Motion till riksdagen
2018/19:108
av Magnus Persson m.fl. (SD)

Jämställdhet


 

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om jämställdhetspolitiska mål och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om kvotering och tillkännager detta för regeringen.
  3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om jämställd utbildning och tillkännager detta för regeringen.
  4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om hedersrelaterat våld och tillkännager detta för regeringen.
  5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om jämställdhet och hälsa och tillkännager detta för regeringen.
  6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om ekonomisk jämställdhet och tillkännager detta för regeringen.
  7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om jämställt föräldraskap och tillkännager detta för regeringen.
  8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Jämställdhetsmyndigheten och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Jämställdhet mellan könen är ett värde som ofta tas för givet. Samtidigt är det inte

ovanligt att begreppet innebär olika saker för olika personer. Dessutom finns delade

meningar gällande vilken roll politiken ska ta i att forma ett jämställt samhälle.

Sverigedemokraterna förespråkar i första hand en formell jämställdhet, där vare sig

kvinnor eller män särbehandlas på grund av sin könstillhörighet. Det är för oss en

fullständig självklarhet att män och kvinnor har exakt samma värde och att båda könen

ska ha samma rättigheter, vara lika inför lagen och kunna känna sig trygga och

respekterade. Det är helt enkelt vår grundläggande syn att varje individ ska stå fri att

göra sina egna, individuella livsval, utan att det offentliga ska försöka styra eller

påverka dessa val. Detta har ofta visat sig leda till att män och kvinnor inte gör allting

på samma sätt, i exakt samma utsträckning

Till skillnad från andra partier använder vi oss inte av ytliga analyser avseende hur

kvinnor respektive män fördelar sig på olika områden som ensamt underlag för att

avgöra hur jämställt samhället är. Det är nämligen vår mening att skillnader i

preferenser inte i sig behöver vara problematiskt, vare sig ur ett jämställdhetsperspektiv

eller någon annan synvinkel. Jämställdhetsproblem är det dock om det saknas möjlighet

och acceptans för enskilda individer att bryta mot normer, om män och kvinnor

behandlas olika eller om skillnaden i mäns och kvinnors livsval leder till avsevärda

skillnader i livsvillkor mellan könen och ojämn fördelning av problem. I det senare

fallet är det dock viktigt att påpeka att lösningen inte är jämn fördelning av goda

respektive dåliga livsvillkor och problem utan förbättring av de sämre villkoren och

motverkande av de problem som finns.

Till följd av denna inställning återfinns mycket av vad som i praktiken jämnar ut

ojämställdheter inom andra politikområden. Med bättre villkor för de anställda i den

kvinnodominerade offentliga sektorn får en högre andel kvinnor förbättrade villkor och

kvinnor som grupp kan knappa in på män som grupp. Den enskilda satsningen hjälper

dock såväl kvinnor som män vilka arbetar inom till exempel vården – skillnader

utjämnas på ett sätt som inte i sig gör skillnad. Andra förslag som inte tas upp här utan i

andra områden handlar huvudsakligen om att avsluta olika former av könsmässigt

baserade kvoteringar eller aktivt styra och försöka förändra vilka val enskilda individer

gör, i syfte att uppnå en viss fördelning mellan män och kvinnor. Dessutom föreslår

Sverigedemokraterna ett heltäckande program för kvinnofrid, för att åtgärda den

faktiska och upplevda utsatthet för kriminalitet som i första hand drabbar kvinnor.

Jämställdhetspolitiska mål

 

De jämställdhetspolitiska målen har i grunden legat fast under längre tid, även om

delmålen uppdaterades under 2017. De utgår också i grunden från en tanke om att män

och kvinnor ska ha samma makt att forma sina liv, och alltså inte särbehandlas på

grundval av kön. En närmare granskning av målen visar dock att de allt som oftast utgår

från att jämställdhet nås först då en jämn könsfördelning genomsyrar hela samhället.

Detta anser Sverigedemokraterna vara problematiskt på framför allt två grunder. Dels

därför att det inte nödvändigtvis är ett tecken på negativ förfördelning eller

diskriminering när män och kvinnor fördelar sig olika på olika områden och mål som

fokuserar på könsfördelning riskerar därmed att föra in element av diskriminering snarare än att motverka den, om de ska uppnås. Dels finns det, som konstaterats ovan,

en risk att fokus hamnar på att fördela problem jämnt snarare än att åtgärda dem.

Vidare är det enligt Sverigedemokraterna oacceptabelt att formulera ett mål om att

enkelriktat eliminera mäns våld mot kvinnor, eftersom det faktiska problemet inte är

kopplat till kön på vare sig offer eller förövare. Därtill riskerar nuvarande fokus på mäns

våld mot kvinnor att ytterligare osynliggöra - och i förekommande fall skambelägga

offer för – kvinnors våld mot män såväl som våld i samkönade relationer. Enligt

Sverigedemokraterna bör målets fokus vara att eliminera allt könsbetingat våld, våld i

nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck.

Sverigedemokraterna anser att jämställdhetspolitikens roll bör vara att motverka

diskriminering, upprätthålla valfrihet, säkra likhet inför lagen och försöka underlätta

tillvaron för män såväl som kvinnor i de livssituationer som de själva valt, oavsett om

dessa val följer traditionella könsnormer eller inte. Den bör också sträva efter att kön

aldrig blir en faktor i bedömningen av en persons kompetens eller lämplighet i en given

situation. Med respekt för den variation som finns på individuell nivå bör den också

erkänna att vissa människor kan födas med en oklar eller ombytt könstillhörighet och att

dessa människor skall få samhällets stöd i händelse av att detta förhållande utgör ett

problem för dem. Det är Sverigedemokraternas mening att de jämställdhetspolitiska målen bör skrivas om i enlighet ovan förda resonemang.

Kvotering

Sverigedemokraterna motsätter sig starkt alla former av kvotering och positiv

särbehandling på basis av kön och anser att all sådan praxis inom ramen för offentlig verksamhet bör avvecklas. Vägen till bejakande av individuella val och bedömning av

individ efter personliga egenskaper snarare än kön kan aldrig gå genom särbehandling.

Utöver det faktum att all så kallad positiv särbehandling av en grupp samtidigt är

negativ särbehandling av någon annan förstärker sådan behandling synen på människor

som representanter för en grupp snarare än representanter för sig själva. Vare sig det

handlar om val av och antagning till utbildningar eller uttag av föräldraledighet är det

Sverigedemokraternas övertygelse att det individuella perspektivet aldrig får

överskuggas av ideal och målbilder om viss fördelning.

Jämställd utbildning

Sverigedemokraterna ser med oro på ökade tendenser att inom svenskt skolväsende   göra avkall på grundläggande likabehandling av flickor och pojkar genom att exempelvis ordna könssegregerade aktiviteter eller acceptera, och i vissa fall till och med själva införskaffa, bärandet av plagg som begränsar flickors friheter. Likaså oroas vi av det faktum att pojkars skolresultat sedan lång tid har legat väsentligt lägre än flickors, vilket måste ses som ett misslyckande avseende skolans uppdrag att rusta barn inför framtiden. Därför välkomnar vi att ett av de nya delmålen inom jämställdhetspolitiken syftar till just en jämställd utbildning, och vi vill lyfta behovet av att särskilt beakta ovan nämnda problem. Samtidigt vill vi framföra kritik mot de delar av dagens så kallade genuspedagogik som mynnar ut i att lärare och andra pedagoger bör övervaka barns beteende och styra deras val i en normbrytande riktning, problematisera varje könsnormativt uttryck och menar att riktade stöd och uppmaningar till sådan verksamhet bör avvecklas.

Hedersrelaterat våld och förtryck

De senaste decennierna har hedersrelaterat våld och förtryck tyvärr etablerat sig allt

starkare och allt mer utbrett i Sverige. I dagens Sverige hörs allt oftare rapporter från

personer som lever i en förtryckande och våldsam hederskultur som kraftigt begränsar

deras möjligheter till fria livsval, i synnerhet avseende att bryta mot de inom kulturen

rådande könsnormerna. Offren för hederskulturen begränsas kraftigt i sin vardag. De

tvingas finna sig i att deras rätt att göra egna livsval inskränks och det krävs av dem att

de försakar den egna viljan för att alltid sätta familjens eller släktens anseende först. I

hederns namn utsätts de ofta för trakasserier, hot och våld från de personer som borde

stå dem närmast. Alternativt tvingas de att själva utsätta sina närmaste för våld och förtryck. De mest extrema fallen har gått så långt att offren fått sätta livet till i rena

avrättningar till försvar av familjenamnet. Tyvärr har det hedersrelaterade våldet ofta kommit att kategoriseras som ett generellt uttryck för kvinnoförtryck och vad som brukar kallas mäns våld mot kvinnor. Denna bristande förståelse för hedersförtryckets struktur och grunder har i sin tur lett till brister i åtgärdsprogram och stödinsatser. Sverigedemokraterna vill därför lyfta behovet av specialistkompetens såsom särskilda hedersjourer dit utsatta kan vända sig för skydd och stöd speciellt anpassat för deras situation. Vi vill också säkerställa att det i varje kommun upprättas handlingsplaner och åtgärdsprogram framtagna för arbete mot hedersförtryck genom att från statligt håll bidra med samordning och hjälp från sakkunniga. Därtill bör Länsstyrelsen i Östergötland permanent uppdras att ansvara för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, i stället för att som nu ha ett tidsbegränsat uppdrag.

Jämställdhet och hälsa

Det faktum att män och kvinnor är biologiskt olika gör att vi delvis drabbas av olika

sjukdomar och arbetsrelaterade skador samt att vi ibland reagerar olika på samma

mediciner. För att öka kunskapen och minimera lidandet för de enskilda bör resurserna

till forskning på detta område öka. För att förstå problematiken kan kvinnosjukdomen endometrios betraktas. Trots att nästan var tionde kvinna drabbas har forskning och kunskap om situationen länge varit bristfällig. En studie publicerad i maj 2013 under ledning av överläkare Mats Olovsson vid Nationell endometrioscentrum konstaterade att många patienter feldiagnosticerades eller behandlades med ineffektiva metoder. Förutom det fysiska lidandet blir många också lidande ekonomiskt eftersom vissa verksamma mediciner inte subventioneras av staten och inte omfattas av högkostnadsskyddet. Ett annat exempel med koppling till jämställdhet och hälsa där staten bör ta ett större ansvar är kampen mot könsbundna cancerformer, såsom bröstcancer eller prostatacancer. Vare sig det handlar om att stärka eller utveckla nya screeningprogram, förstärkta

anslag till forskning, subventioner av läkemedel eller andra åtgärder för att komma

tillrätta med könsbundna sjukdomar innebär åtgärderna också slag för jämställdheten då

dessa de facto könsbundna problem motarbetas.

Ekonomisk jämställdhet

Sverigedemokraterna står bakom principen om lika lön för lika arbete. Det är inte enkelt att få en helt klar bild av hur stort problemet med osakliga löneskillnader relaterat till könstillhörighet egentligen är. Siffrorna tycks variera från några promille upp till 7

procent beroende på vem som mäter och hur man mäter. Att det över huvud taget

förekommer att människor i landet får en lägre lön än vad de egentligen har rätt till

endast baserat på sin könstillhörighet är dock fullständigt oacceptabelt. Därför är det

positivt att årliga lönekartläggningar har återinförts. Att osakliga löner upptäcks på tre

av tio arbetsplatser när lönekartläggningen väl görs, samt att efterlevnaden av lagkraven

tycks ha försämrats snarare än förbättrats sedan lagstiftningen liberaliserades är tungt

vägande argument för deras existens.

Det är tyvärr ett faktum att kvinnor som grupp har en sämre löne- och

pensionsutveckling än män. Sverigedemokraternas satsningar på exempelvis fler

heltidsanställningar, höjda garantipensioner och höjt underhållsstöd har en direkt och

betydande inverkan på inkomstskillnaden mellan män och kvinnor. Därutöver är det

Sverigedemokraternas mening att ett helhetsgrepp bör tas avseende exempelvis

föräldraförsäkringssystemet där dagens kvotering ersätts med modeller som tar bort

ekonomiska effekter som faktorer för familjers fördelning av uttag. Exempelvis bör man

utreda system där pensionspoäng fördelas lika mellan föräldrarna under den tid en tar ut

föräldraledighet och den totala hushållsinkomsten ligga på en jämn nivå oavsett vilken

förälder som stannar hemma. En bit på vägen nås redan genom höjt tak för

föräldrapenningen, då föräldrar vars inkomst skiljer sig mycket åt och där den ena slår i

taket inte kommer att förlora lika mycket på höginkomsttagarens föräldraledighet.

Jämställt föräldraskap

Sverigedemokraterna anser att barn så långt det är möjligt bör ha rätt till båda sina

föräldrar. I dagsläget ges såväl moder som fader vårdnad om barnet i det fall föräldrarna

är gifta. Men i det fall en ogift kvinna föder barn är det upp till henne om vårdnaden ska

tilldelas även fadern utan rättslig process. Vidare kan modern, i egenskap av

vårdnadshavare, kräva ett faderskapstest såväl för att hävda som neka faderskapsband.

En man som tror sig vara far till ett barn saknar dock rätt att begära ett sådant test för att

bevisa sitt faderskap. Dessa regler resulterar i en starkare juridisk ställning för mödrar

än för fäder och att alltför många barn riskerar att gå miste om kontakten med sin far.

Sverigedemokraterna anser att det bör införas en rätt för män att begära faderskapstest,

att en man per automatik ska fastställas som far till ett barn om ett positivt testresultat

kan uppvisas samt att en fastställd fader per automatik också ska fastställas som barnets

vårdnadshavare, jämte modern. Domslut ska krävas för att frånta en förälder vårdnaden

om ett barn, inte det omvända.

Jämställdshetsmyndighet

Regeringen har inrättat en särskilt myndighet,

mställdhetsmyndigheten, som har övertagit samordnings- och genomförandeansvar

avseende jämställdhetspolitiken. Sverigedemokraterna har följt ärendet och dess

beredning under vilken flertalet remissinstanser, däribland Justitiekanslern,

Brottsoffermyndigheten, SKL och Socialstyrelsen konstaterat att behovet av en ny

myndighet saknas. Statskontoret har dessutom framhållit såväl ekonomiska som

kvalitativa risker med att flytta förr fungerande verksamheter. Sverigedemokraterna motsatte sig därav inrättandet av myndigheten. Nu avser vi att avveckla denna myndighet och återföra resurserna som tilldelats Jämställdhetsmyndigheten till

de myndigheter som återtar ansvaret för respektive verksamhet.

 

 

 

Magnus Persson (SD)

 

Ebba Hermansson (SD)

Alexander Christiansson (SD)

Sara Seppälä (SD)

Henrik Vinge (SD)

Sven-Olof Sällström (SD)