Fråga 2017/18:1476 Äldreförsörjningsstödets innebörd

av Markus Wiechel (SD)

till Statsrådet Lena Hallengren (S)

 

Äldreförsörjningsstödet är ett stöd till äldre som saknar tillräcklig pension för att kunna ha vad som räknas som en skälig levnadsnivå. Den 30 maj 2018 var det 23 126 personer i Sverige som hade rätt till detta stöd.

Med ett fullt äldreförsörjningsstöd inklusive bostadsstöd kan en pensionär få totalt 10 762 kronor i månaden skattefritt. Motsvarande summa för en pensionär med garantipension och fullt bostadstillägg är 12 300 kronor i månaden efter skatt.

Äldreförsörjningsstöd kan enligt rådande regler bara beviljas om du är fast bosatt i Sverige och en mottagare av stödet förväntas därför inte vistas utanför landet på regelbunden basis. En mottagare får exempelvis inte vistas utanför EU/ESS i mer än tre månader.

Äldreförsörjningsstödet har länge, med rätta, diskuterats. Detta då vissa mottagare av stödet kanske enbart bott i vårt land en liten del av sitt liv samtidigt som skillnaden mellan detta stöd och stödet för en person som levt i Sverige i hela sitt liv och får garantipension bara är 1 538 kronor i månaden. Vad som också är omdiskuterat är risken för att stödet missbrukas, då en mottagare kan vistas utomlands under en lång period utan konsekvenser.

För inte så länge sedan ertappades exempelvis en pensionär i min hemkommun Norrköping med att ha vistats utomlands i över 30 månader av totalt 40 kontrollerade månader, enligt en utredning av Pensionsmyndigheten. Resultatet blev att pensionären nu åläggs att betala tillbaka 240 577 kronor vilket som bekant är en hel del pengar. Just detta fall lär knappast vara ett undantag.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Lena Hallengren:

 

Anser statsrådet att nuvarande system med äldreförsörjningsstödet är rättvist och fungerar bra, eller avser statsrådet att vidta åtgärder för att förändra systemet eller öka kontrollen av dem som i dag får äldreförsörjningsstöd?