av Markus Wiechel (SD)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Kunskap om kost och näringslära kan bidra till ett bättre och hälsosammare liv, då allt vi stoppar i oss har betydelse för kroppens möjlighet att förebygga eller läka infektioner och sjukdomar. Av den anledningen väljer många, inte minst sjuka, att anpassa sina inköp efter rekommendationer och vetenskaplig forskning. Därför finns också innehållsförteckningar som gör att vi som konsumenter får möjligheten att se vilka ämnen som finns i de varor vi köper. Det finns dock problem med falsk marknadsföring, som gör att även medvetna konsumenter riskerar att köpa fel produkter.
Ett exempel på en sådan vara är kanel, som ur flera synvinklar anses vara hälsosamt. Kanel har i tusentals år använts i olika huskurer, och dess verkan har dessutom bekräftats av modern vetenskap. Kanel är full av antioxidanter, är antiinflammatorisk och har antidiabetiska krafter. Den förbättrar även insulinkänslighet, bekämpar svamp- och bakterieinfektioner, minskar nedbrytande sjukdomar och skyddar mot cancer.
Det finns dock två sorters kanel. Kassiakanel, som är dagligvaruhandelns vanligaste, är en billigare och besläktad variant av äkta kanel (ceylonkanel). Kassiakanel har inte alls samma egenskaper som ceylonkanel och innehåller dessutom stora mängder av det giftiga ämnet kumarin, som är levertoxiskt. Den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) har fastställt att det dagliga intaget av kumarin bör vara högst 0,1 milligram per kilo kroppsvikt och dygn. Samtidigt innehåller den malda kassiakanelen i Sverige kumarinhalter kring två till tre milligram per gram.
Exempelvis kan föräldrar ovetandes ge sina barn alldeles för stora mängder av något som man trott var nyttigt men som i själva verket är skadligt. Märkligt nog godkänner även Livsmedelsverket en försäljning av giftig kassiakanel under namnet kanel, utan att informera om att den inte är äkta och dessutom helt utan krav på en varningstext om kumarin.
Statsrådet Jennie Nilsson önskas därför svara på följande fråga:
Avser statsrådet att verka för ett tydligare krav på marknadsföring av livsmedel i syfte att möjliggöra för konsumenter att få tag på rätt produkter?