av Ann-Britt Åsebol (M)
till Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)
Dagens samhälle blir allt mer teknikberoende. Samtidigt står vi inför globala utmaningar där kunskap inom teknik och naturvetenskap kommer att vara avgörande framgångsfaktorer. Inom dessa yrkesgrupper finns tomma högskoleplatser, och förutsättningar för att bedriva modern teknikundervisning som fångar ungas intresse för dessa utbildningar lyser med sin frånvaro.
I dag finns det 19 science centers i Sverige som arbetar tillsammans med 250 kommuner. Ett science center arbetar med ortens och regionens skolor, företag, universitet, högskolor och organisationer. De tar årligen emot ca 2 miljoner besökare, varav ca 300 000 är elever som deltar i skolprogram. Samtidigt fortbildar de ca 30 000 lärare per år i teknik, naturvetenskap och matematik. Arbetet med insatser för skolan är etablerat och väl utvecklat. Science centers är ett komplement till skolan. De erbjuder lärare en miljö för kollegialt lärande och utformar kompetensutveckling utifrån sin inriktning och de pedagogiska resurser man har. Program utformas med stöd av de nationella kursplanerna. Science centers erbjuder en miljö som skolan saknar. De erbjuder också en attraktiv arbetsplats för både lärare/pedagoger och ingenjörer och fungerar som en mötesplats för skolan, akademin och näringslivet.
Finansieringsformen har stor betydelse för utvecklingen av science centers. Sedan 1997 har man fått statsbidrag, men det utgör bara en liten del av intäkterna som i dag kommer från stiftelser, kommunala bidrag, företag etcetera. Dessa kortsiktiga bidrag försvårar naturligtvis långsiktigheten och planeringen av verksamheten vid science centers.
Så många som 60 000 medarbetare kommer att behövas inom it-branschen de närmaste åren, vilket leder till att konkurrensen om arbetskraften är stor. I Sverige kommer det att saknas 50 000 ingenjörer 2030. Svenskt Näringsliv vittnar om att 48 procent av företagen som behöver rekrytera medarbetare har svårt att hitta folk, och 35 procent hittar inga alls. Konkurrensen om arbetskraften kommer med andra ord att öka och riskerar att utarma flera branscher då företagen tvingas slåss om ett fåtal medarbetare. Förlorarna å sin sida får antingen flytta sin verksamhet utomlands eller lägga ned.
Det behövs alltså science centers, och för att utveckla dessa behövs ett tydligare och utökat mandat för verksamheten samt att man säkerställer de ekonomiska resurserna. På detta sätt kan man utveckla och kvalitetssäkra verksamheten och ger därmed även hela landet likvärdiga förutsättningar. Detta skulle långsiktigt stärka Sveriges konkurrens- och innovationskraft och borga för att antalet naturvetare och tekniker ökar, vilket är av stor vikt med tanke på att det kommer att saknas ca 50 000 ingenjörer i Sverige 2030.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utbildningsminister Gustav Fridolin:
På vilket sätt vill ministern satsa långsiktigt på science centers för att säkra Sveriges konkurrens- och innovationskraft samt borga för att antalet naturvetare och tekniker ökar?