MATTIAS KARLSSON
Riksdagsledamot (SD)
2018-04-24
Dnr 1826-2017/18

Hemställan om att Konstitutionsutskottet ska granska regeringens beredning och hantering av extra ändringsbudget för 2018 - Ny möjlighet till uppehållstillstånd.

Den 19 april lämnade regeringen över propositionen Extra ändringsbudget för 2018 - Ny möjlighet till uppehållstillstånd till riksdagen. I propositionen föreslås en ny möjlighet till uppehållstillstånd för ca 10 000, företrädesvis afganska män utan asylskäl. Propositionen innehåller dessutom långtgående förslag om att "anpassa" bestämmelserna om uppehållstillstånd för studier på gymnasienivå, så att studier på sammanhållna yrkesutbildningar inom vuxenutbildningen eller liknande utbildningar inom introduktionsprogram i gymnasieskolan kan ge samma möjlighet till uppehållstillstånd som studier på ett nationellt program i gymnasieskolan eller gymnasiesärskolan. Regeringen föreslår även kraftigt höjda utgiftsramar och anslag med ca 700 miljoner kronor, från redan mycket höga ramar.

Enligt RO 9:6, första stycket får regeringen, med det undantag som anges i andra stycket, vid högst två tillfällen (i samband med BP och VÅP, se tilläggsbestämmelse 9.6.1) lämna en proposition med förslag till ändringar i statens budget för det löpande budgetåret. I andra stycket anges att endast om regeringen anser att det finns särskilda skäl får propositioner med förslag till ändringar i statens budget lämnas vid andra tillfällen.

Exempel på sådana skäl kan vara förändrade ekonomiska förutsättningar med anledning av en oväntad ekonomisk utveckling eller oförutsedda händelser, som enligt regeringens bedömning ställer krav på snabba åtgärder (prop. 2013/14:173 s. 32-33, se även s. 41-42). Vidare bör kravet på särskilda skäl innebära en skyldighet för regeringen att motivera varför förslaget inte väckts i samband med BP eller en tidigare proposition om ändringar i statens budget och varför förslaget måste lämnas före nästa proposition om budgeten.

Regeringen anför som skäl till att propositionen inte kunnat avlämnas tidigare att de påbörjade arbetet i november 2017, men att de pga. de regler som finns om beredning av lagförslag varit förhindrade att lämna förslaget inom ramen för den ordinarie processen för ändringar i statens budget.

Även om det finns mycket att säga om regeringens omvärldsbevakning, kan det knappast vara en nyhet ens för dem att det stora flertalet av de migranter som det nu aktuella förslaget avser att träffa anlände redan under 2015 och det har således funnits alla möjligheter för regeringen att utarbeta, bereda och avlämna denna typ av proposition betydligt tidigare.

Att interna förhandlingar inom regeringskansliet dragit ut på tiden kan knappast anses vara fullgott skäl för att vänta nära två år innan man bestämmer sig för att föreslå en omfattande amnesti för runt 10 000 afganska vuxna män utan asylskäl och dessutom försöka forcera igenom detta i grunden extremt dåligt beredda förslag.

Kritiken från Lagrådet, som annars brukar formulera sig med stor återhållsamhet, har varit allt annat än skonsam. Lagrådet går så långt som att konstatera att gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas.

Flera remissinstanser, inklusive lagrådet, slår fast att konsekvenserna av det nu aktuella lagförslaget blir svåra eller t.o.m. omöjliga att överblicka.

Lagrådet skriver vidare att det enligt lagrådsremissen är ca 2 000 av utlänningarna som redan fått lagakraftvunna utvisningsbeslut, medan de allra flesta av de övriga 7 000 inom gruppen för närvarande har pågående mål i domstol. För de nämnda 2 000 personerna innebär de nya reglerna att en ny ansökan kan göras, förutsatt att utlänningen alltjämt befinner sig i Sverige. För den som har en pågående process i domstol innebär de nya reglerna att målet alltjämt i första hand ska prövas mot tidigare regler, men därefter också, om utlänningen i rätt tid ansöker om detta, enligt den nya kompletterande regeln. Ett av rekvisiten för bifall för de nämnda 2 000 personerna är således att utlänningen inte rättat sig efter ett tidigare lagakraftvunnet utvisningsbeslut. Som flera remissinstanser påpekat kan det ifrågasättas vilken effekt detta har på upprätthållandet av prövningssystemets legitimitet i stort. Enligt Lagrådets mening bör detta belysas på ett mer övergripande plan.

Undertecknad menar också att detta bör ställas mot vad statsminister Stefan Löfven tidigare uttalat om att "De med avslag ska lämna landet - Nej är ett nej" samt att "Om man får avslag måste man åka hem - annars har vi ingen ordnad migration".

Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen framhållit att en självklar utgångspunkt är att uttalanden av statsråd ska vara korrekta. Då nuvarande proposition går tvärs emot andemeningen med dessa uttalanden bör utskottet således granska hur dessa uttalanden förhåller sig till de principer statsministern tidigare givit uttryck för så tydligt. Utskottet bör vidare granska beredningen av ärendet, hur regeringen förhållit sig till lagrådets yttrande samt de regler som finns i riksdagsordningen om extra ändringsbudget.

Mattias Karlsson