Interpellation 2018/19:254 Transnationella företags ansvar för mänskliga rättigheter

av Lorena Delgado Varas (V)

till Statsrådet Ann Linde (S)

 

I FN pågår samtal kring ett juridiskt bindande FN-avtal om transnationella företags ansvar för mänskliga rättigheter. Ett sådant avtal skulle ge en enorm förbättring för demokrati, mänskliga rättigheter och miljö i stora delar av världen. I dag följer vi FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter (FNVP), som inte är lagbindande. Rapporter visar att FNVP inte är tillräcklig och inte har genomsyrat svensk lagstiftning, och därför går transnationella företag fria när de överträder mänskliga rättigheter. Inga domar, inget utkrävande av ansvar.

Ett exempel på detta är Bolidens hantering av våtverksslam till Chile under 1980-talet. Ett annat är detaljhandelsföretagens inköp av livsmedel och kläder från länder där varken arbetsrätt eller vattenrätt respekteras. Vi ser också handeln med diktaturer såsom Saudiarabien, som massavrättar, fängslar demokratikämpar och för ett förödande krig mot Jemen.

Internationell handel är viktig och utvecklande och ska främjas. Handel kan vara ett verktyg för att skapa möten och samarbete över nationsgränserna för att på så sätt direkt påverka mänskliga rättigheter, arbetsrätt, demokrati och internationell miljölagstiftning. Här kan Sverige vara drivande och göra skillnad. Vi vill att svensk export och svenska investeringar aldrig ska bidra till att urholka mänskliga rättigheter; tvärtom vill vi att de ska bidra till att stärka dem. Att inte ha bindande avtal innebär att mycket liten eller ingen förändring sker i det avseendet.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Ann Linde:

 

  1.  Vad är enligt statsrådets mening anledningen till att Sverige inte deltar i FN-förhandlingar om företags ansvar för mänskliga rättigheter? 
  2.  Vad avser statsrådet att göra för att Sverige ska införa bindande regler för att reglera svenska företags uppförande utomlands?