Skatteutskottets betänkande

2018/19:SkU6

 

Ändring i skatteavtalet mellan Sverige och Ryssland och upphävande av förordning

Sammanfattning

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till ändringar i avtalet mellan Sverige och Ryssland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst samt regeringens förslag om att förordningen om dubbel­beskattningsavtal mellan Sverige och Sovjetunionen ska upphöra att gälla. Eftersom tiden för att sätta förordningen ur kraft inte är tillräcklig tar utskottet dock initiativ till att förlänga tiden så att förordningen ska upphöra att gälla vid utgången av april 2019 i stället för vid utgången av februari 2019.

Ändringarna innebär bl.a. att avtalets tillämpningsområde utvidgas till att omfatta förmögenhetsskatt och att bestämmelser om begränsning av förmåner i fråga om s.k. offshoreinkomster införs. Vidare görs vissa ändringar i fråga om beskattning av delägarbeskattade subjekt, dubbel hemvist, utdelning, justering av inkomst och realisationsvinst. Det införs även nya minimi­standarder på skatteavtalsområdet. Vidare utvidgas möjligheten att begära ömsesidig överenskommelse. Slutligen införs en bestämmelse som ger möjlighet för en avtalsslutande stat att neka avtalsförmåner i fall där det huvudsakliga syftet med en transaktion eller ett arrangemang var just att få förmånen.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Behandlade förslag

Proposition 2018/19:11 Ändring i skatteavtalet mellan Sverige och Ryssland och upphävande av förordning.

 

Innehållsförteckning

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Propositionens huvudsakliga innehåll

Utskottets överväganden

Ändring i skatteavtalet mellan Sverige och Ryssland och upphävande av förordning

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Bilaga 2
Regeringens lagförslag

 

 

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

 

 

Ändring i skatteavtalet mellan Sverige och Ryssland och upphävande av förordning

Riksdagen

a) godkänner protokollet undertecknat den 24 maj 2018 om ändring i avtalet mellan Konungariket Sveriges regering och Ryska federationens regering för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst,

b) antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1301) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Ryssland,

c) antar regeringens förslag till lag om upphävande av förordningen (1982:1227) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Sovjetunionen med den ändringen att förordningen ska upphöra att gälla vid utgången av april 2019.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2018/19:11 punkterna 1 och 2 samt bifaller delvis proposition 2018/19:11 punkt 3.

 

Stockholm den 5 februari 2019

På skatteutskottets vägnar

Jörgen Hellman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jörgen Hellman (S), Per Åsling (C), Cecilia Widegren (M), Hillevi Larsson (S), Helena Bouveng (M), Bo Broman (SD), Peter Persson (S), Tony Haddou (V), David Lång (SD), Patrik Lundqvist (S), Hampus Hagman (KD), Anna Vikström (S), Joar Forssell (L), Eric Westroth (SD), Rebecka Le Moine (MP), Kjell Jansson (M) och Jörgen Berglund (M).

 

 

 

 

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2018/19:11 Ändring i skatteavtalet mellan Sverige och Ryssland. Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag redovisas i bilaga 2.

I ärendet har inte väckts några motioner.

Bakgrund

Skatteavtalet mellan Sverige och Ryssland undertecknades den 14 juni 1993. Avtalet är införlivat i svensk rätt genom lagen (1993:1301) om dubbel­beskattningsavtal mellan Sverige och Ryssland som trädde i kraft den 1 januari 1996 (SFS 1995:1059). Förhandlingar om ett protokoll för att ändra avtalet inleddes på svensk begäran i mars 2013. Ett utkast till protokoll paraferades i februari 2014. Under 2013–2015 deltog båda länderna i arbetet med det projekt för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster, det s.k. BEPS-projektet (Base Erosion and Profit Shifting), som leddes av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och G20-länderna. Ett utfall av det arbetet blev bl.a. ett antal minimistandarder på skatteavtalsområdet, vilka har inarbetats i den modell som OECD rekommen­derar för bilaterala skatteavtal (Model Tax Convention on Income and on Capital) i dess lydelse från den 21 november 2017 (OECD:s modellavtal). Till följd av detta kom Sverige och Ryssland överens om att utvidga protokollet till att även omfatta dessa nya minimistandarder och ett nytt utkast till protokoll paraferades i september 2017.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner ett protokoll om ändring i avtalet mellan Sverige och Ryssland för undvikande av dubbel­beskattning beträffande skatter på inkomst samt antar en lag om ändring i lagen (1993:1301) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Ryssland. Protokollet innebär att avtalets tillämpningsområde utvidgas till att även omfatta förmögenhetsskatt. Vidare görs vissa ändringar i fråga om beskattning av delägarbeskattade subjekt, dubbel hemvist, utdelning, justering av inkomst och realisationsvinst. Bestämmelser om begränsning av förmåner i fråga om s.k. offshoreinkomster införs. Avtalets regler för informationsutbyte upp­dateras till gällande internationell standard. Till följd av det projekt som OECD med stöd av G20-länderna har genomfört för att motverka skattebas­erosion och flyttning av vinster införs även nya minimistandarder på skatteavtalsområdet. I avtalets ingress förtydligas att avtalet inte syftar till att skapa förutsättningar för icke-beskattning eller minskad skatt genom skatte­undandragande eller skatteflykt. Vidare utvidgas möjligheten att begära ömse­sidig överenskommelse. Slutligen införs en bestämmelse som ger möjlighet för en avtalsslutande stat att neka avtalsförmåner i fall där det huvudsakliga syftet med en transaktion eller ett arrangemang var just att få förmånen. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

I propositionen föreslås även att förordningen (1982:1227) om dubbel­beskattningsavtal mellan Sverige och Sovjetunionen ska upphöra att gälla. Eftersom tiden att sätta förordningen ur kraft är för knapp tar utskottet initiativ till att förlänga tiden så att förordningen ska upphöra att gälla vid utgången av april 2019 i stället för vid utgången av februari 2019.

Utskottets överväganden

Ändring i skatteavtalet mellan Sverige och Ryssland och upphävande av förordning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens förslag om ändring i skatteavtalet mellan Sverige och Ryssland och om att upphäva förordningen om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Sovjetunionen med den ändringen att förordningen ska upphöra att gälla vid utgången av april 2019.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner ett protokoll om ändring i avtalet mellan Sverige och Ryssland för undvikande av dubbel­beskattning beträffande skatter på inkomst samt antar en lag om ändring i lagen (1993:1301) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Ryssland.

Eftersom Ryssland tillämpar förmögenhetsbeskattning inom bl.a. bolags­sektorn ville Sverige utvidga avtalets tillämpningsområde så att sådana skatter omfattas. Protokollet innebär att avtalets tillämpningsområde därför utvidgas till att även omfatta förmögenhetsskatt. Av den nya artikel 22 framgår att förmögenhet bestående av sådan fast egendom som avses i artikel 6 eller av lös egendom som utgör del av rörelsetillgångarna i ett fast driftställe får beskattas i den stat där den fasta egendomen respektive driftstället finns. Vidare framgår av artikeln att förmögenhet bestående av skepp eller luftfartyg som används i internationell trafik av företag med hemvist i en avtalsslutande stat och av lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp och luftfartyg endast beskattas i den staten. Slutligen framgår att i fråga om förmögenhet som innehas av SAS tillämpas bestämmelserna i artikeln endast på den del av förmögenheten som motsvarar den svenska delägarens andel. Alla andra slag av förmögenhetstillgångar beskattas i innehavarens hemvist­stat.

Vidare görs vissa ändringar i fråga om beskattning av delägarbeskattade subjekt, dubbel hemvist, utdelning, justering av inkomst och realisationsvinst.

När det gäller bestämmelserna om utdelning ändras artikel 10 i avtalet så att källskatt får tas ut med högst 5 procent av utdelningens bruttobelopp i fall där det mottagande bolaget innehar minst 10 procent av kapitalet i det utdelande bolaget. Innehavskravet sänks således från 100 procent till 10 procent och de särskilda reglerna för s.k. joint ventures slopas. På begäran av Ryssland kvarstår som krav för sådan nedsättning av källskatten att inne­havet i det utdelande bolaget vid tidpunkten för utdelningen uppgår till ett minsta belopp om 80 000 euro eller motsvarande summa i någon annan valuta. Ändringarna innebär även att utdelning från vissa investeringsfonder omfattas av artikel 10 om utdelning.

Vad gäller bestämmelsen i artikel 9 om korresponderande justering av inkomst när inkomsten i den andra staten har korrigerats med stöd av regler om internprissättning förtydligas förutsättningarna för en sådan justering. Bestämmelsen innebär att om en avtalsslutande stat justerar inkomsten för en person med hemvist i den staten och inkomsten även har beskattats i den andra avtalsslutande staten hos en person med hemvist i den staten och som är i intressegemenskap med personen i den förstnämnda staten, är den sistnämnda staten skyldig att göra en vederbörlig s.k. korresponderande justering bara om den anser att justeringen i den andra staten är berättigad såväl i princip som i fråga om beloppet.

Ändringarna innefattar vidare bestämmelser om begränsning av förmåner i fråga om s.k. offshoreinkomster. Bestämmelserna är avsedda att förhindra att avtalsförmåner ges för offshoreverksamhet, coordination centres, huvud­kontor eller liknande verksamhet, vars uppbyggnad huvudsakligen styrs av skatteskäl. Offshoreverksamhet är verksamhet som typiskt sett inte bedrivs av bolag som bedriver näringsverksamhet i en avtalsslutande stat i egentlig mening, utan av bolag vars inkomster så gott som uteslutande härrör från verksamhet utanför en avtalsslutande stat. Bolagen är formellt bildade enligt en stats lagstiftning, men registreras i allmänhet i speciella register och deras verksamhet begränsas ofta av särskilda regler. Majoriteten av medlemsstaterna i OECD är liksom Sverige inte beredda att medge bolag som bedriver sådan verksamhet förmåner genom skatteavtal.

Avtalets regler för informationsutbyte uppdateras till gällande interna­tionell standard. Till följd av det projekt som OECD med stöd av G20-länderna har genomfört för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster införs även nya minimistandarder på skatteavtalsområdet. I avtalets ingress förtyd­ligas att avtalet inte syftar till att skapa förutsättningar för icke-beskattning eller minskad skatt genom skatteundandragande eller skatteflykt.

Vidare utvidgas möjligheten att begära ömsesidig överenskommelse. Den nya bestämmelsen – som motsvarar artikel 25 punkt 1 i OECD:s modellavtal – innebär att den som anser att åtgärder har vidtagits som medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i skatteavtalet kan lägga fram saken för den behöriga myndigheten i någon av de avtalsslutande staterna. Enligt nuvarande avtal ska saken i dessa fall läggas i fram i den stat där personen har hemvist eller, under vissa förutsättningar, i den stat där personen var medborgare.

Slutligen införs en bestämmelse som ger möjlighet för en avtalsslutande stat att neka avtalsförmåner i fall där det huvudsakliga syftet med en transaktion eller ett arrangemang var just att få förmånen. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

I propositionen föreslår regeringen även att förordningen (1982:1227) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Sovjetunionen ska upphöra att gälla. Eftersom tiden för att sätta förordningen ur kraft enligt regeringens förslag inte är tillräcklig tar utskottet initiativ till att förlänga tiden så att förordningen ska upphöra att gälla vid utgången av april 2019 i stället för vid utgången av februari 2019.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att invända mot regeringens förslag om ändring i avtalet mellan Sverige och Ryssland och om att förordningen om dubbel­beskattningsavtal mellan Sverige och Sovjetunionen ska upphöra att gälla.

Eftersom den tid som regeringen föreslår inte räcker till för att sätta förordningen ur kraft föreslår utskottet på eget initiativ att riksdagen förlänger tiden så att förordningen ska upphöra att gälla vid utgången av april 2019 i stället för vid utgången av februari 2019.

Utskottet tillstyrker propositionen i övrigt.

 

 

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2018/19:11 Ändring i skatteavtalet mellan Sverige och Ryssland och upphävande av förordning:

1.Riksdagen godkänner protokollet undertecknat den 24 maj 2018 om ändring i avtalet mellan Konungariket Sveriges regering och Ryska federationens regering för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst.

2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1301) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Ryssland.

3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av förordningen (1982:1227) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Sovjetunionen.

 

 

 

Bilaga 2

Regeringens lagförslag