Svar på fråga 2017/18:760 av Bengt Eliasson (L)
Konsekvenser av nekad personlig assistans

Bengt Eliasson har frågat mig om jag med anledning av det som framkom vid utfrågningen, tänker be Försäkringskassan att analysera sjukskrivningar hos föräldrar till barn som fått sin statliga assistans helt eller delvis indragen till följd av rättspraxis.

Först och främst vill jag understryka att det är självklart för mig att barn som omfattas av LSS ska få de insatser de behöver för att kunna leva ett liv på jämlika villkor och vara fullt delaktiga i samhällslivet. Det är därför som LSS och assistansersättningen finns. Barn ska kunna bo hemma även vid stora behov av stöd på grund av en funktionsnedsättning.

De allra flesta barn som har nekats statlig assistansersättning eller fått den indragen på grund av ny rättspraxis, får istället personlig assistans från kommunen. Det visar Socialstyrelsens rapport Konsekvenser av domar om det femte grundläggande behovet. Enligt rapporten har 74 procent av barnen även fortsättningsvis insatsen personlig assistans efter att ha nekats statlig assistansersättning. De barn som inte har fått personlig assistans från kommunen har främst fått avlösarservice och korttidsvistelse. Insatserna innebär bland annat en avlastning för barnets föräldrar och närstående. Enligt Socialstyrelsens rapport var det inget av de barn som förlorade sin statliga assistans som istället fick insatsen boende för barn enligt LSS.

Det finns tidigare studier som har visat att föräldrar till barn med funktionsnedsättning är sjukskrivna mer än andra föräldrar, det gäller särskilt kvinnor. En analys av sjukskrivningar hos föräldrar vars barn fått sin statliga assistans indragen är självfallet av intresse och Försäkringskassan har redan idag möjlighet att göra en sådan inom ramen för sitt generella uppdrag att följa sjukfrånvarons utveckling. Jag har dock inte för avsikt att ge Försäkringskassan ett särskilt uppdrag om detta. Socialstyrelsens rapport visar att nästan alla barn som förlorat assistansersättningen har fått stöd från kommunen i någon form, enligt LSS eller Socialtjänstlagen. Jag vill i det här sammanhanget betona att jag har stor respekt för att situationen i enskilda fall kan upplevas som försämrad jämfört med tidigare. Samtidigt så har kommuner och landsting en skyldighet att ge sådan vård och omsorg som den enskilde har behov av.

Regeringen har också vidtagit snabba och kraftfulla åtgärder för att skapa en mer stabil situation inom hela lagens område. Genom att stoppa tvåårsomprövningarna ger vi kommunerna bättre förutsättningar att tillgodose de ökade behoven av kommunala insatser som har uppstått som en konsekvens av ny rättspraxis och tillämpning. Jag förväntar mig att alla kommuner tar det ansvaret. Regeringen har också aviserat en lagändring som innebär att enskilda som inte beviljas assistansersättning från Försäkringskassan, ska få en mer heltäckande övergång till annat stöd när rätt till sådant stöd finns.

Genom de här snabba lagändringarna säkerställer vi en mer balanserad och trygg situation för såväl enskilda som kommuner, i väntan på att LSS-utredningen kommer med sitt betänkande och en reformerad lagstiftning är på plats.

Stockholm den 21 februari 2018

Åsa Regnér