av Bengt Eliasson (L)
till Statsrådet Åsa Regnér (S)
Barn är överrepresenterade bland dem som påverkats av det ändrade rättsläget vad gäller personlig assistans. Det visar två analyser som Socialstyrelsen gjort: Konsekvenser av domar om det femte grundläggande behovet och Kommunernas stöd vid genomförande av egenvård.
Av de som berörs av domarna är 40 procent barn, medan de utgör 20 procent av befolkningen. I stället för personlig assistans får barnen kommunala insatser som avlösarservice, korttidsboende eller andra LSS-boenden.
Socialstyrelsen understryker att det ur såväl barnrättsperspektiv som i förhållande till LSS förarbeten är viktigt att barn får de insatser de behöver för att kunna leva som andra och vara delaktiga i samhällslivet, och att barn ska få bo hemma även vid stora behov av hjälp och tillsyn.
Att barnen inte får personlig assistans innebär också att föräldrarna får ta ett större ansvar. Inte sällan orimligt stort. Socialstyrelsen skriver att den ökade ansvarsbördan för närstående riskerar att leda till konsekvenser på sikt vad gäller deras psykiska hälsa.
Vid förra veckans utfrågning i riksdagens socialutskott ställdes en direkt fråga till Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler om myndigheten gjort någon analys över antalet sjukskrivningar bland föräldrar till barn med omfattande funktionsnedsättning som blivit av med sin assistans helt eller delvis. Någon sådan analys har Försäkringskassan inte gjort, svarade generaldirektören. Men Ann-Marie Begler tyckte att det var en intressant frågeställning som kunde vara värd att belysa.
Jag vill med anledning av detta fråga statsrådet Åsa Regnér:
Tänker statsrådet att med anledning av det som framkom vid utfrågningen be Försäkringskassan att analysera sjukskrivningar hos föräldrar till barn som fått sin statliga assistans helt eller delvis indragen till följd av ändrad rättspraxis?