av Per Åsling (C)
till Statsrådet Tomas Eneroth (S)
Väl fungerande infrastruktur är nödvändigt för ett fungerande samhälle. Det är en grundförutsättning för att människor ska kunna bo och vara verksamma, studera, arbeta, driva företag och åldras i sin hembygd. Summan av Sveriges tillväxt är summan av regionernas tillväxt. Därför är det inte bara en rättvisefråga utan en angelägen investering att åtgärda och förstärka infrastrukturen där bristerna är som störst – oavsett om det handlar om grusvägar, bredband eller mobiltäckning. I denna fråga fokuserar jag på behovet av vägar och järnvägar.
Andelen grusvägar med dålig bärighet inom skogslänen är stor i en nationell jämförelse, vilket är mycket påtagligt i Jämtlands län. Det innebär stora problem för basnäringarna, skog, turism och jordbruk. Under många årtionden har det investerats för lite i grundförstärkning och beläggning, och det brådskar att åtgärda dessa brister. Anslag ska fördelas utifrån de faktiska förhållandena och inte, som i dag, efter storleken på länens befolkning. En sådan fördelning av regionala anslag slår väldigt fel och är i grunden orimlig. Det blir uppenbart när man till exempel gör en jämförelse av fördelningen av länsanslag till Blekinge län kontra Jämtlands län.
Jämtlands län
Befolkning: 128 673 (2016)
Yta: 49 443 kvadratkilometer
Väglängd: 603,6 mil
Trafikmängd: 1 127 miljoner fordonskilometer
Länsram 2014–2025: 514 miljoner kronor
Blekinge län
Befolkning: 158 453 (2016)
Yta: 2 941 kvadratkilometer
Väglängd: 164,5 mil
Trafikmängd: 780 miljoner fordonskilometer
Länsram 2014–2025: 521 miljoner kronor
Andelen enskilda vägar i Jämtlands län är mycket stor, enligt Trafikverket den största andelen i landet. Långa vägar och få delägare i föreningarna gör att kostnaderna ofta blir orimligt höga. Detta slår speciellt hårt vid ny- eller reinvesteringar. Det är också ofta förekommande att de enskilda vägarna nyttjas som om de vore allmänna. Trafikverket utreder dessutom ett överförande av allmänna vägar till enskilda vägföreningar.
Infrastrukturplaneringen omfattar både korta och långa perspektiv som sträcker sig över flera nationella infrastrukturplaner. För att nå träffsäkerhet, att rätt investeringar prioriteras, är det ytterst angeläget att näringslivet är med i planerings- och prioriteringsarbetet.
Den ytterst skeva fördelningen av infrastrukturmedel som gällt har skapat en stor infrastrukturskuld i Jämtlands län. Det är angeläget att frågan löses i samband med regeringens kommande infrastrukturbeslut. Eftersom statsrådet är ny på posten gör jag mig till talesperson för länet och föreslår ett besök för att på plats beskåda verkligheten.
Min fråga till statsrådet Tomas Eneroth är:
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta så att Jämtlands län får en relevant och rättvis fördelning av infrastrukturanslagen?