av Mattias Karlsson i Luleå (M)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Moderaterna och Kristdemokraternas budget som gäller för 2019 innebär att vi nu gått från en expansiv finanspolitik i högkonjunktur till en väl avvägd. Nyligen släppte Konjunkturinstitutet en prognos där det bland annat går att läsa:
”Att det strukturella sparandet varken tydligt förstärks eller tydligt försvagas jämfört med 2018, det vill säga att finanspolitiken är neutral under 2019, kan samtidigt anses vara väl avvägt givet att högkonjunkturen bromsar in samtidigt som Riksbanken under 2019 inleder en serie höjningar av reporäntan.”
Detta att jämföra med när institutet kommenterade den rödgröna budgeten för 2018:
”Regeringens kraftigt underfinansierade budget för 2018 bedöms inte ligga i linje med överskottsmålet.”
Den överenskommelse som nu träffats mellan regeringen och dess stödpartier Centerpartiet och Liberalerna innehåller reformer i storleksordningen 60–65 miljarder kronor. Förslag om familjedagar och friår urholkar arbetslinjen. Samtidigt ingår exempelvis inte satsningar på lag och ordning i den lista på reformer man kommit överens om. Det är alltså rimligt att anta att kostnaderna för den politik man vill bedriva blir än större, inte minst med tanke på att Vänsterpartiet enligt egen utsago ska ges inflytande över den politik som inte ingår i överenskommelsen. Detta i ett läge där det finns en överhängande risk att vi går in i en lågkonjunktur under mandatperioden.
Min fråga till finansminister Magdalena Andersson är med anledning av ovanstående:
Hur ska ministern få råd med alla löften om ministern inte ska fortsätta lägga underfinansierade budgetar, och när får svenska folket se finansieringslistan?