av Staffan Danielsson (C)
till Statsrådet Heléne Fritzon (S)
Efter ett konkret exempel nedan ställer jag en generell fråga.
En kvinna från Kosovo med sina två flickor (då två respektive fyra år) flydde från sin familj och från Kosovo 2010. Hon hade utsatts för grova våldshandlingar inom släkten, i form av systematiska sexuella övergrepp, misshandel och hot om bestraffning vid eventuell polisanmälan.
Hon fick avslag på asylansökan. Hon stannade kvar i Sverige av omsorg om sina barns säkerhet.
Hon kom till Åtvidaberg där barnen fick komma in på förskola och skola. Kvinnan har de senaste tre åren arbetat på ett serviceföretag som gruppledare. Barnen är erkänt ambitiösa och framgångsrika i skolan. Med andra ord: Familjen är hundraprocentigt integrerad i vårt samhälle.
November 2017: Ny utvisning. Riksdagsledamot emeritus Carl G Nilsson, hennes arbetsgivare och hennes juridiska ombud har i alla instanser drivit på för tillstånd för familjen att stanna i Sverige. De har anfört att förutom att kvinnan lärt sig svenska och skaffat sig egen försörjning så är det omänskligt att rycka upp två flickor, tio och tolv år gamla, som enbart talar svenska, ur skolan mitt i terminen. Men förgäves.
Den 6 april verkställdes utvisningsbeslutet. De bor för närvarande i en liten lägenhet i Kosovo. Familjen mår mycket dåligt
Hon har lämnat in en ny ansökan om arbetstillstånd och om ett upphävande av återreseförbud. Ärendet har skickats mellan Norrköping, Malmö, Umeå och Borås och finns nu i Göteborg. Enhetschefen meddelar att ärendena hanteras i turordning och att ingen prioritering kan ske. Beräknad väntetid är mycket lång, många månader eller till och med år.
En så lång väntetid skulle innebära stora påfrestningar för familjen och naturligtvis i första hand för barnen. Ett beslut torde kunna behandlas mycket snabbt, och utgången måste rimligen vara given.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Heléne Fritzon:
Måste en statlig myndighet som Migrationsverket behandla alla ansökningar om arbetstillstånd efter när de kommit in, eller kan och bör myndigheten prioritera i särskilt angelägna fall?