Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över reglerna för vigselförrättare förordnade av länsstyrelserna i syfte att förtydliga myndighetsuppdraget och tillkännager detta för regeringen.
Länsstyrelserna förordnar vigselförrättare enligt äktenskapsbalken och med utgångspunkt i kommunernas behov. Den som förordnas ska företräda det allmänna och föreslås främst av kommunerna. Förrättarna får viga personer i hela landet. Detta innebär ett utförande av ett myndighetsuppdrag.
Allt fler väljer s.k. borgerliga vigslar, inte sällan under helger. Den som förordnas antas ”ställa upp” även om ersättningen för vigselförrättare är 110 kronor per tillfälle. Om flera vigslar förrättas samma dag sjunker ersättningen för de följande till 30 kronor. Ersättning ges för faktiska resekostnader men inte för restid, och vid flera vigslar kan denna bli betydande. Självklart får förrättaren betala skatt på ersättningen. Ersättningen har nu varit på samma nivå i 30 år. Det kan jämföras med löneutvecklingen eller arvoden för andra uppdrag, t ex sammanträden. Även om uppdragen inte är jämförbara noteras skillnaden i arvoden. För av länsstyrelsen förordnade begravningsombud utgår såväl årsarvode som 4 gånger högre förrättningsarvode.
Kommunerna söker säkerställa att det finns personer tillgängliga för att förrätta s.k. borgerliga vigslar. För den enskilde som åtar sig uppdraget lämnas man ensam att utföra det myndighetsuppdrag det innebär att utföra vigslar. Det är ett statligt reglerat förordnande men ansvar för hur det utförs, arbetsmiljö och utbildning åvilar ingen. Förrättarna åtar sig en juridisk handling att viga personer men saknar särskilt stöd och utbildning för detta. Vissa kommuner åtar sig att stötta med viss administration men det ser mycket olika ut. Den enskilde förrättaren kan själv få sköta all administration och sända in räkning och bilagda protokoll till länsstyrelsen för granskning och utbetalning av ersättning.
Det är uppenbart att detta system bygger på synsättet att borgerliga vigslar alltjämt är ett hedersuppdrag, näst intill ett uppdrag att viga som sker helt på ideell grund. När alltfler nu söker denna typ av vigselförrättare samtidigt som riskerna för den enskilde blivit alltmer uppenbara behöver reglerna ses över. Det gäller såväl arbetsmiljö, utbildning, stöd och ersättningar som begränsningen att vigsel enbart kan ske inom Sverige. En utredning som berörde bl a ersättningar gjordes 2007 men den har inte lett till någon förändring.
Mot den här angivna bakgrunden måste regeringen snarast tillsätta en ny utredning med syfte att uppgradera reglerna och villkoren och förtydliga myndighetsuppdraget så som anges i motionen.
|
Kerstin Lundgren (C) |
|