Motion till riksdagen
2018/19:1581
av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Borgerliga vigselförrättare


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjliggöra för borgerliga vigselförrättare att få sitt förordnande prövat för vigsel i våra grannländer och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att vid behov se över lagen för att modernisera den för att ge möjlighet att vara borgerlig vigselförrättare för svenska brudpar i grannländer och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Det är länsstyrelsen som idag förordnar vigselförrättare över landet. En del av dessa befinner sig i gränslandet till våra nordiska grannländer. Samtidigt kommer det också önskemål om att få lov att viga sig på t.ex. färjor som passerar över vatten till annat land. Det förekommer också att brudpar önska viga sig i ett grannland då de besökt en speciell plats eller hittat ett smultronställe i livet.

Några av alla dessa vigselförrättare lägger både tid och kraft i form av engagemang och glädje på att vilja infria brudparens önskan. Inte ofta köper de själva en blomma eller något minne och lämnar över vid högtiden.

För att kunna viga människor som inte skiljer på landsgränser utan önskar gifta sig på en båt som på kort tid åker över farled till annat land på så kort tid att vigseln måste skyndas på, eller att de önskar göra en resa med bil eller båt över gränsen till en plats för bröllopet, behöver dessa av länsstyrelsen utsedda vigselförrättare också då kunna genomföra borgerliga vigslar.

För brudparens skull finns det då en önskan om att få tillstånd att viga svenska medborgare i grannlandet t.ex. Danmark. Som exempel kan nämnas att det finns vigselförrättare på den skånska sidan och brudpar som önskar viga sig i t.ex. Helsingör eller på båten i Öresund alternativt bron över från Malmö till Köpenhamn. På samma sätt skulle brudpar kunna leva på den svenska sidan och önska sig en vigsel på den norska sidan alternativt finska sidan. Förordnandet ska ses som ett komplement för de som vill gifta sig borgerligt utan att göra anspråk på kyrkans vigslar.

I kapitel 1 5 § första stycket lagen (1904:26) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap framgår det att regeringen kan bestämma att en diplomatisk eller konsulär tjänst eller en befattning som präst ska vara förenad med behörighet att i främmande stat förrätta vigsel enligt svensk lag. Dock kan regeringen även genom särskilt förordnande tillräkna lämplig person sådan behörighet. Enligt den sista meningen bör en modern tolkning vara att kunna ge borgerliga vigselförrättare möjlighet att viga svenska medborgare enligt vad som tidigare anförts i motionen.

 

 

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)