Fråga 2018/19:876 Upphovsrätt och krav

av Fredrik Lindahl (SD)

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

 

Kravbrev avseende påstådda brott mot upphovsrättslagen är ett nytt fenomen i Sverige. Förfarandet upplevs som befallande där en advokatbyrå exempelvis kan erbjuda förlikning på 7000 kr med antydan att om betalning inte sker så får den enskilde problem med dyra rättegångar eller en höjd straffavgift.

Det finns fall omskrivna i media, bland annat om hur en äldre pensionär fått ett s.k. kravbrev på flera tusen kronor på grund av ett påstått övertramp gällande upphovsrätten. Den enskilde känner oftast stor oro då man vanligtvis inte har någon större erfarenhet av dylika rättsprocesser.

Verksamheten upplevs också som rättsosäkert och integritetskränkande när stora upphovsrättsbolag, med stöd av svensk lagstiftning, samlar in tiotusentals svenskars personuppgifter och hemadresser via deras privata IP-adresser. Kravbreven som sedan skickas ut baserade på dessa uppgifter är inget som en domstol har beslutat om.

I svensk rätt gäller oskuldspresumtionen. Det vill säga att man ska anses som oskyldig tills motsatsen bevisats.

Det är visserligen viktigt att upphovsrätten respekteras. Men man kan med fog ifrågasätta om det verkligen var lagstiftarnas intention att stora privata företag ska agera både ordningsmakt och domare.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:

Vad avser ministern och regeringen vidta för åtgärder för att förhindra detta missbruk av upphovsrätten?