av Linda Snecker (V)
till Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)
Enligt 5 kap. 7 § hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och 6 kap. 5 § patientsäkerhetslagen (PSL) finns det en skyldighet för vården att särskilt beakta barns behov av information, råd och stöd när en förälder eller någon annan som barnet bor med vårdas för missbruk, psykiatriska problem, allvarlig sjukdom eller oväntat avlider. Inom de rättsvårdande myndigheterna finns däremot inte denna skyldighet.
För de flesta barn innebär ett frihetsberövande en separation från en viktig vuxen, vilket troligtvis påverkar barn på ett annat sätt än andra former av föräldraförlust. Barn blir ofta förvirrade över sina känslor och osäkra på hur de ska sörja förlusten av en förälder som visserligen fortfarande lever men som är fysiskt frånvarande. Det unika för barn till frihetsberövade jämfört med andra barn som förlorar en förälder är att deras förlust är associerad med stigma och skam. För att undvika stigmatisering är det vanligt att familjer till intagna håller situationen hemlig, i många fall även för barnen.
Barn till frihetsberövade löper högre risk att drabbas av psykisk ohälsa. Kriminalvården arbetar på ett positivt sätt för att bevara föräldraskapet även under anstaltsperioden. Det finns bland annat specialanpassade familjerum med övernattningsmöjligheter. Även initiativet med hemsidan Insidan som riktar sig till barn med en frihetsberövad förälder är mycket glädjande. Problematiken är att det under hela rättsprocessen, men framför allt under häktningsperioden, endast finns små möjligheter för barn att ha kontakt med en häktad förälder.
Sverige har i ett internationellt perspektiv långa häktningar, och användandet av restriktioner är omfattande. Sverige har sedan 1991 återkommande fått kritik av FN:s tortyrkommitté angående den utbredda isoleringen på häkten. Tiden då ett barn inte kan ha någon som helst kontakt med eller få information om sin förälder kan bli väldigt lång. Under hela rättsprocessen finns det inte någon lagstadgad möjlighet för barn att få information eller kontakt med sin förälder. Om föräldern däremot hade vårdats inom sjukvårdens ramar hade barnet informerats i enlighet med HSL och PSL. Ett barn borde ha rätt att få information och ha kontakt med sin förälder oavsett om föräldern är sjuk eller misstänkt för brott.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitie- och inrikesminister Morgan Johansson:
Vilka initiativ och lagstiftningsåtgärder är ministern beredd att vidta för att underlätta för barn att ha kontakt med en frihetsberövad förälder och för att säkerställa att barn får information?