Fråga 2018/19:856 Arbetet mot antibiotikaresistens

av Johan Hultberg (M)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

 

Ett växande och synnerligen allvarligt folkhälsoproblem i såväl Sverige som globalt är antibiotikaresistens. Utan verksam antibiotika är mycket av den moderna sjukvården i form av exempelvis cancerbehandlingar, transplantationer och vanliga operationer extremt riskfyllda eller helt omöjliga. Redan i dag drabbas sjukvården av fler infektioner och ökad dödlighet på grund av antibiotikaresistens. Sverige är än så länge förhållandevis förskonat, men i Europa i stort är problemen betydande. Den europeiska smittskyddsmyndigheten uppskattar att hela 25 000 dödsfall inom EU beror på antibiotikaresistens.

Sverige har länge och framgångsrikt arbetat för att minska antibiotikakonsumtionen. Tack vare ett fantastiskt arbete av generationer svenska jordbrukare har vi i Sverige ett mycket gott smittskydd, vilket är en viktig förklaring till varför Sverige har EU:s lägsta användning av antibiotika inom jordbruket. Även inom sjukvården har vi i Sverige kommer mycket långt och är ett internationellt föredöme. För oss i Sverige är det självklart att antibiotika är ett läkemedel som ska vara receptbelagt och användas med stor aktsamhet, och runt om i Sveriges 21 regioner pågår ett systematiskt arbete för att ytterligare minska antibiotikakonsumtionen genom inte minst minskad förekomst och spridning av infektioner.

Dagens Medicin rapporterade nyligen att det också sker en generell minskning av antibiotikakonsumtionen i Sverige men att det samtidigt bara är två regioner som hamnar inom det uppsatta förskrivningsmålet. Statistiken över antibiotikaförskrivning visar också på tämligen stora regionala skillnader liksom på skillnader mellan olika kommuner inom samma region.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

 

Avser ministern att ta några ytterligare initiativ för att stödja regionerna att nå förskrivningsmålet om 250 recept per tusen invånare och år samt för att minska skillnader regioner emellan i förskrivning som saknar medicinska förklaringar?