat.

(2)Finanskrisen har blottlagt att aktieägarna i många fall stödde förvaltarnas överdrivna, kortsiktiga risktagande. Det finns dessutom klara belägg för att den nuvarande nivån på ”tillsynen” över investeringsobjekten och engagemanget från de institutionella investerarnas och kapitalförvaltarnas sida ofta är otillräckliga och alltför inriktade på kort siktiga vinster, vilket kan leda till att bolagsstyrning och resultat inte blir optimala.

(3)I sitt meddelande av den 12 december 2012 med titeln Handlingsplan: Europeisk bolagsrätt och företagsstyrning – ett modernt regelverk för mer engagerade aktieägare och hållbara företag tillkännagav kommissionen ett antal åtgärder på området för bolagsstyrning, framför allt för att uppmuntra till ett långsiktigt engagemang från aktieägarnas sida och för att öka transparensen mellan bolag och investerare.

(4)Aktier i börsnoterade bolag innehas ofta genom komplexa kedjor av intermediärer som gör utövandet av aktieägar rättigheter svårare och kan utgöra ett hinder för aktieägarnas engagemang. Bolagen kan ofta inte identifiera sina aktieägare. Identifieringen av aktieägarna är en förutsättning för en direkt kommunikation mellan aktieägarna och bolaget och därför mycket viktig för att göra det lättare för aktieägare att utöva sina rättigheter och att engagera


(1)	EUT C 451, 16.12.2014, s. 87.
(2)	Europaparlamentets ståndpunkt av den 14 mars 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 3 april 2017.
(3)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börs
	noterade företag (EUT L 184, 14.7.2007, s. 17).

605

Bilaga 1				Ds 2018:15
	L 132/2		Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017
	L 132/2	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

sig. Detta är särskilt relevant vid gränsöverskridande situationer och vid användningen av elektroniska medel. De börsnoterade bolagen bör därför ha rätt att identifiera sina aktieägare för att kunna kommunicera med dem direkt. Intermediärerna bör vara skyldiga att på begäran av bolaget delge bolaget informationen om aktieägarens identitet. Medlemsstaterna bör dock ha möjlighet att från identifieringskravet undanta aktieägare som bara innehar ett litet antal aktier.

(5)För att detta mål ska uppnås måste viss information om aktieägares identitet översändas till bolaget. Denna information bör omfatta minst aktieägarens namn och kontaktuppgifter och, då aktieägaren är en juridisk person, dess registreringsnummer eller, om ett registreringsnummer inte finns, en unik identifieringskod, till exempel identifieringskoden för juridiska personer (LEI-koden), samt antalet aktier som innehas av aktieägare och, om det begärs av bolaget, aktiekategorier eller aktieslag och det datum då aktierna förvärvades. Om mindre infor mation översänds har bolaget inte möjlighet att identifiera sina aktieägare och kommunicera med dem.

(6)Enligt detta direktiv bör aktieägarnas personuppgifter behandlas på ett sådant sätt att det blir möjligt för bolaget att identifiera sina aktuella aktieägare, så att bolaget kan kommunicera med dem direkt i syfte att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter och aktieägarnas engagemang i bolaget. Detta påverkar inte medlemsstaternas nationella rätt i fråga om behandling av aktieägares personuppgifter för andra ändamål, till exempel för att göra det möjligt för aktieägare att samarbeta sinsemellan.

(7)För att göra det möjligt för bolaget att kommunicera direkt med sina aktuella aktieägare i syfte att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter och aktieägarnas engagemang i bolaget, bör bolaget och intermediärerna tillåtas att lagra aktieägarnas personuppgifter så länge de är aktieägare. Bolag och intermediärer är dock ofta inte medvetna om att en person har upphört att vara aktieägare, såvida de inte har informerats om detta av personen eller fått denna information under ett förfarande för identifiering av nya aktieägare, vilket ofta genomförs bara en gång om året i samband med bolagsstämman eller andra viktiga företagshändelser, såsom uppköpserbjudanden eller fusio ner. Bolag och intermediärer bör därför tillåtas att lagra personuppgifter fram till den tidpunkt då de får reda på att en person har upphört att vara aktieägare, och i högst 12 månader efter det att bolaget eller intermediären har fått reda på detta. Detta påverkar inte det faktum att bolaget eller intermediären för andra ändamål kan behöva lagra personuppgifter för personer som har upphört att vara aktieägare, till exempel för att säkerställa adekvata register i syfte att hålla reda på förändringar i ägandet av ett bolags aktier, upprätthålla nödvändiga register med avseende på bolagsstämmor, inklusive med avseende på giltigheten av bolagets beslut, samt för att uppfylla bolagets förplik telser när det gäller att betala utdelning eller ränta i samband med aktier eller andra belopp som ska betalas till före detta aktieägare.

(8)En viktig förutsättning för att aktieägarna faktiskt ska kunna utöva sina rättigheter är effektiviteten i den kedja av intermediärer som förvaltar värdepapperskonton för aktieägares eller andra personers räkning, framför allt i gräns överskridande sammanhang. I kedjan av intermediärer, särskilt när kedjan omfattar många intermediärer, förs informationen inte alltid vidare från bolaget till dess aktieägare, och aktieägarnas röster överförs inte alltid på rätt sätt till bolaget. Detta direktiv syftar till att förbättra överföringen av information genom kedjan av interme diärer för att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter.

(9)Med tanke på intermediärernas viktiga roll bör de åläggas att underlätta utövandet av aktieägarnas rättigheter, såväl när aktieägarna önskar utöva sina rättigheter själva som när de vill utse en tredje person att göra det. Om aktieägarna inte vill utöva sina rättigheter själva utan har utsett intermediären att göra detta, bör den senare utöva dessa rättigheter efter uttryckligt godkännande och enligt anvisningar från aktieägarna och i deras intresse.

(10)Det är viktigt att säkerställa att aktieägare som genom att rösta engagerar sig i investeringsobjekten kan få vetskap om huruvida deras röster har beaktats på rätt sätt. Vid elektroniska omröstningar bör det ges en bekräftelse av att rösterna mottagits. Vidare bör varje aktieägare som avger en röst vid en bolagsstämma åtminstone ha möjlighet att efter bolagsstämman kontrollera om hans eller hennes röst på giltigt sätt har registrerats och räknats av bolaget.

606

Ds 2018:15			Bilaga 1
20.5.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 132/3
20.5.2017	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/3

(11)För att främja kapitalinvestering i unionen och underlätta utövandet av aktierelaterade rättigheter bör detta direktiv föreskriva en hög grad av transparens kring avgifter och priser för tjänster som tillhandahålls av intermediärer. Diskriminering i fråga om de avgifter som tas ut för inhemskt respektive gränsöverskridande utövande av ak tieägarrättigheter hämmar gränsöverskridande investeringar och en effektivt fungerande inre marknad och bör förbjudas. Eventuella skillnader mellan de avgifter som tas ut för det inhemska respektive det gränsöverskridande utövandet av aktieägarrättigheter bör tillåtas endast om de är vederbörligen motiverade och avspeglar skillnaderna mellan intermediärernas faktiska kostnader för att tillhandahålla tjänsterna.

(12)Kedjan av intermediärer kan omfatta intermediärer som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen. Den verksamhet som bedrivs av intermediärer från tredjeland skulle dock kunna påverka unionsbolagens långsiktiga hållbarhet och bolagsstyrningen i unionen. För att uppnå målen för detta direktiv är det dessutom nödvändigt att säkerställa att information överförs genom hela kedjan av intermediärer. Om intermediärer från tredjeland inte omfattades av detta direktiv och inte hade samma skyldigheter som unionsintermediärer när det gäller infor mationsöverföring, skulle informationsflödet riskera att brytas. Intermediärer från tredjeland som tillhandahåller tjänster med avseende på aktier i bolag som har sitt säte i unionen och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom unionen bör därför omfattas av reglerna om identifiering av aktieägare, överföring av information, underlättande av aktieägares rättigheter och transparens samt icke-dis kriminering i fråga om kostnader för att säkerställa en effektiv tillämpning av bestämmelserna om aktier som innehas via sådana intermediärer.

(13)Detta direktiv påverkar inte nationell rätt som reglerar innehav och ägande av värdepapper och arrangemangen för att upprätthålla värdepapperens integritet och påverkar inte heller de verkliga ägarna eller andra personer som inte är aktieägare enligt tillämplig nationell rätt.

(14)Ett effektivt och hållbart aktieägarengagemang är en av hörnstenarna i de börsnoterade bolagens bolagsstyrnings modell, som är beroende av en god maktfördelning mellan olika organ och intressenter. Ett större engagemang i bolagsstyrningen från aktieägarnas sida är ett av de redskap som kan bidra till att förbättra bolags finansiella och icke-finansiella resultat, bland annat när det gäller miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer, sär skilt enligt de principer för ansvarsfulla investeringar som stöds av Förenta nationerna. Dessutom är ett större engagemang från alla intressenter, framför allt de anställda, i bolagsstyrningen en viktig faktor för att säkerställa att börsnoterade bolag tillämpar en mer långsiktig strategi. Detta engagemang bör uppmuntras och beaktas.

(15)Institutionella investerare och kapitalförvaltare är ofta viktiga aktieägare i unionens börsnoterade bolag och kan därför spela en viktig roll i dessa bolags bolagsstyrning men också mer allmänt vad gäller deras strategi och långsiktiga resultat. Erfarenheterna under senare år har emellertid visat att institutionella investerare och kapital förvaltare sällan engagerar sig i de bolag i vilka de äger aktier, och det finns belägg för att kapitalmarknaderna ofta utövar påtryckningar på bolagen för att de ska uppvisa kortsiktiga resultat, vilket kan äventyra bolagens långsiktiga finansiella och icke-finansiella resultat och få flera negativa konsekvenser, bland annat icke optimala investerings nivåer i till exempel forskning och utveckling, något som är till skada för såväl bolagens som investerarnas långsiktiga resultat.

(16)Ofta underlåter institutionella investerare och kapitalförvaltare att på ett transparent sätt redovisa sina investerings strategier och sin policy när det gäller engagemang samt hur de tillämpas. En offentlig redovisning av sådan information skulle kunna öka investerarnas medvetenhet, göra det lättare för de slutliga förmånstagarna, till exempel blivande pensionärer, att optimera sina investeringsbeslut, underlätta dialogen mellan bolagen och deras aktieägare, uppmuntra aktieägarnas engagemang samt stärka deras ansvarighet gentemot intressenterna och det civila samhället.

(17)Därför bör institutionella investerare och kapitalförvaltare vara mera transparenta när det gäller sitt förhållningssätt till aktieägarengagemang. De bör antingen utarbeta och offentligt redovisa en policy för aktieägarengagemang eller förklara varför de valt att inte göra det. Policyn för aktieägarengagemang bör beskriva hur institutionella investerare och kapitalförvaltare integrerar aktieägarengagemang i sin investeringsstrategi och på vilka olika sätt de väljer att

607

Bilaga 1				Ds 2018:15
	L 132/4		Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017
	L 132/4	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

engagera sig samt hur de gör detta. Policyn för aktieägarengagemang bör också innehålla riktlinjer för att hantera faktiska eller potentiella intressekonflikter, särskilt i en situation där institutionella investerare eller kapitalförvaltare eller deras närstående företag har betydande affärsförbindelser med investeringsobjektet. Denna policy för aktieä garengagemang, eller förklaringen, bör vara tillgänglig för allmänheten på internet.

(18)Institutionella investerare och kapitalförvaltare bör offentligt redovisa information om genomförandet av sin policy för aktieägarengagemang och framför allt om hur de har utövat sin rösträtt. För att minska eventuella administ rativa bördor bör investerarna dock kunna besluta att inte offentliggöra varje avgiven röst, om rösten anses obetydlig på grund av ämnet för omröstningen eller storleken på innehavet i bolaget. Sådana obetydliga röster kan innefatta röster som avges i rena procedurfrågor eller röster som avges i bolag där investeraren har en mycket liten andel i förhållande till sitt innehav i andra investeringsobjekt. Investerarna bör fastställa sina egna kriterier för vilka röster som är obetydliga på grund av ämnet för omröstningen eller storleken på innehavet i bolaget och tillämpa dem konsekvent.

(19)En strategi på medellång och lång sikt är nyckelfaktor för att möjliggöra en ansvarsfull förvaltning av tillgångar. Därför bör de institutionella investerarna varje år offentligt redovisa hur de viktigaste inslagen i deras kapital investeringsstrategi stämmer överens med deras ansvarsförbindelsers profil och löptid och hur dessa inslag bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång och lång sikt. Om de institutionella investerarna anlitar en kapitalför valtare, antingen via diskretionära fullmakter för förvaltning av kapital på individuell basis eller genom samlade tillgångar, bör de offentligt redovisa vissa viktiga inslag i överenskommelsen med kapitalförvaltaren, särskilt hur den uppmuntrar kapitalförvaltaren att anpassa sin investeringsstrategi och sina investeringsbeslut efter profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvarsförbindelser, i synnerhet långfristiga ansvarsförbindelser, hur den utvärderar kapitalförvaltarens prestationer, inklusive dennes ersättning, hur den bevakar kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning och hur den uppmuntrar kapitalförvaltaren att engagera sig på ett sätt som bäst gagnar den institutionella investerarens intresse på medellång och lång sikt. Detta skulle bidra till en verklig intressegemenskap mellan de institutionella investerarnas slutliga förmånstagare, kapitalförvaltarna och investe ringsobjekten samt skapa möjligheter att utveckla långsiktigare investeringsstrategier och förbindelser med inve steringsobjekten, vilket även innebär aktieägarengagemang.

(20)Kapitalförvaltarna bör ge den institutionella investeraren information som gör det möjligt för denne att bedöma om och hur förvaltaren agerar på ett sätt som på lång sikt bäst gagnar investerarens intressen och om kapital förvaltaren tillämpar en strategi som ger ett effektivt aktieägarengagemang. Förhållandet mellan kapitalförvaltaren och den institutionella investeraren är i princip ett bilateralt avtalsarrangemang. Även om stora institutionella investerare kan begära detaljerad rapportering av kapitalförvaltaren, särskilt om tillgångarna förvaltas på diskretio när basis, är det emellertid för små och mindre sofistikerade institutionella investerare avgörande att införa ett antal legala minimikrav, så att de kan göra en korrekt bedömning av kapitalförvaltaren och utkräva ansvar av denne. Kapitalförvaltarna bör därför vara skyldiga att redovisa för de institutionella investerarna hur deras investerings strategi och tillämpningen av den bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens tillgångar eller fonden på medellång och lång sikt. Denna redovisning bör omfatta rapportering om de väsentligaste riskerna på medellång och lång sikt i samband med portföljinvesteringar, inklusive bolagsstyrningsfrågor och andra risker på medellång och lång sikt. Denna information är mycket viktig för att den institutionella investeraren ska kunna bedöma om kapitalförvaltaren genomför en analys på medellång och lång sikt av det egna kapitalet och portföljen, vilket är en nyckelfaktor för ett effektivt aktieägarengagemang. Eftersom dessa risker på medellång och lång sikt kommer att påverka investerarnas avkastning kan det för de institutionella investerarna bli nödvändigt att på ett bättre sätt integrera dessa frågor i investeringsprocesserna.

(21)Kapitalförvaltarna bör dessutom för de institutionella investerarna redovisa portföljens sammansättning, omsättning och omsättningskostnader samt sin policy när det gäller utlåning av värdepapper. Portföljens omsättningshastighet är en viktig indikator på huruvida en kapitalförvaltares processer är fullt anpassade efter den institutionella investerarens fastlagda strategi och intressen, och indikerar även om kapitalförvaltaren innehar aktier under en tidsperiod som gör det möjligt för denne att engagera sig i bolaget på ett effektivt sätt. En hög portföljomsättning kan vara ett tecken på bristande tillit till investeringsbesluten eller på flockbeteende, och ingetdera av dessa är

608

Ds 2018:15			Bilaga 1
20.5.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 132/5
20.5.2017	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/5

ägnade att bäst gagna den institutionella investerarens intressen på lång sikt, särskilt som ökningar i omsättningen ökar investerarnas kostnader och kan påverka systemrisker. Å andra sidan kan en oväntat låg omsättning signalera bristande fokus på riskförvaltning eller en gradvis övergång till en mer passiv investeringsstrategi. Utlåning av värdepapper kan skapa kontroverser när det gäller aktieägarengagemang eftersom investerarnas aktier då faktiskt säljs och omfattas av återköpsrätt. Sålda aktier måste tas tillbaka för att engagemang ska kunna utövas, till exempel för omröstningar vid bolagsstämman. Det är därför viktigt att kapitalförvaltaren rapporterar om sin policy när det gäller utlåning av värdepapper och anger hur den tillämpas för att fullfölja kapitalförvaltarens engagemang, särskilt vid investeringsobjektets bolagsstämma.

(22)Kapitalförvaltaren bör också informera den institutionella investeraren om, och i så fall hur, kapitalförvaltaren fattar investeringsbeslut på grundval av en bedömning av investeringsobjektets resultat på medellång och lång sikt, inklusive dess icke-finansiella resultat. Denna information är särskilt användbar för att ange huruvida kapitalför valtaren antar en långsiktig och aktiv kapitalförvaltningsstrategi och tar hänsyn till sociala faktorer, miljöfaktorer och bolagsstyrningsfaktorer.

(23)Kapitalförvaltaren bör tillhandahålla den institutionella investeraren korrekt information om huruvida intressekon flikter har uppkommit i samband med engagemang i bolagens verksamhet, och i så fall vilka, samt om hur kapitalförvaltaren har hanterat dem. Intressekonflikter kan till exempel hindra kapitalförvaltaren från att rösta eller från att engagera sig över huvud taget. Alla sådana situationer bör redovisas för de institutionella investerarna.

(24)Medlemsstaterna bör tillåtas att föreskriva att om en institutionell investerares tillgångar inte förvaltas på individuell basis utan slås ihop med andra investerares tillgångar och förvaltas via en fond bör information lämnas också till andra investerare, åtminstone på begäran, så att det blir möjligt för alla de andra investerarna i samma fond att få denna information om de så önskar.

(25)Många institutionella investerare och kapitalförvaltare anlitar röstningsrådgivare som tillhandahåller dem under sökningar, råd och rekommendationer om hur de ska rösta vid bolagsstämmor i börsnoterade bolag. Även om röstningsrådgivare spelar en viktig roll i bolagsstyrningen genom att bidra till minskade kostnader för analyser av bolagsuppgifter, kan de även ha betydande inflytande på röstningsbeteendet hos investerare. Framför allt förlitar sig investerare med mycket diversifierade portföljer och många utländska aktieinnehav mer på rekommendationer från ombud.

(26)Med tanke på deras betydelse bör röstningsrådgivarna omfattas av krav på transparens. Medlemsstaterna bör se till att röstningsrådgivare som omfattas av en uppförandekod verkligen redovisar hur de har tillämpat denna kod. De bör också offentliggöra viss central information som hänför sig till utarbetandet av deras undersökningar, råd och röstningsrekommendationer och alla faktiska eller potentiella intressekonflikter eller affärsförbindelser som kan påverka utarbetandet av undersökningarna, råden och röstningsrekommendationerna. Denna information bör förbli tillgänglig för allmänheten under en period på minst tre år, så att det blir möjligt för de institutionella investerarna att välja röstningsrådgivarnas tjänster med hänsyn till deras tidigare prestationer.

(27)Röstningsrådgivare från tredjeland som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen kan tillhandahålla analyser av unionsbolag. För att säkerställa lika spelregler mellan röstningsrådgivare i unionen och röstnings rådgivare från tredjeland bör detta direktiv tillämpas även på röstningsrådgivare från tredjeland som bedriver sin verksamhet via ett verksamhetsställe i unionen, oavsett formen för detta verksamhetsställe.

(28)Ledande befattningshavare bidrar till att bolaget blir framgångsrikt på lång sikt. Formen och strukturen för ersätt ningen till ledande befattningshavare avgörs i första hand av bolagen, deras styrelser, aktieägare och, där så är tillämpligt, arbetstagarrepresentanter. Det är därför viktigt att respektera skillnaderna mellan olika system för bolagsstyrning inom unionen, vilka avspeglar de olika medlemsstaternas syn på de uppgifter som bör åligga bolagen respektive de organ som har ansvar för att lägga fast ersättningspolicyn och ersättningen till enskilda ledande befattningshavare. Eftersom ersättningar är ett av de viktigaste instrumenten för att harmonisera företagens och deras ledande befattningshavares intressen och mot bakgrund av den avgörande roll ledande befattningshavare spelar i bolagen är det viktigt att bolagens ersättningspolicy fastställs på ett lämpligt sätt av behöriga organ inom bolaget och att aktieägarna har möjlighet att uttrycka sina synpunkter om bolagets ersättningspolicy.

(29)För att säkerställa att aktieägare faktiskt kan påverka ersättningspolicyn bör de ges rätten att hålla en bindande eller rådgivande omröstning om ersättningspolicyn på grundval av en tydlig, lättbegriplig och fullständig översikt över bolagets ersättningspolicy. Ersättningspolicyn bör bidra till bolagets affärsstrategi, långsiktiga intressen och håll barhet och bör inte helt eller till största delen kopplas till kortsiktiga mål. Ledande befattningshavares prestationer

609

Bilaga 1				Ds 2018:15
	L 132/6		Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017
	L 132/6	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

bör utvärderas utifrån såväl finansiella som icke-finansiella kriterier, inklusive miljöfaktorer, sociala faktorer och bolagsstyrningsfaktorer när det är lämpligt. Ersättningspolicyn bör beskriva de olika komponenterna i ledande befattningshavares ersättning och omfånget av deras relativa andelar. Policyn kan utformas som en ram inom vilken ersättningen till ledande befattningshavare måste hållas. Ersättningspolicyn bör redovisas offentligt utan dröjsmål efter det att aktieägarna röstat om den på bolagsstämman.

(30)Under vissa exceptionella omständigheter kan bolagen behöva göra undantag från vissa bestämmelser i ersätt ningspolicyn såsom kriterier för fast eller rörlig ersättning. Medlemsstaterna bör därför kunna låta bolag införa ett sådant tillfälligt undantag från den tillämpliga ersättningspolicyn om de i sin ersättningspolicy specificerar hur det skulle tillämpas under de exceptionella omständigheterna. Exceptionella omständigheter bör endast omfatta situa tioner där undantag från ersättningspolicyn krävs för att tillvarata hela bolagets långsiktiga intressen och hållbarhet eller säkerställa dess bärkraft. Ersättningsrapporten bör innehålla information om vilken ersättning som har utbetalats eller ska utbetalas under sådana exceptionella omständigheter.

(31)För att säkerställa att genomförandet av ersättningspolicyn ligger i linje med policyn bör aktieägarna få rätt att rösta om bolagets ersättningsrapport. För att säkerställa transparens i bolagen, och ledande befattningshavares ansvarighet, bör ersättningsrapporten vara tydlig och lättbegriplig och ge en heltäckande översikt över ersättningen till enskilda ledande befattningshavare under det räkenskapsår som rapporten avser. Om aktieägarna röstar emot ersättningsrapporten bör bolaget i nästa ersättningsrapport förklara hur resultatet av omröstningen har beaktats. När det gäller små och medelstora bolag bör dock medlemsstaterna, som ett alternativ till omröstningen om ersättningsrapporten, kunna föreskriva att ersättningsrapporten ska lämnas till aktieägarna och endast diskuteras som en separat punkt på dagordningen vid bolagsstämman. Om en medlemsstat använder denna möjlighet bör bolaget i nästa ersättningsrapport redogöra för hur diskussionen på bolagsstämman har beaktats.

(32)För att ge aktieägarna enkel tillgång till ersättningsrapporten och göra det möjligt för potentiella investerare och intressenter att få information om ersättningen till ledande befattningshavare bör ersättningsrapporten offentlig göras på bolagets webbplats. Detta bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att kräva att rapporten offent liggörs även genom andra kanaler, till exempel som en del av bolagsstyrningsrapporten eller förvaltningsberättel sen.

(33)Redovisningen av ersättningen till enskilda ledande befattningshavare och offentliggörandet av ersättningsrapporten är avsedda att öka transparensen i bolagen och ledande befattningshavares ansvarighet samt ge en bättre aktieägar tillsyn över ersättningen till ledande befattningshavare. Detta skapar nödvändiga förutsättningar för utövandet av aktieägarrättigheter och aktieägarengagemang när det gäller ersättningar. Redovisningen av denna information till aktieägarna är framför allt nödvändig för att de ska kunna bedöma ersättningen till ledande befattningshavare och uttrycka sina synpunkter om formerna för och nivåerna på ledande befattningshavares ersättningar samt om sambandet mellan varje enskild ledande befattningshavares ersättning och prestationer, i syfte att komma till rätta med potentiella situationer där en ledande befattningshavares ersättningsnivå inte är berättigad med tanke på hans eller hennes individuella prestation och bolagets resultat. Offentliggörandet av ersättningsrapporten är nödvändigt för att göra det möjligt för inte bara aktieägare utan även potentiella investerare och intressenter att bedöma ersättningen till ledande befattningshavare, i vilken mån denna ersättning är kopplad till bolagets resultat och hur bolaget genomför sin ersättningspolicy i praktiken. Det skulle inte vara möjligt att uppnå dessa mål genom att redovisa och offentliggöra anonymiserade ersättningsrapporter.

(34)För att öka transparensen i bolagen och ledande befattningshavares ansvarighet, och för att göra det möjligt för aktieägare, potentiella investerare och intressenter att få en heltäckande och tillförlitlig bild av den ersättning som beviljas till varje enskild ledande befattningshavare, är det särskilt viktigt att varje del av ersättningen redovisas liksom även det totala ersättningsbeloppet.

610

Ds 2018:15			Bilaga 1
20.5.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 132/7
20.5.2017	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/7

(35)För att förhindra att bolaget kringgår kraven i detta direktiv, förhindra eventuella intressekonflikter och säkerställa de ledande befattningshavarnas lojalitet gentemot bolaget är det framför allt nödvändigt att redovisa och offent liggöra den utbetalade eller innestående ersättningen till enskilda ledande befattningshavare inte bara från bolaget självt, utan också från alla företag som ingår i samma koncern. Om ersättningsrapporten inte innehåller några uppgifter om utbetalad eller innestående ersättning till enskilda ledande befattningshavare från företag tillhörande samma koncern som bolaget, finns det risk för att bolagen försöker kringgå kraven i detta direktiv genom att tilldela ledande befattningshavare dold ersättning via ett kontrollerat företag. I så fall skulle aktieägarna inte få en heltäckande och tillförlitlig bild av den ersättning som bolaget beviljar ledande befattningshavare, och syftena med detta direktiv skulle inte uppnås.

(36)För att ge en fullständig översikt över ersättningen till ledande befattningshavare bör ersättningsrapporten också, i förekommande fall, ange hur stort ersättningsbelopp som beviljats på grundval av enskilda ledande befattnings havares familjesituation. Ersättningsrapporten bör därför också, i förekommande fall, inbegripa ersättningskom ponenter såsom familjetillägg eller barntillägg. Eftersom personuppgifter som avser enskilda ledande befattnings havares familjesituation eller särskilda kategorier av personuppgifter i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (1) är särskilt känsliga och kräver särskilt skydd, bör rapporten dock bara redovisa ersättningsbeloppet utan att ange skälen till att det beviljades.

(37)Personuppgifter som ingår i ersättningsrapporten bör enligt detta direktiv behandlas i syfte att öka bolagstrans parensen när det gäller ersättningen till ledande befattningshavare och på så sätt göra det lättare att utkräva ansvar av ledande befattningshavare och stärka aktieägartillsynen över ersättningen till dem. Detta påverkar inte medlems staternas nationella rätt i fråga om behandling av ledande befattningshavares personuppgifter för andra ändamål.

(38)Det är mycket viktigt att bedöma ledande befattningshavares ersättning och prestationer inte bara en gång om året, utan även under en lämplig tidsperiod för att göra det möjligt för aktieägare, potentiella investerare och intres senter att korrekt bedöma om ersättningen belönar långsiktiga resultat och för att mäta hur ledande befattnings havares prestationer och ersättningar utvecklas på medellång och lång sikt, särskilt i relation till bolagets resultat. I många fall är det först efter flera år som det är möjligt att bedöma om den beviljade ersättningen var i linje med bolagets långsiktiga intressen. Framför allt kan beviljandet av långsiktiga incitament täcka perioder på upp till 7–10 år och kombineras med uppskovsperioder på flera år.

(39)Det är också viktigt att kunna bedöma den ersättning som beviljas till en ledande befattningshavare under hela den period då denne sitter i ett bolagets styrelse. Inom unionen sitter ledande befattningshavare som ledamöter i ett bolags styrelse under i genomsnitt sex år, även om denna period i några medlemsstater överstiger åtta år.

(40)För att begränsa intrånget i ledande befattningshavares rätt till integritet och skyddet av deras personuppgifter bör bolagens offentliga redovisning av ledande befattningshavares personuppgifter i ersättningsrapporten vara begrän sad till tio år. Denna period är förenlig med de andra perioder som fastställs i unionsrätten avseende offentlig redovisning av bolagsstyrningshandlingar. Till exempel måste förvaltningsberättelsen och bolagsstyrningsförsäkran enligt artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG (2) förbli tillgängliga för allmänheten som en del av den årliga redovisningen i minst tio år. Det finns ett uppenbart intresse av att olika typer av bolagsstyr ningsrapporter, inklusive ersättningsrapporten, ska vara tillgängliga i tio år, så att aktieägare och intressenter ges en övergripande bild av läget i ett bolag.

(41)I slutet av denna tioårsperiod bör bolagen ta bort eventuella personuppgifter i ersättningsrapporten eller upphöra med den offentliga redovisningen av ersättningsrapporten i sin helhet. Efter denna period skulle tillgång till sådana personuppgifter kunna bli nödvändig för andra ändamål, till exempel för att vidta rättsliga åtgärder. Bestämmel

serna om ersättning bör inte påverka det fulla utövandet av grundläggande rättigheter som är garanterade i

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38).

611

Bilaga 1				Ds 2018:15
	L 132/8		Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017
	L 132/8	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

fördragen, särskilt i artikel 153.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, allmänna principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt, unionsrätt och nationell rätt i fråga om deltagande och allmänna skyldigheter hos det berörda bolagets förvaltnings-, lednings- och kontrollorgan samt i tillämpliga fall arbetsmarknadsparternas rätt att ingå och tillämpa kollektivavtal i enlighet med nationell rätt och praxis. Bestämmelserna om ersättning bör i förekommande fall inte heller påverka tillämpningen av nationell rätt i fråga om anställdas representation i förvaltnings-, lednings- eller kontrollorganet.

(42)Transaktioner med närstående parter kan skada bolagen och deras aktieägare, eftersom de kan ge den närstående parten en möjlighet att tillägna sig värden som tillhör bolaget. Det är därför viktigt att införa lämpliga skydds åtgärder för bolagens och aktieägarnas intressen. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att väsentliga transaktioner mellan närstående parter läggs fram för godkännande av aktieägarna eller av förvaltnings- eller kontrollorganet, i enlighet med förfaranden som hindrar den närstående parten från att utnyttja sin ställning och ger tillräckligt skydd för bolagets intressen och intressena för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieä gare.

(43)Om transaktionen med närstående parter inbegriper en ledande befattningshavare eller en aktieägare, bör denna ledande befattningshavare eller aktieägare inte delta i godkännandet eller omröstningen. Medlemsstaterna bör emellertid ha möjlighet att låta en aktieägare som är en närstående part delta i omröstningen under förutsättning att det i nationell rätt föreskrivs lämpliga skyddsåtgärder i samband med omröstningsprocessen för att skydda intressena för bolag och de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, till exempel ett högre majoritetströskelvärde för godkännande av transaktioner.

(44)Bolagen bör offentligt tillkännage väsentliga transaktioner senast när transaktionen genomförs och identifiera den närstående parten, transaktionens datum och värde och all annan information som är nödvändig för att bedöma rimligheten i transaktionen. Ett offentliggörande av denna transaktion, till exempel på ett bolags webbplats eller med andra lättillgängliga medel, behövs för att göra det möjligt för aktieägare, fordringsägare, anställda och andra berörda parter att informeras om de konsekvenser som sådana transaktioner kan komma att få för bolagets värde. En tydlig identifiering av den närstående parten är nödvändig för att man bättre ska bedöma riskerna i samband med transaktionen och för att göra det möjligt att bestrida denna transaktion, även genom rättsliga åtgärder.

(45)I direktivet fastställs krav på transparens för bolag, institutionella investerare, kapitalförvaltare och röstningsrådgi vare. Avsikten med dessa krav på transparens är inte att tvinga bolag, institutionella investerare, kapitalförvaltare eller röstningsrådgivare att offentligt redovisa viss specifik information vars offentliggörande allvarligt skulle även tyra deras marknadsposition eller, om de inte är företag med ett kommersiellt syfte, deras medlemmars eller förmånstagares intressen. Sådan avsaknad av offentlig redovisning bör inte urholka syftena med de krav på offentliggörande som fastställs i detta direktiv.

(46)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av bestämmelserna om identifiering av aktieägare, överföring av information och underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter bör kommissionen ges genomförandebefo genheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (1).

(47)Framför allt bör kommissionens genomförandeakter ange minimistandariseringskrav när det gäller vilka format som ska användas och tidsfrister som ska följas. Genom att bemyndiga kommissionen att anta genomförandeakter blir det möjligt att hålla dessa krav aktuella i förhållande till marknadens och tillsynssystemens utveckling och att

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

612

Ds 2018:15			Bilaga 1
20.5.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 132/9
20.5.2017	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/9

undvika skillnader i medlemsstaternas genomförande av bestämmelserna. Sådana skillnader i genomförandet skulle kunna resultera i att det antas oförenliga nationella standarder som ökar riskerna med och kostnaderna för gränsöverskridande transaktioner och därigenom äventyrar deras ändamålsenlighet och effektivitet och ökar bör dorna för intermediärerna.

(48)Vid utövandet av sina genomförandebefogenheter i enlighet med detta direktiv bör kommissionen ta hänsyn till relevant marknadsutveckling och, i synnerhet, till befintliga självregleringsinitiativ, såsom marknadsstandarder för behandling av bolagshändelser och marknadsstandarder för bolagsstämmor, och bör uppmuntra användning av modern teknik i kommunikationen mellan bolagen och deras aktieägare, inklusive genom intermediärer, samt, i förekommande fall, andra marknadsdeltagare.

(49)För att säkerställa en mer jämförbar och konsekvent utformning av ersättningsrapporten bör kommissionen anta riktlinjer för att specificera den standardiserade utformningen. Medlemsstaternas befintliga praxis när det gäller utformningen av informationen i ersättningsrapporten skiljer sig mycket åt, vilket resulterar i en ojämn nivå av transparens och skydd för aktieägare och investerare. Resultatet av skillnaderna i praxis är att aktieägare och investerare, särskilt när det gäller gränsöverskridande investeringar, måste hantera svårigheter och kostnader när de vill förstå och övervaka genomförandet av ersättningspolicyn och engagera sig i bolaget i denna specifika fråga. Kommissionen bör i lämplig utsträckning samråda med medlemsstaterna innan den antar sina riktlinjer.

(50)För att säkerställa att de krav som fastställs i detta direktiv eller de åtgärder som antas för att genomföra detta direktiv tillämpas i praktiken bör överträdelser av dessa krav vara föremål för sanktioner. I det syftet bör sank tionerna vara tillräckligt avskräckande och proportionella.

(51)Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grund av den internationella karaktären på unionens aktiemarknad, och åtgärder enbart av medlemsstaterna sannolikt skulle leda till olika uppsättningar av regler, vilket kan undergräva eller skapa nya hinder för den inre marknadens funktion, kan målen snarare, på grund av deras omfattning och effekter, uppnås bättre på unionsnivå. Unionen kan därför vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(52)Detta direktiv bör tillämpas i enlighet med unionsrätten i fråga om dataskydd och det integritetsskydd som är förankrat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. All behandling av fysiska personers personuppgifter enligt detta direktiv bör ske i enlighet med förordning (EU) 2016/679. Framför allt bör upp gifterna hållas korrekta och uppdaterade, och den registrerade bör vederbörligen informeras om behandlingen av personuppgifter i enlighet med detta direktiv och ha rätt att korrigera ofullständiga eller felaktiga uppgifter och att radera personuppgifter. Dessutom bör all överföring av information om aktieägares identitet till intermediärer från tredjeland vara förenlig med kraven i förordning (EU) 2016/679.

(53)Personuppgifter enligt detta direktiv bör behandlas för de särskilda ändamål som anges i detta direktiv. Behandling av dessa personuppgifter för andra ändamål än de ändamål för vilka de ursprungligen samlades in bör ske i enlighet med förordning (EU) 2016/679.

(54)Detta direktiv bör inte påverka de bestämmelser som fastställs i sektorsspecifika unionslagstiftningsakter som reglerar specifika typer av bolag eller specifika typer av enheter, till exempel kreditinstitut, värdepappersföretag, kapitalförvaltare, försäkringsbolag och pensionsfonder. Bestämmelserna i sektorsspecifika unionslagstiftningsakter bör betraktas som lex specialis i förhållande till detta direktiv och bör ha företräde framför detta direktiv, i den

613

Bilaga 1				Ds 2018:15
	L 132/10		Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017
	L 132/10	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

mån kraven i detta direktiv står i strid med kraven i en sektorsspecifik unionslagstiftningsakt. Särskilda bestäm melser i en sektorsspecifik unionslagstiftningsakt bör emellertid inte tolkas på ett sätt som undergräver en ända målsenlig tillämpning av detta direktiv eller uppfyllandet av dess allmänna syfte. Bara det faktum att det finns särskilda unionsbestämmelser i en viss sektor bör inte utesluta att detta direktiv tillämpas. Om detta direktiv fastställer närmare bestämmelser eller lägger till krav i förhållande till de bestämmelser som anges i sektorsspecifika unionslagstiftningsakter, bör bestämmelserna i sektorsspecifika unionslagstiftningsakter tillämpas tillsammans med bestämmelserna i detta direktiv.

(55)Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att anta eller behålla strängare bestämmelser på det område som omfattas av detta direktiv, i syfte att ytterligare underlätta utövandet av aktieägarrättigheterna, uppmuntra aktieä garengagemang och skydda minoritetsaktieägarnas intressen samt för att uppfylla andra syften, såsom att få till stånd säkra och sunda kredit- och finansinstitut. Sådana bestämmelser bör dock inte förhindra en effektiv till lämpning av detta direktiv eller uppfyllandet av dess syften, och de bör under alla omständigheter vara förenliga med fördragens bestämmelser.

(56)I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (1) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att översändandet av sådana dokument är berättigat när det gäller detta direktiv.

(57)Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (2) och avgav sitt yttrande den 28 oktober 2014 (3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2007/36/EG

Direktiv 2007/36/EG ska ändras på följande sätt:

1.Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a)Punkterna 1 och 2 ska ersättas med följande:

”1. I detta direktiv fastställs krav med avseende på utnyttjande av vissa aktieägarrättigheter som är kopplade till aktier med rösträtt vid bolagsstämmor i bolag som har sitt säte i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat. I direktivet fastställs också särskilda krav för att uppmuntra aktieägarnas engagemang, särskilt på lång sikt. Dessa särskilda krav tillämpas i samband med identifiering av aktieägare, överföring av information, underlättande av utövandet av aktieägarrät tigheter, transparens för institutionella investerare, kapitalförvaltare och röstningsrådgivare, ersättning till ledande befattningshavare samt transaktioner med närstående parter.

2.Den medlemsstat som är behörig att reglera frågor som omfattas av detta direktiv ska vara den medlemsstat i vilken bolaget har sitt säte och hänvisningar till tillämplig lagstiftning utgör hänvisningar till denna medlemsstats lagstiftning.

Vid tillämpningen av kapitel Ib ska den behöriga medlemsstaten definieras på följande sätt:

a)För institutionella investerare och kapitalförvaltare: den hemmedlemsstat som definieras i en tillämplig sektors specifik unionslagstiftningsakt.

b)För röstningsrådgivare: den medlemsstat där röstningsrådgivaren har sitt säte eller, om röstningsrådgivaren inte har sitt säte i en medlemsstat, den medlemsstat där röstningsrådgivaren har sitt huvudkontor eller, om röst ningsrådgivaren inte har vare sig sitt säte eller sitt huvudkontor i en medlemsstat, den medlemsstat där röst ningsrådgivaren har ett verksamhetsställe.”

(1) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskaps institutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(3) EUT C 417, 21.11.2014, s. 8.

614

Ds 2018:15			Bilaga 1
20.5.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 132/11
20.5.2017	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/11

b)Punkt 3 a och b ska ersättas med följande:

”a) företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) i den mening som avses i artikel 1.2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (*),

b)företag för kollektiva investeringar i den mening som avses i artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (**),

___________

(*)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302,

17.11.2009, s. 32).

(**) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investe ringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).”

c)Följande punkt ska införas:

”3a. De bolag som avses i punkt 3 ska inte undantas från bestämmelserna i kapitel Ib.”

d)Följande punkter ska läggas till:

”5. Kapitel Ia ska tillämpas på intermediärer i den mån de tillhandahåller tjänster åt aktieägare eller andra intermediärer när det gäller aktier i bolag som har sitt säte i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat.

6.Kapitel Ib ska tillämpas på

a)institutionella investerare i den mån de direkt eller genom en kapitalförvaltare investerar i aktier som är föremål för handel på en reglerad marknad,

b)kapitalförvaltare i den mån de investerar i sådana aktier för investerares räkning, och

c)röstningsrådgivare i den mån de tillhandahåller aktieägare tjänster när det gäller aktier i bolag som har sitt säte i en medlemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat.

7. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte bestämmelser som föreskrivs i någon sektorsspecifik unions lagstiftningsakt som reglerar specifika typer av bolag eller specifika typer av enheter. Om detta direktiv fastställer närmare bestämmelser eller lägger till krav i förhållande till de bestämmelser som anges i någon sektorsspecifik unionslagstiftningsakt, ska de bestämmelserna tillämpas tillsammans med bestämmelserna i detta direktiv.”

2.Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)Led a ska ersättas med följande:

”a) reglerad marknad: en reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.21 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (*),

___________

(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella in

strument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).”

615

Bilaga 1				Ds 2018:15
	L 132/12		Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017
	L 132/12	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

b)Följande led ska läggas till:

”d) intermediär: en person, såsom ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i direktiv 2014/65/EU, ett kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (*) och en värdepapperscentral enligt definitionen i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 (**), som för aktieägares eller andra personers räkning tillhandahåller tjänster som avser förvar av aktier, administration av aktier eller förvaltning av värdepapper,

e)institutionell investerare:

i)ett företag som erbjuder livförsäkringar i den mening som avses i artikel 2.3 a, b och c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (***) och återförsäkring enligt definitionen i artikel 13.7 i det direktivet, förutsatt att denna verksamhet täcker livförsäkringskrav och inte är utesluten enligt det direktivet,

ii)tjänstepensionsinstitut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341 (****) i

enlighet med	dess artikel 2, om inte en medlemsstat har valt att helt eller delvis underlåta att tillämpa
det direktivet	på det institutet i enlighet med artikel 5 i det direktivet,

f)kapitalförvaltare: ett värdepappersföretag enligt punkt 1 i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster åt investerare, en AIF-förvaltare (förvaltare av al ternativa investeringsfonder) enligt definitionen i artikel 4.1 b i direktiv 2011/61/EU som inte uppfyller vill koren för undantag enligt artikel 3 i det direktivet, ett förvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG eller ett investeringsbolag som är auktoriserat enligt direktiv 2009/65/EG, under förutsätt ning att det inte utsett ett förvaltningsbolag som auktoriserats enligt det direktivet som ansvarigt för förvalt ningen,

g)röstningsrådgivare: en juridisk person som på yrkesmässig och kommersiell basis analyserar bolagens redovis ningar och, i förekommande fall, annan information om börsnoterade bolag i syfte att informera investerarna inför deras omröstningsbeslut genom att tillhandahålla undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer som relaterar till utövandet av rösträtten,

h)närstående part: termen ska ha samma betydelse som i de internationella redovisningsstandarder som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 (*****),

i)ledande befattningshavare:

i)en medlem av ett företags förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan,

ii)den verkställande direktören och, om en sådan befattning finns i bolaget, den vice verkställande direktören, även när de inte är medlemmar av bolagets förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan,

iii)om en medlemsstat föreskriver detta, andra personer som utför arbetsuppgifter som liknar dem som utförs inom ramen för leden i eller ii,

j)information om aktieägares identitet: information som gör det möjligt att fastställa identiteten på en aktieägare, inklusive åtminstone följande information:

i)namnet på aktieägaren och dennes kontaktuppgifter (inklusive fullständig adress och, om en sådan finns, e- postadress) samt, om det handlar om en juridisk person, registreringsnummer eller, om ett registrerings nummer inte finns att tillgå, unik identifieringskod, såsom en identifieringskod för juridiska personer,

ii)det antal aktier som aktieägaren innehar, och

616

Ds 2018:15			Bilaga 1
20.5.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 132/13
20.5.2017	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/13

iii)dock endast i den mån de begärs av bolaget, en eller flera av följande uppgifter: aktiekategori eller aktieslag eller det datum från och med vilket aktierna innehas.

___________

(*)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176,

27.6.2013, s. 1).

(**)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepap persavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012 (EUT L 257, 28.8.2014, s. 1).

(***)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

(****) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2341/EG av den 14 december 2016 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 354, 23.12.2016, s. 37).

(*****) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1).”

3.Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL Ia

IDENTIFIERING AV AKTIEÄGARE, ÖVERFÖRING AV INFORMATION OCH UNDERLÄTTANDE AV UTÖVANDE AV AKTIEÄGAR RÄTTIGHETER

Artikel 3a

Identifiering av aktieägare

1.Medlemsstaterna ska se till att bolag har rätt att identifiera sina aktieägare. Medlemsstaterna får föreskriva att bolag som har sitt säte på deras territorium ska få begära identifiering endast av aktieägare som innehar mer än en viss andel av aktierna eller rösträtterna. Denna andel får inte överstiga 0,5 %.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att intermediärerna på begäran av bolaget eller en tredje part utsedd av bolaget utan fördröjning meddelar bolaget informationen om aktieägares identitet.

3.Om det finns fler än en intermediär i en kedja av intermediärer ska medlemsstaterna säkerställa att begäran från bolaget eller från en tredje part utsedd av bolaget utan dröjsmål överförs mellan intermediärerna och att informationen om aktieägares identitet utan dröjsmål överförs direkt till bolaget eller till en tredje part utsedd av bolaget av den intermediär som innehar den efterfrågade informationen. Medlemsstaterna ska säkerställa att bolaget kan få infor mation om aktieägares identitet från en intermediär i kedjan som innehar informationen.

Medlemsstaterna får föreskriva att bolaget får anmoda värdepapperscentralen eller en annan intermediär eller tjäns televerantör att samla in informationen om aktieägares identitet, även från intermediärerna i kedjan av intermediärer, och att överföra informationen till bolaget.

Medlemsstaterna får dessutom föreskriva att intermediären, på begäran av bolaget eller en tredje part utsedd av bolaget, utan dröjsmål ska meddela bolaget kontaktuppgifterna till nästa intermediär i kedjan av intermediärer.

4.Aktieägarnas personuppgifter behandlas i enlighet med denna artikel för att göra det möjligt för bolaget att identifiera sina aktuella aktieägare i syfte att kommunicera med dem direkt och därigenom göra det lättare för dem att utöva sina aktieägarrättigheter och att engagera sig i bolaget.

Utan att det påverkar tillämpningen av eventuella längre lagringsperioder som fastställs genom en sektorsspecifik unionslagstiftningsakt ska medlemsstaterna säkerställa att bolagen och intermediärerna inte lagrar aktieägares person uppgifter, som har överförts till dem i enlighet med denna artikel för det syfte som anges i denna artikel, under längre tid än tolv månader efter det att de får kunskap om att den berörda personen har upphört att vara aktieägare.

617

Bilaga 1				Ds 2018:15
	L 132/14		Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017
	L 132/14	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

Medlemsstaterna får i nationell rätt föreskriva om behandling av aktieägares personuppgifter för andra ändamål.

5.Medlemsstaterna ska säkerställa att juridiska personer har rätt till rättelse av ofullständig eller felaktig information om sin identitet som aktieägare.

6.Medlemsstaterna ska säkerställa att en intermediär som redovisar information om aktieägares identitet i enlighet med reglerna i denna artikel inte ska anses bryta mot några restriktioner för röjande av information i avtal eller i lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser.

7.Senast den 10 juni 2019 ska medlemsstaterna meddela den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska vär

depappers- och marknadsmyndigheten) (Esma), inrättad genom		Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1095/2010 (*) huruvida de har begränsat identifieringen av		aktieägare till	aktieägare som innehar mer än en
viss andel av aktierna	eller rösträtterna i enlighet med punkt 1 och, om så		är fallet, den andel som tillämpas.
Esma ska offentliggöra	dessa uppgifter på sin webbplats.

8.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minimikraven för överföring av den information som anges i punkt 2 när det gäller formatet för den information som ska överföras och formatet för begäran, inklusive deras säkerhet och kompatibilitet, samt de tidsfrister som ska hållas. Dessa genomförandeakter ska antas senast den 10 september 2018 i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14a.2.

Artikel 3b

Överföring av information

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att intermediärerna är skyldiga att överföra följande information utan dröjsmål, från bolaget till aktieägarna eller till en tredje part som utsetts av aktieägaren:

a)den information som bolaget måste tillhandahålla aktieägaren, så att aktieägaren kan utöva de rättigheter som följer av aktieinnehavet och som gäller alla som äger aktier i den klassen, eller

b)om den information som avses i led a är tillgänglig för aktieägarna på bolagets webbplats, ett meddelande om var på webbplatsen denna information kan hittas.

2.Medlemsstaterna ska kräva att bolagen tillhandahåller intermediärerna den information som avses i punkt 1 a eller det meddelande som avses i punkt 1 b i standardiserad form och i god tid.

3.Medlemsstaterna får dock inte kräva att den information som avses i punkt 1 a eller det meddelande som avses i punkt 1 b ska överföras eller tillhandahållas i enlighet med punkterna 1 och 2 om bolagen skickar den informationen eller det meddelandet direkt till samtliga sina aktieägare eller till en tredje part som utsetts av aktieägaren.

4.Medlemsstaterna ska ålägga intermediärerna att utan dröjsmål och i enlighet med de anvisningar som lämnas av aktieägarna till bolaget överföra den information som de tar emot från aktieägarna avseende utövandet av de rättigheter som följer av aktieinnehavet.

5.Om det finns fler än en intermediär i en kedja av intermediärer ska den information som avses i punkterna 1 och 4 utan dröjsmål överföras mellan intermediärerna, såvida inte informationen direkt kan överföras av intermediären till bolaget eller till aktieägaren eller till en tredje part som utsetts av aktieägaren.

6.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minimikraven för överföring av den information som anges i punkterna 1–5 i denna artikel när det gäller typerna av och formaten för den information som ska överföras, inklusive deras säkerhet och kompatibilitet, samt de tidsfrister som ska hållas. Dessa genom

förandeakter ska antas senast den 10 september 2018 i enlighet med det granskningsförfarande som avses i arti kel 14a.2.

618

Ds 2018:15			Bilaga 1
20.5.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 132/15
20.5.2017	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/15

Artikel 3c

Underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter

1.Medlemsstaterna ska se till att intermediärerna vidtar åtgärder för att underlätta för aktieägarna att utöva sina rättigheter, inklusive rätten att delta i och rösta vid bolagsstämmor, som ska omfatta åtminstone ett av följande:

a)Intermediären gör det som krävs för att aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren ska kunna utöva rättigheterna på egen hand.

b)Intermediären utövar de rättigheter som följer av aktieinnehavet efter uttryckligt tillstånd och anvisningar från aktieägaren och i aktieägarens intresse.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att en elektronisk bekräftelse av att rösterna tagits emot skickas till den person som avgav rösten när omröstningen sker elektroniskt.

Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren efter bolagsstämman kan få, åtminstone på begäran, bekräftelse av att deras röster på giltigt sätt har registrerats och räknats av bolaget, såvida inte denna information redan finns att tillgå för dem. Medlemsstaterna får fastställa en tidsfrist för att begära en sådan bekräftelse. Denna tidsfrist får inte vara längre än tre månader från den dag då omröstningen ägde rum.

När intermediären får den bekräftelse som avses i första eller andra stycket ska den utan dröjsmål skicka den till aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren. Om det finns fler än en intermediär i kedjan av interme diärer ska bekräftelsen utan dröjsmål överföras mellan intermediärerna, såvida inte bekräftelsen direkt kan skickas till aktieägaren eller en tredje part som utsetts av aktieägaren.

3.Kommissionen ges befogenhet att anta genomförandeakter för att ange minimikraven för det underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter som anges i punkterna 1 och 2 i denna artikel när det gäller typerna av underlättande åtgärder, formatet på den elektroniska bekräftelsen av att rösterna tagits emot, formatet för överföring av bekräftelsen av att rösterna på giltigt sätt har registrerats och räknats genom kedjan av intermediärer, inklusive deras säkerhet och kompatibilitet, samt de tidsfrister som ska hållas. Dessa genomförandeakter ska antas senast den 10 september 2018 i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14a.2.

Artikel 3d

Icke-diskriminering, proportionalitet och transparens i fråga om kostnader

1.Medlemsstaterna ska kräva att intermediärerna offentligt redovisar alla tillämpliga avgifter för tjänster som tillhandahålls inom ramen för detta kapitel, separat för varje tjänst.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att alla avgifter som en intermediär tar ut av aktieägare, bolag eller andra intermediärer är icke-diskriminerande och står i proportion till de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna. Eventuella skillnader mellan avgifterna för inhemskt respektive gränsöverskridande utövande av rättigheter ska vara tillåtna endast om de är motiverade och återspeglar skillnader mellan de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna.

3.Medlemsstaterna får förbjuda intermediärer att ta ut avgifter för de tjänster som tillhandahålls inom ramen för detta kapitel.

Artikel 3e

Intermediärer från tredjeland

Detta kapitel ska även tillämpas på intermediärer som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen när de tillhandahåller tjänster som avses i artikel 1.5.

Artikel 3f

Information om genomförande

1.De behöriga myndigheterna ska underrätta kommissionen om betydande praktiska svårigheter vid genomföran det av bestämmelserna i detta kapitel eller bristande efterlevnad av bestämmelserna i detta kapitel av unionsinterme diärer eller intermediärer från ett tredjeland.

619

Bilaga 1				Ds 2018:15
	L 132/16		Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017
	L 132/16	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

2.Kommissionen ska i nära samarbete med Esma och den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyn digheten), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (**), överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av detta kapitel, inbegripet dess ändamålsenlighet, svårigheter vid den praktiska tillämpningen och verkställigheten, samtidigt som man tar hänsyn till den relevanta marknadsutvecklingen på unionsnivå och internationell nivå. I rapporten ska också tas upp huruvida tillämpningsområdet för detta kapitel är lämpligt med avseende på intermediärer från tredjeländer. Kommissionen ska offentliggöra rapporten senast den

10juni 2023.

KAPITEL Ib

TRANSPARENS I FRÅGA OM INSTITUTIONELLA INVESTERARES, KAPITALFÖRVALTARES OCH RÖSTNINGSRÅDGIVARES VERKSAMHET

Artikel 3g

Policy för aktieägarengagemang

1.Medlemsstaterna ska se till att institutionella investerare och kapitalförvaltare antingen följer de krav som anges i leden a och b eller offentligt redovisar en tydlig och motiverad förklaring om varför de har valt att inte följa ett eller flera av dessa krav.

a)Institutionella investerare och kapitalförvaltare ska utarbeta och offentligt redovisa en policy för aktieägarengage mang som beskriver hur de integrerar aktieägarengagemang i sin investeringsstrategi. Policyn ska beskriva hur de övervakar investeringsobjekt i relevanta frågor, bland annat strategi, finansiella och icke-finansiella resultat och risker, kapitalstruktur, social och miljömässig påverkan samt bolagsstyrning, för dialoger med investeringsobjekten, utövar rösträtter och andra rättigheter knutna till aktier, samarbetar med andra aktieägare, kommunicerar med relevanta intressenter i investeringsobjekten och hanterar faktiska och potentiella intressekonflikter i samband med sitt engagemang.

b)Institutionella investerare och kapitalförvaltare ska en gång per år offentligt redovisa hur denna policy för aktieägar engagemang har genomförts, med en allmän beskrivning av röstningsbeteende, en förklaring av de viktigaste omröstningarna och deras användning av röstningsrådgivares tjänster. De ska offentligt redovisa hur de har röstat under bolagsstämmor i bolag som de innehar aktier i. Denna redovisning får utelämna omröstningar som är oviktiga på grund av ämnet för omröstningen eller storleken på innehavet i bolaget.

2.Den information som avses i punkt 1 ska kostnadsfritt vara tillgänglig på den institutionella investerarens eller kapitalförvaltarens webbplats. Medlemsstaterna får kräva att informationen ska offentliggöras kostnadsfritt på andra lättillgängliga sätt på internet.

När en kapitalförvaltare genomför policyn för aktieägarengagemang, även vad gäller omröstningar, för en institutionell investerares räkning ska den institutionella investeraren ange var kapitalförvaltaren har offentliggjort informationen om omröstningarna.

3.Regler om intressekonflikter tillämpliga på institutionella investerare och kapitalförvaltare, inbegripet artikel 14 i direktiv 2011/61/EU, artikel 12.1 b och artikel 14.1 d i direktiv 2009/65/EG och de berörda genomförandebestäm melserna samt artikel 23 i direktiv 2014/65/EU, ska vara tillämpliga också i fråga om aktieägarengagemang.

Artikel 3h

Institutionella investerares investeringsstrategi och överenskommelser med kapitalförvaltare

1.Medlemsstaterna ska se till att de institutionella investerarna offentligt redovisar hur de viktigaste inslagen i deras kapitalinvesteringsstrategi stämmer överens med deras ansvarsförbindelsers profil och löptid, i synnerhet för långfris tiga ansvarsförbindelser, och hur de bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång till lång sikt.

2.Om en kapitalförvaltare investerar för en institutionell investerare, antingen på grundval av ett diskretionärt arrangemang med varje enskild kund eller genom ett företag för kollektiva investeringar, ska medlemsstaterna se till att den institutionella investeraren offentligt redovisar följande information om sin överenskommelse med kapitalförval taren:

620

Ds 2018:15			Bilaga 1
20.5.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 132/17
20.5.2017	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/17

a)Hur överenskommelsen med kapitalförvaltaren uppmuntrar denne att anpassa sin investeringsstrategi och sina investeringsbeslut efter profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvarsförbindelser, i synnerhet långfristiga ansvarsförbindelser.

b)Hur den överenskommelsen uppmuntrar kapitalförvaltaren att fatta investeringsbeslut som grundas på bedöm ningar av investeringsobjektets finansiella och icke-finansiella resultat på medellång till lång sikt och att engagera sig i investeringsobjekten i syfte att förbättra deras resultat på medellång till lång sikt.

c)Hur metoden och tidshorisonten för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer och ersättningen för kapital förvaltningstjänsterna stämmer överens med profilen och löptiden för den institutionella investerarens ansvars förbindelser, i synnerhet långfristiga ansvarsförbindelser, samt beaktar det absoluta långsiktiga resultatet.

d)Hur den institutionella investeraren bevakar kapitalförvaltarens kostnader för portföljens omsättning och hur den definierar och bevakar portföljens avsedda omsättningshastighet eller hastighetsintervall.

e)Varaktigheten för överenskommelsen med kapitalförvaltaren.

Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren inte innehåller ett eller flera sådana inslag ska den institutionella investeraren lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför det förhåller sig så.

3.Den information som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel ska vara tillgänglig kostnadsfritt på den institutionella investerarens webbplats och uppdateras årligen; om ingen väsentlig förändring har skett behöver dock ingen uppdatering göras. Medlemsstaterna får föreskriva att denna information ska vara tillgänglig kostnadsfritt på andra lättillgängliga sätt på internet.

Medlemsstaterna ska se till att institutionella investerare som regleras genom direktiv 2009/138/EG får ta med denna information i sin rapport om solvens och finansiell ställning enligt artikel 51 i det direktivet.

Artikel 3i

Transparens för kapitalförvaltare

1.Medlemsstaterna ska se till att kapitalförvaltare en gång per år redovisar för den institutionella investerare med vilken de har ingått de överenskommelser som avses i artikel 3h, hur deras investeringsstrategi och genomförandet av den överensstämmer med den överenskommelsen och bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens eller fondens tillgångar på medellång till lång sikt. Denna redovisning ska inbegripa rapportering om de mest betydande riskerna på medellång till lång sikt som investeringarna är förenade med, portföljens sammansättning, omsättning och omsättningskostnader, anlitande av röstningsrådgivare för engagemang i bolaget samt deras policy för utlåning av värdepapper och hur denna tillämpas för att fullfölja engagemanget i tillämpliga fall, särskilt vid investeringsobjektens bolagsstämmor. Denna redovisning ska även inbegripa information om huruvida, och i så fall hur, de fattar investe ringsbeslut på grundval av en bedömning av investeringsobjektets resultat på medellång till lång sikt, inklusive dess icke-finansiella resultat, och om huruvida, och i så fall vilka, intressekonflikter som har uppkommit i samband med engagemanget och hur kapitalförvaltarna har hanterat dem.

2.Medlemsstaterna får föreskriva att informationen enligt punkt 1 ska redovisas tillsammans med den årsrapport som avses i artikel 68 i direktiv 2009/65/EG eller artikel 22 i direktiv 2011/61/EU, alternativt de regelbundna meddelanden som avses i artikel 25.6 i direktiv 2014/65/EU.

Om den information som redovisas i enlighet med punkt 1 redan är tillgänglig för allmänheten är kapitalförvaltaren inte skyldig att lämna informationen direkt till den institutionella investeraren.

3.Om kapitalförvaltaren inte förvaltar tillgångarna diskretionärt för varje enskild kund, får medlemsstaterna kräva att information som redovisas i enlighet med punkt 1 också ska tillhandahållas andra investerare i samma fond, åtminstone på begäran.

621

Bilaga 1				Ds 2018:15
	L 132/18		Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017
	L 132/18	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

Artikel 3j

Transparens för röstningsrådgivare

1.Medlemsstaterna ska se till att röstningsrådgivare offentligt hänvisar till en uppförandekod som de tillämpar samt redovisar hur de har tillämpat denna uppförandekod.

Om röstningsrådgivare inte tillämpar en uppförandekod ska de lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför det förhåller sig så. Om röstningsrådgivare tillämpar en uppförandekod men avviker från någon av rekommendationerna i den ska de ange vilka delar de avviker från, lämna en förklaring till detta och i förekommande fall ange vilka alternativa åtgärder som vidtagits.

Den information som avses i denna punkt ska kostnadsfritt göras tillgänglig för allmänheten på röstningsrådgivarnas webbplatser och uppdateras årligen.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att röstningsrådgivarna – för att på ett tillfredsställande sätt informera sina kunder om riktigheten och tillförlitligheten i sin verksamhet – årligen offentligt redovisar minst all följande infor mation kring utarbetandet av sina undersökningar, råd och röstningsrekommendationer:

a)Huvuddragen i de metoder och modeller de tillämpar.

b)Vilka informationskällor de huvudsakligen använder.

c)Vilka förfaranden de infört för att säkra kvaliteten på sina undersökningar, råd och röstningsrekommendationer och kvalifikationerna för berörd personal.

d)Om, och i så fall hur, de beaktar nationella marknadsvillkor, rättsliga villkor, regleringsvillkor och bolagsspecifika villkor.

e)Huvuddragen i de röstningspolicyer de tillämpar för varje marknad.

f)Om de för dialoger med de bolag som är föremål för deras undersökningar, råd eller röstningsrekommendationer samt med bolagens intressenter och, om så är fallet, dialogernas omfattning och natur.

g)Policyn för förebyggande och hantering av potentiella intressekonflikter.

Den information som avses i denna punkt ska göras tillgänglig för allmänheten på röstningsrådgivarnas webbplatser och förbli tillgänglig kostnadsfritt under minst tre år från publiceringsdatum. Informationen behöver inte redovisas separat om den är tillgänglig som en del av det som redovisas i enlighet med punkt 1.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att röstningsrådgivare identifierar och för sina kunder utan dröjsmål redovisar alla faktiska eller potentiella intressekonflikter eller affärsförbindelser som kan påverka utarbetandet av deras under sökningar, råd eller röstningsrekommendationer samt de åtgärder de har vidtagit för att undanröja, begränsa eller hantera de faktiska eller potentiella intressekonflikterna.

4.Denna artikel ska tillämpas även på röstningsrådgivare som varken har sitt säte eller sitt huvudkontor i unionen men som bedriver sin verksamhet genom ett verksamhetsställe i unionen.

Artikel 3k

Översyn

1.Kommissionen ska lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av artiklarna 3g, 3h och 3i, inbegripet en bedömning av behovet att kräva att kapitalförvaltarna offentligt redovisar viss information enligt artikel 3i, med beaktande av den relevanta marknadsutvecklingen på unionsnivå och internationell nivå. Rap porten ska offentliggöras senast den 10 juni 2022 och ska om lämpligt åtföljas av lagstiftningsförslag.

622

Ds 2018:15			Bilaga 1
20.5.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 132/19
20.5.2017	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/19

2.Kommissionen ska i nära samarbete med Esma lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av artikel 3j, inbegripet dess tillämpningsområdes lämplighet och dess ändamålsenlighet samt en bedömning av behovet av regleringskrav för röstningsrådgivare, med beaktande av den relevanta marknadsutveck lingen på unionsnivå och internationell nivå. Rapporten ska offentliggöras senast den 10 juni 2023 och ska om lämpligt åtföljas av lagstiftningsförslag.

___________

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).

(**)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).”

4.Följande artiklar ska införas:

”Artikel 9a

Rätten att rösta om ersättningspolicyn

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att bolagen upprättar en ersättningspolicy för ledande befattningshavare och att aktieägarna har rätt att rösta om ersättningspolicyn på bolagsstämman.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att aktieägarnas omröstning om ersättningspolicyn på bolagsstämman är bin dande. Bolagen får endast betala ersättning till sina ledande befattningshavare enligt en ersättningspolicy som har godkänts av bolagsstämman.

Om någon ersättningspolicy inte har godkänts och bolagsstämman inte godkänner den föreslagna policyn får bolaget fortsätta att betala ersättning till sina ledande befattningshavare i enlighet med sin befintliga praxis och ska lägga fram en reviderad policy för godkännande på nästa bolagsstämma.

Om det finns en godkänd ersättningspolicy och bolagsstämman inte godkänner den föreslagna nya policyn ska bolaget fortsätta att betala ersättning till sina ledande befattningshavare i enlighet med den befintliga godkända policyn och ska lägga fram en reviderad policy för godkännande på nästa bolagsstämma.

3.Medlemsstaterna får dock föreskriva att omröstningen om ersättningspolicyn på bolagsstämman ska vara råd givande. I det fallet ska bolagen betala ersättning till sina ledande befattningshavare enbart i enlighet med en ersätt ningspolicy som har lagts fram för en sådan omröstning på bolagsstämman. Om bolagsstämman förkastar den föreslagna ersättningspolicyn ska bolaget lägga fram en reviderad policy för omröstning på nästa bolagsstämma.

4.Medlemsstaterna får tillåta bolagen att under exceptionella omständigheter tillfälligt göra undantag från ersätt ningspolicyn, förutsatt att policyn anger de förfaranderegler som gäller för tillämpningen av undantaget och vilka delar av policyn som det är möjligt att göra undantag från.

De exceptionella omständigheter som avses i första stycket ska endast omfatta situationer där undantaget från ersätt ningspolicyn är nödvändigt för att tillgodose hela bolagets långsiktiga intressen och hållbarhet eller att säkerställa dess bärkraft.

5.Medlemsstaterna ska se till att bolagen lägger fram ersättningspolicyn för omröstning av bolagsstämman vid varje väsentlig förändring, dock minst vart fjärde år.

623

Bilaga 1				Ds 2018:15
	L 132/20		Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017
	L 132/20	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

6.Ersättningspolicyn ska bidra till bolagets affärsstrategi och långsiktiga intressen och hållbarhet och ska innehålla en förklaring av hur den gör det. Den ska vara tydlig och begriplig, med en beskrivning av de olika komponenterna av fasta och rörliga ersättningar, inklusive alla bonusar och övriga förmåner oavsett form, som kan delas ut till ledande befattningshavare, med angivande av deras relativa andelar.

I ersättningspolicyn ska förklaras hur lönen och anställningsvillkoren för bolagets anställda beaktades när ersättnings policyn fastställdes.

Om ett bolag delar ut rörlig ersättning ska ersättningspolicyn innehålla tydliga, uttömmande och varierade kriterier för utdelning av den rörliga ersättningen. Den ska ange de finansiella och icke-finansiella resultatkriterierna, inbegripet, när det är lämpligt, kriterier som rör bolagens sociala ansvar, med en förklaring av hur de bidrar till de mål som fastställs i första stycket, liksom de metoder som ska tillämpas för att fastställa i vilken utsträckning resultatkriterierna har uppfyllts. Den ska innehålla uppgifter om eventuella uppskovsperioder och om bolagets möjlighet att återkräva rörlig ersättning.

Om bolaget delar ut aktiebaserade ersättningar ska policyn innehålla uppgifter om förvärvandeperioder och i till lämpliga fall behållande av aktier efter förvärv, med en förklaring av hur den aktiebaserade ersättningen bidrar till de mål som anges i första stycket.

I ersättningspolicyn ska anges varaktigheten för avtal eller överenskommelser med ledande befattningshavare och de tillämpliga uppsägningsperioderna, huvuddragen för systemen för tilläggspension eller förtidspensionering samt vill koren för uppsägning och betalningar kopplade till uppsägning.

Ersättningspolicyn ska innehålla en förklaring av den beslutsprocess som tillämpas för att fastställa, se över och genomföra den, inbegripet åtgärder för att undvika eller hantera intressekonflikter och, i förekommande fall, rollen för ersättningskommittén eller andra berörda kommittéer. Om det sker en översyn av policyn ska policyn innehålla en beskrivning och förklaring av alla betydande förändringar och på vilket sätt den beaktar aktieägarnas röster och synpunkter på policyn samt rapporterna sedan den senaste omröstningen om ersättningspolicyn av bolagsstämman.

7.Medlemsstaterna ska säkerställa att ersättningspolicyn, tillsammans med dagen för och resultatet av bolags stämmans omröstning, offentliggörs utan dröjsmål efter omröstningen på bolagets webbplats och förblir tillgänglig för allmänheten utan kostnad, åtminstone så länge som policyn gäller.

Artikel 9b

Information som ska uppges i ersättningsrapporten och rätten att rösta om ersättningsrapporten

1.Medlemsstaterna ska se till att bolaget utarbetar en tydlig och lättbegriplig ersättningsrapport som ger en heltäckande översikt över ersättningen, inklusive alla förmåner oavsett form, utbetalade eller innestående under det senaste räkenskapsåret till enskilda ledande befattningshavare, inklusive nyrekryterade och tidigare ledande befattnings

havare, i enlighet med den ersättningspolicy som avses i artikel 9a.

I förekommande fall ska ersättningsrapporten innehålla följande uppgifter om varje enskild ledande befattningshavares ersättning:

a)Den totala ersättningen uppdelad per komponent, den relativa andelen fast och rörlig ersättning, en förklaring av hur den totala ersättningen följer den antagna ersättningspolicyn, däribland hur den bidrar till bolagets långsiktiga resultat, samt information om hur resultatkriterierna tillämpats.

b)Den årliga förändringen av ersättningen, av bolagets resultat och av den genomsnittliga ersättningen i heltids ekvivalenter för bolagets andra anställda än ledande befattningshavare under åtminstone de fem senaste räken skapsåren, presenterat tillsammans på ett sätt som medger jämförelse.

c)Ersättning från ett annat företag inom samma koncern enligt definitionen i artikel 2.11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (*).

624

Ds 2018:15			Bilaga 1
20.5.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 132/21
20.5.2017	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/21

d)Antalet aktier och aktieoptioner som tilldelats eller erbjudits och de huvudsakliga villkoren för att lösa in optio nerna, inklusive lösenpris och lösendatum och eventuella ändringar av dessa.

e)Information om möjligheten att kräva tillbaka rörlig ersättning.

f)Information om eventuella avvikelser från det förfarande för genomförande av ersättningspolicyn som avses i artikel 9a.6 och om eventuella undantag som tillämpas i enlighet med artikel 9a.4, inbegripet förklaringen av arten av exceptionella omständigheter och uppgifterna om de specifika delar från vilka undantag gjorts.

2.Medlemsstaterna ska se till att bolagen i ersättningsrapporten inte tar med särskilda kategorier av enskilda ledande befattningshavares personuppgifter i den mening som avses i artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (**) eller personuppgifter som avser enskilda ledande befattningshavares familjesituation.

3.Bolagen ska behandla ledande befattningshavares personuppgifter i ersättningsrapporten i enlighet med denna artikel i syfte att öka transparensen i fråga om ersättningen till ledande befattningshavare och på så sätt göra det lättare att utkräva ansvar av ledande befattningshavare och stärka aktieägartillsynen över deras ersättning.

Utan att det påverkar tillämpningen av eventuella längre perioder som fastställs genom en sektorsspecifik unionslags tiftningsakt ska medlemsstaterna se till att bolagen inte håller ledande befattningshavares personuppgifter som i enlighet med denna artikel tas med i ersättningsrapporten tillgängliga för allmänheten i enlighet med punkt 5 i denna artikel längre än tio år efter offentliggörandet av ersättningsrapporten.

Medlemsstaterna får i nationell rätt föreskriva om behandling av ledande befattningshavares personuppgifter för andra ändamål.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att den årliga bolagsstämman har rätt att hålla en rådgivande omröstning om ersättningsrapporten för det senaste räkenskapsåret. Företaget ska i nästa ersättningsrapport förklara hur resultatet av omröstningen på bolagsstämman har beaktats.

När det gäller små och medelstora bolag enligt definitionen i artikel 3.2 respektive3.3 i direktiv 2013/34/EU får dock medlemsstaterna, som ett alternativ till en omröstning, föreskriva att ersättningsrapporten från det senaste räkenskaps året ska läggas fram för diskussion på den årliga bolagsstämman som en separat punkt på dagordningen. Bolaget ska i nästa ersättningsrapport förklara hur diskussionen på bolagsstämman har beaktats.

5.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.4 ska bolagen efter bolagsstämman göra ersättningsrapporten tillgänglig för allmänheten utan kostnad på sina webbplatser under en period på tio år, och får välja att hålla den tillgänglig längre, under förutsättning att den inte längre innehåller ledande befattningshavares personuppgifter. Den revisor eller det revisionsföretag som stadgas enligt lag ska kontrollera att den information som krävs enligt denna artikel har lämnats.

Medlemsstaterna ska se till att bolagets ledande befattningshavare, inom ramen för den behörighet som nationell rätt ger dem, har kollektivt ansvar för att se till att ersättningsrapporten utarbetas och offentliggörs i enlighet med kraven i detta direktiv. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras lagar och andra författningar om ansvar, åtminstone gentemot bolaget, tillämpas på bolagets ledande befattningshavare vid åsidosättande av de skyldigheter som avses i denna punkt.

6.Kommissionen ska, i syfte att säkerställa en harmonisering i fråga om denna artikel, anta riktlinjer för att fastställa den standardiserade redovisningen av den information som anges i punkt 1.

625

Bilaga 1				Ds 2018:15
	L 132/22		Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017
	L 132/22	SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

Artikel 9c

Transparens i fråga om och godkännande av transaktioner med närstående parter

1.Medlemsstaterna ska fastställa en definition av väsentliga transaktioner för tillämpningen av denna artikel med beaktande av

a)det inflytande som information om transaktionen kan ha på de ekonomiska beslut som bolagets aktieägare fattar, och

b)de risker som transaktionen skapar för bolaget och dess aktieägare som inte är närstående parter, däribland minoritetsaktieägare.

När medlemsstaterna definierar väsentliga transaktioner ska de fastställa en eller flera kvantitativa faktorer baserade på transaktionens påverkan på bolagets finansiella ställning, intäkter, tillgångar, kapitalisering, inbegripet eget kapital, eller omsättning eller ta hänsyn till transaktionens art och den närstående partens ställning.

Medlemsstaterna får anta andra definitioner av väsentlighet för tillämpningen av punkt 4 än de för tillämpningen av punkterna 2 och 3, och får differentiera definitionerna efter bolagets storlek.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att bolagen offentligt tillkännager väsentliga transaktioner med närstående parter senast vid den tidpunkt då transaktionen slutförs. Tillkännagivandet ska innehålla information om åtminstone arten av relation till den närstående parten, namnet på den närstående parten, transaktionens datum och värde samt övrig information som är nödvändig för att bedöma huruvida transaktionen är skälig och rimlig för bolaget och för aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare.

3.Medlemsstaterna får föreskriva att det offentliga tillkännagivande som avses i punkt 2 ska åtföljas av en rapport med en bedömning av huruvida transaktionen är skälig och rimlig för bolaget och för aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, och en förklaring av de antaganden den bygger på, tillsammans med de metoder som använts.

Denna rapport ska framställas av

a)en oberoende tredje part, eller

b)bolagets förvaltningsorgan eller kontrollorgan, eller

c)revisionskommittén eller en kommitté där majoriteten består av oberoende ledande befattningshavare.

Medlemsstaterna ska säkerställa att de närstående parterna inte deltar i utarbetandet av rapporten.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att väsentliga transaktioner med närstående parter godkänns av bolagsstämman eller av bolagets förvaltnings- eller kontrollorgan i enlighet med förfaranden som hindrar den närstående parten från att utnyttja sin ställning och ger tillräckligt skydd för intressena för bolaget och för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare.

Medlemsstaterna får föreskriva att aktieägarna på bolagsstämman har rätt att rösta om väsentliga transaktioner med närstående parter som godkänts av bolagets förvaltnings- eller kontrollorgan.

Om transaktionen med den närstående parten inbegriper en ledande befattningshavare eller en aktieägare ska denna ledande befattningshavare eller aktieägare inte delta i godkännandet eller omröstningen.

626

Ds 2018:15			Bilaga 1
20.5.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 132/23
20.5.2017	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/23

Medlemsstaterna får tillåta att en aktieägare som är en närstående part deltar i omröstningen under förutsättning att det i nationell rätt föreskrivs lämpliga skyddsåtgärder som gäller före eller under omröstningen för att skydda intres sena för bolaget och för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, genom att hindra närstående parter från att godkänna transaktionen om majoriteten av de aktieägare som inte är en närstående part eller majoriteten av de oberoende ledande befattningshavarna är av motsatt åsikt.

5.Punkterna 2, 3 och 4 ska inte tillämpas på transaktioner som är en del av den löpande verksamheten och genomförs på normala marknadsvillkor. För sådana transaktioner ska bolagets förvaltnings- eller kontrollorgan inrätta ett internt förfarande för att regelbundet bedöma huruvida dessa villkor är uppfyllda. De närstående parterna får inte delta i denna bedömning.

Medlemsstaterna får dock föreskriva att bolagen ska tillämpa kraven i punkterna 2, 3 eller 4 på transaktioner som är en del av den löpande verksamheten och genomförs på normala marknadsvillkor.

6.Medlemsstaterna får utesluta eller tillåta bolagen att utesluta följande transaktioner från kraven i punkterna 2, 3 och 4:

a)Transaktioner mellan ett bolag och dess dotterbolag under förutsättning att dessa är helägda eller att inga andra närstående parter till bolaget har ett intresse i dotterbolaget eller att det i nationell rätt föreskrivs tillräckligt skydd för intressena för bolaget, dotterbolaget och deras aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritets aktieägare, i sådana transaktioner.

b)Tydligt definierade typer av transaktioner för vilka det i nationell rätt föreskrivs bolagsstämmans godkännande, förutsatt att en rättvis behandling av alla aktieägare och intressena för bolaget och för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, specifikt tas upp och är föremål för tillräckligt skydd genom bestämmelser i nationell rätt.

c)Transaktioner som rör ersättningen till ledande befattningshavare, eller vissa delar av ersättningen till ledande befattningshavare, utbetalad eller innestående, i enlighet med artikel 9a.

d)Transaktioner som ingåtts av kreditinstitut på grundval av åtgärder som syftar till att skydda deras stabilitet och som antagits av den behöriga myndighet som ansvarar för tillsyn i den mening som avses i unionsrätten.

e)Transaktioner som erbjuds alla aktieägare på samma villkor, om likabehandling av alla aktieägare och skydd av bolagets intressen säkerställs.

7.Medlemsstaterna ska se till att bolagen offentligt tillkännager väsentliga transaktioner mellan bolagets närstående parter och bolagets dotterbolag. Medlemsstaterna får också föreskriva att tillkännagivandet ska åtföljas av en rapport med en bedömning av huruvida transaktionen är skälig och rimlig för bolaget och för de aktieägare som inte är en närstående part, däribland minoritetsaktieägare, och en förklaring av de antaganden den bygger på, tillsammans med de metoder som använts. De undantag som anges i punkterna 5 och 6 ska tillämpas även på de transaktioner som anges i denna punkt.

8.Medlemsstaterna ska se till att transaktioner med samma närstående part som slutförts under valfri tolvmå nadersperiod eller under samma räkenskapsår och som inte omfattas av de skyldigheter som anges i punkterna 2, 3 eller 4 räknas ihop för tillämpningen av de punkterna.

627

Bilaga 1					Ds 2018:15
	L 132/24			Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017
	L 132/24		SV	Europeiska unionens officiella tidning	20.5.2017

9.		Denna artikel ska inte påverka bestämmelserna om offentliggörande av insiderinformation som avses i artikel 17

i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 (***).

___________

(*)Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).

(**)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer

med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(***)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (EUT L 173, 12.6.2014, s. 1).”

5.Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL IIa

GENOMFÖRANDEAKTER OCH SANKTIONER

Artikel 14a

Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av Europeiska värdepapperskommittén, som inrättats genom kommissionens beslut 2001/528/EG (*). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (**).

2.När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 14b

Åtgärder och sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om åtgärder och sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas.

Åtgärderna och sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska till kommis sionen anmäla dessa regler och genomförandeåtgärder senast den 10 juni 2019 samt utan dröjsmål eventuella änd ringar som berör dem.

___________

(*)Kommissionens beslut 2001/528/EG av den 6 juni 2001 om inrättande av en europeisk värdepapperskommitté (EGT L 191, 13.7.2001, s. 45).

(**)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomföran debefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”

Artikel 2

Införlivande

1.Medlemsstaterna ska senast den 10 juni 2019 sätta i kraft de lagar, förordningar och administrativa författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När dessa åtgärder antas av medlemsstaterna ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Metoderna för denna hänvisning ska fastställas av medlemsstaterna.

628

Ds 2018:15			Bilaga 1
20.5.2017		Europeiska unionens officiella tidning	L 132/25
20.5.2017	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 132/25

Trots vad som sägs i första stycket ska medlemsstaterna senast 24 månader efter antagandet av de genomförandeakter som avses i artiklarna 3a.8, 3b.6 och 3c.3 i direktiv 2007/36/EG sätta i kraft de lagar, förordningar och administrativa författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 3a, 3b och 3c i det direktivet.

2.Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala åtgärder i den nationella rätten som de antar på det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

	Artikel 4
	Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 17 maj 2017.
På Europaparlamentets vägnar	På rådets vägnar
A. TAJANI		C. ABELA
Ordförande		Ordförande

629

Ds 2018:15

Bilaga 2

14.7.2007	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 184/17

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2007/36/EG

av den 11 juli 2007

om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 44 och 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit- téns yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)I sitt meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 21 maj 2003, benämnt ”Modernare bolagsrätt och effek- tivare företagsstyrning i Europeiska unionen – Handlings- plan” påpekade kommissionen att nya skräddarsydda ini- tiativ skulle tas i syfte att stärka aktieägarnas rättigheter i börsnoterade företag och att problem med röstning över gränserna skulle lösas omgående.

(2)I sin resolution av den 21 april 2004 (3) uttryckte Euro- paparlamentet sitt stöd för kommissionens avsikt att stärka aktieägarnas rättigheter, särskilt genom utvidgade

regler om insyn, rätt att utöva rösträtt med fullmakt, möjlighet att delta i bolagsstämmor via elektroniska

(1) EUT C 318, 23.12.2006, s. 42.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 15 februari 2007 (ännu ej of- fentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 12 juni 2007.

(3) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 714.

hjälpmedel och säkerställande av möjligheten att utöva rösträtt över gränserna.

(3)Innehavare av aktier med rösträtt bör kunna utnyttja den rätten eftersom den avspeglas i det pris som måste be- talas vid förvärvet av aktierna. Effektiv aktieägarkontroll är dessutom en förutsättning för sund företagsstyrning och bör därför underlättas och uppmuntras. Det är därför nödvändigt att vidta åtgärder för att tillnärma medlems- staternas lagar i detta avseende. Hinder som avhåller ak- tieägare från att rösta, till exempel att det ställs krav på att aktierna spärras under en viss tid före bolagsstämman för att denne skall kunna utnyttja sina rösträtter, bör avskaffas. Detta direktiv påverkar emellertid inte befintlig gemenskapslagstiftning om andelar som emitteras av fö- retag för kollektiva investeringar eller andelar som för- värvas eller avyttras i sådana företag.

(4)Den befintliga gemenskapslagstiftningen är inte tillräcklig för att uppnå detta mål. Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/34/EG av den 28 maj 2001 om uppta- gande av värdepapper till officiell notering och om upp- gifter som skall offentliggöras beträffande sådana värde- papper (4) är inriktat på den information som emittenter måste lämna till marknaden och tar följaktligen inte upp förfarandet för aktieägarnas röstning. Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upp- lysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad (5) ålägger vidare emitten- terna en skyldighet att se till att viss information och vissa handlingar som är relevanta för bolagsstämmor finns tillgängliga, men denna information och dessa handlingar skall göras tillgängliga i emittentens hemmed- lemsstat. Vissa miniminormer bör därför införas för att skydda investerare och främja smidigt och effektivt ut- nyttjande av aktieägarrättigheter kopplade till aktier med rösträtt. När det gäller andra rättigheter än rösträtt, får medlemsstaterna utvidga tillämpningen av dessa minimi- normer till att även omfatta aktier utan rösträtt, i den mån dessa aktier inte redan omfattas av sådana normer.

(4) EGT L 184, 6.7.2001, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9).

(5) EUT L 390, 31.12.2004, s. 38.

631

Bilaga 2

Ds 2018:15

L 184/18	SV	Europeiska unionens officiella tidning	14.7.2007

(5)Betydande aktieposter i börsnoterade bolag innehas av aktieägare som inte är bosatta i den medlemsstat där bolaget har sitt säte. Aktieägare som är bosatta i ett annat land bör kunna utnyttja sina rättigheter med avseende på bolagsstämmor lika lätt som aktieägare som är bosatta i den medlemsstat där bolaget har sitt säte. Detta kräver undanröjande av befintliga hinder som förhindrar aktie- ägare bosatta i ett annat land från att få tillgång till information som är relevant för bolagsstämman och från att utnyttja rösträtten utan att fysiskt närvara vid bolagsstämman. Undanröjande av dessa hinder bör också gynna nationella aktieägare som inte deltar eller inte kan delta i bolagsstämman.

(6)Aktieägarna bör kunna avge initierade röster vid eller före bolagsstämman, oavsett var de är bosatta. Alla aktie- ägare bör ha tillräckligt god tid på sig att ta ställning till de handlingar som skall läggas fram på bolagsstämman och besluta hur de vill rösta med sina aktier. I detta syfte bör meddelande om bolagsstämman utgå i god tid och aktieägarna bör erhålla all den information som är av- sedd att läggas fram på bolagsstämman. De möjligheter som ges genom modern teknik att göra information till- gänglig omedelbart bör utnyttjas. Detta direktiv förutsät- ter att alla börsnoterade bolag redan har en webbplats.

(7)Aktieägare bör i princip ges möjlighet att föra upp punk- ter på bolagsstämmans dagordning och att lämna förslag till beslut om punkter på dagordningen. Utan att det påverkar olika tidsramar och villkor som för närvarande tillämpas i gemenskapen, bör utnyttjandet av dessa rättig- heter underställas två grundregler, nämligen att tröskeln för utnyttjande av dessa rättigheter inte bör vara högre än 5 % av bolagets aktiekapital och att alla aktieägare under alla omständigheter bör få den slutliga versionen av da- gordningen i tid för att kunna förbereda sig för diskus- sionen och röstningen om alla punkter på dagordningen.

(8)Varje aktieägare bör i princip ges möjlighet att ställa frågor om punkter på dagordningen vid bolagsstämman och få dem besvarade, medan det bör överlåtas till med- lemsstaterna att fastställa reglerna för hur och när frågor skall ställas och besvaras.

(9)Det bör inte finnas några rättsliga hinder mot att bolag erbjuder sina aktieägare möjlighet att delta i bolagsstäm- man på elektronisk väg. Röster som avges, antingen per brev eller på elektronisk väg, utan personlig närvaro vid bolagsstämman, bör inte omfattas av några andra be- gränsningar än sådana som är nödvändiga för identitets- kontroll och säkra elektroniska kommunikationer. Detta bör emellertid inte hindra medlemsstaterna från att anta

regler som syftar till att säkerställa att resultatet av röst- ningen under alla förhållanden återspeglar aktieägarnas avsikter, inklusive regler för situationer när nya omstän- digheter uppstår eller uppdagas efter det att en aktieägare har avgivit sin röst per brev eller på elektronisk väg.

(10)En god företagsstyrning förutsätter smidigt och effektivt förfarande för röstning med fullmakt. De nuvarande be- gränsningar och restriktioner som gör röstning med full- makt omständlig och dyr bör därför avskaffas. En god företagsstyrning kräver emellertid även adekvata garantier mot eventuellt missbruk av fullmaktsröster. Fullmaktsin- nehavaren bör därför vara skyldig att följa de eventuella instruktioner som aktieägaren har lämnat, och medlems- staterna bör ha möjlighet att införa lämpliga åtgärder som garanterar att fullmaktsinnehavaren inte tillvaratar några andra intressen än aktieägarens, oberoende av or- saken till att en intressekonflikt har uppstått. Åtgärder mot eventuellt missbruk kan särskilt bestå av system som medlemsstaterna kan införa för att reglera verksam- het där personer aktivt verkar för att samla in fullmakter eller har samlat in mer än ett visst betydande antal full- makter, särskilt för att garantera lämplig grad av tillförlit- lighet och insyn. Aktieägare har enligt detta direktiv oin- skränkt rätt att utse sådana personer till fullmaktsinneha- vare för att i aktieägarnas namn närvara och rösta vid bolagsstämman. Detta direktiv påverkar emellertid inte regler som medlemsstaterna kan uppställa för sådana personer eller påföljder som medlemsstaterna kan påföra dem, när röster har avgivits genom bedräglig användning av insamlade fullmakter. Genom detta direktiv införs inte heller någon skyldighet för bolagen att kontrollera att fullmaktsinnehavare röstar i enlighet med instruktionerna från de aktieägare som utsett dem.

(11)Om finansiella mellanhänder är inblandade, är effektivi- teten vid röstning enligt instruktioner till stor del be- roende av hur effektivt kedjan av mellanhänder fungerar, eftersom investerarna ofta inte kan utöva den rösträtt som är knuten till deras aktier utan samarbete mellan alla mellanhänder i kedjan, vilka inte behöver ha ett ekonomiskt intresse i aktierna. För att det skall bli möjligt för en investerare att utöva sin rösträtt i gränsöverskri- dande sammanhang är det därför viktigt att mellanhän- derna underlättar utövandet av rösträtten. Kommissionen bör ta upp denna fråga till vidare behandling i samband med en rekommendation i syfte att säkerställa att inves- terarna har tillgång till effektiva röstningstjänster och att rösträtten utövas i enlighet med de instruktioner som investerarna lämnar.

(12)Vid vilken tidpunkt röster som har avgivits per brev eller på elektronisk väg före bolagsstämman skall lämnas ut till förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet och till allmänheten är en viktig företagsstyrningsfråga, men den kan avgöras av medlemsstaterna.

632

Ds 2018:15

Bilaga 2

14.7.2007	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 184/19

(13)Röstningsresultaten bör fastställas genom metoder som avspeglar de röstavsikter som aktieägarna har uttryckt och offentliggöras efter bolagsstämman, åtminstone på företagets webbplats.

(14)Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att göra det möjligt för aktieägare att effektivt utnyttja sina rättigheter i hela gemenskapen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på grundval av den befintliga gemenskapslagstiftningen och det därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i för- draget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går direktivet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(15)I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning” (1) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstäm- melsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och räckvidd

1.I detta direktiv fastställs krav med avseende på utnyttjande av vissa aktieägarrättigheter som är kopplade till aktier med rösträtt vid bolagsstämmor i bolag, som har sitt säte i en med- lemsstat och vilkas aktier är upptagna till handel på en reglerad marknad belägen i eller med verksamhet inom en medlemsstat.

2.Den medlemsstat som är behörig att reglera frågor som omfattas av detta direktiv skall vara den medlemsstat i vilken bolaget har sitt säte och hänvisningar till ”tillämplig lagstiftning” utgör hänvisningar till denna medlemsstats lagstiftning.

3.Medlemsstaterna får från detta direktiv undanta följande typer av bolag:

a)Företag för kollektiva investeringar i den mening som avses i artikel 1.2 i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som

(1) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värde- papper (fondföretag) (2).

b)Företag vilkas enda syfte är kollektiva investeringar av offent- ligt kapital, och som tillämpar principen om riskspridning och inte eftersträvar rättslig eller administrativ kontroll över någon av emittenterna av företagens underliggande invester- ingar, förutsatt att dessa företag för kollektiva investeringar har tillstånd och står under tillsyn av behöriga myndigheter och att de har ett förvaringsinstitut som utövar uppgifter som motsvarar dem som anges i direktiv 85/611/EEG.

c)Kooperativa sammanslutningar.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

a)reglerad marknad: en marknad enligt definitionen i artikel 4.1.14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finan- siella instrument (3),

b)aktieägare: en fysisk eller juridisk person som erkänns som aktieägare enligt tillämplig lag,

c)fullmakt: en aktieägares bemyndigande av en fysisk eller juri- disk person att utnyttja vissa eller alla av denne aktieägares rättigheter vid bolagsstämman i aktieägarens namn.

Artikel 3

Ytterligare nationella åtgärder

Detta direktiv skall inte hindra medlemsstaterna från att införa ytterligare förpliktelser för bolag eller på annat sätt vidta åtgär- der för att göra det lättare för aktieägare att utnyttja de rättig- heter som avses i detta direktiv.

KAPITEL II

BOLAGSSTÄMMOR

Artikel 4

Lika behandling av aktieägare

Bolaget skall säkerställa lika behandling av alla aktieägare som är i samma ställning med avseende på deltagande och utnytt- jande av rösträtt vid bolagsstämman.

(2) EGT L 375, 31.12.1985, s. 3.

(3) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

633

Bilaga 2

Ds 2018:15

L 184/20	SV	Europeiska unionens officiella tidning	14.7.2007

Artikel 5

Information före bolagsstämman

1.Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 9.4 och

11.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (1) skall medlems- staterna se till att bolaget utfärdar kallelsen till bolagsstämman på ett av de sätt som anges i punkt 2 i denna artikel senast den tjugoförsta dagen före dagen för stämman.

Medlemsstaterna får föreskriva att bolagsstämman, om bolaget erbjuder aktieägarna möjlighet att rösta på elektronisk väg som är tillgänglig för alla aktieägare, får besluta att bolaget skall utfärda kallelsen till en bolagsstämma som inte är en årlig bo- lagsstämma på ett av de sätt som anges i punkt 2 i denna artikel senast den fjortonde dagen före dagen för stämman. Detta beslut skall fattas av en majoritet av minst två tredjedelar av de röster som är knutna till aktierna eller det tecknade kapital som dessa representerar och beslutet skall gälla längst till nästa årliga bolagsstämma.

Medlemsstaterna behöver inte tillämpa de minimitider som av- ses i första och andra stycket för den andra eller därpå följande kallelsen till bolagsstämman, när denna utfärdas på grund av brist på beslutmässigt antal aktieägare för den bolagsstämma som inkallas genom den första kallelsen, under förutsättning att denna artikel har följts för den första kallelsen och ingen ny punkt har förts upp på dagordningen samt att minst tio dagar förflyter mellan den slutliga kallelsen och dagen för bo- lagsstämman.

2.Utan att det påverkar tillämpningen av de ytterligare krav på kallelse eller offentliggörande som fastställs av den enligt artikel 1.2 behöriga medlemsstaten, skall bolaget vara skyldigt att utfärda den kallelse som avses i punkt 1 i denna artikel på ett sätt som gör att den snabbt blir tillgänglig på ett icke-dis- kriminerande sätt. Medlemsstaten skall kräva att bolaget använ- der sådana medier som rimligen kan bedömas vara tillförlitliga för spridning av information till allmänheten inom gemenska- pen. Medlemsstaten får inte kräva att endast medier vilkas ope- ratörer är etablerade på det egna territoriet skall få användas.

Medlemsstaten behöver inte tillämpa första stycket på de bolag vilkas aktieägares namn och adress framgår av ett löpande re- gister över aktieägare, förutsatt att bolaget är skyldigt att sända kallelsen till var och en av sina registrerade aktieägare.

Under inga omständigheter får bolaget ta ut någon särskild avgift för utfärdandet av kallelsen på det föreskrivna sättet.

3.Den kallelse som avses i punkt 1 skall minst

a)innehålla en exakt angivelse av när och var bolagsstämman skall äga rum och vilken dagordning som föreslås för bo- lagsstämman,

(1) EGT L 142, 30.4.2004, s. 12.

b)innehålla en klar och noggrann beskrivning av de förfaran- den som aktieägarna måste följa för att kunna delta i och rösta vid bolagsstämman. Denna skall innehålla information om

i)aktieägarnas rättigheter enligt artikel 6, i den mån som dessa rättigheter kan utnyttjas efter kallelsens utfärdande, och enligt artikel 9 samt de datum till och med vilka dessa rättigheter får utnyttjas; kallelsen får begränsas till att ange endast de datum till och med vilka dessa rättig- heter får utnyttjas, om den samtidigt hänvisar till att närmare uppgifter om dessa rättigheter finns att tillgå på bolagets webbplats,

ii)förfarandet för röstning med fullmakt, särskilt vilka blan- ketter som skall användas för röstning med fullmakt och under vilka omständigheter bolaget kan godta elektro- niska underrättelser om de personer som erhållit full- makt, och

iii)i tillämpliga fall förfarandena för röstning per brev eller på elektronisk väg,

c)i tillämpliga fall ange registreringsdag i enlighet med defini- tionen i artikel 7.2 och upplysa om att endast de som är aktieägare den dagen skall ha rätt att delta och rösta vid bolagsstämman,

d)ange var och hur de handlingar och förslag till beslut som avses i punkt 4 c och 4 d kan erhållas i sin fullständiga, oavkortade lydelse,

e)ange på vilken webbadress den information som avses i punkt 4 kommer att göras tillgänglig.

4.Medlemsstaterna skall se till att bolaget under en kontinu- erlig period, som skall inledas senast den tjugoförsta dagen före bolagsstämman och löpa fram till och med dagen för stämman, ger sina aktieägare tillgång till minst följande information på sin webbplats:

a)Den kallelse som avses i punkt 1.

b)Antalet aktier och rösträtter totalt på dagen för kallelsen (inbegripet särredovisning av det totala antalet för varje ka- tegori av aktier, om bolagets kapital är uppdelat på två aktie- kategorier eller mer).

c)De handlingar som skall läggas fram på bolagsstämman.

634

Ds 2018:15

Bilaga 2

14.7.2007	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 184/21

d)Ett förslag till beslut eller, om inga beslut föreslås för anta- gande, ett yttrande från ett enligt tillämplig lag utsett behö- rigt organ inom bolaget för varje punkt på den föreslagna dagordningen för bolagsstämman; dessutom skall förslag till beslut som läggs fram av aktieägare läggas till på webbplat- sen så snart som det är praktiskt möjligt efter det att de har tagits emot av bolaget.

e)I tillämpliga fall de formulär som skall användas vid röstning med fullmakt och för röstning per brev, såvida inte dessa formulär sänds direkt till varje aktieägare.

Om de formulär som avses i led e av tekniska skäl inte kan göras tillgängliga på Internet, skall bolaget på sin webbplats ange hur formulären kan erhållas i pappersform. Bolaget skall i så fall vara skyldigt att per post och utan kostnad skicka formulären till alla aktieägare som så begär.

Om kallelsen till bolagsstämman enligt artiklarna 9.4 eller 11.4 i direktiv 2004/25/EG eller enligt punkt 1 andra stycket i denna artikel utfärdas senare än den tjugoförsta dagen före stämman, skall den period som anges i denna punkt förkortas i motsva- rande mån.

Artikel 6

Rätt att föra upp ärenden på dagordningen för

bolagsstämman och att lägga fram förslag till beslut

1.Medlemsstaterna skall se till att aktieägare, enskilt eller tillsammans

a)har rätt att föra upp punkter på dagordningen för bolags- stämman, förutsatt att varje sådan punkt åtföljs av en moti- vering eller ett förslag till beslut av bolagsstämman, och

b)har rätt att lägga fram förslag till beslut om punkter som har förts eller skall föras upp på dagordningen för en bolags- stämma.

Medlemsstaterna får fastställa att rätten enligt led a endast får utnyttjas i samband med den årliga bolagsstämman, förutsatt att aktieägare, enskilt eller tillsammans, har rätt att sammankalla eller kräva att bolaget sammankallar en bolagsstämma, som inte är en årlig bolagsstämma, med en dagordning som upptar åtminstone alla de punkter som dessa aktieägare begär.

Medlemsstaterna får fastställa att dessa rättigheter skall utnyttjas skriftligen (och sändas per post eller på elektronisk väg).

2.Om någon av de rättigheter som anges i punkt 1 är beroende av villkoret att den berörda aktieägaren eller de be- rörda aktieägarna innehar en minimiandel av bolagets aktieka- pital, får denna minimiandel inte överstiga 5 % av aktiekapitalet.

3.Varje medlemsstat skall fastställa en enda tidpunkt i form av ett bestämt antal dagar före bolagsstämman eller kallelsen fram till vilken aktieägare får utnyttja sina rättigheter enligt punkt 1 a. På samma sätt får varje medlemsstat fastställa en tidpunkt för utnyttjandet av rätten enligt punkt 1 b.

4.Medlemsstaterna skall se till att bolaget, om utnyttjandet av rätten enligt punkt 1 a innebär ändring av den dagordning för en bolagsstämma som redan meddelats aktieägarna, tillhan- dahåller en reviderad dagordning på samma sätt som den förra dagordningen i god tid före tillämplig avstämningsdag i enlighet med definitionen i artikel 7.2 eller, om ingen avstämningsdag tillämpas, i så god tid före bolagsstämman att aktieägarna kan förse en person med fullmakt eller i tillämpliga fall rösta per brev.

Artikel 7

Krav för deltagande och röstning vid bolagsstämman

1.Medlemsstaterna skall se till att

a)en aktieägares rätt att delta vid en bolagsstämma och rätt att rösta för sina aktier inte omfattas av något krav på att dennes aktier skall deponeras hos eller överföras till någon annan fysisk eller juridisk person eller registreras i denna persons namn före bolagsstämman, och

b)en aktieägares rätt att sälja eller på annat sätt överföra sina aktier under perioden mellan registreringsdagen, såsom den definieras i punkt 2, och den bolagsstämma som denna avser inte omfattas av några andra restriktioner än vad som annars gäller.

2.Medlemsstaterna skall föreskriva att en aktieägares rätt att delta i en bolagsstämma och rösta för sina aktier skall fastställas i förhållande till de aktier som aktieägaren innehar vid en viss fastställd tidpunkt före bolagsstämman (”avstämningsdagen”).

Medlemsstaterna behöver inte tillämpa första stycket på de bo- lag vilkas aktieägares namn och adress på dagen för bolagsstäm- man framgår av ett löpande register över aktieägare.

635

Bilaga 2

Ds 2018:15

L 184/22	SV	Europeiska unionens officiella tidning	14.7.2007

3.Varje medlemsstat skall se till att en bestämd avstämnings- dag gäller för alla bolag. En medlemsstat får emellertid fastställa en avstämningsdag för bolag som har emitterat innehavaraktier och en annan avstämningsdag för bolag som har emitterat namnaktier, förutsatt att en bestämd avstämningsdag gäller för varje bolag som har emitterat båda typer av aktier. Avstäm- ningsdagen får inte infalla mer än 30 dagar före den bolags- stämma som avses. Vid tillämpningen av denna bestämmelse och artikel 5.1 skall varje medlemsstat se till att minst åtta dagar förflyter mellan sista tillåtna dag för kallelsen till bolagsstämman och avstämningsdagen. Dessa båda dagar får inte ingå när an- talet dagar beräknas. I de fall som avses i artikel 5.1 tredje stycket får dock en medlemsstat kräva att minst sex dagar för- flyter mellan sista tillåtna dag för den andra eller därpå följande kallelsen till bolagsstämman och avstämningsdagen. Dessa båda dagar får inte ingå när antalet dagar beräknas.

4.Bevis för att någon skall erkännas som aktieägare får en- dast underställas de krav som är nödvändiga för att säkerställa identifieringen av aktieägare och detta bara i den mån de står i proportion till detta syfte.

Artikel 8

Deltagande i bolagsstämmor via elektroniska hjälpmedel

1.Medlemsstaterna skall tillåta bolag att erbjuda sina aktie- ägare någon form av deltagande i bolagsstämman via elektro- niska hjälpmedel, däribland någon eller alla av följande former av deltagande:

a)Utsändning i realtid av bolagsstämman.

b)En tvåvägskommunikation i realtid som gör det möjligt för aktieägare att göra inlägg vid bolagsstämman från en annan plats.

c)En mekanism för att avge röster, antingen före eller under bolagsstämman, utan att behöva utse en fullmaktsinnehavare som är fysiskt närvarande vid bolagsstämman.

2.Användning av elektroniska hjälpmedel för att möjliggöra aktieägares deltagande vid bolagsstämman får endast understäl- las de krav och begränsningar som är nödvändiga för att säker- ställa identifieringen av aktieägare och den elektroniska kom- munikationens säkerhet och detta bara i den mån de står i proportion till dessa syften.

Detta skall inte påverka tillämpningen av sådana rättsliga be- stämmelser som medlemsstaterna har antagit eller kan komma att anta angående beslutsprocessen inom bolaget i samband med införande eller genomförande av någon form av deltagande på elektronisk väg.

Artikel 9

Rätt att ställa frågor

1.Varje aktieägare skall ha rätt att ställa frågor om punkter på dagordningen för bolagsstämman. Bolaget skall besvara ak- tieägarnas frågor.

2.Rätten att ställa frågor och skyldigheten att besvara dem gäller med förbehåll för de åtgärder som medlemsstaterna får vidta, eller tillåta bolagen att vidta, för att säkerställa identifier- ing av aktieägare, avhållande och förberedelse av bolagsstämmor i god ordning samt skydd av bolagens konfidentiella informa- tion och affärsintressen. Medlemsstaterna får tillåta bolagen att lämna ett samlat svar på frågor med samma innehåll.

Medlemsstaterna får föreskriva att ett svar skall anses vara av- givet om den berörda informationen finns tillgänglig på bola- gets webbplats i form av fråga och svar.

Artikel 10

Röstning med fullmakt

1.Alla aktieägare skall ha rätt att utse vilken fysisk eller juridisk person som helst till fullmaktsinnehavare, så att denne person kan närvara och rösta vid en bolagsstämma på aktie- ägarens vägnar. Fullmaktsinnehavaren skall ha samma rättighe- ter att yttra sig och ställa frågor vid bolagsstämman som den företrädda aktieägaren skulle ha.

Bortsett från kravet att fullmaktsinnehavaren skall ha rättskapa- citet skall medlemsstaterna upphäva alla rättsliga bestämmelser som begränsar eller tillåter bolag att begränsa personers rätt att utses till fullmaktsinnehavare.

2.Medlemsstaterna får begränsa en fullmaktsinnehavares full- makt till att gälla en enda stämma eller de stämmor som hålls under en viss period.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13.5 får med- lemsstaterna begränsa det antal personer som en aktieägare får utse till fullmaktsinnehavare i samband med en viss bolags- stämma. Om en aktieägare innehar aktier i ett bolag på mer än ett värdepapperskonto, skall denna begränsning dock inte hindra aktieägaren från att utse en separat fullmaktsinnehavare för aktierna på varje värdepapperskonto i samband med en viss bolagsstämma. Detta påverkar inte bestämmelser i tillämplig lag om förbud mot att rösta olika för aktier som innehas av en och samma aktieägare.

636

Ds 2018:15

Bilaga 2

14.7.2007	SV	Europeiska unionens officiella tidning	L 184/23

3.Bortsett från de begränsningar som uttryckligen tillåts i första och andra stycket, skall medlemsstaterna inte begränsa eller tillåta bolagen att begränsa aktieägarnas utnyttjande av sina rättigheter genom fullmaktsinnehavare av andra skäl än för att hantera potentiella intressekonflikter mellan fullmaktsin- nehavaren och den aktieägare i vars intresse fullmaktsinnehava- ren skall agera, varvid medlemsstaterna inte skall föreskriva några andra krav än följande:

a)Medlemsstaterna får föreskriva att fullmaktsinnehavaren skall offentliggöra vissa specifika sakförhållanden som kan vara relevanta för aktieägarnas bedömning av risken för att full- maktsinnehavaren skulle kunna tillvarata några andra intres- sen än aktieägarens.

b)Medlemsstaterna får begränsa eller utesluta utövandet av ak- tieägarrättigheter via fullmaktsinnehavare utan särskilda röst- ningsinstruktioner för varje beslut i vilket fullmaktsinnehava- ren skall rösta på aktieägarens vägnar.

c)Medlemsstaterna får begränsa eller utesluta överföring av fullmakten till en annan person, men detta skall inte hindra fullmaktsinnehavare som är juridiska personer från att utöva de befogenheter som har erhållits genom någon medlem av dess förvaltnings- eller ledningsorgan eller någon av dess anställda.

En intressekonflikt enligt denna punkt kan särskilt föreligga, om fullmaktsinnehavaren

i)är majoritetsaktieägare i bolaget eller utgörs av en annan enhet som kontrolleras av en sådan aktieägare,

ii)är medlem av ett förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan som tillhör bolaget, en majoritetsaktieägare eller en sådan kontrollerad enhet som avses i led i,

iii)är anställd eller revisor i bolaget eller i en majoritetsaktie- ägare eller i en sådan kontrollerad enhet som avses i led i,

iv)har en familjerelation till någon av de fysiska personer som avses i leden i–iii.

4.Fullmaktsinnehavaren skall rösta i enlighet med instruktio- nerna från den aktieägare som har utsett honom.

Medlemsstaterna får begära att fullmaktsinnehavare bevarar röst- ningsinstruktionerna under en fastställd minimitid och på be- gäran bekräftar att röstningsinstruktionerna följts.

5.En person som agerar som fullmaktsinnehavare får ha fullmakt från fler än en aktieägare utan begränsningar av det

antal aktieägare som han eller hon företräder. Om en fullmakt- shavare har fullmakt från flera aktieägare skall tillämplig lag göra det möjligt för honom att avge olika röster för olika aktie- ägare.

Artikel 11

Formella krav för utseende av fullmaktsinnehavare och

underrättelse

1.Medlemsstaterna skall tillåta aktieägare att utse fullmakts- innehavare på elektronisk väg. Medlemsstaterna skall dessutom tillåta bolag att godta underrättelse på elektronisk väg om vem som utsetts och se till att varje bolag erbjuder sina aktieägare minst en effektiv metod att lämna underrättelsen på elektronisk väg.

2.Medlemsstaterna skall se till att fullmaktsinnehavare endast får utses, och bolagen underrättas om detta, skriftligen. Utöver detta grundläggande formella krav får utseende av fullmaktsin- nehavare, underrättelse om detta till bolaget och utfärdande av eventuella röstningsinstruktioner till fullmaktsinnehavaren en- dast underställas de formella krav som är nödvändiga för att säkerställa identifieringen av aktieägaren och fullmaktsinnehava- ren eller för att säkerställa möjligheten att kontrollera innehållet i röstningsinstruktionerna, och detta bara i den mån de står i proportion till dessa syften.

3.Bestämmelserna i denna artikel skall i tillämpliga delar även tillämpas på återkallelse av utseende av en fullmaktsinne- havare.

Artikel 12

Röstning per brev

Medlemsstaterna skall tillåta bolag att erbjuda sina aktieägare möjlighet att rösta per brev före bolagsstämman. Röstning per brev får underställas enbart de krav och begränsningar som är nödvändiga för att säkerställa identifiering av aktieägarna och enbart om de står i proportion till detta syfte.

Artikel 13

Undanröjande av vissa hinder för faktiskt utnyttjande av

rösträtt

1.Denna artikel är tillämplig när en fysisk eller juridisk per- son som är erkänd som aktieägare enligt tillämplig lag handlar på någon annan fysisk eller juridisk persons vägnar (”klienten”) i ett ärende.

2.Om det enligt tillämplig lag föreskrivs krav på offentlighet som en förutsättning för att en sådan aktieägare som avses i punkt 1 skall kunna utöva sin rösträtt, får dessa krav inte om- fatta mer än en förteckning som upplyser bolaget om varje klients identitet och det antal aktier för vilka röstning sker på dennes vägnar.

637

Bilaga 2

Ds 2018:15

L 184/24	SV	Europeiska unionens officiella tidning	14.7.2007

3.Om det i tillämplig lag fastställs formella krav för bemyn- digande av en sådan aktieägare som avses i punkt 1 att utnyttja rösträtter eller för röstningsinstruktioner, får dessa formella krav inte gå utöver vad som är nödvändigt för att säkerställa identi- fieringen av klienten eller möjligheten att kontrollera innehållet i röstningsinstruktionerna och vad som står i proportion till dessa syften.

4.Sådana aktieägare som avses i punkt 1 skall för vissa aktier få rösta annorlunda än för de övriga aktierna.

5.Om det enligt tillämplig lag finns en gräns för hur många personer en aktieägare får utse till fullmaktsinnehavare enligt artikel 10.2, får denna begränsning inte hindra en sådan aktie- ägare som avses i punkt 1 i denna artikel från att ge en fullmakt till var och en av sina klienter eller till en tredje part som utses av en klient.

Artikel 14

Röstningsresultat

1.För varje beslut skall bolaget åtminstone fastställa det antal aktier för vilka giltiga röster har avlagts, den andel av aktie- kapitalet som dessa röster utgör, det totala antalet avlagda gil- tiga röster samt antalet röster för och emot varje beslut och i förekommande fall antalet nedlagda röster.

Medlemsstaterna får dock föreskriva eller tillåta företagen att bestämma att det, om ingen aktieägare begär fullständig redovis- ning av röstningen, skall vara tillräckligt att fastställa röstnings- resultatet endast i den omfattning som behövs för att säkerställa att erforderlig majoritet nås för varje beslut.

2.Inom en tidsperiod som skall fastställas i tillämplig lag- stiftning och som inte får överstiga 15 dagar efter bolagsstäm- man skall bolaget på sin webbplats offentliggöra röstningsresul- taten, fastställda i enlighet med punkt 1.

KAPITEL III

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 15

Införlivande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författ- ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 3 augusti 2009. De skall genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

Trots vad som sägs i första stycket, skall de medlemsstater i vilka det den 1 juli 2006 fanns gällande nationella bestämmel- ser som begränsar eller förbjuder att en fullmaktshavare utses i det fall som avses i artikel 10.3 andra stycket led ii sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 10.3 vad gäller en sådan begränsning eller ett sådant förbud senast den 3 augusti 2012.

Medlemsstaterna skall genast meddela kommissionen det antal dagar som fastställs i enlighet med artiklarna 6.3 och 7.3 samt eventuella senare ändringar av detta antal, och kommissionen skall offentliggöra denna information i Europeiska unionens officiella tidning.

När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i första stycket skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje med- lemsstat själv utfärda.

Artikel 16

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 17

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 11 juli 2007.

3.Denna artikel skall inte påverka tillämpningen av rättsliga bestämmelser som medlemsstaterna har antagit eller kan anta avseende de formaliteter som krävs för att ett beslut skall bli giltigt eller avseende möjligheten att i efterhand på rättslig väg invända mot röstningsresultaten.

På Europaparlamentets vägnar	På rådets vägnar
H.-G. PÖTTERING	M. LOBO ANTUNES
Ordförande	Ordförande

638

Ds 2018:15	Bilaga 4
Utdrag
Protokoll	§ 7
2018-01-09
Ju2018/00370/LP
Justitiedepartementet

Ändrade EU-regler om aktieägares rättigheter – tilläggsuppdrag (Ju 2017:F)

I beslut den 18 april 2017 uppdrog Regeringskansliet åt Rolf Skog och Lars Gavelin att biträda Justitiedepartementet med att utreda vissa frågor om anpassningen av svensk rätt till de nya EU-reglerna om aktieägares rättigheter (Ju 2017:F). I uppdraget ingår även att i mån av tid ta upp andra närliggande frågor som aktualiseras under utredningsarbetet.

Justitiedepartementet har fått in tre olika skrivelser av Bolagsverket i vilka det hemställs om 1) en översyn av 8 kap. 13 § aktiebolagslagen (2005:551) avseende tidpunkten för när ändringar i en styrelses sammansättning har verkan, 2) ändring av aktiebolagslagen och aktiebolagsförordningen (2005:559) avseende möjligheten för publika aktiebolag att använda bank- intyg vid emissioner och 3) en ny bestämmelse i 27 kap. aktiebolagslagen innebärande att Bolagsverket får möjlighet att avregistrera en postadress eller e-postadress som inte är riktig.

Regeringskansliet överlämnar angivna skrivelser till utredarna Rolf Skog och Lars Gavelin att, inom ramen för uppdraget om ändrade EU-regler om aktie- ägares rättigheter (Ju 2017:F), lämna förslag till de författningsändringar som skrivelserna kan föranleda.

Uppdraget ska fortsatt redovisas senast den 30 april 2018.

Telefonväxel: 08-405 10 00	Postadress: 103 33 Stockholm
Fax: 08-20 27 34	Besöksadress: Rosenbad 4
Webb: www.regeringen.se	E-post: ju.registrator@regeringskansliet.se

645

Ds 2018:15

Bilaga 5

Referensgrupp

Nedan följer en sammanställning av de personer som deltagit vid de två senaste mötena med referensgruppen.

Lars Afrell	Svenska Fondhandlarföreningen
Åsa Arffman	Svenska Bankföreningen
Oscar Bergman	Nordic Investor Services
Johanna Bergqvist	Finansinspektionen
Lina Berwick	Finansinspektionen
Ramsay Brufer	Alecta
Ossian Ekdahl	Första AP-fonden
Isabella de Feudis	Swedish Private Equity & Venture
	Capital Association
Mats Gunnarsson	Euroclear Sweden
Petra Hedengran	Investor AB
Elisabeth Helmenius	Euroclear Sweden
Björn Kristiansson	Kollegiet för svensk bolagsstyrning
Anna Larris	Fondbolagens förening
Maria Larsson	Telefonaktiebolaget L M Ericsson
Erik Sjöman	Advokatfirman Vinge
Jonas Söderberg	Svensk Försäkring
Sten Tärnbro	Swedish Private Equity & Venture
	Capital Association
Anne Wigart	Svenskt Näringsliv

647

Ds 2018:15

Bilaga 6

Jämförelsetabell: Aktieägarrättighets- direktivet/Lagförslag

Ändringsdirektivet

Artikel 1.2 led b

Artikel 1.6 led c

Artikel 2 led d

Artikel 2 led e ii

Artikel 2 led g

Artikel 2 led h

Artikel 2 led i

Artikel 2 led j

Artikel 3a.1

Artikel 3a.2

Artikel 3a.3 första stycket

Artikel 3a.3 andra stycket

Artikel 3a.3 tredje stycket

Artikel 3a.4

Artikel 3a.5

Artikel 3a.6

Artikel 3b.1 led a

Artikel 3b.1 led b

Lagförslag

2 § första stycket lagen om röstningsrådgivare

2 § andra stycket lagen om röstningsrådgivare

1 kap. 3 § kontoföringslagen

9 a § tryggandelagen

1 § lagen om röstningsrådgivare

8 a kap. 5 § ABL

8 kap. 51 § ABL

3 kap. 12 § och 3 a kap. 2 § kontoföringslagen

3 kap. 12 och 18 §§ samt 3 a kap. 1–3 §§ kontoföringslagen

3 kap. 12 b § och 3 a kap. 5 § kontoföringslagen

5 kap. 4 § kontoföringslagen

3 kap. 12 a § och 3 a kap. 4 § kontoföringslagen

3 kap. 14 § första stycket och 18 § samt 3 a kap. 6 och 12 §§ kontoföringslagen Alternativ som ej genomförts

649

Bilaga 6

Ds 2018:15

Artikel 3b.2	7 kap. 56 d § ABL
Artikel 3b.3	3 kap. 14 § andra stycket och
	18 § samt 3 a kap. 6 och 12 §§
	kontoföringslagen
Artikel 3b.4	3 kap. 15 och 18 §§ samt 3 a kap.
	7 och 12 §§ kontoföringslagen
Artikel 3b.5	3 kap. 14 § andra stycket och 15
	och 18 §§ samt 3 a kap. 6, 7 och
	12 §§ kontoföringslagen
Artikel 3c.1 led a	3 kap. 16 och 18 §§ samt 3 a kap.
	8 och 12 §§ kontoföringslagen
	samt 5 kap. 15 § ABL
Artikel 3c.1 led b	Alternativ som ej genomförts
Artikel 3c.2 första stycket	7 kap. 4 a och 4 b §§ ABL
Artikel 3c.2 andra stycket	7 kap. 68 § fjärde stycket ABL
Artikel 3c.2 tredje stycket	3 a kap. 8 och 12 §§ konto-
	föringslagen
Artikel 3d.1	3 kap. 17 och 18 §§ samt 3 a kap.
	10 § kontoföringslagen
Artikel 3d.2	3 kap. 17 och 18 §§ samt 3 a kap.
	10 § kontoföringslagen
Artikel 3e	3 kap. 17 § och 3 a kap. 9 §
	kontoföringslagen
Artikel 3g.1 led a	10 e § tryggandelagen, 2 kap.
	17 h § LVF, 8 kap. 20 a § LVM,
	6 kap. 13 a § FRL och 8 kap.
	27 a § LAIF
Artikel 3g.1 led b	10 f § tryggandelagen, 2 kap.
	17 i § LVF, 8 kap. 20 b § LVM,
	6 kap. 13 b § FRL och 8 kap.
	27 b § LAIF
Artikel 3g.2 första stycket	10 g § första stycket tryggande-
	lagen, 2 kap. 17 j § LVF, 8 kap.
	20 c § LVM, 6 kap. 13 c § första

650

Ds 2018:15

Artikel 3g.2 andra stycket

Artikel 3g.3

Artikel 3h.1

Artikel 3h.2 första stycket

Artikel 3h.2 andra stycket

Artikel 3h.3 första stycket Artikel 3h.3 andra stycket Artikel 3i.1

Artikel 3i.2 första stycket

Artikel 3i.2 andra stycket

Artikel 3i.3

Artikel 3j.1 första stycket Artikel 3j.1 andra stycket Artikel 3j.1 tredje stycket

Bilaga 6

stycket FRL och 8 kap. 27 c §

LAIF

10 g § andra stycket tryggande- lagen och 6 kap. 13 c § andra stycket FRL

8 kap. 12 a § LVM och 15 kap.

2 § första stycket 6 LAIF

10 h § tryggandelagen och

16 kap. 2 a § FRL

10 i § första, andra och fjärde styckena tryggandelagen samt 16 kap. 2 b § första och andra styckena FRL

10i § tredje stycket tryggande- lagen och 16 kap. 2 b § tredje stycket FRL

10j § tryggandelagen och

16kap. 2 c § första stycket FRL

16kap. 2 c § andra stycket FRL

7 kap. 3 § LVF, 9 kap. 29 a § LVM och 3 kap. 2 § tredje stycket LAIF

7 kap. 3 § LVF, 9 kap. 29 b § första stycket LVM och 3 kap. 2 § tredje stycket LAIF

7 kap. 3 § LVF, 9 kap. 29 b § andra stycket LVM och 3 kap. 2

§tredje stycket LAIF Alternativ som ej genomförts

3 § första stycket lagen om röstningsrådgivare

3 § andra stycket lagen om röst- ningsrådgivare

651

Bilaga 6

Artikel 3j.2 första stycket

Artikel 3j.2 andra stycket

Artikel 3j.3

Artikel. 3j.4

Artikel 9a.1

Artikel 9a.2 första stycket

Artikel 9a.2 andra stycket

Artikel 9a.2 tredje stycket

Artikel 9a.3

Artikel 9a.4 första stycket

Artikel 9a.4 andra stycket

Artikel 9a.5

Artikel 9a.6 första stycket

Artikel 9a.6 andra stycket

Artikel 9a.6 tredje stycket

Artikel 9a.6 fjärde stycket

Artikel 9a.6 femte stycket

Artikel 9a.6 sjätte stycket

Artikel 9a.7

Artikel 9b.1 första stycket

Artikel 9b.1 andra stycket

Artikel 9b.2

Artikel 9b.3 första stycket

Artikel 9b.3 andra stycket

Artikel 9b.4 första stycket

Ds 2018:15

5 § första och tredje styckena lagen om röstningsrådgivare

5 § andra stycket lagen om röst- ningsrådgivare

4 § lagen om röstningsrådgivare

2 § första stycket lagen om röstningsrådgivare

7 kap. 61 § första stycket och

8 kap. 51 § första stycket ABL

7 kap. 61 § första stycket ABL

7 kap. 61 § andra stycket ABL

7 kap. 61 § andra stycket ABL Alternativ som ej genomförts

8 kap. 53 § första stycket ABL

8 kap. 53 § andra stycket ABL

7 kap. 61 § första och tredje styckena samt 8 kap. 51 § första stycket ABL

8 kap. 51 § första stycket och

52 § första stycket ABL

8 kap. 52 § andra stycket ABL

8 kap. 52 § tredje stycket ABL

8 kap. 52 § fjärde stycket ABL

8 kap. 52 § femte stycket ABL

8 kap. 52 § sjätte stycket ABL

7 kap. 62 a § första stycket 1

ABL

7 kap. 56 b § och 8 kap. 53 a § första stycket ABL

8 kap. 53 b § första stycket ABL

8 kap. 53 a § andra stycket ABL

8 kap. 53 a § andra stycket och

53 b § första stycket ABL

7 kap. 62 a § första stycket 2 och andra stycket ABL

7 kap. 62 § och 8 kap. 53 b § andra stycket ABL

652

Ds 2018:15

Bilaga 6

Artikel 9b.5 första stycket	7 kap. 62 a § första stycket 2
	och andra stycket samt 8 kap.
	54 § ABL
Artikel 9b.5 andra stycket	8 kap. 53 a § första stycket ABL
Artikel 9c.1 första stycket	8 a kap. 4 § första stycket ABL
Artikel 9c.1 andra stycket	8 a kap. 4 § första stycket ABL
Artikel 9c.1 tredje stycket	Alternativ som ej genomförts
Artikel 9c.2	8 a kap. 7 § andra och tredje
	styckena ABL
Artikel 9c.3	Alternativ som ej genomförts
	jfr dock 8 a kap. 7 § andra och
	tredje styckena ABL
Artikel 9c.4 första stycket	8 a kap. 7 § första stycket ABL
Artikel 9c.4 andra stycket	Alternativ som ej genomförts
Artikel 9c.4 tredje stycket	8 a kap. 8 § ABL
Artikel 9c.4 fjärde stycket	Alternativ som ej genomförts
Artikel 9c.5 första stycket	8 a kap. 3 och 6 §§ ABL
Artikel 9c.5 andra stycket	Alternativ som ej genomförts
Artikel 9c.6	8 a kap. 2 § ABL
Artikel 9c.7 (delvis)	8 a kap. 9 § ABL
Artikel 9c.8	8 a kap. 4 § andra stycket ABL
Artikel 14b	6–9 §§ lagen om röstningsråd-
	givare, 34 § tryggandelagen

653

Bilaga 7

Ds 2018:15

Jämförelsetabell: Lagförslag/Aktieägar- rättighetsdirektivet

Lagen om röstningsrådgivare

1	§	Artikel 2 led g
2	§ första stycket	Artikel 1.2 led b och 3j.4
2	§ andra stycket	Artikel 1.6 led c
3	§ första stycket	Artikel 3j.1 första och andra
		styckena (delvis)
3	§ andra stycket	Artikel 3j.1 tredje stycket
4	§	Artikel 3j.3
5	§ första stycket	Artikel 3j.2 första stycket
5	§ andra stycket	Artikel 3j.2 andra stycket
5	§ tredje stycket	Artikel 3j.2 första stycket
6	§	Artikel 14b
7	§	Artikel 14b
8	§ första stycket	Artikel 14b
8	§ andra stycket	Artikel 14b
8	§ tredje stycket	Artikel 14b
9	§	Artikel 14b

Lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

9 a §	Artikel 2 led e ii
10 e §	Artikel 3g.1 led a
10 f §	Artikel 3g.1 led b
10 g § första stycket	Artikel 3g.2 första stycket
10 g § andra stycket	Artikel 3g.2 andra stycket
10 h §	Artikel 3h.1
10 i § första stycket	Artikel 3h.2 första stycket
10 i § andra stycket	Artikel 3h.2 första stycket
10 i § tredje stycket	Artikel 3h.2 andra stycket
10 i § fjärde stycket	Artikel 3h.2 första stycket
10 j §	Artikel 3h.3 första stycket

Lagen om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument

1 kap. 3 §

Artikel 2 led d

654

Ds 2018:15

Bilaga 7

3 kap. 12 §	Artikel 2 led j och 3a.1–3
3 kap. 12 a §	Artikel 3a.6
3 kap. 12 b §	Artikel 3a.4
3 kap. 14 § första stycket	Artikel 3b.1 led a
3 kap. 14 § andra stycket	Artikel 3b.3 och 3b.5
3 kap. 15 §	Artikel 3b.4 och 5
3 kap. 16 §	Artikel 3c.1 led a
3 kap. 17 §	Artikel 3e
3 kap. 18 §	Artikel 3d.1 och 2
3 kap. 19 §	Artikel 3a.8, 3b.6, 3c.3 och 3d
3 a kap. 1 §	Artikel 3a.1–3
3 a kap. 2 §	Artikel 2 led j och artikel 3a.1–
	3
3 a kap. 3 §	Artikel 3a.1–3
3 a kap. 4 §	Artikel 3a.6
3 a kap. 5 §	Artikel 3a.4
3 a kap. 6 §	Artikel 3b.1, 3b.3 och 3b.5
3 a kap. 7 §	Artikel 3b.4 och 5
3 a kap. 8 §	Artikel 3c.1 led a
3 a kap. 9 §	Artikel 3e
3 a kap. 10 §	Artikel 3d
3 a kap. 11 §	Artikel 3a.8, 3b.6, 3c.3 och 3d
5 kap. 4 §	Artikel 3a.5

Lagen om värdepappersfonder

2 kap. 17 h §	Artikel 3g.1 led a
2 kap. 17 i §	Artikel 3g.1 led b
2 kap. 17 j §	Artikel 3g.2 första stycket
7 kap. 3 §	Artikel 3.i
Aktiebolagslagen
5 kap. 15 §	Artikel 3c.1 led a
7 kap. 4 a §	Artikel 3c.2 första stycket

655

Bilaga 7

Ds 2018:15

7 kap. 4 b §	Artikel 3c.2 första stycket
7 kap. 56 b §	Artikel 9b.1 första stycket (del-
	vis)
7 kap. 56 d §	Artikel 3b.2
7 kap. 61 § första stycket	Artikel 9a.1 och 9a.2 första
	stycket samt 9a.5
7 kap. 61 § andra stycket	Artikel 9a.2 andra och tredje
	styckena
7 kap. 61 § tredje stycket	Artikel 9a.5
7 kap. 62 §	Artikel 9b.4 första stycket
7 kap. 62 a § första stycket 1	Artikel 9a.7
7 kap. 62 a § första stycket 2	Artikel 9b.3 andra stycket och
	artikel 9b.5 första stycket
7 kap. 62 a § andra stycket	Artikel 9b.3 andra stycket
7 kap. 68 § fjärde stycket	Artikel 3c.2 andra stycket
8 kap. 51 § första stycket	Artikel 2 led i och artikel 9a.1
8 kap. 51 § andra stycket	Artikel 9a.6
8 kap. 52 § första stycket	Artikel 9a.6 första stycket
8 kap. 52 § andra stycket	Artikel 9a.6 andra stycket
8 kap. 52 § tredje stycket	Artikel 9a.6 tredje stycket
8 kap. 52 § fjärde stycket	Artikel 9a.6 fjärde stycket
8 kap. 52 § femte stycket	Artikel 9a.6 femte stycket
8 kap. 52 § sjätte stycket	Artikel 9a.6 sjätte stycket
8 kap. 53 § första stycket	Artikel 9a.4 första stycket
8 kap. 53 § andra stycket	Artikel 9a.4 andra stycket
8 kap. 53 a § första stycket	Artikel 9b.1 första stycket och
	9b.5 andra stycket
8 kap. 53 a § andra stycket	Artikel 9b.2 och 9b.3 första
	stycket
8 kap. 53 b § första stycket	Artikel 9b.1 andra stycket och
	9b.3 första stycket
8 kap. 53 b § andra stycket	Artikel 9b.4 första stycket
8 kap. 54 §	Artikel 9b.5 första stycket

656

Ds 2018:15

Bilaga 7

8 a kap. 1 §		Artikel 9c
8 a kap. 2 §		Artikel 9c.6
8 a kap. 3 §		Artikel 9c.5 första stycket
8 a kap. 4 § första stycket		Artikel 9c.1 första och andra
		styckena
8 a kap. 4 § andra stycket		Artikel 9c.8
8 a kap. 5 §		Artikel 2 led h
8 a kap. 6 §		Artikel 9c.5 första stycket
8 a kap. 7 § första stycket		Artikel 9c.4 första stycket
8 a kap. 7	§ andra stycket	Artikel 9c.2
8 a kap. 7	§ tredje stycket	Artikel 9c.2
8 a kap. 8	§	Artikel 9c.4 tredje stycket
8 a kap. 9	§	Artikel 9c.7 (delvis)

Lagen om värdepappersmarknaden

8 kap. 12 a §	Artikel 3g.3
8 kap. 20 a §	Artikel 3g.1 led a
8 kap. 20 b §	Artikel 3g.1 led b
8 kap. 20 c §	Artikel 3g.2 första stycket
9 kap. 29 a §	Artikel 3i.1
9 kap. 29 b §	Artikel 3i.2
Försäkringsrörelselagen
6 kap. 13 a §	Artikel 3g.1 led a
6 kap. 13 b §	Artikel 3g.1 led b
6 kap. 13 c § första stycket	Artikel 3g.2 första stycket
6 kap. 13 c § andra stycket	Artikel 3g.2 andra stycket
16 kap. 2 a §	Artikel 3h.1
16 kap. 2 b § första stycket	Artikel 3h.2 första stycket
16 kap. 2 b § andra stycket	Artikel 3h.2 andra stycket
16 kap. 2 c § första stycket	Artikel 3h.3 första stycket
16 kap. 2 c § andra stycket	Artikel 3h.3 andra stycket

Lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder

3 kap. 2 §

Artikel 3i

657

med motsvarande utländska till-	med motsvarande utländska till-
synsmyndigheter i den utsträck-	synsmyndigheter i den utsträck-
ning som följer av Sveriges med-	ning som följer av Sveriges med-
lemskap i Europeiska unionen.	lemskap i Europeiska unionen.

Förord.................................................................................		1
Vissa förkortningar .............................................................		11
Sammanfattning ................................................................		15
1	Författningsförslag.....................................................	25
1.1	Förslag till lag (2019:000) om röstningsrådgivare ................	25

1.10	Förslag till förordning om ändring i
	aktiebolagsförordningen (2005:559) ...................................	114
2	Uppdraget och dess genomförande ............................	117
2.1	Bakgrund ...............................................................................	117
2.2	Uppdragets innehåll .............................................................	118
2.3	Uppdragets genomförande ..................................................	119
3	Bolagsstyrning och aktieägares rättigheter ..................	121
3.1	Aktieägarrättighetsdirektivet...............................................	121

	aktieägarrättighetsdirektivet ................................................	122
3.3	Direktivet om ändring i aktieägarrättighetsdirektivet........	127
3.4	Promemorians disposition ...................................................	129
4	Vissa inledande överväganden ...................................	131
4.1	Direktivets räckvidd .............................................................	131
4.2	Begreppen ”säte” och ”bolagsrättslig hemvist” ..................	134

	aktiebolag ..............................................................................		136
5	Identifiering av aktieägare m.m. ................................		141
5.1	Inledning ...............................................................................		141
5.2	Identifiering av aktieägare....................................................		142
	5.2.1	Ändringsdirektivet ................................................	142
	5.2.2	Gällande rätt ..........................................................	144
	5.2.3	Problembeskrivning ..............................................	150
	5.2.4	Begreppen intermediär, intermediär inom
		EES, intermediär från tredjeland och svensk
		annan intermediär..................................................	152

	avseenden ...............................................................	169
5.3 Överföring av information ...................................................		177
5.3.1	Ändringsdirektivet ................................................	177
5.3.2	Gällande rätt ..........................................................	178

	information från aktieägare...................................	188
5.4 Underlätta utövandet av aktieägarrättigheter .....................		191
5.4.1	Ändringsdirektivet ................................................	191
5.4.2	Gällande rätt ..........................................................	192

		utövande av rättigheter..........................................	199
5.5	Intermediär från tredjeland ..................................................		201
5.6	Möjlighet att ta ut avgifter....................................................		205
	5.6.1	Ändringsdirektivet ................................................	205
	5.6.2	Avgifterna ska vara icke-diskriminerande............	206

	kontoföring av finansiella instrument .................................		208
5.8	Sanktioner..............................................................................		209
6	Genomlysning av institutionella investerare och
	kapitalförvaltare ......................................................		213
6.1	Inledning................................................................................		213
6.2	Principer för aktieägarengagemang......................................		214
	6.2.1	Ändringsdirektivet ................................................	214
	6.2.2	Gällande rätt ..........................................................	216

	aktieägarengagemang.............................................	227
6.2.4	Skyldighet att lämna en årlig redogörelse ............	238

överenskommelser med kapitalförvaltare ...........................		248
6.3.1	Ändringsdirektivet ................................................	248
6.3.2	Gällande rätt ..........................................................	250
6.3.3	Redovisning av aktieinvesteringsstrategi .............	256
6.3.4	Arrangemang med kapitalförvaltare.....................	259

		verksamhetsrapport...............................................	266
6.4	Vissa tjänstepensionsföretag och tjänstepensionskassor ...		268
6.5	Genomlysning av kapitalförvaltare......................................		270
	6.5.1	Ändringsdirektivet ................................................	270
	6.5.2	Gällande rätt ..........................................................	272

		allmänheten............................................................	288
6.6	Sanktioner .............................................................................		290
7	Genomlysning av röstningsrådgivare...........................		295
7.1	Inledning ...............................................................................		295
7.2	Ändringsdirektivet ...............................................................		296
7.3	Gällande rätt .........................................................................		298
7.4	En ny lag om röstningsrådgivare .........................................		300
7.5	Antagandet av en uppförandekod .......................................		305
7.6	Tillsyn över röstningsrådgivarnas verksamhet....................		311
8	Aktieägares inflytande över ersättningar .....................		319
8.1	Inledning ...............................................................................		319
8.2	Riktlinjer för ersättning till ledande befattningshavare .....		320
	8.2.1	Ändringsdirektivet ................................................	320
	8.2.2	Gällande rätt ..........................................................	323

	ersättning till ledande befattningshavare..............	326
8.2.4	Det bör införas nya bestämmelser om
	riktlinjernas innehåll..............................................	338
8.3 Skyldigheten att utarbeta en ersättningsrapport.................		347
8.3.1	Ändringsdirektivet ................................................	347
8.3.2	Gällande rätt ..........................................................	350

		ersättningsrapport .................................................	351
	8.3.4	Ersättningsrapportens innehåll.............................	362
8.4	Sanktioner..............................................................................		367
9	Väsentlig transaktion med närstående part .................		369
9.1	Inledning................................................................................		369
9.2	Ändringsdirektivet................................................................		369
9.3	Gällande rätt ..........................................................................		374

	närståendetransaktioner ........................................	379
9.3.4	En internationell utblick .......................................	380
9.4 En ny reglering av väsentliga transaktioner.........................		382

	värde .......................................................................	382
9.4.2	Definitionen av närstående part ...........................	388

		stämman .................................................................	391
	9.4.4	Vissa transaktioner ska vara undantagna..............	397
	9.4.5	Transaktioner som sker med dotterbolag ............	402
	9.4.6	Nuvarande sanktionsmöjligheter är tillräckliga...	407
10	Ändring av Leo-reglerna ...........................................		409
10.1	Inledning................................................................................		409

10.2	De nuvarande Leo-reglerna..................................................		409
10.3	Tidigare förslag till ändringar av Leo-reglerna....................		413
10.4	Det har framförts kritik mot Leo-reglerna .........................		415
10.5	Det bör ske vissa ändringar av Leo-reglerna.......................		418
11	Anmälan om förändring i bolagsstyrelse m.m. .............		425
11.1	Inledning ...............................................................................		425
11.2	Anmälan om förändring i en bolagsstyrelse .......................		425
	11.2.1 För giltighet krävs anmälan till Bolagsverket ......		426
	11.2.2 Det bör inte göras någon ändring i gällande
		rätt..........................................................................	430
11.3	Styrkande av betalning i publika aktiebolag........................		433
	11.3.1 I dag krävs ett intyg från revisor ..........................		434
	11.3.2 Bestämmelserna i 1975 års aktiebolagslag ...........		435
	11.3.3 Betalning ska kunna styrkas med intyg från
		kreditinstitut..........................................................	438
11.4	Felaktig adressuppgift i aktiebolagsregistret ......................		441
	11.4.1	Aktiebolagsregistret..............................................	442
	11.4.2 Det bör finnas rätt att avregistrera felaktiga
		uppgifter ................................................................	442
11.5	Aktieägares initiativrätt........................................................		448
	11.5.1 I dag råder en i det närmaste oinskränkt
		initiativrätt .............................................................	448
	11.5.2 Det är vanligt med begränsningar av
		initiativrätten i andra länders rättssystem............	449
	11.5.3 En modernisering av initiativrätten i publika
		aktiebolag...............................................................	450
11.6	Verkställande direktörs firmateckningsrätt m.m................		458
11.7	Reglerna om avstämningsdag...............................................		460
	11.7.1	Avstämningsdagens funktion...............................	460
	11.7.2	Förvaltarregistrerade aktier ..................................	461
	11.7.3 Den nuvarande ordningen kan leda till
		diskrepanser...........................................................	462
	11.7.4 Reglerna bör inte ändras för närvarande..............		465

12	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...............	469
13	Konsekvenser av förslagen........................................	477
13.1	Förslagens syfte och alternativa lösningar...........................	477
13.2	Konsekvenser för intermediärer...........................................	478
13.3	Konsekvenser för institutionella investerare och
	kapitalförvaltare ....................................................................	480
13.4	Konsekvenser för röstningsrådgivare ..................................	483
13.5	Konsekvenser för aktiebolag ................................................	483
	13.5.1 Ersättning till ledande befattningshavare.............	483
	13.5.2 Väsentlig transaktion med närstående part..........	485
	13.5.3 Övriga bolagsrättsliga frågor ................................	485
13.6	Konsekvenser för det allmänna ............................................	487

14	Författningskommentar ............................................	489
14.1	Förslaget till lag om röstningsrådgivare ..............................	489
14.2	Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om
	tryggande av pensionsutfästelse m.m. .................................	497
14.3	Förslaget till lag om ändring i årsredovisningslagen
	(1995:1554)............................................................................	509
14.4	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1479) om
	värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella
	instrument .............................................................................	511
14.5	Förslaget till lag om ändring i lagen (2004:46) om
	värdepappersfonder...............................................................	528
14.6	Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
	(2005:551)..............................................................................	531
14.7	Förslaget till lag om ändring i lagen (2007:528) om
	värdepappersmarknaden .......................................................	591
14.8	Förslaget till lag om ändring i försäkringsrörelselagen
	(2010:2043)............................................................................	596

bolagets	adress	med stöd av
27 kap.	6 a §	aktiebolagslagen
(2005:551).

avses i 15 kap. 44 § aktiebolags-	15 kap. 44 § aktiebolagslagen ges
lagen ges in.	in.

8 kap. 27 a §	Artikel 3g.1 led a
8 kap. 27 b §	Artikel 3g.1 led b
8 kap. 27 c §	Artikel 3g.2 första stycket
15 kap. 2 § första stycket 6	Artikel 3g.3