av Markus Wiechel (SD)
till Statsrådet Per Bolund (MP)
Sölvesborg, som sedan det senaste valet styrs av en koalition bestående av Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och det lokala SoL-partiet, har kommit att hamna i det mediala rampljuset de senaste månaderna. Dels handlar det om att det är en förhållandevis ny företeelse med den här typen av koalitioner, dels har det nya samstyret lagt fram förslag på åtgärder som saknats i andra delar av landet.
Ett av de förslag som lagts fram i det kommunala bostadsbolaget Sölvesborgshem handlar om att inte längre avsätta en lägenhet per månad till nyanlända migranter. Förslag har även lagts om att likt Vellinge se över prestationskrav för samma grupp för att få försörjningsstöd och/eller hyreskontrakt samt införa ett maxtak för antalet personer som får bo i olika lägenhetsstorlekar.
Segregation och splittring har tyvärr blivit en allt vanligare företeelse i Sverige och är ett problem som växer. Till följd av detta har flertalet kommuner valt att använda sig av särbehandling för att premiera vissa kommuninvånare från andra, närmare bestämt har man i nära på hälften av landets kommuner valt att prioritera nyanlända framför andra befintliga invånare. Det kan tyckas märkligt att en kommun ser denna diskriminering som en lösning på den ökande polariseringen, men faktum är att allt fler valt att göra detta. I oktober bestod listan av 109 av landets 290 kommuner, vilket hade ökat till 137 i slutet på maj (47 procent av landets kommuner).
Studenter, ensamstående och andra hederliga skattebetalare som länge stått i bostadskö och är i stort behov av en bostad snuvas på sin plats till följd av beslut från deras egna folkvalda representanter i de politiska församlingarna. I Sölvesborgs fall kan de som premieras gå förbi uppemot 3 000 personer i bostadskön, vilket givetvis också skapar polarisering och en grogrund för konflikter mellan olika grupper.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Per Bolund:
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att förhindra att våra medborgare fortsatt diskrimineras i bostadskön eller att på annat sätt markera att detta är fel väg att gå med tanke på att särbehandlingen tycks öka snarare än minska?