av Håkan Svenneling (V)
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Debatten om de svenska barn som far illa i norra Syrien har pågått under en lång tid. Det handlar om barn till föräldrar som misstänks vara IS-terrorister eller associerade till IS. I vissa fall är föräldrarna inte längre i livet. Regeringen har agerat långsamt, och olika statsråd har presenterat olika versioner av förklaringar som alla går ut på att det skulle vara svårt att agera.
Samtidigt finns lagen (2010:813) om konsulära katastrofinsatser, som säger att staten ska agera i denna typ av fall. Det är regeringen som beslutar om den ska användas, och regeringen ska göra det i denna sorts situationer. Det är i alla fall så lagen och dess förarbeten ska tolkas, enligt utredaren Mats Svegfors, som var med och tog fram lagen till följd av statens oförmåga att bistå de svenskar som drabbades av tsunamikatastrofen 2004 och Libanonkriget 2006.
Rädda Barnen, som är på plats i Syrien, larmar om att situationen är akut och berättar att de i samtal med regeringen återkommande lyft frågan under lång tid. Nu är det kurderna som kontrollerar området som tvingas ta ansvaret. Enligt uppgifter i medier begärde en kurdisk delegation på besök i Sverige redan 2018 att regeringen skulle agera.
Utrikesminister Margot Wallström har gett uttryck för samma hållning som Vänsterpartiet, att dessa barn inte kan hållas ansvariga för sina föräldrars eventuella brott. Det är därför obegripligt att regeringen ännu inte agerat tydligt i frågan.
Mot denna bakgrund vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Avser ministern att ta några initiativ för att regeringen ska tillämpa lagen (2010:813) om konsulära katastrofinsatser för barnen som befinner sig i norra Syrien?