av Tobias Andersson (SD)
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Alla är överens om att Sverige behöver fler företagare och växande företag. Det är vägen dit som skiljer oss åt. Ett sådant vägval är punkt 3 i januariöverenskommelsen mellan regeringen och dess stödpartier Liberalerna och Centerpartiet. Punktens övergripande mål invänder ingen mot, men när vi tittar närmare på de konkreta förslagen ser vi bland annat ett förslag om minskat kapitalkrav i aktiebolag från 50 000 till 25 000 kronor.
Så sent som år 2010 sänktes kravet på aktiekapital från 100 000 kronor till det i ett historiskt perspektiv låga 50 000 kronor. Sänkningen föranleddes av en utredning 2008 som slog fast: ”Utredningen har inte kunnat finna empiriskt stöd för att nyföretagandet i Sverige skulle öka på grund av en sänkning av aktiekapitalet.” Utredningen landade ändå i att rekommendera en sänkning av kravet till dagens nivå. Nu anser dock regeringen att det är dags för ytterligare en halvering av kapitalkravet, en halvering som ingen efterfrågat eller uttryckt sig behöva.
Vi har förståelse för att förslaget kan låta bra. Det tycks dock endast vara en lösning på ett problem som inte finns, och kritiken från berörda branschorganisationer lär inte dröja. Företagarna undrar "Vad tillför sänkt aktiekapital?", och Småföretagarna konstaterar att det inte kommer att ”innebära någon reell skillnad för småföretagarna”. Det råder inga tvivel om att vi måste underlätta för nyföretagande, men rimligtvis genomför man då åtgärder som de facto efterfrågas.
Syftet med kravet på aktiekapital är knappast att hålla folk borta från att starta företag, utan det finns av en anledning, och en ytterligare sänkning av kravet riskerar att skapa problem. Tvångslikvidationssituationer lär bli vanligare eftersom det egna kapitalet snabbt och enkelt kan komma att understiga det registrerade aktiekapitalet. Förslaget riskerar sålunda att vara kontraproduktivt och leda till oro för borgenärer, som rimligen kommer att kräva större säkerheter.
Det finns därutöver ingenting som tyder på att dagens krav på aktiekapital förhindrar resurssvaga att starta företag. Dels för att det huvudsakligen är regelbördan och byråkratin som brukar pekas ut som hinder och dels för att det återfinns en rad andra företagsformer som en person med lite kapital kan inleda med, exempelvis handelsbolag eller enskild firma.
Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson: