Interpellation 2018/19:134 Trygghets-RUT

av Ali Esbati (V)

till Finansminister Magdalena Andersson (S)

 

Den svenska arbetsmarknaden har de senaste åren vuxit starkt. Många problem och utmaningar kvarstår förstås. Dels är arbetslösheten fortfarande alltför hög. Dels behöver arbetsvillkoren för många som är på arbetsmarknaden förbättras. Sverige behöver fler jobb med hög produktivitet och goda arbetsvillkor, och vi behöver både ett utbildningssystem och en arbetsmarknadspolitik som gynnar en sådan utveckling. Under åren med Reinfeldtregeringen infördes flera förändringar som pekar i motsatt riktning. En sådan var införandet av ett avdrag för ”hushållsnära tjänster” – en subvention riktad till konsumenter av enkla tjänster i och runt hemmet.

Det konkreta och förväntade resultatet av subventionen har blivit en ekonomisk överföring från alla skattebetalare till i första hand höginkomsttagare i välbärgade villaområden.

Regeringen har nu i och med sitt samarbetsavtal med Centerpartiet och Liberalerna föresatt sig att dels höja taket för subventionen, med andra ord ett träffsäkert sätt att öka de negativa omfördelningseffekterna, dels utvidga den till att gälla fler områden, bland annat ”trygghet”, vilket torde innebära olika typer av vakt- och övervakningstjänster.

RUT-avdragen har ekonomiskt motiverats med att de skulle göra svarta tjänster vita. Detta är svårt att föra i bevis redan under nuvarande regelverk, men framstår som ett ännu svagare argument för utvidgningen.

Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:

 

  1. Är det ministerns uppfattning att det i dag är vanligt med ”svartväktare” och att RUT-subventioner av sektorn ska bidra till att minska ett sådant problem? 
  2. Är det ministerns uppfattning att väktartjänster och liknande (de ”enkla jobb” som ibland har lyfts fram i debatten som lösningen på allehanda samhällsproblem) utgör särskilt lämpliga områden för att slussa in personer som står långt från arbetsmarknaden i dag?