av Tobias Andersson (SD)
till Statsrådet Ann Linde (S)
Goda handelsrelationer och konkurrensneutrala handelsavtal är av största vikt för Sverige. EU besitter i dag exklusiv befogenhet på handelsområdet, varpå unionen stiftar handelsavtal för medlemsstaternas räkning. Detta är en ordning som Sverigedemokraterna står bakom samtidigt som vi förespråkar en aggressiv handelspolitik och vill se att unionen verkar för ytterligare bilaterala handelsavtal med tredjeland.
Handelsavtalen ska i första hand prioritera reell tillväxt i Sverige, och det är viktigt att regeringen slår vakt om svenska komparativa fördelar vid förhandlingar om framtida frihandelsavtal. Vi menar dock att det utöver de rent ekonomiska argumenten finns goda skäl att genom frihandelsavtal påverka vår omvärld. Andra aktuella intressen än de rent ekonomiska kan bland annat handla om corporate social responsibility, jämställdhetsutveckling och miljöaspekter.
Enligt mig är det eftersträvansvärt att även inkorporera ytterligare delar i handelsavtalen. I december 2016 slöts ett samförståndsavtal mellan EU och Afghanistan om återtagande av afghanska medborgare. Syftet med avtalet är bland annat att bidra till en mer välordnad och förutsägbar process i återvändandet, både för myndigheter och för de personer som berörs. Avtalet utgör en bekräftelse av EU:s åtagande att stödja Afghanistans framtida utveckling under dess omvandlingsdecennium (2015–2024).
Vid förhandlingar om nya frihandelsavtal eller omförhandling av ett befintligt avtal med ett tredjeland bör dessa även innefatta klausuler om återvändande liknande de som återfinns i avtalet mellan EU och Afghanistan från 2016. När det gäller återvändande kan det exempelvis röra sig om personer som fått avslag på sin ansökan om att få stanna i Sverige, men även om dömda våldtäktsmän och islamister som ska utvisas.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Ann Linde: