Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och några andra skattefrågor

Regeringens proposition 2018/19:9

Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt	Prop.
utbyte av upplysningar om finansiella konton	2018/19:9
och några andra skattefrågor

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 18 oktober 2018

Margot Wallström

Magdalena Andersson (Finansdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 2016 genomfördes det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Därigenom genomfördes även rådets direktiv 2014/107/EU av den 9 december 2014 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning i svensk lag. För närvarande utvärderar det globala forumet för transparens och informationsutbyte i fråga om skatter (Global Forum) av varje lands lagstiftning. Sveriges lagstiftning utvärderades under 2017. Denna proposition innehåller förslag till de justeringar som behöver göras med anledning av påpekanden vid utvärderingen.

Propositionen innehåller dessutom ett förslag till justering av skyldigheten att lämna uppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationen.

I propositionen föreslås vidare att spel på varuspelsautomater, landbaserade värdeautomater, roulettspel, kortspel och tärningsspel, som anordnas med tillstånd enligt lotterilagen (1994:1000), ska beskattas enligt lagen (2018:1139) om skatt på spel på samma sätt som om de tillhandahålls med licens enligt spellagen (2018:1138).

Det föreslås också ändringar i bestämmelser om kapitalbeskattning för att säkerställa att vinster i spel som tillhandahålls med tillstånd enligt lotterilagen ska vara skattefria för spelare även efter den 1 januari 2019.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2018/19:9	Innehållsförteckning
	1	Förslag till riksdagsbeslut .................................................................	5
	2	Lagtext ..............................................................................................	6

	2.1	Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
		sekretesslagen (2009:400) ..................................................	6
	2.2	Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen
		(2011:1244) ........................................................................	8
	2.3	Förslag till lag om ändring i lagen (2015:62) om
		identifiering av rapporteringspliktiga konton med
		anledning av FATCA-avtalet ...........................................	20
	2.4	Förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om
		identifiering av rapporteringspliktiga konton vid
		automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella
		konton...............................................................................	29
	2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (2018:625) om
		ändring i lagen (2017:1226) om ändring i lagen
		(2017:387) om ändring i skatteförfarandelagen
		(2011:1244) ......................................................................	42
	2.6	Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1139) om
		skatt på spel ......................................................................	43
	2.7	Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1143) om
		ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) .......................	44
	2.8	Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1206) om
		ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) .......................	45
3	Ärendet och dess beredning ............................................................		47

4Ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om

finansiella konton............................................................................

4.1Bakgrund – Den globala standarden för automatiskt

	utbyte av upplysningar om finansiella konton..................		48
4.2	Ytterligare ändringar i den globala standarden.................		49
	4.2.1	Lagtekniska förtydliganden i fråga om
		identifiering av rapporteringspliktiga
		konton50
	4.2.2	Lagtekniska förtydliganden i fråga om
		innehåll i kontrolluppgifter om
		rapporteringspliktiga konton ...........................	59

4.2.3Uppgift ska lämnas om saldo eller värde

	för odokumenterade konton.............................	63
4.2.4	Ytterligare uppgifter ska lämnas om
	personer med bestämmande inflytande
	och kontohavare som är enheter ......................	64

4.2.5Intyganden ska inhämtas innan ett nytt

	konto öppnas ...................................................	70
4.2.6	Klientmedelskonton.........................................	75

4.2.7Undantagen för finansiella institut och

	konton begränsas .............................................	84
4.2.8	Dokumentationsavgift införs ...........................	91

5Justering av skyldigheten att lämna uppgift på individnivå i arbetsgivardeklarationen avseende vissa

pensionsutbetalningar...................................................................	104
6 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser................................	105

6.1Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) .............................................

105

6.2Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen

(2011:1244) ...................................................................

106

6.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:62) om

identifiering av rapporteringspliktiga konton med
anledning av FATCA-avtalet ........................................	107

6.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid

automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella
konton............................................................................	109

7Övergångsbestämmelser för beskattning av spel med tillstånd

enligt äldre regler .........................................................................		112
7.1	Bakgrund och gällande rätt............................................	112
7.2	Beskattning av spel med tillstånd enligt lotterilagen.....	114
8 Konsekvenser...............................................................................		117

8.1Ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och justering av

skyldigheten att lämna uppgift på individnivå i
arbetsgivardeklarationen................................................	117

8.2Övergångsbestämmelser för beskattning av spel med

tillstånd enligt äldre regler.............................................	121
9 Författningskommentar................................................................	121

9.1Förslaget till ändring i offentlighets- och

sekretesslagen (2009:400) .............................................

121

9.2Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen

(2011:1244) ...................................................................

122

9.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med

anledning av FATCA-avtalet ........................................

129

9.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella

konton............................................................................

132

9.5Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:625) om ändring i lagen (2017:1226) om ändring i lagen

(2017:387) om ändring i skatteförfarandelagen
(2011:1244) ...................................................................	138

9.6Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1139) om

skatt på spel ...................................................................

139

9.7Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1143) om

ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) ....................

139

9.8Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1206) om

ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) ....................

140

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	Bilaga 1	Promemorians lagförslag – Ytterligare ändringar vad
		gäller automatiskt utbyte av upplysningar om
		finansiella konton ...........................................................	141
	Bilaga 2	Förteckning över remissinstanserna – Ytterligare
		ändringar vad gäller automatiskt utbyte av
		upplysningar om finansiella konton ...............................	175
	Bilaga 3	Förteckning över remissinstanserna –Beskattning av
		spel med tillstånd enligt äldre regler ..............................	176
	Bilaga 4	Lagrådsremissens lagförslag – Ytterligare ändringar
		vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om
		finansiella konton ...........................................................	177
	Bilaga 5	Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte
		av upplysningar om finansiella konton –Lagrådets
		yttrande...........................................................................	213
	Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den
		18 oktober 2018 ...................................................................	219

Förslag till riksdagsbeslut

Prop. 2018/19:9

Regeringens förslag:

1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.

5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:625) om ändring i lagen (2017:1226) om ändring i lagen (2017:387) om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1139) om skatt på spel.

7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1143) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

8.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2018:1206) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

Prop. 2018/19:9

2Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

27kap. 2 §1

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i

1.särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt samt annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte omfattas av 1 §,

2.ärende om kompensation för eller återbetalning av skatt,

3. ärende om anstånd med	3.	ärende	om	anstånd	med
erläggande av skatt, och	erläggande av skatt,
4. ärende om kassaregister enligt	4.	ärende om kassaregister enligt
skatteförfarandelagen (2011:1244).	skatteförfarandelagen (2011:1244),
	och
	5.	ärende om		dokumentations-
	avgift enligt		49 b kap.		skatte-
	förfarandelagen.

Sekretess gäller i ärende enligt lagen (2007:324) om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men.

Sekretessen gäller inte

1. beslut i ärende som anges i första stycket 2 och 3 samt andra stycket,

2. beslut	om	undantag	från	2. beslut	om	undantag	från
skyldigheter som gäller kassa-				skyldigheter som gäller kassa-
register	enligt	39 kap.	9 §	register	enligt	39 kap.	9 §
skatteförfarandelagen, eller				skatteförfarandelagen,
3. beslut om kontrollavgift enligt				3. beslut om kontrollavgift enligt
50 kap. skatteförfarandelagen.				50 kap. skatteförfarandelagen, eller
				4. beslut	om	dokumentations-
				avgift enligt 49 b kap.			skatte-

förfarandelagen.

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3 eller 4 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

1Senaste lydelse 2011:1427.

Prop. 2018/19:9

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

Prop. 2018/19:9

2.2Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 17 §, 22 a kap. 5–8 §§, 22 b kap. 5–9 §§,

26 kap. 19 a §, 44 kap. 3 §, 52 kap. 1 §, 62 kap. 8 §, 63 kap. 1, 7 och 8 §§, 66 kap. 5 och 7 §§, 67 kap. 12 § och rubriken närmast före 63 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 49 b kap., två nya paragrafer, 51 kap. 2 § och 52 kap. 8 c §, och närmast före 52 kap. 8 c § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter.

Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.

----------------------------------------------------------------------------------------

AVDELNING VI. KONTROLLUPPGIFTER, DEKLARATIONER OCH ÖVRIGA UPPGIFTER

----------------------------------------------------------------------------------------

49 a kap. – Återkallelseavgift	49 a kap. – Återkallelseavgift
	49 b kap. – Dokumentations-
	avgift
50 kap. – Kontrollavgift	50 kap. – Kontrollavgift

----------------------------------------------------------------------------------------

3kap. 17 §2

Med särskilda	avgifter avses	Med särskilda	avgifter avses
förseningsavgift,	skattetillägg,	förseningsavgift,	skattetillägg,
återkallelseavgift	och kontroll-	återkallelseavgift,	dokumenta-
avgift.		tionsavgift och kontrollavgift.

22 a kap.

5 §3

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporterings- pliktiga konton:

1.att kontot är ett rapporteringspliktigt konto,

2.kontots identifikationsuppgifter,

3. kontots saldo eller värde vid	3. kontots saldo eller värde vid
utgången av året eller, om kontot	utgången av året eller, om kontot
har avslutats under året, omedelbart	har avslutats under året, att kontot
före kontots avslutande, och	har avslutats och dess saldo eller

1Senaste lydelse 2017:185.

2 Senaste lydelse 2016:888.

3 Senaste lydelse 2017:189.

värde omedelbart före kontots av- Prop. 2018/19:9 slutande, och

4.när det gäller konton som innehas av enheter, vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är

a) fysiska personer med bestämmande inflytande över en passiv icke- finansiell enhet som är kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot, och

b) kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot.

Om det rapporteringspliktiga kontot är ett sådant försäkrings- avtal med kontantvärde eller liv- ränteavtal som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:62) om identifi- ering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, avses med saldo eller värde i första stycket 3 kontantvärdet eller återköps- värdet.

6 §4

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporterings- pliktiga konton som är sådana depåkonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 2 lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton

med anledning av FATCA-avtalet:
1. sammanlagd		ränta, utdelning		1. sammanlagt	bruttobelopp
respektive annan		avkastning	på	avseende ränta, utdelning respek-
tillgångar på kontot som har				tive annan avkastning på tillgångar
tillgodoräknats eller betalats			ut	på kontot som har tillgodoräknats
under året, och				eller betalats ut till kontot eller
				avseende kontot under året, och
2. sammanlagd		ersättning	från	2. sammanlagt	bruttobelopp
försäljning eller inlösen av till-				avseende ersättning från försälj-
gångar på kontot som, efter avdrag				ning eller inlösen av tillgångar på
för	försäljningsprovision		och	kontot som, efter avdrag för
liknande utgifter, har tillgodo-				försäljningsprovision och liknande
räknats eller betalats ut under året.				utgifter, har tillgodoräknats eller
				betalats ut till kontot eller avseende
				kontot under året.

Uppgift enligt första stycket 2 ska bara lämnas om det rapporterings- skyldiga finansiella institutet är en värdepapperscentral enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller har agerat som förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare för kontohavaren vid försäljningen eller inlösen.

4Senaste lydelse 2017:189.

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som inte är depåkonton eller inlånings- konton uppgift lämnas om sammanlagt bruttobelopp som har tillgodoräknats eller betalats ut under året avseende kontot och som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för.

Med sammanlagt bruttobelopp avses till exempel samman-

räknade bruttobelopp av betalningar som har gjorts med anledning av försäljning eller inlösen.

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet uppgift lämnas om sammanlagt bruttobelopp avseende ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

Prop. 2018/19:9

7 §5

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet uppgift lämnas om sammanlagd ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

8 §6

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som inte är depåkonton eller inlånings- konton uppgift lämnas om sammanlagt belopp som har till- godoräknats eller betalats ut under året på tillgångar på konto som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för.

22 b kap.

5 §7

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporterings- pliktiga konton:

1.att kontot är ett rapporteringspliktigt konto,

2.den eller de stater eller jurisdiktioner som den person som kontrolluppgiften lämnas för har hemvist i eller kan antas ha hemvist i på det sätt som avses i 4–8 kap. lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton,

3. kontots	identifikationsupp-	3. kontots	identifikationsupp-
gifter,		gifter, och
4. kontots saldo eller värde vid		4. kontots	saldo eller värde vid
utgången av året eller, om kontot		utgången av året eller, om kontot

5Senaste lydelse 2015:69.

6 Senaste lydelse 2015:69.

7 Senaste lydelse 2017:189.

har avslutats under året, att kontot har avslutats, och

5.när det gäller konton som innehas av enheter, vilken eller vilka av de personer som kontroll- uppgiften lämnas för som är

a)fysiska personer med bestäm- mande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet som är konto- havare för det rapporteringspliktiga kontot, och

b) kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot.

har avslutats under året, att kontot har avslutats.

När det gäller konton som innehas av enheter ska kontroll- uppgiften även innehålla uppgift om vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är

1.fysiska personer med bestäm- mande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet som är konto- havare för det rapporteringspliktiga kontot, och

a) på vilket sätt de utövar be- stämmande inflytande, i fråga om konton som granskats enligt bestämmelserna i 7 kap. lagen om identifiering av rapporterings- pliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller

b) om den informationen finns tillgänglig, på vilket sätt de utövar bestämmande inflytande, i fråga om konton som granskats enligt bestämmelserna i 6 kap. samma lag, och

2.kontohavare för det rappor- teringspliktiga kontot samt om kontohavaren är en passiv icke- finansiell enhet eller en annan enhet.

Om det rapporteringspliktiga kontot är ett sådant försäkrings- avtal med kontantvärde eller livränteavtal som avses i 2 kap. 22 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporterings- pliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, avses med saldo eller värde i första stycket 4 kontantvärdet eller återköpsvär- det.

Prop. 2018/19:9

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplys- ningar om finansiella konton upp- gift lämnas om sammanlagt bruttobelopp avseende ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

Prop. 2018/19:9

6 §8

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporterings- pliktiga konton som är sådana depåkonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 2 lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton:

1. sammanlagd			ränta, utdelning			1. sammanlagt	bruttobelopp
respektive annan			avkastning		på	avseende ränta, utdelning respek-
tillgångar på kontot som har						tive annan avkastning på tillgångar
tillgodoräknats		eller		betalats	ut	på kontot som har tillgodoräknats
under året, och						eller betalats ut till kontot eller
						avseende kontot under året, och
2.	sammanlagd		ersättning		från	2. sammanlagt	bruttobelopp
försäljning eller inlösen av till-						avseende ersättning från försälj-
gångar på kontot som, efter avdrag						ning eller inlösen av tillgångar på
för	försäljningsprovision				och	kontot som, efter avdrag för
liknande		utgifter,			har	försäljningsprovision och liknande
tillgodoräknats		eller		betalats	ut	utgifter, har tillgodoräknats eller
under året.						betalats ut till kontot eller avseende
						kontot under året.

7 §9

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplys- ningar om finansiella konton upp- gift lämnas om sammanlagd ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

8§10

I kontrolluppgiften	ska	för	I	kontrolluppgiften		ska	för
rapporteringspliktiga konton som			rapporteringspliktiga konton som
inte är depåkonton eller inlånings-			inte är depåkonton eller inlånings-
konton uppgift lämnas		om	konton uppgift		lämnas		om
sammanlagt belopp	som	har	sammanlagt bruttobelopp				som
tillgodoräknats eller betalats		ut	har	tillgodoräknats	eller	betalats

8Senaste lydelse 2017:189.

9 Senaste lydelse 2015:918.

10 Senaste lydelse 2015:918.

I kontrolluppgiften om odoku- menterade konton ska uppgifter lämnas om kontots identifika- tionsuppgifter och kontots saldo eller värde vid utgången av året.

Om det odokumenterade kontot är ett sådant försäkringsavtal

med kontantvärde eller livränteavtal som avses i 2 kap. 22 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporterings- pliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, avses med saldo eller värde kontantvärdet eller återköpsvärdet.

under året på tillgångar på konto som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för.


ut under året avseende kontot och					Prop. 2018/19:9
som	det	rapporteringsskyldiga
finansiella		institutet		är gäldenär
eller garant för.
Med sammanlagt				bruttobe-
loppet avses till exempel det
sammanräknade			bruttobeloppet
av betalningar som har gjorts
med	anledning		av	försäljning
eller inlösen.

9§11

I kontrolluppgiften om odoku- menterade konton ska uppgift lämnas om kontots identifika- tionsuppgifter.

26kap. 19 a §12

En arbetsgivardeklaration ska även för varje betalningsmottagare innehålla uppgift om

1.den ersättning för arbete som utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag för,

2.den ersättning som utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag för enligt 13 kap. 3 och 4 §§,

3.skatteavdragets belopp,

4.den ersättning som utbetalaren är skyldig att betala arbets- givaravgifter för,

5.ersättning som är underlag för statlig ålderspensionsavgift enligt lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, och

6.avdrag med tillämpning av 2 kap. 21 § socialavgiftslagen (2000:980).

	Arbetsgivardeklarationen	ska	Arbetsgivardeklarationen	ska
dock inte innehålla uppgift enligt			dock inte innehålla uppgift enligt
första stycket 1–3 om ersättningen			första stycket 1–4 om ersättningen
är sådan som avses i 10 kap. 5 §			är sådan som avses i 10 kap. 5 §
11	Senaste lydelse 2015:918.			13
12	Senaste lydelse 2017:387.

Prop. 2018/19:9 första stycket 4 och 5 inkomst- skattelagen (1999:1229).

första stycket 4 och 5 inkomst- skattelagen (1999:1229).

				44 kap.
				3 §13
Ett föreläggande får inte förenas med vite om
1. det finns anledning att anta att					1. det finns anledning att anta att
den som ska föreläggas har begått					den som ska föreläggas har begått
en gärning som är straffbelagd eller					en gärning som är straffbelagd eller
kan	leda	till	skattetillägg,		kan	leda	till	skattetillägg,
återkallelseavgift			eller	kon-	återkallelseavgift, dokumentations-
trollavgift, och					avgift eller kontrollavgift, och

2.föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första stycket även ställföreträdare för den juridiska personen.

49 b kap. Dokumentationsavgift

När ska dokumentationsavgift tas ut?

1 §

Dokumentationsavgift ska tas ut av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ska lämna kontrolluppgifter enligt 22 a eller 22 b kap. och som inte har samlat in och bevarat handlingar, uppgifter och annan dokumenta- tion avseende ett finansiellt konto på det sätt som anges i

1. 4–7 kap. och 8 kap. 8 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet,

2. 4–7 kap. och 8 kap. 9 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid

automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller

3. 39 kap. 3 § denna lag, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap.

14	13 Senaste lydelse 2016:888.

Beräkning av dokumentations- Prop. 2018/19:9 avgift

2 §

Dokumentationsavgiften är

7 500 kronor för varje finansiellt konto som inte har dokumenterats i enlighet med bestämmelserna som anges i 1 § 1–3.

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, för samma finansiella konto, är skyldigt att lämna kontrolluppgift enligt både 22 a och 22 b kap. eller att inhämta uppgifter och dokumentation avseende kontot enligt både lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, ska bara en dokumentationsavgift tas ut.

51kap.

2 §

Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumenta- tionsavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt eller

delvis har lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i 5 kap. 3 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism inte har följts.

52kap.

1 §14

I detta kapitel finns bestämmelser om

–beslut om förseningsavgift (2 §),

–beslut om skattetillägg (3–8 a §§),

–beslut om återkallelseavgift (8 b §),

–beslut om dokumentations- avgift (8 c §),

– beslut om kontrollavgift (9 §),

14 Senaste lydelse 2016:888.

Prop. 2018/19:9

–att särskild avgift inte får beslutas för en person som har avlidit (10 §),

och

–att särskild avgift tillfaller staten (11 §).

Beslut om dokumentationsavgift

8 c §

Ett beslut om dokumentations- avgift ska meddelas senast sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt.

62kap.

8 §15

Slutlig skatt beräknad enligt 56 kap. 9 § ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om slutlig skatt fattades.

Följande skatter och avgifter ska vara betalda senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades:

1.annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt samt avgifter som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol,

2. förseningsavgift och	skatte-	2. förseningsavgift och skatte-
tillägg som har bestämts genom ett		tillägg som har bestämts genom ett
omprövningsbeslut eller	efter ett	omprövningsbeslut eller efter ett
beslut av domstol samt åter-		beslut av domstol samt åter-
kallelseavgift eller kontrollavgift,		kallelseavgift, dokumentationsav-
		gift eller kontrollavgift,

3.särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §, samt

4.skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap.

Slutlig skatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift och skatte- tillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte betalas före den förfallodag som anges i första stycket.

Mervärdesskatt enligt andra stycket 1 samt skattetillägg enligt andra stycket 2 som har beslutats med anledning av beslut om mervärdesskatt behöver inte betalas före den förfallodag som anges i 3 §.

63kap.

1 §16

I detta kapitel finns bestämmelser om

–ansökan om anstånd (2 §),

–deklarationsanstånd (3 §),

–ändringsanstånd (4 §),

15Senaste lydelse 2016:888.

16Senaste lydelse 2016:888.

– anstånd för att undvika betydande skada (5 §),							Prop. 2018/19:9
– anståndstid i fall som avses i 4 och 5 §§ (6 §),
– anstånd	med	att	betala	– anstånd	med	att	betala
skattetillägg, återkallelseavgift och				skattetillägg,	återkallelseavgift,
kontrollavgift (7 och 7 a §§),				dokumentationsavgift		och	kon-
				trollavgift (7 och 7 a §§),

–säkerhet (8–10 §§),

–anstånd vid avyttring av tillgångar (11 §),

–anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 §),

–anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning

(14 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investeraravdrag (14 a–14 c §§),

–anstånd på grund av synnerliga skäl (15 §),

–anståndsbeloppet (16–21 a §§),

–ändrade förhållanden (22–22 c §§), och

–anstånd som är till fördel för det allmänna (23 §).

Anstånd med att betala skatte- tillägg, återkallelseavgift och kontrollavgift

Anstånd med att betala vissa särskilda avgifter

7§17

Skatteverket ska bevilja anstånd				Skatteverket ska bevilja anstånd
med betalning	av	skattetillägg,		med betalning	av	skattetillägg,
återkallelseavgift	och		kontrollav-	återkallelseavgift, dokumentations-
gift om den som avgiften gäller har				avgift och kontrollavgift om den
begärt omprövning av eller till				som avgiften gäller har begärt
förvaltningsrätten överklagat				omprövning	av	eller	till
1. beslutet om		skattetillägg,		förvaltningsrätten överklagat
				1. beslutet	om	skattetillägg,
återkallelseavgift	eller		kontroll-	återkallelseavgift, dokumentations-
avgift, eller				avgift eller kontrollavgift, eller

2.beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget eller åter- kallelseavgiften.

Anstånd vid omprövning får dock inte beviljas om anstånd tidigare har beviljats enligt första stycket med betalningen i avvaktan på en omprövning av samma fråga.

Anståndet ska gälla fram till dess att Skatteverket eller förvaltnings- rätten har meddelat sitt beslut eller längst tre månader efter dagen för beslutet.

8§18

Om det i de fall som avses i 4 eller 5 § kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att betalas i rätt tid, får anstånd beviljas bara om säkerhet ställs för skattens eller avgiftens betalning.

17	Senaste lydelse 2016:888.	17
18	Senaste lydelse 2016:888.	17

Prop. 2018/19:9

Första stycket gäller inte om

1.anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt,

2.det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att behöva betalas,

3. anståndet avser skattetillägg,	3. anståndet avser skattetillägg,
återkallelseavgift eller kontrollav-	återkallelseavgift, dokumentations-
gift,	avgift eller kontrollavgift,

4.det allmänna ombudet hos Skatteverket har ansökt om förhands- besked, eller

5.det annars finns särskilda skäl.

66kap.

5 §19

Ett	beslut	om	skatteavdrag,	Ett	beslut	om	skatteavdrag,
arbetsgivaravgifter,			mervärdes-	arbetsgivaravgifter,			mervärdes-
skatt,	punktskatt,		slutlig skatt,	skatt,	punktskatt,		slutlig	skatt,
skattetillägg,		återkallelseavgift		skattetillägg,		återkallelseavgift,
eller anstånd med betalning av skatt				dokumentationsavgift eller anstånd
eller avgift ska omprövas av en				med betalning av skatt eller avgift
särskilt	kvalificerad		beslutsfattare	ska omprövas av en särskilt
som tidigare inte har prövat frågan,				kvalificerad		beslutsfattare		som
om				tidigare inte har prövat frågan, om

1.den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången,

2.de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid en sådan omprövning,

3.frågan ska prövas i sak, och

4.prövningen inte är enkel.

Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §.

7§20

En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Begäran ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1.registrering,

2.på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,

3.godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av god- kännande för tonnagebeskattning,

4.uppgifts- eller dokumentationsskyldighet,

5.föreläggande,

6.revision, tillsyn över kassaregister eller kontrollbesök,

7.tvångsåtgärder,

8.återkallelseavgift,

9.dokumentationsavgift,

9. kontrollavgift,10. kontrollavgift,

19Senaste lydelse 2016:888.

20Senaste lydelse 2016:888.

10. säkerhet för slutlig skatt för	11. säkerhet för slutlig skatt för Prop. 2018/19:9
skalbolag,	skalbolag,
11. betalning eller återbetalning	12. betalning eller återbetalning
av skatt eller avgift,	av skatt eller avgift,
12. verkställighet, eller	13. verkställighet, eller
13. avvisning av en begäran om	14. avvisning av en begäran om
omprövning eller ett överklagande	omprövning eller ett överklagande
eller någon annan liknande åtgärd.	eller någon annan liknande åtgärd.

67kap. 12 §21

Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Överklagandet ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1.registrering,

2.på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,

3.godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning,

4.uppgifts- eller dokumentationsskyldighet,

5.deklarationsombud,

6.tvångsåtgärder,

7.återkallelseavgift,

8.dokumentationsavgift,

8. kontrollavgift,	9. kontrollavgift,
9. säkerhet för slutlig skatt för	10. säkerhet för slutlig skatt för
skalbolag,	skalbolag,
10. betalning eller återbetalning	11. betalning eller återbetalning
av skatt eller avgift,	av skatt eller avgift,
11. verkställighet, eller	12. verkställighet, eller
12. avvisning av en begäran om	13. avvisning av en begäran om
omprövning eller ett överklagande	omprövning eller ett överklagande
eller någon annan liknande åtgärd.	eller någon annan liknande åtgärd.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Bestämmelserna i 22 a kap. 5–8 §§, 22 b kap. 5–9 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2019.

3.Bestämmelserna i 26 kap. 19 a § i den nya lydelsen tillämpas första gången på arbetsgivardeklarationer som avser redovisningsperioder efter ikraftträdandet.

4.Bestämmelserna i det nya 49 b kap. tillämpas första gången på uppgifter, handlingar och annan dokumentation som

a) samlas in eller ska samlas in efter den 31 december 2018, eller

b) finns tillgängliga hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet den 1 januari 2019 och ska bevaras.

21 Senaste lydelse 2016:888.

Prop. 2018/19:9

2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

dels att 2 kap. 1, 9, 15, 16, 18 och 21 §§, 3 kap. 3 §, 4 kap. 6 §, 5 kap.

1 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 1, 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 4 a §, och närmast före

2 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 kap.

1 §

I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen. Det finns definitioner och förklaringar också i 3 kap.

Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar finns i nedan angivna paragrafer:

aktiv icke-finansiell enhet i 2–4 §§
amerikansk person i 21 §
amerikanskt territorium i 21 §
andel i eget kapital i 21 §	andel i eget kapital i 4 a §
befintligt konto i 21 §

-------------------------------------------------------------------------------------

Andel i eget kapital

4 a §

Med andel i eget kapital avses, när det är fråga om ett svenskt handelsbolag eller en i

utlandet delägarbeskattad juridisk person som är ett finansiellt institut, en andel i handelsbolagets eller den juridiska personens kapital eller i dess avkastning.

När det är fråga om en trust som är ett finansiellt institut anses en andel i eget kapital innehas av varje person som betraktas som stiftare eller förmånstagare till hela eller en del av trusten eller en annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten. En person ska betraktas som förmånstagare till en trust om personen har rätt att direkt

eller indirekt, såsom genom ombud, få en fixerad eller diskretionär utdelning från trusten.

9 §

En enhet är ett finansiellt institut om den i sin näringsverksamhet, eller om den förvaltas av en annan enhet som i sin näringsverksamhet, bedriver en eller flera av följande verksamheter för en kunds räkning:

1.handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- eller indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller råvarufutures,

2.individuell och kollektiv portföljförvaltning, eller

3.annan verksamhet som innebär att pengar eller andra medel investeras, administreras eller förvaltas.

Första stycket ska tolkas i enlighet med definitionen av be- greppet finansiellt institut i de i

februari 2012 antagna rekommendationerna från arbets- gruppen för finansiella åtgärder (Financial Action Task Force, FATF) som avses i artikel 1.1 j andra stycket i FATCA-avtalet.

Sådana finansiella institut som avses i första stycket benämns i denna lag investeringsenheter.

15 §

Med kontantvärde avses det belopp som är det högsta av

1. det	belopp som en försäk-	1. det belopp som en konto-
ringstagare har rätt att få vid		havare har rätt att få vid återköp,
återköp	eller uppsägning av ett	uppsägning eller annat upphörande
försäkringsavtal, utan avdrag för		av ett avtal, utan avdrag för avgifter
avgifter för återköp eller pantsätt-		för återköp eller pantsättning, eller
ning, eller
2. det	belopp som försäkrings-	2. det belopp som kontohavaren
tagaren kan låna i enlighet med		kan låna i enlighet med eller med
eller med hjälp av avtalet.		hjälp av avtalet.

I kontantvärdet ska dock inte ingå belopp som betalas i enlighet med ett försäkringsavtal och är

1.en personskade- eller sjukdomsförmån eller annan försäkringsförmån som utgör ersättning för ekonomisk skada som uppkommit i samband med en sådan händelse som försäkringen gäller för,

2. en återbetalning till			försäk-	2. en återbetalning till			försäk-
ringstagaren av premie, exklusive				ringstagaren av premie, exklusive
försäkringsavgifter,		som	tidigare	försäkringsavgifter,		som	tidigare
har betalats i enlighet med ett				har betalats i enlighet med ett
försäkringsavtal som inte är ett				försäkringsavtal som inte är en
livförsäkringsavtal, på grund av att				dödsfallsförsäkring, på grund av att
avtalet hävts eller sagts upp, risken				avtalet hävts eller sagts upp, risken
reducerats	under	försäkrings-		reducerats	under		försäk-
avtalets löptid eller premien ändrats				ringsavtalets	löptid	eller	premien

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	till följd av en korrigering av ett	ändrats till följd av en korrigering
	räknefel eller annat misstag, eller	av ett räknefel eller annat misstag,
		eller

3. en

återbäring

till

försäkringstagaren

på

grundval

det

försäkringstekniska utfallet för avtalet eller gruppen i fråga.

16 §

Med kontohavare avses den person som har registrerats eller

identifierats som innehavare av ett finansiellt konto.

Om det finansiella kontot är ett försäkringsavtal med kontantvärde eller

ett livränteavtal, avses med kontohavare varje person som kan få rätt till

kontantvärdet eller har rätt att ändra avtalets förmånstagare. Om det inte

finns någon person som kan få rätt till kontantvärdet eller har rätt att ändra

förmånstagare, ska varje person som i avtalet anges som försäkringstagare

och varje person med förvärvade rättigheter till utbetalning i enlighet med

avtalet anses som kontohavare. När utbetalningar börjar göras från ett

försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal, anses varje

person som har rätt till utbetalning som kontohavare.

När en person som inte är ett

finansiellt institut eller som är ett

finansiellt institut

etablerat eller

finansiellt

institut

etablerat

eller

registrerat i ett amerikanskt terri-

torium förvaltar

ett

finansiellt

torium

förvaltar

ett

finansiellt

konto i egenskap av ombud, för-

myndare,

förvaltare,

behörig

myndare,

förvaltare,

behörig

undertecknare,

investeringsråd-

undertecknare,

investeringsråd-

givare eller förmedlare till förmån

för annan person eller för annan

persons räkning, ska den andra

persons

räkning,

ska den

andra

personen anses vara innehavare av

kontot. Detta gäller dock inte när

kontot.

Ombudet,

förmyndaren,

en advokat förvaltar ett finansiellt

förvaltaren, den behöriga under-

konto till förmån för en klient.

tecknaren,

investeringsrådgivaren

eller förmedlaren ska på begäran

lämna uppgift till det rappor-

teringsskyldiga

finansiella

institut

där kontot finns om kontohavarens

identitet.

18 §

Med person med bestämmande

inflytande avses en fysisk person

som utövar kontroll över en enhet.

När det är fråga om en trust ska

stiftaren, förvaltaren, beskyddaren,

förmånstagaren eller förmånstagar-

kretsen och varje annan fysisk

kretsen

och varje

annan

fysisk

person som utövar verklig kontroll

över trusten anses vara personer

med bestämmande inflytande. När

det är

fråga om

juridisk

det är

fråga

juridisk

konstruktion som inte är en trust avses personer i samma eller motsvarande ställning som personer med bestämmande inflytande över en trust. Begreppet ska tolkas i enlighet med rekommendationerna från arbets- gruppen för finansiella åtgärder (FATF).

konstruktion	som inte är		en trust Prop. 2018/19:9
avses personer i samma eller
motsvarande	ställning		som
personer	med	bestämmande
inflytande över en trust. Begreppet
ska tolkas i enlighet med de
rekommendationer		från	arbets-
gruppen för finansiella			åtgärder
(Financial Action Task Force,
FATF) som	anges	i 9 § andra
stycket.

21 §

I denna lag avses med amerikansk person: en

1.amerikansk medborgare eller en annan fysisk person med hemvist i USA,

2.i utlandet delägarbeskattad juridisk person eller ett aktiebolag, registrerat i USA eller i enlighet med amerikansk federal eller delstatlig lagstiftning, eller

3.trust, om

a)en domstol i USA har behörighet att besluta eller döma i väsentligen alla frågor som rör trustens administration, och

b)en eller flera amerikanska personer eller ett dödsbo efter en avliden amerikansk fysisk person har behörighet att kontrollera alla väsentliga beslut i trusten,

amerikanskt territorium: Amerikanska Samoa, Samväldet Nordmarianerna, Territoriet Guam, Samväldet Puerto Rico eller Amerikanska Jungfruöarna,

andel i eget kapital: när det är fråga om ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person som är ett finansiellt institut, en andel i handelsbolagets eller den juridiska personens kapital eller i dess avkastning,

befintligt konto: ett finansiellt konto som öppnades den 30 juni 2014 eller tidigare,

behörig förmedlare: ett finansiellt institut som har ingått avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten om att agera som sådan behörig förmedlare som benämns Qualified Intermediary,

dotterföretag: dotterföretag i enlighet med det begreppets betydelse enligt aktiebolagslagen (2005:551),

enhet: en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion såsom en trust,

FATCA: avsnitt 1471–1474 i kapitel 4 i USA:s Internal Revenue Code från 1986 och U.S. Treasury Regulations till avsnitt 1471–1474 i USA:s Internal Revenue Code,

försäkringsavtal: ett annat avtal än ett livränteavtal, som innebär att

utfärdaren förbinder sig att betala ut ett belopp vid ett eller flera tillfällen

Prop. 2018/19:9 till följd av en specifik oviss händelse förknippad med dödsfall, sjukdom,

olycksfall, skadeståndsanspråk eller egendomsskada, försäkringsavtal med kontantvärde: ett försäkringsavtal som har ett

kontantvärde som överstiger 50 000 US-dollar och som inte är ett ansvarsåterförsäkringsavtal mellan två försäkringsföretag,

icke FATCA-deltagande finansiellt institut: ett finansiellt institut som identifierats som ett sådant enligt 6 kap. 8 §,

källskatteinnehållande enhet: ett finansiellt institut som har ingått avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten om att agera som källskatteinnehållande i utlandet delägarbeskattad juridisk person eller källskatteinnehållande trust,

källskattepliktig betalning med amerikansk källa: betalning av ränta, utdelning, hyra, lön, arvode, premie, livränta, vederlag, ersättning och annan fastställd eller fastställbar årlig eller periodisk avkastning, vinst och inkomst, om betalningen härrör från en källa i USA,

livränteavtal: ett avtal

a)enligt vilket utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under en viss tidsperiod som helt eller delvis bestäms med hänsyn till den förväntade livslängden för en eller flera personer, eller

b)som betraktas som livränteavtal i enlighet med den stats eller jurisdiktions lagstiftning, föreskrifter eller praxis där avtalet slöts och i enlighet med vilken utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under ett visst antal år,

nytt konto: ett finansiellt konto som öppnas den 1 juli 2014 eller senare,

partnerjurisdiktion: en stat eller jurisdiktion med vilken USA har ett gällande avtal för att underlätta genomförandet av FATCA,

passiv icke-finansiell enhet: en enhet som inte är ett finansiellt institut eller en aktiv icke-finansiell enhet,

rapporteringspliktigt konto: ett finansiellt konto som har identifierats som ett sådant enligt bestämmelserna i 4–8 kap., om det inte innehas uteslutande av en eller flera personer som är undantagna faktiska innehavare enligt 3 kap.,

specificerad amerikansk person: en amerikansk person som inte är undantagen från begreppet specificerad amerikansk person enligt artikel

1.1ff i FATCA-avtalet i den ursprungliga lydelsen.

3 kap.

3 §

Följande konton är undantagna från rapporteringsplikt:

1.pensionsförsäkring som uppfyller kraven i inkomstskattelagen (1999:1229) och som tecknas och förvaltas i Sverige, om premier betalas av en arbetsgivare till förmån för en anställd som utför tjänster i Sverige,

2.viss temporär dödsfallsförsäkring,

3.konto som innehas av dödsbo,

4.spärrat konto,

5.partnerjurisdiktionskonto, och

6.kvalificerat kreditkortskonto.

	Undantaget i första		stycket 3
	gäller endast till och med det fjärde
24	kalenderåret efter det kalenderår
	då	dödsfallet	inträffade.

Intyganden som ska inhämtas Prop. 2018/19:9 enligt 7 kap. avseende sådana

konton ska, i stället för vad som anges där, inhämtas senast den

31 december det femte kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade.

			4 kap.
				6 §
Oavsett vad som sägs i 3–5 §§				Oavsett vad som sägs i 3–5 §§
ska ett konto vars saldo eller				ska ett konto vars saldo eller
värde	uppgick		till mer än	värde	uppgick			till	mer	än
1 000 000 US-dollar den 30 juni				1 000 000 US-dollar den 30 juni
2014 eller vid utgången av 2015				2014 eller vid utgången av 2015
eller ett senare kalenderår anses				eller ett senare kalenderår anses
vara	ett	rapporteringspliktigt		vara	ett	rapporteringspliktigt
konto om det finns en tjänsteman				konto om det finns en tjänsteman
som har särskilt ansvar för				som har särskilt ansvar för
kontakterna		med	kontohavaren	kontakterna			med	kontohavaren
och den tjänstemannen har eller				och den tjänstemannen har eller
får kännedom om att konto-				får kännedom om att konto-
havaren är		en	specificerad	havaren		är	en	specificerad
amerikansk person.				amerikansk person. Ett rappor-
				teringsskyldigt finansiellt institut
				ska ha processer och rutiner så
				att en sådan tjänsteman kan
				upptäcka			om	och		när
				omständigheterna				ändras på		ett
				sådant sätt att ett konto blir ett
				rapporteringspliktigt konto enligt
				3–5 §§ eller denna paragraf samt
				att den ändrade omständigheten
				beaktas vid tillämpningen av 3–
				5 §§. Exempel på en sådan änd-
				rad	omständighet				är	om
				tjänstemannen underrättas om att
				kontohavaren			har		en	ny
				postadress i USA.

5kap. 1 §

I samband med att en fysisk		Innan en fysisk person öppnar
person öppnar ett nytt konto hos		ett nytt konto hos ett rapporte-
ett	rapporteringsskyldigt	ringsskyldigt finansiellt			institut
finansiellt	institut ska enheten	ska	institutet	inhämta		ett
inhämta ett intygande från den		intygande från		den	fysiska
fysiska personen där han eller hon		personen där han eller hon uppger
uppger de	omständigheter som	de	omständigheter	som	behövs
behövs för att avgöra om han eller		för att avgöra om han eller hon har
hon har hemvist i USA.		hemvist i USA.				25

Prop. 2018/19:9

Om det av det intygandet framgår att den fysiska personen har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från den fysiska personen som innehåller hans eller hennes amerikanska skatteregistrerings- nummer, om detta inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt första stycket.

Om det av det intygandet framgår att den fysiska personen har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet innan kontot öppnas även inhämta ett intygande från den fysiska personen som innehåller hans eller hennes amerikanska skatteregistrerings- nummer, om detta inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt första stycket.

6kap. 2 §1

För att fastställa om en enhet är en specificerad amerikansk person, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning. Om det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person, ska kontohavaren anses vara en specificerad amerikansk person om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte

1.inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person, eller

2.utifrån den övriga information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan fastställa att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person.

Det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person enligt första stycket om det finns

1. uppgift om att kontohavaren bildats i USA eller i enlighet med amerikansk lagstiftning,

2. uppgift om att kontohavaren har en amerikansk adress, eller

3. annan uppgift som talar för att kontohavaren är en ameri- kansk person.

7kap. 1 §

Ett nytt konto är ett rappor-	Ett nytt konto är ett rappor-
teringspliktigt konto om det inne-	teringspliktigt konto om det inne-
has av en eller flera enheter som är	has av en eller flera enheter som är

1Senaste lydelse 2017:661.

specificerade		amerikanska		perso-	specificerade amerikanska			perso-
ner. Ett konto är också ett					ner. Ett konto är också ett
rapporteringspliktigt konto om det					rapporteringspliktigt konto om det
innehas av en eller flera andra					innehas av en eller flera andra
enheter som är passiva icke-					enheter som är passiva icke-
finansiella enheter och över vilka					finansiella enheter och över vilka
en eller flera fysiska personer som					en eller flera fysiska personer som
är medborgare eller har hemvist i					är medborgare eller har hemvist i
USA har bestämmande inflytande.					USA har bestämmande inflytande.
Ett nytt konto är också rappor-
teringspliktigt		om	ett	sådant
intygande från kontohavaren eller
personerna		med	bestämmande
inflytande som krävs enligt 3 eller
4 § inte kommer in.
Ett nytt konto är dock inte ett rapporteringspliktigt konto om
1. kontohavaren är ett deltagande finansiellt institut,
2. det	rapporteringsskyldiga				2. det	rapporteringsskyldiga
finansiella	institutet		inhämtar ett		finansiella institutet innan kontot
intygande från kontohavaren om att					öppnas inhämtar ett intygande från
den är ett finansiellt institut som					kontohavaren om att den är ett
bedöms följa FATCA-reglerna					finansiellt	institut	som	bedöms
eller en	undantagen			faktisk	följa FATCA-reglerna eller en
innehavare i enlighet med relevanta					undantagen	faktisk	innehavare i
amerikanska författningar, eller					enlighet med relevanta ameri-
					kanska författningar, eller

3.när kontohavaren är ett deltagande finansiellt institut eller ett registrerat finansiellt institut som bedöms följa FATCA-reglerna, det rapporteringsskyldiga finansiella institutet kontrollerar kontohavarens identifieringsnummer som internationell förmedlare på amerikanska federala skattemyndighetens lista över icke-amerikanska finansiella institut.

3 §2

För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande i en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av

terrorism.
För att fastställa om en person			För att fastställa om en person
med bestämmande	inflytande	är	med bestämmande inflytande är
medborgare eller har hemvist i			medborgare eller har hemvist i
USA, ska det rapporterings-			USA, ska det rapporterings-
skyldiga finansiella	institutet	i	skyldiga finansiella institutet innan
samband med att ett konto öppnas			ett konto öppnas inhämta ett
inhämta ett intygande från konto-			intygande från kontohavaren eller
havaren eller från personerna med			från personerna med bestämmande
bestämmande inflytande.			inflytande.

2Senaste lydelse 2017:661.

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9 Om det av intygandet framgår att en eller flera personer med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som innehåller dennes eller deras skatteregistreringsnummer, om dessa inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt andra stycket.

I alla andra fall än som avses i 2 §					4 §
					I alla andra fall än som avses i 2 §
och 3 § första		stycket ska		det	och 3 §	första	stycket ska det
rapporteringsskyldiga			finansiella		rapporteringsskyldiga			finansiella
institutet inhämta ett intygande från					institutet	innan	kontot		öppnas
kontohavaren för att fastställa om					inhämta ett intygande från konto-
de omständigheter som är av					havaren för att fastställa om de
betydelse för tillämpningen av 1 §					omständigheter som är av betydelse
föreligger.					för tillämpningen av 1 § föreligger.
Om det av intygandet framgår att					Om det av intygandet framgår att
kontohavaren	är	en	specificerad		kontohavaren är en specificerad
amerikansk	person,		ska	det	amerikansk person, ska det
rapporteringsskyldiga			finansiella		rapporteringsskyldiga			finansiella
institutet inhämta ett intygande från					institutet innan kontot öppnas även
kontohavaren		som	innehåller		inhämta	ett	intygande		från
dennes amerikanska skatteregistre-					kontohavaren		som	innehåller
ringsnummer.					dennes amerikanska skatteregistre-
					ringsnummer.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Bestämmelserna i 3 kap. 3 §, 5 kap. 1 § och 7 kap. 1, 3 och 4 §§ i den

nya lydelsen tillämpas i fråga om konton som öppnas efter den 31 december 2018.

3.Bestämmelserna i 2 kap. 15 och 16 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019.

Prop. 2018/19:9

2.4Förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

dels att 2 kap. 1, 9, 15, 16, 18 och 22 §§, 3 kap. 1, 2, 5 och 11 §§, 4 kap.

9 §, 5 kap. 1 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 1–4 §§ och 8 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 4 a §, och närmast före

2 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 kap.

1 §1

I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen. Det finns även definitioner och förklaringar i 3 och 8 kap.

Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar finns i nedan angivna paragrafer:

aktiv icke-finansiell enhet i 2–4 §§
andel i eget kapital i 22 §	andel i eget kapital i 4 a §
annan stat eller jurisdiktion i 22 §

-------------------------------------------------------------------------------------

Andel i eget kapital

4 a §

Med andel i eget kapital avses, när det är fråga om ett svenskt handelsbolag eller en i ut- landet delägarbeskattad juridisk person som är ett finansiellt institut, en andel i handelsbolagets eller den juridiska personens kapital eller i dess avkastning.

1 Senaste lydelse 2017:190.

Prop. 2018/19:9	verklig	kontroll	över trusten.	En
	person	ska	betraktas	som

förmånstagare till en trust om personen har rätt att direkt eller indirekt, såsom genom ombud, få en fixerad eller diskretionär utdelning från trusten.

9 § En enhet är ett finansiellt institut, om

1.den i sin näringsverksamhet huvudsakligen bedriver en eller flera av följande verksamheter för en kunds räkning:

a) handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- eller indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller råvarufutures,

b) individuell och kollektiv portföljförvaltning, eller

c) annan verksamhet som innebär att finansiella tillgångar investeras, administreras eller förvaltas, eller

2.dess bruttointäkter huvudsakligen kommer från investering i, återinvestering i eller handel med finansiella tillgångar och den förvaltas av en annan enhet som är en sådan enhet som beskrivs i 1 eller i 7, 8 eller 10 §.

	Vid	tillämpning			av	första
	stycket ska en enhet anses i sin
	näringsverksamhet				huvudsak-
	ligen bedriva en eller flera
	verksamheter, eller dess brutto-
	intäkter	anses		huvudsakligen
	komma från en eller flera
	verksamheter,		om		enhetens
	samlade	intäkter			från	dessa
	verksamheter		motsvarar			eller
	överstiger 50 procent av enhetens
	sammanlagda intäkter under den
	av följande perioder som är
	kortast:
	1. den	treårsperiod				som
	avslutas vid utgången av det
	räkenskapsår som föregår tid-
	punkten	då bedömningen				görs,
	eller
	2. den period som enheten har
	existerat.
	Första stycket ska tolkas i
	enlighet med definitionen av be-
	greppet finansiellt institut i de i
	februari	2012			antagna
	rekommendationerna					från
	arbetsgruppen		för		finansiella
	åtgärder (Financial Action Task
30	Force, FATF) som avses itredje
	stycket punkt		A.6	avsnitt		VIII i

bilaga I till rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari

2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning.

Sådana finansiella institut som avses i första stycket benämns i denna lag investeringsenheter.

15 §

Med kontantvärde avses det belopp som är det högsta av

1. det belopp som en	försäk-	1. det belopp som en konto-
ringstagare har rätt att få vid åter-		havare har rätt att få vid återköp,
köp eller uppsägning	av ett	uppsägning eller annat upphörande
försäkringsavtal, utan avdrag för		av ett avtal, utan avdrag för avgifter
avgifter för återköp eller pantsätt-		för återköp eller pantsättning, eller
ning, eller
2. det belopp som försäkrings-		2. det belopp som kontohavaren
tagaren kan låna i enlighet med		kan låna i enlighet med eller med
eller med hjälp av avtalet.		hjälp av avtalet.

I kontantvärdet ska det dock inte ingå belopp som betalas i enlighet med ett försäkringsavtal och som

1.betalas med anledning av en dödsfallsförsäkring och uteslutande till följd av den försäkrades dödsfall,

2.är en personskade- eller sjukdomsförmån eller annan försäkrings- förmån som utgör ersättning för ekonomisk skada som uppkommit i samband med en sådan händelse som försäkringen gäller för,

3.är en återbetalning till försäkringstagaren av premie, exklusive försäkringsavgifter, som tidigare har betalats i enlighet med ett försäkringsavtal som inte är ett livränteavtal eller en dödsfallsförsäkring, på grund av att avtalet hävts eller sagts upp, risken reducerats under försäkringsavtalets löptid eller premien ändrats till följd av en korrigering av ett räknefel eller annat misstag avseende premien,

4.är en återbäring till försäkringstagaren, utom vid uppsägning, om återbäringen avser ett försäkringsavtal enligt vilket de enda förmåner som ska betalas ut är sådana som anges i 2, eller

5.är avkastning på en förskottspremie eller en premiebetalning för ett försäkringsavtal för vilket premien ska betalas minst en gång om året, om beloppet av förskottspremien eller premiebetalningen inte överstiger nästa årspremie som ska betalas enligt avtalet.

16 §

Med kontohavare avses den person som har registrerats eller identifierats som innehavare av ett finansiellt konto.

Om det finansiella kontot är ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal, avses med kontohavare varje person som kan få rätt till kontantvärdet eller har rätt att ändra avtalets förmånstagare. Om det inte finns någon person som kan få rätt till kontantvärdet eller har rätt att ändra förmånstagare, ska varje person som i avtalet anges som försäkringstagare och varje person med förvärvade rättigheter till utbetalning i enlighet med avtalet anses som kontohavare. När utbetalningar börjar göras från ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal, anses varje person som har rätt till utbetalning som kontohavare.

Prop. 2018/19:9

Med person med bestämmande inflytande avses en fysisk person som utövar kontroll över en enhet. När det är fråga om en trust ska stiftaren, förvaltaren, beskydda- ren, förmånstagaren eller förmånstagarkretsen och varje annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten anses vara personer med bestämmande inflytande. När det är fråga om en juridisk konstruktion som inte är en trust, avses personer i samma eller motsvarande ställning som personer med bestämmande inflytande över en trust. Be- greppet ska tolkas i enlighet med de rekommendationer från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (Financial Action Task Force, FATF) som anges i 9 § tredje stycket.

Prop. 2018/19:9

När en person som inte är ett finansiellt institut förvaltar ett finansiellt konto i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare, behörig undertecknare, investe- ringsrådgivare eller förmedlare till förmån för en annan person eller för en annan persons räkning, ska den andra personen anses vara innehavare av kontot. Detta gäller dock inte när en advokat förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient.

När en person som inte är ett finansiellt institut förvaltar ett finansiellt konto i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare, behörig undertecknare, investe- ringsrådgivare eller förmedlare till förmån för en annan person eller för en annan persons räkning, ska den andra personen anses vara innehavare av kontot. Ombudet, förmyndaren, förvaltaren, den behöriga undertecknaren, investe- ringsrådgivaren eller förmedlaren ska på begäran lämna uppgift till det rapporteringsskyldiga finan- siella institut där kontot finns om kontohavarens identitet.

18 §

rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) i dessas lydelse som antogs i februari 2012.

22 §2

I denna lag avses med

andel i eget kapital: när det är fråga om ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbe- skattad juridisk person som är ett

2Senaste lydelse 2017:190.

finansiellt institut, en andel i handelsbolagets eller den juridiska personens kapital eller i dess avkastning,

annan stat eller jurisdiktion: om något annat inte anges, en annan stat eller jurisdiktion än Sverige eller USA,

befintligt konto: ett finansiellt konto som öppnats den 31 december 2015 eller tidigare,

dotterföretag: dotterföretag i enlighet med det begreppets betydelse enligt aktiebolagslagen (2005:551),

enhet: en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion, såsom ett bolag, en delägarbeskattad juridisk person, en trust eller en stiftelse,

försäkringsavtal: ett annat avtal än ett livränteavtal, som innebär att utfärdaren förbinder sig att betala ut ett belopp vid ett eller flera tillfällen till följd av en specifik oviss händelse förknippad med dödsfall, sjukdom, olycksfall, skadeståndsanspråk eller egendomsskada,

försäkringsavtal med kontantvärde: ett försäkringsavtal som har ett kontantvärde och som inte är ett ansvarsåterförsäkringsavtal mellan två försäkringsföretag,

högvärdekonto: ett befintligt konto som innehas av en eller flera fysiska personer och vars sammanräknade saldo eller värde uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar den 31 december 2015 eller vid utgången av ett senare kalenderår,

livränteavtal: ett avtal

1.enligt vilket utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under en viss tidsperiod som helt eller delvis bestäms med hänsyn till den förväntade livslängden för en eller flera personer, eller

2.som betraktas som livränteavtal i enlighet med den stats eller jurisdiktions lagstiftning, föreskrifter eller praxis där avtalet slöts och i enlighet med vilken utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under ett visst antal år,

lågvärdekonto: ett befintligt konto som innehas av en eller flera fysiska personer och vars sammanräknade saldo eller värde inte uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar den 31 december 2015,

nytt konto: ett finansiellt konto som öppnats den 1 januari 2016 eller senare,

odokumenterat konto: ett konto som ska anses vara ett odokumenterat konto enligt 4 kap. 3 eller 11 §,

skatteregistreringsnummer: ett identifikationsnummer för skattebetalare eller en funktionell motsvarighet till det om ett sådant nummer saknas.

3 kap.

1 §3

Följande enheter är, även om de är finansiella institut, undantagna från rapporteringsskyldighet:

1.Sveriges riksbank,

2.svenska myndighetsenheter,

3.internationella organisationer i Sverige,

3Senaste lydelse 2017:190.

Prop. 2018/19:9

4. breda pensionsfonder,
5. pensionsstiftelser enligt lagen			5. pensionsstiftelser enligt lagen
(1967:531) om	tryggande	av	(1967:531)	om	tryggande	av
pensionsutfästelse m.m.,			pensionsutfästelse		m.m.,	om
			arbetsgivaren vars ansvar för
			pensionsutfästelse		stiftelsen
			tryggar
			a) är obegränsat		skattskyldig i
			Sverige, och
			b) inte är	en investeringsenhet
			eller en passiv icke-finansiell enhet,
			och
6. kvalificerade	utfärdare	av	6. kvalificerade		utfärdare	av
kreditkort, och			kreditkort.
7. vinstandelsstiftelser.

Enheter som avses i första stycket 1–3 ska dock inte vara undantagna från rapporteringsskyldighet i den del deras verksamhet är sådan kommersiell verksamhet som normalt bedrivs av sådana finansiella institut

som anges i 2 kap. 7, 8 eller 10 §.
2 §4
Följande konton är undantagna från rapporteringsplikt:
1. pensionsförsäkring som upp-	1. pensionsförsäkring som	upp-
fyller kraven i inkomstskattelagen	fyller kraven i inkomstskattelagen
(1999:1229) och som tecknas och	(1999:1229) och som tecknas och
förvaltas i Sverige,	förvaltas i Sverige, om premier
	betalas av en arbetsgivare	till
	förmån för en anställd som utför
	tjänster i Sverige,

2.pensionssparkonto som upp- fyller kraven i inkomstskattelagen,

3.viss temporär dödsfalls- 2. viss temporär dödsfalls-

försäkring,	försäkring,
4. konto som innehas av dödsbo,	3. konto som innehas av dödsbo,
5. spärrat konto,	4. spärrat konto,
6. kvalificerat kreditkortskonto,	5. kvalificerat		kreditkortskonto,
och	och
7. vilande konto	6. vilande konto.
	Undantaget		i första		stycket 3
	gäller endast till och med det fjärde
	kalenderåret efter det kalenderår
	då	dödsfallet		inträffade.
	Intyganden som ska inhämtas
	enligt	7 kap.	avseende		sådana
	konton ska, i stället för vad som
	anges	där, inhämtas		senast den

4Senaste lydelse 2017:190.

31 december	det	femte kalender-	Prop. 2018/19:9
året efter	det	kalenderår då

dödsfallet inträffade.

5 §

Med bred pensionsfond avses en fond som etablerats i Sverige för att tillhandahålla ålderspension eller ersättning vid nedsatt arbetsförmåga eller dödsfall till förmånstagare som är eller tidigare har varit anställda, eller till förmånstagare som angetts av sådana anställda, hos en eller flera arbetsgivare på grundval av utförda tjänster, om fonden

1.inte har någon enskild förmånstagare som har rätt till mer än fem procent av fondens tillgångar,

2.regleras av offentlig myndighet och rapporterar in uppgifter om sina förmånstagare till Skatteverket, och

3.uppfyller minst ett av följande krav:

a)Den är generellt undantagen från beskattning i Sverige av inve- steringsinkomst, eller dess investeringsinkomst är avdragsgill eller beskattas med en lägre skattesats, enligt svensk lagstiftning på grund av fondens status som pensionsordning eller ordning för andra pensionsför- måner.

b) Minst 50 procent av

avsätt-

b) Minst

50 procent

avsätt-

ningarna till fonden, bortsett från

överföringar

tillgångar

från

överföringar

tillgångar

från

andra undantagna

pensionsfonder

andra undantagna pensionsfonder

eller från sådana pensionsförsäk-

ringar som avses i 2 § 1, kommer

ringar

som

avses

2 §

första

från

den

finansierande

arbets-

stycket 1,

kommer

från

den

givaren.

finansierande arbetsgivaren.

c) Utbetalningar eller uttag från

fonden som inte är förenade med

kostnader, bortsett från över-

föringar av tillgångar till andra

undantagna

pensionsfonder

eller

undantagna

pensionsfonder

eller

till

sådana

pensionsförsäkringar

till

sådana

pensionsförsäkringar

som avses i 2 § 1, medges endast

som

avses

2 §

första stycket 1,

vid

specificerade

händelser i

medges

endast vid

specificerade

samband med pensionering, nedsatt

händelser

samband

med

arbetsförmåga eller dödsfall.

pensionering,

nedsatt

arbets-

förmåga eller dödsfall.

d)Avsättningar, med undantag för tillåtna kompensationsinbetalningar, som arbetstagare gör till fonden begränsas med hänsyn till arbetstagarens intjänade inkomst eller får inte överstiga 50 000 US-dollar per år.

			11 §5
Med	vilande	konto avses	ett	Med	vilande	konto avses	ett
annat	finansiellt	konto än	ett	annat	finansiellt	konto än	ett
livförsäkringsavtal om				livränteavtal om
5 Senaste lydelse 2017:190.							35

Prop. 2018/19:9

1. kontots saldo eller värde vid utgången av kalenderåret inte överstiger

1 000 US-dollar,

2. kontohavaren inte har initierat

några transaktioner på kontot eller

på något annat av sina konton hos

det rapporteringsskyldiga

finansi-

det

rapporteringsskyldiga

finansi-

ella institutet under de senaste tre

åren, och

åren,

3. kontohavaren

inte

har

3. kontohavaren

inte

har

kommunicerat med det rappor-

teringsskyldiga

finansiella

institu-

teringsskyldiga finansiella

institu-

tet angående kontot eller något

annat av sina konton hos det

institutet under de senaste sex åren.

institutet under de senaste sex åren,

och

4. i

fråga

försäkringsavtal

med kontantvärde, det rapporte-

ringsskyldiga

finansiella

institutet

inte har kommunicerat med konto-

havaren angående kontot eller

något

annat

kontohavarens

konton hos det institutet under de

senaste sex åren.

4 kap.

9 §

Oavsett vad som sägs i 5–7 §§

Oavsett vad som sägs i 5–8 §§

ska

ett

högvärdekonto

som

ska

ett

högvärdekonto

som

innehas av en fysisk person, om

något

annat

inte anges

i 2 kap.

något

annat

inte

anges

2 kap.

20 §, anses vara ett rapporterings-

pliktigt konto om det finns en

tjänsteman

som

har

särskilt

tjänsteman

som

har

särskilt

ansvar

för

kontakterna

med

ansvar

för

kontakterna

med

kontohavaren

och

den

kontohavaren

och

den

tjänstemannen

har eller

får

tjänstemannen

har

eller får

kännedom om att

kontohavaren

kännedom om att kontohavaren

har hemvist i en annan stat eller

jurisdiktion.

Ett

rapporterings-

skyldigt finansiellt institut ska ha

processer och rutiner så att en

sådan

tjänsteman

kan

upptäcka

och

när

omständigheterna

ändras på ett sådant sätt att

kontot blir

rapporteringspliktigt

enligt

5–8 §§

eller

denna

paragraf samt att den ändrade

omständigheten

beaktas

vid

tillämpningen av 5–8 §§. Exem-

pel

på

sådan

ändrad

omständighet är om tjänste- mannen underrättas om att kontohavaren har en ny post- adress i en annan stat eller jurisdiktion.

5kap. 1 §

I samband med att en fysisk					Innan en fysisk person öppnar
person öppnar ett nytt konto hos					ett nytt konto hos ett rappor-
ett	rapporteringsskyldigt				teringsskyldigt finansiellt institut
finansiellt institut ska institutet in-					ska	institutet	inhämta			ett
hämta ett intygande från den					intygande från			den	fysiska
fysiska personen där han eller hon					personen där han eller hon uppger
uppger vilken eller vilka stater					vilken eller vilka stater och
och jurisdiktioner han eller hon					jurisdiktioner han eller hon har
har hemvist i.					hemvist i.
Om det av det intygandet					Om det av det intygandet
framgår att den fysiska personen					framgår att den fysiska personen
har hemvist i en annan stat eller					har hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion, ska det rappor-					jurisdiktion, ska det rapporte-
teringsskyldiga		finansiella			ringsskyldiga finansiella institutet
institutet inhämta		ett intygande			innan	kontot	öppnas			även
från den fysiska personen som					inhämta ett intygande från den
innehåller	hans	eller	hennes		fysiska personen som innehåller
skatteregistreringsnummer			i	den	hans	eller	hennes		skatte-
staten eller	jurisdiktionen			och	registreringsnummer i den staten
födelsedatum, om		dessa		inte	eller	jurisdiktionen				och
anges redan i det intygande som					födelsedatum,		om	dessa		inte
inhämtats enligt första stycket.					anges redan i det intygande som
					inhämtats enligt första stycket.

6 kap.

2 §6

För att utreda om en enhet har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den informa- tion som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med konto- havaren eller på grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning. Om det finns skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska kontohavaren anses ha hemvist i den staten eller jurisdiktionen om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte

1.inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte har hemvist i denna stat eller jurisdiktion, eller

6Senaste lydelse 2017:662.

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	Det finns skäl att anta att konto-
	havaren har hemvist i en annan
	stat eller jurisdiktion enligt första
	stycket om det finns
	1. uppgift om att kontohavaren
	bildats i en annan stat eller juris-
	diktion eller i enlighet med lag-
	stiftningen där,
	2. uppgift om att kontohavaren
	har en adress i en annan stat eller
	jurisdiktion, eller
	3. annan uppgift som talar för
	att kontohavaren har hemvist i en
	annan stat eller jurisdiktion.

7 kap.

1 §

Om något annat inte anges i 2 kap. 20 § är ett nytt konto ett rappor-

teringspliktigt konto	1. om det innehas av en eller flera
1. om det innehas av en eller flera	1. om det innehas av en eller flera
enheter som har hemvist i en annan	enheter som har hemvist i en annan
stat eller jurisdiktion,	stat eller jurisdiktion, eller
2. om det innehas av en eller flera	2. om det innehas av en eller flera
enheter som är passiva icke-	enheter som är passiva icke-
finansiella enheter och över vilka	finansiella enheter och över vilka
en eller flera fysiska personer som	en eller flera fysiska personer som
har hemvist i en annan stat eller	har hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion har bestämmande in-	jurisdiktion har bestämmande in-
flytande, eller	flytande.
3. om ett sådant intygande från
kontohavaren eller personerna med
bestämmande inflytande som krävs
enligt 3 eller 4 § inte kommer in.

2 §

För att fastställa om en enhet har	För att fastställa om en enhet har
hemvist i en annan stat eller juris-	hemvist i en annan stat eller juris-
diktion, ska det rapporterings-	diktion, ska det rapportering-
skyldiga finansiella institutet i	skyldiga finansiella institutet innan
samband med att ett konto öppnas	ett konto öppnas inhämta ett
inhämta ett intygande från konto-	intygande från kontohavaren.

havaren.

Ett intygande som avses i första stycket behöver dock inte inhämtas om det av den information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt tillgänglig kan antas att kontohavaren inte har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion.

3 §7
För att fastställa om en enhet är	För att fastställa om en enhet är
en passiv icke-finansiell enhet, ska	en passiv icke-finansiell enhet, ska
det rapporteringsskyldiga finansi-	det rapporteringsskyldiga			finan-
ella institutet inhämta ett intygande	siella institutet innan kontot öppnas
om detta från kontohavaren. Ett	inhämta ett intygande om detta från
sådant intygande behöver dock inte	kontohavaren. Ett sådant intygande
inhämtas, om det utifrån den	behöver dock inte inhämtas, om det
information som det rappor-	utifrån den information som det
teringsskyldiga finansiella institu-	rapporteringsskyldiga		finansiella
tet har tillgång till eller information	institutet har tillgång till eller
som är allmänt tillgänglig kan antas	information som är allmänt
att kontohavaren är	tillgänglig	kan	antas	att
	kontohavaren är

1.en aktiv icke-finansiell enhet, eller

2.ett annat finansiellt institut än en sådan investeringsenhet som avses i 2 kap. 9 § första stycket 2 i en stat eller jurisdiktion som inte är en del- tagande jurisdiktion.

Vid tillämpning av första stycket 2 ska ett finansiellt instituts fasta driftställe i en annan stat eller jurisdiktion anses vara ett finansiellt institut i den staten eller jurisdiktionen.

4 §8

För att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande över en enhet, får det rapporteringsskyldiga finansiella institutet förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av

terrorism.
För att fastställa om en person							För att fastställa om en person
med bestämmande				inflytande		har	med bestämmande inflytande har
hemvist	i	en	annan		stat	eller	hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion, ska det rapporte-							jurisdiktion, ska det rapporte-
ringsskyldiga finansiella institutet i							ringsskyldiga	finansiella institutet
samband med att ett konto öppnas							innan ett konto öppnas inhämta ett
inhämta		ett	intygande			från	intygande från kontohavaren eller
kontohavaren eller från personerna							från personerna med bestämmande
med bestämmande inflytande.							inflytande.
Om det av intygandet framgår att							Om det av intygandet framgår att
en eller flera personer med							en eller flera personer med
bestämmande			inflytande			har	bestämmande	inflytande	har
hemvist	i	en	annan		stat	eller	hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion, ska det rapporterings-							jurisdiktion, ska det rapporterings-
skyldiga		finansiella			institutet		skyldiga finansiella institutet innan
inhämta		ett	intygande			från	kontot öppnas även inhämta ett
kontohavaren eller personerna med							intygande från kontohavaren eller
bestämmande			inflytande			som	personerna	med bestämmande
innehåller		dennes		eller deras			inflytande som innehåller		dennes

7Senaste lydelse 2017:190.

8 Senaste lydelse 2017:662.

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	skatteregistreringsnummer,	om	eller	deras skatteregistrerings-
	dessa inte anges redan i det		nummer, om dessa inte anges redan
	intygande som inhämtats	enligt	i det	intygande som inhämtats
	andra stycket.		enligt andra stycket.

8 kap.

3 §

Om inte något annat anges, ska ett kontos saldo eller värde vid tillämpningen av 4–8 kap. fast- ställas per den sista dagen av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod.

När ett kontos saldo eller värde vid utgången av ett kalenderår har betydelse för granskningen enligt 4–8 kap., ska ett rapporterings- skyldigt finansiellt institut räkna med kontots saldo eller värde per den sista dagen för den rapporteringsperiod som löper ut samtidigt med kalenderåret eller under kalenderåret.

Om inte något annat anges, ska ett kontos saldo eller värde vid tillämpningen av 3–8 kap. fast- ställas per den sista dagen av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod.

När ett kontos saldo eller värde vid utgången av ett kalenderår har betydelse för granskningen enligt 3–8 kap., ska ett rapporterings- skyldigt finansiellt institut räkna med kontots saldo eller värde per den sista dagen för den rapporteringsperiod som löper ut samtidigt med kalenderåret eller under kalenderåret.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Bestämmelserna i 5 kap. 1 § och 7 kap. 1–4 §§ i den nya lydelsen och bestämmelsen i det nya 3 kap. 2 § andra stycket tillämpas i fråga om konton som öppnas efter den 31 december 2018.

3.Bestämmelserna i 3 kap. 2 § första stycket och 3 kap. 5 § i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019. Granskningen enligt 4–8 kap. av pensionsförsäkringar som inte är undantagna från rapporteringsplikt och pensionssparkonton ska ha genomförts senast den 30 april 2020. Om kontot öppnats efter den 31 december 2015 gäller vid granskningen att sådana intyganden som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska inhämta enligt bestämmel- serna i 5 kap. ska inhämtas senast den 30 april 2020.

4.Bestämmelserna i 3 kap. 1 § i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019. För vinst- andelsstiftelser och pensionsstiftelser som är rapporteringsskyldiga finansiella institut gäller, i stället för det som anges i 2 kap. 22 §, att nya konton är konton som öppnas efter den 31 december 2018 och att befintliga konton är konton som öppnats före den 1 januari 2019. Vinstandelsstiftelser och pensionsstiftelser som är rapporteringsskyldiga finansiella institut ska ha genomfört granskningen av befintliga konton enligt 4, 6 och 8 kap. senast den 31 december 2019.

5.Ett finansiellt institut, som enligt 3 kap. 1 § i den nya lydelsen blir rapporteringsskyldigt, ska senast den 30 april 2019 göra en anmälan till Skatteverket enligt 8 kap. 2 § om att det uppfyller kriterierna för att vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 §.

6.Bestämmelserna i 2 kap. 15 och 16 §§ och 3 kap. 11 § i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019.

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	2.5	Förslag till lag om ändring i lagen (2018:625)
		om ändring i lagen (2017:1226) om ändring i
		lagen (2017:387) om ändring i
		skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs att 23 kap. 2 § lagen om ändring i lagen (2018:625) om ändring i lagen (2017:1226) om ändring i lagen (2017:387) om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse		Föreslagen lydelse
	23 kap.
Kontrolluppgifter enligt 15 kap.,		2 §
		Kontrolluppgifter enligt 15 kap.,
16 kap. 1 §	om ersättning som	16 kap.	1 §	om ersättning som
avses i 16 kap. 3 § 4 samt 4 § 1 a,		avses i 16 kap. 3 § 2 samt 4 § 1 a,
2 a och 3 a,	17, 19, 20, 21 kap.,	2 a och	3 a,	17, 19, 20, 21 kap.,
22 kap. 2, 3, 9–11, 17–21 och 23–		22 kap. 2, 3, 9–11, 17–21 och 23–
27 §§, 22 a kap. samt 22 b kap. ska		27 §§, 22 a kap. samt 22 b kap. ska
även lämnas för fysiska personer		även lämnas för fysiska personer
som är begränsat skattskyldiga.		som är begränsat skattskyldiga.

Kontrolluppgift enligt 22 kap. 10 § ska också avse omständigheter som medför eller kan medföra avskattning enligt 5 § första stycket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta.

2.6Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1139) om skatt på spel

Härigenom föreskrivs att det i ikraftträdande- och övergångsbestäm- melserna till lagen (2018:1139) om skatt på spel ska införas en ny punkt, 4, av följande lydelse.

4. Vid tillämpningen av denna lag ska med

a)licenshavare jämställas den som har tillstånd enligt 25, 27, 32 eller 34 § lotterilagen (1994:1000), och

b)licenspliktigt spel jämställas spel med tillstånd enligt 25, 27, 32 eller 34 § lotterilagen.

Prop. 2018/19:9

2.7Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1143) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs i fråga om inkomstskattelagen (1999:1229)1

dels att 8 kap. 3 § lagen i stället för lydelsen enligt lagen (2018:1143) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse,

dels att det i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2018:1143) om ändring i den lagen ska införas en ny punkt, 3, av följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2018:1143

Föreslagen lydelse

8kap. 3 §

Vinster i lotterier och kombinationsspel samt vid vadhållning är skattefria om

–spelet tillhandahålls av någon som har licens enligt spellagen (2018:1138) och spelet kräver licens enligt samma lag,

– spelet tillhandhålls i Sverige	– spelet tillhandahålls i Sverige
och spelet inte kräver licens enligt	och spelet inte kräver licens enligt
spellagen, eller	spellagen, eller

–spelet tillhandahålls i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och spelet inte kräver licens i Sverige.

Vinster vid vinstdragning på premieobligation är skattefria om vinstdragningen avser svenska premieobligationer eller om premieobligationen ställts ut i en stat inom EES.

3.Vid tillämpningen av 8 kap. 3 § ska med spel som inte kräver licens jämställas spel med tillstånd enligt lotterilagen (1994:1000).

1Lagen omtryckt 2008:803.

2.8	Förslag till lag om ändring i lagen (2018:1206) Prop. 2018/19:9
	om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 24 kap. 10 § och 25 a kap. 23 § inkomstskattelagen (1999:1229)34 i stället för lydelsen enligt lagen (2018:1206) om ändring i den lagen ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2018:1206

Föreslagen lydelse

24kap. 10 §

Ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag som har tagit upp ett vinstandelslån, får dra av vinstandelsräntan bara i den utsträckning som följer av 11–15 §§.

Med vinstandelsränta avses ränta							Med vinstandelsränta avses ränta
vars storlek är beroende av det							vars storlek är beroende av det
låntagande		företagets			utdelning		låntagande		företagets		utdelning
eller vinst och med vinstandelslån							eller vinst och med vinstandelslån
avses ett lån med ränta som helt							avses ett lån med ränta som helt
eller delvis är vinstandelsränta.							eller delvis är vinstandelsränta.
För annan ränta på vinstandelslån gäller allmänna bestämmelser om
avdrag i näringsverksamheten.
						25 a kap.
						23 §
Om ett företag som anges i 3 §							Om ett företag som anges i 3 §
direkt eller indirekt, genom ett eller							direkt eller indirekt, genom ett eller
flera svenska			handelsbolag,			är	flera svenska handelsbolag, är
delägare i ett svenskt handelsbolag							delägare i ett svenskt handelsbolag
som avyttrat en delägarrätt med							som avyttrat en delägarrätt med
kapitalvinst, ska den del av vinsten							kapitalvinst, ska den del av vinsten
som belöper sig på delägarens							som belöper sig på delägarens
andel inte tas upp. Detta gäller dock							andel inte tas upp. Detta gäller dock
bara	om	en		motsvarande			bara	om	en	motsvarande
kapitalvinst inte skulle ha tagits upp							kapitalvinst inte skulle ha tagits upp
om delägaren själv hade avyttrat							om delägaren själv hade avyttrat
tillgången. Vid			bedömningen			av	tillgången. Vid bedömningen av
om en kapitalvinst inte skulle ha							om en kapitalvinst inte skulle ha
tagits upp enligt 24 kap. 33 § första							tagits upp enligt 24 kap. 33 § första
stycket	2	eller			34 §	ska	stycket 2 eller 34 § ska andels-
andelsinnehavet bestämmas utifrån							innehavet		bestämmas		utifrån
storleken på		delägarens indirekta					storleken på delägarens indirekta
innehav. Vid tillämpning av första							innehav.
stycket likställs en i utlandet
delägarbeskattad				juridisk person
med ett svenskt handelsbolag.							Vid tillämpning av första stycket

							likställs		en	i	utlandet
34 Lagen omtryckt 2008:803.											45

Prop. 2018/19:9	delägarbeskattad juridisk person
	med ett svenskt handelsbolag.
	Första stycket gäller inte om skalbolagsbeskattning ska ske enligt 9 a §.

3	Ärendet och dess beredning	Prop. 2018/19:9
Sveriges regering undertecknade den 29 oktober 2014 ett multilateralt
avtal om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton,
förkortat MCAA. En engelsk och en fransk språkversion av avtalet
undertecknades. Avtalet genomfördes i svensk lag enligt förslag i
propositionen En global standard för automatiskt utbyte av upplysningar
om finansiella konton (prop. 2015/16:29). Avtalet innebär att de
gemensamma rapporteringsnormerna (Common Reporting Standard,
förkortad CRS) ska genomföras och tillämpas i Sverige. Vid Ekofin-rådets
möte den 9 december 2014 antogs ändringar i rådets direktiv 2011/16/EU
om administrativt samarbete i fråga om beskattning (DAC 2). DAC 2
innebar att CRS togs in i direktivet. Såväl DAC 2 som MCAA och CRS
inklusive en svensk översättning finns som bilagor till prop. 2015/16:29.
Enligt förslag i propositionen Vissa ändringar vad gäller automatiskt
utbyte av upplysningar om finansiella konton (prop. 2016/17:48) gjordes
vissa ändringar i den svenska lagstiftningen.
	Inom Finansdepartementet har promemorian Ytterligare ändringar vad
gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton tagits
fram med förslag till ytterligare författningsändringar som behöver göras
vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.
Promemorians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remiss-
behandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2.
Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet hos
Finansdepartementet (Fi2018/00923/S3).
	I propositionen lämnas även ett förslag om att undantaget från
skyldighet att lämna uppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationen
som har införts för ersättning på grund av en pensionsförsäkring, återköp
av sådan försäkring eller ett avtal med ett utländskt tjänstepensionsinstitut
om tjänstepension, kommer att gälla all sådan ersättning. Förslaget har
beretts under hand med Skatteverket (Fi2018/03290/S3).
	Inom Finansdepartementet har promemorian Beskattning av spel med
äldre tillstånd tagits fram. Promemorians lagförslag överensstämmer med
propositionens. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissyttrandena finns tillgängliga i
lagstiftningsärendet hos Finansdepartementet (Fi2018/03162/S2).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 14 juni 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över
de förslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.
Regeringen har i allt väsentligt följt Lagrådets synpunkter och förslag.
Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4.2.1 och 4.2.6 och i författnings-
kommentaren.
	Utöver de lagar i avsnitt 2.1–2.4 som har granskats av Lagrådet inne-
håller propositionen ytterligare lagförslag. Förslaget i den del som avser
utvidgning av undantaget från skyldighet att lämna uppgifter på
individnivå i arbetsgivardeklarationen avser en mindre ändring närmast av
rättelsekaraktär (avsnitt 2.2 och 5). Förslaget i avsnitt 2.5 avser en rättelse
i 23 kap. 2 § lagen (2018:625) om ändring i lagen (2017:1226) om ändring
i lagen (2017:387) om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244), se		47

Prop. 2018/19:9 författningskommentaren. Förslagen i den del som avser beskattning av spel med äldre tillstånd (avsnitt 2.6 och 2.7) innebär, som framgår av avsnitt 7.2, en mindre justering av spellagstiftningen som är helt i linje med motiven till och intentionerna bakom tidigare beslutade lagändringar. Förslaget i avsnitt 2.8 avser endast redaktionella ändringar i lagen (2018:1206) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229), se författ- ningskommentaren.

Dessa förslag är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte inhämtat Lagrådets yttrande över förslagen.

Vissa språkliga och redaktionella ändringar har också gjorts.

4Ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

4.1Bakgrund – Den globala standarden för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

Det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, förkortat MCAA, innebär att OECD:s standard för sådant informationsutbyte ska genomföras och tillämpas i Sverige. Avtalet hade den 7 augusti 2018 undertecknats av 103 stater och jurisdiktioner. Vissa av dessa, bl.a. Sverige och nästan alla EU:s övriga medlemsstater, har åtagit sig att ha genomfört avtalet till den 1 januari 2016 och att påbörja utbytet under 2017. Övriga har åtagit sig att ha genomfört avtalet till den 1 januari 2017, den 1 januari 2018 eller den 1 januari 2019 och att påbörja utbytet under 2018, 2019 eller 2020. Vid Ekofin-rådets möte den 9 december 2014 antogs rådets direktiv 2014/107/EU om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning, förkortat DAC 2. Direktivet innebar att OECD:s globala standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton togs in i EU-rätten.

OECD:s globala standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton består av två huvudsakliga delar. Den ena huvudsakliga delen är modeller för avtal om att genomföra och tillämpa de gemensamma rapporteringsnormerna (Common Reporting Standard, förkortad CRS) och den andra huvudsakliga delen är CRS. Till CRS finns även en kommentar som innehåller vägledning för tolkning och tillämpning. På

OECD:s webbportal för automatiskt informationsutbyte (www.oecd.org/tax/automatic-exchange) har det även publicerats Frågor och Svar till ytterligare vägledning för tolkning och tillämpning av CRS och dess kommentar. Svaren på frågorna är resultatet av diskussioner mellan de stater och jurisdiktioner som deltar i OECD:s arbete. Hela den globala standarden, inklusive kommentarer, finns att tillgå på OECD:s webbportal för automatiskt informationsutbyte.

MCAA och DAC 2 genomfördes i svensk lagstiftning enligt förslag i Prop. 2018/19:9 propositionen En global standard för automatiskt utbyte av upplysningar

om finansiella konton (prop. 2015/16:29). Lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 2016. De flesta bestämmelserna togs in i den nya lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid auto- matiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, i den nya lagen (2015:912) om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och i det nya 22 b kap. i skatteförfarandelagen (2011:1244).

Därefter fortsatte diskussionerna inom OECD när det gäller tolkning och tillämpning av CRS och på vissa områden ledde det till att ytterligare Frågor och Svar publicerades på OECD:s webbportal för automatiskt informationsutbyte. Diskussioner ägde även rum mellan företag och myndigheter i Sverige samt mellan myndigheter i Sverige och myndig- heter i andra länder, inte minst mellan de nordiska länderna. Detta resulterade i att vissa områden där det fanns behov av justeringar i den svenska lagstiftningen identifierades. Dessa ändringar gjordes efter förslag i propositionen Vissa ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton (prop. 2016/17:48). Ändringarna trädde i kraft den 1 april 2017.

4.2Ytterligare ändringar i den globala standarden

För närvarande pågår mer systematiska utvärderingar i det globala forumet för transparens och informationsutbyte i fråga om skatter (Global Forum) av varje stats eller jurisdiktions specifika sätt att genomföra den globala standarden i nationell lagstiftning och vad som kan förbättras eller förtydligas i respektive land. Utvärderingarna syftar till att på ett tidigt stadium åskådliggöra brister i respektive stats eller jurisdiktions lagstiftning för att de ska kunna åtgärda eventuella problem redan innan staternas och jurisdiktionernas genomförande av den globala standarden ska utvärderas på ett bredare plan (genom s.k. Peer Review) under kommande år. På så sätt tillförsäkras det på ett tidigt stadium att standarden genomförs på ett enhetligt sätt i de olika staterna och jurisdiktionerna. Sveriges genomförandelagstiftning utvärderades under 2017.

Det kan konstateras att olika länder använder sig av olika lagstiftnings- tekniker och att de har olika bestämmelser och principer som får betydelse för hur ett internationellt regelverk genomförs i den nationella lagstiftningen. Ett exempel på detta är förekomsten och betydelsen av förarbeten vid tillämpning av svensk lag. I Global Forum representeras fler än 100 länder. Det är representanter för en stor del av dessa länder som tillsammans går igenom och utvärderar varje lands nationella lagstiftning. Även Europeiska kommissionen deltar i arbetet. De gemensamma slutsatserna får mycket stor vikt vid ett enskilt lands bedömning av om ett annat land fullgör sina åtaganden enligt det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, förkortat MCAA, och därmed även rådets direktiv 2014/107/EU om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt

automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning, förkortat

Prop. 2018/19:9 DAC 2. Det är därför viktigt att se till att den svenska lagstiftningen står i överensstämmelse med de internationella regelverken utifrån de slutsatser som dragits i Global Forum. Om de brister som påtalas inte åtgärdas i Sverige blir det svårt för Sverige att bidra till att sätta press på andra stater och jurisdiktioner att åtgärda brister i deras lagstiftning. Om bristerna inte åtgärdas finns det även en risk för att det kan leda till att andra länder säger upp avtalet gentemot Sverige med motiveringen att Sverige inte lever upp till den ingångna överenskommelsen, eller att Europeiska kommissionen inleder ett överträdelseärende gentemot Sverige. Genom utvärderingen och diskussionerna i Global Forum har därför ytterligare några områden kunnat identifieras där regeringen bedömer att ytterligare bestämmelser, justeringar eller förtydliganden i den svenska lagstiftningen är nödvän- diga. I vissa delar finns motsvarande behov också i den svenska lagstift- ningen avseende avtalet mellan Sverige och Amerikas förenta stater för att förbättra internationell efterlevnad av skatteregler och för att genomföra FATCA, förkortat FATCA-avtalet. Förslag till sådana bestämmelser, justeringar och förtydliganden finns i följande avsnitt. I några fall ges också förslag till tydliggöranden som inte specifikt behandlats inom ramen för utvärderingen i Global Forum med avseende på den svenska lagstiftningen.

	4.2.1		Lagtekniska förtydliganden i fråga om
			identifiering av rapporteringspliktiga konton

		Regeringens förslag: I lagen om identifiering av rapporteringspliktiga
		konton med anledning av FATCA-avtalet och lagen om identifiering av
		rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar
		om finansiella konton ska följande förtydliganden och justeringar tas
		in.
		Begreppet investeringsenhet ska tolkas i överensstämmelse med
		begreppet ”finansiellt institut” i de i februari 2012 antagna
		rekommendationerna från Financial Action Task Force. Det tydliggörs
		även genomgående vilka rekommendationer det är fråga om.
		Begreppet kontantvärde innefattar även belopp som en försäkrings-
		tagare har rätt att få då ett försäkringsavtal upphör vid andra fall än vid
		återköp eller uppsägning.
		En ”andel i eget kapital” med avseende på truster som är finansiella
		institut anses innehas av varje person som betraktas som stiftare eller
		förmånstagare till hela eller en del av trusten eller en annan fysisk
		person som utövar verklig kontroll över trusten. En person ska betraktas
		som förmånstagare till en trust om personen har rätt att direkt eller
		indirekt, såsom genom ombud, erhålla en fixerad eller diskretionär
		utdelning från trusten.
		Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska ha sådana processer
		och rutiner att en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna
		med kontohavaren kan upptäcka om och när omständigheterna ändras
		på ett sådant sätt att kontot blir rapporteringspliktigt och att dessa
		omständigheter beaktas vid identifieringen av rapporteringspliktiga
		konton. Exempel på en sådan ändrad omständighet är att kontohavaren
50		har en ny postadress i USA eller i en annan stat eller jurisdiktion.
50

Vid granskning av befintliga konton som innehas av juridiska personer eller andra juridiska konstruktioner har ett rapporterings- skyldigt finansiellt institut skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion t.ex. om det finns uppgift om att konto- havaren har bildats i en annan stat eller jurisdiktion eller i enlighet med en annan stats eller jurisdiktions lagstiftning, om det finns uppgift om att kontohavaren har en adress i en annan stat eller jurisdiktion eller om det finns någon annan uppgift som talar för att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion.

Bestämmelserna i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton ska ändras så att det klargörs att de ska tillämpas även i fråga om beräkning av saldo eller värde enligt 3 kap. samma lag och inte bara i fråga om 4–8 kap.

I fråga om definitionen av begreppet investeringsenhet anses en juridisk person eller annan juridisk konstruktion huvudsakligen bedriva en eller flera verksamheter, eller dess bruttointäkter huvudsakligen komma från en eller flera verksamheter, om de samlade intäkterna som härrör från dessa verksamheter motsvarar eller överstiger 50 procent av den juridiska konstruktionens sammanlagda intäkter. Beräkningen görs för den period som är kortast av den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räkenskapsår som föregår den tidpunkt då bedömningen görs jämfört med den period som enheten har existerat. Detta gäller dock inte vid tillämpning av lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

I fråga om definitionen av begreppet kontantvärde i lagen om identi- fiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA- avtalet, ska ”livförsäkringsavtal” ersättas med ”dödsfallsförsäkring”.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslogs inte att ”livförsäkringsavtal” ska ersättas med ”dödsfallsförsäkring” i definitionen av begreppet kontantvärde i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Remissinstanserna: Justitiekanslern, Ekobrottsmyndigheten, Finans- inspektionen, Kammarkollegiet, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Regelrådet, Aktiespararna, Euroclear Sweden AB, Finansbolagens Förening, Fondbolagens förening, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Nasdaq OMX Stockholm AB, Nasdaq OMX Clearing AB, Nordic Growth Market NGM, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska försäkringsförmedlares förening, Svenska riskkapitalföreningen (SVCA), Tjänstepensionsförbundet och Utländska försäkringsbolags förening har inga synpunkter på förslagen i promemorian eller inte inkommit med något yttrande. Kammarrätten i Jönköping har i huvudsak inga invändningar mot förslagen. Datainspektionen har inga synpunkter på förslagen i sig men hänvisar till sitt yttrande över promemorian Anpassade regler om personuppgifts- behandling inom skatt tull och exekution. Skatteverket tillstyrker förslagen, men har förslag och synpunkter som innebär att förtydliganden och klargöranden behövs. Skatteverket avstyrker dock förslaget som innebär att beslut om dokumentationsavgift ska fattas av särskilt

Prop. 2018/19:9

kvalificerad beslutsfattare. Näringslivets regelnämnd, Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna och Svenskt Näringsliv, Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring avstyrker att förslagen genomförs innan en offentlig utvärdering av Sveriges genomförande av den globala standarden har gjorts och menar att promemorians förslag inte kan ligga till grund för lagstiftning. Näringslivets regelnämnd menar att konsekvensutredningen är under- målig. Sparbankernas riksförbund tillstyrker förslagen. Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget till den del det avser borttagande av undantaget gällande rapporteringsplikt för advokaters klientmedels- konton. Företagarna menar även att remisstiden varit anmärkningsvärt kort. Svenska Bankföreningen menar att det bör klargöras om tolkningen av OECD:s standard per automatik innebär att ett land inte följer EU- rätten.

När det gäller de specifika förslag som omfattas av detta avsnitt föreslår Skatteverket att ordet ”livförsäkringsavtal” i definitionen av begreppet kontantvärde i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, förkortad IDKL, ska ersättas med ordet ”dödsfallsförsäkring”. Skatteverket anser att det bör klargöras vad som avses med ”fixerad eller diskretionär utdelning” i fråga om andel i eget kapital i truster. Med anledning av klargörandet om vad som utgör ”huvudsaklig” verksamhet vid bedömningen av om en juridisk person eller annan juridisk konstruktion (enhet) är en investeringsenhet och därmed ett finansiellt institut efterfrågar Skatteverket ett klargörande i fråga om en enhet överhuvudtaget kan vara en passiv icke-finansiell enhet. Skatteverket anser att om en person får del av avkastningen på tillgångar som någon annan äger (s.k. usufructs) omfattas det av uppgiftsskyldigheten enligt de gemensamma rapporteringsnormerna (Common Reporting Standard, förkortad CRS), vilket bör framgå av lagtext. Svenska Bankföreningen menar att bestämmelsen om att det ska finnas processer och rutiner för att en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren ska upptäcka om och när omständigheterna ändras är svårbegriplig och att exempel av detta slag inte hör hemma i lagtext. Svenska Bankföreningen menar därför att bestämmelsen bör utgå.

Skälen för regeringens förslag

Allmänna frågor om förslaget

Näringslivets regelnämnd, Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna och Svenskt Näringsliv, Svenska Bankföreningen och Svensk Försäkring motsätter sig att förslagen genomförs innan en offentlig utvärdering av Sveriges genomförande av den globala standarden har gjorts och menar att promemorians förslag inte kan ligga till grund för lagstiftning. Som skäl för detta anförs i huvudsak följande. Förslagen grundar sig på underlag från en utvärdering och diskussioner som inte gjorts tillgängligt för enskilda. Det är därför inte möjligt för remissinstanserna och andra att bilda sig en grundad uppfattning om de aktuella förslagens nödvändighet och proportionalitet. Detta är inte förenligt med grundläggande krav på rättssäkerhet när det gäller tydlighet, effektivitet, förutsägbarhet och beredning. Allt relevant

underlag för förslagen måste göras tillgängligt för att beredningskravet ska anses vara uppfyllt. Den utvärdering som skett har uppgetts vara endast inledande och begränsad. Trots detta behandlas detaljfrågor i förslaget. En berättigad fråga är även hur bundet Sverige är att följa slutsatser av en inledande utvärdering. Sedan regelverket infördes den 1 januari 2016 har det redan ändrats vid ett tillfälle, med ikraftträdande den 1 januari 2017. Dessutom kommer genomförandet att utvärderas mer ingående från 2020 och framåt, med risk för att ytterligare ändringar behöver göras. Eftersom det är kostsamt vid varje tillfälle som ändringar görs bör de finansiella instituten inte behöva anpassa sig gång på gång. Med hänsyn till att den svenska lagstiftningen redan anpassats vid ett tillfälle bör risken för repressalier från avtalsparter och Europeiska kommissionen vara låg. Det finns även en risk för att påpekanden från Global Forum övertolkas. Det är av stor vikt att internationella regelverk genomförs på ett harmoniserat sätt i olika länder för att upprätthålla en konkurrens på lika villkor på de internationella marknaderna. Striktare regler bör inte gälla i ett land jämfört med ett annat.

Med anledning av dessa synpunkter är det påkallat för regeringen att klargöra sammanhanget för och betydelsen av den utvärdering som Global Forum gjort under 2017 samt grunden och utgångspunkterna för denna proposition. Metoden för de utförliga utvärderingar av genomförandet av den globala standaren som planeras att inledas under 2020 är för närvarande under utarbetande. Att de kommande utvärderingarna kallas för utförliga utvärderingar innebär emellertid inte att de utvärderingar som redan har gjorts av nationell lagstiftning har varit grunda. Tvärtom förutses det vara överflödigt att vid kommande utvärderingar gå djupare i fråga om nationell lagstiftning. De utvärderingar som redan har gjorts kommer att flyta in i och utgöra en del av de utförliga utvärderingarna. Det är därför något missvisande att ordet ”övergripande” användes i promemorian för att beskriva den utvärdering som nu skett. Inom ramen för de kommande utvärderingarna kommer däremot även andra områden än de som redan har utvärderats bli föremål för granskning. Det kan exempelvis gälla den praktiska tillämpningen, tekniska frågor avseende informationsutbytet, faktiskt ingående av internationella överenskommelser som möjliggör informationsutbyte m.m.

Den genomförda utvärderingen som delvis ligger till grund för detta lagstiftningsärende avser nationell lagstiftning för genomförande av den globala standarden samt de nationella undantag från rapporterings- skyldighet och rapporteringsplikt som gjorts i lagstiftningen. Utvär- deringen av undantagen är relativt komplex eftersom den innehåller ett moment av bedömning av risken för skatteundandragande. I andra delar består utvärderingen i princip av en jämförelse mellan den svenska lagstiftningen och det internationella regelverket, inklusive vägledningar för tolkning och tillämpning av detta regelverk. Det hänvisas genom- gående både i promemorian och i denna proposition till såväl den svenska lagstiftningen som det internationella regelverket. Den praktiska tillämpningen har inte omfattats av utvärderingen. Utvärderingen har varit mer komplicerad att göra i vissa delar av lagstiftningen än i andra. Enligt regeringens mening har de olika förslagen i promemorian varit tillräckligt motiverade i förhållande till komplexiteten i de enskilda förslagen. Global Forums påpekanden är bakgrunden och förklaringen till att förslagen

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	lämnas. Deras förekomst och innehåll utgör dock inte någon absolut
	förutsättning för att lämna förslag till lagändringar. Den omständigheten
	att ett visst förhållande har påpekats eller en viss ändring har
	rekommenderats av Global Forum är dock viktig för att förstå ange-
	lägenhetsgraden av att förslagen genomförs.
	Precis som påpekas av remissinstanserna är det viktigt att den globala
	standarden genomförs enhetligt i olika länder. Det är just detta som för-
	anlett dessa tidiga utvärderingar. Regeringen förväntar sig att övriga
	länder, för att uppnå så stor internationell enhetlighet som möjligt så tidigt
	som möjligt, åtgärdar de brister som har påpekats av Global Forum.
	Avgörande för denna inställning är emellertid att Sverige gör detsamma.
	Sverige är bundet av DAC och MCAA (inklusive CRS). Global Forum
	har i uppgift att utvärdera om länderna lever upp till vad det innebär att
	vara bunden att tillämpa CRS. Den del av de kommande utförliga utvär-
	deringarna som avser lagstiftning förutses i första hand innefatta en
	uppföljning av att alla länder har vidtagit åtgärder för att åtgärda de re-
	kommendationer som getts vid de tidigare utvärderingarna. Om en
	nationell lagstiftning i vissa delar inledningsvis inte fullt ut motsvarar det
	internationella regelverket får det, enligt regeringens mening, ses som
	förklarligt med tanke på att det är fråga om ett helt nytt regelverk. Om
	Global Forum, dvs. avtalsparter, medlemsstater i EU och Europeiska
	kommissionen m.fl., emellertid redan tidigare har kommit överens om och
	påpekat att en justering behövs och landet i fråga underlåtit att åtgärda
	detta kan det starkt ifrågasättas om det är ursäktligt. Det bör understrykas
	att Global Forum inte är en utomstående självständig organisation utan
	består av bl.a. just de länder och internationella organisationer gentemot
	vilka Sverige har åtagit sig att implementera CRS.
	Mot denna bakgrund konstaterar regeringen att det är motiverat att
	lämna de förslag som omfattas av denna proposition.
	Med anledning av Svenska Bankföreningens synpunkter om att det bör
	klargöras om tolkningen av OECD:s standard per automatik innebär att ett
	land inte följer EU-rätten, anför regeringen följande. CRS är en enda
	global standard för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella
	konton. Som sådan har den tagits in i rådets direktiv 2011/16/EU om
	administrativt samarbete i fråga om beskattning, förkortat DAC. Bestäm-
	melserna om detta togs in genom rådets direktiv 2014/107/EU om ändring
	av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av
	upplysningar i fråga om beskattning, förkortat DAC 2. Att avsikten var att
	OECD:s standard skulle tas in i EU-rätten framgår dels av att CRS tagits
	in i princip oförändrad i direktivet, dels av ingressen till direktivet, där det
	t.ex. i punkt 13 anges att när medlemsstaterna genomför direktivet bör de
	använda kommentarerna till MCAA och CRS som utarbetats av OECD
	som åskådliggörande och tolkningshjälp för att säkerställa en konsekvent
	tillämpning i alla medlemsstater. Vidare anges det att vad gäller unionens
	åtgärder inom området bör det även fortsättningsvis tas särskild hänsyn till
	framtida utvecklingar på OECD-nivå. Global Forum har uppdraget att
	utvärdera de nationella genomförandena av CRS. Europeiska
	kommissionen deltar i detta arbete. Det är mot denna bakgrund inte troligt
	att kommissionen skulle göra någon annan bedömning än Global Forum.
	Företagarna har anfört att remisstiden har varit anmärkningsvärt kort.
54	Lagrådet anför att det får anses tveksamt om det i 7 kap. 2 §

regeringsformen föreskrivna beredningskravet är uppfyllt. Lagrådet finner dock att det inte föreligger tillräcklig grund för att avstyrka förslaget. Regeringen är medveten om att remisstiden, som satts till sex veckor, har varit relativt kort. Detta lagstiftningsärende är dock förenat med en viss tidspress som föranleds av att Global Forum enats om att det ska följas upp att varje land gör de rekommenderade ändringarna inom tolv månader från det att utvärderingen fastställs. Vissa ändringar avser vilka finansiella institut som är rapporteringsskyldiga och därmed ska lämna kontrolluppgifter om finansiella konton eller vad kontrolluppgifterna ska innehålla. Kontrolluppgifter lämnas årligen och avser föregående kalenderår. För att underlätta för de finansiella instituten att förutse vilka uppgifter de behöver samla in under det kalenderår som uppgifterna avser bör lagstiftningen i dessa delar träda i kraft senast när kalenderåret inleds. Annars finns det en risk att det dröjer ytterligare ett år innan korrekta uppgifter rapporteras. Det är vidare inte fråga om att införa ett nytt regelverk utan om att göra vissa ändringar i ett befintligt regelverk. Till stora delar innebär förslagen endast mindre lagtekniska justeringar. Mot denna bakgrund anser regeringen att remisstiden får anses vara godtagbar.

Identifiering av rapporteringspliktiga konton.

I 2 kap. 9 § IDKL respektive lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, förkortad IDKAL, anges vilka enheter som är sådana finansiella institut som benämns investeringsenheter. Där framgår bl.a. att en enhet är en investeringsenhet om dess bruttointäkter huvudsakligen kommer från investering i, återinvestering i eller handel med finansiella tillgångar och den förvaltas av en annan enhet som är ett finansiellt institut. 2 kap. 9 § IDKAL har tagits in för att genomföra punkt A.6 i Avsnitt VIII i CRS och i bilaga I till DAC. I samband med att den svenska lagstiftningen utvärderades av Global Forum uppmärksammades att den svenska lagstiftningen inte innehåller någon sådan förklaring till vad som avses med att en enhets bruttointäkter huvudsakligen kommer från en viss verksamhet som finns i de internationella regelverken. Det finns därför anledning att förtydliga detta. Det bör därför tas in en bestämmelse i 2 kap. 9 § IDKAL som klargör att en enhet i detta sammanhang ska anses huvudsakligen bedriva en eller flera verksamheter, eller dess bruttointäkter huvudsakligen anses komma från en eller flera verksamheter, om dess samlade intäkter som härrör från dessa verksamheter motsvarar eller överstiger 50 procent av enhetens sammanlagda intäkter under den period som är kortast av den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räken- skapsår som föregår den tidpunkt då bedömningen görs jämfört med den period som enheten har existerat. Skatteverket efterfrågar med anledning av detta ett klargörande i fråga om en enhet överhuvudtaget kan vara en passiv icke-finansiell enhet. Regeringen konstaterar därför att det i punkt 20 i kommentaren till avsnitt VIII i CRS anges att t.ex. en enhet som i sin näringsverksamhet huvudsakligen investerar i, administrerar eller förval- tar obelånade direkta fastighetsinnehav för andra personers räkning inte är en investeringsenhet. En sådan enhet är en passiv icke-finansiell enhet om rekvisiten för att vara en passiv icke-finansiell enhet i 2 kap. 18 a § IDKAL även i övrigt är uppfyllda.

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	När det gäller 2 kap. 9 § IDKAL uppmärksammades det vidare att det
	inte anges uttryckligen i den svenska lagtexten att bestämmelserna ska
	tolkas i överensstämmelse med definitionen av ”finansiellt institut” i
	rekommendationerna från Financial Action Task Force, förkortat FATF, i
	lydelsen i februari 2012. Även om detta framgår av författnings-
	kommentaren finns det, med anledning av den kritik som Global Forum
	riktat mot att detta inte framgår av lagtexten, skäl att ta in ett förtydligande
	i detta avseende i lagtexten. Eftersom motsvarande anges i FATCA-avtalet
	avseende definitionen av begreppet investeringsenhet bör motsvarande
	tydliggörande även tas in i 2 kap. 9 § IDKL. FATF är en mellanstatlig
	organisation som har till syfte att fastställa standarder och främja ett
	effektivt genomförande av rättsliga, administrativa och operativa åtgärder
	för att bekämpa bl.a. penningtvätt. I lagrådsremissen föreslogs det att det
	skulle refereras till FATF som ”arbetsgruppen för finansiella åtgärder
	(FATF)”. Lagrådet anser att förslaget inte är godtagbart utifrån de krav
	som bör ställas på svensk författningstext och att det åtminstone måste
	tydliggöras vilken arbetsgrupp det är fråga om. Regeringen föreslår därför
	att det införs tydliga hänvisningar till de rekommendationer som avses.
	Det föreslås därför att det i IDKAL i stället hänvisas till
	rekommendationerna från FATF som ”de i februari 2012 antagna
	rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder
	(Financial Action Task Force, FATF) som avses i tredje stycket punkt A.6
	avsnitt VIII i bilaga I till rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari
	2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning”. Det sagda
	medför ändringar i 2 kap. 9 och 18 §§ IDKAL. I IDKL bör det i stället
	hänvisas till samma rekommendationer som ”de i februari 2012 antagna
	rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder
	(Financial Action Task Force, FATF) som avses i artikel 1.1 j andra
	stycket i FATCA-avtalet”. Detta medför ändringar i 2 kap. 9 och 18 §§
	IDKL.
	I 2 kap. 15 § IDKL respektive IDKAL definieras begreppet kontant-
	värde. I första stycket i de paragraferna anges att kontantvärdet är det
	högsta av 1) det belopp som en försäkringstagare har rätt att få vid återköp
	eller uppsägning av ett försäkringsavtal, utan avdrag för avgifter för
	återköp eller pantsättning, eller 2) det belopp som försäkringstagaren kan
	låna i enlighet med eller med hjälp av avtalet. I punkt 1 z i artikel 1 i
	FATCA-avtalet och i punkt C.8 i avsnitt VIII i CRS och i bilaga I till DAC
	används det engelska uttrycket ”termination” där det i den svenska
	lagtexten används ordet uppsägning. Det svenska uttrycket ”uppsägning”
	synes ha ett något för snävt tillämpningsområde, eftersom begreppet
	”termination” torde innefatta även situationer när avtalet upphör av något
	annat skäl än uppsägning. 2 kap. 15 § IDKL respektive IDKAL bör därför
	justeras på så sätt att ordet ”uppsägning” ersätts med orden ”uppsägning
	eller	annat	upphörande”.	Skatteverket	förslår	att	ordet
	”livförsäkringsavtal” i 2 kap. 15 § andra stycket 2 IDKL ska ersättas med
	ordet ”dödsfallsförsäkring”. Det ord som används i FATCA-avtalet och
	CRS är ”life insurance contract”. I IDKL och IDKAL har för detta begrepp
	i övrigt i den svenska lagtexten genomgående använts ordet
	”dödsfallsförsäkring” (se t.ex.			2 kap. 15 § andra stycket 2 IDKAL).
	Regeringen delar i detta avseende Skatteverkets uppfattning. Ordet
56	”livförsäkringsavtal” bör således ersättas med ordet ”dödsfallsförsäkring”.

I 2 kap. 21 § IDKL och 2 kap. 22 § IDKAL anges vad som avses med en ”andel i eget kapital”. I samband med att den svenska lagstiftningen utvärderades av Global Forum uppmärksammades det att det där dock inte anges vad som avses med begreppet i fråga om truster. Med anledning av den utvärdering och de diskussioner som förts i Global Forum bör det i lagtexten även förklaras att en ”andel i eget kapital” med avseende på truster som är finansiella institut anses innehas av varje person som betraktas som stiftare eller förmånstagare för hela eller en del av trusten eller en annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten. Detta anges nu endast i författningskommentaren. Vidare bör det tydliggöras att en person ska betraktas som förmånstagare till en trust om personen har rätt att direkt eller indirekt, såsom genom ombud, erhålla en fixerad eller diskretionär utdelning från trusten. Eftersom motsvarande gäller enligt FATCA-avtalet ska detta förtydligas i både IDKL och i IDKAL. Skatteverket anser att det bör klargöras vad som avses med ”fixerad eller diskretionär utdelning”. Även Lagrådet anser att det är oklart vad som avses med de aktuella begreppen och menar att det förhållandet att det är önskvärt att innehållet i begreppen behandlas i ett internationellt sammanhang inte befriar regeringen från ansvaret att lagbestämmelserna utformas på ett sätt så att de svenska tillämparna kan förstå dem. Regeringen konstaterar att bestämmelserna syftar till att genomföra bestämmelserna i artikel 1.1 v i FATCA-avtalet respektive punkt 4 i avsnitt VIII.C i CRS och bilaga I till DAC. Där anges att det är fråga om ”mandatory distribution… or discretionary distribution from the trust”. Med att en utdelning är fixerad (mandatory) avses att det på förhand är bestämt att en utdelning ska göras till en viss person utan någon särskild bedömning av om vissa villkor för utdelningen är uppfyllda. En sådan utdelning kan till exempel göras om det är förutbestämt att ett visst belopp ska betalas ut till en viss person på ett visst datum. Med att en utdelning är diskretionär (discretionary) avses att den är beroende av att en bedömning görs av om vissa förutsättningar för utdelningen är uppfyllda. Det kan till exempel gälla fall då en utdelning ska göras från en trust som har till syfte att finansiera utbildning, eller en viss typ av utbildning, för en viss krets av personer. Lagrådet ifrågasätter även att ”mandatory” är rätt översatt till svenska. Mot bakgrund av vad som ovan anges om innebörden av begreppet ”fixerad” jämfört med begreppet ”diskretionär” är det emellertid regeringens mening att de svenska begrepp som föreslås användas i lagstiftningen får anses väl överensstämma med deras innebörd. Av lagtekniska skäl innebär dessa kompletterande bestämmelser att förklaringarna av begreppet ”andel i eget kapital” bör lyftas ut ur 2 kap. 21 § IDKL respektive 2 kap. 22 § IDKAL och i stället tas in i nya själv- ständiga paragrafer (se 2 kap. 4 a § IDKL respektive IDKAL).

I 4 kap. 6 § IDKL och 4 kap. 9 § IDKAL finns bestämmelser som innebär att ett konto, om något annat inte anges, ska anses vara rappor- teringspliktigt om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren och den tjänstemannen har eller får kännedom om att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion respektive att kontohavaren är en specificerad amerikansk person. 4 kap. 9 § IDKAL togs in för att genomföra punkterna C.4 och C.9 i avsnitt III i CRS och i bilaga I till DAC.

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9 I samband med att den svenska lagstiftningen utvärderades av Global Forum har det uppmärksammats att det i den svenska lagstiftningen inte uttryckligen anges att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet måste ha processer och rutiner för att en tjänsteman ska upptäcka om och när omständigheterna ändras på ett sådant sätt att kontot blir rappor- teringspliktigt. Detta framgår av punkt C.9 i avsnitt III i CRS. Där framgår även, som ett exempel på sådana ändrade omständigheter, att om en sådan tjänsteman underrättas om att kontohavaren har en ny postadress i en annan stat eller jurisdiktion måste det rapporteringsskyldiga finansiella institutet behandla den nya adressen som en ändrad omständighet. Institutet ska då, med hänsyn till den ändrade omständigheten, inhämta lämplig dokumentation enligt 4 kap. 7 § IDKAL. Detta framgår nu endast av författningskommentaren till 4 kap. 10 § IDKAL. Med hänsyn till den utvärdering och de diskussioner som förts i Global Forum bör det tydliggöras i lagtexten i 4 kap. 9 § IDKAL att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet måste ha sådana processer och rutiner så att en tjänsteman kan upptäcka om och när omständigheterna ändras på ett sådant sätt att kontot blir rapporteringspliktigt och att sådana ändrade omständigheter beaktas vid granskningen. Det bör även framgå att ett exempel på en sådan ändrad omständighet är att en sådan tjänsteman underrättas om att kontohavaren har en ny postadress i en annan stat eller jurisdiktion. Eftersom motsvarande gäller i fråga om 4 kap. 6 § IDKL bör motsvarande tydliggörande även i den paragrafen.

Med anledning av att Svenska Bankföreningen menar att den föreslagna bestämmelsen är svårbegriplig vill regeringen anföra följande. Om granskningen av ett högvärdekonto enligt bestämmelserna i 4 kap. 1–5 §§ IDKL respektive 4 kap. 2–7 §§ IDKAL leder till att ett konto är rapporteringspliktigt, får tjänstemannens eventuella kännedom om att kontohavaren har hemvist i USA eller en annan stat eller jurisdiktion knappast någon betydelse eftersom kontot ändå är rapporteringspliktigt. Tjänstemannens kännedom om omständigheter avseende kontohavaren får däremot stor betydelse när ett konto inte tidigare har identifierats som rapporteringspliktigt. Om tjänstemannen har eller får kännedom om att kontohavaren har sådan hemvist är kontot rapporteringspliktigt. Den bestämmelse som nu tas in i lagtexten innebär att det ska finnas processer och rutiner för att de omständigheter som tjänstemannen känner till, t.ex. att kontohavaren har en ny adress, också ska beaktas som en ändrad omständighet vid tillämpningen av 4 kap. 1–5 §§ IDKL respektive 4 kap. 2–7 §§ IDKAL. Det är möjligt att tjänstemannen känner till att kontohavaren har en ny adress utan att denna nya adress framkommer vid en elektronisk sökning i databaserna, framgår av SPAR eller anges i sådan dokumentation som anges i 4 kap. 4 § IDKL respektive 4 kap. 6 § IDKAL. Detta bör enligt regeringens mening tydliggöras i lagtexten.

Av 6 kap. 2 § IDKL respektive IDKAL framgår bl.a. att det rappor- teringsskyldiga finansiella institutet, för att fastställa om en enhet har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion respektive om enheten är en specificerad amerikansk person, ska granska viss information som inhämtats. Om det finns skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en viss stat eller jurisdiktion ska kontohavaren anses ha hemvist där, om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte inhämtar viss dokumenta-

tion eller utifrån viss tillgänglig information kan fastställa att konto- Prop. 2018/19:9 havaren inte har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion respektive att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person. 6 kap. 2 §

IDKAL togs in för att genomföra punkt D.1 i avsnitt V i CRS och i bilaga I till DAC. Av punkt D.1 a i avsnitt V i CRS framgår det även att det finns skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion t.ex. om det finns uppgift om att kontohavaren har bildats i en annan stat eller jurisdiktion eller i enlighet med en annan stats eller jurisdiktions lagstiftning eller om det finns uppgift om att kontohavaren har en adress i en annan stat eller jurisdiktion. Detta framgår emellertid inte av den svenska lagstiftningen. I samband med att den svenska lagstiftningen utvärderades av Global Forum uppmärksammades det att det bör förtydligas när det finns skäl att anta att en kontohavare har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion Detsamma gäller 6 kap. 2 § IDKL.

I 8 kap. 3 § IDKAL finns bestämmelser om beräkning av saldo eller värde. Enligt ordalydelsen gäller bestämmelserna endast vid tillämpning av 4–8 kap. Bestämmelser om beräkning av saldo eller värde finns även i 2–4 §§ förordningen (2015:921) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. Bestämmelserna i förordningen har ändrats för att tydliggöra att de ska tillämpas vid beräkning av saldon eller värden även enligt 3 kap. IDKAL. Sådana beräkningar är aktuella för att avgöra om ett finansiellt institut är en kvalificerad utfärdare av kreditkort enligt 3 kap. 6 §, om ett konto är ett kvalificerat kreditkortskonto enligt 3 kap. 10 § eller om ett konto är ett vilande konto enligt 3 kap. 11 §. Även 8 kap. 3 § bör ändras så att det klargörs att bestämmelserna ska tillämpas i fråga om beräkning av saldo eller värde även enligt 3 kap.

Skatteverket anser att om en person får del av avkastningen på tillgångar som någon annan äger (s.k. usufructs) omfattas detta av uppgifts- skyldigheten enligt CRS och att detta ska framgå av lagtext. Regeringen konstaterar dock att något sådant förslag inte omfattats av den promemoria som har remitterats och att frågan därför inte kan hanteras inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Lagförslag

Förslagen medför ändringar i 2 kap. 1, 9, 18 och 21 §§, 4 kap. 6 § och 6 kap. 2 § IDKL samt i 2 kap. 1, 9, 18 och 22 §§, 4 kap. 9 §, 6 kap. 2 § och 8 kap. 3 § IDKAL. Vidare införs två nya paragrafer, 2 kap. 4 a § IDKL och 2 kap. 4 a § IDKAL.

4.2.2Lagtekniska förtydliganden i fråga om innehåll i kontrolluppgifter om rapporteringspliktiga konton

Regeringens förslag: I fråga om rapporteringspliktiga konton som är försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal, ska det i lag förtydligas att med ”saldo eller värde” avses kontantvärdet eller återköpsvärdet. Det ska även förtydligas att när ett konto har avslutats

under året ska, utöver uppgift om kontots saldo eller värde omedelbart

Prop. 2018/19:9

före kontots avslutande, även uppgift om att kontot har avslutats lämnas. Vidare ska begreppet kontantvärde anpassas till definitionen i FATCA-avtalet och CRS på så sätt att det inte utesluts att begreppet är relevant även för livränteavtal.

Uppgifter om belopp som ska lämnas i alla kontrolluppgifter om rapporteringspliktiga konton ska avse bruttobelopp.

I fråga om rapporteringspliktiga konton som är depåkonton ska de uppgifter om belopp som ska lämnas vara sådana som har tillgodo- räknats eller betalats ut ”till kontot eller avseende kontot” under året.

När det gäller de uppgifter om belopp som ska lämnas i kontrollupp- gift om ett rapporteringspliktigt konto som varken är ett depåkonto eller ett inlåningskonto ska det tydliggöras att sådana belopp innefattar till exempel det sammanräknade bruttobeloppet av betalningar som har gjorts till kontohavaren med anledning av inlösen.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslogs det inte något klargörande i 22 a kap. 5 § första stycket 3 skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, om att uppgift även ska lämnas om att kontot har avslutats. Det föreslogs inte heller någon anpassning av definitionen av begreppet kontantvärde i IDKL och IDKAL för att närmare överensstämma med den definitionen i FATCA-avtalet och CRS.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping anser att uttrycket ”avseende kontot” i 22 a kap. 6 § SFL är svävande och svårt att tolka innebörden av. Kammarrätten anser därför att en längre förklaring som ansluter tydligare till texten i FATCA-avtalet hade varit att föredra. Skatteverket uppmärksammar att 22 a kap. 5 § första stycket 3 kan vara svår att förstå och föreslår att det tydliggörs att uppgift, om kontot avslutats under året, inte bara ska lämnas om kontots saldo eller värde omedelbart före kontots avslutande utan också om att kontot har avslutats. Skatteverket anser att det bör klargöras om kontantvärdet, när det gäller uppgift om saldo eller värde, bara tar sikte på försäkringsavtal med kontantvärde eller om det även kan vara aktuellt med avseende på liv- ränteavtal. Skatteverket anser även att definitionen av begreppet kontant- värde i IDKL respektive IDKAL ska anpassas till definitionen av det begreppet i FATCA-avtalet och CRS. Skatteverket anser att det av svensk lagtext ska framgå att när en kontrolluppgift lämnas för ett rapporterings- pliktigt konto så ska totalbeloppet uppges för varje person som ska rapporteras.

Skälen för regeringens förslag: I 22 a kap. 5 § och 22 b kap. 5 § SFL anges vilka uppgifter en kontrolluppgift ska innehålla med avseende på samtliga rapporteringspliktiga konton. En sådan uppgift är kontots saldo eller värde. Av författningskommentarerna till dessa bestämmelser framgår att när det är fråga om ett försäkringsavtal avses försäkringens kontantvärde (prop. 2014/15:41 s. 199 f. och prop. 2015/16:29 s. 212 f.). Med anledning av den utvärdering och de diskussioner som förts i Global Forum avseende den svenska lagstiftningen bör det dock även tydliggöras i lagtexten att när det är fråga om försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal, avses med ”saldo eller värde” kontantvärdet eller återköps- värdet. Motsvarande klargörande bör även tas in i 22 b kap. 9 § SFL om odokumenterade konton.

Skatteverket anser att det bör klargöras om kontantvärdet, när det gäller uppgift om saldo eller värde, bara tar sikte på försäkringsavtal med kontantvärde eller om det även kan vara aktuellt med avseende på liv- ränteavtal. Skatteverket anser dessutom att det bör förklaras i författ- ningskommentaren att ett återköpsvärde kan finnas även om ett avtal inte kan återköpas utan endast har ett tekniskt återköpsvärde. Regeringen konstaterar att det inte finns några klara svar på dessa frågor i FATCA- avtalet, CRS eller den vägledning som finns avseende tolkning och tillämpning av CRS. Eftersom det här är fråga om ett internationellt regelverk som är tänkt att tillämpas enhetligt i många stater och juris- diktioner är det, enligt regeringens mening, inte lämpligt att ensidigt i svensk lagstiftning fastställa svaren. Frågorna bör vid behov i stället behandlas i ett internationellt sammanhang. Däremot bör, såsom Skatte- verket föreslår, definitionen av begreppet kontantvärde i 2 kap. 15 § IDKL respektive IDKAL enligt regeringens mening även anpassas till definitionen av detta begrepp i FATCA-avtalet respektive CRS. Det innebär att definitionen inte ska vara begränsad på så sätt att det uttryck- ligen utesluts att det är relevant även för livränteavtal.

När det gäller saldo eller värde i fråga om försäkringsavtal med kon- tantvärde eller livränteavtal, anser Skatteverket vidare att det ska över- vägas att ange att detta ”inkluderar” kontantvärde eller återköpsvärde i stället för att det ”avser” kontantvärdet eller återköpsvärdet. Regeringen konstaterar emellertid att det i punkt 10 i kommentaren till avsnitt I i CRS anges att i fråga om ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal måste det rapporteringsskyldiga finansiella institutet, när det gäller saldo eller värde, rapportera kontantvärdet eller återköpsvärdet. Av detta kan det enligt regeringens mening utläsas att något annat än kontantvärde eller återköpsvärde, när det gäller saldo eller värde, inte ska rapporteras avseende sådana avtal. Därmed torde promemorians förslag vara en mer korrekt formulering än den lydelse som Skatteverket föreslår.

I 22 a kap. 5 § första stycket 3 SFL anges även att om kontot avslutats under året ska uppgift om saldo eller värde omedelbart före kontots avslutande lämnas. Såsom Skatteverket påpekar bör lagtexten, enligt regeringens mening, i denna del omformuleras något så att det klargörs att uppgift också ska lämnas om den faktiska omständigheten att kontot har avslutats. I 22 a kap. 6–8 §§ och 22 b kap. 6–8 §§ SFL anges vilka belopp som ska rapporteras med avseende på rapporteringspliktiga konton. I avsnitt I CRS anges det uttryckligen att de belopp som ska rapporteras är ”bruttobelopp”. Innebörden av detta begrepp utvecklas i kommentaren till avsnitt I i CRS. Det framgår inte uttryckligen av den svenska lagtexten att de belopp som uppgift ska lämnas om är det bruttobelopp som avses i avsnitt I i CRS och förklaras vidare i kommentaren. Däremot kan detta utläsas av författningskommentaren till nämnda bestämmelser (prop. 2015/16:29 s. 214 f.) i kombination med motiven i avsnitt 6.2.2 i prop. 2015/16:29. Med anledning av den utvärdering och de diskussioner avseende den svenska lagstiftningen som förts i Global Forum bör detta förtydligas i lagtexten, genom att samma begrepp, ”bruttobelopp”, används i den svenska lagtexten som i CRS. Begreppet ”bruttobelopp” har en särskild innebörd i CRS. Vägledning om vad som avses med begreppet finns, som nämnts, i kommentaren till avsnitt I i CRS.

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	I 22 a kap. 6 § och 22 b kap. 6 § SFL anges vilka uppgifter som ska
	lämnas om rapporteringspliktiga konton som är depåkonton. Där anges att
	uppgifter ska lämnas om sammanlagd ränta, utdelning och annan
	avkastning på tillgångar på kontot som har tillgodoräknats eller betalats ut
	under året. Vidare anges att uppgift ska lämnas om sammanlagd ersättning
	från försäljning eller inlösen av tillgångar på kontot som, efter avdrag för
	försäljningsprovision och liknande utgifter, har tillgodoräknats eller
	betalats ut under året. 22 b kap. 6 § SFL infördes för att genomföra punkt
	e i avsnitt 2.2 i MCAA och punkt e i andra stycket i artikel 8.3a i DAC.
	För att den svenska lagtexten närmare ska överensstämma med det som
	anges i de internationella bestämmelserna bör det tydliggöras att de belopp
	som ska rapporteras är sådana som tillgodoräknats eller betalats ut ”till
	kontot eller avseende kontot” under året. Kammarrätten i Jönköping anser
	att en längre förklaring som ansluter tydligare till texten i FATCA-avtalet
	hade varit att föredra. Det kan därför klargöras att motsvarande
	bestämmelser i FATCA-avtalet finns i artikel 2.5. Till FATCA-avtalet
	finns ingen kommentar eller Frågor och Svar om tolkning och tillämpning.
	För att så långt som möjligt undvika att den administrativa bördan ökar för
	de finansiella instituten och Skatteverket genom att de två regelverken
	skiljer sig åt i fråga om tolkning och tillämpning men ändå ska tillämpas
	parallellt ligger det nära till hands att FATCA-avtalet så långt möjligt
	tolkas och tillämpas på samma sätt som motsvarande bestämmelser i CRS.
	I en Fråga och Svar från OECD avseende tolkning och tillämpning av CRS
	klargörs att även när det gäller ersättning från försäljning eller inlösen av
	tillgångar på kontot ska de belopp rapporteras som har tillgodoräknats eller
	betalats ut inte bara till kontot utan också avseende kontot. Detta förklaras
	vidare på så sätt att försäljning av tillgångar på kontot ska rapporteras av
	det rapporteringsskyldiga finansiella institut som tillhandahåller kontot,
	oavsett vilket konto beloppet tillgodoräknas eller betalas ut till (Fråga och
	Svar nr 4 till avsnitt I i CRS, publicerade i december 2017,
	www.oecd.org/tax/exchange-of-tax-information/CRS-related-FAQs.pdf).
	För att upprätthålla enhetlighet mellan 22 a kap. och 22 b kap. SFL bör det
	även i 22 a kap. 6 § SFL förtydligas att de belopp som ska rapporteras är
	sådana som tillgodoräknats eller betalats ut ”till kontot eller avseende
	kontot” under året.
	I 22 a kap. 8 § och 22 b kap. 8 § SFL anges, i fråga om konton som
	varken är depåkonton eller inlåningskonton, att uppgift ska lämnas om
	belopp som har tillgodoräknats eller betalats ut ”på tillgångar på kontot”.
	Eftersom sådana konton kan vara till exempel försäkringsavtal med
	kontantvärden kan formuleringen språkligt förbättras på så sätt att ”på
	tillgångar på kontot” ersätts med ”avseende kontot”. En utbetalning med
	anledning av ett försäkringsavtal behöver nämligen inte ha någon direkt
	koppling till specifika tillgångar inom ramen för avtalet. I 22 a kap. 8 §
	och 22 b kap. 8 § SFL anges även bl.a. att uppgift ska lämnas om
	sammanlagt belopp som har tillgodoräknats eller betalats ut under året på
	tillgångar på konto som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är
	gäldenär eller garant för. Vid den utvärdering som gjorts i fråga om den
	svenska lagstiftningen i Global Forum har det uppmärksammats att det inte
	av de svenska bestämmelserna i lagen framgår att det belopp som ska
	rapporteras innefattar t.ex. det sammanräknade beloppet av betalningar
62	som har gjorts till kontohavaren med anledning av inlösen. Detta framgår

i stället av författningskommentarerna till 22 a kap. 8 § och 22 b kap. 8 § Prop. 2018/19:9 SFL. Med anledning av den utvärdering och de diskussioner som förts i

Global Forum bör detta emellertid tydliggöras även i lagtexten. Skatteverket anser att det av svensk lagtext ska framgå att när en

kontrolluppgift lämnas för ett rapporteringspliktigt konto så ska totalbe- loppet för kontot uppges för varje person som ska rapporteras. Enligt regeringens mening kan detta dock redan utläsas av lagtexten. Systema- tiken i SFL när det gäller kontrolluppgifter är uppbyggd på så sätt att en kontrolluppgift lämnas av någon, om något och för någon annan. En kon- trolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. SFL lämnas om ett rapporterings- pliktigt konto (22 a kap. 2 § respektive 22 b kap. 2 § SFL). I 5–8 §§ i respektive kapitel anges vilka uppgifter som ska lämnas om ett rappor- teringspliktigt konto, t.ex. kontots saldo eller värde och ränta, utdelning etc. som har tillgodoräknats eller betalats ut avseende kontot. Det finns ingenting i dessa bestämmelser som säger att de uppgifter om belopp avseende kontot som ska lämnas på något sätt ska delas upp mellan eventuella flera kontohavare. Det är således uppgifter avseende hela kontot som ska lämnas. En annan fråga är vem en kontrolluppgift ska lämnas för, dvs. till ledning för vilken eller vilka personers beskattning uppgifterna lämnas. Detta framgår av 22 a kap. 3 § respektive 22 b kap. 3 § SFL. Kontrolluppgiften ska lämnas för fysiska personer och enheter vars innehav av ett konto medför att kontot är rapporteringspliktigt. En och samma kontrolluppgift ska lämnas för flera kontohavare om deras innehav medför att kontot är rapporteringspliktigt (se prop. 2015/16:29 s. 212). Kontrolluppgiften ska dessutom lämnas för en enhet vars innehav av ett konto inte medför att kontot är rapporteringspliktigt om enheten är en passiv icke-finansiell enhet med en eller flera fysiska personer som har ett sådant bestämmande inflytande som medför att kontot ändå är rappor- teringspliktigt. Kontrolluppgiften ska då även lämnas för den eller de fysiska personerna. Kontrolluppgiften ska således innehålla uppgifter om totalbeloppen avseende kontot för var och en av de personer och enheter som kontrolluppgiften lämnas för.

Lagförslag

Förslagen medför ändringar i 22 a kap. 5–8 §§ och 22 b kap. 5–9 §§ SFL.

4.2.3Uppgift ska lämnas om saldo eller värde för odokumenterade konton

Regeringens förslag: I kontrolluppgift om odokumenterade konton ska det, förutom uppgift om kontots identifikationsuppgifter, även lämnas uppgift om kontots saldo eller värde vid utgången av året.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknyt- ning till denna fråga.

Skälen för regeringens förslag: I 22 b kap. 9 § SFL anges att i kon- trolluppgiften om odokumenterade konton ska uppgift lämnas om kontots identifikationsuppgifter. Därutöver gäller att alla kontrolluppgifter ska

Prop. 2018/19:9

innehålla bl.a. nödvändiga identifikationsuppgifter för den kontrollupp- giftsskyldige och den som kontrolluppgiften lämnas för (24 kap. 4 § SFL). Vid diskussioner i internationella sammanhang har det emellertid visat sig att skattemyndigheterna även förväntas inhämta uppgifter om odokumenterade kontons saldon eller värden. En bestämmelse bör därför tas in om att i kontrolluppgift om odokumenterade konton ska, förutom uppgift om kontots identifikationsuppgifter, även lämnas uppgift om kontots saldo eller värde vid utgången av året.

Lagförslag

Förslagen medför en ändring i 22 b kap. 9 § SFL.

4.2.4Ytterligare uppgifter ska lämnas om personer med bestämmande inflytande och kontohavare som är enheter

Regeringens förslag: I kontrolluppgift om alla rapporteringspliktiga konton som avses i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och som innehas av juridiska personer eller andra juridiska konstruk- tioner ska uppgift lämnas om på vilket sätt fysiska personer som kon- trolluppgiften lämnas för har ett bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet. Med avseende på befintliga konton ska detta dock endast gälla om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har information om sättet som det bestämmande inflytandet utövas på. I kontrolluppgift om alla rapporteringspliktiga konton som avses i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och som innehas av juridiska personer eller andra juridiska konstruktioner ska uppgift även lämnas om att kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet eller en annan juridisk person eller annan juridisk konstruktion.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslogs en ovillkorlig skyldighet att lämna upp- gift om på vilket sätt en person utövar bestämmande inflytande över en icke-finansiell enhet som är kontohavare även när det gäller befintliga konton. I promemorian föreslogs att det skulle tas in en bestämmelse om att uppgift, i kontrolluppgift enligt 22 b kap. SFL, ska lämnas om konto- havaren är en passiv icke-finansiell enhet med hemvist i en viss stat eller jurisdiktion, en annan juridisk person eller annan juridisk konstruktion (enhet) med hemvist i en viss stat eller jurisdiktion eller en passiv icke- finansiell enhet med en eller flera personer med bestämmande inflytande över enheten som har hemvist i en viss stat eller jurisdiktion. I promemo- rian föreslogs inte att kontrolluppgift enligt 22 b kap. SFL om alla rapporteringspliktiga konton som innehas av enheter även ska innehålla uppgift om att kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet eller en annan enhet.

Remissinstanserna: Datainspektionen hänvisar till sitt yttrande över promemorian Anpassade regler om personuppgiftsbehandling inom skatt, tull och exekution, i vilket inspektionen bl.a. efterfrågade analys som visar

att lagstiftningen är proportionell mot det legitima mål som eftersträvas enligt artikel 6.3 i dataskyddsförordningen. Skatteverket påpekar att det även inom informationsutbytet enligt FATCA-avtalet i fråga om konton som innehas av enheter ska lämnas uppgift om vilken typ av kontohavare det är fråga om, dvs. om kontohavaren är en amerikansk person eller en passiv icke-finansiell enhet med en eller flera personer med bestämmande inflytande som är amerikanska personer. Skatteverket menar att det ska anges i 22 a kap. SFL att dessa uppgifter ska lämnas i kontrolluppgift med anledning av FATCA-avtalet, på motsvarande sätt som det föreslås anges i kontrolluppgifter om andra finansiella konton enligt 22 b kap. SFL. Skatteverket föreslår att uppgiftsskyldigheten i 22 b kap. SFL avseende på vilket sätt en fysisk person utövar sitt bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet endast ska gälla för nya konton. Skatteverket föreslår vidare att det ska klargöras i 22 a kap. 5 § SFL att en kontroll- uppgift om ett konto som innehas av en enhet även ska innehålla uppgift om att kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet med hemvist i USA eller en passiv icke-finansiell enhet med en eller flera amerikanska medborgare eller en annan fysisk person med hemvist i USA, med bestämmande inflytande över enheten. Skatteverket föreslår slutligen att det ska klargöras i förordning vilka uppgifter som mer specifikt efterfrågas när det gäller uppgifter om på vilket sätt en person med bestämmande inflytande utövar inflytandet. Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget att kontrolluppgift enligt 22 b kap. SFL ska innehålla uppgift om på vilket sätt en person med bestämmande inflytande utövar inflytandet. Svenska Bankföreningen efterfrågar även ett förtydligande i lagtexten av vilka uppgifter som mer specifikt efterfrågas när det gäller uppgifter om på vilket sätt en person med bestämmande inflytande utövar inflytandet. Svenska Bankföreningen föreslår att uppgiftsskyldigheten avseende på vilket sätt en fysisk person utövar sitt bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet endast ska tillämpas för konton som öppnas av nya kunder efter ikraftträdandet. Svenska bankföreningen anför slutligen att det redan framgår av de uppgifter som idag ska lämnas enligt 22 b kap. 5 § om kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet med hemvist i en viss stat eller jurisdiktion, en annan enhet med hemvist i en viss stat eller jurisdiktion eller en passiv icke-finansiell enhet med en eller flera personer med bestämmande inflytande över enheten har hemvist i en viss stat eller jurisdiktion.

Skälen för regeringens förslag: I 22 b kap. 5 § SFL anges vilka uppgifter som ska lämnas om alla rapporteringspliktiga konton. I punkt 5 anges att när det gäller konton som innehas av enheter, ska uppgift lämnas om vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är fysiska personer med bestämmande inflytande över en passiv icke- finansiell enhet som är kontohavare och vilken eller vilka personer som kontrolluppgiften lämnas för som är kontohavare för det rapporterings- pliktiga kontot. Vid diskussioner i OECD och med andra länder har det konstaterats att skattemyndigheterna även förväntas inhämta och utbyta uppgifter om på vilket sätt en person med bestämmande inflytande har inflytande över enheten och vilken typ av kontohavare det är fråga om.

När det gäller personer med bestämmande inflytande över en juridisk person är frågan om det bestämmande inflytandet utövas genom ägande, ställning i företaget eller på annat sätt. När det gäller personer med

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	bestämmande inflytande över en juridisk konstruktion som är en trust är
	frågan om det bestämmande inflytandet utövas genom att personen är
	stiftare, förvaltare, beskyddare, förmånstagare eller del av förmånstagar-
	kretsen eller om inflytandet utövas på annat sätt. När det gäller andra
	juridiska konstruktioner än juridiska personer och truster är frågan om det
	bestämmande inflytandet utövas på ett sätt som motsvarar de ovan nämnda
	personerna avseende en trust.
	Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget att kontrolluppgift enligt
	22 b kap. SFL ska innehålla uppgift om på vilket sätt en person med
	bestämmande inflytande utövar inflytandet. Som skäl för detta anförs att
	syftet med kraven och vilka motiv som ligger till grund för förslaget inte
	framgår. Regeringen vill därför klargöra att kravet på att dessa uppgifter
	ska lämnas vid det automatiska utbytet av upplysningar mellan skatte-
	myndigheterna framgår av den offentliga globala standarden för automa-
	tiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. I bilaga 3 till OECD:s
	publikation Standard for Automatic Exchange of Financial Account
	Information in Tax Matters (den s.k. lila boken eller ”the purple book”)
	finns en användarguide för det automatiska informationsutbytet. Att de nu
	aktuella uppgifterna ska utbytas framgår i avsnitt IVf i den användarguiden
	(se s. 248 f. i den lila boken). Både Svenska Bankföreningen och
	Skatteverket efterfrågar även förtydligande av vilka uppgifter som mer
	specifikt efterfrågas när det gäller uppgifter om på vilket sätt en person
	med bestämmande inflytande utövar inflytandet. Enligt regeringens
	mening är det inte nödvändigt att ta in sådana specifika bestämmelser i
	lagtexten. Det bör dock övervägas om sådana bestämmelser bör tas in i
	förordning.
	När det gäller vilken typ av kontohavare det rör sig om är frågan om det
	är en passiv icke-finansiell enhet med hemvist i en viss stat eller
	jurisdiktion, en annan enhet med hemvist i en viss stat eller jurisdiktion
	eller en passiv icke-finansiell enhet med en eller flera personer med
	bestämmande inflytande över enheten som har hemvist i en viss stat eller
	jurisdiktion. Svenska Bankföreningen menar att dessa uppgifter redan
	framgår av de uppgifter som idag lämnas enligt 22 b kap. 5 § SFL.
	Regeringen konstaterar att det redan av 22 b kap. 5 § 5 SFL framgår att
	uppgift, när det gäller konton som innehas av enheter, ska lämnas om
	vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är
	fysiska personer med bestämmande inflytande över en passiv icke-finan-
	siell enhet som är kontohavare för kontot och vilken eller vilka sådana
	personer som är kontohavare för kontot. Av 22 b kap. 3 § och 22 b kap.
	5 § SFL i kombination med IDKAL framgår att uppgifter om fysiska
	personer ska lämnas i kontrolluppgift endast om dessa är eller kan antas
	ha hemvist i en annan stat eller jurisdiktion på det sätt som avses i IDKAL.
	Uppgift om personernas hemvist ska också lämnas enligt 22 b kap. 5 § 2.
	Av detta kan det utläsas att det i kontrolluppgifter avseende konton som
	innehas av enheter ska lämnas uppgifter om fysiska personer med
	bestämmande inflytande endast om en enhet som innehar kontot är en
	passiv icke-finansiell enhet. Om det lämnas uppgift om fysiska personer
	med bestämmande inflytande i en sådan kontrolluppgift ryms det i
	uppgiften således även information om att en passiv icke-finansiell enhet
	är kontohavare. Det kan dock vara så att kontohavaren är en passiv icke-
66	finansiell enhet men att det ändå inte lämnas uppgifter om fysiska personer

med bestämmande inflytande över enheten, nämligen om det inte finns några sådana fysiska personer med bestämmande inflytande över enheten.

Uppgifter ska som redan nämnts även lämnas om både fysiska personers och enheters hemvist. Regeringen konstaterar därför, med hänsyn till det som Svenska Bankföreningen anför, att de flesta uppgifterna redan ryms inom de uppgifter som ska lämnas idag. Som nämnts ovan framgår det emellertid inte alltid av uppgifterna om kontohavaren är en passiv icke- finansiell enhet eller en annan enhet. En bestämmelse bör därför tas in om att kontrolluppgift enligt 22 b kap. SFL om alla rapporteringspliktiga konton som innehas av enheter även ska innehålla uppgift om att kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet eller en annan enhet. Av 38 kap. 1 § 1 SFL följer att fastställda formulär ska användas för att lämna kontrolluppgifter. Formen för hur uppgifter i en kontrolluppgift ska lämnas fastställs således i sådana formulär. I 22 kap. 3 § skatteförfarande- förordningen, förkortad SFF, anges att Skatteverket fastställer formulären.

Bestämmelser bör tas in i 22 b kap. 5 § SFL om att en kontrolluppgift om alla rapporteringspliktiga konton som innehas av enheter ska innehålla uppgift om på vilket sätt fysiska personer som kontrolluppgift lämnas för har ett bestämmande inflytande över enheten.

Svenska Bankföreningen föreslår att uppgiftsskyldigheten i 22 b kap. 5 §

5 a SFL om på vilket sätt en fysisk person utövar sitt bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet endast ska tillämpas för konton som öppnas av nya kunder efter ikraftträdandet. Skatteverket föreslår att samma uppgiftsskyldighet endast ska anges för nya konton, dvs. konton som öppnats efter den 31 december 2015. Bakgrunden till detta är bestämmelserna i 6 kap. 4 § och 7 kap. 4 § där det anges att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, för att fastställa vilka personer som är personer med bestämmande inflytande över en enhet, får förlita sig på den information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Av kommentaren till CRS och handboken för implementering av CRS framgår att en förutsättning för att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska få förlita sig på denna information när det gäller nya konton är att de åtgärder som vidtagits mot penningtvätt och finansiering av terrorism står i överensstämmelse med FATF:s rekommendationer från 2012. Uppgifter ska då finnas om sättet som en person utövar bestäm- mande inflytande. Motsvarande krav ställs inte när det gäller befintliga konton. Regeringen instämmer därför i Skatteverkets bedömning att CRS inte ställer något ovillkorligt krav på att uppgift ska lämnas om sättet som en person utövar väsentligt inflytande på när det gäller konton som granskats som befintliga konton. Enligt regeringens mening bör uppgift om detta dock lämnas även för sådana konton men bara under förutsättning att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till informa- tion om sättet som en person utövar bestämmande inflytande på. Bestämmelsen bör därför, med avseende på konton som granskats som befintliga konton, utformas på så sätt att uppgift om sättet som det bestämmande inflytandet utövas på endast behöver lämnas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har information om detta. Eftersom ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, för att avgöra vilka personer som är personer med bestämmande inflytande, i fråga om kontot som granskas som nya konton får förlita sig på information som inhämtats

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	med stöd av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
	terrorism bör det enligt regeringens mening inte bli nödvändigt för de
	finansiella instituten att inhämta ytterligare information för att kunna
	lämna dessa ytterligare uppgifter.
	Skatteverket föreslår även att det ska klargöras i 22 a kap. 5 § SFL att en
	kontrolluppgift om ett konto som innehas av en enhet även ska innehålla
	uppgift om att kontohavaren är en passiv icke-finansiell enhet med hemvist
	i USA eller en passiv icke-finansiell enhet med en eller flera amerikanska
	medborgare eller en annan fysisk person med hemvist i USA, med
	bestämmande inflytande över enheten. Regeringen konstaterar att det
	redan av 22 a kap. 5 § 4 SFL framgår att uppgift, när det gäller konton som
	innehas av enheter, ska lämnas om vilken eller vilka av de personer som
	kontrolluppgiften lämnas för som är fysiska personer med bestämmande
	inflytande över en passiv icke-finansiell enhet som är kontohavare för
	kontot och vilken eller vilka sådana personer som är kontohavare för
	kontot. Av 22 a kap. 3 § och 22 a kap. 5 § SFL i kombination med IDKL
	framgår att uppgifter om fysiska personer ska lämnas i kontrolluppgift
	endast om dessa är eller kan antas vara amerikanska personer på det sätt
	som avses i IDKL. Att de fysiska personer med bestämmande inflytande
	som uppgift ska lämnas om i en kontrolluppgift om ett konto som innehas
	av en enhet är amerikanska personer ryms således i de uppgifter som redan
	ska lämnas. På motsvarande sätt kan det utläsas att det i kontrolluppgifter
	som innehas av enheter ska lämnas uppgifter om fysiska personer med
	bestämmande inflytande endast om en enhet som innehar kontot är en
	passiv icke-finansiell enhet. Om det lämnas uppgift om fysiska personer
	med bestämmande inflytande i en sådan kontrolluppgift ryms det i
	uppgiften således även information om att en passiv icke-finansiell enhet
	är kontohavare. Omvänt gäller att om det i kontrolluppgiften inte lämnas
	uppgifter om fysiska personer ryms där en uppgift om att kontohavaren är
	en annan enhet än en passiv icke-finansiell enhet. Eftersom kontrolluppgift
	för sådana andra enheter endast ska lämnas om enheten är eller kan antas
	vara en amerikansk person rymmer uppgiften då även information om
	detta. Därmed torde kontrolluppgiften redan rymma de uppgifter som
	Skatteverket behöver. Av 38 kap. 1 § 1 SFL följer att fastställda formulär
	ska användas för att lämna kontrolluppgifter. Formen för hur uppgifter i
	en kontrolluppgift ska lämnas fastställs således i sådana formulär. I 22 kap.
	3 § SFF anges att Skatteverket fastställer formulären. Enligt regeringens
	mening saknas det mot denna bakgrund skäl att utvidga uppgifts-
	skyldigheten på det sätt som Skatteverket föreslår.
	Det rör sig här delvis om ytterligare personuppgifter som behandlas,
	först av det rapporteringsskyldiga finansiella institutet och sedan av
	Skatteverket i beskattningsdatabasen.
	Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den
	27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling
	av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om
	upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan
	kallad EU:s dataskyddsförordning, tillämpas i medlemsstaterna från och
	med den 25 maj 2018.
	Behandling hos enskilda (i detta fall rapporteringsskyldiga finansiella
	institut) av sådana uppgifter bedöms i propositionen Anpassningar av vissa
68	författningar inom skatt, tull och exekution till EU:s dataskyddsförordning

(prop. 2017/18:95) ha rättslig grund på det sätt som krävs enligt artikel 6 i dataskyddsförordningen (se s. 44–46 i propositionen). Den rättsliga grunden för behandlingen hos instituten i detta fall är i första hand att den är nödvändig för att fullgöra en rättslig förpliktelse (dvs. att lämna kontrolluppgift) på det sätt som anges i artikel 6.1 c i dataskyddsför- ordningen. Den aktuella grunden för behandlingen är vidare fastställd i den nationella rätten på det sätt som krävs enligt artikel 6.3 i dataskyddsför- ordningen.

När institutet har lämnat kontrolluppgifter till Skatteverket behöver myndigheten behandla personuppgifterna i beskattningsdatabasen. Sådan behandling regleras i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet och omfattas från och med den

25maj 2018 även av dataskyddsförordningens tillämpningsområde. Enligt den lagen är Skatteverket personuppgiftsansvarigt med avseende på den aktuella behandlingen. Av 1 kap. 4 § 6 c lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet framgår att uppgifter får behandlas för att tillhandahålla information som behövs hos Skatteverket för handläggning enligt lagen (2015:912) om automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och 22 b kap. SFL. Av 1 kap. 4 § 7 samma lag framgår att uppgifter även får behandlas för att tillhandahålla information som behövs hos Skatteverket för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande. Av 2 kap. 3 § andra stycket samma lag framgår att i beskattningsdatabasen får upp- gifter behandlas som behövs för fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande.

Nu aktuellt slag av personuppgiftsbehandling hos Skatteverket bedöms i propositionen Anpassningar av vissa författningar inom skatt, tull och exekution till EU:s dataskyddsförordning (prop. 2017/18:95) ha rättslig grund på det sätt som krävs enligt artikel 6 i dataskyddsförordningen (se s. 40–46). Den rättsliga grunden för behandlingen hos Skatteverket är i första hand att den är nödvändig för att utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i den personuppgiftsansvariges myndighetsutövning på det sätt som anges i artikel 6.1 e i dataskyddsförordningen. Det kan även vara fråga om en rättslig förpliktelse för Skatteverket att behandla personuppgifterna på det sätt som anges i artikel 6.1 c i dataskydds- förordningen. Den aktuella grunden för behandlingen är vidare fastställd i den nationella rätten på det sätt som krävs enligt artikel 6.3 i dataskydds- förordningen.

I propositionen Anpassningar av vissa författningar inom skatt, tull och exekution till EU:s dataskyddsförordning (prop. 2017/18:95) bedöms det vidare att det inte på grund av dataskyddsförordningen behöver göras några ändringar i lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet i dessa avseenden (se s. 40–46, 49 och 50). De nu aktuella lagförslagen medför ingen annan bedömning.

Med anledning av det som Datainspektionen anför avseende eftersträvat legitimt mål och proportionalitet, vill regeringen framhålla att det legitima mål som eftersträvas med att dessa ytterligare personuppgifter lämnas är att de upplysningar som utbyts mellan skattemyndigheterna i olika länder ska kunna användas på ett administrativt effektivt sätt i det land som tar emot upplysningarna för att kunna fastställa en korrekt beskattning. De ytterligare uppgifterna som ska lämnas i fråga om finansiella konton som

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9 innehas av enheter ger den mottagande skatteförvaltningen information om på vilket sätt uppgifterna kan vara av intresse för beskattningen i det mottagande landet, exempelvis om det finns en person med bestämmande inflytande över enheten som har eller kan antas ha skatterättslig hemvist i det landet eller om uppgifterna i stället har utbytts med det landet på grund av att enheten har eller antas ha skatterättslig hemvist där. Uppgifterna är således av stor betydelse för skatteadministrationen och för vilken beskattning som är korrekt i det land som tar emot uppgifterna. Uppgifterna behandlas med absolut sekretess hos Skatteverket och det följer av MCAA och DAC att de även måste behandlas med sekretess i det mottagande landet. Enligt regeringens mening får behandlingen mot denna bakgrund anses stå i proportion till det eftersträvade målet.

Sammanfattningsvis anser regeringen att den personuppgiftsbehandling som föranleds av förslagen i denna proposition är förenlig med data- skyddsförordningen och inte föranleder någon ändring i lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet.

Lagförslag

Förslagen medför ändringar i 22 b kap. 5 § SFL.

4.2.5Intyganden ska inhämtas innan ett nytt konto öppnas

Regeringens förslag: De intyganden som rapporteringsskyldiga finansiella institut ska inhämta från kontohavare och personer med bestämmande inflytande över kontohavare när nya konton öppnas, ska inhämtas innan kontona öppnas i stället för i samband med att kontona öppnas. Om även intygande eller intyganden som innehåller skatte- registreringsnummer och, i förekommande fall, födelsedatum för kontohavare eller personer med bestämmande inflytande behöver inhämtas, ska också detta eller dessa ha inhämtats innan ett konto öppnas.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorians förslag ställdes inget krav på att även intyganden som innehåller skatteregistreringsnummer för kontohavare eller personer med bestämmande inflytande ska ha inhämtats innan ett konto öppnas.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping och Skatteverket anser att krav bör ställas på att även intyganden som innehåller skatte- registreringsnummer för kontohavare eller personer med bestämmande inflytande ska ha inhämtats innan ett konto öppnas. Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget. Svenska Bankföreningen föreslår att bestämmelserna utformas på ett sådant sätt att de finansiella instituten får fortsätta ta in intyganden i samband med öppnandet av ett konto men att de, om intygandet inte kommer in inom 90 dagar, måste blockera kontot.

Skälen för regeringens förslag

Bakgrund och problembeskrivning

Bestämmelserna om granskning av nya konton finns i 5 och 7 kap. IDKL respektive IDKAL. Med avseende på IDKAL är ett nytt konto ett konto som öppnas den 1 januari 2016 eller senare. Med avseende på IDKL är ett nytt konto ett konto som öppnas efter den 1 juli 2014. Huvudregeln är att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet som är kontohavare för att därigenom få in de uppgifter som institutet behöver för att avgöra om kontot är rapporterings- pliktigt eller inte. I IDKAL finns bestämmelser om inhämtande av intyganden när ett nytt konto öppnas i 5 kap. 1 § och 7 kap. 3 och 4 §§. I IDKL finns bestämmelser om inhämtande av intyganden när ett nytt konto öppnas i 5 kap. 1 § och 7 kap. 2–4 §§. När ett nytt konto öppnas ska intygande eller intyganden inhämtas ”i samband med att kontot öppnas”. Vad gäller tidpunkt för inhämtande av ett intygande när ett nytt konto öppnas anges det i CRS att intygandet ska inhämtas ”upon account opening”. Fråga nr 22 i OECD:s Frågor och Svar om tolkning och tillämpning av avsnitt II–VII (publicerade i december 2017) i CRS syftar till att klargöra vad som gäller i fråga om tidpunkten för att inhämta intyganden när ett nytt konto öppnas (www.oecd.org/tax/exchange-of-tax- information/CRS-related-FAQs.pdf). Där framgår att finansiella institut i vissa undantagsfall kan tillåtas att öppna ett konto utan att ett intygande har inhämtats och validerats, i de fall det inte är möjligt att inhämta intygande innan kontot öppnas. Det kan emellertid endast tillåtas om den aktuella staten eller jurisdiktionen vidtar ”starka åtgärder” för att tillförsäkra att giltiga intyganden alltid kommer in. I punkt 18 i kommen- taren till avsnitt IX i CRS anges att ett krav på inhämtande av ett intygande innan ett konto öppnas är ett effektivt sätt att se till att giltiga intyganden alltid kommer in. Som exempel på andra starka åtgärder anges där att påföra betydande straffavgifter om intyganden inte kommer in. Ett annat exempel som har diskuterats inom ramen för Global Forum är att ställa krav på att öppnade konton ska avslutas om intyganden inte kommer in.

I samband med att den svenska lagstiftningen utvärderades av Global Forum uppmärksammades det att det där inte ställs något krav på att intyganden ska inhämtas innan konton öppnas eftersom det räcker att intyganden inhämtas ”i samband med” att konton öppnas. Det uppmärk- sammades även att det i den svenska lagstiftningen saknas andra starka åtgärder för att se till att giltiga intyganden alltid kommer in. Bestäm- melser om sådana starka åtgärder behöver därför tas in i lagstiftningen.

Alternativa lösningar och val av reglering

Införande av ett system med betydande straffavgifter i de fall då ett intygande inte kommer in är förenat med svårigheter. Eftersom lagstift- ningen innehåller krav som riktar sig mot de rapporteringsskyldiga finansiella instituten är det svårt att påföra någon annan än dessa straff- avgifter om instituten inte lyckas inhämta giltiga intyganden. Samtidigt ligger det inte uteslutande i de rapporteringsskyldiga finansiella institutens händer om ett intygande kommer in eller inte, eftersom det kräver en viss samarbetsvilja från den kontohavare eller person med bestämmande

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	inflytande som intygandet ska inhämtas från. Regeringen bedömer därför
	att införande av ett system med betydande straffavgifter inte är den lämp-
	ligaste åtgärden.
	Krav på att avsluta ett konto om ett giltigt intygande inte kommer in
	skulle kunna vara en sådan stark åtgärd som krävs. Sådana krav väcker
	emellertid vissa praktiska frågor eftersom tillgångar kan komma att
	behöva avyttras och saldon eller värden på konton måste återföras till
	kontohavaren. Begreppet konto är i detta sammanhang ett vitt begrepp och
	kan t.ex. innefatta bankkonton, värdepappersdepåer, försäkringar och
	andelar i riskkapitalbolag. Med hänsyn till att kontona i dessa fall ändå
	skulle behöva avslutas inom en kort tid efter att de öppnats bedömer
	regeringen att det är mindre administrativt betungande för de rappor-
	teringsskyldiga finansiella instituten och mindre riskabelt för kontohavare
	med avseende på t.ex. värdeminskningar att i stället ta in bestämmelser om
	att intyganden måste inhämtas innan ett konto öppnas. Vid beaktande av
	vilka konsekvenser detta får för finansiella institut och kontohavare är det
	viktigt att ha i åtanke att det i 5 kap. 6 § och 7 kap. 6 § IDKL samt i 5 kap.
	5 § och 7 kap. 6 § IDKAL finns bestämmelser om att nya konton i vissa
	fall får granskas som om de är befintliga konton. När nya konton granskas
	som om de är befintliga konton ställs det inte något krav på att intyganden
	måste inhämtas innan konton öppnas. Ett krav som ställs för att en sådan
	granskning ska få göras är t.ex. att kontohavaren redan har ett eller flera
	befintliga konton hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet eller
	hos en till denna närstående enhet.
	Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget. Svenska Bankföreningen
	föreslår att bestämmelserna utformas på ett sådant sätt att de finansiella
	instituten får fortsätta ta in intyganden i samband med öppnandet av ett
	konto men att de, om intygandet inte kommer in inom 90 dagar, måste
	blockera kontot. Som skäl för detta anför Svenska Bankföreningen i
	huvudsak följande. I många fall, i synnerhet när det gäller företagskunder,
	är det en omfattande process att bli kund i en bank och den sker stegvis
	under en längre period. Ofta är det dock av vikt att kunden får tillgång till
	ett konto relativt snabbt. Bankerna tar i möjligaste mån och i de flesta fall
	in intyganden innan konton öppnas, men för vissa kundgrupper och i vissa
	situationer är det inte praktiskt lämpligt. För att lindra konsekvenserna för
	finansiella institut och deras kunder föreslår Svenska Bankföreningen ett
	alternativ. Blockering av konton när intygandet inte kommer in inom 90
	dagar tillämpas exempelvis i Norge.
	Regeringen vill med anledning av detta anföra följande. Som regeringen
	uppfattar svaret på fråga nr 22 i OECD:s Frågor och Svar om tolkning och
	tillämpning av avsnitt II–VII i CRS, är alternativen till att inhämta
	intygande innan ett konto öppnas inte en generellt öppen möjlighet för
	stater och jurisdiktioner som åtagit sig att genomföra CRS. Det anges där
	att alternativ kan tillämpas i eventuella specifika fall om det inte är möjligt
	att inhämta intyganden innan ett konto öppnas. Med hänsyn till att
	begreppet finansiellt konto i CRS är brett skulle det vara komplicerat att
	bedöma vad det ska innebära att ett konto ”blockeras”. Det finns inte något
	regelverk om blockering av konton som direkt motsvarar den nu aktuella
	situationen och som skulle kunna tillämpas oförändrat i detta fall. Ett
	system med möjlighet att blockera konton skulle därför kunna bli ett
72	komplicerat regelverk som i vart fall inte kan genomföras inom ramen för

detta lagstiftningsärende. Regeringen vill även åter hänvisa till vad som sägs ovan om att nya konton i vissa fall får granskas som om de är befintliga konton.

Mot bakgrund av det som anförts ovan bör det tas in bestämmelser om att intyganden enligt 5 och 7 kap. IDKL respektive IDKAL ska inhämtas innan ett nytt konto öppnas.

Kammarrätten i Jönköping och Skatteverket anser att krav bör ställas på att även intyganden som innehåller skatteregistreringsnummer och, i fråga om 5 kap. 1 § IDKAL, födelsedatum för kontohavare eller personer med bestämmande inflytande ska ha inhämtats innan ett konto öppnas. Med hänsyn till att det av artikel 2.2 i FATCA avtalet och avsnitt I i CRS framgår att dessa uppgifter alltid ska inhämtas i fråga om nya rappor- teringspliktiga konton instämmer regeringen i detta. Bestämmelser bör därför tas in om att när även intygande eller intyganden som innehåller skatteregistreringsnummer och, i förekommande fall, födelsedatum för kontohavare eller personer med bestämmande inflytande behöver inhämtas, ska också detta eller dessa ha inhämtats innan ett konto öppnas.

Undantag från kontraheringsplikten

Begreppet finansiellt konto i IDKL och IDKAL är, som redan nämnts, vitt och innefattar bl.a. bankkonton, värdepappersdepåer, försäkringsavtal med kontantvärde, livränteavtal och andelar i investeringsenheter. Begreppet försäkringsavtal med kontantvärde definieras i 2 kap. 15 och 21 §§ IDKL och i 2 kap. 15 och 22 §§ IDKAL. Begreppet livränteavtal definieras i 2 kap. 21 § IDKL och 2 kap. 22 § IDKAL.

I 11 d § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti samt 3 kap. 1 § och 11 kap. 1 § försäkringsavtalslagen (2005:104) finns bestämmelser om s.k. kontraheringsplikt. Enligt 11 d § lagen om insättningsgaranti är institut som erbjuder sig att ta emot vissa insättningar skyldiga att ta emot sådana insättningar av var och en, om det inte finns särskilda skäl mot det. I propositionen om reformerade regler för bank- och finansieringsrörelse framgår att bestämmelsen ger uttryck för att ett institut som erbjuder sig att ta emot garanterade insättningar inte får neka någon möjlighet att sätta in sådana medel (se prop. 2002/03:139 s. 598). Särskilda skäl som kan motivera undantag från huvudregeln kan enligt nämnda proposition vara att en kund tidigare varit ohederlig mot en bank eller ett annat institut, att det föreligger misstanke om penningtvätt eller att det finns risk för att en företrädare för ett institut genom att ta emot garanterade medel på något sätt främjar brott.

Enligt 3 kap. 1 § försäkringsavtalslagen får ett försäkringsbolag inte vägra en konsument att teckna en sådan försäkring som bolaget normalt tillhandahåller allmänheten när det har fått de uppgifter som behövs, om det inte finns särskilda skäl för vägran med hänsyn till risken för framtida försäkringsfall, den befarade skadans omfattning, den avsedda försäk- ringens art eller någon annan omständighet. En likartad bestämmelse om personförsäkring finns i 11 kap. 1 § samma lag. I propositionen till ny försäkringsavtalslag (se prop. 2003/04:150 s. 245) anges att ”social- försäkring och kollektiva försäkringar av olika slag kan ge ett otillräckligt skydd i det enskilda fallet, och utbudet och behovet av olika sorters personförsäkringar har ökat markant under senare år. Det är av vikt att en

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	försäkringssökande kan få ett kompletterande försäkringsskydd som är
	anpassat efter hans behov.” Syftet med kontraheringsplikten i denna lag är
	således, i likhet med motsvarande kontraheringsplikt i lagen om insätt-
	ningsgaranti, att garantera medborgarna tillgång till en viktig tjänst i
	samhället. Som särskilda skäl för att frångå denna huvudregel anförs i
	propositionen bl.a. omständigheter där det finns en uttalad s.k. moralisk
	risk. Med detta avses enligt propositionen att försäkringstagaren riskerar
	att utnyttja försäkringen på ett ohederligt sätt.
	Även om de bestämmelser som föreslås i detta avsnitt avser mer
	specifika fall än de ovan nämnda bestämmelserna om kontraheringsplikt
	och därmed torde få företräde framför dem bör skälen bakom bestämmel-
	serna om kontraheringsplikt beaktas även i detta sammanhang.
	I 4 a kap. 1 § lagen (2010:751) om betaltjänster anges att ett kredit-
	institut enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse inte får
	vägra en konsument som är lagligen bosatt inom EES att öppna ett
	betalkonto med sådana grundläggande funktioner enligt 2 § som institutet
	tillhandahåller andra konsumenter. I författningskommentaren till be-
	stämmelsen anges att exempel på särskilda skäl som talar mot ett
	tillhandahållande är om konsumenten använt eller kan antas komma att
	använda ett betalkonto för olagliga ändamål eller om konsumenten tidigare
	misskött sig gentemot kreditinstitutet (prop. 2016/17:129 s. 66). Av
	motiven i propositionen framgår även att lagliga hinder mot att
	tillhandahålla ett konto bör kunna innefattas i begreppet särskilda skäl
	(samma prop. s. 35).
	Bestämmelserna i 11 d § lagen om insättningsgaranti, 3 kap. 1 § och
	11 kap. 1 § försäkringsavtalslagen samt 4 a kap. 1 § lagen om betaltjänster
	innefattar alltså en huvudregel om att ett institut inte får vägra en enskild
	att öppna ett konto eller teckna en försäkring.
	De bestämmelser som här föreslås om att intyganden måste inhämtas
	innan ett konto öppnas syftar till att Sverige ska leva upp till sina åtagan-
	den enligt FATCA-avtalet, MCAA och DAC. Dessa rättsakter syftar till
	att förhindra skatteundandragande och skattebrott. Det kan framhållas att
	de bestämmelser om att konton inte får öppnas som föreslås i detta avsnitt
	endast gäller i vissa fall då kontohavare eller personer med bestämmande
	inflytande trots uppmaning därom inte lämnar de uppgifter och den
	dokumentation som behövs för att fastställa om kontohavaren eller perso-
	nen med bestämmande inflytande är skattskyldig i en annan stat eller
	jurisdiktion. Regeringen bedömer att det står i överensstämmelse med de
	ovan angivna bestämmelserna om kontraheringsplikt att intyganden
	avseende nya konton enligt IDKL och IDKAL ska inhämtas innan konton
	får öppnas, eftersom en vägran att uppge skatterättslig hemvist får anses
	vara särskilda skäl att inte öppna ett konto.
	I 4 a kap. 3 § första stycket lagen om betaltjänster anges att ett kredit-
	institut ska behandla en ansökan från en konsument om betalkonto med
	grundläggande funktioner skyndsamt samt att institutet ska avgöra ärendet
	så snart som möjligt och senast inom tio bankdagar efter det att institutet
	tagit emot en fullständig ansökan. Ett intygande enligt IDKL och IDKAL
	är en förutsättning för att ett konto ska kunna öppnas och bör, liksom
	uppgifter som behövs för att kunna identifiera kunden på ett tillförlitligt
	sätt, vara en del av ansökan. En ansökan bör därmed inte anses vara
74	komplett innan ett sådant intygande har lämnats.

LagförslagProp. 2018/19:9

Förslagen medför ändringar i 5 kap. 1 §, 7 kap. 1, 3 och 4 §§ IDKL, 5 kap.

1 § och 7 kap. 1–4 §§ IDKAL.

4.2.6 Klientmedelskonton

Regeringens förslag: Undantaget i fråga om definitionen av begreppet kontohavare som innebär att de rapporteringsskyldiga finansiella instituten inte behöver identifiera klienterna i egenskap av kontohavare för advokaters klientmedelskonton tas bort.

En bestämmelse tas in om att den som förvaltar ett konto till förmån för en annan person eller för en annan persons räkning i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare, behörig undertecknare, investerings- rådgivare eller förmedlare på begäran ska lämna uppgift till det rapporteringsskyldiga finansiella institut där kontot finns om konto- havarens identitet. Detta gäller dock inte om den som förvaltar kontot är ett finansiellt institut.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping anser att fråga uppkommer om advokater skulle kunna ges möjlighet att ansöka om undantag motsvarande det som finns i 47 kap. SFL vad gäller undantag från kontroll av handlingar. Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, anser att skälen för undantaget för advokaters klientmedels- konton alltjämt gör sig gällande. De menar även att frågan om hur Skatteverkets möjligheter att överföra information mellan olika verksam- heter är förenlig med internationella överenskommelser inte berörs. Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget. Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Begreppet kontohavare

I 2 kap. 16 § IDKL respektive IDKAL definieras begreppet kontohavare.

2kap. 16 § IDKL togs in för att genomföra artikel 1.1 dd i FATCA-avtalet.

2kap. 16 § IDKAL togs in för att genomföra punkterna E.1 i avsnitt VIII i CRS och i bilaga I till DAC. Huvudregeln är att kontohavaren är den person som har registrerats eller identifierats som kontohavare för ett finansiellt konto. Det finns särskilda regler om vem som ska anses vara kontohavare när det finansiella kontot utgörs av ett försäkringsavtal med kontantvärde eller ett livränteavtal. Därutöver finns det en särskild regel i

2kap. 16 § tredje stycket i respektive lag som anger att när en person som inte är ett finansiellt institut förvaltar ett finansiellt konto i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare eller förmedlare till förmån för en annan person eller för en annan persons räkning, ska den andra personen anses vara kontohavare. Det innebär att det är den andra personen som ska identifieras och vars hemvist ska utredas. Det är inte ombudets, förmyn- darens, förvaltarens eller förmedlarens hemvist som ska utredas. I dessa

Prop. 2018/19:9 delar motsvarar den svenska lagstiftningen det som föreskrivs i FATCA- avtalet, CRS och DAC.

Advokaters tystnadsplikt

Med hänsyn till den sekretess som råder i förhållandet mellan en advokat och en klient togs det in ett undantag vid genomförandet av FATCA- avtalet, CRS och DAC 2 i svensk rätt. Den svenska regleringen innebar att ett undantag från regeln om ombud, förmyndare, förvaltare eller för- medlare görs i de fall det är fråga om en advokat som förvaltar ett finan- siellt konto till förmån för en klient (se avsnitt 6.2.1 i prop. 2014/15:41 respektive prop. 2015/16:29). Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, anser att skälen för detta undantag alltjämt gör sig gällande.

Undantaget för advokaters klientmedelskonton uppmärksammades emellertid i samband med att den svenska lagstiftningen utvärderades av Global Forum. I den rekommendation som Global Forum fastställt anges att undantaget för advokaters klientmedelskonton innebär att den svenska lagstiftningen inte överensstämmer med den globala standard som Sverige åtagit sig att genomföra enligt MCAA. Eftersom bestämmelserna i CRS i detta avseende är identiska med bestämmelserna i DAC och FATCA- avtalet, har detta bäring även på Sveriges åtaganden enligt de rättsakterna. Global Forums medlemmar bedömde att de skäl som anfördes för undantaget, bl.a. att advokater har att följa god advokatsed och står under tillsyn av Sveriges advokatsamfund, inte är tillräckliga för att motivera avsteget från den globala standarden i detta avseende.

Det automatiska informationsutbytet om finansiella konton syftar till att motverka skatteundandragande och skattefusk. För att detta syfte ska uppnås är det avgörande att alla länder som deltar i samarbetet genomför de internationella regelverken korrekt i nationell lagstiftning. Motver- kande av skatteundandragande och skattefusk är en viktig fråga för Sverige. Om Sverige ska kunna ställa krav på andra länder att genomföra reglerna korrekt måste även Sverige göra det på ett sätt som bedöms korrekt av EU:s övriga medlemsstater och Sveriges andra avtalsparter. För att kraven i den svenska lagstiftningen på finansiella institut att identifiera rapporteringspliktiga konton ska stå i överensstämmelse med de krav som ställs i de internationella regelverken behöver således undantagen när det gäller vem som är att anse som kontohavare i 2 kap. 16 § IDKL respektive IDKAL för advokaters klientmedelskonton tas bort.

Som skäl för att avstyrka förslaget att slopa undantaget för advokaters klientmedelskonton anför Svenska Bankföreningen i huvudsak följande. Det har inte redovisats något konkret och övertygande skäl till varför undantaget skulle leda till ökat skattefusk och skatteundandragande. Det internationella regelverket lämnar betydande val och tolkningsutrymme åt de enskilda länderna. Det handlar ytterst om den enskildes behov av skydd för sin integritet och andra grundläggande mänskliga värden. Det finns ingen beskrivning av hur tolkningen av bestämmelsen avseende advoka- ters klientmedelskonton har gjorts i andra länder. Om undantaget slopas bör det vara advokaten som åläggs kontrolluppgiftsskyldighet. I vart fall bör advokaten bära ansvaret för att klientinformationen hålls aktuell.

Sveriges advokatsamfund anför till stöd för sitt avstyrkande av förslaget dessutom i huvudsak följande. Global Forum anger inte att undantaget för advokaters klientmedelskonton är oacceptabelt. Sverige uppmanas i stället att se över frågan. Det redovisas ingen bedömning av om undantaget verkligen har en negativ inverkan. Promemorian verkar inte bygga på någon närmare undersökning av hur vanligt det är att advokater håller klientmedelskonton, vad de används till eller vilken risk det finns för att de används för brottsliga syften. Advokaters hantering av klientmedels- konton är föremål för omfattande reglering och effektiv tillsyn. Vid en avvägning mellan Sveriges intresse av att genomföra den föreslagna ändringen och att upprätthålla advokatsekretessen framstår det som att skälen för att ta bort undantaget är uppenbart svagare.

Med anledning av det som anförs av remissinstanserna vill regeringen, förutom att hänvisa till de bedömningar och avvägningar som görs nedan, anföra följande. Förslaget att slopa undantaget för advokaters klient- medelskonton föranleds inte av att det skulle finnas något konkret som talar för att sådana konton innebär en risk för skatteundandragande, utan av att undantaget medför att den svenska lagstiftningen står i strid med ordalydelsen i de rättsakter som Sverige har förbundit sig att genomföra i svensk rätt. Det kan knappast ifrågasättas att ordalydelsen i den svenska lagstiftningen i detta avseende står i strid med ordalydelsen i FATCA- avtalet, CRS och DAC. Att så är fallet anges också uttryckligen i rekommendationen från Global Forum. Det anges också att Sverige rekommenderas att åtgärda denna brist. Detta överensstämmer med den beskrivning av Global Forums rekommendation som gjordes i promemo- rian. Undantaget infördes från början i svensk rätt till följd av en bedöm- ning av det tolkningsutrymme som Svenska Bankföreningen nämner. Sveriges avtalsparter och andra medlemsstater i EU m.fl. har nu emeller- tid, inom ramen för Global Forum, konstaterat att undantaget i svensk rätt inte är förenligt med CRS. Vidden av tolkningsutrymmet synes således ha felbedömts. Att ålägga advokaterna att lämna kontrolluppgifter skulle gå emot systematiken i CRS där endast finansiella institut är rapporterings- skyldiga. Att i stället ålägga advokaterna att på begäran uppge kontohavarnas identitet överensstämmer även med systematiken i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Regeringen vill vidare påminna om att inga andra yrkeskategoriers klientmedelskonton någon gång sedan lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 2016 har omfattats av undantaget. Det får därför anses som rimligt att anta att advokaters klientmedelskonton, om undantaget för dessa slopas, i praktiken kommer att hanteras på motsvarande sätt som andra klientmedelskonton.

Sveriges advokatsamfund anför att det förtroendefulla förhållandet mellan advokater och deras klienter är av grundläggande betydelse i rättsstaten och uppmärksammar bl.a. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande i HFD 2012 ref. 12. Regeringen konstaterar att advokater har en särskild ställning och ett särskilt ansvar i det svenska rättssamhället. Denna ställning motiveras bl.a. av den lojalitetsplikt som råder mellan advokater och deras klienter och genom att de står under tillsyn av advokatsamfundet. Det förtroendefulla förhållandet mellan en advokat och en klient omgärdas av skyddsregler. För att såväl rättsutredningar som rättskipning ska kunna bygga på ett riktigt material är det av yttersta vikt

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9 att advokaten får fullständiga uppgifter från klienten. Reglerna om advokats tystnadsplikt grundar sig ytterst på den enskildes behov av skydd för sin integritet och andra grundläggande mänskliga värden, så som de kommer till uttryck i deklarationer om mänskliga rättigheter. En advokats tystnadsplikt är därmed en skyddsregel av avgörande betydelse för att upprätthålla förtroendet mellan en advokat och dennes klienter (se Sveriges advokatsamfunds cirkulär 15/2012).

Av 8 kap. 4 § rättegångsbalken följer att en advokat är skyldig att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta. I Sveriges advokatsamfunds vägledande regler om god advokatsed anges att en advokat har tystnadsplikt avseende det som anförtrotts advo- katen inom ramen för advokatverksamheten eller som advokaten i samband därmed fått kännedom om. Undantag från tystnadsplikten gäller bl.a. om klienten samtyckt därtill eller laglig skyldighet att lämna upplysning föreligger. I kommentaren till de vägledande reglerna anges att tystnadsplikten även omfattar klientens identitet.

En advokat är enligt lag skyldig att hålla klientmedel avskilda från egna tillgångar (8 kap. 4 § rättegångsbalken). Ett klientmedelskonto kan under vissa omständigheter öppnas i klientens namn, men kan även öppnas i advokatens eller advokatbyråns namn, förutsatt att skyldigheten enligt 8 kap. 4 § rättegångsbalken är uppfylld. Om kontot har öppnats i advoka- tens eller advokatbyråns namn, kan på kontot innestå medel som tillhör en eller flera klienter. I de fall det här är fråga om konton som öppnats i klientens namn har det rapporteringsskyldiga finansiella institutet uppgifter om klienternas identitet.

Skyldighet för en advokat som förvaltar ett konto till förmån för klient att lämna uppgift om kontohavarens identitet

Som konstaterats i avsnitt 4 och 5 har Sverige genom MCAA, FATCA- avtalet och DAC 2 förbundit sig att genomföra den globala standarden i nationell lagstiftning. Genom regleringen åläggs det finansiella institutet, i fråga om advokats klientmedelskonto normalt en bank, en rapporte- ringsskyldighet. För att de finansiella instituten ska kunna fullgöra den gransknings- och rapporteringsskyldighet som åläggs dem enligt MCAA, FATCA-avtalet och DAC måste dessa dock även få uppgifter om kontohavarens (dvs. klientens) identitet från advokaten eller advokatbyrån. Som redogjorts för ovan är det uppgifter som skyddas genom regleringen av advokats tystnadsplikt. Samtidigt finns alltid möjligheten för en klient att samtycka till att advokaten lämnar dessa uppgifter (jfr. t.ex. Sveriges advokatsamfunds cirkulär 18/2010 avseende advokats skyldighet enligt direktiv 2006/112/EG och direktiv 2008/8/EG att till Skatteverket uppge klientens VAT-nummer i periodisk sammanställning för vissa tjänster som advokaten säljer momsfritt till andra länder inom EU:s momsområde).

En inskränkning av advokats tystnadsplikt kan dock ytterst ske genom att en skyldighet att lämna upplysning regleras i lag. Genom att undantaget för advokaters klientmedelskonton tas bort möjliggörs det för de rapporte- ringsskyldiga finansiella instituten att fullgöra den gransknings- och rapporteringsskyldighet som åläggs dem enligt de internationella regel- verken. Det innebär att det finansiella institutet, genom att få uppgifter om

detta från advokaten, får information om klienternas identitet i egenskap av kontohavare och kan utreda deras hemvist m.m. För att säkerställa att det finansiella institutet kan fullgöra sin rapporteringsskyldighet utan hinder av advokats tystnadsplikt behöver även en bestämmelse tas in om att advokaten eller advokatbyrån på begäran ska lämna uppgift till det rapporteringsskyldiga finansiella institut där kontot finns om kontoha- varens identitet. Genom denna skyldighet att lämna uppgift om samtliga kontohavares identitet ges det rapporteringsskyldiga finansiella institutet möjlighet att granska kontot enligt bestämmelserna i 4–8 kap. IDKL respektive IDKAL för att fastställa om kontot är rapporteringspliktigt.

Ett konto är dock endast rapporteringspliktigt om en kontohavare eller en person med bestämmande inflytande över en kontohavare som är en passiv icke-finansiell enhet har hemvist eller kan antas ha hemvist i ett annat land än Sverige på det sätt som avses i 4–8 kap. IDKL respektive IDKAL. I fråga om advokaters klientmedelskonton som är rapporte- ringspliktiga ska några uppgifter inte lämnas till Skatteverket om advokaten eller advokatbyrån. Det är klienten som anses vara kontohavare och advokatens roll saknar i princip relevans för rapporteringen till Skatteverket. Den enda möjligheten att kunna utläsa av uppgifterna som lämnas till Skatteverket att det ens rör sig om ett klientmedelskonto torde vara om detta kan utläsas av kontonumret eller motsvarande uppgifter. De uppgifter som ska lämnas är av den arten att de inte torde kunna avslöja t.ex. uppgifter om vad ett klientuppdrag avser (jfr HFD 2012 ref. 12) eller uppgifter som klienten har anförtrott advokaten. Det är således begränsade uppgifter hänförliga till klienten som ska lämnas från advokat till det finansiella institutet.

Sveriges advokatsamfund hänvisar till Europadomstolens avgörande i målet Sommer mot Tyskland, no 73607/13, den 27 april 2017. Regeringen konstaterar att i det målet hade åklagare begärt att få uppgifter från en bank om samtliga konton som innehades av en försvarsadvokat för en viss tidsperiod. Bakgrunden var att en betalning av ett arvode avseende ett tidigare ärende hade gjorts till ett av advokatens konton och att åklagaren misstänkte att betalningen hade gjorts med medel som förvärvats genom brott. Utredningen omfattade inte något eventuellt brottsligt agerande av advokaten. Advokaten åberopade artikel 8 om rätt till skydd för privat- och familjeliv i Europakonventionen. Domstolen gjorde en proportionalitets- bedömning där den tog fasta bl.a. på att ett brett spektrum av uppgifter hade inhämtats som i princip gav en bild av advokatens hela yrkes- verksamhet under den aktuella tidperioden, att det delvis rörde sig om transaktioner mellan advokaten och dennes klienter samt att uppgifterna till viss del gjordes tillgängliga för de misstänkta och deras advokater. Domstolen kom fram till att inhämtandet av uppgifterna inte var proportionerligt. Enligt regeringens mening är den situation som behandlades i målet inte jämförbar med det förslag som här lämnas om att klienter ska anses vara kontohavare för advokaters klientmedelskonton. Den uppgift som behöver lämnas i detta fall avser endast klientens identitet. Uppgift om advokatens identitet omfattas inte av de uppgifter som ska lämnas i kontrolluppgift till Skatteverket. Sekretess råder hos såväl banken som Skatteverket. Se vidare om denna sekretess nedan.

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	Rapporteringsskyldiga finansiella institut ska senast den 15 maj varje år
	lämna kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. SFL om rapporte-
	ringspliktiga konton till Skatteverket. Kontrolluppgifterna lämnas avse-
	ende det föregående kalenderåret. Det rapporteringsskyldiga finansiella
	institutet ska tillämpa bestämmelserna i 4–8 kap. IDKL respektive IDKAL
	om granskning för att avgöra om ett konto är rapporteringspliktigt eller
	inte. När ett nytt klientmedelskonto öppnas behöver det rapporterings-
	skyldiga finansiella institutet få uppgift om kontohavarnas identitet för att
	kunna inhämta intyganden m.m. enligt bestämmelserna i 5 och 7 kap.
	IDKL respektive IDKAL. Om förhållandena ändras på så sätt att en konto-
	havare tillkommer eller en person upphör att vara kontohavare, är det en
	sådan ändrad omständighet som enligt bestämmelserna 4–8 kap. IDKL
	respektive IDKAL innebär att det rapporteringsskyldiga finansiella insti-
	tutet måste vidta vidare granskningsåtgärder för att avgöra om kontot är
	rapporteringspliktigt eller inte. Detta gäller både nya konton (som öppnas
	efter den 30 juni 2014 respektive efter 31 december 2015) och befintliga
	konton (som öppnats före den 1 juli 2014 respektive före den 1 januari
	2016). I vissa fall, när det gäller konton som innehas av enheter, får det
	rapporteringsskyldiga finansiella institutet dock förlita sig på den
	information som inhämtats på grund av bestämmelser i lagen (2017:630)
	om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Rappor-
	teringsskyldiga finansiella institut ska ha processer och rutiner för att
	upptäcka när omständigheterna förändras på ett sådant sätt att vidare
	granskningsåtgärder krävs. Att återkommande begära att få uppgifter om
	vilka kontohavare ett klientmedelskonto avser är rimligen en sådan rutin.
	Det torde dock inte vara nödvändigt att framställa en sådan begäran
	dagligen. Kontrolluppgifter ska, som nämnts, lämnas årligen. Åtminstone
	i teorin skulle det kunna räcka om en sådan begäran görs en gång om året.
	Det skulle dock förutsätta att uppgifter då lämnas om samtliga klienter som
	har varit kontohavare avseende klientmedelskontot under året. I praktiken
	kanske ett sådant förfarande skulle kunna bli svårhanterligt för det
	rapporteringsskyldiga finansiella institutet, eftersom granskningen
	avseende samtliga tillkommande kontohavare då måste göras på kort tid.
	Det kan därför tänkas att en sådan begäran kan behöva göras oftare för att
	kraven i 4–8 kap. IDKL respektive IDKAL ska kunna uppfyllas.
	Hos en bank som är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut skyddas
	uppgifter om förhållanden mellan enskilda och banken av tystnadsplikt
	enligt bestämmelserna i 1 kap. 10–13 §§ lagen (2004:297) om bank- och
	finansieringsrörelse. Där anges att enskildas förhållanden till kreditinstitut
	inte obehörigen får röjas. I förarbetena till lagen om bank- och finan-
	sieringsrörelse anges bl.a. följande. ”Banksekretessen är inte absolut,
	eftersom inte varje utan endast obehörigt röjande av kundinformation är
	förbjudet. Tystnadsplikten har tre aspekter. I vissa situationer innebär den
	en plikt att inte sprida uppgifter om kunder i banken. Mot denna plikt står
	en skyldighet att i vissa fall bryta tystnadsplikten och lämna ut uppgifter
	om kunder. Därutöver finns situationer när en bank inte är skyldig men väl
	har en rätt att göra avsteg från tystnadsplikten. Den bank som lämnar ut
	upplysningar om en kund på grund av att banken enligt lag är skyldig
	därtill anses inte handla obehörigt. Sådan uppgiftsskyldighet finns inom
	vitt skilda områden. Ett nära liggande exempel är när en enskild bank
80	lämnar upplysningar till Finansinspektionen, när inspektionen begär detta

med stöd av 7 kap. 1 § BRL. Andra exempel är när banken lämnar kontrolluppgifter till skattemyndigheten eller uppgifter till kronofogde- myndigheten för bedömning av i vad mån gäldenären har utmätningsbar egendom” (se prop. 2002/03:139 s. 478 f.).

I 37 kap. SFL finns bestämmelser om när Skatteverket får förelägga någon att lämna uppgifter, i 41 kap. SFL finns bestämmelser om revision och i 44 kap. SFL finns bestämmelser om vitesföreläggande. I 2 kap. 5 § SFL anges att det av proportionalitetsprincipen följer att beslut enligt den lagen bara får fattas om skälen för beslutet uppväger det intrång eller men i övrigt som beslutet innebär för den som beslutet gäller eller för något annat motstående intresse (jfr. t.ex. HFD 2012 ref. 12). Hos Skatteverket skyddas uppgifterna av absolut sekretess enligt 27 kap. offentlighets- och sekretesslagen.

Skatteverket ska årligen utbyta upplysningar om rapporteringspliktiga konton med skattemyndigheterna i de länder där kontohavarna eller personerna med bestämmande inflytande har hemvist, enligt bestämmel- serna i MCAA och DAC. I avsnitt 5.1 i MCAA framgår att alla uppgifter som utbyts ska omfattas av sekretessregler och andra skydd i enlighet med Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden, inklusive de bestämmelser som begränsar användningen av de uppgifter som utbyts och, i den utsträckning det behövs för att säkerställa nödvändig skyddsnivå för personuppgifter, i enlighet med de skydd som kan specificeras av uppgiftslämnande behörig myndighet och som föreskrivs i dess nationella lag och förtecknas i bilaga C. I artikel 22 i Europaråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i skatteärenden anges att upplysningar som en part tar emot ska behandlas som hemliga och skyddas på samma sätt som upplysningar som har erhållits enligt den interna lagstiftningen och, om det behövs för att säkerställa det skydd som krävs för personuppgifter, i enlighet med de skyddsregler som anges av den part som lämnar upplysningarna såsom föreskrivs i dess interna lagstiftning. Vidare anges det att sådana upplys- ningar får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan eller organ som utövar tillsyn) som fastställer, uppbär eller driver in skatter eller handlägger andra verk- ställighetsåtgärder, åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter eller som utövar tillsyn över nämnda verksamheter. Endast dessa personer eller myndigheter får använda upplysningarna och bara för sådana ändamål men de får yppa dem vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden rörande dessa skatter.

När det gäller upplysningar som utbyts med anledning av DAC finns det bestämmelser om sekretess i artikel 16. Där anges det att alla upplysningar, oavsett form, som utväxlas mellan medlemsstaterna vid tillämpning av direktivet ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande upplysningar ges enligt nationell lagstiftning i den mottagande medlemsstaten och att sådana upplysningar får användas för administra- tion och verkställighet av medlemsstaternas nationella lagstiftningar avseende de skatter som direktivet gäller för. Med anledning av att Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, menar att frågan om hur Skatteverkets möjligheter att överföra information mellan olika verksam- heter är förenlig med internationella överenskommelser inte berörs, vill

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	regeringen klargöra att dessa regler naturligtvis även gäller Sverige när
	Skatteverket tar emot uppgifter från andra länder.
	Sverige har ett starkt intresse av att motverka skattefusk och skatte-
	undandragande. Finansiering av den offentliga sektorn är av avgörande
	betydelse i ett demokratiskt samhälle. Det är därför av vikt att de
	internationella regelverken om automatiskt informationsutbyte genomförs
	på det sätt som det är tänkt i alla avtalsstater. Vid en avvägning mellan
	Sveriges intresse i detta avseende och intresset av att upprätthålla
	advokatsekretessen bör också beaktas den typ och omfattning av dels de
	uppgifter som advokat ska lämna till det finansiella institutet avseende
	kontohavare som ett klientmedelskonto avser, dels de uppgifter som det
	finansiella institutet i sin tur ska lämna vidare till Skatteverket. Vidare bör
	risken för rättsliga konsekvenser om Sverige inte uppfyller sina
	folkrättsligt bindande åtaganden vägas in. Regeringen bedömde i
	lagrådsremissen att skälen för att ta bort det undantag som finns för
	advokaters klientmedelskonton i detta fall, även med beaktande av det som
	Svenska Bankföreningen och Sveriges advokatsamfund anför, väger tyngre
	än intresset att upprätthålla advokaters tystnadsplikt i detta avseende.
	Lagrådet menar att det kan sägas vara osäkert om förslaget lever upp till
	kraven på proportionalitet och menar att frågan behöver analyseras
	noggrannare under den fortsatta beredningen. Lagrådet hänvisar bl.a. till
	Europadomstolens dom i målet Michaud mot Frankrike, no 12323/11, den
	6 december 2012. Där var fråga om advokaters rapporteringsskyldighet till
	följd av regler om penningtvätt m.m. Domstolen fann att de franska
	reglerna om rapporteringsskyldighet var godtagbara eftersom de var snävt
	avgränsade och rapporteringen skedde via det franska advokatsamfundet
	som granskade rapporteringens förenlighet med god advokatsed.
	Regeringen konstaterar att den rapporteringsskyldighet som föreligger
	enligt reglerna om penningtvätt m.m. är av en väsentligt annan karaktär än
	den som är i fråga här. Målet avgränsade sig till att avse advokaters
	skyldighet att inom ramen för vissa typer av verksamheter rapportera
	misstanke om penningtvätt eller finansiering av terrorism, dvs. brottslig
	verksamhet. Det är en sådan uppgift som torde kunna komma fram i
	förtrolig kommunikation mellan en advokat och en klient och som
	advokaters tystnadsplikt syftar till att skydda, för att möjliggöra en öppen
	och förtrolig kommunikation mellan en advokat och dennes klient. Trots
	detta bedömde domstolen att rapporteringsskyldigheten var godtagbar
	eftersom skyldigheten endast förelåg inom ramen för vissa typer av
	klientuppdrag som normalt kan ges även till andra yrkeskategorier och
	eftersom det fanns vissa garantier till skydd för rättssäkerheten. Domstolen
	menade att rapporteringsskyldigheten inte berör kärnan av en advokats roll
	som försvarare (§ 128).
	Den rapporteringsskyldighet som det är fråga om i denna proposition
	avser endast uppgift om en kontohavares identitet, dvs. att en person är
	advokatens klient. Detta torde vara en uppgift som på egen hand normalt
	inte är av den typen som omfattas av förtroligheten mellan en klient och
	dennes advokat. Ingen uppgiftsskyldighet föreligger i fråga om t.ex.
	uppdragets innebörd. Det föreligger inte heller någon skyldighet att lämna
	uppgift om hur stor del av tillgångarna på ett klientmedelskonto som avser
	någon enskild kontohavare, utan bara vilka kontohavare som det
82	sammanlagda kontot avser. Även om detta är en uppgift som skyddas av

god advokatsed i Sverige, kan det enligt regeringens mening inte uteslutas att den däremot, som sådan, ligger utanför vad Europakonventionen avser att skydda när det gäller advokaters tystnadsplikt. När det sedan gäller rättssäkerhetsgarantier bör det beaktas att det inte till någon myndighet eller annan offentlig organisation heller föreligger någon skyldighet att lämna uppgifter som ens avslöjar att det föreligger en relation mellan klienten och advokaten. Än mindre ska några uppgifter lämnas till Skatteverket som kan avslöja t.ex. vad ett klientuppdrag avser eller innehållet i någon kommunikation mellan klienten och advokaten. Som berörts ovan är de uppgifter som ska lämnas till Skatteverket bara sammanlagda beloppsmässiga uppgifter om tillgångar och inkomster på kontot och om samtliga kontohavares identitet (som också berörts ovan ska dessa uppgifter bara lämnas under vissa förutsättningar). Detta är samma uppgifter som (under samma förutsättningar) ska lämnas om alla konton och kontohavare i Sverige oavsett om det är fråga om klientmedelskonton eller inte. Syftet med uppgiftslämnandet är att en korrekt beskattning ska kunna fastställas. Regeringen gör mot denna bakgrund samma bedömning som i lagrådsremissen, dvs. att förslaget är proportionerligt.

Undantaget i fråga om definitionen av begreppet kontohavare som innebär att de rapporteringsskyldiga finansiella instituten inte behöver identifiera klienterna i egenskap av kontohavare för advokaters klient- medelskonton bör därför tas bort. En bestämmelse bör i stället tas in som innebär att en advokat eller advokatbyrå på begäran ska lämna uppgift till det rapporteringsskyldiga finansiella institut där kontot finns om konto- havarens identitet. Därigenom införs det en laglig skyldighet för advokater och advokatbyråer att lämna upplysningar till rapporteringsskyldiga finansiella institut om identiteten på den eller de klienter som ett klientmedelskonto avser.

Med anledning av det som Kammarrätten i Jönköping anför avseende eventuell möjlighet att ansöka om undantag motsvarande det som finns i 47 kap. SFL vad gäller undantag från kontroll av handlingar, konstaterar regeringen att förevarande situation skiljer sig från de fall som träffas av bestämmelserna i 47 kap. SFL om undantag av handlingar kan tillämpas på det sättet att det här är fråga om att ta in en uttrycklig begränsning av advokaters tystnadsplikt.

Andra konton som förvaltas till förmån för någon annan eller för någon annans räkning

När det gäller konton som förvaltas till förmån för någon annan eller för någon annans räkning och som inte är advokaters klientmedelskonton följer det redan av befintlig lagstiftning att det är den andra personen som ska anses vara kontohavare. Det innebär att även i dessa fall måste det rapporteringsskyldiga finansiella institutet få tillgång till uppgifter om kontohavarnas identitet för att kunna genomföra granskningen enligt 4–8 kap. IDKL respektive IDKAL. Även om det förmodligen fungerar så, kan konstateras att det inte tagits in någon bestämmelse som ger den som förvaltar kontot en uttrycklig skyldighet att lämna uppgifter till det rapporteringsskyldiga finansiella institutet om kontohavarens identitet.

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9 Eftersom dessa uppgifter är av avgörande betydelse för att de rapporte- ringsskyldiga finansiella instituten ska kunna fullgöra sina skyldigheter bör en bestämmelse som uttryckligen reglerar detta tas in. Den bestäm- melse som föreslås ovan om advokaters och advokatbyråers skyldighet att lämna uppgift om kontohavarens identitet bör därför utformas mer generellt på så sätt att alla som förvaltar ett konto till förmån för en annan person eller för en annan persons räkning i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare, behörig undertecknare, investeringsrådgivare eller förmedlare på begäran ska lämna uppgift till det rapporteringsskyldiga finansiella institut där kontot finns om kontohavarens identitet, såvida den som förvaltar kontot inte själv är ett finansiellt institut.

Lagförslag

Förslagen medför ändringar i 2 kap. 16 § IDKL och 2 kap. 16 § IDKAL.

4.2.7Undantagen för finansiella institut och konton begränsas

Regeringens förslag: Undantaget från rapporteringsskyldighet för pensionsstiftelser begränsas till fall då arbetsgivaren, vars ansvar för pensionsutfästelse stiftelsen tryggar, är obegränsat skattskyldig i Sverige och varken är en investeringsenhet eller en passiv icke- finansiell enhet.

Undantaget från rapporteringsskyldighet för vinstandelsstiftelser tas bort.

Undantagen från rapporteringsplikt för pensionssparkonton tas bort. Undantaget från rapporteringsplikt för pensionsförsäkringar begrän- sas till försäkringar där premier betalas av en arbetsgivare till förmån

för en anställd som utför tjänster i Sverige.

Undantaget för konton som innehas av dödsbon ska begränsas till att gälla till och med det fjärde kalenderåret efter det kalenderår då döds- fallet inträffade. Denna begränsning ska göras avseende identifiering av rapporteringspliktiga konton enligt både lagen om rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. När det gäller dessa konton ska sådana intygan- den som ska inhämtas avseende nya konton som innehas av juridiska personer eller andra juridiska konstruktioner inhämtas senast vid utgången av det femte kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade, i stället för att inhämtas när kontot öppnas.

När det gäller definitionen av vilande konto ska det tas in ett ytterli- gare krav för att ett försäkringsavtal med kontantvärde ska kunna anses vara ett sådant undantaget konto, nämligen att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte har kommunicerat med kontohavaren angående kontot eller något annat av kontohavarens konton hos det institutet under de senaste sex åren. Dessa bestämmelser ska även korrigeras på så sätt att ”livförsäkringsavtal” byts ut mot ”livränte- avtal”.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I promemorian föreslogs att undantaget för pensionsstiftelser skulle begränsas till fall då arbetsgivaren som grundat stiftelsen är obegränsat skattskyldig i Sverige, i stället för fall då arbetsgivaren vars ansvar för pensionsutfästelse stiftelsen tryggar är obegränsat skattskyldig i Sverige. I promemorian föreslogs att undantaget för pensionsförsäkringar helt ska tas bort i stället för att endast begränsas till sådana där premier betalas av en arbetsgivare till förmån för en anställd som utför tjänster i Sverige.

Remissinstanserna: Skatteverket ifrågasätter dels om pensionsstiftelser kan anses uppfylla kraven i CRS för vare sig smala pensionsfonder eller breda pensionsfonder, dels att begränsningen av undantaget för pensions- stiftelser bör göras till fall då arbetsgivaren som grundat stiftelsen är obegränsat skattskyldig i Sverige oavsett om stiftelsen har överförts efter grundandet eller inte. Skatteverket menar att om avsikten är att undanta tjänstepensionsförsäkringar i IDKAL bör en reglering liknande den undan- tagsregel som finns för tjänstepensionsförsäkringar i IDKL införas, men anser att det är tveksamt att tjänstepensionsförsäkringar kan undantas. Även Svensk Försäkring, med instämmande av Svenska Bankföreningen, anser att det bör klargöras om tjänstepensionsförsäkringar ska vara undantagna. Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, menar att det saknas resonemang kring varför pensionsstiftelser inte kan anses innebära tillräckligt låg risk för skatteundandragande. De menar också att det antyds att borttagandet av undantagen för pensionssparkonton och privata pensionsförsäkringar kan vara motiverat av att uttagen, på grund av skatteavtal, inte alltid beskattas i Sverige. De anser att denna fråga i så fall kräver en närmare analys och konsekvensutredning. Svenska Bankföreningen avstyrker förslaget att begränsa undantaget för konton som innehas av dödsbon och menar att när dödsbon förblir oskiftade under en längre tid sker det sannolikt av helt andra skäl än försök till skatteundan- dragande. Svenska Bankföreningen menar även att skälen för att begränsa undantaget för pensionsstiftelser kan ifrågasättas och att begränsningen till sådana som grundats av arbetsgivare som är obegränsat skattskyldiga i Sverige torde strida mot principen om den fria etableringsrätten i EU. I fråga om slopandet av undantaget för vinstandelsstiftelser menar Svenska Bankföreningen att om undantaget skulle utformas på ett sådant sätt att det bara gäller om utbetalningar sker först efter 55 års ålder eller andels- havaren blivit pensionär på annat sätt, skulle många svenska vinstandels- stiftelser klara kraven. Svensk Försäkring menar att de nya reglerna i SFF om att uppgift om utländskt skatteregistreringsnummer ska lämnas i fler fall i kontrolluppgifter innebär en minskad risk för skatteundandragande när det gäller pensionsförsäkringar. Svensk försäkring ifrågasätter även den ändring som föreslås avseende definitionen av bred pensionsfond i 3 kap. 5 § IDKAL.

Skälen för regeringens förslag: Vid utvärderingen i Global Forum av varje stats eller jurisdiktions specifika sätt att genomföra den globala standarden i nationell lagstiftning har särskild tonvikt lagts vid de nationella undantagen för finansiella instituts och kontons rapporterings- skyldighet respektive rapporteringsplikt. Bestämmelser om undantag finns i punkterna B (undantagna finansiella institut) och C.17 (undantagna

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	konton) i avsnitt VIII i CRS och i bilaga I till DAC. I punkt B.1 c
	respektive punkt C.17 g ges en möjlighet för staterna och jurisdiktionerna
	att själva undanta sådana institut och konton. Vid utvärderingarna i Global
	Forum har det särskilt beaktats vilka konsekvenser undantagen får med
	avseende på personer som inte är skattskyldiga i landet där de finansiella
	instituten eller kontona finns.
	Förutsättningarna för att det ska vara tillåtet att nationellt undanta en viss
	typ av finansiellt institut är att detta medför låg risk för skatteundan-
	dragande, har sakligt likartade egenskaper som t.ex. en bred pensionsfond
	eller en smal pensionsfond, är undantaget enligt nationell lagstiftning och
	inte förfelar syftet med CRS. I den svenska lagstiftningen finns undan-
	tagen för finansiella institut i 3 kap. 1 § IDKAL. De specifikt nationella
	undantagen är pensionsstiftelser (första stycket 5) och vinstandelsstiftelser
	(första stycket 7).
	När det gäller pensionsstiftelser uppmärksammades det i Global Forum
	att de inte uppfyller alla krav för att vara breda pensionsfonder (punkt B.5
	i avsnitt VIII i CRS) eller smala pensionsfonder (punkt B.6 i avsnitt VIII i
	CRS). Bristen när det gäller breda pensionsfonder ligger i att det inte finns
	något hinder mot att en person ensam har rätt till mer än fem procent av
	pensionsutfästelserna som stiftelsen syftar till att trygga. En brist när det
	gäller smala pensionsfonder ligger i att det inte finns något hinder mot att
	arbetsgivaren som grundar stiftelsen är en investeringsenhet eller passiv
	icke-finansiell enhet (som dessa begrepp definieras i CRS). En annan brist
	när det gäller smala pensionsfonder ligger i att det inte finns något hinder
	mot att förmånstagare som inte är skattskyldiga i Sverige har rätt till mer
	än 20 procent av stiftelsens tillgångar.
	Eftersom en pensionsstiftelse normalt gör utbetalningar till arbetsgi-
	varen för att kompensera denne för gjorda pensionsutbetalningar har
	Global Forum vid utvärderingen dock stannat vid att det går att resonera
	utifrån arbetsgivaren som förmånstagare till stiftelsen i stället för de
	anställda. Om pensionsstiftelserna betraktas på detta sätt ligger det närmast
	till hands att jämföra dem med smala pensionsfonder eftersom det finns
	färre än 50 förmånstagare till en stiftelse.
	Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna,
	Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, och Svenska
	Bankföreningen menar att det saknas resonemang kring varför pensions-
	stiftelser inte kan anses innebära tillräckligt låg risk för skatteundan-
	dragande. Som redan nämnts har fokus i utvärderingen legat på risken för
	skatteundandragande i fråga om personer som inte är skattskyldiga i det
	land där kontot eller det finansiella institutet finns. Detta är en aspekt som
	tidigare tappats bort något både vid diskussioner i internationella
	arbetsgrupper och i Sverige. Global Forum menar att för att tillförsäkra att
	pensionsstiftelserna innebär en tillräckligt låg risk för skatteundan-
	dragande måste det övervakas att sådana enheter där arbetsgivaren är en
	investeringsenhet eller passiv icke-finansiell enhet inte ökar i antal och att
	personer som inte har skatterättslig hemvist i Sverige använder dem samt
	att de även i övrigt innebär låg risk för skatteundandragande. Eftersom
	detta är svårt att övervaka har diskussionerna med Global Forum lett fram
	till slutsatsen att i stället för att övervaka vilka arbetsgivare som inte har
	skatterättslig hemvist i Sverige eller är investeringsenheter eller passiva
86	icke-finansiella enheter, kan legala krav på att så inte får vara fallet införas.

Skatteverket ifrågasätter att kraven för breda eller smala pensions- försäkringar är uppfyllda. Regeringen vill därför påminna om att samtliga rekvisit inte måste vara uppfyllda och att diskussionerna inom ramen för utvärderingen i Global Forum har mynnat ut i att undantaget för pensions- stiftelser är acceptabelt med de begränsningar som nämnts ovan. Skatteverket ifrågasätter även att begränsningen av undantaget för pensionsstiftelser görs i förhållande till arbetsgivaren som grundat stiftelsen oavsett om stiftelsen har överförts efter grundandet eller inte. Regeringen delar Skatteverkets uppfattning i denna fråga. För att åtgärda de brister som nämnts och därmed se till att den svenska lagstiftningen lever upp till kraven i CRS bör undantaget från rapporteringsskyldighet för pensionsstiftelser därför begränsas till fall då arbetsgivaren, vars ansvar för pensionsutfästelse stiftelsen tryggar, är obegränsat skattskyldig i Sverige och varken är en investeringsenhet eller en passiv icke-finansiell enhet. Det innebär att pensionsstiftelser som inte motsvarar dessa krav kommer att bli att betrakta som rapporteringsskyldiga finansiella institut. Därmed blir identifieringskraven och uppgiftsskyldigheterna i IDKAL och 22 b kap. SFL tillämpliga på sådana pensionsstiftelser.

Svenska Bankföreningen menar att begränsningen av undantaget för pensionsstiftelser till att endast gälla arbetsgivare som är obegränsat skattskyldiga i Sverige torde strida mot principen om den fria etablerings- rätten i EU. Regeringen konstaterar dock att det är naturligt att ett informationsutbyte på skatteområdet tar sikte på att inhämta och utbyta uppgifter om just personer som är skattskyldiga i andra länder. Som nämnts ovan går resonemanget ut på att arbetsgivaren kan betraktas som förmånstagare till pensionsstiftelsen. Med ett sådant betraktelsesätt får det anses naturligt att det bedöms vara lägre risk för skatteundandragande i andra länder om arbetsgivaren (förmånstagaren) har skatterättslig hemvist i Sverige. Uppgiftslämnande och informationsutbyte sker överhuvudtaget endast om personer som har hemvist i andra stater och jurisdiktioner än Sverige.

När det gäller vinstandelsstiftelser konstaterades det i Global Forum att undantaget för dessa inte lever upp till kraven i CRS. En av anledningarna till detta är att det tidsmässiga hinder som finns i svensk lagstiftning mot att få del av avsättningarna är att tre år ska ha passerat, vilket är en för kort tidsperiod för att stiftelserna ska kunna liknas vid pensionsfonder. Även om det i praktiken kan vara så att vissa vinstandelsstiftelser inte gör utbetalningar innan den anställde har gått i pension, innebär det ett problem att det inte finns några sådana legala krav, eftersom det då finns en risk att personer som är skattskyldiga i andra länder startar vinstandelsstiftelser och tillskjuter obeskattade medel i syfte att undgå rapportering. Om vinstandelsstiftelserna är undantagna från rapporterings- skyldighet sker det inget informationsutbyte med de länder där de anställda har hemvist. Mot denna bakgrund bör det specifika undantaget från rapporteringsskyldighet för vinstandelsstiftelser tas bort. I fråga om slopandet av undantaget för vinstandelsstiftelser menar Svenska Bankföreningen att om undantaget skulle utformas på ett sådant sätt att det bara gäller om utbetalningar sker först efter 55 års ålder eller andelshavaren blivit pensionär på annat sätt, skulle många svenska vinstandelsstiftelser klara kraven. Regeringen konstaterar därvid att en vinstandelsstiftelse som uppfyller kraven för att vara en bred pensionsfond

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	enligt 3 kap. 5 § IDKAL är undantagna från rapporteringsskyldighet på
	den grunden.
	Svenska Bankföreningen anför att begränsningen av undantaget för
	pensionsstiftelser och slopandet av undantaget för vinstandelsstiftelser kan
	ifrågasättas eftersom CRS syftar till ett utökat informationsutbyte
	avseende kapitalinkomster, medan utbetalningar från dessa stiftelser är
	närmare knutna till arbetsinkomster. Mot detta kan anföras att Sverige har
	åtagit sig att genomföra det konkreta och detaljerade regelsystem som CRS
	innebär. Även om det kan anses att dessa utbetalningar har en närmare
	koppling till arbetsinkomster innebär det inte att det går att bortse från
	innehållet i regelverket.
	Förutsättningarna för att det ska vara tillåtet att nationellt undanta en viss
	typ av konto är att detta medför låg risk för skatteundandragande, har
	sakligt likartade egenskaper som t.ex. ett sådant pensionskonto som
	beskrivs i punkt C.17 a i avsnitt VIII i CRS, är undantagen enligt nationell
	lagstiftning och inte förfelar syftet med CRS. I den svenska lagstiftningen
	finns undantagen för konton i 3 kap. 2 § IDKAL. De specifikt nationella
	undantagen är privata pensionsförsäkringar (ingår i punkt 1), pensions-
	sparkonton (punkt 2) och vilande konton (punkt 7).
	Pensionssparkonton och privata pensionsförsäkringar liknar sådana
	pensionskonton som beskrivs i punkt C.17 a i avsnitt VIII i CRS. Ur ett
	renodlat svenskt perspektiv torde det saknas skäl att ifrågasätta att dessa
	produkter innebär en låg risk för skatteundandragande. De uppfyller inte
	samtliga kriterier i punkt C.17 a, exempelvis vad gäller legala hinder mot
	att avsätta mer än ett visst belopp och mot att göra uttag före en viss ålder.
	Tanken med möjligheten till nationella undantag är dock att liknande
	produkter ändå ska kunna undantas om det finns andra villkor som
	tillförsäkrar att produkterna innebär en låg risk för skatteundandragande. I
	exempel 2 i punkt 103 i kommentaren till avsnitt VIII i CRS anges att ett
	sådant annat villkor kan vara att den skattelättnad som är kopplad till
	avsättningarna bara gäller upp till ett visst belopp. När det gäller personer
	som är obegränsat skattskyldiga i Sverige framstår därför pensionsspar-
	konton och privata pensionsförsäkringar som klara exempel på vad som
	får undantas nationellt. Som nämnts ovan låg fokus vid utvärderingarna i
	Global Forum emellertid på vad undantagen får för konsekvenser med
	avseende på personer som inte är obegränsat skattskyldiga i Sverige.
	Begränsad skattskyldighet för belopp som utgår från en privat
	pensionsförsäkring eller ett pensionssparkonto kan föreligga enligt lagen
	(1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. Sverige kan
	emellertid vara förhindrat från att beskatta sådana belopp på grund av ett
	skatteavtal.
	Utbetalningar från privata pensionsförsäkringar och pensionssparkonton
	behandlas inte enhetligt i det svenska skatteavtalsnätet. Det finns avtal som
	ger beskattningsrätten för sådana utbetalningar till det land där mottagaren
	av betalningen har hemvist, medan andra avtal ger beskattningsrätt till det
	land från vilket betalningen görs. I fråga om en person som har hemvist i
	en stat med vilken Sverige har ett skatteavtal som uteslutande ger beskatt-
	ningsrätten till hemviststaten, beskattas således inte uttagen i Sverige.
	Samtidigt kan det föreligga skatteplikt i hemviststaten utan att det
	föreligger någon rapporteringsplikt i Sverige. Om en sådan försäkring är
88	undantagen från rapporteringsplikt kan den utnyttjas av personer med

hemvist i andra länder för att gömma undan obeskattade tillgångar, Prop. 2018/19:9 eftersom uppgifter om tillgångarna inte kommer att utbytas automatiskt

med det land där personen har hemvist. Detta gäller även om, som Svensk Försäkring med instämmande av Svenska Bankföreningen anför, uppgift om utländskt skatteregistreringsnummer lämnas i den svenska kontroll- uppgiften.

Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, menar att det antyds att borttagandet av undantagen för pensionssparkonton och privata pensions- försäkringar kan vara motiverat av att uttagen, på grund av skatteavtal, inte alltid beskattas i Sverige. De anser att denna fråga i så fall kräver en närmare analys och konsekvensutredning. Regeringen kan bekräfta att det är risken för att uttag inte kan beskattas i Sverige till följd av skatteavtal samtidigt som något informationsutbyte inte sker som motiverar över- vägandena om att låta privata pensionsförsäkringar och pensions- sparkonton omfattas av rapporteringsplikt. Regeringen anser inte att detta innebär att frågan kräver ytterligare analys. Svensk Försäkring, med instämmande av Svenska Bankföreningen, anför att svenska livförsäk- ringsföretag normalt, enligt sina egna interna riktlinjer, överhuvudtaget inte tecknar privata livförsäkringar för personer som är bosatta utomlands. Regeringen konstaterar med anledning av detta att det gentemot övriga länder är svårt att argumentera för att interna riktlinjer hos livför- säkringsföretag innebär att svensk lagstiftning om undantag för pensions- försäkringar innebär en bestående låg risk för skatteundandragande i de andra länderna. Det finns inga legala hinder mot att utländska personer tecknar försäkringar. Mot denna bakgrund bör undantagen från rapporte- ringsplikt för pensionssparkonton och privata pensionsförsäkringar tas bort.

I 3 kap. 2 § 1 IDKAL anges att pensionsförsäkringar som uppfyller kraven i inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, och som tecknas och förvaltas i Sverige är undantagna. I promemorian föreslogs att den punkten skulle strykas. Skatteverket och Svensk Försäkring, med instämmande av Svenska Bankföreningen, har dock anfört att om syftet är att tjänstepensionsförsäkringar ska vara undantagna bör undantaget, i stället för att tas bort, begränsas på samma sätt som görs i 3 kap. 3 § 1 IDKL, dvs. till att gälla endast om premier betalas av en arbetsgivare till förmån för en anställd som utför tjänster i Sverige. Regeringen instämmer med denna synpunkt och undantaget för pensionsförsäkringar i 3 kap.

2 § 1 IDKAL bör därför begränsas till att gälla endast i de fall då premier betalas av en arbetsgivare till förmån för en anställd som utför tjänster i Sverige. Härigenom får 3 kap. IDKAL en utformning som med avseende på pensionsförsäkringar överensstämmer med 3 kap. IDKL. Skatteverket ifrågasätter att ett sådant undantag kan göras. Enligt regeringens mening bör dock den begränsning av när undantaget är tillämpligt som nu föreslås anses vara sådan att den kompenserar för andra brister i skyddet mot att pensionsförsäkringarna används av utländska personer för att undandra sig beskattning i andra länder. Det bör dock samtidigt klargöras att detta innebär en sådan förändring av undantaget att det får anses utgöra ett nytt undantag som också det kommer att behöva utvärderas av Global Forum.

Prop. 2018/19:9	I punkt C.17 d i avsnitt VIII i CRS finns ett undantag från rapporte-
	ringsplikt för ett konto som uteslutande innehas av ett dödsbo om doku-
	mentationen för kontot innefattar en kopia på den avlidnes testamente eller
	en dödsattest. Detta undantag har tagits in i svensk lag i 3 kap. 2 och 8 §§
	IDKAL. Motsvarande undantag finns även i 3 kap. 3 och 17 §§ IDKL.
	Undantaget för konton som innehas av dödsbon har ingen tidsbegränsning.
	Undantaget är således tillämpligt så länge dödsboet består. Även om ett
	dödsbo normalt sett skiftas och därmed upphör inom en viss tid efter
	dödsfallet, finns det i svensk lagstiftning ingen absolut bortre tidsgräns för
	när ett dödsbo måste skiftas. Till följd av detta finns det en möjlighet för
	dödsbodelägarna att låta dödsboet förbli oskiftat under en lång tid. Under
	denna tid undviker delägare som har hemvist i en annan stat eller
	jurisdiktion att det lämnas sådana uppgifter om dödsboet som sedan ska
	utbytas med den andra staten eller jurisdiktionen genom automatiskt
	utbyte. Det kan ifrågasättas om en sådan ordning är förenlig med syftena
	bakom CRS. Ett sådant förfarande bör kunna betraktas som ett
	kringgående av CRS. För att förhindra detta bör tillämpligheten av
	undantaget för konton som innehas av dödsbon begränsas i tiden.
	Regeringen delar Svenska Bankföreningens uppfattning att när dödsbon
	förblir oskiftade under en längre tid sker det sannolikt i de flesta fallen av
	andra skäl än för att undgå beskattning. Enligt regeringens mening bör
	undantaget dock begränsas för att undvika att vissa personer börjar låta
	dessa konton bestå för att undvika rapportering enligt CRS, DAC och
	FATCA-avtalet. Begränsningen bör utformas så att konton som innehas
	av dödsbon är undantagna från rapporteringsplikt till och med det fjärde
	kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade. Därefter kan
	kontot komma att betraktas som ett rapporteringspliktigt konto om förut-
	sättningarna för det är uppfyllda i övrigt. Detta bör gälla både undantaget
	enligt IDKAL och enligt IDKL. När det gäller dessa konton ska sådana
	intyganden som ska inhämtas avseende nya konton som innehas av
	enheter, i stället för att inhämtas när kontot öppnas, inhämtas senast vid
	utgången av det femte kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet
	inträffade.
	Svensk Försäkring, med instämmande av Svenska Bankföreningen,
	ifrågasätter den ändring som föreslogs i promemorian avseende
	definitionen av bred pensionsfond i 3 kap. 5 § IDKAL. Regeringen
	konstaterar att de förslagna ändringarna i 3 kap. 5 § IDKAL endast var
	följdändringar som föranleddes av att 3 kap. 2 § 1 förslogs upphävas.
	Eftersom något sådant upphävande inte föreslås i denna proposition, men
	ett andra stycke föreslås läggas till i 3 kap. 2 § IDKAL, bör följdändringar
	göras i 3 kap. 5 § IDKAL på så sätt att hänvisningarna till ”2 § 1” ändras
	till ”2 § första stycket 1” i stället för att de upphävs.
	I 3 kap. 11 § IDKAL definieras sådana vilande konton som är undan-
	tagna från rapporteringsplikt. I paragrafens anges att ett annat konto än ett
	”livförsäkringsavtal” under vissa förutsättningar är ett vilande konto.
	Paragrafen togs in med anledning av det som anges i punkt 9 i kommen-
	taren till avsnitt III i CRS. Där anges att ett annat konto än ett ”livränte-
	avtal” är ett vilande konto under vissa förutsättningar. Av misstag använ-
	des ordet ”livförsäkringsavtal” i stället i den svenska lagtexten. Detta
	misstag bör nu rättas till genom att ordet livförsäkringsavtal ersätts med
90	ordet livränteavtal. I punkt 9 i kommentaren till avsnitt III i CRS anges

också ett ytterligare krav för att ett försäkringsavtal med kontantvärde ska Prop. 2018/19:9 anses vara ett vilande konto, nämligen att det rapporteringsskyldiga

finansiella institutet inte har kommunicerat med kontohavaren angående kontot eller något annat av kontohavarens konton hos det institutet under de senaste sex åren. Detta krav togs av misstag inte in i den svenska lagstiftningen. Även detta bör nu rättas till genom att ett sådant krav förs in i 3 kap. 11 § när det gäller försäkringsavtal med kontantvärde.

Lagförslag

Förslagen medför ändringar i 3 kap. 1, 2, 5 och 11 §§ IDKAL och 3 kap. 3 § IDKL.

4.2.8		Dokumentationsavgift införs

	Regeringens förslag: En dokumentationsavgift ska tas ut av ett
	rapporteringsskyldigt finansiellt institut som inte har samlat in och
	bevarat underlag för kontrolluppgifter om rapporteringspliktiga finan-
	siella konton eller underlag för bedömningen av om ett konto är
	rapporteringspliktigt eller inte. Dokumentationsavgiften ska införas i
	form av en ny särskild avgift i skatteförfarandelagen.
	Dokumentationsavgiften ska uppgå till 7 500 kronor för varje finan-
	siellt konto som dokumentationsskyldigheten inte har uppfyllts för. Om
	två kontrolluppgifter ska lämnas om samma finansiella konto eller om
	uppgifter och dokumentation ska inhämtas och bevaras om samma
	finansiella konto enligt både lagen om identifiering av rapporte-
	ringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och lagen om
	identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av
	upplysningar om finansiella konton, ska bara en dokumentationsavgift
	tas ut.
	Skatteverket ska meddela ett beslut om dokumentationsavgift senast
	sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift som dokumentationen
	avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade
	varit rapporteringspliktigt. Dokumentationsavgiften ska vara betald
	senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har
	gått från den dag beslut fattades.
	Vid bedömningen av om beslut ska fattas om hel eller delvis befrielse
	från dokumentationsavgift ska det, utöver vad som gäller för särskilda
	avgifter i övrigt, även beaktas om bristen på dokumentation helt eller
	delvis även har lett till ett ingripande på grund av underlåtenhet att
	tillämpa bestämmelserna i lagen om åtgärder mot penningtvätt och
	finansiering av terrorism.
	Ett föreläggande får inte förenas med vite om det finns anledning att
	anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som kan leda till
	dokumentationsavgift och föreläggandet avser utredning av en fråga
	som har samband med den misstänkta gärningen.
	Skatteverket ska bevilja anstånd med betalning av dokumentations-
	avgiften om den som avgiften gäller har begärt omprövning av eller till
	förvaltningsrätten överklagat beslutet om dokumentationsavgift.
	Det får inte ställas krav på säkerhet för att bevilja anstånd med
	dokumentationsavgiften.		91
	dokumentationsavgiften.		91

Prop. 2018/19:9		En begäran om omprövning eller ett överklagande av ett beslut om

		dokumentationsavgift ska ha kommit in till Skatteverket inom två
		månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av beslutet.
		Skatteförfarandelagens bestämmelser om särskilt kvalificerad
		beslutsfattare ska gälla även för dokumentationsavgifter.
		Sekretess ska gälla för uppgift om en enskilds personliga eller
		ekonomiska förhållanden i ärende om dokumentationsavgift. Sekre-
		tessen ska dock inte gälla beslut om dokumentationsavgift.
		Prövningstillstånd ska inte krävas för överklagande av förvaltnings-
		rättens beslut om dokumentationsavgift till kammarrätten.
		Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens
	förslag. I promemorian föreslogs att Skatteverket ska fatta beslut om
	dokumentationsavgift senast två år från den dag då någon skyldighet inte
	längre finns att bevara uppgifter, handlingar och annan dokumentation om
	finansiella konton, i stället för senast sex år efter det kalenderår då den
	kontrolluppgift som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha
	lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt. I prome-
	morian föreslogs en särskild bestämmelse om att Skatteverket ska bevilja
	anstånd med betalning av dokumentationsavgift om det skulle medföra
	betydande skadeverkningar för den betalningsskyldige och framstå som
	oskäligt att betala avgiften. I promemorian föreslogs dokumentations-
	avgiften uppgå till 12 500 kronor i stället för 7 500 kronor.
		Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping menar att mycket talar
	för att förfarandet med dokumentationsavgift i allmänhet kommer att
	betraktas som administrativt. Skatteverket avstyrker förslaget som innebär
	att beslut om dokumentationsavgift ska fattas av särskilt kvalificerad
	beslutsfattare. Skatteverket menar vidare att prövningstillstånd bör krävas
	för överklagande av förvaltningsrättens beslut om dokumentationsavgift
	till kammarrätten. Skatteverket föreslår att ett beslut om dokumenta-
	tionsavgift ska meddelas inom sex år efter det kalenderår som kontroll-
	uppgiften avser. Skatteverket och Svenska Bankföreningen efterfrågar mer
	vägledning om situationer som kan motivera en tillämpning av
	bestämmelsen i 51 kap. 1 § SFL som innebär hel eller delvis befrielse från
	dokumentationsavgift. Skatteverket menar att dokumentationsavgiften har
	större likheter med kontrollavgift än med återkallelseavgift och att det
	därför inte är ändamålsenligt med en bestämmelse om att Skatteverket ska
	bevilja anstånd med betalning av dokumentationsavgift om det skulle
	medföra betydande skadeverkningar för den betalningsskyldige och
	framstå som oskäligt att betala avgiften, oavsett om beslutet ska omprövas
	eller har överklagats. Näringslivets regelnämnd och Näringslivets
	skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska
	Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, menar att det är oklart hur många
	avgifter som ska påföras om det skulle förekomma flera brister avseende
	samma konto. De frågar sig även om de rapporteringsskyldiga finansiella
	instituten ska påföras dokumentationsavgift i de fall då kontohavare
	avsiktligt eller oavsiktligt lämnat felaktiga uppgifter eller inte lämnat
	dokumentation. Näringslivets skattedelegation, med instämmande av
	Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, menar att
	innan en ny sanktionsavgift införs bör det utredas om möjligheten till
92

vitesföreläggande inte är tillräcklig. De menar även att dokumentations-	Prop. 2018/19:9
avgiften sannolikt skulle utgöra ett straff i Europakonventionens mening.
De menar vidare att det måste finnas möjlighet att beakta att många
dokumentationsavgifter tas ut vid bedömningen av om grund för befrielse
föreligger. Sparbankernas riksförbund är tveksamt till att dokumentations-
avgiften ska beräknas per person. Svenska Bankföreningen avstyrker
förslaget. Svenska Bankföreningen ifrågasätter om utformningen av
tidsfristen för beslut om dokumentationsavgift är tillräckligt samordnad.
Även Svensk Försäkring avstyrker förslaget och menar att det kan leda till
orimliga ekonomiska konsekvenser.
Skälen för regeringens förslag
Krav på nationella sanktioner
Av avsnitt IX i CRS och i bilaga I till DAC följer att det i varje stat eller
jurisdiktion ska finnas regler och administrativa förfaranden för att säker-
ställa ett effektivt genomförande och en effektiv efterlevnad av de
förfaranden för rapportering och åtgärder för kundkännedom som anges i
CRS och i DAC 2. I detta inbegrips 1) regler för att förhindra att finansiella
institut, fysiska personer eller förmedlare inför rutiner avsedda att kringgå
förfarandena för rapportering och åtgärder för kundkännedom, 2) regler
enligt vilka det krävs att rapporteringsskyldiga finansiella institut doku-
menterar de åtgärder som vidtas och de bevis som åberopas för att
genomföra förfarandena enligt CRS och DAC 2 samt lämpliga åtgärder för
att inhämta dessa registrerade upplysningar, 3) administrativa förfaranden
för att verifiera rapporteringsskyldiga finansiella instituts efterlevnad av
förfaranden för rapportering och åtgärder för kundkännedom samt
administrativa förfaranden för uppföljning med ett rapporteringsskyldigt
finansiellt institut när odokumenterade konton rapporteras, 4) administra-
tiva förfaranden för att säkerställa att risken är fortsatt låg för att de enheter
och konton som enligt nationell lagstiftning är icke rapporteringsskyldiga
finansiella institut och undantagna konton ska användas för skatteundan-
dragande och 5) effektiva verkställighetsbestämmelser för att komma
tillrätta med bristande efterlevnad.
Vad gäller punkt 5 framgår bl.a. följande av kommentaren till CRS. I
vissa fall kan den anti-kringgåenderegel som avses i punkt 1 vara bred nog
för att täcka in effektiv verkställighet för att komma till rätta med bristande
efterlevnad. I andra fall kan en jurisdiktion ha regler om böter eller straff-
avgifter om en person inte tillhandahåller skattemyndigheten den
information som begärs.
Den identifiering av rapporteringspliktiga konton som svenska finansi-
ella institut ska göra enligt bestämmelserna i IDKL och IDKAL mynnar
ut i att instituten ska lämna kontrolluppgifter om de identifierade kontona
enligt 22 a kap. och 22 b kap. SFL. Av 37 kap. 2 § SFL följer att
Skatteverket får förelägga den som inte har fullgjort en uppgiftsskyldighet
enligt 15–35 kap. att fullgöra skyldigheten. Av 37 kap. 6 § SFL framgår
bl.a. att Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara
uppgiftsskyldig enligt 15–35 kap. att lämna uppgift som Skatteverket
behöver för att kunna kontrollera skyldigheten. Av 44 kap. 2 § SFL följer
att sådana förelägganden får förenas med vite om det finns anledning att
anta att föreläggandet annars inte följs. Skatteverket har således möjlighet	93

Prop. 2018/19:9	att vidta tvångsåtgärder för att se till att rapporteringsskyldiga finansiella
	institut lämnar de uppgifter som krävs. Vite kan utdömas om ett
	rapporteringsskyldigt finansiellt institut efter föreläggande fortfarande inte
	lämnar de uppgifter som är skyldigt att lämna.
	I samband med att Sveriges lagstiftning utvärderades av Global Forum
	uppmärksammades det att det finns brister när det gäller åtgärder för att se
	till att rapporteringsskyldiga finansiella institut lever upp till sina
	skyldigheter att samla in och bevara handlingar, uppgifter och annan
	dokumentation på det sätt som anges i 4–7 kap. och 8 kap. 8 § IDKL,
	4–7 kap. och 8 kap. 9 § IDKAL samt 39 kap. 3 § SFL och 9 kap. 1 § första
	stycket SFF med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap
	SFL. Svenska Bankföreningen och Näringslivets skattedelegation, med
	instämmande av Företagarna och Svenskt Näringsliv, menar att innan en
	ny sanktionsavgift införs bör det utredas om möjligheten till
	vitesföreläggande inte är tillräcklig. Svenska Bankföreningen menar också
	att det kan ifrågasättas om det är lämpligt och förenligt med
	Europakonventionen att i samma lag bibehålla två olika sanktionsmöjlig-
	heter för samma typ av förseelse. Regeringen vill därför framhålla dels att
	inhämtande och bevarande av dokumentation inte är en sådan uppgifts-
	skyldighet enligt 15–35 kap. SFL som Skatteverket kan förelägga någon
	att fullgöra enligt 37 kap. 2 § SFL, dels att det rent allmänt torde finnas
	hinder från att förelägga någon vid vite att fullgöra någonting som är
	omöjligt, t.ex. att inkomma med dokumentation som det har klarlagts inte
	existerar. Dokumentationsavgiften som föreslås nedan kan dock, och
	uppfyller sitt syfte genom att, påföras just när dokumentation inte har
	samlats in och bevarats. Det är således, enligt regeringens mening, fråga
	om två olika typer av förseelser.
	Svenska Bankföreningen efterfrågar ett tydliggörande av vad som ska
	sparas enligt IDKL och IDKAL respektive enligt SFL. I 39 kap. 3 § SFL
	anges att den som är uppgiftsskyldig enligt 15–35 kap. i skälig omfattning
	genom räkenskaper, anteckningar eller annan lämplig dokumentation ska
	se till att det finns underlag för att fullgöra uppgiftsskyldigheten samt för
	kontroll av uppgiftsskyldigheten och beskattningen. Av 9 kap. 1 § första
	stycket SFF framgår att sådant underlag som avses i 39 kap. 3 § SFL ska
	bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår som underlaget avser.
	I 8 kap. 8 § IDKL respektive 8 kap. 9 § IDKAL anges att handlingar och
	uppgifter om åtgärder som vidtagits för att identifiera om ett konto är
	rapporteringspliktigt eller inte ska bevaras i minst fem år från det att kontot
	avslutas. Regeringen konstaterar att eftersom identifieringen av ett konto
	som rapporteringspliktigt eller inte är avgörande för om kontrolluppgift
	ska lämnas om kontot eller inte är sådana uppgifter och dokumentation
	som enligt IDKL och IDKAL ska inhämtas om och från kontohavare eller
	personer med bestämmande inflytande sådant underlag för att fullgöra
	uppgiftsskyldigheten samt för kontroll av uppgiftsskyldigheten som avses
	i 39 kap. 3 § SFL. Bestämmelserna i IDKL och IDKAL respektive SFL
	kan således överlappa varandra. Uppgifter eller dokumentation som avser
	det finansiella kontot och inte kontohavarna eller personerna med
	bestämmande inflytande som sådana, t.ex. om tillgångar och inkomster på
	kontot, omfattas dock inte av dokumentationsskyldigheten enligt IDKL
	och IDKAL men utgör underlag för kontrolluppgift på det sätt som anges
94	i 39 kap. 3 § SFL. Det kan i detta sammanhang nämnas att även om

bestämmelserna överlappar varandra kan inte mer än en dokumentations- avgift vid något tillfälle tas ut per finansiellt konto och år.

Införande av dokumentationsavgift

Mot denna bakgrund bör en avgift, dokumentationsavgift, tas ut av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som inte samlar in, dokumenterar och bevarar underlag för kontrolluppgifter om rapporteringspliktiga finansiella konton eller underlag för bedömningen av om ett konto är rapporteringspliktigt eller inte.

Som skäl för att avstyrka förslaget anför Svenska Bankföreningen i huvudsak följande. Dokumentationsavgiftens storlek och villkoren för att den ska tas ut står inte i rimlig proportion till bakomliggande syften och ändamål med CRS och FATCA-avtalet. Regelverket syftar inte till att stärka Sveriges skatteintäkter. Alla länder som deltar i den multilaterala överenskommelsen ska följa samma standard och riktlinjer. Regelverket lämnar dock mycket öppet för enskilda länders överväganden. Syftet är att uppnå en allmänpreventiv effekt. Uppgifterna kan inte läggas till grund för beskattning på samma sätt som kontrolluppgifter i Sverige gör. Alla de uppgifter som lämnas kan inte bearbetas av skattemyndigheterna i mottagande länder. Sanktioner bör inte införas om det inte tydligt framgår att uppgiftslämnandet i Sverige har sådana brister att strängare sanktioner bör införas. Det kan ta flera år innan brister upptäcks i och påtalas av ett annat land. Det saknas jämförelser med hur denna fråga hanteras i andra länder. Avgiften riskerar att medföra att finansiella institut hellre rapporterar ett konto än att riskera dokumentationsavgift. Det kan innebära att fler personer rapporteras även om de inte ska beskattas. Utrymmet för bedömningar är större när det gäller dokumentationsavgift än när det gäller kontrollavgift och verkningarna kan få helt andra proportioner. Det kan också behöva göras en analys om EU:s nya dataskyddsförordning kan innebära att annan lagstiftning eventuellt bör följdändras. Svensk Försäkring anför som grund för att avstyrka förslaget att det kan leda till orimliga ekonomiska konsekvenser.

Med anledning av detta vill regeringen anföra följande. Bestämmelser om nationella regler och administrativa förfaranden för att säkerställa ett effektivt genomförande finns som redan nämnts i avsnitt IX i CRS och bilaga I till DAC. Sverige är bundet att ha sådana regler och administrativa förfaranden. Vid det ursprungliga genomförandet av CRS och DAC 2 infördes det ingen sanktion för brister i dokumentation eftersom bedöm- ningen gjordes att det inte var nödvändigt. Sveriges avtalsparter och andra medlemsstater i EU m.fl. har nu emellertid, inom ramen för Global Forum, konstaterat att bestämmelser om en sådan sanktion behöver finnas i nationell rätt för att lagstiftningen ska anses leva upp till kraven i CRS. Denna tidiga utvärdering av Global Forum har gjorts just för att tillförsäkra att alla länder följer samma standard och riktlinjer. Förslaget att införa en dokumentationsavgift föranleds inte av att det skulle finnas något konkret som talar för att det föreligger brister avseende dokumentation i Sverige, utan av att CRS och DAC, enligt vad som fastställts av Global Forum, innebär att sådana bestämmelser ska finnas i nationell rätt. Regelverket har troligen en preventiv effekt till följd av att alla länder har åtagit sig att

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9	genomföra bestämmelserna i nationell rätt. Regeringen delar uppfatt-
	ningen att utrymmet för bedömningar är större när det gäller dokumenta-
	tionsavgift än när det gäller kontrollavgift och att verkningarna kan få
	större proportioner, se t.ex. vad som anges nedan om befrielse från avgift,
	kvalificerad beslutsfattare hos Skatteverket och prövningstillstånd i
	kammarrätten. Möjligheten till befrielse från dokumentationsavgift har
	även betydelse för det som Svenska Bankföreningen anför om propor-
	tionalitet. När det gäller att det kan ta lång tid innan en brist upptäcks
	hänvisar regeringen till vad som sägs nedan om tidsfristen för att besluta
	om dokumentationsavgift. När det gäller frågan om en analys av EU:s
	dataskyddsförordning hänvisar regeringen till propositionen Anpassningar
	av vissa författningar inom skatt, tull och exekution till EU:s dataskydds-
	förordning (prop. 2017/18:95). Även med beaktande av att det finns
	möjligheter till befrielse från avgiften kan det enligt regeringens mening
	övervägas om dokumentationsavgiften ska bestämmas till ett lägre belopp
	än det som föreslogs i promemorian, se vidare om detta nedan.
	Dokumentationsavgiften bör såsom förseningsavgift, skattetillägg,
	återkallelseavgift och kontrollavgift utgöra en särskild avgift i skatte-
	förfarandelagen. Det innebär bl.a. att bestämmelserna i 51 kap. 1 § SFL
	om befrielse från särskilda avgifter blir tillämpliga på dokumenta-
	tionsavgiften. Bestämmelserna innebär att Skatteverket ska besluta om hel
	eller delvis befrielse från en särskild avgift om det är oskäligt att ta ut
	avgiften med fullt belopp. Det ska särskilt beaktas t.ex. om den felaktighet
	eller passivitet som har lett till avgiften kan antas ha berott på ålder, hälsa
	eller liknande förhållande, om det är fråga om en felbedömning av en regel
	eller betydelsen av faktiska förhållanden, om avgiften inte står i rimlig
	proportion till felaktigheten eller passiviteten eller om det har varit fråga
	om en oskäligt lång handläggningstid. Eftersom Skatteverket och Svenska
	Bankföreningen efterfrågar mer vägledning om situationer som kan
	motivera en tillämpning av bestämmelsen i 51 kap. 1 § SFL, kan följande
	sägas. I 51 kap. 1 § andra stycket 2 anges att det vid bedömningen särskilt
	ska beaktas om avgiften inte står i rimlig proportion till felaktigheten eller
	passiviteten. Ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan ha ett stort
	antal konton. Om det föreligger mer systematiska brister i hur ett institut
	dokumenterar konton skulle det därför kunna uppstå en situation där det
	finns grund för att ta ut ett stort antal dokumentationsavgifter för ett och
	samma år. Även om systematiska brister, enligt regeringens mening,
	normalt sett bör anses mer allvarliga än enstaka brister, kan det
	sammanlagda beloppet av dokumentationsavgifter bli så högt att det inte
	kan anses stå i proportion till felaktigheten att ta ut samtliga avgifter med
	fullt belopp. Detta torde också besvara det som Näringslivets
	skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska
	Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, anför om befrielse vid många
	dokumentationsavgifter. Enligt regeringens mening bör det vidare kunna
	vara aktuellt med befrielse från en dokumentationsavgift om den bristande
	dokumentationen är hänförlig till ett konto vars saldo eller värde uppgår
	till ett litet belopp. Näringslivets regelnämnd, Svenska Bankföreningen
	och Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna och
	Svenskt Näringsliv, menar att det är oklart hur många avgifter som ska
	påföras om det skulle förekomma flera brister avseende samma konto. De
96	frågar sig även om de rapporteringsskyldiga finansiella instituten ska

påföras dokumentationsavgift i de fall då kontohavare avsiktligt eller oavsiktligt lämnat felaktiga uppgifter eller inte lämnat dokumentation. Regeringen vill därför förklara följande. Den föreslagna 49 b kap. 2 § SFL är utformad på ett sådant sätt att en dokumentationsavgift kan påföras per finansiellt konto. Bara en avgift ska påföras om kontrolluppgift ska lämnas enligt både 22 a kap. och 22 b kap. för samma finansiella konto. En kontrolluppgift lämnas årligen för ett konto. Det innebär alltså att antalet brister i dokumentationen avseende en kontrolluppgift saknar betydelse för hur många dokumentationsavgifter som kan påföras per konto. Endast en dokumentationsavgift kan påföras per år och konto. I IDKL och IDKAL finns bestämmelser om identifiering av sådana rapporteringspliktiga konton som kontrolluppgifter ska lämnas om. I vissa fall ska dokumentation inhämtas från kontohavare eller personer med bestämmande inflytande över enheter som är kontohavare, t.ex. intyganden. Utgångspunkten är att ett finansiellt institut får förlita sig på denna dokumentation. Institutet kan då inte anses ha brustit i att dokumentera kontot endast för att kontohavaren eller personen med bestämmande inflytande har uppgett felaktiga uppgifter. Det finns dock bestämmelser om att institutet måste bedöma tillförlitligheten av dokumentationen och, om den inte är tillförlitlig, inhämta ytterligare dokumentation. Om det i ett sådant fall är klart att dokumentationen inte är tillförlitlig men det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ändå inte har försökt inhämta föreskriven ytterligare dokumentation är det en brist i dokumentationen av kontot. Om ett konto förblir odokumenterat till följd av att det inte är möjligt för institutet att inhämta föreskriven dokumentation från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande innebär det inte att institutet brustit i sin dokumentation, så länge institutet gjort vad som kan förväntas för att inhämta dokumenta- tionen i enlighet med bestämmelserna i IDKL och IDKAL. Detta gäller även om kontot skulle vara en advokats klientmedelskonto.

När det gäller vilken dokumentation och vilket underlag som ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska lägga till grund för att avgöra om ett finansiellt konto är rapporteringspliktigt, och därmed omfattas av kontrolluppgiftsskyldighet enligt 22 a eller 22 b kap. SFL, hänvisar IDKL och IDKAL i flera avseenden till uppgifter som inhämtas enligt lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvättslagen). Bestämmelser om bevarande av handlingar och uppgifter finns i 5 kap. 3 och 4 §§ penningtvättslagen. Tillsynsmyndig- heten kan ingripa mot en verksamhetsutövare som överträder en bestämmelserna i penningtvättslagen. Bestämmelser om ingripanden finns t.ex. i 7 kap. 10 § penningtvättslagen och i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Ett sådant ingripande kan exempelvis ske genom att utfärda ett föreläggande att göra rättelse eller genom beslut om sanktionsavgift. En brist i skyldigheten att samla in och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation enligt IDKL, IDKAL och SFL kan således samtidigt utgöra en överträdelse av annan lagstiftning på grund av att bestämmelserna i penningtvättslagen inte följts. Bestämmelser bör därför införas om att det, vid bedömningen av om beslut ska fattas om hel eller delvis befrielse från dokumentationsavgift, även ska beaktas om bristen på dokumentation helt eller delvis även har föranlett ett ingripande på grund av att bestämmelserna i penningtvättslagen inte har följts. Frågan

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9 om dubbelprövningsförbudet kan aktualiseras i dessa fall behandlas nedan i detta avsnitt.

I 50 kap. SFL finns bestämmelser om kontrollavgift. Kontrollavgift ska tas ut om Skatteverket vid tillsyn eller kontrollbesök finner att den som är skyldig att använda kassaregister inte fullgör denna skyldighet eller inte har lämnat vissa uppgifter om de kassaregister som finns i verksamheten (50 kap. 1 §). Kontrollavgift ska även tas ut om Skatteverket vid kontroll- besök finner att den som är skyldig att dokumentera identifika- tionsuppgifter i en personalliggare eller tillhandahålla utrustning så att en elektronisk personalliggare kan föras inte fullgör sin skyldighet, inte håller personalliggaren tillgänglig för Skatteverket i verksamhetslokalen eller inte har lämnat vissa uppgifter (50 kap. 3 §). Kontrollavgiften är som huvudregel 12 500 kronor. När det gäller kontrollavgift som avser personalliggare tillkommer 2 500 kronor för varje person som vid kontrollen är verksam och inte är dokumenterad i en tillgänglig personal- liggare. Svenska Bankföreningen anför att dokumentationsavgiften inte är

jämförbar med kontrollavgift eftersom utrymmet för bedömningar är

större när det gäller dokumentationsavgift än när det gäller kontrollavgift och verkningarna kan få helt andra proportioner. Bankföreningen menar att den i promemorian föreslagna dokumentationsavgiften är opropor- tionerligt hög. I promemorian föreslogs att dokumentationsavgiften ska uppgå till 12 500 kronor för varje kontrolluppgift som dokumentations- skyldigheten inte har uppfyllts för. Om två kontrolluppgifter ska lämnas om samma finansiella konto till följd av att det identifierats som rappor- teringspliktigt enligt både IDKL och IDKAL, bör dock bara en doku- mentationsavgift tas ut. Regeringen konstaterar att det finns både likheter och skillnader mellan dokumentationsavgift och kontrollavgift. Båda avgifterna kan påföras om det föreligger brister i skyldigheten att ha viss dokumentation tillgänglig. Dokumentationsavgiften tas dock ut per finansiellt konto, vilket kan vara ett stort antal hos ett rapporteringsskyl- digt finansiellt institut, medan den sammanlagda kontrollavgiften för avsaknad av personalliggare eller kassaregister är 12 500 kronor. I fråga om personalliggare tillkommer dock ett belopp om 2 500 kronor för varje person som vid kontrollen är verksam och inte är dokumenterad i en tillgänglig personalliggare. Enligt regeringens mening är det rimligt att dokumentationsavgiftens belopp bestäms till en nivå som ligger mitt emellan 2 500 kronor och 12 500 kronor. Dokumentationsavgiften bör således uppgå till 7 500 kronor. Sparbankernas riksförbund är tveksamt till att dokumentationsavgiften ska beräknas per person. Regeringen vill därför klargöra att avgiften uppgår till 7 500 kronor per finansiellt konto eller kontrolluppgift. Ett finansiellt konto kan ha flera kontohavare och personer med bestämmande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet som är kontohavare. Vidare hänvisar regeringen till vad som sägs nedan om befrielse från dokumentationsavgift.

Skatteverket föreslår att den tidpunkt då ett beslut om dokumentations- avgift senast ska fattas ska bestämmas till inom sex år efter det kalenderår som kontrolluppgiften avser. Skälen för detta är att det enligt Skatteverket mening framstår som en bättre lösning om tidsfristen för ett beslut om dokumentationsavgift är densamma i samtliga situationer. Eftersom tidpunkten då skyldigheten att bevara uppgifter och dokumentation upphör

är olika beroende på vilka bestämmelser som tillämpas, blir även tidsfristen för när beslut om dokumentationsavgift ska fattas olika om denna kopplas till tidpunkten då skyldigheten att bevara uppgifter och dokumentation upphör. Även Svenska Bankföreningen ifrågasätter om utformningen av tidsfristen för beslut om dokumentationsavgift är tillräckligt samordnad. Regeringen delar Skatteverkets och Svenska Bankföreningens uppfattning i detta avseende. En bestämmelse bör därför tas in om att Skatteverket ska meddela ett beslut om dokumentationsavgift senast sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift som dokumenta- tionen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot var rapporteringspliktigt. Liksom för kontrollavgift och återkallelseavgift, bör dokumentationsavgiften vara betald senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades.

Dokumentationsavgift föreslås tas ut med 7 500 kronor för varje finan- siellt konto som dokumentationsskyldigheten inte har uppfyllts för. Eftersom ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan vara kontroll- uppgiftsskyldig avseende många konton, skulle det kunna uppstå situa- tioner då ett finansiellt institut som har mer systematiska brister i sin dokumentation påförs ett större antal dokumentationsavgifter. Det kan innebära betydande svårigheter om instituten tvingas betala många dokumentationsavgifter vid ett och samma tillfälle. I 63 kap. SFL finns vissa anståndsbestämmelser som kan tillämpas vid påförandet av en dokumentationsavgift.

Fråga är om ytterligare anståndsregler behöver införas. Enligt 63 kap.

7 § SFL ska Skatteverket i vissa fall av omprövningar och överklaganden automatiskt bevilja anstånd med betalning av skattetillägg, återkallelse- avgift och kontrollavgift. Anståndstiden är begränsad till som längst tre månader efter dagen för Skatteverkets eller förvaltningsrättens beslut. Bakgrunden till bestämmelsen är att skattetillägg i den europeiska konventionens av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) mening har ansetts utgöra en anklagelse för brott som medger rätt till domstolsprövning (artikel 6 i Europakonventionen). Som framgår nedan i detta avsnitt kan det inte uteslutas att påförande av dokumentationsavgift kan komma att bedömas som en anklagelse för brott enligt Europa- konventionen. Mot denna bakgrund bör bestämmelsen i 63 kap. 7 § SFL även omfatta dokumentationsavgift.

Enligt 63 kap. 5 § SFL ska anstånd beviljas om den som är skyldig att betala skatt har begärt omprövning av eller överklagat beslutet och det skulle medföra betydande skadeverkningar för den betalningsskyldige eller annars framstå som oskäligt att betala skatten. Bestämmelsen är begränsad till att gälla fall av omprövning eller överklagande och anståndstiden är som längst tre månader efter dagen för beslutet (63 kap. 6 § SFL). I promemorian föreslogs även en anståndsbestämmelse för att undvika betydande skada som skulle gälla generellt, dvs. inte vara begränsad till överklagande- och omprövningsfall som 63 kap. 5 § SFL. Skatteverket menar att en sådan bestämmelse inte är ändamålsenlig och att dokumentationsavgiften har större likheter med kontrollavgift än med återkallelseavgift. Regeringen delar Skatteverkets uppfattning att doku- mentationsavgiften i många avseenden har större likheter med kontroll- avgift än med återkallelseavgift. Det som talar för införandet av en generell

Prop. 2018/19:9

Prop. 2018/19:9 bestämmelse för undvikande av betydande skadeverkningar är att antalet dokumentationsavgifter för ett och samma rapporteringsskyldiga finansi- ella institut, som redan nämnts, kan bli stort och det sammanlagda beloppet därmed betydande. Som nämnts ovan bör det i de situationerna dock finnas utrymme för hel eller delvis befrielse från dokumentationsavgift. Mot denna bakgrund finns det enligt regeringens mening inte skäl att införa en sådan bestämmelse för undvikande av betydande skadeverkningar i andra fall än i fall av omprövning eller överklagande. I likhet med vad som gäller för skattetillägg, kontrollavgift och återkallelseavgift i omprövnings- och överklagandefall bör det införas ett förbud mot att kräva säkerhet för att bevilja anstånd med dokumentationsavgift.

Ränta på beloppet tas ut enligt bestämmelserna i 65 kap. SFL om kostnadsränta vid anstånd.

Eftersom det inte är uteslutet att påförande av dokumentationsavgift ska betraktas som en anklagelse om brott enligt Europakonventionen (se vidare om detta nedan) bör ett föreläggande inte förenas med vite om det finns anledning att anta att den som ska föreläggas har begått en gärning som kan leda till dokumentationsavgift och föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen. Detta torde innebära att Skatteverket inte vid vite (med stöd av 37 kap. 7 § och 44 kap. 2 § SFL) kommer att kunna förelägga ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut att komma in med sådant underlag som avses i 39 kap. 3 § SFL, 8 kap. 8 § IDKL eller 8 kap. 9 § IDKAL.

Enligt 66 kap. 7 § första stycket respektive 67 kap. 12 § första stycket SFL ska en begäran om omprövning eller ett överklagande enligt huvud- regeln ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut. För vissa typer av beslut ska en begäran om omprövning eller ett överklagande dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av beslutet (66 kap. 7 § andra stycket respektive 67 kap. 12 § andra stycket SFL). Det gäller bl.a. beslut om registrering och uppgifts- eller doku- mentationsskyldighet. Tidsfristen för begäran om omprövning och över- klagande av beslut om dokumentationsavgift bör bestämmas till två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av beslutet. Detta överensstämmer med vad som gäller för kontrollavgift och återkallelse- avgift.

Skatteverket avstyrker förslaget som innebär att beslut om dokumenta- tionsavgift ska fattas av särskilt kvalificerad beslutsfattare. Skatteverket menar att kontrollavgift och den nu aktuella dokumentationsavgiften ska tas ut med fasta belopp och att rekvisiten för tillämpning får sägas vara jämförelsevis okomplicerade samt att det även med beaktande av att dokumentationsavgift någon gång skulle kunna aktualiseras i ett flertal samtidiga ärenden ska beslut, till skillnaderna från när det gäller skatte- tillägg och återkallelseavgift, kunna fattas utan att det görs av en särskilt kvalificerad beslutsfattare. Skatteverket menar vidare att prövnings- tillstånd bör krävas för överklagande av förvaltningsrättens beslut om dokumentationsavgift till kammarrätten. Regeringen vill dock framhålla att ett beslut om dokumentationsavgift kan innebära att betydligt mer komplicerade bedömningar behöver göras än när det gäller kontrollavgift. Ett beslut om dokumentationsavgift kan exempelvis medföra att en

100

bedömning behöver göras om en enhet är ett rapporteringsskyldigt finansi- Prop. 2018/19:9 ellt institut enligt IDKL eller IDKAL. Detta i kombination med att det kan

bli aktuellt att fatta beslut om ett flertal dokumentationsavgifter för ett finansiellt institut samtidigt medför enligt regeringens mening att bestämmelserna i 66 kap. 5 § om särskilt kvalificerad beslutsfattare vid omprövning bör gälla för dokumentationsavgiften.

Dokumentationsavgift och dubbelprövningsförbudet

I Europakonventionen finns civila och politiska rättigheter reglerade.

I artikel 4.1 i sjunde tilläggsprotokollet till konventionen regleras principen om att den som en gång blivit dömd eller frikänd av domstol för ett brott ska vara skyddad mot nytt åtal och ny dom för samma brott. Rättigheten eller förbudet har många benämningar: dubbelbestraffnings- förbudet, mer korrekt dock dubbelprövningsförbudet, förbudet mot dubbla förfaranden och den latinska benämningen ne bis in idem (ej två gånger i samma sak). I det följande används uttrycket dubbelprövningsförbudet. I Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EU:s rättighetsstadga) finns också en bestämmelse om dubbelprövnings- förbudet. En viktig skillnad mot Europakonventionen med tillhörande lag är att EU:s rättighetsstadga bara gäller vid tillämpning av unionsrätten.

Artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet har följande lydelse på svenska.

1Ingen får lagföras eller straffas på nytt i en brottmålsrättegång i samma

stat för ett brott för vilket han redan blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och rättegångsordningen i denna stat.

2Bestämmelserna i föregående punkt skall inte utgöra hinder mot att målet tas upp på nytt i enlighet med lagen och rättegångsordningen i den berörda staten, om det föreligger bevis om nya eller nyuppdagade omständigheter eller om ett grovt fel har begåtts i det tidigare

rättegångsförfarandet, vilket kan ha påverkat utgången i målet.

3Avvikelse får inte ske från denna artikel med stöd av artikel 15 i konventionen.

Av ordalydelsen i punkt 1 framgår tydligt att dubbelprövningsförbudet är begränsat till att gälla samma rättssubjekt. Vidare skyddar bestämmel- sen bara mot lagföring inom en och samma stat. I andra delar är bestämmelsen inte lika tydlig. Detta gäller bl.a. frågor om vad som avses med att lagföras eller straffas eller vad som utgör samma brott. Förenklat kan dock sägas att bestämmelsen avser att förhindra att samma person prövas för samma brott två gånger. Det kan framhållas att dubbelpröv- ningsförbudet inte förbjuder att flera straff döms ut för samma brott, utan att samma brott prövas på nytt, dvs. vid olika tillfällen.

Enligt Europadomstolen måste begreppen ”lagföring” och ”straff” i artikel 4.1 tolkas med utgångspunkt i begreppen ”anklagelse för brott” och ”straff” i artikel 6 punkt 1 och artikel 7 punkt 1 i Europakonventionen (Zolotukhin mot Ryssland, no 14939/03, den 10 februari 2009).

I fråga om tolkningen av begreppet ”anklagelse för brott” enligt artikel

6.1har Europadomstolen genom avgörande i målet Engel m.fl. mot Nederländerna, no 5100/71 m.fl., den 8 juni 1976, etablerat tre kriterier (de s.k. ”Engelkriterierna”) som ska tillämpas vid en prövning av om en

101

Prop. 2018/19:9 sanktion är att bedöma som anklagelse för brott i Europakonventionens mening. De tre kriterierna är:

1.klassificering i inhemsk rätt,

2.gärningens art, och

3.den påföljd som kan komma i fråga.

Vid bedömningen av om en handling omfattas av artikel 6.1 måste utgångspunkten, enligt domstolen, vara hur en viss handling klassificeras i inhemsk rätt. Klassificeringen utgör dock enligt domstolen enbart en utgångspunkt för bedömningen. Av större betydelse är gärningens art samt den påföljd som en person riskerar att dömas till. I fråga om gärningens art har det betydelse om det rör sig om en gärning som kan utföras av vem som helst och mot vilken lagstiftaren har velat införa ett allmänt förbud eller om det är fråga om en kränkning av förhållningsregler för en viss avgränsad grupp personer med särskild ställning och särskilda skyldig- heter.

Utgångspunkten är att det andra och tredje kriteriet är alternativa i förhållande till varandra. För det fall att de sedda var för sig inte ger något klart svar på frågan om ett förfarande innefattar en anklagelse för brott, kan dock den kumulativa effekten av dem föranleda en sådan slutsats.

Engelkriterierna har kommit att tillämpas i ett stort antal avgöranden där Europadomstolen funnit att sådant som i olika staters interna rättsord- ningar inte bedöms utgöra anklagelse för brott ändå omfattas av artikel 6.1 i Europakonventionen. I Europadomstolens praxis anses till exempel det svenska skattetillägget omfattas av artikel 6.1 i Europakonventionen. I domstolens avgörande i målet Janosevic mot Sverige, no 34619/97, den 23 juli 2002, konstaterade domstolen att tillägget kunde drabba samtliga svenska skattebetalare och hade ett avskräckande och bestraffande syfte. Därmed var tillägget enligt domstolen att jämställa med "anklagelse för brott".

Dokumentationsavgift ska tas ut av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som inte dokumenterar och bevarar underlag för kontrolluppgifter om rapporteringspliktiga finansiella konton eller underlag för bedöm- ningen av om ett konto är rapporteringspliktigt eller inte. Avgiften ska tas ut med 7 500 kronor för varje kontrolluppgift som dokumentations- skyldigheten inte har uppfyllts för. Det finns möjlighet att få hel eller delvis befrielse från avgiften.

Fråga är nu om aktuell dokumentationsavgift kan vara att betrakta som en anklagelse för brott enligt Europakonventionen.

Dokumentationsavgiften är enligt nationell rätt inte en straffrättslig utan en administrativ sanktion. Reglerna om dokumentationsavgift kan endast beröra sådana rapporteringsskyldiga finansiella institut som avses i IDKL eller IDKAL. Det innebär t.ex. att dokumentationsavgift inte kan tas ut av fysiska personer.

Vad gäller sanktionens storlek är den relativt begränsad per kontroll- uppgift som dokumentationsskyldigheten inte har uppfyllts för. Eftersom ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut kan ha ett stort antal finansiella konton som det ska lämnas kontrolluppgift om enligt 22 a och 22 b kap. SFL kan det dock tänkas att ett större antal dokumentationsavgifter tas ut från samma institut om det skulle uppdagas att det föreligger systematiska

102

brister i dokumentationen hos institutet. Det kan inte uteslutas att påfö- rande av dokumentationsavgift kan komma att bedömas som en anklagelse för brott enligt Europakonventionen.

Vid införandet av penningtvättslagen uteslöts det inte att ingripande i form av sanktionsavgift kan vara att betrakta som en anklagelse för brott. De olika sanktionerna kan komma att påföras samma finansiella institut, dvs. samma person.

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut inte har uppfyllt sina skyldigheter att samla in och bevara handlingar, uppgifter och annan dokumentation på det sätt som anges i 4–7 kap. och 8 kap. 8 § IDKL, 4– 7 kap. och 8 kap. 9 § IDKAL samt 39 kap. 3 § SFL och 9 kap. 1 § första stycket SFF, är det inte uteslutet att dubbelprövningsförbudet i vissa fall skulle kunna komma att aktualiseras om samma handlingar, uppgifter och dokumentation samtidigt måste samlas in och bevaras enligt penning- tvättslagen och ingripande därför kan ske enligt den lagen.

Som nämnts ovan berör dokumentationsavgiften endast rapporterings- skyldiga finansiella institut som avses i IDKAL och IDKL. Fysiska personer berörs inte i något fall. De rapporteringsskyldiga finansiella instituten utgör en begränsad krets av personer som åläggs en särskild skyldighet att identifiera och lämna uppgifter om utländska personers tillgångar och kapitalinkomster i syfte att förhindra skatteundandragande. Dokumentationsskyldigheten ingår som ett led i dessa skyldigheter. Kammarrätten i Jönköping menar att mycket talar för att förfarandet med dokumentationsavgift i allmänhet kommer att betraktas som administra- tivt. Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, menar att dokumenta- tionsavgiften sannolikt skulle utgöra ett straff i Europakonventionens mening. Även om det, som nämnts, inte kan uteslutas, finns det enligt regeringens mening omständigheter som talar emot att påförande av dokumentationsavgift ska bedömas som en anklagelse om brott.

Det anses inte nödvändigt att i detta lagstiftningsärende föreslå någon särskild reglering av dubbelprövningsförbudet. För det fall att det trots allt i praktiken skulle komma att bedömas att påförandet av dokumenta- tionsavgift och en annan sanktion i ett enskilt fall omfattas av dubbel- prövningsförbudet, kan påminnas om att Europakonventionen gäller som lag här i landet och att myndigheterna ska tillämpa dess regler. Om dubbelprövningsförbudet inte aktualiseras kan den i detta avsnitt före- slagna regeln, om befrielse från dokumentationsavgift när det är oskäligt att ta ut en dokumentationsavgift med fullt belopp till följd av att bristen på dokumentation helt eller delvis även har föranlett ett ingripande enligt penningtvättslagen, i stället komma att aktualiseras.

Sekretess

Enligt 27 kap. 2 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller sekretess för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i bl.a. särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt och ärende om kassaregister enligt SFL. Av paragrafens andra stycke framgår bl.a. att sekretessen inte gäller beslut om kontrollavgift enligt 50 kap. SFL. Bestämmelsen har inte något skaderekvisit. Sekretessen är alltså absolut.

Prop. 2018/19:9

103

Prop. 2018/19:9	I likhet med det som gäller för uppgifter i ärenden om kontrollavgift, bör
	sekretess gälla för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska
	förhållanden i ärende om dokumentationsavgift. Sekretessen bör dock,
	liksom det som gäller för beslut om kontrollavgift, inte gälla beslut om
	dokumentationsavgift. Bestämmelser om detta bör tas in i 27 kap. 2 §
	OSL.
	Lagförslag
	Förslaget föranleder ändringar i 1 kap. 1 §, 3 kap. 17 §, 44 kap. 3 § 52 kap.
	1 §, 62 kap. 8 §, 63 kap. 1, 7 och 8 §§, 66 kap. 5 och 7 §§ och 67 kap. 12 §
	SFL och 27 kap. 2 § OSL. Vidare införs två nya paragrafer, 51 kap. 2 §
	och 52 kap. 8 c § SFL, och ett nytt kapitel, 49 b kap. SFL.

5 Justering av skyldigheten att lämna uppgift på individnivå i arbetsgivardeklarationen avseende vissa pensionsutbetalningar

Regeringens förslag: Undantaget från skyldighet att lämna uppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationen för ersättning på grund av en pensionsförsäkring, återköp av sådan försäkring eller för viss annan ersättning till förmånstagare enligt ett avtal om tjänstepension, utökas till att även avse utbetalning som medför särskild löneskatt för förvärvsinkomster.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen föreslog i propositionen Uppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationen (prop. 2016/17:58) att uppgifter om utbetalda ersättningar för arbete och skatteavdrag ska redovisas på individnivå i arbetsgivardeklarationen som lämnas månadsvis till Skatteverket i stället för årligen i en kontrolluppgift. Det föreslagna regelverket har antagits av riksdagen (bet. 2016/17:SkU21, rskr. 2016/17:256) och tillämpas från och med den 1 juli 2018 när det avser vissa arbetsgivare som ska föra personalliggare och den 1 januari 2019 för övriga.

Undantag gjordes för ersättning som betalas ut på grund av pensionsförsäkring eller återköp av sådan försäkring, ersättning som betalas ut till förmånstagare enligt ett sådant avtal om tjänstepension som avses i 28 kap. 2 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, dvs. avtal med ett utländskt tjänstepensionsinstitut, samt för

	skatteavdrag från sådan ersättning. Undantaget innebär att ersättningen
	även fortsättningsvis ska redovisas i en årlig kontrolluppgift. Lagtekniskt
	genomfördes detta genom att ett undantag infördes i 26 kap. 19 a § andra
	stycket skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL. Där stadgas att
	en arbetsgivardeklaration inte ska innehålla uppgift enligt första stycket 1–
	3 om ersättningen är sådan som avses i 10 kap. 5 § första stycket 4 och 5
104	IL. I 26 kap. 19 a § första stycket 1–3 talas om den ersättning för arbete
104

som utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag för, den ersättning som Prop. 2018/19:9 utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag för enligt 13 kap. 3 och 4 §§

och om skatteavdragets belopp. Enligt första stycket 4 ska uppgift lämnas om den ersättning som utbetalaren är skyldig att betala arbetsgivaravgifter för.

Skatteverket har uppmärksammat att konsekvensen av regleringen i 26 kap. 19 a § SFL är att den del av ersättningen som betalas ut på grund av en pensionsförsäkring eller ett avtal med ett utländskt tjänstepensionsinstitut och som ska ligga till grund för särskild löneskatt på förvärvsinkomster, inte omfattas av undantaget i andra stycket. Den ersättningen ska därför redovisas månadsvis per betalningsmottagare i en arbetsgivardeklaration i stället för årsvis i en kontrolluppgift. Skälet är att med arbetsgivaravgifter avses bl.a. särskild löneskatt enligt 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. (3 kap. 3 § SFL).

Särskild löneskatt ska betalas bl.a. på ersättning som utges enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till sjukersättning eller till aktivitetsersättning.

Det undantag från skyldigheten att lämna uppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationen som har införts för ersättning på grund av en pensionsförsäkring, återköp av sådan försäkring eller ett avtal med ett utländskt tjänstepensionsinstitut om tjänstepension är inte avsett att endast gälla annan ersättning än sådan som kan bli föremål för särskild löneskatt på förvärvsinkomster (se prop. 2016/17:58 s. 58 f).

Mot denna bakgrund föreslås en justering i linje med reformens intention. Berörd ersättning som kan bli föremål för särskild löneskatt föreslås alltså omfattas av undantaget i 26 kap. 19 a § andra stycket SFL och därmed även fortsättningsvis få redovisas på individnivå i en kontrolluppgift i stället för upp till tolv gånger om året i arbetsgivardeklarationen.

Lagförslag

Förslaget föranleder ändring i 26 kap. 19 a § SFL.

6Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

6.1	Förslaget till lag om ändring i offentlighets-
	och sekretesslagen (2009:400)

Regeringens förslag: Ändringarna i offentlighets- och sekretesslagen
ska träda i kraft den 1 januari 2019.
Promemorians förslag: Överensstämmer inte med regeringens förslag.
I promemorian föreslogs ikraftträdandet vara den 1 december 2018.		105

Prop. 2018/19:9 Remissinstanserna: Inga remissynpunkter har lämnats som har anknytning till denna fråga.

106

Skälen för regeringens förslag: Ändringen i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) avser sekretess i ärenden om dokumentations- avgift. Bestämmelserna om dokumentationsavgift föreslås träda i kraft den 1 januari 2019 (se avsnitt 6.2). Även ändringen i offentlighets- och sekretesslagen bör därför träda i kraft den 1 januari 2019.

6.2Förslaget till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Regeringens förslag: Ändringarna i skatteförfarandelagen ska träda i kraft den 1 januari 2019.

Bestämmelserna om dokumentationsavgift ska tillämpas i fråga om dokumentation som samlas in eller ska samlas in efter den 31 december 2018 och i fråga om dokumentation som finns tillgänglig den 1 januari 2019 och ska bevaras.

Ändringarna som gäller kontrolluppgifter om rapporteringspliktiga konton ska tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2019.

Ändringen som gäller redovisning i arbetsgivardeklarationer tillämpas första gången för arbetsgivardeklarationer som avser redovisningsperioder efter ikraftträdandet.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslogs ikraftträdandet vara den 1 december 2018. Promemorian innehöll inga förslag rörande redovisning i arbetsgivardeklarationer. Övriga ändringar föreslogs tillämpas på uppgifter som avser kalenderåret 2018.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, anför att det är mer rimligt att de nya bestämmelserna tillämpas på uppgifter som avser kalenderåret 2019 i stället för 2018 som föreslogs i promemorian.

Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, görs med anledning av påpekanden som gjorts med avseende på den svenska lagstiftningen inom ramen för en utvärdering som gjorts av det globala forumet för transparens och informationsutbyte i fråga om skatter (Global Forum). Därutöver tas det in bestämmelser om att en kontrolluppgift om ett odokumenterat konto ska innehålla uppgift om saldo eller värde och bestämmelser om att en kontrolluppgift om ett rapporteringspliktigt konto som innehas av en enhet även ska innehålla uppgift om på vilket sätt personer med bestämmande inflytande har inflytande över enheten. Även några andra justeringar görs. Ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Ändringarna bör därför träda i kraft den 1 januari 2019.

Med undantag för bestämmelserna om dokumentationsavgift som behandlas i avsnitt 4.2.8 och bestämmelsen om att uppgift ska lämnas om saldo eller värde i kontrolluppgift om ett odokumenterat konto, innebär ändringarna vissa lagtekniska tydliggöranden som inte medför någon

ändring i sak. Ändringarna bör tillämpas i fråga om uppgifter som avser Prop. 2018/19:9 2019. Kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. SFL för kalenderåret

2019 ska ha kommit in till Skatteverket senast den 15 maj 2020. Bestämmelsen om att en kontrolluppgift om ett odokumenterat konto

ska innehålla uppgift om saldo eller värde vid utgången av året innebär inte någon ny kontrolluppgiftsskyldighet utan endast att en ytterligare uppgift ska lämnas i kontrolluppgiften för ett redan identifierat konto. Saldot eller värdet för kalenderåret 2019 kan fastställas först den 1 januari 2020. Bestämmelsen bör tillämpas i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019.

De nya bestämmelserna om dokumentationsavgift tar sikte på skyldigheten att samla in och bevara underlag för kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap. Sådana kontrolluppgifter ska som redan nämnts ha kommit in till Skatteverket senast den 15 maj. Kontrolluppgifter lämnas per kalenderår. Dokumentationsavgiften är en sanktionsavgift för rappor- teringsskyldiga finansiella institut som inte samlar in och bevarar viss dokumentation. Eftersom bestämmelserna föreslås träda i kraft den

1 januari 2019, bör de inte tillämpas på brister i dokumentationen som uppstått dessförinnan. Bestämmelserna om dokumentationsavgift bör därför tillämpas i fråga om dokumentation som samlas in eller ska samlas in efter den 31 december 2018 och i fråga om dokumentation som finns tillgänglig den 1 januari 2019 och ska bevaras.

Ändringen som avser redovisning i arbetsgivardeklarationer bör gälla för arbetsgivardeklarationer som avser redovisningsperioder efter ikraftträdandet.

6.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

Regeringens förslag: Ändringarna i lagen om identifiering av rappor- teringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet ska träda i kraft den 1 januari 2019.

Ändringarna som innebär att rapporteringsskyldiga finansiella insti- tut ska inhämta intyganden från kontohavare eller personer med bestämmande inflytande innan ett konto öppnas, ska tillämpas på konton som öppnas efter den 31 december 2018.

I fråga om bestämmelserna som innebär att undantaget för konto som innehas av dödsbo endast ska gälla till och med det fjärde kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade, ska bestämmelserna i den nya lydelsen tillämpas på konton som öppnas efter den 1 januari 2019.

Ändringarna som avser definitionerna av begreppen kontantvärde och kontohavare ska tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens
förslag. I promemorian föreslogs ikraftträdandet vara den 1 december
2018. Ändringarna av definitionerna av begreppen kontantvärde och
kontohavare föreslogs tillämpas på uppgifter som avser kalenderåret 2018.	107
	107

Prop. 2018/19:9	I promemorian föreslogs att begränsningen av undantaget för konton som
	innehas av dödsbon ska tillämpas även på redan öppnade konton.
	Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation, med instämmande
	av Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, anför att
	det är mer rimligt att de nya bestämmelserna tillämpas på uppgifter som
	avser kalenderåret 2019 i stället för 2018 som föreslogs i promemorian.
	De menar även att begränsningen av undantaget för konton som innehas
	av dödsbon skulle få retroaktiv verkan. Svenska Bankföreningen menar att
	undantaget för konton som innehas av dödsbon bör tillämpas endast på
	konton där dödsfallet inträffat efter ikraftträdandet. Svenska
	bankföreningen menar att även övriga bestämmelser får en retroaktiv
	effekt.
	Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i lagen (2015:62) om
	identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-
	avtalet görs för att upprätthålla en enhetlig tillämpning jämfört med lagen
	(2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automa-
	tiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, förkortad IDKAL.
	Ändringarna i IDKAL görs med anledning av påpekanden som gjorts med
	avseende på den svenska lagstiftningen inom ramen för en utvärdering i
	Global Forum. Även några andra justeringar görs. Ändringarna bör träda i
	kraft så snart som möjligt. Ändringarna bör därför träda i kraft den
	1 januari 2019.
	Ändringarna som innebär att rapporteringsskyldiga finansiella institut
	ska inhämta intyganden från kontohavare eller personer med bestäm-
	mande inflytande innan ett konto öppnas kan av naturliga skäl inte
	tillämpas på konton som redan har öppnats. De bör därför tillämpas på
	konton som öppnas efter att ändringarna trätt i kraft. Det innebär att dessa
	ändringar bör tillämpas på konton som öppnas efter den 31 december 2018
	och att bestämmelserna i sin tidigare lydelse gäller för konton som öppnats
	före den 1 januari 2019.
	Bestämmelserna som innebär att undantaget för konto som innehas av
	dödsbo endast ska gälla till och med det fjärde kalenderåret efter det
	kalenderår då dödsfallet inträffade innebär att rapporteringsskyldiga
	finansiella institut vid en viss tidpunkt blir skyldiga att granska dessa
	konton enligt bestämmelserna i lagen för att identifiera de eventuella
	rapporteringspliktiga kontona. I promemorian föreslogs att denna
	begränsning av undantaget för konton som innehas av dödsbon ska
	tillämpas även på redan öppnade konton. När det gäller det som
	Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna,
	Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, anför om att detta skulle
	få retroaktiv verkan, konstaterar regeringen att den i promemorian
	föreslagna regleringen skulle innebära att granskningar ska ha genomförts
	och intyganden ha inhämtats som tidigast den 31 december 2020.
	Lagstiftningen föreslogs i promemorian träda i kraft den 1 december 2018.
	Att uppgifter och dokumentation skulle kunna behöva inhämtas om konton
	som är öppnade sedan tidigare kan, enligt regeringens mening, inte anses
	innebära en retroaktiv tillämpning eller verkan. Uppgifter och
	dokumentation kan redan enligt befintlig lagstiftning behöva inhämtas om
	öppna konton. Svenska Bankföreningen menar att undantaget för konton
	som innehas av dödsbon bör tillämpas endast på konton där dödsfallet
108	inträffat efter ikraftträdandet. Som skäl för detta anförs att det framstår

som närmast omöjligt att utreda vilka personer som är dödsbodelägare när Prop. 2018/19:9 dödsfallet inträffat för länge sedan. Regeringen konstaterar att begräns-

ningen av undantaget för dödsbon inte föranleds av att det konstaterats att den svenska lagstiftningen står i strid med internationella regelverk utan för att tillförsäkra att den svenska lagstiftningen inte förfelar syftena med de rättsakter som Sverige har åtagit sig att genomföra. Syftet med att begränsa undantaget är att undvika att vissa personer börjar låta konton som innehas av dödsbon bestå för att undvika rapportering enligt de gemensamma rapporteringsnormerna (Common Reporting Standard, förkortad CRS), rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning och FATCA-avtalet. Det viktigaste är att förhindra att utländska personer och skatterådgivare ges en möjlighet att framöver utnyttja en svaghet i den svenska lagstiftningen för att undvika informa- tionsutbyte med andra länder. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det är tillräckligt att begränsningen av undantaget tillämpas på konton som öppnas efter den 31 december 2018.

Övriga ändringar består i huvudsak av förtydliganden av vad som redan gäller och föranleder inte några särskilda övergångsbestämmelser. Två undantag finns dock. Det ena är att konton som förvaltas av en advokat till förmån för en klient inte längre ska vara undantagna från regeln att ett konto som förvaltas till förmån för någon annan eller för någon annans räkning ska anses innehas av den andra personen. Det innebär att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i vissa fall kommer att behöva ta reda på vilka klienter kontot avser och bedöma om kontot är rappor- teringspliktigt eller inte utifrån den uppgiften. Det är fråga om att inhämta ytterligare information om redan identifierade konton. Det andra undan- taget är ändringen av definitionen av begreppet kontantvärde. Dessa bestämmelser bör tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019.

6.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

Regeringens förslag: Ändringarna i lagen om identifiering av rappor- teringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton ska träda i kraft den 1 januari 2019.

109

Prop. 2018/19:9

110

Ändringarna som innebär att vinstandelsstiftelser och vissa pensions- stiftelser inte längre ska vara undantagna från rapporteringsskyldighet ska tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019. För vinstandelsstiftelser och pensionsstiftelser som efter dessa ändringar blir rapporteringsskyldiga finansiella institut ska gälla att nya konton är konton som öppnas efter den 31 december 2018 och att befintliga konton är konton som öppnats före den 1 januari 2019. Senast den 31 december 2020 ska de ha genomfört granskningen av befintliga konton.

Ändringarna som innebär att pensionssparkonton och vissa pensions- försäkringar inte längre är undantagna från rapporteringsplikt ska tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019. Granskningen av sådana konton ska ha genomförts senast den 30 april 2020. För sådana konton som öppnats efter den 31 december 2015 gäller att sådana intyganden som ska inhämtas avseende nya konton som innehas av fysiska personer, i stället för att inhämtas när kontot öppnas, ska inhämtas senast den 30 april 2020.

Ändringarna som innebär att definitionerna av begreppen kontant- värde, kontohavare och vilande konto ändras ska tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019.

Ett finansiellt institut som blir rapporteringsskyldigt på grund av de inskränkningar i undantagen för rapporteringsskyldighet som nu görs ska, i stället för inom två månader, senast den 30 april 2019 anmäla till Skatteverket att det är ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslogs ikraftträdandet vara den 1 december 2018. Övriga ändringar föreslogs tillämpas på uppgifter som avser kalenderåret 2018. I promemorian föreslogs det inte någon övergångs- bestämmelse i fråga om när ett finansiellt institut som nu blir rapporte- ringsskyldigt ska anmäla detta till Skatteverket enligt 8 kap. 2 § IDKAL. I promemorian föreslogs att begränsningen av undantaget för konton som innehas av dödsbon ska tillämpas även på redan öppnade konton.

Remissinstanserna: Skatteverket anser att det ska införas en över- gångsbestämmelse som innebär att ett finansiellt institut som blir ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut till följd av de inskränkningar som görs i fråga om vilka finansiella institut som är undantagna från rapporteringsskyldighet enligt 3 kap. 1 § IDKAL som görs, ska anmäla detta till Skatteverket senast den 31 mars 2019. Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, anför att det är mer rimligt att de nya bestämmelserna tillämpas på uppgifter som avser kalenderåret 2019 i stället för 2018 som föreslogs i promemorian. De menar även att begränsningen av undantaget för konton som innehas av dödsbon och borttagandet av undantagen för pensionssparkonton och privata pensions- försäkringar skulle få retroaktiv verkan. Svenska Bankföreningen menar att undantaget för konton som innehas av dödsbon bör tillämpas endast på konton där dödsfallet inträffat efter ikraftträdandet. Svensk Försäkring, med instämmande av Svenska Bankföreningen, menar att slopandet av undantagen för pensionssparkonton och privata pensionsförsäkringar får en retroaktiv tillämpning.

Skälen för regeringens förslag: Ändringarna i IDKAL görs med anledning av påpekanden som gjorts med avseende på den svenska lag- stiftningen inom ramen för en utvärdering i Global Forum. Även några andra justeringar görs. Ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Ändringarna bör därför träda i kraft den 1 januari 2019.

Ändringarna som innebär att rapporteringsskyldiga finansiella institut ska inhämta intyganden från kontohavare eller personer med bestäm- mande inflytande innan ett konto öppnas kan av naturliga skäl inte tillämpas på konton som redan har öppnats. De bör därför tillämpas på konton som öppnas efter att ändringarna trätt i kraft. Det innebär att dessa ändringar bör tillämpas på konton som öppnas efter den 31 december 2018 och att bestämmelserna i sin tidigare lydelse gäller för konton som öppnats före den 1 januari 2019.

Bestämmelserna som innebär att undantaget för konto som innehas av dödsbo endast ska gälla till och med det fjärde kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade innebär att rapporteringsskyldiga finansiella institut vid en viss tidpunkt blir skyldiga att granska dessa konton enligt bestämmelserna i lagen för att identifiera de eventuella rapporteringspliktiga kontona. I promemorian föreslogs att denna begränsning av undantaget för konton som innehas av dödsbon ska tillämpas även på redan öppnade konton. Mot bakgrund av det som anförts ovan under avsnitt 6.3 avseende konton som innehas av dödsbon bör begränsningen av undantaget tillämpas på konton som öppnas efter den 31 december 2018.

De vinstandelsstiftelser och pensionsstiftelser som inte längre ska vara undantagna från rapporteringsskyldighet har inte tidigare varit rapporte- ringsskyldiga finansiella institut. För dem är granskningen och lämnandet av kontrolluppgifter för eventuella rapporteringspliktiga konton således någonting helt nytt. Bestämmelserna om att dessa stiftelser inte längre är undantagna finansiella institut bör tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019. När det gäller den granskning som sådana stiftelser ska göra av konton för att identifiera rapporteringspliktiga sådana bör konton som öppnas efter den 31 december 2018 betraktas som nya konton och konton som öppnats före den 1 januari 2019 betraktas som befintliga konton. Senast den 31 december 2019 bör de ha genomfört granskningen av befintliga konton

Pensionssparkonton och privata pensionsförsäkringar tillhandahålls i regel av finansiella institut som redan är rapporteringsskyldiga finansiella institut och således redan tillämpar det aktuella regelverket om identifie- ring av rapporteringspliktiga konton och lämnande av kontrolluppgifter avseende sådana konton. Det är således fråga om att granska och eventuellt lämna kontrolluppgifter om ytterligare konton enligt samma regelverk som gäller för övriga konton. Bestämmelserna om att dessa konton och försäkringar inte längre är undantagna bör tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser 2019. Tidsfristerna för granskning av sådana konton enligt 4–8 kap. IDKAL kommer emellertid redan att ha passerats när dessa konton ska granskas. En ny tidsfrist måste därför bestämmas. Granskningen av sådana konton bör därför ha genomförts senast den 30 april 2020, dvs. i tid för att lämna kontrolluppgifter om eventuella rapporteringspliktiga konton senast den 15 maj 2020. Konton som öppnats efter den 31 december 2015 är nya konton. För sådana konton ska

Prop. 2018/19:9

111

Prop. 2018/19:9 intyganden inhämtas när kontona öppnas. Med anledning av att den generella avdragsrätten för premier till privata pensionsförsäkringar och insättningar på pensionssparkonton upphörde den första januari 2016 bör antalet nya konton vara begränsat. Eftersom det ändå kan finnas sådana konton och eftersom det här är fråga om konton som redan har öppnats måste en ny tidsfrist sättas för när sådana intyganden ska inhämtas. Sådana intyganden bör, i stället för att inhämtas när kontot öppnas, ha inhämtats senast den 30 april 2020. När det gäller det som Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna, Svenska Bankföreningen och Svenskt Näringsliv, samt Svensk Försäkring anför om att borttagandet av undantagen för pensionssparkonton och privata pensionsförsäkringar skulle få retroaktiv verkan, konstaterar regeringen att regleringen innebär att granskningar ska ha genomförts och intyganden ha inhämtats som tidigast den 30 april 2020. Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2019. Att uppgifter och dokumentation kan behöva inhämtas om konton som är öppnade sedan tidigare kan, enligt regeringens mening, inte anses innebära en retroaktiv tillämpning eller verkan. Uppgifter och dokumentation kan redan enligt befintlig lagstiftning behöva inhämtas om öppna konton.

112

Regeringen delar Skatteverkets uppfattning att det bör införas en över- gångsbestämmelse för ett finansiellt institut som blir ett rapporterings- skyldigt finansiellt institut till följd av de inskränkningar som görs i fråga om vilka finansiella institut som är undantagna från rapporterings- skyldighet. Ett sådant institut bör göra anmälan enligt 8 kap. 2 § IDKAL att de är rapporteringsskyldiga finansiella institut senast den 30 april 2019.

Övriga ändringar består i huvudsak av förtydliganden av vad som redan gäller och föranleder inte några särskilda övergångsbestämmelser. Tre undantag finns dock. Det ena är att konton som förvaltas av en advokat till förmån för en klient inte längre ska vara undantagna från regeln att ett konto som förvaltas till förmån för någon annan eller för någon annans räkning ska anses innehas av den andra personen. Det innebär att det rapporteringsskyldiga finansiella institutet i vissa fall kommer att behöva ta reda på vilka klienter kontot avser och bedöma om kontot är rapporteringspliktigt eller inte utifrån den uppgiften. Det är fråga om att inhämta ytterligare information om redan identifierade konton. De två övriga undantagen är att definitionerna av begreppen kontantvärde och vilande konto ändras. Dessa bestämmelser bör tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019.

7Övergångsbestämmelser för beskattning av spel med tillstånd enligt äldre regler

7.1Bakgrund och gällande rätt

Den 1 januari 2019 införs en ny spelreglering (prop. 2017/18:220, bet. 2017/18:KrU8, rskr 2017/18:363). Den nya regleringen bygger på ett licenssystem där alla som agerar på den svenska spelmarknaden ska ha en

licens, och aktörer utan licens ska stängas ute. Regleringen ska vara tillämplig på allt spel som tillhandahålls i Sverige, även spel över internet som riktas till den svenska marknaden.

I dag meddelas tillstånd för spel på varuspelsautomater, penningautomater och värdeautomater samt roulettspel, tärningsspel och kortspel enligt lotterilagen (1994:1000) och kasinolagen (1999:355). Enligt 24 a § lotterilagen får tillstånd till automatspel bara lämnas i fråga om varuspelsautomat, penningautomat och värdeautomat. I 25 § lotterilagen regleras när tillstånd att anordna spel på varuspelsautomater får lämnas. Tillstånd att anordna spel på penningautomater och värdeautomater får enligt 26 § lotterilagen lämnas om spelet anordnas på fartyg i internationell trafik. I 27 § lotterilagen regleras förutsättningarna för tillstånd att anordna spel på värdeautomater i andra fall än som avses i 26 § samma lag. I 32 § lotterilagen regleras när tillstånd till roulettspel och tärningsspel får ges och i 34 § samma lag regleras när tillstånd att anordna kortspel får ges. Enligt 2 § kasinolagen (1999:355) får tillstånd till kasinospel även omfatta spel på penningautomater, varuspelsautomater och värdeautomater.

Vid ikraftträdandet av spellagen (2018:1138) den 1 januari 2019 upphävs lotterilagen (1994:1000) och kasinolagen (1999:355). Från och med den tidpunkten meddelas inte längre tillstånd enligt lotterilagen utan enligt spellagen och då i form av licenser. De upphävda lagarna kommer dock fortfarande gälla för beslut som har meddelats före ikraftträdandet, om besluten inte avser tillämpningen av spellagen. Det innebär bl.a. att vissa tillstånd som meddelats enligt lotterilagen, exempelvis tillstånd för roulettspel, kommer att gälla även efter den 1 januari 2019. För närvarande finns det drygt 200 tillstånd för roulettspel, kortspel eller tärningsspel som har meddelats enligt lotterilagen och som har en giltighetstid även efter utgången av 2018. Efter den 1 januari 2019 kommer regleringen av när licens för statligt spel får ges för bl.a. kasinospel på ett kasino och spel på värdeautomater att återfinnas i 5 kap. spellagen. I 9 och 10 kap. spellagen regleras vad en licens för landbaserat kommersiellt spel och spel på fartyg i internationell trafik får omfatta. Licens att tillhandahålla landbaserat kommersiellt spel får enligt 9 kap. spellagen omfatta kasinospel som inte sker på kasino, spel på varuspelsautomater och kortspel i turneringsform. Licens att tillhandahålla spel på fartyg i internationell trafik enligt 10 kap. spellagen får omfatta spel på penning- och värdeautomater samt kasinospel som inte sker online eller på ett kasino.

Sedan den 6 november 1979 gäller en överenskommelse mellan Sverige och Finland om automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan de båda länderna (SÖ 1979:40). Överenskommelsen ändrades senast den 6 november 2001 (SÖ 2002:2). I syfte att upprätthålla överenskommelsen har det i spellagen införts en bestämmelse, 1 kap. 4 §, enligt vilken bestämmelserna i överenskommelsen om automatspel på passagerarfartyg i reguljär linjetrafik mellan Sverige och Finland ska gälla för sådant spel på fartyg i internationell trafik som omfattas av den överenskommelsen. Det innebär bl.a. att den som tillhandahåller sådant automatspel som omfattas av överenskommelsen i enlighet med det regelverk som gäller i Finland inte måste ha licens enligt 10 kap. spellagen för att få tillhandahålla spel på fartyg i internationell trafik.

Prop. 2018/19:9

113

Prop. 2018/19:9 För den indirekta beskattningen innebär omregleringen av spelmarknaden att de punktskatter som i dag tas ut enligt tre lagar – lagen (1972:820) om skatt på spel, lotteriskattelagen och lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m. – ersätts av en punktskatt, som regleras i lagen (2018:1139) om skatt på spel.

114

Enligt lagen (1972:820) om skatt på spel ska spelskatt betalas för sådant roulettspel, kortspel och tärningsspel som kräver tillstånd enligt lotterilagen och som huvudregel är de som har tillstånd för sådana spel skattskyldiga. Enligt den nya regleringen i lagen (2018:1139) om skatt på spel ska spelskatt betalas till staten för licenspliktigt spel som tillhandahålls av en licenshavare. Skattskyldig är den som är innehavare av en licens som har meddelats med stöd av spellagen.

Även på inkomstbeskattningens område har vissa justeringar gjorts med anledning av den nya spelregleringen i syfte att bl.a. anpassa bestämmelserna om kapitalbeskattning av spelvinster i inkomstskattelagen (1999:1229) till det nya licenssystemet. Enligt den nuvarande regleringen av spelarvinster är det som avgör om beskattning ska ske om spelet anordnas inom eller utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Vinst på ett spel som anordnas inom EES är skattefri och vinst på spel utanför EES ska beskattas i inkomstslaget kapital. Ändringarna i inkomstskattelagen innebär att skattefriheten också kopplas till licensinnehav i vissa fall. Från och med den 1 januari 2019 krävs för att spelvinster ska vara skattefria att spelet tillhandahålls av någon som har licens enligt spellagen samtidigt som spelet kräver licens enligt samma lag, eller att spelet tillhandhålls i Sverige och spelet inte kräver licens enligt spellagen, eller att spelet tillhandahålls i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och spelet inte kräver licens i Sverige (8 kap. 3 § första stycket inkomstskattelagen).

7.2Beskattning av spel med tillstånd enligt lotterilagen

Regeringens förslag: Vid tillämpningen av den nya lagen om skatt på spel som träder i kraft den 1 januari 2019 ska spel på varuspels- automater, spel på värdeautomater på andra platser än på fartyg i internationell trafik, roulettspel, kortspel och tärningsspel jämställas med licenspliktiga spel om de anordnas med tillstånd enligt lotterilagen. Tillståndshavare för sådana spel ska i skattehänseende jämställas med licenshavare.

Vid tillämpningen av inkomstskattelagens bestämmelse om skattefrihet för spelvinster ska med spel som inte kräver licens jämställas spel med tillstånd enligt lotterilagen.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Skatteverket tillstyrker förslagen. Lotteri-

inspektionen och Spelbranschens Riksorganisation har inga invändningar mot förslagen.

Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen (2018:1139) om skatt på spel är innehavare av licens enligt spellagen (2018:1038) skattskyldig för

spel som är licenspliktigt enligt spellagen. Licenser för tillhandahållande av spel på värdeautomater, varuspelsautomater, s.k. restaurangkasinospel och spel på fartyg i internationell trafik meddelas enligt 5, 9 och 10 kap. spellagen.

Genom den nya spellagen upphävs lotterilagen (1994:1000). För närvarande finns det ett större antal tillstånd för roulettspel, kortspel eller tärningsspel som meddelats enligt 32 eller 34 § lotterilagen och som gäller även efter utgången av 2018. Enligt 25 och 27 §§ kan tillstånd även ges för anordnande av spel på varuspelsautomater och värdeautomater på land.

Enligt ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till spellagen ska dock lotterilagen fortfarande gälla för beslut som har meddelats före ikraftträdandet. Det uppstår därför en risk för att spel som anordnas under sådana tillstånd inte kommer att beskattas. Detta kan bli fallet om spel som typiskt sett är licenspliktiga enligt spellagen inte kommer anses som licenspliktiga vid tillämpningen av den nya lagen om skatt på spel ifall de tillhandahålls med stöd av tillstånd enligt lotterilagen. Det kan även bli fallet om tillståndshavare för sådana spel inte anses som licenshavare. Denna effekt var inte avsedd när den nya spelregleringen togs fram.

Roulettspel, kortspel och tärningsspel beskattas i dag enligt den nuvarande lagen (1972:820) om skatt på spel och sådana licenspliktiga spel som tillhandahålls av någon som har en licens kommer beskattas enligt den nya lagen om skatt på spel. Även licenspliktigt spel på varuspelsautomater och värdeautomater kommer beskattas enligt den nya lagen om skatt på spel.

Om dessa spel inte beskattas inom ramen för den nya spelbeskattningen när de tillhandahålls av en tillståndshavare eller med stöd av tillstånd enligt lotterilagen kommer dels identiska spel att antingen beskattas eller falla utanför beskattningen beroende på om spelen tillhandahålls av en licenshavare eller en tillståndshavare, dels skattefrihet uppkomma för vissa spel som beskattas enligt den nuvarande regleringen och som framöver ska beskattas enligt det nya regelverket om det tillhandahålls med en ny licens.

I förarbetena till den nya spelregleringen (prop. 2017/18:220) har det inte kommit till uttryck att avsikten har varit att spel med äldre tillstånd ska skattebefrias under en övergångsperiod. Det har i stället lyfts fram att förutsättningarna för finansiering av statens verksamhet och allmännyttiga ändamål, som i dag finansieras av intäkter från spelverksamhet, i så hög utsträckning som möjligt bör bevaras i samband med att ett licenssystem införs.

Vidare har i propositionen En omreglerad spelmarknad (prop. 2017/18:220 s. 243) uttalats att i likhet med vad som gäller i dag på spelområdet, bör utgångspunkten även i fortsättningen vara att spel ska beskattas med punktskatt som tillfaller staten. Skatteförslagen i nämnda proposition präglas även av en strävan efter likabehandling, vilket bl.a. kommer till uttryck i bedömningen att spel som tillhandahålls av kommersiella aktörer bör beskattas med punktskatt på ett enhetligt sätt oavsett om spelet tillhandahålls digitalt eller på fysiska spelbord men även i bedömningen att beskattningen av spelbordsanordnare bör utformas utan inslag av statligt stöd (se nämnda prop. s. 245 och 246).

De aktuella spelen är en del av det konkurrensutsatta området vilket kommersiella spelanordnare har tillträde till. Om beskattning inte sker av

Prop. 2018/19:9

115

Prop. 2018/19:9 dessa spel innebär det en skattemässig särbehandling av vissa kommersiella spelanordnare. Att inte ta ut skatt på spel med äldre tillstånd skulle således innebära ett undantag från normen i den nya skatten på spel, vilket kan utgöra statligt stöd. På motsvarande sätt skulle även en alternativ lösning i form av ett utsträckande av den äldre beskattningen till att gälla spel som tillhandahålls med tillstånd efter spellagens ikraftträdande innebära ett undantag från normen i den nya skatten på spel, vilket därmed kan utgöra statligt stöd. En sådan alternativ lösning skulle även förutsätta parallella uppbördssystem, att aktörer omfattas av två beskattningssystem för samma speltyp samt en risk för dubbelbeskattning vid eventuella avvikelser vid tillhandahållandet.

Regeringen föreslår därför att vid tillämpningen av lagen (2018:1139) om skatt på spel ska dels den som har tillstånd enligt 25, 27, 32 eller 34 § lotterilagen jämställas med licenshavare enligt spellagen, dels spel med tillstånd enligt 25, 27, 32 eller 34 § lotterilagen jämställas med licenspliktigt spel. Detta regleras lämpligen som en övergångs- bestämmelse till lagen om skatt på spel då det är fråga om en reglering av övergångskaraktär. Detta eftersom redan beviljade tillstånd enligt lotterilagen har en begränsad giltighetstid och nya tillstånd enligt lotterilagen inte kan beviljas efter den 1 januari 2019.

När det gäller inkomstbeskattningen av spelvinster kan konstateras att avsikten med ändringarna i samband med omregleringen av spelmarknaden aldrig har varit att vinster från spel som anordnas med tillstånd enligt lotterilagen ska vara skattepliktiga hos spelaren. Enligt 8 kap. 3 § första stycket andra och tredje strecksatserna inkomstskatte- lagen (1999:1229), som träder i kraft den 1 januari 2019, är förutsätt- ningarna för skattefrihet att spelet tillhandahålls i Sverige och inte kräver licens enligt spellagen eller att spelet tillhandahålls i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och spelet inte kräver licens i Sverige. För att undanröja eventuella tveksamheter kring skattefriheten för vinster i spel efter den 1 januari 2019 i de fall anordnaren har tillstånd enligt lotterilagen, bör det tydliggöras att vid tillämpningen av den aktuella bestämmelsen om skattefrihet för spelvinster ska spel som inte kräver licens jämställas med spel med tillstånd enligt lotterilagen. Bestämmelsen bör lämpligen regleras i övergångsbestämmelserna till lagen (2018:1143) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

Omregleringen av spelmarknaden sker den 1 januari 2019. Det är därför lämpligt att även dessa förslag träder i kraft samtidigt med tidigare beslutade ändringar av skattelagstiftningen. Då ändringarna görs i lagen (2018:1139) om skatt på spel samt i lagen (2018:1143) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) innan deras ikraftträdande behövs det inga särskilda ikraftträdandebestämmelser för ändringarna.

Lagförslag

Förslaget föranleder införandet av en ny punkt, 4, i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2018:1139) om skatt på spel samt en ny punkt, 3, i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2018:1143) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229), se avsnitt 2.6 och 2.7.

116

8	Konsekvenser	Prop. 2018/19:9
8.1	Ändringar vad gäller automatiskt utbyte av
	upplysningar om finansiella konton och
	justering av skyldigheten att lämna uppgift på
	individnivå i arbetsgivardeklarationen

Inledningsvis kan det konstateras att denna proposition innehåller förslag
till justeringar i ett redan befintligt regelverk som infördes efter förslag i
proposition 2015/16:29 En global standard om automatiskt utbyte av
upplysningar om finansiella konton. Ändringarna görs i huvudsak med
anledning av att den svenska lagstiftningens förenlighet med Sveriges
åtaganden enligt det multilaterala avtalet mellan behöriga myndigheter om
automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, förkortat
MCAA, gåtts igenom och utvärderats av det globala forumet för
transparens och informationsutbyte i fråga om skatter (Global Forum) och
att det därvid påpekats att vissa brister förekommer i den svenska
lagstiftningen. En internationell utvärdering av nationell lagstiftning
innebär vissa svårigheter. Olika länder använder sig av olika lagstift-
ningstekniker och har olika omgivande bestämmelser och principer som
får betydelse för hur ett internationellt regelverk genomförs i den
nationella lagstiftningen. I Global Forums arbetsgrupp för automatiskt
informationsutbyte representeras närmare 90 länder. Det är representanter
för dessa länder som tillsammans går igenom och diskuterar varje lands
nationella lagstiftning. De gemensamma slutsatserna får mycket stor vikt
vid ett enskilt lands bedömning av om ett annat land fullgör sina åtaganden
enligt MCAA. Det är därför viktigt att se till att den svenska lagstiftningen
står i överensstämmelse med det internationella regelverket utifrån de
slutsatser som dragits i Global Forum. Om detta inte görs finns det en risk
för att det i förlängningen leder till att andra länder säger upp avtalet
gentemot Sverige med motiveringen att Sverige inte lever upp till den
ingångna överenskommelsen.
Näringslivets regelnämnd och Näringslivets skattedelegation, med
instämmande av Företagarna, Svenska Bankföreningen, Svenskt
Näringsliv och Svensk Försäkring menar att konsekvensutredningen är
undermålig när det gäller redovisningen av förslagets påverkan på berörda
företags kostnader. Regeringen konstaterar att de förslag som omfattas av
denna proposition i huvudsak utgör relativt små justeringar i den globala
standarden för automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.
Den globala standarden infördes i svensk rätt enligt förslag i prop.
2015/16:29. Regeringen konstaterade i nämnda proposition (se avsnitt
10.3) att det inte gick att uppskatta kostnaderna för företagen att anpassa
sig till och tillämpa den nya globala standarden. Det är därför nu inte heller
möjligt att uppskatta kostnaderna av dessa relativt små ändringar i samma
regelverk.
En större ändring är införandet av dokumentationsavgift.
Regelnämndens synpunkter när det gäller dokumentationsavgiften
behandlas i avsnitt 4.2.8. När det gäller begränsningarna av undantagen
från rapporteringsskyldighet och rapporteringsplikt konstaterar regeringen	117
	117

Prop. 2018/19:9 att utgångspunkten i regelverket är att samtliga finansiella institut är rapporteringsskyldiga och samtliga finansiella konton är rapporterings- pliktiga. Det finns dock vissa undantag från detta. Förslagen i denna proposition innebär att dessa undantag begränsas något. Svenska Bankföreningen och Näringslivets skattedelegation, med instämmande av Företagarna och Svenskt Näringsliv, menar att slopandet av undantaget för advokaters klientmedelskonton innebär en omfattande utökning av ansvar och administrativ börda för finansiella institut. Upphävandet av undantaget för advokaters klientmedelskonton kan, enligt regeringens mening, dock på det hela taget inte anses vara en större ändring ur de finansiella institutens perspektiv. Advokaters klientmedelskonton torde rimligen inte utgöra någon stor del av det totala antalet konton. Denna ändring kan antas vara av större betydelse för advokater och advokat- byråer. Enligt regeringens mening bör den omständigheten att advokaters klientmedelskonton redan nu omfattas av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism kunna innebära att ökningen av den administrativa bördan inte blir så stor som den annars kunde ha varit. En förutsättning för att klienten enligt den nämnda lagen inte behöver identifieras är att uppgift om klientens identitet utan dröjsmål på begäran kan lämnas ut. När det gäller den praktiska hanteringen efter att undantaget för advokaters klientmedelskonton slopas, vill regeringen, som nämnts ovan under avsnitt 4.2.6, även påminna om att inga andra yrkeskategoriers klientmedelskonton någon gång sedan lagstiftningens ikraftträdande den 1 januari 2016 har omfattats av undantaget. Näringslivets regelnämnd efterfrågar även en utvärdering av tillämp- ningen av det svenska regelverket. En sådan utvärdering kan inte göras inom ramen för detta lagstiftningsärende.

Offentligfinansiella effekter

Förslagen är till stor del mindre justeringar och förtydliganden i ett redan befintligt regelverk som inte har några offentligfinansiella effekter. Vissa andra förslag påverkar uppgiftsskyldigheten för finansiella institut. Inte heller dessa förslag torde ha några offentligfinansiella effekter. Införandet av en dokumentationsavgift skulle kunna öka de offentliga intäkterna något. Det är emellertid inte möjligt att uppskatta denna effekt. Förslaget till justering av skyldigheten att lämna uppgift om vissa pensions- betalningar i arbetsgivardeklarationen saknar offentligfinansiella effekter.

Effekter för enskilda och företag

Förslagen innebär bl.a. att vinstandelsstiftelser och vissa pensionsstiftelser kan bli rapporteringsskyldiga finansiella institut. Därmed åläggs de att identifiera rapporteringspliktiga konton och att lämna kontrolluppgifter om dessa. Det innebär en administrativ börda för dessa stiftelser (jfr avsnitt

10.3i prop. 2015/16:29). Det saknas dock uppgifter om hur många vinst- andelsstiftelser och sådana pensionsstiftelser som inte längre ska vara undantagna det finns i Sverige. Det saknas även uppgifter om hur många finansiella konton dessa stiftelser har. Någon uppskattning av den ökade administrativa bördan låter sig därför inte göras. Även om den administrativa bördan ökar för dessa stiftelser är det, om man ser till det

118

befintliga regelverkets helhet, fråga om en mindre utvidgning av rappor- teringsskyldigheten för finansiella institut. Dessa stiftelser har inte varit rapporteringsskyldiga tidigare och det kan därför finnas behov av informationsinsatser från Skatteverket för att göra stiftelserna medvetna om innebörden av detta.

Förslaget att ta bort undantaget från rapporteringsplikt för pensions- sparkonton och vissa pensionsförsäkringar innebär att rapporterings- skyldiga finansiella institut måste identifiera sådana konton som är rapporteringspliktiga och lämna kontrolluppgifter om de kontona. Det innebär en något ökad administrativ börda för de rapporteringsskyldiga finansiella institut som tillhandahåller pensionssparkonton och sådana pensionsförsäkringar (jfr avsnitt 10.3 i prop. 2015/16:29). Med anledning av att den generella avdragsrätten för betalning av premier till privata pensionsförsäkringar och insättningar på pensionssparkonton inte längre tillåts kan det förväntas att få nya sådana konton öppnas. Även om det finns ett stort antal redan befintliga sådana konton, torde detta mildra den administrativa bördan. Det saknas uppgifter om hur många sådana konton det finns. Någon uppskattning av den ökade administrativa bördan låter sig därför inte göras.

Även begränsningen i undantaget för konton som innehas av dödsbon till att gälla endast till och med det fjärde kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade torde kunna öka den administrativa bördan för rapporteringsskyldiga finansiella institut något. De flesta sådana konton torde dock upphöra innan den tid som undantaget gäller har löpt ut.

Förslaget att en kontrolluppgift om ett odokumenterat konto ska inne- hålla uppgift om saldo eller värde innebär att rapporteringsskyldiga finan- siella institut måste lämna ytterligare en uppgift i en sådan kontrolluppgift. Det är dock fråga om en uppgift som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till och den ökade administrativa bördan med anledning av detta består därför endast i att fylla i även den uppgiften i kontrolluppgiften.

Förslaget att klienterna ska anses vara kontohavare i fråga om klientmedelskonton innebär också det en ökad administrativ börda för rapporteringsskyldiga finansiella institut eftersom de måste utreda vilka dessa klienter är. Förslaget att den som förvaltar ett konto till förmån för en annan person eller för en annan persons räkning på begäran ska lämna uppgift till det rapporteringsskyldiga finansiella institutet om konto- havarens eller kontohavarnas identitet medför även en administrativ börda för den som förvaltar kontot, t.ex. advokater och advokatbyråer.

Svenska Bankföreningen anför att förslaget att rapporteringsskyldiga finansiella institut måste inhämta intyganden innan ett nytt konto öppnas kommer att innebära att bankernas processer för att ta in nya kunder måste omarbetas. Det innebär finansiella institut som måste bygga om sina IT- system och göra om processer. Förslaget torde, enligt regeringens mening, innebära en viss ökad administrativ börda. Det finns dock bestämmelser om att nya konton som öppnas av befintliga kunder under vissa förutsätt- ningar får granskas som om de är befintliga konton.

Bestämmelserna om dokumentationsavgift kan naturligtvis få ekono- miska konsekvenser för rapporteringsskyldiga finansiella institut som inte fullgör sina skyldigheter, men torde i övrigt inte ha några effekter för enskilda och företag. Hur stora de ekonomiska konsekvenserna kan bli är

Prop. 2018/19:9

119

Prop. 2018/19:9 beroende av i vilken utsträckning ett finansiellt institut lever upp till kraven på dokumentation. Detta är mycket svårt att förutsäga. Konse- kvenserna kan dock komma att mildras av att bestämmelser om befrielse från dokumentationsavgift också tas in.

Det bör framhållas att dessa ändringar, som redan nämnts, är relativt begränsade ändringar i ett existerande regelverk som ålägger rapporte- ringsskyldiga finansiella institut att identifiera rapporteringspliktiga och odokumenterade konton och lämna kontrolluppgifter om dessa konton till Skatteverket.

Övriga ändringar består i mindre förtydliganden och justeringar som inte syftar till att förändra någonting i sak. De bör därför inte ha några effekter för enskilda och företag.

Förslaget om ändrad uppgiftsskyldighet för vissa pensionsutbetalningar innebär att berörda pensionsutbetalare får fortsätta att rapportera ersättning i en kontrolluppgift i stället för på individnivå i tolv arbetsgivar- deklarationer. I den mån det har någon effekt för enskilda och företag, innebär det en viss lättnad.

Effekterna för enskilda och företag får anses vägas upp av behovet av att tillse att svensk lagstiftning överensstämmer med för Sverige bindande internationella överenskommelser.

Effekter för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna

Ovan har nämnts att det kan finnas behov av informationsinsatser från Skatteverket för att göra sådana vinstandelsstiftelser och pensionsstiftelser som inte längre är undantagna från rapporteringsskyldighet medvetna om innebörden av detta. Skatteverket påpekar att det även kan finnas behov av informationsinsatser till de finansiella institut som har finansiella konton som inte längre är undantagna från rapporteringsplikt samt att det är svårt att beräkna tillkommande kostnader för informationsinsatser.

Det andra förslag som kan ha effekter för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna är införandet av en dokumentationsavgift. För Skatteverkets del handlar det om att administrera dessa avgifter. Skatteverket anför att det innebär behov av ett antal ändringar i IT-system, arbetsrutiner, arbetsordning osv. och att det kommer att ta viss tid innan detta finns på plats. Skatteverket uppger att den initiala kostnaden avseende dokumentationsavgiften beräknas uppgå till 700 000 kronor och att den årliga kostnaden beräknas uppgå till 75 000 kronor. De allmänna förvaltningsdomstolarna kan komma att behöva hantera överklaganden av beslut om dokumentationsavgifter. De kan dock antas uppgå till ett begränsat antal. Regeringen bedömer att tillkommande utgifter för Skatteverket och de allmänna förvaltningsdomstolarna kan hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Övriga effekter

Förslagen torde inte ha några effekter för miljön eller för jämställdheten mellan kvinnor och män.

120

8.2	Övergångsbestämmelser för beskattning av spel Prop. 2018/19:9
	med tillstånd enligt äldre regler

De konsekvenser som den förändrade beskattningsmodellen för restaurangkasinon bedöms medföra beskrivs i propositionen En omreglerad spelmarknad (prop. 2017/18:220). Där framgår bl.a. att om den nuvarande schablonbeskattningen av spelbord ersätts av en enhetlig punktskatt på 18 procent av behållningen innebär det en i genomsnitt höjd skattekostnad för de licenshavare som tillhandahåller spel på restaurangkasinon och på fartyg i internationell trafik samt något ökade offentligfinansiella intäkter fr.o.m. 2019. Om en relativt stor andel licenshavare helt kan undgå beskattning till följd av att de redan har tillstånd som gäller även efter utgången av 2018 skulle det innebära att de konsekvenser som beskrivs i propositionen delvis inte skulle uppstå. Föreliggande förslag på regeländringar bedöms dock medföra att konsekvenserna av den förändrade beskattningen av restaurangkasinon blir så som de beskrivs i propositionen. Inte heller de här föreslagna ändringarna gällande inkomstbeskattning av spelare kan antas innebära andra konsekvenser än de som följer av lagändringarna som genomfördes i samband med omregleringen av spelmarknaden. Förslaget bedöms inte medföra ökade utgifter för det offentliga.

9Författningskommentar

9.1Förslaget till ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

27kap.

2§

Paragrafen kompletteras med anledning av att bestämmelser om doku- mentationsavgift tas in i 49 b kap. skatteförfarandelagen (2011:1244).

I paragrafens första stycke läggs en ny punkt 5 till. I punkten anges att sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i ärende om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. skatte- förfarandelagen.

Paragrafens tredje stycke kompletteras med en ny punkt 4 där det anges att sekretessen inte gäller beslut om dokumentationsavgift enligt 49 b kap. skatteförfarandelagen.

Ikraftträdandebestämmelse

Lagen träder i kraft den 1 januari 2019.

121

Prop. 2018/19:9	9.2	Förslaget till lag om ändring i skatteförfarande-
		lagen (2011:1244)

1 kap.

1 §

Den innehållsförteckning som finns i paragrafen kompletteras med ett nytt kapitel, 49 b kap. Dokumentationsavgift.

3 kap.

17 §

Paragrafen, som anger vad som avses med särskilda avgifter, kompletteras med dokumentationsavgift. Bestämmelser om dokumentationsavgift finns i det nya 49 b kap.

22 a kap.

5 §

I paragrafen anges vilka uppgifter som ska lämnas i kontrolluppgifter om alla rapporteringspliktiga konton.

I paragrafens första stycke 3 klargörs det att om kontot har avslutats under året ska uppgift enligt den punkten inte bara lämnas om dess saldo eller värde omedelbart före kontots avslutande utan också om att kontot har avslutats.

I paragrafen tas även ett nytt andra stycke in. Där förklaras vad som avses med saldo eller värde när det gäller försäkringsavtal med kontant- värde eller livränteavtal. Detta kunde, avseende försäkringsavtal, tidigare endast utläsas av författningskommentaren (prop. 2014/15:41 s. 200). Se även avsnitt 4.2.2.

6 §

I paragrafen anges vilka uppgifter som ska lämnas för rapporterings- pliktiga konton som är depåkonton. I paragrafens första stycke 1 och 2 klargörs det att de belopp som uppgifter ska lämnas om är sammanlagt ”bruttobelopp”. Där klargörs det även att de belopp som uppgifter ska lämnas om är sådana som har tillgodoräknats eller betalats ut ”till kontot eller avseende kontot” under året. Paragrafen får därigenom en utformning som närmare överensstämmer med punkt 2 a 5 i artikel 2 i FATCA-avtalet. Att uppgift ska lämnas om belopp inte bara när de tillgodoräknas eller betalas ut till kontot utan även när det sker avseende kontot, innebär att uppgift ska lämnas om avkastning på tillgångar på kontot även om avkastningen tillgodoräknas eller betalas ut till ett annat konto. Se även avsnitt 4.2.2.

7 §

I paragrafen anges vilka uppgifter som ska lämnas för rapporterings- pliktiga konton som är inlåningskonton. Det klargörs att det belopp som uppgifter ska lämnas om är det sammanlagda ”bruttobeloppet”. Paragrafen får därigenom en utformning som närmare överensstämmer med punkt 2 a 6 i artikel 2 i FATCA-avtalet. Se även avsnitt 4.2.2.

122

8 §

I paragrafen anges vilka uppgifter som ska lämnas för rapporterings- pliktiga konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton. I första stycket klargörs det att det belopp som uppgifter ska lämnas om är det sammanlagda ”bruttobeloppet”. Paragrafen får därigenom en utformning som närmare överensstämmer med punkt 2 a 7 i artikel 2 i FATCA-avtalet. Första stycket justeras också språkligt på det sättet att det anges att det belopp som uppgift ska lämnas om är det som tillgodoräknats eller betalats ut ”avseende kontot”. Tidigare angavs det belopp som har tillgodoräknats eller betalats ut ”på tillgångar på kontot”. Justeringen syftar till att den språkliga utformningen av lagtexten ska överensstämma bättre med att ett sådant konto kan vara till exempel ett försäkringsavtal. En utbetalning med anledning av ett försäkringsavtal behöver inte ha en direkt koppling till specifika tillgångar. Det görs även en språklig justering för att tydliggöra att de bruttobelopp som avses är sådana som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för, dvs. att ”gäldenär eller garant för” syftar på bruttobeloppet och inte på kontot.

Ett nytt andra stycke tas också in i paragrafen. I andra stycket klargörs att sammanlagt bruttobelopp innefattar till exempel det sammanräknade bruttobeloppet av betalningar som gjorts med anledning av försäljning eller inlösen. Detta framgick tidigare endast av författningskommentaren (prop. 2014/15:41 s. 201).

Se även avsnitt 4.2.2.

22 b kap.

5 §

I paragrafen anges vilka uppgifter som ska lämnas i kontrolluppgifter om alla rapporteringspliktiga konton. Paragrafens tidigare första stycke 5 lyfts ut och flyttas till ett nytt andra stycke. I det nya andra stycket klargörs att det i en kontrolluppgift om ett rapporteringspliktigt konto som innehas av en passiv icke-finansiell enhet även, i fråga om konton som granskats som nya konton enligt 7 kap. lagen (2015:911) om identifiering av rappor- teringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, förkortad IDKAL, ska lämnas uppgift om på vilket sätt personer med bestämmande inflytande utövar det bestämmande inflytan- det över enheten. Det klargörs även att när det gäller konton som granskats som befintliga konton enligt 6 kap. IDKAL, ska uppgift lämnas om på vilket sätt personer med bestämmande inflytande utövar det bestämmande inflytandet, om den informationen finns tillgänglig. När det gäller personer med bestämmande inflytande över en juridisk person är frågan om det bestämmande inflytandet utövas genom ägande, ställning i företaget eller på annat sätt. När det gäller personer med bestämmande inflytande över en juridisk konstruktion som är en trust är frågan om det bestämmande inflytandet utövas genom att personen är stiftare, förvaltare, beskyddare, förmånstagare eller del av förmånstagarkretsen, eller om inflytandet utövas på annat sätt. När det gäller andra juridiska konstruktioner än juridiska personer eller truster är frågan om det bestämmande inflytandet utövas på ett sätt som motsvarar de ovan nämnda alternativen avseende en trust. Vad som avses med person med bestämmande inflytande anges i 2 kap. 18 § IDKAL. Vad som avses med enhet anges i 2 kap. 21 § IDKAL. I första stycket 5 b klargörs det även att uppgift, när kontrolluppgift lämnas

Prop. 2018/19:9

123

Prop. 2018/19:9 om ett konto som innehas av en enhet, även ska lämnas om att konto- havaren är antingen en passiv icke-finansiell enhet eller en annan enhet än en passiv icke-finansiell enhet. Se även avsnitt 4.2.4.

I paragrafen tas även ett nytt tredje stycke in. Där förklaras vad som avses med saldo eller värde när det gäller försäkringsavtal med kontant- värde eller livränteavtal. Vad som avses med kontantvärde anges i 2 kap. 15 § IDKAL. Detta kunde, med avseende på försäkringsavtal, tidigare utläsas av författningskommentaren (prop. 2015/16:29 s. 213). Se även avsnitt 4.2.2 och kommentaren till de gemensamma rapporterings- normerna (Common Reporting Standard, förkortad CRS).

6 §

I paragrafen anges vilka uppgifter som ska lämnas för rapporterings- pliktiga konton som är depåkonton. I paragrafens första stycke 1 och 2 klargörs det att de belopp som uppgifter ska lämnas om är sammanlagt ”bruttobelopp”. Vad som avses med bruttobelopp behandlas i kommenta- ren till avsnitt I i CRS. Det klargörs även att de belopp som uppgifter ska lämnas om är sådana som har tillgodoräknats eller betalats ut ”till kontot eller avseende kontot” under året. Paragrafen får därigenom en utformning som närmare överensstämmer med punkt A.5 i avsnitt I i CRS och i bilaga I till rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning, förkortat DAC. Se även avsnitt 4.2.2 och kommentaren till CRS.

7 §

I paragrafen anges vilka uppgifter som ska lämnas för rapporterings- pliktiga konton som är inlåningskonton. Det klargörs att det belopp som uppgifter ska lämnas om är det sammanlagda ”bruttobeloppet”. Paragrafen får därigenom en utformning som närmare överensstämmer med punkt A.6 i avsnitt I i CRS och i bilaga I till DAC. Vad som avses med bruttobelopp behandlas i kommentaren till avsnitt I i CRS. Se även avsnitt 4.2.2 och kommentaren till CRS.

8 §

I paragrafen anges vilka uppgifter som ska lämnas för rapporterings- pliktiga konton som varken är depåkonton eller inlåningskonton. I första stycket klargörs det att det belopp som uppgifter ska lämnas om är det sammanlagda ”bruttobeloppet”. Vad som avses med bruttobelopp behand- las i kommentaren till avsnitt I i CRS. Första stycket justeras också språkligt på det sättet att det anges att det belopp som uppgift ska lämnas om är det som har tillgodoräknats eller betalats ut ”avseende kontot”. Paragrafen får därigenom en utformning som närmare överensstämmer med punkt A.7 i avsnitt I i CRS och i bilaga I till DAC. Tidigare angavs det belopp som har tillgodoräknats eller betalats ut ”på tillgångar på kontot”. Justeringen syftar till att den språkliga utformningen av lagtexten ska överensstämma bättre med att ett sådant konto kan vara till exempel ett försäkringsavtal. Det görs även en språklig justering för att tydliggöra att de bruttobelopp som avses är sådana som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för, dvs. att ”gäldenär eller garant för” syftar på bruttobeloppet och inte på kontot.

124

Ett nytt andra stycke tas också in i paragrafen. I andra stycket klargörs att sammanlagt bruttobelopp innefattar till exempel det sammanräknade bruttobeloppet av betalningar som har gjorts med anledning av försäljning eller inlösen. Detta framgick tidigare endast av författningskommentaren (prop. 2015/16:29 s. 215).

Se även avsnitt 4.2.2 och kommentaren till CRS.

9 §

Paragrafens första stycke kompletteras på så sätt att en kontrolluppgift om ett odokumenterat konto, utöver identifikationsuppgifter för kontot, även ska innehålla uppgift om kontots saldo eller värde vid utgången av året. Av 24 kap. 4 § första stycket 1 framgår att samtliga kontrolluppgifter dessutom ska innehålla nödvändiga identifikationsuppgifter för den kontrolluppgiftsskyldige och den som kontrolluppgiften lämnas för. Se även avsnitt 4.2.3.

I paragrafen tas det även in ett nytt andra stycke där det anges att om det odokumenterade kontot är ett sådant försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal som avses i 2 kap. 22 § IDKAL avses med saldo eller värde kontantvärdet eller återköpsvärdet. Se även avsnitt 4.2.2.

26kap.

19a §

Paragrafens andra stycke ändras så att undantaget från skyldigheten att lämna uppgifter på individnivå i arbetsgivardeklarationen utsträcks till att även avse ersättning från pensionsförsäkring, återköp av sådan försäkring och ersättning på grund av avtal om tjänstepension med utländska tjänstepensionsinstitut i fall där utbetalaren ska betala arbetsgivaravgift (jfr 28 kap. 2 § andra stycket inkomstskattelagen [1999:1226]).

Undantaget medför att kontrolluppgift i stället ska lämnas enligt 15 kap. Se även avsnitt 5.

44kap.

3§

Paragrafen, som innehåller ett vitesförbud, får genom tillägget i första stycket 1 sitt tillämpningsområde utsträckt till att även avse doku- mentationsavgift. Bestämmelser om dokumentationsavgift finns i det nya

49b kap. Detta torde innebära att Skatteverket inte kommer att kunna förelägga ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut vid vite att komma in med sådant underlag som avses i 39 kap. 3 § denna lag, 8 kap. 8 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, förkortad IDKL, eller 8 kap. 9 § IDKAL, om det finns anledning att anta att institutet inte har fullgjort sina skyldigheter att inhämta och bevara detta underlag.

Se även avsnitt 4.2.8.

49 b kap.

I kapitlet, som är nytt, finns bestämmelser om dokumentationsavgift. Kapitlet har placerats i avdelning XII Särskilda avgifter, efter bestäm- melserna om återkallelseavgift (49 a kap.).

Prop. 2018/19:9

125

Prop. 2018/19:9	1 §
	Enligt paragrafen ska dokumentationsavgift tas ut av ett rapporterings-
	skyldigt finansiellt	institut	som	ska lämna	kontrolluppgifter enligt
	22 a eller 22 b kap. och inte har samlat in och bevarat handlingar, uppgif-
	ter och annan dokumentation avseende ett finansiellt konto på det sätt som
	anges i 4–7 kap. och 8 kap. 8 § IDKL, 4–7 kap. och 8 kap. 9 § IDKAL,
	eller 39 kap. 3 §, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och
	22 b kap. denna lag. I 22 a kap. finns bestämmelser om kontrolluppgift om
	rapporteringspliktiga	konton	med	anledning	av FATCA-avtalet. I

22 b kap. finns bestämmelser om kontrolluppgift om rapporteringspliktiga och odokumenterade konton med anledning av automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. I 9 kap. 1 § första stycket skatteför- farandeförordningen (2011:1261) preciseras det att sådant underlag som avses i 39 kap. 3 § ska bevaras under sju år efter utgången av det kalenderår som underlaget avser. Vad som avses med rapporterings- skyldigt finansiellt institut anges i 2 kap. 19 § IDKL respektive 2 kap. 21 § IDKAL. Dokumentationsavgift kan påföras inte bara om en kontrollupp- gift enligt 22 a kap. eller 22 b kap. har lämnats, utan även om en kontroll- uppgift skulle ha lämnats men så inte skett eller om dokumentation som visar att ett finansiellt konto inte är rapporteringspliktigt inte samlas in och bevaras.

Se även avsnitt 4.2.8.

2 §

Iförsta stycket anges att dokumentationsavgiften är 7 500 kronor för varje finansiellt konto som inte har dokumenterats i enlighet med bestämmel- serna som anges i 1 § 1–3. I andra stycket anges att om ett rapporterings- skyldigt finansiellt institut, för samma finansiella konto, är skyldigt att lämna kontrolluppgift enligt både 22 a och 22 b kap. eller att inhämta uppgifter och dokumentation enligt både IDKL och IDKAL, ska bara en dokumentationsavgift tas ut.

Bestämmelserna i 51 kap. om befrielse från särskilda avgifter är tillämp- liga på dokumentationsavgift.

	51 kap.
	2 §
	Av paragrafen, som är ny, framgår att det vid bedömning av om ett beslut
	ska fattas om hel eller delvis befrielse från dokumentationsavgift som
	avses i 49 b kap. även ska beaktas om bristen på dokumentation helt eller
	delvis även lett till ett ingripande på grund av att bestämmelserna i 5 kap.
	3 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av
	terrorism, förkortad penningtvättslagen, inte har följts. I IDKL respektive
	IDKAL hänvisas rapporteringsskyldiga finansiella institut i flera fall till
	dokumentation som inhämtats med stöd av penningtvättslagen. I de fall då
	instituten grundar sina bedömningar enligt IDKL och IDKAL på uppgifter
	i dokumentation som inhämtats enligt penningtvättslagen är den
	dokumentationen underlag för tillämpning av båda dessa regelverk.
	Bestämmelser om bevarande av handlingar och uppgifter finns i 5 kap. 3–
	4 §§ penningtvättslagen. Om ett ingripande har gjorts helt eller delvis till
	följd av brister i dokumentationen och samma brister helt eller delvis utgör
126	grund för dokumentationsavgift kan detta medföra att det är oskäligt att ta

ut även dokumentationsavgift med fullt belopp. Bestämmelser om ingripande på grund av att bestämmelserna om dokumentation i penning- tvättslagen inte har följts finns bl.a. i 7 kap. 10 § penningtvättslagen och i 15 kap. lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

Eftersom dokumentationsavgiften är en särskild avgift kan det även bli aktuellt att tillämpa bestämmelserna i 1 §.

Se även avsnitt 4.2.8.

52kap.

1§

Paragrafen, som utgör kapitlets innehållsförteckning, kompletteras med den nya 8 c § som avser beslut om dokumentationsavgift.

8 c §

I paragrafen, som är ny, anges att ett beslut om dokumentationsavgift ska meddelas senast sex år efter det kalenderår då den kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. som dokumentationen avser ska lämnas eller skulle ha lämnats om det finansiella kontot hade varit rapporteringspliktigt. Bestämmelser om dokumentationsavgift finns i 49 b kap. Den doku- mentation som åsyftas är den som anges i 49 b kap. 1 §.

Se även avsnitt 4.2.8.

62kap.

8§

Genom ett tillägg i paragrafens andra stycke 2 anges att en dokumenta- tionsavgift ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslutet fattades. Vilka förfallodagarna är framgår av 9 §.

Se även avsnitt 4.2.8.

63kap.

1 §

Den innehållsförteckning som finns i paragrafen kompletteras med anledning av att 7 § görs tillämpliga även på dokumentationsavgift.

7 §

Ändringen i paragrafens första stycke innebär att bestämmelserna om anstånd i samband med begäran om omprövning eller överklagande även gäller dokumentationsavgift. Någon ändring görs dock inte i första stycket 2, eftersom det inte kan finnas något beslut i en annan fråga som har föranlett dokumentationsavgiften.

Se även avsnitt 4.2.8.

8 §

Paragrafen reglerar Skatteverkets rätt att kräva säkerhet som villkor för att bevilja anstånd med betalning av skatt eller avgift. I andra stycket finns undantag från sådant villkor. Undantaget kompletteras så att det även avser dokumentationsavgift.

Se även avsnitt 4.2.8.

Prop. 2018/19:9

127

Prop. 2018/19:9	66 kap.
	5 §
	Paragrafens första stycke, som anger i vilka fall en särskilt kvalificerad
	beslutsfattare ska ompröva ärenden, kompletteras så att det även omfattar
	beslut om dokumentationsavgift.
	Se även avsnitt 4.2.8.
	7 §
	I paragrafen anges när en begäran om omprövning ska ha kommit in till
	Skatteverket. Enligt andra stycket ska en begäran om omprövning ha
	kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som
	beslutet gäller fick del av beslutet. Andra stycket kompletteras med en ny
	punkt 9. En begäran om omprövning ska ha kommit in inom två månader
	om beslutet avser dokumentationsavgift. Som en följd av ändringen har
	efterföljande punkter i samma stycke omnumrerats.
	Se även avsnitt 4.2.8.
	67 kap.
	12 §
	I paragrafen anges när ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket.
	Enligt andra stycket ska ett överklagande ha kommit in till Skatteverket
	inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av
	beslutet. Andra stycket kompletteras med en ny punkt 8. Ett överklagande
	ska ha kommit in inom två månader om beslutet avser dokumentations-
	avgift. Som en följd av ändringen har efterföljande punkter i samma stycke
	omnumrerats.
	Se även avsnitt 4.2.8.
	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
	Av första punkten framgår att lagen träder i kraft den 1 januari 2019.
	I andra punkten anges att bestämmelserna i 22 a kap. 5–8 §§ och
	22 b kap. 5–9 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången på uppgifter
	som avser kalenderåret 2019.
	I tredje punkten anges att bestämmelserna i 26 kap. 19 a § i den nya
	lydelsen tillämpas första gången på arbetsgivardeklarationer som avser
	redovisningsperioder efter ikraftträdandet.
	I fjärde punkten anges att bestämmelserna i det nya 49 b kap. tillämpas
	första gången på uppgifter, handlingar och annan dokumentation som
	samlas in eller ska samlas in efter den 31 december 2018 och på uppgifter,
	handlingar och annan dokumentation som finns tillgänglig den 1 januari
	2019 och ska bevaras. Det rör sig här om bestämmelser om den doku-
	mentationsavgift som införs. Hur lång tid dokumentationen ska bevaras
	efter den 1 januari 2019 beror på, dels vilket kalenderår den avser, dels när
	det finansiella kontot avslutas (se 8 kap. 8 § IDKL, 8 kap. 9 § IDKAL och
	9 kap. 1 § första stycket SFF).

128

9.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

2kap.

1 §

I paragrafens andra stycke anges i vilka paragrafer bestämmelser om betydelsen av begrepp, termer och uttryck samt förklaringar finns. Ändringen i andra stycket föranleds av att definitionen av begreppet ”andel i eget kapital” lyfts ut ur 21 § och flyttas till en ny paragraf, 4 a §.

4 a §

I paragrafen, som är ny, definieras begreppet ”andel i eget kapital”. Definitionen flyttas från 21 § med anledning av att definitionen komplette- ras med nya bestämmelser. De nya bestämmelserna finns i andra stycket och anger att när det är fråga om en trust som är ett finansiellt institut ska en andel i eget kapital anses innehas av varje person som betraktas som stiftare eller förmånstagare till hela eller en del av trusten eller en annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten. Det anges vidare att en person ska betraktas som förmånstagare till en trust om personen har rätt att direkt eller indirekt, såsom genom ombud, få en fixerad eller diskretionär utdelning från trusten. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Se även avsnitt 4.2.1.

9 §

I paragrafen anges vad som avses med ett finansiellt institut som är en investeringsenhet. Paragrafen kompletteras med ett nytt andra stycke där det klargörs att paragrafen ska tolkas i överensstämmelse med definitionen av begreppet ”finansiellt institut” i de i februari 2012 antagna rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (Financial Action Task Force, FATF) som avses i artikel 1.1 j andra stycket i FATCA-avtalet. Andra styckets utformning föranleds delvis av en synpunkt från Lagrådet.

Se även avsnitt 4.2.1.

15 §

I paragrafen definieras begreppet kontantvärde. Första stycket 1 och 2 korrigeras på så sätt att ”försäkringstagare” ersätts med ”kontohavare”. Första stycket 1 korrigeras även på det sättet att ”försäkringsavtal” byts ut mot ”avtal” och att det klargörs att begreppet kontantvärde också innefattar belopp som en kontohavare har rätt att få vid annat upphörande av avtalet än vid uppsägning eller återköp. Ändringen syftar till att bestämmelsen närmare ska återspegla det som anges i punkt 1 z i artikel 1 i FATCA- avtalet där det engelska ordet ”termination” används. Ordet ”upphörande” träffar även andra fall än då avtalet upphör på grund av återköp eller uppsägning, t.ex. när avtalet upphör på grund av att avtalstiden löper ut. I FATCA-avtalet används begreppet ”policy holder” där begreppet ”försäkringstagare” används i den svenska lagstiftningen. FATCA- avtalets begrepp torde kunna omfatta även andra än innehavare av

Prop. 2018/19:9

129

Prop. 2018/19:9 försäkringsavtal med kontantvärde som det begreppet är definierat, t.ex. innehavare av livränteavtal. Ordet försäkringstagare ändras därför till ”kontohavare”. Begreppet kontantvärde har i första hand betydelse när det gäller försäkringsavtal med kontantvärde. Begreppet används emellertid även när det gäller att avgöra vad som ska anses vara saldo eller värde enligt exempelvis 22 a kap. 5 § skatteförfarandelagen (2011:1244), förkortad SFL, i fråga om försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal.

Iandra stycket 2 ersätts ”livförsäkringsavtal” med ”dödsfallsförsäk- ring”. Därigenom blir språkbruket konsekvent i lagstiftningen, där ”döds- fallsförsäkring” används i andra sammanhang när det ord som används i FATCA-avtalet eller CRS är ”life insurance contract”, jfr t.ex. 2 kap. 15 §

IDKAL.

Se även avsnitt 4.2.1 och 4.2.2.

16 §

Paragrafen ändras på så sätt att den sista meningen i tredje stycket tas bort. Det innebär att finansiella konton som förvaltas av en advokat till förmån för en klient inte längre är undantagna från regeln som anger att när en person som inte är ett finansiellt institut förvaltar ett finansiellt konto i egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare eller förmedlare till förmån för en annan person eller för en annan persons räkning, ska den andra personen anses vara kontohavare. Klienterna kommer således att anses vara kontohavare för sådana finansiella konton om förutsättningarna för det är uppfyllda i övrigt. I samma stycke tas det vidare in en bestämmelse om att ombudet, förmyndaren, förvaltaren, den behöriga undertecknaren, investeringsrådgivaren eller förmedlaren på begäran ska lämna uppgift till det rapporteringsskyldiga finansiella institut där kontot finns om kontohavarens identitet. Se vidare avsnitt 4.2.6.

18 §

Paragrafen ändras med anledning av en synpunkt från Lagrådet. Genom ändringen klargörs att de rekommendationer som åsyftas i paragrafens fjärde mening är de rekommendationer från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (Financial Action Task Force, FATF) som anges i 9 § andra stycket. Se även avsnitt 4.2.1.

21 §

Paragrafen ändras på så sätt att definitionen av begreppet ”andel i eget kapital” lyfts ut. Eftersom definitionen kompletteras med ytterligare bestämmelser flyttas den till en egen paragraf, 4 a §.

	3 kap.
	3 §
	I paragrafen tas ett nytt andra stycke in. Därigenom begränsas undantaget
	från rapporteringsplikt för konton som innehas av dödsbon i första
	stycket 3 till att gälla endast till och med det fjärde kalenderåret efter det
	kalenderår då dödsfallet inträffade. Detta innebär att kontot därefter måste
	granskas enligt bestämmelserna i 4–8 kap. och om det identifieras som ett
	rapporteringspliktigt konto ska kontrolluppgift lämnas enligt 22 a kap.
130	SFL. I stycket anges det emellertid även att intyganden som ska inhämtas

enligt 7 kap. avseende sådana konton, i stället för vad som anges där, ska inhämtas senast den 31 december det femte kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade. När det gäller konton som innehas av dödsbon gäller detta således i stället för att sådana intyganden ska inhämtas innan kontot öppnas. Ändringen syftar till att förhindra kringgående av det automatiska informationsutbytet med anledning av FATCA-avtalet. Se vidare avsnitt 4.2.7.

4kap.

6 §

Paragrafen ändras på så sätt att det klargörs i lagtexten att det rappor- teringsskyldiga finansiella institutet måste ha processer och rutiner så att en sådan tjänsteman som avses i paragrafen kan upptäcka om och när omständigheterna ändras på ett sådant sätt att kontot blir rapporterings- pliktigt och att det beaktas vid tillämpningen av 3–5 §§. Det förklaras även att ett exempel på en sådan ändrad omständighet är om tjänstemannen underrättas om att kontohavaren har en ny postadress i USA. I ett sådant fall måste institutet, med hänsyn till den ändrade omständigheten, inhämta lämplig dokumentation enligt 5 § för att kunna avgöra om kontot är rapporteringspliktigt enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Se även avsnitt 4.2.1.

5kap.

1 §

Paragrafens första stycke ändras på så sätt att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska inhämta ett intygande från kontohavaren innan ett konto öppnas i stället för att det ska inhämtas i samband med att kontot öppnas. Se även avsnitt 4.2.5. I första stycket görs även en språklig korrigering genom att ”enheten” byts ut mot ”institutet”. Därigenom tydliggörs att man syftar på det rapporteringsskyldiga finansiella institutet.

Andra stycket ändras på så sätt att ett intygande som innehåller den fysiska personens amerikanska skatteregistreringsnummer också ska ha inhämtats innan ett konto öppnas. Se även avsnitt 4.2.5.

6kap.

2 §

I paragrafen tas ett nytt andra stycke in. Det klargörs därigenom att det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person om det finns uppgift om att kontohavaren bildats i USA eller i enlighet med amerikansk lagstiftning, uppgift om att kontohavaren har en amerikansk adress eller annan uppgift som talar för att kontohavaren är en amerikansk person. Detta angavs tidigare endast i författningskommentaren (prop. 2014/15:41 s. 180).

Se även avsnitt 4.2.1.

7kap.

1 §

Paragrafens första stycke ändras på så sätt att den sista meningen i stycket stryks. Där angavs att ett nytt konto också är rapporteringspliktigt om ett sådant intygande som krävs enligt 3 eller 4 § inte kommer in. Ändringen är en följd av de övriga ändringar som görs i detta kapitel som innebär att

Prop. 2018/19:9

131

Prop. 2018/19:9

132

ett intygande måste inhämtas innan ett konto öppnas. Eftersom ett konto inte kan öppnas utan att ett intygande inhämtats kan ett konto inte heller bli rapporteringspliktigt om ett intygande inte kommer in.

Paragrafens andra stycke 2 ändras på så sätt att ett intygande ska inhämtas innan ett konto öppnas i stället för i samband med att ett konto öppnas.

Se även avsnitt 4.2.5.

3 §

Paragrafens andra stycke ändras på så sätt att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska inhämta ett intygande från kontohavaren innan ett konto öppnas i stället för att det ska inhämtas i samband med att kontot öppnas. Se även avsnitt 4.2.5.

4 §

Andra stycket ändras på så sätt ett intygande som innehåller kontohava- rens amerikanska skatteregistreringsnummer också ska ha inhämtats innan ett konto öppnas. Se även avsnitt 4.2.5.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2019.

Iandra punkten anges att bestämmelserna i 3 kap. 3 §, 5 kap. 1 § och 7 kap. 1, 3 och 4 §§ i den nya lydelsen tillämpas i fråga om konton som öppnas efter den 31 december 2018.

Itredje punkten anges att bestämmelserna i 2 kap. 15 och 16 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019. Kontrolluppgifter enligt 22 a kap. SFL som avser kalenderåret 2019 ska lämnas senast den 15 maj 2020.

9.4Förslaget till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

2kap.

1 §

4 a §

I paragrafen, som är ny, anges vad som avses med ”andel i eget kapital”. Definitionen flyttas från 22 § med anledning av att den kompletteras med nya bestämmelser. De nya bestämmelserna finns i andra stycket och anger

att när det är fråga om en trust som är ett finansiellt institut ska en andel i eget kapital anses innehas av varje person som betraktas som stiftare eller förmånstagare till hela eller en del av trusten eller en annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten. Det anges vidare att en person ska betraktas som förmånstagare till en trust om personen har rätt att direkt eller indirekt, såsom genom ombud, få en fixerad eller diskretionär utdelning från trusten. Med att en utdelning är fixerad avses att det på förhand är bestämt att en utdelning ska göras till en viss person utan någon särskild bedömning av om vissa villkor för utdelningen är uppfyllda. En sådan utdelning kan till exempel göras om det är förutbestämt att ett visst belopp ska betalas ut till en viss person på ett visst datum. Med att en utdelning är diskretionär avses att den är beroende av att en bedömning görs av om vissa förutsättningar för utdelningen är uppfyllda. Det kan till exempel gälla fall då en utdelning ska göras från en trust som har till syfte att finansiera utbildning, eller en viss typ av utbildning, för en viss krets av personer. Paragrafen har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet.

Se även avsnitt 4.2.1 och kommentaren till CRS.

9 §

I paragrafen anges vad som avses med ett finansiellt institut som är en investeringsenhet. Paragrafen ändras på så sätt att ett nytt andra stycke tas in där det klargörs att en enhet i sin näringsverksamhet anses huvud- sakligen bedriva en eller flera verksamheter, eller dess bruttointäkter huvudsakligen anses komma från en eller flera verksamheter, om enhetens samlade intäkter som härrör från dessa verksamheter motsvarar eller överstiger 50 procent av enhetens sammanlagda intäkter under den period som är kortast av den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räkenskapsår som föregår tidpunkten då bedömningen görs eller den period som enheten har existerat. Andra stycket har delvis utformats efter en synpunkt från Lagrådet.

Vidare tas ett nytt tredje stycke in där det klargörs att paragrafen ska tolkas i överensstämmelse med definitionen av begreppet ”finansiellt institut” i de i februari 2012 antagna rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (Financial Action Task Force, FATF) som avses i det tredje stycket i punkt A.6 i avsnitt VIII i bilaga I till rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Detta framgick tidigare endast i författningskommentaren (prop. 2015/16:29 s. 170). Utformningen av tredje stycket föranleds delvis av en synpunkt från Lagrådet.

Se även avsnitt 4.2.1 och kommentaren till CRS.

15 §

I paragrafen definieras begreppet kontantvärde. Första stycket 1 och 2 korrigeras på så sätt att ordet ”försäkringstagare” ersätts med ordet ”kontohavare”. Första stycket 1 korrigeras även på det sättet att ordet ”försäkringsavtal” byts ut mot ordet ”avtal” och att det klargörs att begreppet kontantvärde också innefattar belopp som en kontohavare har rätt att få vid annat upphörande av avtalet än vid uppsägning eller återköp. Ändringen syftar till att bestämmelsen närmare ska återspegla det som anges i punkt C.8 i avsnitt VIII i CRS och i bilaga I till DAC där det

Prop. 2018/19:9

133

Prop. 2018/19:9	engelska ordet ”termination” används. Ordet ”upphörande” träffar även
	andra fall än då avtalet upphör på grund av återköp eller uppsägning, t.ex.
	när avtalet upphör på grund av att avtalstiden löper ut. I CRS används
	begreppet ”policy holder” där begreppet ”försäkringstagare” används i den
	svenska lagstiftningen. CRS:s begrepp torde kunna omfatta även andra än
	innehavare av försäkringsavtal med kontantvärde som det begreppet är
	definierat, t.ex. innehavare av livränteavtal. Ordet försäkringstagare
	ändras därför till ”kontohavare”. Begreppet kontantvärde har dock i första
	hand betydelse när det gäller försäkringsavtal med kontantvärde.
	Begreppet används emellertid även när det gäller att avgöra vad som ska
	anses vara saldo eller värde enligt exempelvis 22 b kap. 5 § SFL i fråga
	om försäkringsavtal med kontantvärde eller livränteavtal.
	Se även avsnitt 4.2.1 och 4.2.2 och kommentaren till CRS.
	16 §
	Paragrafen ändras på så sätt att den sista meningen i tredje stycket tas bort.
	Det innebär att finansiella konton som förvaltas av en advokat till förmån
	för en klient inte längre är undantagna från regeln som anger att när en
	person som inte är ett finansiellt institut förvaltar ett finansiellt konto i
	egenskap av ombud, förmyndare, förvaltare eller förmedlare till förmån
	för en annan person eller för en annan persons räkning, ska den andra
	personen anses vara kontohavare. Klienterna kommer således att anses
	vara kontohavare för sådana finansiella konton om förutsättningarna för
	det är uppfyllda i övrigt. I samma stycke tas det vidare in en bestämmelse
	om att ombudet, förmyndaren, förvaltaren, den behöriga undertecknaren,
	investeringsrådgivaren eller förmedlaren på begäran ska lämna uppgift till
	det rapporteringsskyldiga finansiella institut där kontot finns om
	kontohavarens identitet. Se vidare avsnitt 4.2.6 och kommentaren till CRS.
	18 §
	I paragrafen klargörs att de rekommendationer som åsyftas i paragrafens
	fjärde mening är de rekommendationer från arbetsgruppen för finansiella
	åtgärder (Financial Action Task Force, FATF) som anges i 9 § tredje
	stycket. Ändringens föranleds huvudsakligen av en synpunkt från
	Lagrådet. Se även avsnitt 4.2.1.
	22 §
	Paragrafen ändras på så sätt att ”andel i eget kapital” lyfts ut. Eftersom
	definitionen kompletteras med ytterligare bestämmelser flyttas den till en
	egen paragraf, 4 a §.
	3 kap.
	1 §
	Paragrafens första stycke ändras på så sätt att vinstandelsstiftelser (punkt
	7) tas bort från listan över enheter som är undantagna från rapporterings-
	skyldighet. Första stycket 5 ändras på så sätt att undantaget för pensions-
	stiftelser begränsas till fall då arbetsgivaren vars ansvar för pensions-
	utfästelse stiftelsen tryggar är obegränsat skattskyldig i Sverige och varken
	är en investeringsenhet eller en passiv icke-finansiell enhet. Det innebär
	att vinstandelsstiftelser, och pensionsstiftelser som inte motsvarar nämnda
134	krav, blir att betrakta som rapporteringsskyldiga finansiella institut.

Därmed blir identifieringskraven och uppgiftsskyldigheterna i IDKAL och 22 b kap. SFL tillämpliga på sådana stiftelser. Vad som avses med investeringsenhet framgår av 2 kap. 9 § och vad som avses med passiv icke-finansiell enhet framgår av 2 kap. 18 a §.

Se även avsnitt 4.2.7.

2 §

Paragrafen ändras på så sätt att undantagen för pensionsförsäkring som uppfyller kraven i inkomstskattelagen (1999:1229), förkortad IL, och som tecknas och förvaltas i Sverige (punkt 1) begränsas till att gälla fall då premier betalas av en arbetsgivare till förmån för en anställd som utför tjänster i Sverige. Undantaget får därmed en utformning som överens- stämmer med 3 kap. 3 § 1 IDKL. Undantaget för pensionssparkonto som uppfyller kraven i IL [punkt 2] tas bort. Se vidare avsnitt 4.2.7.

I paragrafen tas även ett nytt andra stycke in. Därigenom begränsas undantaget från rapporteringsplikt för konton som innehas av dödsbon i första stycket 3 till att gälla endast till och med det fjärde kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade. Detta innebär att kontot därefter måste granskas enligt bestämmelserna i 4–8 kap. och om det identifieras som ett rapporteringspliktigt konto ska kontrolluppgift lämnas enligt 22 b kap. SFL. I stycket anges det emellertid även att intyganden som ska inhämtas enligt 7 kap. avseende sådana konton, i stället för vad som anges där, ska inhämtas senast den 31 december det femte kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade. När det gäller konton som innehas av dödsbon gäller detta således i stället för att sådana intyganden ska inhämtas innan kontot öppnas. Ändringen syftar till att förhindra kringgående av det automatiska informationsutbytet enligt CRS och DAC. Se vidare avsnitt 4.2.7.

5 §

Ipunkt 3 b och punkt 3 c görs följdändringar med anledning av att ett nytt andra stycke läggs till i 2 §. Hänvisningarna till 2 § 1 ändras därför till 2 § första stycket 1.

11 §

I paragrafen anges att ett annat konto än ett ”livförsäkringsavtal” under vissa förutsättningar är ett vilande konto. Paragrafen togs in med anledning av det som anges om vilande konton i punkt 9 i kommentaren till avsnitt

IIIi CRS. Där anges att ett annat konto än ett ”livränteavtal” är ett vilande konto under vissa förutsättningar. Av misstag användes ordet ”livförsäk- ringsavtal” i stället i den svenska lagtexten. Detta misstag rättas nu till genom att ”livförsäkringsavtal” ersätts med ”livränteavtal”.

Paragrafen kompletteras också med en ny punkt 4 som innehåller ett ytterligare särskilt krav för att ett försäkringsavtal med kontantvärde ska anses vara ett vilande konto. Sådana konton ska anses vara vilande konton endast om, utöver det som anges i punkterna 1–3, det rapporterings- skyldiga finansiella institutet inte har kommunicerat med kontohavaren angående kontot eller något annat av kontohavarens konton hos det institutet under de senaste sex åren. Se även avsnitt 4.2.7 och kommentaren till CRS.

Prop. 2018/19:9

135

Prop. 2018/19:9	4 kap.
	9 §
	Paragrafen ändras på så sätt att det klargörs att det rapporteringsskyldiga
	finansiella institutet måste ha processer och rutiner så att en sådan
	tjänsteman som avses i paragrafen kan upptäcka om och när omständig-
	heterna ändras på ett sådant sätt att kontot blir rapporteringspliktigt samt
	att det beaktas vid tillämpningen av 5–8 §§. Det förklaras även att ett
	exempel på en sådan ändrad omständighet är om tjänstemannen under-
	rättas om att kontohavaren har en ny postadress i en annan stat eller
	jurisdiktion. I ett sådant fall måste institutet, med hänsyn till den ändrade
	omständigheten, inhämta lämplig dokumentation enligt 7 § för att kunna
	avgöra om kontot är rapporteringspliktigt enligt bestämmelserna i detta
	kapitel (jfr punkt C.9 i avsnitt III till CRS).
	Se även avsnitt 4.2.1 och kommentaren till CRS.

5 kap.

1 §

Andra stycket ändras på så sätt ett intygande som innehåller den fysiska personens skatteregistreringsnummer i den andra staten eller juris- diktionen och födelsedatum också ska ha inhämtats innan ett konto öppnas.

Se även avsnitt 4.2.5 och kommentaren till CRS.

6 kap.

2 §

I paragrafen tas ett nytt andra stycke in. Det klargörs därigenom att det finns skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller juris- diktion om det finns uppgift om att kontohavaren bildats i en annan stat eller jurisdiktion eller i enlighet med lagstiftningen i en annan stat eller jurisdiktion, uppgift om att kontohavaren har en adress i en annan stat eller jurisdiktion eller annan uppgift som talar för att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion. Detta angavs tidigare endast i författ- ningskommentaren (prop. 2015/16:29 s. 191).

Se även avsnitt 4.2.1 och kommentaren till CRS.

7 kap.

1 §

Paragrafen ändras på så sätt att punkt 3 stryks. Där anges att ett nytt konto också är rapporteringspliktigt om ett sådant intygande som krävs enligt 3 eller 4 § inte kommer in. Ändringen är en följd av de övriga ändringar som görs i detta kapitel som innebär att ett intygande måste inhämtas innan ett konto öppnas. Eftersom ett konto inte kan öppnas utan att ett intygande inhämtats kan ett konto inte heller bli rapporteringspliktigt om ett intygande inte kommer in. Se även avsnitt 4.2.5 och kommentaren till CRS.

136

2 §

3 §

Paragrafens första stycke ändras på så sätt att det klargörs att ett rapporte- ringsskyldigt finansiellt institut ska inhämta ett intygande från konto- havaren innan ett konto öppnas. Som framgår av efterföljande bestäm- melser i paragrafen finns det emellertid fall då ett intygande inte måste inhämtas. Se även avsnitt 4.2.5 och kommentaren till CRS.

4 §

Paragrafens andra stycke ändras på så sätt att ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut ska inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande innan ett konto öppnas i stället för att det ska inhämtas i samband med att kontot öppnas. Se även avsnitt 4.2.5 och kommentaren till CRS.

Tredje stycket ändras på så sätt ett intygande som innehåller dennes eller deras skatteregistreringsnummer också ska ha inhämtats från konto- havaren eller personerna med bestämmande inflytande innan ett konto öppnas. Se även avsnitt 4.2.5.

8kap.

3 §

Paragrafen ändras på så sätt att det klargörs att bestämmelserna om beräkning av saldo eller värde gäller även vid tillämpning av 3 kap. och inte bara 4–8 kap.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

I första punkten anges att lagen träder i kraft den 1 januari 2019.

Iandra punkten anges att bestämmelserna i 5 kap. 1 § och 7 kap. 1–4 §§ i den nya lydelsen och bestämmelsen i det nya 3 kap. 2 § andra stycket tillämpas i fråga om konton som öppnas efter den 31 december 2018.

Itredje punkten anges att bestämmelserna i 3 kap. 2 § första stycket och 3 kap. 5 § i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019. Vidare anges att granskningen enligt 4– 8 kap. av pensionsförsäkringar som inte längre är undantagna från rapporteringsplikt och pensionssparkonton ska ha genomförts senast den 30 april 2020 och att om kontot öppnats efter den 31 december 2015 gäller vid granskningen att sådana intyganden som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska inhämta enligt bestämmelserna i 5 kap., i stället för att inhämtas när kontot öppnas, ska inhämtas senast den 30 april 2020. Ändringen i 3 kap. 2 § första stycket innebär att undantagen från rapporteringsplikt för pensionsförsäkringar begränsas och att undantaget från rapporteringsplikt för pensionssparkonton tas bort. Ändringen i 3 kap. 5 § är en följdändring med anledning av detta. Ändringarna innebär att konton som inte längre är undantagna ska granskas enligt bestämmelserna

Prop. 2018/19:9

137

Prop. 2018/19:9 i 4–8 kap. för att identifiera om de är rapporteringspliktiga konton. Om ett konto är rapporteringspliktigt ska kontrolluppgift enligt 22 b kap. SFL lämnas om kontot för 2019 och framåt. Sådana kontrolluppgifter för kalenderåret 2019 ska ha kommit in till Skatteverket senast den 15 maj 2020. Granskningen ska därför ha genomförts senast den 30 april 2020. Konton som öppnats efter den 31 december 2015 är nya konton enligt 2 kap. 22 §. Det innebär att intyganden måste inhämtas från kontohavaren. I stället för att sådana intyganden ska inhämtas när ett konto öppnas anges det i tredje punkten att intygande ska inhämtas senast den 30 april 2020.

Ifjärde punkten anges att bestämmelserna i 3 kap. 1 § i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019. Vidare anges att för vinstandelsstiftelser och pensionsstiftelser som är rapporteringsskyldiga finansiella institut gäller, i stället för det som anges i 2 kap. 22 §, att nya konton är konton som öppnas efter den 31 december 2018 och att befintliga konton är konton som öppnats före den 1 januari 2019. Ändringarna i 3 kap. 1 § innebär att undantaget från rapporterings- skyldighet för vinstandelsstiftelser tas bort och att undantaget för pensionsstiftelser begränsas. Det innebär att sådana stiftelser blir rapporteringsskyldiga finansiella institut om förutsättningarna för detta är uppfyllda i övrigt. De ska då tillämpa denna lag och lämna kontrollupp- gifter enligt 22 b kap. SFL om eventuellt identifierade rapporterings- pliktiga konton. Kontrolluppgifter ska lämnas första gången för kalenderåret 2019. Sådana kontrolluppgifter ska ha kommit in till Skatteverket senast den 15 maj 2020. Granskningen enligt 4, 6 och 8 kap. för att identifiera rapporteringspliktiga konton som är befintliga konton ska därför ha genomförts senast den 31 december 2019, så att kontroll- uppgifter sedan kan lämnas i tid.

Ifemte punkten anges att ett finansiellt institut som enligt 3 kap. 1 § i den nya lydelsen blir rapporteringsskyldigt, senast den 30 april 2019 ska göra en anmälan till Skatteverket enligt 8 kap. 2 § om att det uppfyller kriterierna för att vara ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut enligt 2 kap. 21 §. Det innebär att instituten i detta fall får längre tid på sig att göra anmälan än de två månader som annars gäller enligt 8 kap. 2 §.

Isjätte punkten anges att bestämmelserna i 2 kap. 15 och 16 §§ och 3 kap. 11 § i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019. Kontrolluppgifter enligt 22 b kap. SFL som avser kalenderåret 2019 ska lämnas senast den 15 maj 2020.

9.5Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:625) om ändring i lagen (2017:1226) om ändring i lagen (2017:387) om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

23kap.

2§

I SFS 2018:625 gjordes en ändring som syftade till att lägga till en hänvisning till 22 kap. 27 § skatteförfarandelagen (2011:244). Genom ett korrekturfel ändrades dock även hänvisningen till 16 kap. 3 § 2 i

138

paragrafen till en hänvisning till 16 kap. 3 § 4. Ändringen innebär att den Prop. 2018/19:9 felaktiga hänvisningen rättas.

9.6Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1139) om skatt på spel

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna Ändringarna föranleds av förslaget i avsnitt 7.2.

I en ny fjärde punkt regleras dels att den som har tillstånd enligt 25, 27, 32 eller 34 § lotterilagen (1994:1000) ska jämställas med licenshavare, dels att spel som anordnas med tillstånd enligt 25, 27, 32 eller 34 § lotterilagen ska jämställas med licenspliktigt spel. De spel som får anordnas med tillstånd enligt 25, 27, 32 och 34 § lotterilagen är spel på varuspelsautomater, landbaserade värdeautomater, roulettspel, kortspel och tärningsspel, dvs. spel som typiskt sett är licenspliktiga enligt 5 eller 9 kap. spellagen. Ändringen innebär att spelskatt ska betalas för dessa spel även om det enskilda spelet inte förutsätter licens med anledning av ett tillstånd som meddelats enligt lotterilagen innan den 1 januari 2019.

Under en övergångsperiod kommer således den som har tillstånd enligt 25, 27, 32 eller 34 § lotterilagen att, i likhet med licenshavare enligt spellagen, vara skattskyldiga dels för licenspliktigt spel, dels för spel med tillstånd enligt 25, 27, 32 eller 34 § lotterilagen. På samma sätt som gäller för skattskyldiga licenshavare ska skatt betalas för licenspliktiga spel även om tillståndshavaren tillhandahåller ett licenspliktigt spel som inte omfattas av ett tillstånd eller på annat sätt går utöver vad som gäller enligt dennes tillstånd.

9.7Förslaget till lag om ändring i lagen (2018:1143) om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

8kap.

3 §

Ändringen är endast redaktionell och innebär ingen materiell förändring.

Övergångsbestämmelser till SFS 2018:1143 Ändringen föranleds av förslaget i avsnitt 7.2.

En ny tredje punkt införs. Av denna framgår att vid tillämpningen av

8 kap. 3 § ska med spel som inte kräver licens jämställas spel med tillstånd enligt lotterilagen (1994:1000). Ändringen innebär att vinster från lotteri som tillhandahålls i Sverige av någon med tillstånd enligt lotterilagen är skattefria för spelaren även efter den 1 januari 2019 på samma sätt som vinster från spel som tillhandahålls i Sverige eller i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och inte kräver licens enligt spellagen eller licens i Sverige.

139

Prop. 2018/19:9	9.8	Förslaget till lag om ändring i lagen
		(2018:1206) om ändring i inkomstskattelagen
		(1999:1229)

24kap.

10§

Ändringen är endast redaktionell och innebär ingen materiell förändring.

25a kap.

23 §

Ändringen är endast redaktionell och innebär ingen materiell förändring.

140

Promemorians lagförslag – Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

I promemorian lämnas följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

27kap. 2 §1

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i

1.särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt samt annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte omfattas av 1 §,

2.ärende om kompensation för eller återbetalning av skatt,

3. ärende	om	anstånd	med	3.	ärende	om anstånd		med
erläggande av skatt, och				erläggande av skatt,
4. ärende om kassaregister enligt				4.	ärende om kassaregister enligt
skatteförfarandelagen (2011:1244).				skatteförfarandelagen (2011:1244),
				och
				5.	ärende	om	dokumentations-
				avgift enligt			49 b kap.	skatte-
				förfarandelagen.
Sekretess	gäller	i ärende	enligt	lagen	(2007:324)		om Skatteverkets

hantering av vissa borgenärsuppgifter för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men.

Sekretessen gäller inte

1. beslut i ärende som anges i första stycket 2 och 3 samt andra stycket,

2. beslut	om	undantag	från	2. beslut	om	undantag	från
skyldigheter som gäller kassa-				skyldigheter som gäller kassa-
register	enligt	39 kap.	9 §	register enligt 39 kap. 9 §			skatte-
skatteförfarandelagen, eller				förfarandelagen,
3. beslut om kontrollavgift enligt				3. beslut om kontrollavgift enligt
50 kap. skatteförfarandelagen.				50 kap. skatteförfarandelagen, eller
				4. beslut	om	dokumentations-

avgift enligt 49 b kap.	skatte-
förfarandelagen.
1 Senaste lydelse 2011:1427.	141

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

142

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3 eller 4 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 december 2018.

Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 17 §, 22 a kap. 5–8 §§, 22 b kap. 5–9 §§,

44 kap. 3 §, 52 kap. 1 §, 62 kap. 8 §, 63 kap. 1, 7, 7 a och 8 §§, 66 kap. 5 och 7 §§, 67 kap. 12 § och rubriken närmast före 63 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 49 b kap., två nya paragrafer, 51 kap. 2 § och 52 kap. 8 c §, och närmast före 52 kap. 8 c § en ny rubrik av följande lydelse.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter.

Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.

----------------------------------------------------------------------------------------

AVDELNING VI. KONTROLLUPPGIFTER, DEKLARATIONER OCH ÖVRIGA UPPGIFTER

----------------------------------------------------------------------------------------

49 a kap. – Återkallelseavgift	49 a kap. – Återkallelseavgift
	49 b kap. – Dokumentations-
	avgift
50 kap. – Kontrollavgift	50 kap. – Kontrollavgift

----------------------------------------------------------------------------------------

3kap. 17 §2

Med särskilda	avgifter avses	Med särskilda	avgifter	avses
förseningsavgift,	skattetillägg,	förseningsavgift,	skattetillägg,
återkallelseavgift	och kontroll-	återkallelseavgift,
avgift.		dokumentationsavgift		och
		kontrollavgift.

22 a kap.

5 §3

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporterings- pliktiga konton:

1.att kontot är ett rapporteringspliktigt konto,

2.kontots identifikationsuppgifter,

3.kontots saldo eller värde vid utgången av året eller, om kontot har avslutats under året, omedelbart före kontots avslutande, och

1	Senaste lydelse 2017:185.
2	Senaste lydelse 2016:888.	143
3	Senaste lydelse 2017:189.	143

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

144

4.när det gäller konton som innehas av enheter, vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är

a) fysiska personer med bestämmande inflytande över en passiv icke- finansiell enhet som är kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot, och

b) kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot.

Om det rapporteringspliktiga kontot är ett sådant försäkrings- avtal med kontantvärde eller livränteavtal som avses i 2 kap. 21 § lagen (2015:62) om identifi- ering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet, avses med saldo eller värde i första stycket 3 kontantvärdet eller återköps- värdet.

6 §4

med anledning av FATCA-avtalet:
1. sammanlagd ränta, utdelning					1. sammanlagt			bruttobelopp
respektive		annan	avkastning	på	avseende ränta, utdelning respek-
tillgångar på kontot som har					tive	annan		avkastning		på
tillgodoräknats eller betalats				ut	tillgångar på kontot som har
under året, och					tillgodoräknats eller betalats ut till
					kontot	eller	avseende		kontot
					under året, och
2. sammanlagd ersättning från					2. sammanlagt			bruttobelopp
försäljning		eller	inlösen	av	avseende ersättning från försälj-
tillgångar på kontot som, efter					ning eller inlösen av tillgångar på
avdrag	för	försäljningsprovision			kontot som, efter avdrag för
och	liknande		utgifter,	har	försäljningsprovision					och
tillgodoräknats eller betalats				ut	liknande		utgifter,			har
under året.					tillgodoräknats eller betalats ut till
					kontot	eller	avseende		kontot
					under året.
Uppgift		enligt	första stycket 2 ska			bara	lämnas		om	det

rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en värdepapperscentral enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller har agerat som förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare för kontohavaren vid försäljningen eller inlösen.

4Senaste lydelse 2017:189.

Med sammanlagda bruttobe- loppet avses till exempel det sammanräknade bruttobeloppet av betalningar som har gjorts till kontohavaren med anledning av försäljning eller inlösen.

7 §5

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet uppgift lämnas om sammanlagd ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

8 §6

22 b kap.

5 §7

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporterings- pliktiga konton:

1.att kontot är ett rapporteringspliktigt konto,

3.kontots identifikationsuppgifter,

4.kontots saldo eller värde vid utgången av året eller, om kontot har avslutats under året, att kontot har avslutats, och

5.när det gäller konton som innehas av enheter, vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är

5Senaste lydelse 2015:69.

6 Senaste lydelse 2015:69.

7 Senaste lydelse 2017:189.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

145

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

146

a) fysiska	personer	med	a) fysiska		personer			med
bestämmande	inflytande	över en	bestämmande		inflytande över en
passiv icke-finansiell enhet som är			passiv icke-finansiell enhet som är
kontohavare för det rapporterings-			kontohavare för det rapporterings-
pliktiga kontot, och			pliktiga kontot och på vilket sätt de
			utövar	bestämmande			inflytande,
			och
b) kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot.
			I kontrolluppgiften				ska uppgift,
			när det gäller konton som innehas
			av enheter, även lämnas om att
			kontohavaren är
			1. en passiv icke-finansiell enhet
			med hemvist i en viss stat eller
			jurisdiktion,
			2. en annan enhet med hemvist i
			en viss stat eller jurisdiktion, eller
			3. en passiv icke-finansiell enhet
			med en eller flera personer med
			bestämmande		inflytande			över
			enheten som har hemvist i en viss
			stat eller jurisdiktion.
			Om	det	rapporteringspliktiga
			kontot är ett sådant försäkrings-
			avtal med kontantvärde eller
			livränteavtal		som	avses i		2 kap.
			22 §	lagen	(2015:911)			om
			identifiering		av	rapporterings-
			pliktiga konton vid automatiskt
			utbyte	av	upplysningar			om
			finansiella konton, avses med saldo
			eller värde i första stycket 4
			kontantvärdet eller återköpsvärdet.

6 §8

konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton:
1. sammanlagd ränta, utdelning			1. sammanlagt		bruttobelopp
respektive annan	avkastning	på	avseende ränta, utdelning respek-
tillgångar på kontot som har till-			tive	annan	avkastning	på
godoräknats eller	betalats	ut	tillgångar på kontot som har
under året, och			tillgodoräknats eller betalats ut till
			kontot	eller avseende kontot
			under året, och

8Senaste lydelse 2017:189.

2. sammanlagd ersättning		från	2. sammanlagt	bruttobelopp	Prop. 2018/19:9
försäljning eller inlösen av till-			avseende ersättning från försälj-		Bilaga 1
gångar på kontot som, efter			ning eller inlösen av tillgångar på
avdrag för	försäljningsprovision		kontot som, efter avdrag för
och liknande utgifter, har till-			försäljningsprovision och lik-
godoräknats	eller betalats	ut	nande utgifter, har tillgodoräknats
under året.			eller betalats ut till kontot eller
			avseende kontot under året.

Uppgift enligt första stycket 2 ska bara lämnas om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är en värdepapperscentral enligt lagen (1998:1479) om värdepapperscentraler och kontoföring av finansiella instrument eller har agerat som förvaltare, mäklare, ombud eller annan form av företrädare för kontohavaren vid försäljningen eller inlösen.

				7 §9
I	kontrolluppgiften		ska	för	I	kontrolluppgiften			ska	för
rapporteringspliktiga konton som					rapporteringspliktiga konton som
är	sådana	inlåningskonton		som	är	sådana		inlåningskonton		som
avses i 2 kap. 11 § första stycket 1					avses i 2 kap. 11 § första stycket 1
lagen (2015:911) om identifiering					lagen (2015:911) om identifiering
av	rapporteringspliktiga		konton		av	rapporteringspliktiga			konton
vid automatiskt utbyte av upplys-					vid automatiskt utbyte av upplys-
ningar om		finansiella	konton		ningar		om	finansiella	konton
uppgift lämnas om sammanlagd					uppgift		lämnas om sammanlagt
ränta som har tillgodoräknats eller					bruttobelopp avseende ränta som
betalats ut till kontot under året.					har	tillgodoräknats eller			betalats
					ut till kontot under året.

8§10

I	kontrolluppgiften		ska	för	I	kontrolluppgiften			ska	för
rapporteringspliktiga konton som					rapporteringspliktiga konton som
inte är depåkonton eller inlånings-					inte är depåkonton eller inlånings-
konton		uppgift lämnas		om	konton		uppgift	lämnas		om
sammanlagt belopp			som	har	sammanlagt bruttobelopp					som
tillgodoräknats eller betalats				ut	har	tillgodoräknats eller			betalats
under året på tillgångar på konto					ut under året avseende kontot och
som	det	rapporteringsskyldiga			som	det	rapporteringsskyldiga
finansiella institutet är			gäldenär		finansiella institutet är				gäldenär
eller garant för.					eller garant för.
					Med sammanlagda bruttobe-
					loppet avses till exempel det
					sammanräknade			bruttobeloppet
					av betalningar som har gjorts till
					kontohavaren med anledning av
					försäljning eller inlösen.

9Senaste lydelse 2015:918. 10 Senaste lydelse 2015:918.

147

I kontrolluppgiften om odoku- menterade konton ska uppgift lämnas om kontots identifi- kationsuppgifter och kontots saldo eller värde vid utgången av året.

Om det odokumenterade kontot är ett sådant försäkringsavtal

med kontantvärde eller livränteavtal som avses i 2 kap. 22 § lagen (2015:911) om

identifieringav rapporteringspliktiga konton vid

automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, avses med saldo eller värde kontantvärdet eller återköpsvärdet.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

148

9§11

I kontrolluppgiften om odoku- menterade konton ska uppgift lämnas om kontots identifika- tionsuppgifter.

44kap.

3 §12

Ett föreläggande får inte förenas med vite om
1. det finns anledning att anta		1. det finns anledning att anta
att den som ska föreläggas har		att den som ska föreläggas har
begått en gärning som är		begått en gärning som är
straffbelagd eller kan leda till		straffbelagd eller kan leda till
skattetillägg,	återkallelseavgift	skattetillägg, återkallelseavgift,
eller kontrollavgift, och		dokumentationsavgift	eller
		kontrollavgift, och

2.föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första stycket även ställföreträdare för den juridiska personen.

49 b kap. Dokumentationsavgift

När ska dokumentationsavgift tas ut?

1 §

Dokumentationsavgift ska tas ut av ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut som ska lämna kontrolluppgift enligt 22 a eller 22 b kap. och inte har samlat in och bevarat handlingar, uppgifter

11Senaste lydelse 2015:918.

12Senaste lydelse 2016:888.

och annan dokumentation på det sätt som anges i

1. 4–7 kap. och 8 kap. 8 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet,

2. 4–7 kap. och 8 kap. 9 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplys- ningar om finansiella konton, eller

3. 39 kap. 3 § denna lag, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap.

Beräkning av dokumentations- avgift

2 § Dokumentationsavgiften är

12 500 kronor för varje kontroll- uppgift som inte har dokumen- terats i enlighet med bestäm- melserna som avses i 1 § 1–3.

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut är skyldigt att lämna kontrolluppgift enligt både 22 a och 22 b kap. för samma finansiella konto, ska bara en dokumentationsavgift tas ut.

51 kap.

2 §

Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumen- tationsavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt eller delvis även har lett till ett ingripande enligt 7 kap. 8–13 §§ lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

52 kap.

1 §13 I detta kapitel finns bestämmelser om

13Senaste lydelse 2016:888.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

149

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

150

–beslut om förseningsavgift (2 §),

–beslut om skattetillägg (3–8 a §§),

–beslut om återkallelseavgift (8 b §),

– Beslut om dokumentations- avgift (8 c §),

–beslut om kontrollavgift (9 §),

–att särskild avgift inte får beslutas för en person som har avlidit (10 §), och

–att särskild avgift tillfaller staten (11 §).

Beslut om dokumentationsavgift

8 c §

Ett beslut om dokumentations- avgift ska meddelas senast två år efter den dag då det inte längre finns någon skyldighet att bevara uppgifter, handlingar och annan dokumentation om finansiella konton.

62kap.

8 §14

Slutlig skatt beräknad enligt 56 kap. 9 § ska betalas senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om slutlig skatt fattades.

Följande skatter och avgifter ska vara betalda senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades:

1.annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt samt avgifter som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol,

2. förseningsavgift	och skat-	2. förseningsavgift	och skat-
tetillägg som har bestämts genom		tetillägg som har bestämts genom
ett omprövningsbeslut eller efter		ett omprövningsbeslut eller efter
ett beslut av domstol samt		ett beslut av domstol samt
återkallelseavgift eller	kontroll-	återkallelseavgift,	dokumenta-
avgift,		tionsavgift eller kontrollavgift,

3.särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §, samt

4.skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap.

Slutlig skatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift och skattetillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte betalas före den förfallodag som anges i första stycket.

14Senaste lydelse 2016:888.

63 kap.	Prop. 2018/19:9
1 §15	Bilaga 1
I detta kapitel finns bestämmelser om

–ansökan om anstånd (2 §),

–deklarationsanstånd (3 §),

–ändringsanstånd (4 §),

–anstånd för att undvika betydande skada (5 §),

–anståndstid i fall som avses i 4 och 5 §§ (6 §),

– anstånd med att betala skatte-	– anstånd med att betala skatte-
tillägg, återkallelseavgift och	tillägg, återkallelseavgift, doku-
kontrollavgift (7 och 7 a §§),	mentationsavgift och kontroll-
	avgift (7 och 7 a §§),

–säkerhet (8–10 §§),

–anstånd vid avyttring av tillgångar (11 §),

–anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 §),

–anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning

(14 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investeraravdrag (14 a–14 c §§),

–anstånd på grund av synnerliga skäl (15 §),

–anståndsbeloppet (16–21 a §§),

–ändrade förhållanden (22–22 c §§), och

–anstånd som är till fördel för det allmänna (23 §).

Anstånd med att betala skatte- tillägg, återkallelseavgift och kontrollavgift

Anstånd med att betala vissa särskilda avgifter

7§16

Skatteverket			ska	bevilja		Skatteverket			ska	bevilja
anstånd	med		betalning		av	anstånd	med		betalning		av
skattetillägg,		återkallelseavgift				skattetillägg,		återkallelseavgift,
och kontrollavgift om den som						dokumentationsavgift					och
avgiften	gäller		har	begärt		kontrollavgift		om den			som
omprövning		av	eller		till	avgiften	gäller		har	begärt
förvaltningsrätten överklagat						omprövning		av	eller		till
						förvaltningsrätten överklagat
1. beslutet		om	skattetillägg,			1. beslutet		om	skattetillägg,
återkallelseavgift			eller	kontroll-		återkallelseavgift,			dokumenta-
avgift, eller						tionsavgift	eller		kontrollavgift,
						eller

2.beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget eller återkallelseavgiften.

15Senaste lydelse 2016:888.

16Senaste lydelse 2016:888.

151

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

152

Anstånd vid omprövning får dock inte beviljas om anstånd tidigare har beviljats enligt första stycket med betalningen i avvaktan på en ompröv- ning av samma fråga.

Anståndet ska gälla fram till dess att Skatteverket eller förvaltningsrätten har meddelat sitt beslut eller längst tre månader efter dagen för beslutet.

			7 a §17
Skatteverket		ska	bevilja	Skatteverket	ska	bevilja
anstånd	med	betalning av		anstånd med	betalning		av
återkallelseavgift		om det	skulle	återkallelseavgift			eller
medföra	betydande		skade-	dokumentationsavgift		om	det
verkningar för den betalnings-				skulle medföra betydande skade-
skyldige och framstå som oskäligt				verkningar för den betalnings-
att betala avgiften.				skyldige och framstå som oskäligt
				att betala avgiften.

Anståndstiden ska bestämmas till längst fem år efter dagen för beslutet om anstånd.

8§18

Första stycket gäller inte om

1.anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt,

2.det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att behöva betalas,

3. anståndet avser skattetillägg,	3. anståndet avser skattetillägg,
återkallelseavgift eller kontroll-	återkallelseavgift,	dokumenta-
avgift,	tionsavgift eller kontrollavgift,

4.det allmänna ombudet hos Skatteverket har ansökt om förhands- besked, eller

5.det annars finns särskilda skäl.

66kap.

5 §19

Ett	beslut	om	skatteavdrag,	Ett	beslut	om	skatteavdrag,
arbetsgivaravgifter,			mervärdes-	arbetsgivaravgifter,			mervärdes-
skatt,	punktskatt,		slutlig skatt,	skatt,	punktskatt,		slutlig	skatt,
skattetillägg,		återkallelseavgift		skattetillägg,		återkallelseavgift,
eller anstånd med betalning av skatt				dokumentationsavgift eller anstånd
eller avgift ska omprövas av en				med betalning av skatt eller avgift
särskilt	kvalificerad		beslutsfattare	ska omprövas av en särskilt
som tidigare inte har prövat frågan,				kvalificerad		beslutsfattare		som
om				tidigare inte har prövat frågan, om

1.den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången,

17Senaste lydelse 2016:888.

18Senaste lydelse 2016:888.

19Senaste lydelse 2016:888.

2. de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid	Prop. 2018/19:9
en sådan omprövning,	Bilaga 1
3. frågan ska prövas i sak, och
4. prövningen inte är enkel.
Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut enligt
53 kap. 2, 3 eller 4 §.
7 §20
En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast det
sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.
Begäran ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den
som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1.registrering,

2.på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,

3.godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning,

4.uppgifts- eller dokumentationsskyldighet,

5.föreläggande,

6.revision, tillsyn över kassaregister eller kontrollbesök,

7.tvångsåtgärder,

8.återkallelseavgift,

9.dokumentationsavgift,

9. kontrollavgift,	10. kontrollavgift,
10. säkerhet för slutlig skatt för	11. säkerhet för slutlig skatt för
skalbolag,	skalbolag,
11. betalning eller återbetalning	12. betalning eller återbetalning
av skatt eller avgift,	av skatt eller avgift,
12. verkställighet, eller	13. verkställighet, eller
13. avvisning av en begäran om	14. avvisning av en begäran om
omprövning eller ett överklagande	omprövning eller ett överklagande
eller någon annan liknande åtgärd.	eller någon annan liknande åtgärd.

67kap. 12 §21

Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Överklagandet ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1.registrering,

2.på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,

3.godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning,

4.uppgifts- eller dokumentationsskyldighet,

5.deklarationsombud,

6.tvångsåtgärder,

7.återkallelseavgift,

8.dokumentationsavgift,

20	Senaste lydelse 2016:888.	153
21	Senaste lydelse 2016:888.	153

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

8. kontrollavgift,

9. säkerhet för slutlig skatt för skalbolag,

10. betalning eller återbetalning av skatt eller avgift,

11. verkställighet, eller

12. avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd.

9.kontrollavgift,

10.säkerhet för slutlig skatt för skalbolag,

11.betalning eller återbetalning av skatt eller avgift,

12.verkställighet, eller

13.avvisning av en begäran om omprövning eller ett överklagande eller någon annan liknande åtgärd.

1.Denna lag träder i kraft den 1 december 2018.

2.Bestämmelserna i 22 a kap. 5–8 §§, 22 b kap. 5–9 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2018.

3.Bestämmelserna i det nya 49 b kap. tillämpas första gången på uppgifter, handlingar och annan dokumentation som

a) samlas in eller ska samlas in efter den 30 november 2018, eller b) finns tillgängliga den 1 december 2018 och ska bevaras.

154

Förslag till ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

dels att 2 kap. 1, 9, 15, 16 och 21 §§, 3 kap. 3 §, 4 kap. 6 §, 5 kap. 1 §,

6 kap. 2 §, 7 kap. 1, 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 3 a §, och närmast före

2 kap. 3 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 kap.
	1 §
I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till
hur vissa termer och uttryck används i lagen. Det finns definitioner och
förklaringar också i 3 kap.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck
samt förklaringar finns i nedan angivna paragrafer:
aktiv icke-finansiell enhet i 2–4 §§
amerikansk person i 21 §
amerikanskt territorium i 21 §
andel i eget kapital i 21 §	andel i eget kapital i 3 a §
befintligt konto i 21 §
----------------------------------------------------------------------------------------
	Andel i eget kapital
	3 a §
	Med andel i eget kapital
	avses, när det är fråga om ett
	svenskt handelsbolag eller en i
	utlandet		delägarbeskattad
	juridisk person som är ett
	finansiellt institut, en andel i
	handelsbolagets		eller	den
	juridiska personens kapital eller i
	dess avkastning. När det är fråga
	om en trust som är ett finansiellt
	institut anses en andel i eget
	kapital innehas av varje person
	som betraktas som stiftare eller
	förmånstagare för hela eller en
	del av trusten eller en annan
	fysisk person som utövar verklig
	kontroll över trusten.
	Vid	tillämpning av		första
	stycket	ska en	person betraktas

som förmånstagare av en trust om	155

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

156

personen har rätt att direkt eller indirekt, såsom genom ombud, få en fixerad eller diskretionär utdelning från trusten.

9 §

1.handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- eller indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller råvarufutures,

2.individuell och kollektiv portföljförvaltning, eller

3.annan verksamhet som innebär att pengar eller andra medel investeras, administreras eller förvaltas.

Första stycket ska tolkas i enlighet med definitionen av be- greppet finansiellt institut i rekommendationerna från arbets- gruppen för finansiella åtgärder (FATF) i dessas lydelse som antogs i februari 2012.

Sådana finansiella institut som avses i första stycket benämns i denna lag investeringsenheter.

15 §

Med kontantvärde avses det belopp som är det högsta av

1. det belopp	som	en försäk-	1. det belopp som en försäk-
ringstagare har rätt att få vid			ringstagare har rätt att få vid
återköp eller uppsägning av ett			återköp eller annat upphörande av
försäkringsavtal,	utan	avdrag för	ett försäkringsavtal, utan avdrag för
avgifter för återköp eller pantsätt-			avgifter för återköp eller pantsätt-
ning, eller			ning, eller

2.det belopp som försäkringstagaren kan låna i enlighet med eller med hjälp av avtalet.

I kontantvärdet ska dock inte ingå belopp som betalas i enlighet med ett försäkringsavtal och är

1.en personskade- eller sjukdomsförmån eller annan försäkringsförmån som utgör ersättning för ekonomisk skada som uppkommit i samband med en sådan händelse som försäkringen gäller för,

2.en återbetalning till försäkringstagaren av premie, exklusive försäkringsavgifter, som tidigare har betalats i enlighet med ett försäkringsavtal som inte är ett livförsäkringsavtal, på grund av att avtalet hävts eller sagts upp, risken reducerats under försäkringsavtalets löptid eller premien ändrats till följd av en korrigering av ett räknefel eller annat misstag, eller

3.en återbäring till försäkringstagaren på grundval av det försäkringstekniska utfallet för avtalet eller gruppen i fråga.

16 §

Med kontohavare avses den person som har registrerats eller identifierats som innehavare av ett finansiellt konto.


person som har rätt till utbetalning som kontohavare.
När en person som inte är ett				När en person som inte är ett
finansiellt institut eller som är ett				finansiellt institut eller som är ett
finansiellt	institut etablerat eller			finansiellt		institut		etablerat eller
registrerat i ett amerikanskt terri-				registrerat i ett amerikanskt terri-
torium förvaltar		ett	finansiellt	torium	förvaltar			ett	finansiellt
konto i egenskap av ombud, för-				konto i egenskap av ombud, för-
myndare,	förvaltare,		behörig	myndare,		förvaltare,				behörig
undertecknare,		investeringsråd-		undertecknare,			investeringsråd-
givare eller förmedlare till förmån				givare eller förmedlare till förmån
för annan person eller för annan				för annan person eller för annan
persons räkning, ska den andra				persons räkning, ska den andra
personen	anses vara innehavare			personen		anses	vara		innehavare
av kontot. Detta gäller dock inte				av kontot. Ombudet, förmyn-
när en advokat förvaltar ett				daren,	förvaltaren, den					behörig
finansiellt konto till förmån för en				undertecknaren, investeringsråd-
klient.				givaren eller förmedlaren ska på
				begäran lämna uppgift till det
				rapporteringsskyldiga finansiella
				institut där kontot finns om konto-
				havarens identitet.

21 §

I denna lag avses med amerikansk person: en

1.amerikansk medborgare eller en annan fysisk person medhemvist i USA,

2.i utlandet delägarbeskattad juridisk person eller ett aktiebolag, registrerat i USA eller i enlighet med amerikansk federal eller delstatlig lagstiftning, eller

3.trust, om

a)en domstol i USA har behörighet att besluta eller döma i väsentligen alla frågor som rör trustens administration, och

b)en eller flera amerikanska personer eller ett dödsbo efter en avliden amerikansk fysisk person har behörighet att kontrollera alla väsentliga beslut i trusten,

amerikanskt territorium: Amerikanska Samoa, Samväldet Nordmarianerna, Territoriet Guam, Samväldet Puerto Rico eller Amerikanska Jungfruöarna,

andel i eget kapital: när det är fråga om ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbe- skattad juridisk person som är ett

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

157

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

158

finansiellt institut, en andel i handelsbolagets eller den juridiska personens kapital eller i dess avkastning,

befintligt konto: ett finansiellt konto som öppnades den 30 juni 2014 eller tidigare,

behörig förmedlare: ett finansiellt institut som har ingått avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten om att agera som sådan behörig förmedlare som benämns Qualified Intermediary,

dotterföretag: dotterföretag i enlighet med det begreppets betydelse enligt aktiebolagslagen (2005:551),

enhet: en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion såsom en trust,

FATCA: avsnitt 1471–1474 i kapitel 4 i USA:s Internal Revenue Code från 1986 och U.S. Treasury Regulations till avsnitt 1471–1474 i USA:s Internal Revenue Code,

försäkringsavtal med kontantvärde: ett försäkringsavtal som har ett kontantvärde som överstiger 50 000 US-dollar och som inte är ett ansvarsåterförsäkringsavtal mellan två försäkringsföretag,

icke FATCA-deltagande finansiellt institut: ett finansiellt institut som identifierats som ett sådant enligt 6 kap. 8 §,

livränteavtal: ett avtal

nytt konto: ett finansiellt konto som öppnas den 1 juli 2014 eller senare,

partnerjurisdiktion: en stat eller jurisdiktion med vilken USA har ett gällande avtal för att underlätta genomförandet av FATCA,

passiv icke-finansiell enhet: en enhet som inte är ett finansiellt institut eller en aktiv icke-finansiell enhet,

Oavsett vad som sägs i 3–5 §§ ska ett konto vars saldo eller värde uppgick till mer än 1 000 000 US-dollar den 30 juni 2014 eller vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår anses vara ett rapporteringspliktigt konto om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren och den tjänstemannen har eller får kännedom om att konto- havaren är en specificerad amerikansk person. Ett rappor- teringsskyldigt finansiellt institut ska ha processer och rutiner för att en sådan tjänsteman ska upptäcka om och när omständig- heterna ändras på ett sådant sätt att ett konto blir ett rapporte- ringspliktigt konto enligt 3–5 §§ och denna paragraf. Exempel på en sådan ändrad omständighet är om tjänstemannen underrättas om att kontohavaren har en ny postadress i USA.

specificerad amerikansk person: en amerikansk person som inte är	Prop. 2018/19:9
undantagen från begreppet specificerad amerikansk person enligt artikel	Bilaga 1
1.1 ff i FATCA-avtalet i den ursprungliga lydelsen.

3 kap.

3 §

Följande konton är undantagna från rapporteringsplikt:

2.viss temporär dödsfallsförsäkring,

3.konto som innehas av dödsbo,

4.spärrat konto,

5.partnerjurisdiktionskonto, och

6.kvalificerat kreditkortskonto.

Undantaget i första stycket för konto som innehas av dödsbo gäller endast till och med det fjärde kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade.

4 kap.

6 §

Oavsett vad som sägs i 3–5 §§ ska ett konto vars saldo eller värde uppgick till mer än

1 000 000 US-dollar den 30 juni

2014 eller vid utgången av 2015 eller ett senare kalenderår anses vara ett rapporteringspliktigt konto om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren och den tjänstemannen har eller får kännedom om att konto- havaren är en specificerad amerikansk person.

159

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

5kap. 1 §

I samband med att en fysisk		Innan en fysisk person öppnar
person öppnar ett nytt konto hos		ett nytt konto hos ett rapporte-
ett	rapporteringsskyldigt	ringsskyldigt finansiellt			institut
finansiellt	institut ska enheten	ska	institutet	inhämta		ett
inhämta ett intygande från den		intygande från		den	fysiska
fysiska personen där han eller hon		personen där han eller hon uppger
uppger de	omständigheter som	de	omständigheter	som	behövs
behövs för att avgöra om han eller		för att avgöra om han eller hon har
hon har hemvist i USA.		hemvist i USA.

Om det av det intygandet framgår att den fysiska personen har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från den fysiska personen som innehåller hans eller hennes amerikanska skatteregistreringsnummer, om detta inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt första stycket.

6kap. 2 §1

1.inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person, eller

Vid tillämpning av första stycket ska det anses finnas skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person om det finns 1. uppgift om att kontohavaren bildats i USA eller i enlighet med

amerikansk lagstiftning,

2. uppgift om en amerikansk adress för kontohavaren, eller

3. annan uppgift som talar för att kontohavaren är en amerikansk person.

160	1 Senaste lydelse 2017:661.

			7 kap.
				1 §
Ett nytt konto är ett rappor-				Ett nytt konto är ett rappor-
teringspliktigt	konto		om det	teringspliktigt konto om det
innehas av en eller flera enheter				innehas av en eller flera enheter
som är specificerade amerikanska				som är specificerade amerikanska
personer. Ett konto är också ett				personer. Ett konto är också ett
rapporteringspliktigt konto om det				rapporteringspliktigt konto om det
innehas av en eller flera andra				innehas av en eller flera andra
enheter som är passiva icke-				enheter som är passiva icke-
finansiella enheter och över vilka				finansiella enheter och över vilka
en eller flera fysiska personer som				en eller flera fysiska personer som
är medborgare eller har hemvist i				är medborgare eller har hemvist i
USA har bestämmande inflytande.				USA har bestämmande inflytande.
Ett nytt konto är också rappor-
teringspliktigt	om	ett	sådant
intygande från kontohavaren eller
personerna	med	bestämmande

inflytande som krävs enligt 3 eller 4 § inte kommer in.

Ett nytt konto är dock inte ett rapporteringspliktigt konto om 1. kontohavaren är ett deltagande finansiellt institut,

2. det	rapporteringsskyldiga	2. det	rapporteringsskyldiga
finansiella	institutet inhämtar ett	finansiella institutet innan kontot
intygande från kontohavaren om att		öppnas inhämtar ett intygande från
den är ett finansiellt institut som		kontohavaren om att den är ett
bedöms följa FATCA-reglerna		finansiellt	institut	som bedöms
eller en	undantagen faktisk	följa FATCA-reglerna eller en
innehavare i enlighet med relevanta		undantagen	faktisk	innehavare i
amerikanska författningar, eller		enlighet	med	relevanta
		amerikanska författningar, eller

3 §2

terrorism.
För att fastställa om en person	För att fastställa om en person
med bestämmande inflytande är	med bestämmande inflytande är
medborgare eller har hemvist i	medborgare eller har hemvist i

2Senaste lydelse 2017:661.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

161

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

162

USA, ska det rapporterings-	USA, ska det rapporterings-
skyldiga finansiella institutet i	skyldiga finansiella institutet
samband med att ett konto öppnas	innan ett konto öppnas inhämta
inhämta ett intygande från konto-	ett intygande	från kontohavaren
havaren eller från personerna med	eller från	personerna med
bestämmande inflytande.	bestämmande inflytande.

Om det av intygandet framgår att en eller flera personer med bestämmande inflytande är medborgare eller har hemvist i USA, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som innehåller dennes eller deras skatteregistreringsnummer, om dessa inte

anges redan i det intygande som inhämtats enligt andra stycket.
				4 §
I alla andra fall än som avses i				I alla andra fall än som avses i
2 § och 3 § första stycket ska det				2 § och 3 § första stycket ska det
rapporteringsskyldiga		finansiella		rapporteringsskyldiga finansiella
institutet inhämta ett		intygande		institutet	innan kontot	öppnas
från	kontohavaren	för	att	inhämta ett intygande från konto-
fastställa om de omständigheter				havaren för att fastställa om de
som är av betydelse för				omständigheter som är av bety-
tillämpningen av 1 § föreligger.				delse för	tillämpningen	av 1 §
				föreligger.

Om det av intygandet framgår att kontohavaren är en specificerad amerikansk person, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren som innehåller dennes amerikanska skatteregistreringsnummer.

1.Denna lag träder i kraft den 1 december 2018.

2.Bestämmelserna i 5 kap. 1 § och 7 kap. 1, 3 och 4 §§ i sin nya lydelse tillämpas i fråga om konton som öppnas efter den 30 november 2018.

3.I fråga om bestämmelserna i 3 kap. 3 § i sin nya lydelse gäller följande.

a) När dödsfallet inträffat före den 1 januari 2015 ska ett konto som innehas av ett dödsbo behandlas som om dödsfallet inträffade under kalenderåret 2015.

b) Granskningen enligt 4–8 kap. av konton som innehas av dödsbon ska ha genomförts senast den 31 december det femte kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade eller senast den 31 december 2020 om dödsfallet inträffat före den 1 januari 2015.

c) Om kontot öppnats efter den 30 juni 2014 gäller vid granskningen att sådana intyganden som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska

inhämta enligt bestämmelserna i 7 kap. ska inhämtas senast den 31 december det femte kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade eller senast den 31 december 2020 om dödsfallet inträffat före den 1 januari 2015.

4.Bestämmelserna i den nya 2 kap. 3 a § samt i 2 kap. 9, 15, 16 och 21 §§, 4 kap. 6 § och 6 kap. 2 § i sin nya lydelse tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2018.

Förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

dels att 2 kap. 1, 9, 15, 16 och 22 §§, 3 kap. 1, 2, 5 och 11 §§, 4 kap. 9 §,

5 kap. 1 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 1–4 §§ och 8 kap. 3 § ska ha följande lydelse, dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 4 a §, och närmast före

2 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 kap.

1 §1

I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen. Det finns även definitioner och förklaringar i 3 och 8 kap.

Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar finns i nedan angivna paragrafer:

aktiv icke-finansiell enhet i 2–4 §§
andel i eget kapital i 22 §	andel i eget kapital i 4 a §

annan stat eller jurisdiktion i 22 §

----------------------------------------------------------------------------------------

Andel i eget kapital

4 a §

Med andel i eget kapital avses, när det är fråga om ett svenskt handelsbolag eller en i

utlandet delägarbeskattad juridisk person som är ett finansiellt institut, en andel i handelsbolagets eller den juridiska personens kapital eller i dess avkastning. När det är fråga om en trust som är ett finansiellt institut anses en andel i eget kapital innehas av varje person som betraktas som stiftare eller förmånstagare för hela eller en del av trusten eller en annan fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten.

1 Senaste lydelse 2017:190.

163

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

164

Vid tillämpning av första stycket ska en person betraktas som förmånstagare av en trust om personen har rätt att direkt eller indirekt, såsom genom ombud, få en fixerad eller diskretionär utdelning från trusten.

9§

En enhet är ett finansiellt institut, om

1.den i sin näringsverksamhet huvudsakligen bedriver en eller flera av följande verksamheter för en kunds räkning:

a) handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- eller indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller råvarufutures,

b) individuell och kollektiv portföljförvaltning, eller

c) annan verksamhet som innebär att finansiella tillgångar investeras, administreras eller förvaltas, eller

Vid tillämpning av första stycket ska en enhet anses i sin näringsverksamhet huvudsakligen bedriva en verksamhet, eller dess brutto- intäkter anses huvudsakligen komma från en verksamhet, om enhetens intäkter som härrör från sådan verksamhet motsvarar eller överstiger 50 procent av enhetens sammanlagda intäkter under den

kortaste perioden av
1. den	treårsperiod	som
avslutas vid utgången av det
räkenskapsår som föregår tid-
punkten	då bedömningen	görs,
eller
2. den period som enheten har
existerat.
Första stycket ska tolkas i
enlighet med definitionen av be-
greppet	finansiellt institut i
rekommendationerna från arbets-

gruppen för finansiella åtgärder (FATF) i dessas lydelse som antogs i februari 2012.

Sådana finansiella institut som avses i första stycket benämns i denna lag investeringsenheter.

15 §

Med kontantvärde avses det belopp som är det högsta av

1. det belopp	som	en försäk-	1. det belopp som en försäk-
ringstagare har rätt att få vid åter-			ringstagare har rätt att få vid åter-
köp eller uppsägning av ett			köp eller annat upphörande av ett
försäkringsavtal,	utan	avdrag för	försäkringsavtal, utan avdrag för
avgifter för återköp eller pantsätt-			avgifter för återköp eller pantsätt-
ning, eller			ning, eller

2.det belopp som försäkringstagaren kan låna i enlighet med eller med hjälp av avtalet.

I kontantvärdet ska det dock inte ingå belopp som betalas i enlighet med ett försäkringsavtal och som

1.betalas med anledning av en dödsfallsförsäkring och uteslutande till följd av den försäkrades dödsfall,

16 §

Med kontohavare avses den person som har registrerats eller identifierats som innehavare av ett finansiellt konto.

person som har rätt till utbetalning som kontohavare.
När en person som inte är ett			När en person som inte är ett
finansiellt institut förvaltar ett			finansiellt institut förvaltar ett
finansiellt konto i egenskap av			finansiellt konto i egenskap av
ombud,	förmyndare,	förvaltare,	ombud,	förmyndare,	förvaltare,
behörig	undertecknare, investe-		behörig	undertecknare, investe-
ringsrådgivare eller		förmedlare	ringsrådgivare eller		förmedlare
till förmån för en annan person			till förmån för en annan person

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

165

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

eller för en annan persons räkning, ska den andra personen anses vara innehavare av kontot. Detta gäller dock inte när en advokat förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient.

eller för en annan persons räkning, ska den andra personen anses vara innehavare av kontot.

Ombudet, förmyndaren,

förvaltaren, den behörig

undertecknaren, investe-

ringsrådgivareneller förmedlaren ska på begäran lämna uppgift till det rapporteringsskyldiga finansiella institut där kontot finns om konto- havarens identitet.

166

22 §2

I denna lag avses med

andel i eget kapital: när det är fråga om ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägar- beskattad juridisk person som är ett finansiellt institut, en andel i handelsbolagets eller den juridiska personens kapital eller i dess avkastning,

annan stat eller jurisdiktion: om något annat inte anges, en annan stat eller jurisdiktion än Sverige eller USA,

befintligt konto: ett finansiellt konto som öppnats den 31 december 2015 eller tidigare,

dotterföretag: dotterföretag i enlighet med det begreppets betydelse enligt aktiebolagslagen (2005:551),

enhet: en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion, såsom ett bolag, en delägarbeskattad juridisk person, en trust eller en stiftelse,

försäkringsavtal med kontantvärde: ett försäkringsavtal som har ett kontantvärde och som inte är ett ansvarsåterförsäkringsavtal mellan två försäkringsföretag,

livränteavtal: ett avtal

2.som betraktas som livränteavtal i enlighet med den stats eller jurisdiktions lagstiftning, föreskrifter eller praxis där avtalet slöts och i

2Senaste lydelse 2017:190.

enlighet med vilken utfärdaren förbinder sig att göra utbetalningar under	Prop. 2018/19:9
ett visst antal år,	Bilaga 1
lågvärdekonto: ett befintligt konto som innehas av en eller flera fysiska
personer och vars sammanräknade saldo eller värde inte uppgår till mer än
1 000 000 US-dollar den 31 december 2015,
nytt konto: ett finansiellt konto som öppnats den 1 januari 2016 eller
senare,
odokumenterat konto: ett konto som ska anses vara ett odokumenterat
konto enligt 4 kap. 3 eller 11 §,
skatteregistreringsnummer: ett identifikationsnummer för skattebetalare
eller en funktionell motsvarighet till det om ett sådant nummer saknas.

3 kap.

1 §3

Följande enheter är, även om de är finansiella institut, undantagna från rapporteringsskyldighet:

1.Sveriges riksbank,

2.svenska myndighetsenheter,

3.internationella organisationer i Sverige,

4.breda pensionsfonder,

5. pensionsstiftelser		enligt	5. pensionsstiftelser		enligt
lagen (1967:531)	om	tryggande	lagen (1967:531)	om	tryggande
av pensionsutfästelse m.m.,			av pensionsutfästelse		m.m.,	om
			arbetsgivaren	som	grundat
			stiftelsen
			a) är obegränsat skattskyldig i
			Sverige, och
			b) inte är en investeringsenhet
			eller en passiv icke-finansiell
			enhet, och
6. kvalificerade	utfärdare av		6. kvalificerade	utfärdare		av
kreditkort, och			kreditkort.
7. vinstandelsstiftelser.

2 §4

Följande konton är undantagna från rapporteringsplikt:

1. pensionsförsäkring som uppfyller kraven i inkomstskatte- lagen (1999:1229) och som tecknas och förvaltas i Sverige,

2.pensionssparkonto som upp- fyller kraven i inkomst- skattelagen,

3	Senaste lydelse 2017:190.	167
4	Senaste lydelse 2017:190.	167

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

168

3. viss temporär dödsfalls-	1. viss temporär dödsfalls-
försäkring,	försäkring,
4. konto som innehas av	2. konto som innehas av
dödsbo,	dödsbo,
5. spärrat konto,	3. spärrat konto,
6. kvalificerat kreditkortskonto,	4. kvalificerat kreditkortskonto,
och	och
7. vilande konto.	5. vilande konto.
	Undantaget i första stycket för
	konto som innehas av dödsbo
	gäller endast till och med det
	fjärde kalenderåret		efter det
	kalenderår	då	dödsfallet
	inträffade.

5 §

1.inte har någon enskild förmånstagare som har rätt till mer än fem procent av fondens tillgångar,

2.regleras av offentlig myndighet och rapporterar in uppgifter om sina förmånstagare till Skatteverket, och

3.uppfyller minst ett av följande krav:

b) Minst 50 procent av avsätt-			b) Minst 50 procent av avsätt-
ningarna till fonden, bortsett från			ningarna till fonden, bortsett från
överföringar av tillgångar från			överföringar		av	tillgångar		från
andra undantagna pensionsfonder			andra	undantagna			pensions-
eller från sådana pensionsförsäk-			fonder,	kommer från				den
ringar som avses i 2 § 1, kommer			finansierande arbetsgivaren.
från	den	finansierande arbets-
givaren.
c) Utbetalningar eller uttag från			c) Utbetalningar eller uttag från
fonden som inte är förenade med			fonden som inte är förenade med
kostnader, bortsett från över-			kostnader, bortsett från över-
föringar av tillgångar till andra			föringar av tillgångar till andra
undantagna pensionsfonder eller			undantagna			pensionsfonder,
till sådana		pensionsförsäkringar	medges endast vid specificerade
som avses i 2 § 1, medges endast			händelser		i	samband		med
vid	specificerade händelser i		pensionering,			nedsatt	arbets-
samband med pensionering, ned-			förmåga eller dödsfall.
satt arbetsförmåga eller dödsfall.

d) Avsättningar, med undantag för tillåtna kompensationsinbetalningar,						Prop. 2018/19:9
som arbetstagare gör till fonden begränsas med hänsyn till arbetstagarens						Bilaga 1
intjänade inkomst eller får inte överstiga 50 000 US-dollar per år.
		11 §5
Med	vilande konto avses	ett	Med	vilande konto avses	ett
annat	finansiellt konto än	ett	annat	finansiellt konto än	ett
livförsäkringsavtal om			livränteavtal om

1.kontots saldo eller värde vid utgången av kalenderåret inte överstiger 1 000 US-dollar,

2. kontohavaren inte har initierat			2. kontohavaren inte har initierat
några transaktioner på kontot eller			några transaktioner på kontot eller
på något annat av sina konton hos			på något annat av sina konton hos
det rapporteringsskyldiga finansi-			det rapporteringsskyldiga			finansi-
ella institutet under de senaste tre			ella institutet under de senaste tre
åren, och			åren,
3. kontohavaren	inte	har	3. kontohavaren		inte	har
kommunicerat	med	det	kommunicerat		med	det
rapporteringsskyldiga finansiella			rapporteringsskyldiga finansiella
institutet angående	kontot	eller	institutet angående kontot eller
något annat av sina konton hos det			något annat av sina konton hos det
institutet under de senaste sex åren.			institutet under de senaste sex åren,
			och
			4. i fråga	om	försäkringsavtal
			med kontantvärde, det rapporte-
			ringsskyldiga	finansiella institutet
			inte har kommunicerat med
			kontohavaren	angående		kontot
			eller något annat av kontohavarens
			konton hos det institutet under de
			senaste sex åren.

4kap. 9 §

Oavsett vad som sägs i 5–7 §§ ska ett högvärdekonto som innehas av en fysisk person, om något annat inte anges i 2 kap.

20 §, anses vara ett rapporteringspliktigt konto om det finns en tjänsteman som har särskilt ansvar för kontakterna med kontohavaren och den tjänstemannen har eller får kännedom om att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion.

Oavsett vad som sägs i 5–8 §§ ska ett högvärdekonto som innehas av en fysisk person, om något annat inte anges i 2 kap.

jurisdiktion.Ett rapporteringsskyldigt finansiellt

5 Senaste lydelse 2017:190.

169

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

170

ska ha processer och rutiner för att en sådan tjänsteman ska upptäcka om och när omständigheterna ändras på ett sådant sätt att kontot blir rapporteringspliktigt enligt 5– 8 §§ och denna paragraf. Exempel på en sådan ändrad

omständighet är om tjänstemannen underrättas om att kontohavaren har en ny post- adress i en annan stat eller jurisdiktion.

	5 kap.
		1 §
I samband med att en fysisk		Innan en fysisk person öppnar
person öppnar ett nytt konto hos		ett nytt konto hos ett rappor-
ett	rapporteringsskyldigt	teringsskyldigt finansiellt institut
finansiellt	institut ska institutet	ska	institutet	inhämta	ett
inhämta ett intygande från den		intygande från		den fysiska
fysiska personen där han eller hon		personen där han eller hon uppger
uppger vilken eller vilka stater		vilken eller vilka stater och
och jurisdiktioner han eller hon		jurisdiktioner han eller hon har
har hemvist i.		hemvist i.

Om det av det intygandet framgår att den fysiska personen har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från den fysiska personen som innehåller hans eller hennes skatteregistreringsnummer i den staten eller juris- diktionen och födelsedatum, om dessa inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt första stycket.

6 kap.

2 §6

För att utreda om en enhet har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet granska den information som inhämtats för att kunna upprätthålla kontakterna med kontohavaren eller på grund av bestämmelser i lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i annan författning. Om det finns skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska kontohavaren anses ha hemvist i den staten eller jurisdiktionen om det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte

1.inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte har hemvist i denna stat eller jurisdiktion, eller

2.utifrån den övriga information som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet har tillgång till eller information som är allmänt

6Senaste lydelse 2017:662.

tillgänglig kan fastställa att kontohavaren inte har hemvist i denna stat eller jurisdiktion.

Vid tillämpning av första stycket ska det anses finnas skäl att anta att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion om det finns

1. uppgift om att kontohavaren bildats i en annan stat eller jurisdiktion eller i enlighet med lagstiftningen där,

2. uppgift om en adress för kontohavaren i en annan stat eller jurisdiktion, eller

3. annan uppgift som talar för att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion.

7 kap.

1 §

Om något annat inte anges i 2 kap. 20 § är ett nytt konto ett rappor- teringspliktigt konto

1.om det innehas av en eller flera enheter som har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion,

2. om det innehas av en eller						2. om det innehas av en eller
flera enheter som är passiva icke-						flera enheter som är passiva icke-
finansiella enheter och över vilka						finansiella enheter och över vilka
en eller flera fysiska personer som						en eller flera fysiska personer som
har hemvist i en annan stat eller						har hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion		har	bestämmande			jurisdiktion har bestämmande
inflytande, eller						inflytande.
3. om ett sådant intygande från
kontohavaren		eller		personerna
med bestämmande inflytande som
krävs	enligt	3	eller 4 §		inte
kommer in.
För att fastställa om en enhet har						2 §
						För att fastställa om en enhet har
hemvist	i en	annan		stat	eller	hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion, ska det rapporterings-						jurisdiktion, ska det rapportering-
skyldiga	finansiella			institutet i		skyldiga finansiella institutet innan
samband med att ett konto öppnas						ett konto öppnas inhämta ett
inhämta ett intygande från konto-						intygande från kontohavaren.
havaren.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

171

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

172

					3 §7
För att fastställa om en enhet är						För att fastställa om en enhet är
en passiv icke-finansiell enhet,						en passiv icke-finansiell enhet,
ska det	rapporteringsskyldiga					ska	det	rapporteringsskyldiga
finansiella	institutet		inhämta		ett	finansiella institutet innan kontot
intygande	om		detta	från		öppnas inhämta ett intygande om
kontohavaren.		Ett		sådant		detta	från	kontohavaren.	Ett
intygande	behöver		dock		inte	sådant intygande behöver			dock
inhämtas, om det utifrån den						inte inhämtas, om det utifrån den
information som det rappor-						information som det rapporte-
teringsskyldiga finansiella institu-						ringsskyldiga finansiella institutet
tet har tillgång till eller						har tillgång till eller information
information som är allmänt till-						som är allmänt tillgänglig kan
gänglig	kan		antas		att	antas att kontohavaren är

kontohavaren är

1.en aktiv icke-finansiell enhet, eller

2.ett annat finansiellt institut än en sådan investeringsenhet som avses i 2 kap. 9 § första stycket 2 i en stat eller jurisdiktion som inte är en deltagande jurisdiktion.

Vid tillämpning av första stycket 2 ska ett finansiellt instituts fasta driftställe i en annan stat eller jurisdiktion anses vara ett finansiellt institut i den staten eller jurisdiktionen.

4 §8

terrorism.
För att fastställa om en person			För att fastställa om en person
med bestämmande inflytande har			med bestämmande inflytande har
hemvist i en annan stat eller			hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion, ska det rapporte-			jurisdiktion, ska det rapporte-
ringsskyldiga finansiella institutet			ringsskyldiga finansiella institutet
i samband med att ett konto			innan ett konto öppnas inhämta
öppnas inhämta ett intygande från			ett intygande	från kontohavaren
kontohavaren	eller	från	eller från	personerna med
personerna med	bestämmande		bestämmande inflytande.
inflytande.

Om det av intygandet framgår att en eller flera personer med bestäm- mande inflytande har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren eller personerna med bestämmande inflytande som inne- håller dennes eller deras skatteregistreringsnummer, om dessa inte anges redan i det intygande som inhämtats enligt andra stycket.

7Senaste lydelse 2017:190.

8 Senaste lydelse 2017:662.

8 kap.				Prop. 2018/19:9
3 §				Bilaga 1
Om inte något annat anges, ska	Om inte något annat anges, ska
ett kontos saldo eller värde vid	ett kontos saldo eller värde vid
tillämpningen av 4–8 kap. fast-	tillämpningen		av 3–8 kap. fast-
ställas per den sista dagen av ett	ställas per den sista dagen av ett
kalenderår eller en annan lämplig	kalenderår eller en annan lämplig
rapporteringsperiod.	rapporteringsperiod.
När ett kontos saldo eller värde	När ett kontos saldo eller värde
vid utgången av ett kalenderår har	vid utgången av ett kalenderår har
betydelse för granskningen enligt	betydelse för granskningen enligt
4–8 kap., ska ett rapporterings-	3–8 kap.,		ska	ett
skyldigt finansiellt institut räkna	rapporteringsskyldigt finansiellt
med kontots saldo eller värde per	institut räkna med kontots saldo
den sista dagen för den	eller värde per den sista dagen för
rapporteringsperiod som löper ut	den	rapporteringsperiod		som
samtidigt med kalenderåret eller	löper	ut	samtidigt	med
under kalenderåret.	kalenderåret eller under kalender-
	året.

1.Denna lag träder i kraft den 1 december 2018.

2.Bestämmelserna i 5 kap. 1 § och 7 kap. 1–4 §§ i sin nya lydelse tillämpas i fråga om konton som öppnas efter den 30 november 2018.

3.Bestämmelserna i 3 kap. 2 § första stycket och 3 kap. 5 § i sin nya lydelse tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2018. Granskningen enligt 4–8 kap. av pensionsförsäkringar och pensionssparkonton ska ha genomförts senast den 30 april 2019. Om kontot öppnats efter den 31 december 2015 gäller vid granskningen att sådana intyganden som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska inhämta enligt bestämmelserna i 5 kap. ska inhämtas senast den 30 april 2019.

4.I fråga om bestämmelserna i det nya 3 kap. 2 § andra stycket gäller följande.

a) När dödsfallet inträffat före den 1 januari 2015 ska ett konto som innehas av ett dödsbo behandlas som om dödsfallet inträffade under kalenderåret 2015.

c) Om kontot öppnats efter den 31 december 2015 gäller vid granskningen att sådana intyganden som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet ska inhämta enligt bestämmelserna i 7 kap. ska inhämtas senast den 31 december det femte kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade eller senast den 31 december 2020 om dödsfallet inträffat före den 1 januari 2015.

5.Bestämmelserna i 3 kap. 1 § i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019. För vinst- andelsstiftelser och pensionsstiftelser som är rapporteringsskyldiga

173

Prop. 2018/19:9 Bilaga 1

174

finansiella institut gäller, i stället för det som anges i 2 kap. 22 §, att nya konton är konton som öppnas efter den 30 november 2018 och att befintliga konton är konton som öppnats före den 1 december 2018. Vinstandelsstiftelser och pensionsstiftelser som är rapporteringsskyldiga finansiella institut ska ha genomfört granskningen av befintliga konton enligt 4 och 6 kap. senast den 31 december 2019.

6.Bestämmelserna i den nya 2 kap. 4 a § samt i 2 kap. 9, 15, 16 och 22 §§, 3 kap. 11 § 4 kap. 9 §, 6 kap. 2 § och 8 kap. 3 § i sin nya lydelse tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2018

Förteckning över remissinstanserna – Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

Prop. 2018/19:9 Bilaga 2

Efter remiss har yttrande inkommit från Kammarrätten i Jönköping, Justitiekanslern, Ekobrottsmyndigheten, Datainspektionen, Skatteverket, Kammarkollegiet, Fondbolagens förening, Företagarna, Näringslivets regelnämnd, Näringslivets skattedelegation, Sparbankernas riksförbund, Svenska Bankföreningen, Svensk Försäkring, Svenskt Näringsliv och Sveriges advokatsamfund.

Finansinspektionen, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Regelrådet, Aktiespararna, Euroclear Sweden AB, Finansbolagens Förening, Konsumenternas Bank- och finansbyrå, Nasdaq OMX Stockholm AB, Nasdaq OMX Clearing AB, Nordic Growth Market NGM, Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska försäkringsförmedlares förening, Svenska riskkapitalföreningen (SVCA), Tjänstepensions- förbundet och Utländska försäkringsbolags förening har inte yttrat sig eller har angett att de avstår från att yttra sig.

175

Prop. 2018/19:9 Bilaga 3

176

Förteckning över remissinstanserna – Beskattning av spel med tillstånd enligt äldre regler

Efter remiss har yttrande över promemorian Beskattning av spel med äldre tillstånd kommit in från Skatteverket, Lotteriinspektionen och Spelbranschens Riksorganisation.

Följande remissinstans har inte inkommit med svar: Visita.

Lagrådsremissens lagförslag – Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

27kap.

2 §67

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i

1.särskilt ärende om revision eller annan kontroll i fråga om skatt samt annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte omfattas av 1 §,

2.ärende om kompensation för eller återbetalning av skatt,

3. ärende	om	anstånd	med	3.	ärende	om		anstånd med
erläggande av skatt, och				erläggande av skatt,
4. ärende om kassaregister enligt				4.	ärende om kassaregister enligt
skatteförfarandelagen (2011:1244).				skatteförfarandelagen (2011:1244),
				och
				5.	ärende	om	dokumentations-
				avgift		enligt		49 b kap.
				skatteförfarandelagen.
Sekretess	gäller	i ärende	enligt	lagen	(2007:324)		om Skatteverkets

Sekretessen gäller inte

1. beslut i ärende som anges i första stycket 2 och 3 samt andra stycket,

2. beslut	om undantag		från	2. beslut	om	undantag	från
skyldigheter	som	gäller		skyldigheter som gäller kassa-
kassaregister	enligt 39 kap.		9 §	register	enligt	39 kap.	9 §
skatteförfarandelagen, eller				skatteförfarandelagen,
3. beslut om kontrollavgift enligt				3. beslut om kontrollavgift enligt
50 kap. skatteförfarandelagen.				50 kap. skatteförfarandelagen, eller
				4. beslut	om dokumentations-
				avgift	enligt	49 b kap.
				skatteförfarandelagen.
67 Senaste lydelse 2011:1427.							177

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

178

Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3 eller 4 §. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

3. kontots saldo eller värde vid utgången av året eller, om kontot har avslutats under året, att kontot

Förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244)

Härigenom föreskrivs i fråga om skatteförfarandelagen (2011:1244) dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 17 §, 22 a kap. 5–8 §§, 22 b kap. 5–9 §§,

44 kap. 3 §, 52 kap. 1 §, 62 kap. 8 §, 63 kap. 1, 7 och 8 §§, 66 kap. 5 och 7 §§, 67 kap. 12 § och rubriken närmast före 63 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas ett nytt kapitel, 49 b kap., två nya paragrafer, 51 kap. 2 § och 52 kap. 8 c §, och närmast före 52 kap. 8 c § en ny rubrik av följande lydelse.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

1 kap.

1 §1

I denna lag finns bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatter och avgifter.

Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.

----------------------------------------------------------------------------------------

AVDELNING VI. KONTROLLUPPGIFTER, DEKLARATIONER OCH ÖVRIGA UPPGIFTER

----------------------------------------------------------------------------------------

49 a kap. – Återkallelseavgift	49 a kap. – Återkallelseavgift
	49 b kap. – Dokumentations-
	avgift
50 kap. – Kontrollavgift	50 kap. – Kontrollavgift

----------------------------------------------------------------------------------------

3kap. 17 §2

Med särskilda	avgifter avses	Med särskilda	avgifter	avses
förseningsavgift,	skattetillägg,	förseningsavgift,	skattetillägg,
återkallelseavgift	och kontroll-	återkallelseavgift,
avgift.		dokumentationsavgift		och
		kontrollavgift.

22 a kap.

5 §3

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporterings- pliktiga konton:

1.att kontot är ett rapporteringspliktigt konto,

2.kontots identifikationsuppgifter,

3. kontots saldo eller värde vid utgången av året eller, om kontot

1	Senaste lydelse 2017:185.
2	Senaste lydelse 2016:888.	179
3	Senaste lydelse 2017:189.	179

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

180

har avslutats under året, omedelbart	har avslutats och dess saldo eller
före kontots avslutande, och	värde omedelbart före kontots av-
	slutande, och

4.när det gäller konton som innehas av enheter, vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är

a) fysiska personer med bestämmande inflytande över en passiv icke- finansiell enhet som är kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot, och

b) kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot.

6 §4

med anledning av FATCA-avtalet:
1. sammanlagd ränta, utdelning				1. sammanlagt			bruttobelopp
respektive annan avkastning			på	avseende ränta, utdelning respek-
tillgångar på kontot som har				tive	annan		avkastning		på
tillgodoräknats		eller betalats	ut	tillgångar på kontot som har
under året, och				tillgodoräknats eller betalats ut till
				kontot	eller	avseende		kontot
				under året, och
2. sammanlagd ersättning från				2. sammanlagt			bruttobelopp
försäljning eller inlösen av till-				avseende ersättning från försälj-
gångar på kontot som, efter				ning eller inlösen av tillgångar på
avdrag	för försäljningsprovision			kontot som, efter avdrag för
och	liknande	utgifter,	har	försäljningsprovision					och
tillgodoräknats		eller betalats	ut	liknande		utgifter,			har
under året.				tillgodoräknats eller betalats ut till
				kontot	eller	avseende		kontot
				under året.

4Senaste lydelse 2017:189.

Med sammanlagt bruttobelopp

avses till exempel sammanräknade bruttobelopp av betalningar som har gjorts med anledning av försäljning eller inlösen.

7 §5

I kontrolluppgiften ska för rapporteringspliktiga konton som är sådana inlåningskonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 1 lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet uppgift lämnas om sammanlagd ränta som har tillgodoräknats eller betalats ut till kontot under året.

8 §6

22 b kap.

5 §7

I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporterings- pliktiga konton:

1.att kontot är ett rapporteringspliktigt konto,

3. kontots	identifikationsupp-	3. kontots	identifikationsupp-
gifter,		gifter, och
4. kontots saldo eller värde vid		4. kontots	saldo eller värde vid
utgången av året eller, om kontot		utgången av året eller, om kontot

5Senaste lydelse 2015:69.

6 Senaste lydelse 2015:69.

7 Senaste lydelse 2017:189.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

181

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

182

har avslutats under året, att kontot har avslutats, och

5.när det gäller konton som innehas av enheter, vilken eller vilka av de personer som kontroll- uppgiften lämnas för som är

a)fysiska personer med bestäm- mande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet som är konto- havare för det rapporteringspliktiga kontot, och

b) kontohavare för det rapporteringspliktiga kontot.

har avslutats under året, att kontot har avslutats.

När det gäller konton som innehas av enheter ska kontroll- uppgiften även innehålla uppgift om vilken eller vilka av de personer som kontrolluppgiften lämnas för som är

1.fysiska personer med bestäm- mande inflytande över en passiv icke-finansiell enhet som är konto- havare för det rapporteringspliktiga kontot, och

a) på vilket sätt de utövar be- stämmande inflytande, i fråga om konton som granskats enligt bestämmelserna i 7 kap. lagen om

identifieringav rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller

b) om den informationen finns tillgänglig, på vilket sätt de utövar bestämmande inflytande, i fråga om konton som granskats enligt bestämmelserna i 6 kap. samma lag, och

2.kontohavare för det rappor- teringspliktiga kontot samt om kontohavaren är en passiv icke- finansiell enhet eller en annan enhet.

kontantvärdeteller återköpsvärdet.

6 §8	Prop. 2018/19:9
I kontrolluppgiften ska följande uppgifter lämnas för rapporterings-	Bilaga 4

pliktiga konton som är sådana depåkonton som avses i 2 kap. 11 § första stycket 2 lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton:

1. sammanlagd ränta, utdelning						1. sammanlagt			bruttobelopp
respektive annan			avkastning		på	avseende ränta, utdelning respek-
tillgångar på kontot som har till-						tive	annan		avkastning		på
godoräknats		eller		betalats	ut	tillgångar på kontot som har
under året, och						tillgodoräknats eller betalats ut till
						kontot	eller	avseende		kontot
						under året, och
2. sammanlagd ersättning från						2. sammanlagt			bruttobelopp
försäljning eller inlösen av till-						avseende ersättning från försälj-
gångar på kontot som, efter						ning eller inlösen av tillgångar på
avdrag	för	försäljningsprovision				kontot som, efter avdrag för
och	liknande		utgifter,		har	försäljningsprovision					och
tillgodoräknats eller				betalats	ut	liknande		utgifter,			har
under året.						tillgodoräknats eller betalats ut till
						kontot	eller	avseende		kontot
						under året.

				7 §9
I	kontrolluppgiften		ska	för	I	kontrolluppgiften		ska	för
rapporteringspliktiga konton som					rapporteringspliktiga konton som
är	sådana	inlåningskonton		som	är	sådana inlåningskonton			som
avses i 2 kap. 11 § första stycket 1					avses i 2 kap. 11 § första stycket 1
lagen (2015:911) om identifiering					lagen (2015:911) om identifiering
av	rapporteringspliktiga		konton		av	rapporteringspliktiga		konton
vid automatiskt utbyte av upplys-					vid automatiskt utbyte av upplys-
ningar om finansiella konton upp-					ningar om finansiella konton upp-
gift lämnas om sammanlagd ränta					gift	lämnas om	sammanlagt
som har		tillgodoräknats		eller	bruttobelopp avseende ränta som
betalats ut till kontot under året.					har	tillgodoräknats	eller	betalats
					ut till kontot under året.

8§10

	I kontrolluppgiften ska för	I kontrolluppgiften ska	för
	rapporteringspliktiga konton som	rapporteringspliktiga konton som
	inte är depåkonton eller inlånings-	inte är depåkonton eller inlånings-
	konton uppgift lämnas om	konton uppgift lämnas	om
8	Senaste lydelse 2017:189.
9	Senaste lydelse 2015:918.		183
10 Senaste lydelse 2015:918.			183

I kontrolluppgiften om odoku- menterade konton ska uppgifter lämnas om kontots identifika- tionsuppgifter och kontots saldo eller värde vid utgången av året.

Om det odokumenterade kontot är ett sådant försäkringsavtal

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

sammanlagt belopp som har tillgodoräknats eller betalats ut under året på tillgångar på konto som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för.

sammanlagt bruttobelopp som har tillgodoräknats eller betalats ut under året avseende kontot och som det rapporteringsskyldiga finansiella institutet är gäldenär eller garant för.

Med sammanlagt bruttobe- loppet avses till exempel det sammanräknade bruttobeloppet av betalningar som har gjorts med anledning av försäljning eller inlösen.

184

9§11

I kontrolluppgiften om odoku- menterade konton ska uppgift lämnas om kontots identifika- tionsuppgifter.

44kap.

3 §12

Ett föreläggande får inte förenas med vite om
1. det finns anledning att anta		1. det finns anledning att anta
att den som ska föreläggas har		att den som ska föreläggas har
begått en gärning som är		begått en gärning som är
straffbelagd eller kan leda till		straffbelagd eller kan leda till
skattetillägg,	återkallelseavgift	skattetillägg, återkallelseavgift,
eller kontrollavgift, och		dokumentationsavgift	eller
		kontrollavgift, och

2.föreläggandet avser utredning av en fråga som har samband med den misstänkta gärningen.

Om den som ska föreläggas är en juridisk person, gäller första stycket även ställföreträdare för den juridiska personen.

11Senaste lydelse 2015:918.

12Senaste lydelse 2016:888.

49 b kap. Dokumentationsavgift

När ska dokumentationsavgift tas ut?

1 §

1.4–7 kap. och 8 kap. 8 § lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet,

2.4–7 kap. och 8 kap. 9 § lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid

automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton, eller

3.39 kap. 3 § denna lag, med avseende på kontrolluppgifter enligt 22 a och 22 b kap.

Beräkning av dokumentations- avgift

2 § Dokumentationsavgiften är

7 500 kronor för varje finansiellt konto som inte har dokumenterats i enlighet med bestämmelserna som anges i 1 § 1–3.

Om ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut, för samma finansiella konto, är skyldigt att lämna kontrolluppgift enligt både 22 a och 22 b kap. eller att

inhämta uppgifter och dokumentation avseende kontot enligt både lagen (2015:62) om identifiering av rapporterings- pliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet och lagen

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

185

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

(2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid

automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella

konton, ska bara en dokumentationsavgift tas ut.

51kap.

2 §

Vid bedömningen av om det är oskäligt att ta ut en dokumenta- tionsavgift med fullt belopp ska Skatteverket även beakta om bristen på dokumentation helt eller delvis har lett till ett ingripande på

grund	av	att	bestämmelserna i
5 kap.	3 §	lagen (2017:630)		om
åtgärder		mot	penningtvätt	och

finansiering av terrorism inte har följts.

52kap.

1 §13

I detta kapitel finns bestämmelser om

–beslut om förseningsavgift (2 §),

–beslut om skattetillägg (3–8 a §§),

–beslut om återkallelseavgift (8 b §),

– beslut om dokumentations- avgift (8 c §),

–beslut om kontrollavgift (9 §),

–att särskild avgift inte får beslutas för en person som har avlidit (10 §),

och

–att särskild avgift tillfaller staten (11 §).

Beslut om dokumentationsavgift

8 c §

186

13 Senaste lydelse 2016:888.

62 kap.	Prop. 2018/19:9
8 §14	Bilaga 4
Slutlig skatt beräknad enligt 56 kap. 9 §	ska betalas senast den

förfallodag som infaller närmast efter det att 90 dagar har gått från den dag då beslut om slutlig skatt fattades.

Följande skatter och avgifter ska vara betalda senast den förfallodag som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från den dag beslut fattades:

1.annan skatt än F-skatt och särskild A-skatt samt avgifter som har bestämts genom ett omprövningsbeslut eller efter ett beslut av domstol,

2. förseningsavgift och skatte-	2. förseningsavgift och skatte-
tillägg som har bestämts genom	tillägg som har bestämts genom
ett omprövningsbeslut eller efter	ett omprövningsbeslut eller efter
ett beslut av domstol samt åter-	ett beslut av domstol samt åter-
kallelseavgift eller kontrollavgift,	kallelseavgift, dokumentationsav-
	gift eller kontrollavgift,

3.särskild inkomstskatt som har beslutats enligt 54 kap. 2 §, samt

4.skatt och avgift som ska betalas enligt ett beslut om ansvar enligt 59 kap.

Slutlig skatt enligt andra stycket 1 samt förseningsavgift och skatte- tillägg enligt andra stycket 2 behöver dock inte betalas före den förfallodag som anges i första stycket.

63kap.

1 §15

I detta kapitel finns bestämmelser om

–ansökan om anstånd (2 §),

–deklarationsanstånd (3 §),

–ändringsanstånd (4 §),

–anstånd för att undvika betydande skada (5 §),

–anståndstid i fall som avses i 4 och 5 §§ (6 §),

– anstånd med att betala skatte-	– anstånd med att betala skatte-
tillägg, återkallelseavgift och	tillägg, återkallelseavgift, doku-
kontrollavgift (7 och 7 a §§),	mentationsavgift och kontroll-
	avgift (7 och 7 a §§),

–säkerhet (8–10 §§),

–anstånd vid avyttring av tillgångar (11 §),

–anstånd när punktskatt ska betalas för helt varulager (12 §),

–anstånd vid totalförsvarstjänstgöring (13 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med uttagsbeskattning

(14 §),

–anstånd med betalning av skatt i samband med återföring av investeraravdrag (14 a–14 c §§),

–anstånd på grund av synnerliga skäl (15 §),

–anståndsbeloppet (16–21 a §§),

14	Senaste lydelse 2016:888.	187
15	Senaste lydelse 2016:888.	187

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

188

–ändrade förhållanden (22–22 c §§), och

–anstånd som är till fördel för det allmänna (23 §).

Anstånd med att betala skatte-	Anstånd med att betala vissa
tillägg, återkallelseavgift och	särskilda avgifter
kontrollavgift

7§16

Skatteverket			ska	bevilja		Skatteverket			ska	bevilja
anstånd	med		betalning		av	anstånd	med		betalning		av
skattetillägg,		återkallelseavgift				skattetillägg,		återkallelseavgift,
och kontrollavgift om den som						dokumentationsavgift					och
avgiften	gäller		har	begärt		kontrollavgift		om den			som
omprövning		av	eller		till	avgiften	gäller		har	begärt
förvaltningsrätten överklagat						omprövning		av	eller		till
						förvaltningsrätten överklagat
1. beslutet		om	skattetillägg,			1. beslutet		om	skattetillägg,
återkallelseavgift			eller	kontroll-		återkallelseavgift,			dokumenta-
avgift, eller						tionsavgift	eller		kontrollavgift,
						eller

2.beslutet i den fråga som har föranlett skattetillägget eller återkallelseavgiften.

Anstånd vid omprövning får dock inte beviljas om anstånd tidigare har beviljats enligt första stycket med betalningen i avvaktan på en ompröv- ning av samma fråga.

Anståndet ska gälla fram till dess att Skatteverket eller förvaltningsrätten har meddelat sitt beslut eller längst tre månader efter dagen för beslutet.

8§17

Första stycket gäller inte om

1.anståndsbeloppet är förhållandevis obetydligt,

2.det kan antas att skatten eller avgiften inte kommer att behöva betalas,

3. anståndet avser skattetillägg,	3. anståndet avser skattetillägg,
återkallelseavgift eller kontrollav-	återkallelseavgift,	dokumenta-
gift,	tionsavgift eller kontrollavgift,

4.det allmänna ombudet hos Skatteverket har ansökt om förhands- besked, eller

5.det annars finns särskilda skäl.

16Senaste lydelse 2016:888.

17Senaste lydelse 2016:888.

			66 kap.					Prop. 2018/19:9
			5 §18					Bilaga 4
Ett	beslut	om	skatteavdrag,	Ett	beslut	om	skatteavdrag,
arbetsgivaravgifter,			mervärdes-	arbetsgivaravgifter,			mervärdes-
skatt,	punktskatt,		slutlig skatt,	skatt,	punktskatt,		slutlig	skatt,
skattetillägg,		återkallelseavgift		skattetillägg,		återkallelseavgift,
eller anstånd med betalning av skatt				dokumentationsavgift eller anstånd
eller avgift ska omprövas av en				med betalning av skatt eller avgift
särskilt	kvalificerad		beslutsfattare	ska omprövas av en särskilt
som tidigare inte har prövat frågan,				kvalificerad		beslutsfattare		som
om				tidigare inte har prövat frågan, om

1.den som beslutet gäller har begärt omprövning eller överklagat och inte är ense med Skatteverket om utgången,

2.de omständigheter och bevis som åberopas inte redan har prövats vid en sådan omprövning,

3.frågan ska prövas i sak, och

4.prövningen inte är enkel.

Första stycket gäller inte den första omprövningen av ett beslut enligt 53 kap. 2, 3 eller 4 §.

7§19

En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Begäran ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1.registrering,

2.på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,

3.godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av god- kännande för tonnagebeskattning,

4.uppgifts- eller dokumentationsskyldighet,

5.föreläggande,

6.revision, tillsyn över kassaregister eller kontrollbesök,

7.tvångsåtgärder,

8.återkallelseavgift,

9.dokumentationsavgift,

9. kontrollavgift,	10. kontrollavgift,
10. säkerhet för slutlig skatt för	11. säkerhet för slutlig skatt för
skalbolag,	skalbolag,
11. betalning eller återbetalning	12. betalning eller återbetalning
av skatt eller avgift,	av skatt eller avgift,
12. verkställighet, eller	13. verkställighet, eller
13. avvisning av en begäran om	14. avvisning av en begäran om
omprövning eller ett överklagande	omprövning eller ett överklagande
eller någon annan liknande åtgärd.	eller någon annan liknande åtgärd.

18Senaste lydelse 2016:888.

19Senaste lydelse 2016:888.

189

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

67kap. 12 §20

Ett överklagande ska ha kommit in till Skatteverket senast det sjätte året efter utgången av det kalenderår då beskattningsåret har gått ut.

Överklagandet ska dock ha kommit in inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det om beslutet avser

1.registrering,

2.på vilket sätt preliminär skatt ska betalas,

3.godkännande för tonnagebeskattning eller återkallelse av godkännande för tonnagebeskattning,

4.uppgifts- eller dokumentationsskyldighet,

5.deklarationsombud,

6.tvångsåtgärder,

7.återkallelseavgift,

8.dokumentationsavgift,

8. kontrollavgift,	9. kontrollavgift,
9. säkerhet för slutlig skatt för	10. säkerhet för slutlig skatt för
skalbolag,	skalbolag,
10. betalning eller återbetalning	11. betalning eller återbetalning
av skatt eller avgift,	av skatt eller avgift,
11. verkställighet, eller	12. verkställighet, eller
12. avvisning av en begäran om	13. avvisning av en begäran om
omprövning eller ett överklagande	omprövning eller ett överklagande
eller någon annan liknande åtgärd.	eller någon annan liknande åtgärd.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Bestämmelserna i 22 a kap. 5–8 §§, 22 b kap. 5–9 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången på uppgifter som avser kalenderåret 2019.

3.Bestämmelserna i det nya 49 b kap. tillämpas första gången på uppgifter, handlingar och annan dokumentation som

a) samlas in eller ska samlas in efter den 31 december 2018, eller

b) finns tillgängliga hos det rapporteringsskyldiga finansiella institutet den 1 januari 2019 och ska bevaras.

190	20 Senaste lydelse 2016:888.

Förslag till lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet

dels att 2 kap. 1, 9, 15, 16 och 21 §§, 3 kap. 3 §, 4 kap. 6 §, 5 kap. 1 §,

6 kap. 2 §, 7 kap. 1, 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 4 a §, och närmast före

2 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
	2 kap.
	1 §
I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till
hur vissa termer och uttryck används i lagen. Det finns definitioner och
förklaringar också i 3 kap.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck
samt förklaringar finns i nedan angivna paragrafer:
aktiv icke-finansiell enhet i 2–4 §§
amerikansk person i 21 §
amerikanskt territorium i 21 §
andel i eget kapital i 21 §	andel i eget kapital i 4 a §
befintligt konto i 21 §
----------------------------------------------------------------------------------------
	Andel i eget kapital
	4 a §
	Med andel i eget kapital
	avses, när det är fråga om ett
	svenskt handelsbolag eller en i
	utlandet	delägarbeskattad
	juridisk person som är ett
	finansiellt institut, en andel i
	handelsbolagets		eller	den
	juridiska personens kapital eller i
	dess avkastning. När det är fråga
	om en trust som är ett finansiellt
	institut anses en andel i eget
	kapital innehas av varje person
	som betraktas som stiftare eller
	förmånstagare till hela eller en
	del av trusten eller en annan
	fysisk person som utövar verklig
	kontroll över trusten.
	Vid	tillämpning	av	första
	stycket ska en person betraktas
	som förmånstagare		till en trust		191
					191

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

192

om personen har rätt att direkt eller indirekt, såsom genom ombud, få en fixerad eller diskretionär utdelning från trusten.

9 §

1.handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- eller indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller råvarufutures,

2.individuell och kollektiv portföljförvaltning, eller

3.annan verksamhet som innebär att pengar eller andra medel investeras, administreras eller förvaltas.

Första stycket ska tolkas i enlighet med definitionen av be- greppet finansiellt institut i rekommendationerna från arbets- gruppen för finansiella åtgärder (FATF) i lydelsen som antogs i februari 2012.

Sådana finansiella institut som avses i första stycket benämns i denna lag investeringsenheter.

15 §

Med kontantvärde avses det belopp som är det högsta av

1. det	belopp som en försäk-		1. det belopp som en konto-
ringstagare har rätt att få vid			havare har rätt att få vid återköp,
återköp	eller uppsägning	av ett	uppsägning eller annat upphörande
försäkringsavtal, utan avdrag för			av ett avtal, utan avdrag för avgifter
avgifter för återköp eller pantsätt-			för återköp eller pantsättning, eller
ning, eller
2. det	belopp	som	2. det belopp som kontohavaren
försäkringstagaren kan låna i			kan låna i enlighet med eller med
enlighet	med eller med hjälp av		hjälp av avtalet.

avtalet.

I kontantvärdet ska dock inte ingå belopp som betalas i enlighet med ett försäkringsavtal och är

1.en personskade- eller sjukdomsförmån eller annan försäkringsförmån som utgör ersättning för ekonomisk skada som uppkommit i samband med en sådan händelse som försäkringen gäller för,

2. en återbetalning till			försäk-	2. en återbetalning till			försäk-
ringstagaren av premie, exklusive				ringstagaren av premie, exklusive
försäkringsavgifter,		som	tidigare	försäkringsavgifter,		som	tidigare
har betalats i enlighet med ett				har betalats i enlighet med ett
försäkringsavtal som inte är ett				försäkringsavtal som inte är en
livförsäkringsavtal, på grund av att				dödsfallsförsäkring, på grund av att
avtalet hävts eller sagts upp, risken				avtalet hävts eller sagts upp, risken
reducerats	under	försäkrings-		reducerats	under		försäk-
avtalets löptid eller premien ändrats				ringsavtalets	löptid	eller	premien

till följd av en korrigering av ett	ändrats till följd av en korrigering
räknefel eller annat misstag, eller	av ett räknefel eller annat misstag,
	eller

3.en återbäring till försäkringstagaren på grundval av det försäkringstekniska utfallet för avtalet eller gruppen i fråga.

16 §

Med kontohavare avses den person som har registrerats eller identifierats som innehavare av ett finansiellt konto.

person som har rätt till utbetalning som kontohavare.

När en person som inte är ett

finansiellt institut eller som är ett

finansiellt

institut etablerat eller

finansiellt institut

etablerat

eller

registrerat i ett amerikanskt terri-

torium förvaltar

ett

finansiellt

torium

förvaltar

ett

finansiellt

konto i egenskap av ombud, för-

myndare,

förvaltare,

behörig

myndare,

förvaltare,

behörig

undertecknare,

investeringsråd-

undertecknare,

investeringsråd-

givare eller förmedlare till förmån

för annan person eller för annan

persons räkning, ska den andra

personen

anses vara innehavare

personen

anses

vara

innehavare

av kontot. Detta gäller dock inte

kontot.

Ombudet,

när en advokat förvaltar ett

förmyndaren,

förvaltaren,

den

finansiellt konto till förmån för en

behöriga

undertecknaren,

klient.

investeringsrådgivaren

eller

förmedlaren ska

på

begäran

lämna uppgift till det rappor-

teringsskyldiga finansiella institut

där

kontot

finns

kontohavarens identitet.

21 §

I denna lag avses med amerikansk person: en

1.amerikansk medborgare eller en annan fysisk person med hemvist i USA,

2.i utlandet delägarbeskattad juridisk person eller ett aktiebolag, registrerat i USA eller i enlighet med amerikansk federal eller delstatlig lagstiftning, eller

3.trust, om

a)en domstol i USA har behörighet att besluta eller döma i väsentligen alla frågor som rör trustens administration, och

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

193

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

194

b)en eller flera amerikanska personer eller ett dödsbo efter en avliden amerikansk fysisk person har behörighet att kontrollera alla väsentliga beslut i trusten,

amerikanskt territorium: Amerikanska Samoa, Samväldet Nordmarianerna, Territoriet Guam, Samväldet Puerto Rico eller Amerikanska Jungfruöarna,

andel i eget kapital: när det är fråga om ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbe- skattad juridisk person som är ett finansiellt institut, en andel i handelsbolagets eller den juridiska personens kapital eller i dess avkastning,

befintligt konto: ett finansiellt konto som öppnades den 30 juni 2014 eller tidigare,

behörig förmedlare: ett finansiellt institut som har ingått avtal med den amerikanska federala skattemyndigheten om att agera som sådan behörig förmedlare som benämns Qualified Intermediary,

dotterföretag: dotterföretag i enlighet med det begreppets betydelse enligt aktiebolagslagen (2005:551),

enhet: en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion såsom en trust,

FATCA: avsnitt 1471–1474 i kapitel 4 i USA:s Internal Revenue Code från 1986 och U.S. Treasury Regulations till avsnitt 1471–1474 i USA:s Internal Revenue Code,

icke FATCA-deltagande finansiellt institut: ett finansiellt institut som identifierats som ett sådant enligt 6 kap. 8 §,

livränteavtal: ett avtal

nytt konto: ett finansiellt konto som öppnas den 1 juli 2014 eller senare,	Prop. 2018/19:9
partnerjurisdiktion: en stat eller jurisdiktion med vilken USA har ett	Bilaga 4
gällande avtal för att underlätta genomförandet av FATCA,
passiv icke-finansiell enhet: en enhet som inte är ett finansiellt institut
eller en aktiv icke-finansiell enhet,
rapporteringspliktigt konto: ett finansiellt konto som har identifierats
som ett sådant enligt bestämmelserna i 4–8 kap., om det inte innehas
uteslutande av en eller flera personer som är undantagna faktiska
innehavare enligt 3 kap.,
specificerad amerikansk person: en amerikansk person som inte är
undantagen från begreppet specificerad amerikansk person enligt artikel
1.1 ff i FATCA-avtalet i den ursprungliga lydelsen.

3 kap.

3 §

Följande konton är undantagna från rapporteringsplikt:

2.viss temporär dödsfallsförsäkring,

3.konto som innehas av dödsbo,

4.spärrat konto,

5.partnerjurisdiktionskonto, och

6.kvalificerat kreditkortskonto.

Undantaget i första stycket 3 gäller endast till och med det fjärde kalenderåret efter det kalenderår

då dödsfallet inträffade. Intyganden som ska inhämtas enligt 7 kap. avseende sådana konton ska, i stället för vad som anges där, inhämtas senast den 31 december det femte kalender- året efter det kalenderår då dödsfallet inträffade.

4kap. 6 §

195

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

196

får kännedom om att konto- amerikansk person. Ett rappor- havaren är en specificerad teringsskyldigt finansiellt institut

amerikansk person.ska ha processer och rutiner så att en sådan tjänsteman kan upptäcka om och när omständigheterna ändras på ett sådant sätt att ett konto blir ett rapporteringspliktigt konto enligt 3–5 §§ eller denna paragraf samt att den ändrade omständigheten beaktas vid tillämpningen av 3– 5 §§. Exempel på en sådan änd- rad omständighet är om tjänstemannen underrättas om att kontohavaren har en ny postadress i USA.

				5 kap.
					1 §
I samband med att en fysisk					Innan en fysisk person öppnar
person öppnar ett nytt konto hos					ett nytt konto hos ett rapporte-
ett	rapporteringsskyldigt				ringsskyldigt			finansiellt		institut
finansiellt	institut	ska		enheten	ska	institutet			inhämta		ett
inhämta ett intygande från den					intygande		från		den	fysiska
fysiska personen där han eller hon					personen där han eller hon uppger
uppger de	omständigheter som				de	omständigheter som				behövs
behövs för att avgöra om han eller					för att avgöra om han eller hon har
hon har hemvist i USA.					hemvist i USA.
Om det av det intygandet					Om det av det intygandet
framgår att den fysiska personen					framgår att den fysiska personen
har hemvist i USA, ska det					har hemvist i USA, ska det
rapporteringsskyldiga			finansiella		rapporteringsskyldiga finansiella
institutet inhämta		ett	intygande		institutet		innan		kontot	öppnas
från den fysiska personen som					även inhämta ett intygande från
innehåller	hans	eller		hennes	den	fysiska			personen		som
amerikanska skatteregistrerings-					innehåller		hans		eller	hennes
nummer, om detta inte anges					amerikanska			skatteregistrerings-
redan i det intygande som					nummer, om detta inte anges
inhämtats enligt första stycket.					redan i det intygande som
					inhämtats enligt första stycket.

6 kap.

2 §1

1Senaste lydelse 2017:661.

det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person, ska	Prop. 2018/19:9
kontohavaren anses vara en specificerad amerikansk person om det	Bilaga 4
rapporteringsskyldiga finansiella institutet inte

1.inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte är en specificerad amerikansk person, eller

Det finns skäl att anta att kontohavaren är en amerikansk person enligt första stycket om det finns

1.uppgift om att kontohavaren bildats i USA eller i enlighet med amerikansk lagstiftning,

2.uppgift om att kontohavaren har en amerikansk adress, eller

3.annan uppgift som talar för att kontohavaren är en amerikansk person.

7kap. 1 §

Ett nytt konto är ett rappor-						Ett nytt konto är ett rappor-
teringspliktigt		konto		om	det	teringspliktigt konto om det
innehas av en eller flera enheter						innehas av en eller flera enheter
som är specificerade amerikanska						som är specificerade amerikanska
personer. Ett konto är också ett						personer. Ett konto är också ett
rapporteringspliktigt konto om det						rapporteringspliktigt konto om det
innehas av en eller flera andra						innehas av en eller flera andra
enheter som är passiva icke-						enheter som är passiva icke-
finansiella enheter och över vilka						finansiella enheter och över vilka
en eller flera fysiska personer som						en eller flera fysiska personer som
är medborgare eller har hemvist i						är medborgare eller har hemvist i
USA har bestämmande inflytande.						USA har bestämmande inflytande.
Ett nytt konto är också rappor-
teringspliktigt		om	ett	sådant
intygande från kontohavaren eller
personerna		med	bestämmande
inflytande som krävs enligt 3 eller
4 § inte kommer in.
Ett nytt konto är dock inte ett rapporteringspliktigt konto om
1. kontohavaren är ett deltagande finansiellt institut,
2. det	rapporteringsskyldiga					2. det	rapporteringsskyldiga
finansiella	institutet		inhämtar		ett	finansiella institutet innan kontot
intygande från kontohavaren om att						öppnas inhämtar ett intygande från
den är ett finansiellt institut som						kontohavaren om att den är ett
bedöms följa FATCA-reglerna						finansiellt	institut	som bedöms
eller en	undantagen			faktisk		följa FATCA-reglerna eller en
						undantagen	faktisk	innehavare i	197

I alla andra fall än som avses i

2 § och 3 § första stycket ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet innan kontot öppnas inhämta ett intygande från konto- havaren för att fastställa om de omständigheter som är av bety- delse för tillämpningen av 1 § föreligger.

Om det av intygandet framgår att kontohavaren är en specificerad amerikansk person, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet innan kontot öppnas även inhämta ett intygande från kontohavaren som

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

innehavare i enlighet med relevanta	enlighet med relevanta ameri-
amerikanska författningar, eller	kanska författningar, eller

3 §2

terrorism.
För att fastställa om en person	För att fastställa om en person
med bestämmande inflytande är	med bestämmande inflytande är
medborgare eller har hemvist i	medborgare eller har hemvist i
USA, ska det rapporterings-	USA, ska det rapporterings-
skyldiga finansiella institutet i	skyldiga finansiella institutet
samband med att ett konto öppnas	innan ett konto öppnas inhämta
inhämta ett intygande från konto-	ett intygande	från kontohavaren
havaren eller från personerna med	eller från	personerna med
bestämmande inflytande.	bestämmande inflytande.

4 §

I alla andra fall än som avses i

2 § och 3 § första stycket ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren för att fastställa om de omständigheter som är av betydelse för tillämpningen av 1 § föreligger.

Om det av intygandet framgår att kontohavaren är en specificerad amerikansk person, ska det rapporteringsskyldiga finansiella institutet inhämta ett intygande från kontohavaren som

198	2 Senaste lydelse 2017:661.

innehåller dennes amerikanska	innehåller dennes amerikanska	Prop. 2018/19:9
skatteregistreringsnummer.	skatteregistreringsnummer.	Bilaga 4

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Bestämmelserna i 3 kap. 3 §, 5 kap. 1 § och 7 kap. 1, 3 och 4 §§ i den

nya lydelsen tillämpas i fråga om konton som öppnas efter den 31 december 2018.

3.Bestämmelserna i 2 kap. 15 och 16 §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019.

199

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

200

Förslag till lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

dels att 2 kap. 1, 9, 15, 16, 18 och 22 §§, 3 kap. 1, 2, 5 och 11 §§, 4 kap.

9 §, 5 kap. 1 §, 6 kap. 2 §, 7 kap. 1–4 §§ och 8 kap. 3 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 4 a §, och närmast före

2 kap. 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2kap. 1 §1

I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur vissa termer och uttryck används i lagen. Det finns även definitioner och förklaringar i 3 och 8 kap.

Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck samt förklaringar finns i nedan angivna paragrafer:

aktiv icke-finansiell enhet i 2–4 §§
andel i eget kapital i 22 §	andel i eget kapital i 4 a §
annan stat eller jurisdiktion i 22 §

----------------------------------------------------------------------------------------

Andel i eget kapital

4 a §

Med andel i eget kapital avses, när det är fråga om ett svenskt handelsbolag eller en i ut- landet delägarbeskattad juridisk person som är ett finansiellt

institut, en andel i handelsbolagets eller den juridiska personens kapital eller i dess avkastning. När det är fråga om en trust som är ett finansiellt institut anses en andel i eget kapital innehas av varje person som betraktas som stiftare eller förmånstagare till hela eller en del av trusten eller en annan

1Senaste lydelse 2017:190.

fysisk person som utövar verklig kontroll över trusten.

Vid tillämpning av första stycket ska en person betraktas som förmånstagare till en trust om personen har rätt att direkt eller indirekt, såsom genom ombud, få en fixerad eller diskretionär utdelning från trusten.

9§

En enhet är ett finansiellt institut, om

1.den i sin näringsverksamhet huvudsakligen bedriver en eller flera av följande verksamheter för en kunds räkning:

a) handel med penningmarknadsinstrument, valuta, valuta-, ränte- eller indexinstrument, överlåtbara värdepapper eller råvarufutures,

b) individuell och kollektiv portföljförvaltning, eller

c) annan verksamhet som innebär att finansiella tillgångar investeras, administreras eller förvaltas, eller

Vid tillämpning av första stycket ska en enhet anses i sin näringsverksamhet huvudsakligen bedriva en verksamhet, eller dess brutto- intäkter anses huvudsakligen komma från en verksamhet, om enhetens intäkter som härrör från en sådan verksamhet motsvarar eller överstiger 50 procent av enhetens sammanlagda intäkter under den av följande perioder som är kortast:

1. den treårsperiod som avslutas vid utgången av det räkenskapsår som föregår tid- punkten då bedömningen görs, eller

2. den period som enheten har existerat.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

201

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

202

Sådana finansiella institut som avses i första stycket benämns i denna lag investeringsenheter.

15 §

Med kontantvärde avses det belopp som är det högsta av

1. det belopp som en		försäk-	1. det belopp som en konto-
ringstagare har rätt att få vid åter-			havare har rätt att få vid återköp,
köp eller	uppsägning	av ett	uppsägning eller annat upphörande
försäkringsavtal, utan avdrag för			av ett avtal, utan avdrag för avgifter
avgifter för återköp eller pantsätt-			för återköp eller pantsättning, eller
ning, eller
2. det	belopp	som	2. det belopp som kontohavaren
försäkringstagaren kan låna i			kan låna i enlighet med eller med
enlighet med eller med hjälp av			hjälp av avtalet.
avtalet.

I kontantvärdet ska det dock inte ingå belopp som betalas i enlighet med ett försäkringsavtal och som

1.betalas med anledning av en dödsfallsförsäkring och uteslutande till följd av den försäkrades dödsfall,

16 §

Med kontohavare avses den person som har registrerats eller identifierats som innehavare av ett finansiellt konto.

person som har rätt till utbetalning som kontohavare.
När en person som inte är ett				När en person som inte är ett
finansiellt	institut	förvaltar	ett	finansiellt	institut	förvaltar	ett
finansiellt	konto i	egenskap	av	finansiellt	konto i	egenskap	av

ombud, förmyndare, förvaltare, behörig undertecknare, investe- ringsrådgivare eller förmedlare till förmån för en annan person eller för en annan persons räkning, ska den andra personen anses vara innehavare av kontot. Detta gäller dock inte när en advokat förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient.

Ombudet, förmyndaren, förvaltaren, den behöriga

undertecknaren, investe-

ringsrådgivareneller förmedlaren ska på begäran lämna uppgift till det rapporteringsskyldiga finansiella institut där kontot finns om kontohavarens identitet.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

					18 §
Med person med bestämmande						Med person med bestämmande
inflytande avses en fysisk person						inflytande avses en fysisk person
som utövar kontroll över en enhet.						som utövar kontroll över en enhet.
När det är fråga om en trust ska						När det är fråga om en trust ska
stiftaren,		förvaltaren,			be-	stiftaren,		förvaltaren,			be-
skyddaren,		förmånstagaren			eller	skyddaren,		förmånstagaren			eller
förmånstagarkretsen				och	varje	förmånstagarkretsen				och	varje
annan fysisk person som utövar						annan fysisk person som utövar
verklig kontroll över trusten anses						verklig kontroll över trusten anses
vara personer med bestämmande						vara personer med bestämmande
inflytande. När det är fråga om en						inflytande. När det är fråga om en
juridisk konstruktion som inte är						juridisk konstruktion som inte är
en trust, avses personer i samma						en trust, avses personer i samma
eller	motsvarande		ställning		som	eller	motsvarande		ställning		som
personer		med	bestämmande			personer		med	bestämmande
inflytande		över		en	trust.	inflytande		över		en	trust.
Begreppet ska tolkas i enlighet						Begreppet ska tolkas i enlighet
med	rekommendationerna				från	med	rekommendationerna				från
arbetsgruppen för				finansiella		arbetsgruppen för				finansiella
åtgärder (FATF) i dessas lydelse						åtgärder (FATF) i lydelsen som
som antogs i februari 2012.						antogs i februari 2012.
I denna lag avses med					22 §2

andel i eget kapital: när det är
fråga om ett svenskt handelsbolag
eller en i utlandet delägarbe-
skattad juridisk person som är ett
finansiellt institut, en andel i
handelsbolagets				eller	den

2Senaste lydelse 2017:190.

203

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

204

juridiska personens kapital eller i dess avkastning,

annan stat eller jurisdiktion: om något annat inte anges, en annan stat eller jurisdiktion än Sverige eller USA,

befintligt konto: ett finansiellt konto som öppnats den 31 december 2015 eller tidigare,

dotterföretag: dotterföretag i enlighet med det begreppets betydelse enligt aktiebolagslagen (2005:551),

enhet: en juridisk person eller en annan juridisk konstruktion, såsom ett bolag, en delägarbeskattad juridisk person, en trust eller en stiftelse,

försäkringsavtal med kontantvärde: ett försäkringsavtal som har ett kontantvärde och som inte är ett ansvarsåterförsäkringsavtal mellan två försäkringsföretag,

livränteavtal: ett avtal

lågvärdekonto: ett befintligt konto som innehas av en eller flera fysiska personer och vars sammanräknade saldo eller värde inte uppgår till mer än 1 000 000 US-dollar den 31 december 2015,

nytt konto: ett finansiellt konto som öppnats den 1 januari 2016 eller senare,

odokumenterat konto: ett konto som ska anses vara ett odokumenterat konto enligt 4 kap. 3 eller 11 §,

skatteregistreringsnummer: ett identifikationsnummer för skattebetalare eller en funktionell motsvarighet till det om ett sådant nummer saknas.

3kap. 1 §3

Följande enheter är, även om de är finansiella institut, undantagna från rapporteringsskyldighet:

1.Sveriges riksbank,

2.svenska myndighetsenheter,

3.internationella organisationer i Sverige,

4.breda pensionsfonder,

3Senaste lydelse 2017:190.

5. pensionsstiftelser		enligt	5. pensionsstiftelser		enligt		Prop. 2018/19:9
lagen (1967:531)	om	tryggande	lagen (1967:531)	om	tryggande		Bilaga 4
av pensionsutfästelse m.m.,			av pensionsutfästelse		m.m.,	om
			arbetsgivaren vars ansvar			för
			pensionsutfästelse		stiftelsen
			tryggar
			a) är obegränsat skattskyldig i
			Sverige, och
			b) inte är en investeringsenhet
			eller en passiv icke-finansiell
			enhet, och
6. kvalificerade	utfärdare av		6. kvalificerade	utfärdare		av
kreditkort, och			kreditkort.
7. vinstandelsstiftelser.

2 §4

Följande konton är undantagna från rapporteringsplikt:

1. pensionsförsäkring som upp-	1. pensionsförsäkring som upp-
fyller kraven i inkomstskattelagen	fyller kraven i inkomstskattelagen
(1999:1229) och som tecknas och	(1999:1229) och som tecknas och
förvaltas i Sverige,	förvaltas i Sverige, om premier
	betalas av en arbetsgivare till
	förmån för en anställd som utför
2. pensionssparkonto som upp-	tjänster i Sverige,
2. pensionssparkonto som upp-
fyller kraven i inkomstskatte-
lagen,
3. viss temporär dödsfalls-	2. viss temporär dödsfalls-
försäkring,	försäkring,
4. konto som innehas av	3. konto som innehas av
dödsbo,	dödsbo,
5. spärrat konto,	4. spärrat konto,
6. kvalificerat kreditkortskonto,	5. kvalificerat kreditkortskonto,
och	och
7. vilande konto.	6. vilande konto.
	Undantaget i första stycket 3

gäller endast till och med det

fjärde kalenderåret		efter	det
kalenderår då dödsfallet in-
träffade.	Intyganden	som	ska
inhämtas	enligt 7 kap. avseende
sådana konton ska, i stället för
vad som	anges där,	inhämtas
senast den 31 december det femte
4 Senaste lydelse 2017:190.			205

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

206

kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade.

5 §

1.inte har någon enskild förmånstagare som har rätt till mer än fem procent av fondens tillgångar,

2.regleras av offentlig myndighet och rapporterar in uppgifter om sina förmånstagare till Skatteverket, och

3.uppfyller minst ett av följande krav:


b) Minst 50 procent av avsätt-			b) Minst 50 procent av avsätt-
ningarna till fonden, bortsett från			ningarna till fonden, bortsett från
överföringar		av tillgångar från	överföringar av		tillgångar			från
andra undantagna pensionsfonder			andra undantagna pensionsfonder
eller från sådana pensionsförsäk-			eller från sådana pensionsförsäk-
ringar som avses i 2 § 1, kommer			ringar som	avses i		2 §	första
från	den finansierande arbets-		stycket 1,	kommer		från		den
givaren.			finansierande arbetsgivaren.
c) Utbetalningar eller uttag från			c) Utbetalningar eller uttag från
fonden som inte är förenade med			fonden som inte är förenade med
kostnader, bortsett från över-			kostnader, bortsett från över-
föringar av tillgångar till andra			föringar av tillgångar till andra
undantagna		pensionsfonder eller	undantagna	pensionsfonder				eller
till	sådana	pensionsförsäkringar	till sådana	pensionsförsäkringar
som avses i 2 § 1, medges endast			som avses i 2 § första stycket 1,
vid	specificerade händelser i		medges endast vid specificerade
samband med pensionering, ned-			händelser	i	samband			med
satt arbetsförmåga eller dödsfall.			pensionering,		nedsatt		arbets-
			förmåga eller dödsfall.

		11 §5
Med	vilande konto avses	ett	Med	vilande konto avses	ett
annat	finansiellt konto än	ett	annat	finansiellt konto än	ett
livförsäkringsavtal om			livränteavtal om

1.kontots saldo eller värde vid utgången av kalenderåret inte överstiger 1 000 US-dollar,

5Senaste lydelse 2017:190.

2.kontohavaren inte har initierat några transaktioner på kontot eller på något annat av sina konton hos det rapporteringsskyldiga finansi- ella institutet under de senaste tre åren, och

3.kontohavaren inte har kommunicerat med det rappor- teringsskyldiga finansiella institu- tet angående kontot eller något annat av sina konton hos det institutet under de senaste sex åren.

2. kontohavaren inte har initierat				Prop. 2018/19:9
några transaktioner på kontot eller				Bilaga 4
på något annat av sina konton hos
det rapporteringsskyldiga			finansi-
ella institutet under de senaste tre
åren,
3. kontohavaren		inte	har
kommunicerat med det rappor-
teringsskyldiga	finansiella		institu-
tet angående	kontot	eller något

annat av sina konton hos det institutet under de senaste sex åren, och

4.i fråga om försäkringsavtal med kontantvärde, det rapporte- ringsskyldiga finansiella institutet inte har kommunicerat med konto- havaren angående kontot eller något annat av kontohavarens konton hos det institutet under de senaste sex åren.

4 kap.

9 §

Oavsett vad som sägs i 5–7 §§

Oavsett vad som sägs i 5–8 §§

ska

ett

högvärdekonto

som

ska

ett

högvärdekonto

som

innehas av en fysisk person, om

något

annat inte anges i 2 kap.

något

annat

inte anges

i 2 kap.

20 §,

anses

vara

ett

20 §,

anses

vara

ett

rapporteringspliktigt

konto

rapporteringspliktigt

konto

det finns en tjänsteman som har

särskilt

ansvar

för

kontakterna

särskilt

ansvar

för

kontakterna

med

kontohavaren

och

den

med

kontohavaren

och

den

tjänstemannen

har

eller

får

tjänstemannen

har

eller

får

kännedom om

att kontohavaren

kännedom om

att

kontohavaren

har hemvist i en annan stat eller

jurisdiktion.

Ett

rapportering-

sskyldigt finansiellt institut ska ha

processer och rutiner så att en

sådan

tjänsteman

kan

upptäcka

om och

när omständigheterna

ändras på ett sådant sätt att

kontot

blir

rapporteringspliktigt

enligt

5–8 §§

eller

denna

paragraf samt att den ändrade

omständigheten

beaktas

vid

tillämpningen

5–8 §§.

Exempel på en sådan ändrad

omständighet

är

tjänstemannen underrättas om att

kontohavaren

har

207

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

208

postadress i en annan stat eller jurisdiktion.

5kap. 1 §

I samband med att en fysisk						Innan en fysisk person öppnar
person öppnar ett nytt konto hos						ett nytt konto hos ett rappor-
ett	rapporteringsskyldigt					teringsskyldigt finansiellt institut
finansiellt	institut		ska	institutet		ska	institutet	inhämta			ett
inhämta ett intygande från den						intygande från			den	fysiska
fysiska personen där han eller hon						personen där han eller hon uppger
uppger vilken eller vilka stater						vilken eller vilka stater och
och jurisdiktioner han eller hon						jurisdiktioner han eller hon har
har hemvist i.						hemvist i.
Om det av det intygandet						Om det av det intygandet
framgår att den fysiska personen						framgår att den fysiska personen
har hemvist i en annan stat eller						har hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion, ska det rappor-						jurisdiktion, ska det rapporte-
teringsskyldiga			finansiella			ringsskyldiga finansiella institutet
institutet	inhämta		ett intygande			innan	kontot	öppnas			även
från den fysiska personen som						inhämta ett intygande från den
innehåller	hans		eller	hennes		fysiska personen som innehåller
skatteregistreringsnummer i					den	hans	eller	hennes		skatte-
staten eller		jurisdiktionen			och	registreringsnummer i den staten
födelsedatum,		om	dessa		inte	eller	jurisdiktionen				och
anges redan i det intygande som						födelsedatum,		om	dessa		inte
inhämtats enligt första stycket.						anges redan i det intygande som
						inhämtats enligt första stycket.

6kap. 2 §6

1.inhämtar ett intygande från kontohavaren om att kontohavaren inte har hemvist i denna stat eller jurisdiktion, eller

Det finns skäl att anta att konto- havaren har hemvist i en annan

6Senaste lydelse 2017:662.

stat eller jurisdiktion enligt första stycket om det finns

1. uppgift om att kontohavaren bildats i en annan stat eller juris- diktion eller i enlighet med lag- stiftningen där,

2. uppgift om att kontohavaren har en adress i en annan stat eller jurisdiktion, eller

3. annan uppgift som talar för att kontohavaren har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion.

7 kap.

1 §

Om något annat inte anges i 2 kap. 20 § är ett nytt konto ett rappor- teringspliktigt konto

1.om det innehas av en eller flera enheter som har hemvist i en annan stat eller jurisdiktion,

2. om det innehas av en eller		2. om det innehas av en eller
flera enheter som är passiva icke-		flera enheter som är passiva icke-
finansiella enheter och över vilka		finansiella enheter och över vilka
en eller flera fysiska personer som		en eller flera fysiska personer som
har hemvist i en annan stat eller		har hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion har bestämmande in-		jurisdiktion har bestämmande in-
flytande, eller		flytande.
3. om ett sådant intygande från
kontohavaren	eller personerna
med bestämmande inflytande som
krävs enligt	3 eller 4 § inte
kommer in.

2 §

För att fastställa om en enhet har	För att fastställa om en enhet har
hemvist i en annan stat eller juris-	hemvist i en annan stat eller juris-
diktion, ska det rapporterings-	diktion, ska det rapportering-
skyldiga finansiella institutet i	skyldiga finansiella institutet innan
samband med att ett konto öppnas	ett konto öppnas inhämta ett
inhämta ett intygande från konto-	intygande från kontohavaren.
havaren.

3 §7

För att fastställa om en enhet är	För att fastställa om en enhet är
en passiv icke-finansiell enhet,	en passiv icke-finansiell enhet,

7Senaste lydelse 2017:190.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

209

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

210

ska det	rapporteringsskyldiga					ska	det	rapporteringsskyldiga
finansiella	institutet		inhämta ett			finansiella institutet innan kontot
intygande	om		detta		från	öppnas inhämta ett intygande om
kontohavaren.		Ett		sådant		detta	från	kontohavaren.	Ett
intygande	behöver			dock	inte	sådant intygande behöver			dock
inhämtas, om det utifrån den						inte inhämtas, om det utifrån den
information som det rappor-						information som det rapporte-
teringsskyldiga finansiella institu-						ringsskyldiga finansiella institutet
tet har tillgång till eller informa-						har tillgång till eller information
tion som är allmänt tillgänglig						som är allmänt tillgänglig kan
kan antas att kontohavaren är						antas att kontohavaren är

1.en aktiv icke-finansiell enhet, eller

2.ett annat finansiellt institut än en sådan investeringsenhet som avses i 2 kap. 9 § första stycket 2 i en stat eller jurisdiktion som inte är en del- tagande jurisdiktion.

Vid tillämpning av första stycket 2 ska ett finansiellt instituts fasta driftställe i en annan stat eller jurisdiktion anses vara ett finansiellt institut i den staten eller jurisdiktionen.

4 §8

terrorism.						För att fastställa om en person
För att fastställa om en person
med bestämmande inflytande har						med bestämmande inflytande har
hemvist i en annan stat eller						hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion, ska det rapporte-						jurisdiktion, ska det rapporte-
ringsskyldiga finansiella institutet						ringsskyldiga finansiella institutet
i samband med att ett konto						innan ett konto öppnas inhämta
öppnas inhämta ett intygande från						ett intygande		från	kontohavaren
kontohavaren			eller		från	eller	från	personerna			med
personerna		med	bestämmande			bestämmande inflytande.
inflytande.
Om det av intygandet framgår						Om det av intygandet framgår
att en eller flera personer med						att en eller flera personer med
bestämmande inflytande					har	bestämmande		inflytande			har
hemvist i en annan stat eller						hemvist i en annan stat eller
jurisdiktion,			ska		det	jurisdiktion,			ska		det
rapporteringsskyldiga				finansiella		rapporteringsskyldiga				finansiella
institutet	inhämta		ett	intygande		institutet innan kontot öppnas
från	kontohavaren				eller	även inhämta ett intygande från
personerna		med	bestämmande			kontohavaren		eller		personerna
inflytande som innehåller dennes						med	bestämmande			inflytande
eller		deras		skatte-		som innehåller dennes eller deras
registreringsnummer,				om	dessa	skatteregistreringsnummer,					om
inte anges redan i det intygande						dessa	inte anges		redan		i det

8Senaste lydelse 2017:662.

som inhämtats enligt andra	intygande som inhämtats enligt	Prop. 2018/19:9
stycket.	andra stycket.	Bilaga 4

8kap. 3 §

Om inte något annat anges, ska ett kontos saldo eller värde vid tillämpningen av 4–8 kap. fast- ställas per den sista dagen av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod.

Om inte något annat anges, ska ett kontos saldo eller värde vid tillämpningen av 3–8 kap. fast- ställas per den sista dagen av ett kalenderår eller en annan lämplig rapporteringsperiod.

När ett kontos saldo eller värde vid utgången av ett kalenderår har betydelse för granskningen enligt

3–8 kap., ska ett rapporteringsskyldigt finansiellt institut räkna med kontots saldo eller värde per den sista dagen för den rapporteringsperiod som löper ut samtidigt med kalenderåret eller under kalender- året.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

2.Bestämmelserna i 5 kap. 1 § och 7 kap. 1–4 §§ i den nya lydelsen och bestämmelsen i det nya 3 kap. 2 § andra stycket tillämpas i fråga om konton som öppnas efter den 31 december 2018.

211

Prop. 2018/19:9 Bilaga 4

212

6.Bestämmelserna i 2 kap. 15 och 16 §§ och 3 kap. 11 § i den nya lydelsen tillämpas första gången i fråga om uppgifter som avser kalenderåret 2019.

Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton – Lagrådets yttrande

Prop. 2018/19:9 Bilaga 5

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2018-09-21

Närvarande: F.d. justitierådet Severin Blomstrand samt justitieråden Erik Nymansson och Thomas Bull

Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

Enligt en lagrådsremiss den 14 juni 2018 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

2.lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244),

3.lag om ändring i lagen (2015:62) om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet,

4.lag om ändring i lagen (2015:911) om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Marcus Sjögren.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Allmänt

Beredningskravet

I 7 kap. 2 § regeringsformen föreskrivs vissa krav på beredningen av regeringsärenden. Behövliga upplysningar och yttranden ska inhämtas från berörda myndigheter. Upplysningar och yttranden ska också inhämtas från kommuner i den omfattning som behövs. Även sammanslutningar och enskilda ska ges möjlighet att yttra sig i den omfattning som behövs.

Beredningskravets faktiska innehåll bestäms av det aktuella regeringsärendets natur. I fråga om lagstiftningsärenden är det normala att ett förslag till lag med tillhörande motiv skickas på remiss till berörda myndigheter och organisationer. Remisstiden måste be-stämmas så att remissinstanserna får tillräcklig tid för att sätta sig in i förslaget, bilda sig en uppfattning om det och avfatta ett remissvar.

I detta avseende noterar Lagrådet följande beträffande beredningen av de lagförslag som nu underställs Lagrådets granskning.

213

Prop. 2018/19:9 Bilaga 5

214

Remissen bygger på den i Finansdepartementet framtagna promemorian Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton (Fi 2018/00923/83). Promemorian remitterades den 28 februari 2018 med en sista svarstid den 9 april samma år.

Remissinstanserna fick knappt sex veckor på sig att yttra sig och under remisstiden inföll påskhelgen. Någon remissinstans har anfört att remisstiden har varit anmärkningsvärt kort.

I lagrådsremissen anges att lagstiftningsärendet är förenat med en viss tidspress som föranleds av att Global Forum enats om att det ska följas upp att varje land gör de rekommenderade ändringarna inom tolv månader från det att utvärderingen fastställs. Vidare anförs att det inte är fråga om att införa ett nytt regelverk utan om att göra vissa ändringar i ett befintligt regelverk samt att förslagen till stora delar innebär endast mindre, lagtekniska justeringar. Mot denna bakgrund anser regeringen att remisstiden får anses vara godtagbar.

Den aktuella utvärderingen fastställdes i oktober 2017. Beträffande den åberopade tidspressen har det upplysts vid föredragningen att ikraftträdandet utgör den bortre tidsgränsen men att ju längre ett land har kommit i lagstiftningsprocessen desto mindre är risken att arbetsgruppen finner skäl att kritisera landet för att inte ha åtgärdat påpekade brister. Även om promemorian till viss del innehåller mindre, lagtekniska justeringar så innehåller den även bl.a. förslag till ett helt nytt 49 b kap. i skatteförfarandelagen om en ny särskild avgift (dokumentationsavgift), låt vara med ett begränsat antal bestämmelser. Förslagen i promemorian är långt ifrån okomplicerade.

Med beaktande av vad som anförts får det anses tveksamt om det i 7 kap. 2 § regeringsformen föreskrivna beredningskravet är uppfyllt. Lagrådet finner dock att det inte föreligger tillräcklig grund för att avstyrka förslaget.

Global Forum

I remissen föreslås ändringar i den reglering som infördes när Sverige hade anslutit sig till det multinationella avtal som innebär att OECD:s standard för automatiskt utbyte av upplysningar mellan myndigheter om finansiella konton ska gälla i de anslutna staterna och jurisdiktionerna. Ändringarna grundas på en systematisk utvärdering under 2017 av Sveriges sätt att genomföra den globala standarden i nationell lagstiftning.

Utvärderingen har skett i det globala forumet för transparens och informationsutbyte i fråga om skatter, Global Forum. För Lagrådet är det oklart vilken rättslig status detta forum har. Enligt remissen är fler än 100 länder representerade i Global Forums arbetsgrupp för automatiskt informationsutbyte. Europeiska kommissionen deltar i arbetet. Under föredragningen har det inte kommit fram någonting som ger vid handen att Sverige skulle vara folkrättsligt förpliktat att följa forumets beslut. I remissen anförs praktiska och politiska skäl för att Sverige ska åtgärda

brister som forumet påtalar. Om så inte sker, blir det svårt för Sverige att	Prop. 2018/19:9
bidra till att sätta press på andra stater och jurisdiktioner att åtgärda brister	Bilaga 5
i deras lagstiftning. Det finns enligt remissen även en risk att andra länder
säger upp avtalet gentemot Sverige med motiveringen att Sverige inte
lever upp till den ingångna överenskommelsen, eller att Europeiska
kommissionen inleder ett överträdelseärende mot Sverige.
Flertalet av Global Forums rekommendationer framstår som
okontroversiella. Andra är mer diskutabla, t.ex. sådana som innebär att
Global Forum anser att uttalanden i författningskommentaren i stället ska
tas in i lagtexten. Det kan ifrågasättas att Global Forum bör tillåtas att
underkänna svensk lagstiftningsteknik.
Om regeringen på angivna skäl vill föreslå lagstiftning i enlighet med
Global Forums rekommendationer, har Lagrådet dock inte skäl att
motsätta sig det, så länge ändringarna är förenliga med det avtal som
Sverige är folkrättsligt förpliktat att följa.
Förslaget till lag om ändring i lagen om identifiering av
rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet
2 kap. 9 §
I förslaget till andra stycke anges att första stycket ska tolkas i enlighet
med en viss av arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) antagen
definition. En motsvarande formulering återfinns redan nu i kapitlets 18 §.
Utformningen är olycklig eftersom den inte ger något besked om vilken
arbetsgrupp det är fråga om. Vid föredragningen har upplysts att FATF är
en arbetsgrupp som verkar inom OECD, vars sekretariat är anställt av
OECD men där arbetsgruppen har en egen budget vid sidan av OECD:s.
Arbetsgruppen är ingen egen juridisk person och dess standarder är inte
folkrättsligt bindande, även om de för svenskt vidkommande kan få direkt
rättslig verkan genom att de införlivas i EU:s regelverk.
Lagrådet anser att förslaget inte är godtagbart utifrån de krav som bör
ställas på svensk författningstext. Det måste åtminstone tydliggöras vad
det är för arbetsgrupp som det är fråga om.
Motsvarande bestämmelse finns också i 2 kap. 9 § i förslaget till lag om
ändring i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid
automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton. En liknande
justering bör till både där och i detta kapitels 18 §.
2 kap. 16 §
Förslaget innebär dels att det undantag som gäller avseende advokater som
förvaltar ett finansiellt konto till förmån för en klient upphävs, dels att det
införs en skyldighet för bl.a. advokater att på begäran lämna uppgift om
en sådan klients identitet. Uppgifterna rör sådana klienter som kan antas
ha sin hemvist i ett annat land än Sverige. De ska lämnas till det	215

Prop. 2018/19:9 Bilaga 5

216

rapporteringsskyldiga finansiella institut som handhar kontot, vilket i sin tur ska lämna uppgifterna till Skatteverket för vidare utbyte med berörda länder. Skatteverket och uppgiftsmottagaren i ett annat land får normalt sett inte vetskap om att det är fråga om en advokats klientmedelskonto och inte heller om vilken advokat som har uppdrag från klienten i fråga. Sekretess för uppgifterna gäller såväl hos Skatteverket som hos den mottagande myndigheten.

I lagrådsremissen anförs att förslaget är ett proportionerligt ingrepp i advokaters tystnadsplikt visavi sina klienter. De huvudsakliga skälen är Sveriges starka intresse av att motverka skattefusk och skatteundandragande, att det rör sig om en begränsad kategori av uppgifter och risken för att Sverige inte uppfyller sina folkrättsliga förpliktelser om skyldigheten inte införs (s. 74).

Frågan om regleringens proportionalitet är svårbedömd. Det handlar om ett mycket omfattande utbyte av uppgifter, där ingen misstanke om brott eller olagligt skatteundandragande måste vara för handen i det enskilda fallet. Utbytet ska fortgå rutinartat i framtiden. I t.ex. förhållande till reglerna om bl.a. advokaters skyldighet att lämna information om penningtvätt m.m. i 4 kap. 3 § lagen (2017:630) om åtgärder mot penning- tvätt och finansiering av terrorism framstår rapporteringsskyldigheten som betydligt mer omfattande kvantitativt och avseende uppgifter av närmast alldaglig karaktär. Å andra sidan kan noteras att uppgiften om en kontohavares identitet vanligen inte heller är särskilt integritetskänslig.

I lagrådsremissen behandlas Europadomstolens avgörande i målet Sommer mot Tyskland (s. 71) gällande inhämtande av uppgifter från en advokat och förfarandets förenlighet med artikel 8 i Europakonventionen. Slutsatsen i remissen är att förhållandena i målet inte är jämförbara med de situationer där det nu föreslås en rapporteringsskyldighet.

Europadomstolen framhåller dock i domen (§ 56) att skyldigheter för advokater att bryta mot sin professionella tystnadsplikt godtagits om de sker under strikt kontroll och i fall när det finns skäl att anta att advokaten är inblandad i brottslig verksamhet. En omfattande och kontinuerlig kartläggning av uppgifter kan uppfattas som ett allvarligare intrång i integriteten än mer riktade insatser för konkret brottsbekämpning (se t.ex. avgörandena från EU-domstolen C-293/12 Digital Rigths Ireland och C- 203/15 Tele2 Sverige AB samt Europadomstolens avgörande Big Brother Watch [nr 58170/13, dom den 13 september 2018] gällande mer generell övervakning av elektronisk kommunikation). Även rapportering av förhållandevis harmlösa uppgifter kan i sådana fall alltså utgöra ett alltför långtgående ingrepp i integritetsskyddet. I domen framhålls dessutom (§ 62) frånvaron av processuella rättssäkerhetsgarantier för advokater som vill bestrida uppgiftsskyldigheten.

Avgörandet måste också läsas mot bakgrund av Europadomstolens dom i målet Michaud mot Frankrike (12323/11, dom 6 december 2012). Där var fråga om rapporteringsskyldighet till följd av regler om penningtvätt m.m. och domstolen fann (§ 127-129) att de franska reglerna om

rapporteringsskyldighet var godtagbara eftersom de var snävt avgränsade och rapporteringen skedde via det franska advokatsamfundet som granskade rapporteringens förenlighet med god advokatsed.

Det kan mot bakgrund av det anförda sägas vara osäkert om förslaget lever upp till kraven på proportionalitet. Frågan behöver analyseras noggrannare under den fortsatta beredningen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton vid automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton

2 kap. 4 a §

Sista meningen i första stycket och andra stycket kan med fördel bilda ett eget andra stycke. Andra meningen i det stycket kan då inledas med ”En person ska betraktas….”

Med anledning av att Skatteverket i sitt remissyttrande anförde att det bör klargöras vad som avses med ”fixerad eller diskretionär utdelning”, konstateras i lagrådsremissen att bestämmelsen syftar till att genomföra vissa bestämmelser i FATCA-avtalet respektive CRS och en bilaga till DAC. Där anges att det är fråga om ”mandatory distribution… or discretionary distribution from the trust”. Det upplyses om att vad som avses med begreppen inte förklaras närmare i FATCA-avtalet, CRS eller den vägledning som finns avseende tolkning och tillämpning av CRS. Enligt vad som anges i lagrådsremissen är det inte lämpligt att ensidigt i svensk lagstiftning närmare ange vad som avses med begreppen eftersom det här är fråga om ett internationellt regelverk som är tänkt att tillämpas enhetligt i många stater och jurisdiktioner och att frågan bör vid behov i stället behandlas i ett internationellt sammanhang.

Lagrådet ifrågasätter att ”mandatory” är rätt översatt till svenska. Även bortsett från detta är det oklart vad som avses med de aktuella begreppen. Det förhållandet att det är önskvärt att innehållet i begreppen behandlas i ett internationellt sammanhang, befriar inte regeringen från ansvaret att lagbestämmelserna utformas så att de svenska tillämparna kan förstå dem.

Motsvarande synpunkter gör sig gällande beträffande 2 kap. 4 a § i förslaget till lag om ändring i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

2 kap. 9 §

Enligt paragrafens första stycke 1 är en enhet ett finansiellt institut, om den i sin näringsverksamhet huvudsakligen bedriver en eller flera av uppräknade verksamheter för en kunds räkning. I andra stycket föreskrivs att en enhet ska anses i sin näringsverksamhet huvudsakligen bedriva en verksamhet om enhetens intäkter som härrör från en sådan verksamhet motsvarar eller överstiger 50 procent av enhetens samlade intäkter under en viss period.

Prop. 2018/19:9 Bilaga 5

217

Prop. 2018/19:9 Bilaga 5

218

Det är svårt att se hur en enhet ska kunna bedriva flera verksamheter från vilka enhetens intäkter överstiger 50 procent av enhetens sammanlagda intäkter. Innebörden bör klargöras under den fortsatta beredningen.

Se beträffande andra stycket vad Lagrådet har anfört i anslutning till 2 kap. 9 § förslaget till lag om ändring i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

2 kap. 18 §

Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 2 kap. 9 § förslaget till lag om ändring i lagen om identifiering av rapporteringspliktiga konton med anledning av FATCA-avtalet.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop. 2018/19:9

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 oktober 2018

Närvarande: statsrådet Wallström, ordförande, och statsråden

Y Johansson, M Johansson, Baylan, Hultqvist, Andersson, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Eriksson, Linde, Skog, Ekström, Fritzon, Eneroth

Föredragande: statsrådet Andersson

Regeringen beslutar proposition Ytterligare ändringar vad gäller automatiskt utbyte av upplysningar om finansiella konton och några andra skattefrågor

219